Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående
stiftskansliernas organisation m. m., dels
ock motioner om avlöning med medel ur kyrkofonden
till Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräster.
Genom en den 4 mars 1960 dagtecknad proposition, nr 101, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet såvitt avser dels
förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)
om kyrkofond, dels ock vad som i övrigt i propositionen behandlats under
rubriken Vissa anslag ur kyrkofonden m. m. men i övrigt hänvisats till
samt behandlats av statsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden,
föreslagit riksdagen, såvitt nu är i fråga, att dels antaga ett vid propositionen
fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen om kyrkofonden,
dels ock medgiva att vissa här nedan närmare angivna anslag måtte
utgå ur kyrkofonden.
I samband med propositionen har utskottet behandlat två i riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 262 i första kammaren av
herr Eskilsson m. fl. och nr 394 i andra kammaren av herr Larsson i Norderön
m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, anhålles, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t hemställa »att för avlöning av Evangeliska fosterlandsstiftelsens
sjömanspräster i Hamburg, Liibeck och Liverpool medel må utgå ur
kyrkofonden i likhet med vad som sker till Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse
med för närvarande 16 800 kronor per år för var och en».
Över motionerna har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtats yttranden från kammarkollegiet och statskontoret varjämte på
begäran av utskottet yttrande avgivits av Svenska sjöfolksförbundet.
Det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
om kyrkofond är av följande lydelse.
1 — Bihan g till riksdagens protokoll 1960. 9 sam/. 3 avd. Nr 19
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)
om kyrkofond
Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
6 §.
Enligt vad---Luleå stift.
Ytterligare skola, utöver vad i
denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden
utgöras:
1) Kostnad för---annan
ordning;
2) kostnad för pensionsförmåner
åt präster eller efterlevande till dem
enligt tjänste- och jamiljepensionsreglementena
för präster;
2 a) annan kostnad---av
sedda
präster;
2 b) kostnad för---särskilt
stadgas;
3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)
kostnad, som---äger till
lämpning;
5)
kostnad, enligt---åt för
samlingspräster;
6)
anslag, som---kyrkliga
ärenden;
7) kostnad för---till kyr
kofonden;
8)
belopp, som---avlöning
en
bidraga;
Föreslagen lydelse:
6 §.
Enligt vad---Luleå stift.
Ytterligare skola, utöver vad i
denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden
utgöras:
1) Kostnad för---annan
ordning;
2) kostnad för pensionsförmåner
åt präster eller efterlevande till dem
enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente
eller äldre bestämmelser
samt avgift pastorat utgivit
till församlingsprästs försäkring för
allmän tilläggspension;
2 a) annan kostnad---av
sedda
präster;
2 b) kostnad för---särskilt
stadgas;
3) bidrag, som---åt döv
stumma;
4)
kostnad, som---äger till
lämpning;
5)
kostnad, enligt---åt för
samlingspräster;
6)
anslag, som---kyrkliga
ärenden;
7) kostnad för---till kyr
kofonden;
8)
belopp, som---avlöning
en
bidraga;
1 Senaste lydelse av 6 §, se 1959:139.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
Nuvarande lydelse:
9) anslag till extra utgifter med
ett av Konungen och riksdagen bestämt
belopp för år, vilket efter
Konungens bestämmande må användas
till bestridande av kostnad
för härförut i denna paragraf icke
särskilt angivet kyrkligt ändamål.
Föreslagen lydelse:
9) kostnad för annat, av Konungen
och riksdagen särskilt angivet
kyrkligt ändamål samt anslag till
extra utgifter med ett av Konungen
och riksdagen bestämt belopp för år,
vilket efter Konungens bestämmande
må användas till kyrkliga ändamål.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
Propositionens huvudsakliga innehåll i nu förevarande del
Arbetsgivaravgiften för prästernas allmänna tilläggspensionering föreslås
få slutligen bestridas ur kyrkofonden. Vidare föreslås inrättandet av ytterligare
en stiftsadjunktstjänst, ändrade grunder för avlöningsbidragen till
sjömanspräster samt anslag till vissa nya ändamål, nämligen konferenser
med de svenska utlandskyrkoherdama, bidrag till församlingar med kyrkomusiker
på äldre stat samt översättning av den svenska evangelieboken till
lulelapska, varjämte föreslås höjningar av vissa nu utgående anslag. Kyrkofondsanslaget
till extra utgifter föreslås erhålla en något ändrad konstruktion.
De olika i propositionen upptagna frågorna behandlas i det följande var
för sig och i den ordning vari de angivits under föregående rubrik. Motionerna
behandlas under punkt 3.
1. Arbetsgivaravgifter för församlingsprästernas försäkring
för allmän tilläggspension m. m.
Kostnaderna för pensionsförmåner åt präster eller efterlevande till dem
utgår enligt 6 § andra stycket 2) kyrkofondslagen ur kyrkofonden. Präst är
numera med avseende å såväl egenpension som familjepension underkastad
statens allmänna tjänstepensionsreglemente den 29 maj 1959 (nr 287).
Enligt lagen den 29 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension
(ATP) skall arbetsgivare för varje år erlägga avgift till försäkringen,
beräknad å summan av de under året utgivna löneförmånerna till
arbetstagare. I enlighet härmed åligger det från och med den 1 januari 1960
vederbörande pastorat att svara för avgifterna för församlingsprästs tilläggspension.
I yttrande över en av Svenska pastoratens riksjörbund gjord framställning
om att arbetsgivaravgifterna måtte gäldas av kyrkofonden i stället för
av pastoraten har statskontoret med tillstyrkande av framställningen anfört
i huvudsak följande.
Kostnaderna för prästerskapets tjänste- och familjepension har aldrig
åvilat pastoraten varför de nu fastställda avgifterna kommer att medföra
ökad ekonomisk belastning för pastoraten. Avgifterna torde vidare kunna
uppgå till inte oväsentliga belopp för pastorat med ringa skattekraft.
