2
Statsutskottets utlåtande nr 13k år 1960
Nr 135
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående livstidsgager
åt förtjänta utövare av konstnärliga yrken.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta vid 1959 års riksdag den ena inom första
kammaren av herr Åman (I: 76) och den andra inom andra kammaren
av herr Arvidson (11:101), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t ville föreslå tillsättandet av en utredning rörande livstidsgager
åt förtjänta utövare av konstnärliga yrken.
I motionerna har anförts bland annat följande.
»Den enda möjliga lösningen av de konstnärliga yrkesutövarnas trygghetsproblem
är att samhället ställer livstidsgager till förfogande för sådana
konstnärliga yrkesutövare som dokumenterat sin begåvning och kan beräknas
fortsätta sin konstnärliga verksamhet. Dessa gager kan aldrig bli så
stora, att yrkesutövaren kan frestas avstå från att söka skaffa sig inkomster
genom sin konstnärliga verksamhet. De bör å andra sidan uppgå till sådana
belopp att de skänker den trygghet som en konstnärlig yrkesutövare
behöver för att helt kunna ägna sig åt sin konstnärliga livsuppgift. Ett rimligt
belopp synes 10 000 kronor per år utgöra.
I våra nordiska grannländer har man genom statliga livstidsgager av
detta slag givit litteratur och konst det stöd som är erforderligt för att garantera
goda arbetsförhållanden åt utövarna av de konstnärliga yrkena.
En utredning av dessa frågor bör bygga på en kartläggning av de konstnärliga
yrkesutövarnas inkomstförhållanden och utmynna i förslag beträffande
antalet och storleken av de livstidsgager, som bör tillerkännas framstående
utövare av de konstnärliga yrkena. Utredningen bör vidare ta ställning
till huruvida andra yrkesutövare än författare, tonsättare, målare och
skulptörer bör ifrågakomma för gager; tänkbara grupper är översättare,
regissörer, skådespelare, danskonstnärer, arkitekter m. fl. Utredningen bör
även klargöra, under vilka former innehavare av dessa gager skall utses.»
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över de ifrågavarande
motionerna av statskontoret, musikaliska akademien, akademien
för de fria konsterna, Svenska akademien och Sveriges författarfond varjämte
Teatrarnas riksförbund beretts tillfälle att yttra sig.
Statskontoret har anfört bland annat följande.
»Motionärerna synas avse, att det ifrågasatta systemet med livstidsgager i
princip skulle omfatta samtliga konstnärliga yrkesutövare, som dokumen
-
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1960
3
terat sin begåvning och kunna beräknas fortsätta sin konstnärliga verksamhet.
Vidtagandet av åtgärder enligt de riktlinjer, som uppdragits i motionerna,
skulle följaktligen innebära mycket betydande kostnader för statsverket.
Med hänsyn härtill och, då det icke kan uteslutas att ett system med
livstidsgager även skulle kunna få mindre önskvärda verkningar, kan statskontoret
för sin del icke finna att den av motionärerna angivna vägen bör
beträdas. I den mån staten anses böra giva ökat stöd åt författare, konstnärer
m. fl. torde detta böra ske i hittillsvarande former.
Statskontoret ställer sig slutligen särskilt frågande till motionärernas förslag,
att den ifrågasatta utredningen skulle taga ställning till huruvida sådana
yrkesgrupper som regissörer, skådespelare och arkitekter borde ifrågakomma
för livstidsgager.
På grund av vad ovan anförts får statskontoret avstyrka bifall till motionerna.
»
Musikaliska akademien har framhållit, att då det för akademien och dess
styrelse framstode som en angelägenhet av största vikt att frågan om det
statliga stödet till svenska tonsättare och tonkonstnärer i hela dess vidd
upptoges till förnyad prövning, styrelsen livligt ville tillstyrka bifall till
motionärernas hemställan.
Akademien för de fria konsterna har understrukit det värdefulla i motionärernas
syfte och samtidigt framhållit, att akademien vore beredd medverka
i den föreslagna utredningen.
Svenska akademien har i princip anbefallt det i motionerna framförda
förslaget. Akademien har förklarat sig dela motionärernas mening om behovet
och berättigandet av kontinuerligt understöd åt ett visst antal konstnärliga
yrkesutövare till tryggande av deras arbetsvillkor. Närmast syntes
därvid det i Danmark och Norge tillämpade systemet böra uppmärksammas
på grund av likartade förhållanden, som tilläte internordiska jämförelser.
Enligt Sveriges författarfond vore för fondens nuvarande verksamhet kännetecknande,
att utbetalningarna mestadels ginge till personer, som på grund
av ålder, sjukdom eller annat skäl vore hindrade att bedriva författarverksamhet,
tillfälligt eller för framtiden. Endast i mindre omfattning hade fonden
resurser att stödja aktivt arbetande, och då endast med engångsbelopp.
Styrelsen hade starkt känt behovet av att i vissa fall lämna de aktiva ett
mera varaktigt stöd, framför allt för att under åtminstone några år skänka
relativ trygghet och arbetsro, men styrelsen hade — eftersom redan de nu
tillämpade hjälpfonnerna vore otillräckliga — hittills icke ansett sig kunna
belasta fonden med ännu en hjälpform. — På grund härav ville styrelsen
för fonden varmt tillstyrka motionerna.
Teatrarnas riksförbund har framhållit i huvudsak följande.
»För de konstnärliga grupperna inom riksförbundets område måste visserligen
en stor del av syftet med de föreslagna livstidsgagerna vara täckt ge
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1960
nom tidigare pensionsåtaganden eller genom den allmänna tjänstepensionen.
Genom inkomstfluktuationen vid olika åldrar, som för utövare av konstnärliga
yrken kan vara högst väsentlig, blir dock livstidsinkomsten förhållandevis
låg och de tänkta livstidsgagen kunna sålunda få en icke oväsentlig
betydelse.
Då man icke heller kan förbise att den föreslagna åtgärden kan bli en
betydande stimulansfaktor och därmed värdefull för det svenska kulturlivet
får Teatrarnas riksförbund därför för sin del uttala en livlig tillstyrkan till
inrättande av livstidsgager.»
Utskottet hemställde den 8 december 1959 (memorial nr 191), att riksdagen
måtte besluta att till 1960 års riksdag uppskjuta behandlingen av de
ovannämnda, vid 1959 års riksdag väckta motionerna. Riksdagen beslöt i
enlighet härmed.
Utskottet får i anledning av de ifrågavarande motionerna nu anföra
följande.
Utskottet, som anser att den av motionärerna väckta frågan om livstidsgager
åt förtjänta utövare av konstnärliga yrken bör sättas i ett större sammanhang
än den av motionärerna föreslagna utredningen synes kunna erbjuda,
har intet att erinra mot att Kungl. Maj :t i samband med fortsatta
överväganden om ökat stöd till konstnärlig verksamhet jämväl upptager nu
ifrågavarande spörsmål.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av de vid 1959 års riksdag
väckta motionerna I: 76 och II: 101, i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 17 maj 1960
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
Ivar Johansson, Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Holmqvist,
Pålsson, Jacobsson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg,
Bertil Petersson, Kaijser och Källqvist; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson
i Degerfors, Thapper, Jansson i Kalix, Ståhl, Gustafsson i Stockholm,
Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Karlsson, fru LewénEliasson,
herrar Arvidson, Larsson i Hedenäset, fröken Vinge och herr Helén.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960
600745