10

Statsutskottets utlåtande nr 35 år 1960

Nr 35

Utlåtande i anledning av väckta motioner om restriktiv användning
av tillgängliga anslag m. m.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ewerlöf m. fl. (I: 255) och den andra inom andra kammaren av herr
Hjalmarson m.fl. (II: 314), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa a) att Kungl. Maj:t måtte, under hänvisning till
den statsfinansiella situationen, före ingången av budgetåret 1960/61 dels
anbefalla ämbetsverk och styrelser en restriktiv användning av alla tillgängliga
anslag — av vad slag det vara må — dels inskärpa att anslagsöverskridanden
ej må förekomma samt b) att medelsförbrukningen beträffande
avlöningsanslagen hålles inom en ram, som med 25 000 000 kronor
understiger vad i statsverkspropositionen äskats.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen II: 314.

L tskottet. Som ett led i strävandena att åstadkomma ökad rationalisering
inom statsförvaltningen framkastas i de föreliggande motionerna tanken på
ett partiellt och temporärt anställningsstopp, varvid uppskov med anställning
främst skulle gälla administrativ personal. Över huvud taget borde
ämbetsverken anbefallas restriktivitet vid användningen av alla tillgängliga
anslag samt undvika anslagsöverskridanden. Motionärerna anser att statens
verkliga utgifter därigenom skulle kunna nedbringas med åtminstone 25
miljoner kronor under nästkommande budgetår.

Utskottet vill i anledning härav erinra om att myndigheterna sedan länge
haft sig förelagt att iakttaga största möjliga restriktivitet vid medelsförbrukningen.
Direktiv av denna innebörd har årligen meddelats i en före
petitaarbetets igångsättande från finansdepartementet expedierad cirkulärskrivelse
till de anslagsäskande myndigheterna. Utskottet har svårt att föreställa
sig att en ökad effekt härvidlag skulle kunna uppnås på den väg
motionärerna rekommenderar.

Vad beträffar tanken på ett partiellt och temporärt anställningsstopp
förefaller det utskottet föga realistiskt att räkna med att ett dylikt ingrepp
i myndigheternas handlingsfrihet skulle vara genomförbart utan en motsvarande
avlastning av myndigheternas arbetsuppgifter. Det må här pekas
på att möjligheterna att åstadkomma besparingar genom inskränkningar

Statsutskottets utlåtande nr 35 år 1960

11

i statsapparaten prövats i skilda sammanhang, senast inom 1958 års besparingsutredning,
men att möjligheterna härvidlag i praktiken visat sig synnerligen
begränsade. Att en besparing av 25 miljoner kronor skulle kunna
ernås under nästa budgetår synes utskottet uteslutet.

Utskottet, som alltså inte kan biträda motionsyrkandet, hemställer,

att motionerna I: 255 och II: 314 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1960

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 36.

Reservation

av fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp, Staxäng och Bohman,
vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»När det gäller att söka åstadkomma ökad rationalisering inom statsförvaltningen
och därmed även att bana väg för en verklig besparingseffekt
synes tanken på ett partiellt och temporärt anställningsstopp förtjäna att
prövas. Därmed bör det ligga inom möjligheternas gräns att uppnå verkliga
besparingsresultat utan att verksamheten behöver bli lidande. Den i
motionerna nämnda siffran, 25 miljoner kronor för nästa budgetår, synes
utskottet ingalunda orimlig. Samtidigt bör, såsom i motionerna åsyftas,
myndigheterna erinras om nödvändigheten av en restriktiv medelsförbrukning
över huvud taget samt om att anslagsöverskridanden ej må förekomma.
Utskottet ansluter sig därför till motionsyrkandet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 255 och
II: 314, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

a) att Kungl. Maj:t måtte, under hänvisning till den
statsfinansiella situationen, före ingången av budgetåret
1960/61 dels anbefalla ämbetsverk och styrelser en restriktiv
användning av alla tillgängliga anslag — av vad slag
det vara må — dels inskärpa att anslagsöverskridanden ej
må förekomma;

b) att medelsförbrukningen beträffande avlöningsanslagen
hålles inom en ram, som med 25 000 000 kronor understiger
vad i statsverkspropositionen äskats.»