Från denna synpunkt är en kostnadsutjämning att förorda, och
denna kan ske genom att avgifterna gäldas ur kyrkofonden. Den allmänna
tilläggspensioneringen innebär slutligen en avlastning för kyrkofonden.
Denna avlastning blir större för varje år och medför efter 20 år troligen
att större delen av fondens utgifter på detta område försvinner. Den invänd
-
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
ningen kan visserligen göras, att arbetsgivaravgifterna enligt sjukförsäkringslagen
och lagen om moderskapshjälp bestrids av vederbörande pastorat.
Dessa avgifter finner dock ämbetsverket till sin struktur inte jämförbara med
avgifterna för tilläggspensioneringen, eftersom pastoraten svarar för lönerna
men inte för pensionerna. I fråga om själva betalningen av pensionsavgifterna
förordar ämbetsverket, att pastoraten i första hand svarar för avgifterna och
sedan beredes ersättning ur fonden, lämpligen i samband med den årliga avräkningen
mellan fonden och vederbörande pastorat. Systemet skulle visserligen
medföra, att pastoraten får ersättning först sedan avsevärd tid förflutit.
Avgiften för 1960 torde sålunda kunna tillgodoföras pastoraten först i januari
1963. Statskontoret finner dock inte, att nämnda förhållande kan vara till
någon större nackdel för pastoraten, eftersom avgiftsuttaget blir relativt lågt
de första åren.
Departementschefen
Jag vill inledningsvis erinra om att chefen för civildepartementet vid
anmälan i årets statsverksproposition (Bilaga 2) av för flera huvudtitlar
gemensamma frågor framhållit bland annat, att i de fall staten nu svarar
för eller bidrar till kostnaderna för pensionering av vissa personalgrupper i
kommunal eller eljest icke-statlig tjänst, kommer utgivandet av ATPavgiftema
att medföra, att pensionsutgiften överföres på de icke-statliga
huvudmännen. Eftersom en sådan utveckling inte synes böra följa av
införandet av ATP, ansåg föredraganden att ATP-avgifterna inte slutligt
borde stanna på de icke-statliga arbetsgivarna. Han förordade därför att
mot avgifterna svarande statsbidrag skulle medgivas i sådana fall.
För församlingsprästerna är pastoraten i förevarande sammanhang att anse
som arbetsgivare. De har alltså att utgiva stadgade arbetsgivaravgifter. Detta
medför att pensionsutgifter överföres från kyrkofonden till pastoraten. Med
utgångspunkt från vad jag nyss anfört, finner jag avgörande skäl tala för
att inte heller den bestående ordningen för församlingsprästernas pensionskostnader
rubbas. Jag förordar därför, att ATP-avgifterna skall utgå ur
kyrkofonden.
I fråga om ordningen för hur avgifterna skall betalas, ansluter jag mig till
statskontorets förslag. Enligt detta erlägges avgifterna av pastoraten, som
sedan erhåller gottgörelse härför i samband med avräkningen mellan kyrkofonden
och pastoraten. En annan ordning torde förutsätta att undantagsregler
införes i bestämmelserna om uppbörd av arbetsgivaravgifterna, något
som inte torde kunna ifrågakomma för en enskild personalgrupp. Den ersättning
pastoraten enligt förslaget erhåller första gången år 1963 bör
självfallet avse hela avgiften för innevarande år.
Vad jag sålunda förordat föranleder ett tillägg till de i 6 § andra
stycket 2) lagen om kyrkofond upptagna bestämmelserna om gäldandet av
prästernas pensionskostnader. Inom ecklesiastikdepartementet har därför
uppgjorts förslag till lag om ändrad lydelse av detta lagrum. Samtidigt har
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
en ändring av redaktionell natur gjorts däri, vilken föranledes av att 1959
års allmänna tjänstepensionsreglemente blivit tillämpligt å prästerna.
I fråga om präster och andra befattningshavare, vars avlöning utgår
direkt ur kyrkofonden, torde även ATP-avgiftema — i likhet med vad som
sker beträffande arbetsgivarbidragen till den allmänna sjukförsäkringen
m. m. — böra bestridas ur kyrkofonden.
2. Stifts- och kontraktsadjunkterna
Enligt 3 § prästlönereglementet får stifts- och kontraktsadjunktstjänster
inrättas av Kungl. Maj:t högst till det antal, som riksdagen medgiver. Enligt
17 § samma reglemente är ifrågavarande tjänster placerade i lönegrad Ae 19.
Jämlikt 6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond skall kostnaderna för dessa
prästers avlöningsförmåner bestridas ur kyrkofonden.
För närvarande finns sammanlagt 46 stifts- och kontraktsadjunktstjänster
inrättade.
I skrivelse den 29 september 1959 har ärkebiskopen upptagit frågan om
sitt eget behov av ökat biträde i vissa avseenden.
Departementschefen
Ärkebiskopens arbetsförhållanden präglas i hög grad av att han inte bara
är stiftschef utan också ordförande i svenska kyrkans centrala styrelser och
kyrkans främste företrädare i rikskyrkliga och internationella sammanhang.
Ärkebiskopens arbetsgöromål i dessa senare sammanhang har under senare
år ökat betydligt i omfattning. För att bereda ärkebiskopen skälig lättnad i
arbetsbördan vill jag därför föreslå, att han till hjälp erhåller en kvalificerad
kraft, som kan biträda honom vid den förberedande handläggningen av ärenden
som är tidskrävande. En sådan befattningshavare skulle vidare kunna
biträda ärkebiskopen i stiftsarbetet, bland annat i samband med ärkebiskopens
resor och visitationer. Han torde också böra tjänstgöra som sekreterare
i biskopsmötet. Med hänsyn till arbetsuppgifternas speciella art och den
förtrogenhet de torde kräva med såväl kyrkans arbetsformer i allmänhet som
förhållandena i stiftet synes det lämpligt, att de anförtros åt en präst. Denne
torde, i enlighet med vad ärkebiskopen i sin skrivelse hemställt, böra anställas
som stiftsadjunkt.
Den nu ur kyrkofonden utgående biträdesersättningen till ärkebiskopen,
som till ett belopp av 1 500 kronor avser arvode åt biskopsmötets sekreterare,
bör vid bifall till mina förslag inte längre utgå.
Under åberopande av det anförda föreslår jag, att Kungl. Maj:t inhämtar
riksdagens bemyndigande att från och med den 1 juli 1960 inrätta ytterligare
en stiftsadjunktstjänst. Tjänsten bör tilldelas Uppsala stift och dess inne
-
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
havare ha att lämna ärkebiskopen erforderligt biträde i hans göromål samt
tjänstgöra som sekreterare i biskopsmötet. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela närmare bestämmelser om tjänstens tillsättande och om
de med tjänsten förenade arbetsgöromålen.
3. Avlöningsbidrag till sjömanspräster
Under denna punkt behandlas dels propositionens förslag beträffande
anslag ur kyrkofonden, dels ock motionerna om anslag ur kyrkofonden till
avlöning av Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräster.
Gällande bestämmelser
Enligt 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkojond skall ur kyrkofonden utgöras
bland annat kostnad, som Kungl. Maj:t enligt av riksdagen godkända
grunder bestämmer för avlönande av präst, som är anställd i särskild prästerlig
verksamhet utom riket och för vilken prästlönereglementet eller statens
allmänna avlöningsreglemente inte är tillämpligt.
Enligt 1 § Kungl. Maj:ts stadgar den 12 maj 1933 (nr 195) för Svenska
kyrkans sjömansvårdsstyrelse skall svenska kyrkans verksamhet bland
svenska sjömän och andra landsmän i utlandet — däri dock ej inbegripen
vården av de utländska svenska församlingar, vilka erhållit av Kungl.
Maj:t godkänd kyrkoordning — utövas genom Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.
Styrelsen består av ärkebiskopen som ordförande jämte sex
av Kungl. Maj:t och kyrkomötet utsedda ledamöter.
Med stöd av bestämmelser, vilka utfärdats av Kungl. Maj:t den 6 juni
1952 (proposition 102/1952) och den 22 maj 1953 (proposition 96/1953)
utgår bidrag ur kyrkofonden för avlönande av elva i sjömansvårdsstyrelsens
tjänst i utlandet anställda präster. Enligt kungl. brev år 1958 utgår
bidragen med 16 800 kronor per år till följande präster, nämligen en sjömanspräst
i Narvik, fem sjömanspräster på europeiska fastlandet utom de
nordiska länderna, tre sjömanspräster i brittiska hamnar, en sjömanspräst i
Melbourne i Australien samt en i provinsen Misiones i Argentina stationerad
särskild präst för kyrklig verksamhet bland svenskar och svenskättlingar
därstädes. Under budgetåret 1959/60 uppbars enligt styrelsens beslut
de fem lönebidragen för europeiska fastlandet av de i Antwerpen,
Gent, Genua, Rotterdam och Stettin stationerade sjömansprästerna samt
bidragen för brittiska hamnar av de i Hull, London och Middlesborough
placerade prästerna, samtliga prästvigda i svenska kyrkan. Under samma
tid har styrelsen med egna medel avlönat dels sjömanspräster — likaledes
prästvigda — i Alexandria, Antwerpen, Aberdeen, Gdynia, Rio de Janeiro,
San Francisco och Philadephia, dels föreståndare och assistenter i Bombay,
Buenos Aires, Dunkerque, Köpenhamn, London, Middlesborough, Narvik
och Rotterdam.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
I. Propositionen
Framställning från sjömansvårdsstyrelsen om ökade anslag
I skrivelse den 31 augusti 1959 har sjömansvårdsstyrelsen redogjort för sin
under budgetåret 1958/59 bedrivna verksamhet. Styrelsen har därvid, under
åberopande av att den under en följd av år avlönat sjömanspräster också
i bland annat Rio de Janeiro och San Francisco, anhållit att avlöningsbidrag
för budgetåret 1960/61 måtte få utgå till inalles tretton i styrelsens tjänst
anställda prästerliga befattningshavare. Utöver de tidigare nämnda skulle
bidragen således avse ytterligare en präst i Sydamerika samt en i Nordamerika.
Alternativt har styrelsen hemställt, att bidraget fick utgå till sjömansvårdsstyrelsen
utan föreskrift om geografisk begränsning eller fixering
för att fördelas bland tretton sjömanspräster i skilda utländska hamnstäder
på sätt styrelsen finner motiverat och lämpligt.
Statskontoret anser avlöningsbidrag till den i San Francisco stationerade
sjömansprästen inte böra ifrågakomma, men finner skäl kunna andragas för
att bidrag lämnas för sjömansprästen i Rio de Janeiro. Statskontoret erinrar
om att ämbetsverket vid ett tidigare tillfälle tillstyrkt förslag, att bidragen
till sjömansprästerna fick utgå utan den begränsning till vissa orter och
geografiska områden som nu gäller. Statskontoret ifrågasätter, om inte en
sådan omläggning av reglerna för bidragsgivningen, som skulle ge sjömansvårdsstyrelsen
möjlighet att utnyttja bidragen på ett friare sätt, skulle medföra
att spörsmålet om bidrag till sjömansprästen i Rio de Janeiro kunde
lösas utan ökning av nuvarande antal med lönebidrag från kyrkofonden
anställda präster.
Kammarkollegiet anser, att det torde föreligga ett mera varaktigt behov av
svensk sjömanspräst i Rio de Janeiro, och finner det därför skäligt, att bidrag
ur kyrkofonden utgår till avlönande av ytterligare en sjömanspräst. Kollegiet
hemställer att sjömansvårdsstyrelsen tilldelas anslag för avlönande av
tolv i dess tjänst i utlandet anställda präster tills vidare från och med den 1
juli 1960, varav nio sjömanspräster i Europa, en sjömanspräst i Australien
samt två präster, varav en sjömanspräst, i Sydamerika.
Departementschefen
Jag anser mig inte böra tillstyrka någon ökning av antalet nu utgående
avlöningsbidrag till sjömanspräster. Däremot synes det mig lämpligt, att
sjömansvårdsstyrelsen får möjlighet att disponera de nu utgående elva
bidragen till avlönande av präster i styrelsens tjänst i utlandet på sätt
styrelsen finner lämpligt med hänsyn till verksamhetens skiftande behov.
Bidragen bör således enligt min mening inte längre ha formen av en avlö
-
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
ningsförmån knuten till vissa tjänster. De bör i stället utgå såsom bidrag till
täckande av sjömansvårdsstyrelsens avlöningskostnader. Som enda villkor
bör gälla, att styrelsen under året bedriver religiös och social verksamhet
genom i utlandet stationerade präster till minst det antal, som svarar mot
bidragen.
Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
att till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse må enligt av mig förordade
grunder årligen från och med budgetåret 1960/61 tillsvidare utgå
elva bidrag ur kyrkofonden, ett vart om 16 800 kronor, för avlönande av
präster som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet.
II. Motionerna
Evangeliska fosterlandsstiftelsens stadgar m. m.
Enligt stadgarna är stiftelsens uppgift och ändamål att på den evangelisk-lutherska
bekännelsens grund med frivilliga krafter bedriva missionsverksamhet
inom och utom landet. I sistnämnda hänseende verkar stiftelsen
för hedna- och sjömansmissionen, den senare numera benämnd sjömansvård.
Stiftelsens verksamhet och organisation regleras helt av dess egna organ
utan kontroll utifrån. Befattningshavarna inom stiftelsen utbildas i stor
utsträckning vid stiftelsens egna skolor. För de befattningshavare, som
avses för sjömansvården — liksom för den yttre missionen — gäller emellertid,
att de i många fall efter dispens blivit prästvigda (av ärkebiskopen)
och därigenom erhållit prästämbete inom svenska kyrkan. De har emellertid
trots detta icke rätt att söka församlingsprästtjänst inom den svenska
kyrkan.
Motivering för motionerna
Motionärerna uppger, att Evangeliska fosterlandsstiftelsen bedrivit verksamhet
bland svenska sjömän och andra svenskar i utländska hamnstäder
alltsedan år 1869 och att sjömansvård av samma beskaffenhet som den som
sedan år 1933 utövas av Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse bedrivits
sedan år 1876. Vidare anföres i motionerna följande.
Alltsedan 1869 har Kungl. Maj:t beviljat elever, som genomgått Evangeliska
fosterlandsstiftelsens missionsinstitut, dispens för prästvigning, »för
verksamhet bland svenska sjömän och andra landsmän i utländska hamnstäder».
I samband med varje dispens föreskriver Kungl. Maj:t, »att Evangeliska
fosterlandsstiftelsens styrelse skall till domkapitlet årligen insända
berättelse om deras prästerliga verksamhet och, i fall med avseende därå
något skulle mot dem förekomma, därom hos domkapitlet göra anmälan».
Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräster har alltid som följd av
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
sin prästvigning och enligt av styrelsen utfärdad och alltfort gällande instruktion
ansetts vara svenska kyrkans präster, utsända genom Evangeliska
fosterlandsstiftelsen. En följd av detta har varit och är att Svenska kyrkans
sjömansvårdsstyrelse och Evangeliska fosterlandsstiftelsen aldrig samtidigt
haft verksamhet på samma plats i främmande land. Utan någon särskild
överenskommelse har detta alltid varit en självklar sak, och ett mycket gott
samarbete är rådande.
Av ekonomiska skäl har Evangeliska fosterlandsstiftelsen numera icke
mer än fyra sjömanspräster i tjänst i utlandet. Det är i Liverpool, Hamburg,
Liibeck och Bremen. På de tre förstnämnda platserna finns sjömanskyrkor.
I Bremen är verksamheten däremot mindre omfattande och bedrivs i förhyrda
lokaler.
Beträffande verksamheten i Hamburg anför motionärerna med stöd av
1959 års statistik följande:
25 228 besökande i kyrka, läsrum och fritidslokaler. Av dessa deltog
9 195 i gudstjänster, andaktsstunder och samkväm. Alla slag av kyrkliga
förrättningar förekom.
_ I Hamburg finns en relativt stor koloni. Den består för närvarande av
cirka 500 personer. Som jämförelse kan nämnas, att det i Berlin finns cirka
350.
Genom Hamburg går årligen en stark turistström. Många svenska turister
besöker svenska kyrkan. Åtskilliga behöver råd och hjälp i olika situationer
och erhåller det gärna.
Det största arbetet utföres dock bland svenska sjömän, som i stort antal
besöker denna stad. Cirka 720 svenska fartyg anlöpte under 1959 Hamburg.
Om verksamheten i Hamburg har generalkonsul N. E. Ekblad bland
annat avgivit följande yttrande: »Svenska kyrkan i Hamburg, dess läsrum
och övriga församlingslokaler besökas årligen av flera tusen svenska sjömän.
— Den svenske sjömanspastorns och hans medhjälpares kyrkliga och sociala
gärning bland sjöfolket bedrives även genom många hundra besök på anlöpande
svenska fartyg. Genom kyrkans socialutskott utövas en omfattande
hjälpverksamhet även bland koloniens gamla och fattiga dels genom de
regelbundna understöden, vilka under 1959 uppgått till 5 000 DM, dels
genom ett hundratal besök hos sjuka i hemmet och på sjukhus samt av
svenskar i fängelse.»
Verksamheten i Hamburg visar från år till år en starkt ökande tendens.
Om verksamheten i Liibeck anföres:
Sjömän, fastboende och turister från Sverige och andra nordiska länder
besöker i stort antal svenska kyrkan i Liibeck. Under 1959 var besökarnas
antal 12 872, av vilka 5 572 deltog i gudstjänster, andaktsstunder och samkväm.
Kyrkliga förrättningar utom konfirmation förekom vid flera tillfällen.
På 750 svenska och 1 485 andra nordiska fartyg gjordes många
hundra besök.
Nuvarande svenske pastorn i Lubeck är sedan flera år tillbaka svensk
vicekonsul. Därför är han i dubbel mening representant för Sverige i Liibeck
med omnejd.
Ur ° generalkonsul Ekblads tidigare anförda skrivelse citeras följande:
»Angående arbetet i de svenska kyrkorna i Hamburg och Lubeck är det mig
en glädje att konstatera, att sjömansprästerna och övrig personal vid båda
nyssnämnda kyrkor endast förtjäna en eloge för den omfattande och out
-
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
tröttliga sociala hjälpverksamhet, som de utöva bland de på orterna bofasta
svenskarna samt hit resande landsmän utöver den ordinarie verksamheten
bland svenska sjömän.»
Beträffande verksamheten i Liverpool under år 1959 och förhållandena i
övrigt där uppger motionärerna:
Cirka 5 000 besökte kyrka och läsrum. Av dessa ^deltog 2 386 i gudstjänster,
andaktsstunder och samkväm. Nattvardsgångar, dop och jordfästning
förrättades.
I byggnaden finns läsrum med rikhaltigt urval av nordiska tidningar, radio,
television, musikinstrument, biljard och bordtennis. Dessutom finns i
byggnaden kyrka och pastorsbostad.
Remissyttranden
Svenska sjöfolksförbundet har tillstyrkt motionerna samt angående den
bland sjömännen bedrivna verksamheten anfört:
Utan att på något sätt ta principiell ställning till sjömansprästernas uppgifter
och verksamhet när det gäller den s. k. sjömansvården önskar förbundet
när det gäller de av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen utsända
sjömansprästerna i Hamburg, Liverpool, Bremen och Liibeck framhålla
följande.
Såvitt Svenska Sjöfolksförbundet har sig bekant utför de av Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen utsända sjömansprästerna i Hamburg och Liverpool
ett värdefullt arbete och har man på båda dessa platser lyckats skapa en
mycket god replipunkt för svenskt sjöfolk. Således har läsrummen varit livligt
frekventerade av sjöfolket och har vederbörande sjömanspräst vid
många tillfällen kunnat lämna sjömännen en god service både när det gällt
personliga problem och i andra sammanhang.
Beträffande sjömansprästerna i Bremen och Liibeck torde av. naturliga
skäl dessas verksamhet icke ha samma betydelse och omfattning som i
Hamburg och Liverpool, men såvitt vi känner till i Sjöfolksförbundet utföres
även där ett gott arbete för svenskt sjöfolk.
Statskontoret har avstyrkt motionerna och under hänvisning till vad här
ovan upptagits om Evangeliska fosterlandsstiftelsens stadgar m. m. anfört
följande.
Det anförda visar, att Evangeliska fosterlandsstiftelsen, ehuru de i dess
sjömansvård och dess yttre mission verksamma befattningshavare i många
fall äro prästvigda, dock är en från svenska kyrkan fristående organisation.
Då stiftelsen sålunda i princip måste betraktas som en enskild kyrklig sammanslutning,
synas enligt statskontorets mening starka principiella betänkligheter
möta att med kyrkofondsmedel bidraga till de i stiftelsens tjänst
anställda sjömansprästerna. Statskontoret kan därför icke finna, att medel
bör utgå ur fonden för angivna ändamål.
Samma inställning har kammarkollegiet, som även anser stadgarna för
sjömansvårdsstyrelsen ge vid handen att endast denna styrelse avsetts skola
för svenska kyrkans riikning utöva verksamhet bland sjömän i utländska
hamnar.
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
4. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen
av kyrkliga ärenden
Jämlikt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond i dess från och med den
1 juli 1959 gällande lydelse skall ur kyrkofonden utgå anslag, som Kungl.
Maj :t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande statsdepartements
förfogande för anlitande av biträde vid handläggning av kyrkliga ärenden.
Anslaget utgår från och med den 1 juli 1959 tills vidare med högst 40 000
kronor för år.
Departementschefen
Det har visat sig nödvändigt att i olika sammanhang anlita särskild expertis
för handläggningen inom ecklesiastikdepartementet av kyrkliga frågor av
större omfattning. Så sker under slutet av innevarande budgetår för beredningen
av de frågor, som har samband med pastoratsregleringen. Arbetet
härmed kan förväntas pågå inom departementet under hela nästa budgetår,
då sålunda behovet av expertis för detta ändamål kommer att bestå, medan
det samtidigt även för andra ärenden av vikt torde visa sig nödvändigt att
anlita biträde mot ersättning ur ifrågavarande anslag. Detta gör en ökning
av anslaget ofrånkomlig. Jag föreslår därför, att riksdagens medgivande inhämtas
till en höjning av anslagsramen för nästa budgetår med 20 000 kronor
till 60 000 kronor.
5. Sammankomster för de svenska utlandskyrkoherdarna
I underdånig skrivelse den 19 september 1958 (nr 1) har 1958 års kyrkomöte,
under åberopande av första tillfälliga utskottets betänkande nr 1,
hemställt att anslag ur kyrkofonden måtte ställas till ärkebiskopens förfogande
för sammankallande av de svenska utlandskyrkoherdarna till regelbundna
sammankomster för dryftande av gemensamma angelägenheter.
Statskontoret, kammarkollegiet och domkapitlet i Uppsala har tillstyrkt
kyrkomötets framställning.
Departementschefen
Jag tillstyrker, att medel anvisas ur kyrkofonden för sammankomster i
Sverige med de svenska utlandskyrkoherdarna högst vart sjätte år. Det
torde få ankomma på ärkebiskopen att sammankalla sådant möte. I fråga
om kostnaderna förordar jag, att deltagande präst får uppbära oavkortad
lön samt erhålla ersättning för resekostnader och traktamente under resor
13
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
och högst tre konferensdagar. Den svenske kyrkoherden i Buenos Aires bör
erhålla tillstånd att deltaga i konferens endast i samband med semesterresa
till hemlandet, för vilken han är bidragsberättigad. Kostnaderna för denne
kyrkoherdes deltagande begränsas därvid till ersättning för resor mellan
semesterorten i Sverige och konferensorten ävensom till traktamente under
resorna och konferensdagarna. Med den föreslagna begränsningen beräknar
jag för närvarande de totala kostnaderna för en konferens till cirka 5 000
kronor. Till frågan till vilken anslagspost kostnaden bör hänföras vid medelsanvisningen
ur kyrkofonden anhåller jag att få återkomma i det följande.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser,
som erfordras.
6. Bidrag till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat
Den nya kyrkomusikerorganisationen har medfört att vissa församlingar,
vilkas kyrkomusiker efter reformen kvarstår på äldre stat, fått väsentligt
ökade lönekostnader för den kyrkomusikaliska verksamheten. Samtidigt som
församlingarna ensamma har att svara för dessa kyrkomusikers avlönande,
måste de vidkännas den stegring av den allmänna kyrkoavgiften, som blivit
en följd av reformen samt — om de tillhör ett flerförsamlingspastorat —
deltaga i avlöningskostnaderna för de nyreglerade kyrkomusikertjänsterna
inom pastoratet.
Frågan om särskild ersättning bör utgå åt sådana församlingar har uppmärksammats
i olika sammanhang. Den upptogs sålunda till behandling av
1942 års kyrkomusikerutredning, vars betänkanden låg till grund för reformen.
Utredningen ställde sig positiv till bidrag ur kyrkofonden men ansåg,
att man inte borde ta slutlig ställning till frågan, förrän omfattningen av
övergångsfallen kunde överblickas.
I propositionen 1950: 231 angående finansieringén av kostnaderna för den
nya kyrkomusikerorganisationen m. m. anslöt sig dåvarande departementschefen
till utredningens ståndpunkt, under framhållande av att det inte var
möjligt att på förhand ta ställning till de svårigheter, som kunde uppkomma
i sammanhanget.
Vid propositionens behandling i riksdagen underströk första lagutskottet
(LJU 29), att ojämnheten i den ekonomiska belastningen kunde bli synnerligen
kännbar för små församlingar med ringa skatteunderlag. Utskottet förutsatte
därför, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan
och för riksdagen framlade de förslag, som kunde visa sig erforderliga.
Frågan aktualiserades av 1953 års kyrkomusikersakkunniga, vilka i betänkande
den 1 mars 1956 uttalade en viss tvekan, huruvida lönekostnaden för
kyrkomusiker på äldre stat kunde anses ha sådan betydelse för församlingar
-
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
nas ekonomi, att ett särskilt bidrag ur kyrkofonden var motiverat. De sakkunniga
fann det dock lämpligt, att domkapitlen i sina remissutlåtanden
över betänkandet angav de församlingar, som berördes av frågan, och redogjorde
för hur deras ekonomiska ställning gestaltade sig. Därefter kunde ett
ställningstagande ske på grundval av den aktuella finansiella situationen.
I propositionen 1958: 102 angående vissa ändringar i kyrkomusikerorganisationen
uttalade sig chefen för ecklesiastikdepartementet för en lösning
av bidragsfrågan. Han ansåg dock, att statsmakterna inte borde ta definitiv
ståndpunkt, förrän man närmare utrett, vilken betydelse ett bidrag
kunde ha för församlingarnas ekonomi samt vilken belastning bidragen
kunde medföra på kyrkofonden. Departementschefen förklarade sig ha för
avsikt att i ett senare sammanhang föreslå, att Kungl. Maj:t uppdrog åt
kammarkollegiet att närmare utreda spörsmålet. Därvid borde de av 1953
års sakkunniga uppdragna riktlinjerna tjäna som utgångspunkt.
Sedan riksdagen godkänt vad departementschefen sålunda förordat (rskr
197), fick kammarkollegiet den 25 april 1958 uppdrag att utreda frågan samt
inkomma med förslag.
Kammarkollegiet — som i ärendet inhämtat uppgifter från samtliga domkapitel
— har den 28 december 1959 framlagt den begärda utredningen med
förslag i ämnet.
Vid utredningen har kammarkollegiet i huvudsak följt de riktlinjer, som
uppdragits av 1953 års kyrkomusikersakkunniga. Kollegiet föreslår, att bidrag
ur kyrkofonden bör utgå till församling, som för pastoratets prästoch
kyrkomusikerlönekostnader fått vidkännas en utdebitering för skattekrona
av lägst det öretal, som bestämts jämlikt 7 § kyrkofondslagen.
De sakkunniga hade uppställt såsom villkor för bidrag, att utdebiteringen
skulle vara lägst 20 öre per skattekrona. Kollegiet framhåller, att eftersom
det fastställda öretalet under senast förflutna år regelmässigt varit 20 öre.
utgör kollegiets förslag inte någon avvikelse i praktisk mening från vad de
sakkunniga föreslagit.
Departementschefen
Den av kammarkollegiet gjorda utredningen följer de av 1958 års riksdag
godkända riktlinjerna. Utredningen visar enligt min mening övertygande,
att det är av vikt för församlingar, som har kyrkomusiker anställda på äldre
stat, att kunna få bidrag till avlönande av sådana befattningshavare. 1
likhet med kollegiet finner jag dock att en begränsning av bidragsmöjligheterna
bör ske, så att endast de mera skattetyngda församlingarna blir
berättigade till bidrag.
Kammarkollegiet har föreslagit en begränsningsregel, enligt vilken endast
sådana församlingar blir bidragsberättigade, som har en utdebitering för
15
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
präst- och kyrkomusikerlönekostnader av lägst det öretal, som utgör gräns
för pastorats rätt att erhålla tillskott ur kyrkofonden. Statskontoret har i
stället för en anknytning till utdebiteringen föreslagit, att bidrag skall utgå,
om pastoratet faktiskt fått tillskott från fonden. Som skäl härför har statskontoret
anfört, att församling, som utgör eget pastorat, i visst fall kan
komma i en ställning, som gör den berättigad erhålla bidrag, fastän skäl för
bidrag egentligen inte föreligger.
Med hänsyn till att endast 17 av de 92 församlingar, som enligt kammarkollegiets
förslag skulle ifrågakomma för bidrag, för närvarande utgör egna
pastorat, och samtliga 92 församlingar för närvarande uppbär tillskott ur
kyrkofonden, kan jag inte tillmäta de av statskontoret gjorda erinringarna
mot kammarkollegiets förslag någon avgörande betydelse. Då dessutom
vissa av statskontoret självt påpekade olägenheter följer även med den av
statskontoret föreslagna begränsningsregeln, anser jag mig inte böra frångå
kammarkollegiets förslag.
Jag förordar alltså, att bidrag får utgå ur kyrkofonden för ändamålet i enlighet
med vad kammarkollegiet föreslagit. Också i förevarande ärende anhåller
jag att i ett senare sammanhang få återkomma till frågan, till vilken
anslagspost bidraget bör hänföras. Bidragen bör för nästkommande budgetår
beräknas med utgångspunkt från församlingens lönekostnader för hela
år 1960.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser av
administrativ natur, som kan erfordras i ämnet.
7. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden
Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden
utgöras »anslag till extra utgifter med ett av Konungen och riksdagen
bestämt belopp för år, vilket efter Konungens bestämmande må användas
till bestridande av kostnad för härförut i denna paragraf icke särskilt angivet
kyrkligt ändamål». Nämnda anslag utgör för det kyrkliga området
en motsvarighet till de anslag under riksstatens särskilda huvudtitlar, som
avser extra utgifter.
Ifrågavarande anslag har under de gångna åren använts till skiftande
ändamål av betydelse för kyrkan och den kyrkliga organisationen. Sålunda
har bidrag lämnats till bestridande av kostnader för konferenser och
möten av kyrklig natur, till reseunderstöd, vissa tryckningskostnader samt
kulturminnesvårdande åtgärder beträffande kyrkor in. in. Vidare har från
detta anslag utgått medel för bestridande av medlemsavgiften till Lutherska
världsförbundets svenska sektion. Till följd av att denna avgift vid flera
tillfällen höjts, senast till över 100 000 kronor, har riksdagen vid flera tillfällen
medgivit höjning av anslaget för extra utgifter.
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
I skrivelse den 19 augusti 1959 har Lutherska världsförbundets svenska
sektion anhållit att bidraget till sektionen höjes till 40 000 kronor för bestridande
av den svenska medlemsavgiften till förbundet och sektionens starkt
stegrade administrationskostnader.
Domkapitlet i Luleå har i skrivelse den 25 november 1959 hemställt att
Kungl. Maj:t måtte ställa ett belopp av 5 000 kronor till domkapitlets förfogande
såsom arvode åt förre komministern H. Grundström för översättning
till lulelapska av den svenska evangelieboken.
Statskontoret har tillstyrkt viss höjning av bidraget till Lutherska
världsförbundets svenska sektion. Domkapitlets i Luleå framställning har
helt tillstyrkts.
Departementschefen
Det föreligger ett inte ringa behov av att kunna lämna stöd ur kyrkofonden
åt skilda former av kyrklig verksamhet. Till förfogande för dylika
bidrag står dock i flertalet fall inte andra medel än sådana som kan anvisas
ur anslaget till extra utgifter. Detta anslag belastas emellertid till stor del
av några årligen återkommande fasta utgifter. Bidrag till nya — vare sig
tillfälliga eller mera varaktiga — ändamål kan därför inte beviljas, utan att
detta får återverkningar på de redan nu utgående bidragen. Detta förhållande
har fått till följd att anslaget vid upprepade tillfällen fått uppräknas
för att tillgodose nytillkommande ändamål.
För att motverka att anslaget alltmera mister sin karaktär av anslag till
i verklig mening extra utgifter, för vilka anslagsramen inte synes böra
varieras ar från år, vill jag föreslå en viss omläggning av medelsanvisningen
ur kyrkofonden till sådana ändamål, som är av mera varaktig natur och
som hittills, i avsaknad av annan utgiftstitel under 6 § kyrkofondslagen,
brukat tillgodoses genom anvisning från ifrågavarande anslag eller ock anvisats
av riksdagen ur kyrkofonden utan angivande av någon specifik utgiftstitel
under paragrafen. Kostnaderna för ett av Kungl. Maj:t och riksdagen
gemensamt antaget, i kyrkofondslagen inte särskilt angivet kyrkligt
ändamål bör sålunda enligt mitt förmenande i vissa fall kunna på grundval
av uttryckligt stadgande i lagtexten utgå ur kyrkofonden vid sidan av den
för extra utgifter jämlikt 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen bestämda
anslagsramen. Härvid torde som regel den årliga kostnaden för ändamålet
böra begränsas till ett av Kungl. Maj:t och riksdagen godkänt belopp.
Stundom kan det emellertid ställa sig svårt eller omöjligt att i förväg förutse,
vilka kostnader ett visst ändamål kan medföra. Ett exempel härpå är
den under närmast föregående punkt behandlade frågan om bidrag till
17
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
församlingar med kyrkomusiker på äldre stat. I de fall, där sålunda visst
utgiftsbelopp inte kan fastställas på förhand, torde dock grunderna för
utgifternas utgående böra godkännas av riksdagen. För sådana ändamål av
varaktig natur, som jag nu berört, torde en särskild utgiftstitel böra angivas
i 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen. Under denna utgiftstitel torde
jämväl böra hänföras sådana kostnader, som avser av Kungl. Maj:t och
riksdagen godkända ändamål av mera tillfällig natur, men som är av sådan
storlek, att deras bestridande ur det för extra utgifter särskilt avsedda beloppet
skulle påkalla variationer år från år av anslagsramen för dylika utgifter.
Exempel härpå utgör den under punkt 5 i det föregående förordade
medelsanvisningen för konferenser med utlandskyrkoherdarna liksom den
av fjolårets riksdag (Prop. 42; L3U 6; Rskr 88) medgivna ersättningen till
stiftsrepresentanter vid handläggning hos kammarkollegiet av ärenden rörande
pastoratsindelningen.
Till den kategori av kostnader, som jag här avhandlat, bör i samband
med erforderlig ändring av 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen hänföras
följande utgifter, nämligen den av mig i det föregående förordade medelsanvisningen
till extra arbetskraft vid stiftskanslierna och biträdeshjälp åt
biskoparna, den nyssnämnda ersättningen till vissa stiftsrepresentanter hos
kammarkollegiet, de under punkt 5 i det föregående avsedda kostnaderna
för konferenser med utlandskyrkoherdarna, det under punkt 6 förordade
bidraget till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat, det årliga bidraget
till Lutherska världsförbundets svenska sektion, beträffande vilket jag
förordar en höjning från och med nästa budgetår till 35 000 kronor, samt
1 enlighet med föreliggande framställning ett engångsbelopp av 5 000 kronor
såsom ersättning för översättning av evangelieboken till lulelapska.
Härutöver föreslår jag, att, såsom hittills, ett anslag till extra utgifter
utgår med ett av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämt belopp för år, vilket
efter Kungl. Maj:ts bestämmande får användas till kyrkliga ändamål. Med
detta anslag torde täckas utgifter för sådana ändamål, som i mera egentlig
mening har karaktären av tillfälliga kostnader och som inte är av den
storlek, att ändringar behöver vidtagas år från år beträffande summan av
den sammanlagda medelsanvisning, som står till Kungl. Maj:ts disposition.
Vad gäller storleken av det årliga anslaget till extra utgifter från och
med nästa budgetår, torde en nedräkning böra ske med dels 15 000 kronor,
motsvarande en för innevarande budgetår medgiven engångsanvisning för
Sveriges representation vid Augustana-kyrkans hundraårsjubileum, dels
30 000 kronor, motsvarande det nuvarande bidraget till Lutherska världsförbundets
svenska sektion. Anslagsbeloppet bör således minskas med sammanlagt
45 000 kronor till 60 000 kronor.
Inom ecklesiastikdepartementet har uppgjorts förslag till lag om ändrad
lydelse av 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond, som föranledes av vad
jag här förordat.
2 — liihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. S avd. Nr 19
18
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
8. Kungl. Maj:ts förslag
I anslutning till det under punkterna 1—7 liärovan anförda har Kungl.
Maj:t föreslagit, att riksdagen måtte
dels antaga förutnämnda inom ecklesiastikdepartementet
upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 §
lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond;
dels ock medgiva,
a) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare erforderliga
medel ur kyrkofonden må disponeras enligt i propositionen
angivna grunder för bestridande av arbetsgivaravgifter
för prästernas och vissa andra befattningshavares
försäkring för allmän tilläggspension;
b) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare erforderliga
medel ur kyrkofonden må disponeras för anställande
av ytterligare en stiftsadjunkt;
c) att till Svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse må årligen
från och med budgetåret 1960/61 tills vidare utgå elva
bidrag om 16 800 kronor ur kyrkofonden för avlönande enligt
i propositionen angivna grunder av präster, som är
anställda i styrelsens tjänst i utlandet;
d) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom
vederbörande statsdepartement av kyrkliga ärenden må för
budgetåret 1960/61, enligt Kungl. Maj:ts beprövande, ur
kyrkofonden utgå högst 60 000 kronor;
e) att för sammankallande högst vart sjätte år av kyrkoherdarna
i de svenska utlandsförsamlingarna till konferens
i Sverige må från och med den 1 juli 1960 tills vidare
utgå medel ur kyrkofonden enligt i propositionen angivna
grunder;
f) att ur kyrkofonden må tills vidare, räknat från och
med den 1 januari 1960, utgå bidrag enligt i propositionen
angivna grunder till avlöningskostnader, vilka församling
har att bestrida för kyrkomusiker, som är anställd på äldre
stat;
g) att ur kyrkofonden må tills vidare från och med den
1 juli 1960 utgå ett årligt bidrag å 35 000 kronor till
Lutherska världsförbundets svenska sektion för bestridande
av dess medlemsavgift till världsförbundet;
h) att ur kyrkofonden må utgå ett arvode av 5 000
kronor till förre komministern H. Grundström för översättning
av den svenska evangelieboken till lulelapska; samt
i) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare det i 6 §
andra stycket 9) lagen om kyrkofond omförmälda anslaget
till extra utgifter må utgå med 60 000 kronor för budgetår.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960 19
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de i förevarande del
av propositionen framlagda förslagen.
Den verksamhet, som utövas genom de i utlandet stationerade sjömansprästerna
är enligt utskottets mening förtjänt av allt stöd och varm uppskattning.
Detta gäller verksamheten bland såväl sjömän som andra svenskar
i utlandet. Att verksamheten fyller ett starkt behov framgår även av
det siffermaterial, som redovisats i motionerna. Värdet av verksamheten
påverkas enligt utskottets mening icke av om den bedrives genom Svenska
kyrkans sjömansvårdsstyrelse eller genom annat trossamfund än svenska
kyrkan. Starka skäl talar därför för bifall till yrkandet i motionerna om
anslag ur kyrkofonden. Med hänsyn till det sätt, varpå kyrkofonden tillkommit,
och fondens ändamål anser utskottet det emellertid tveksamt,
huruvida anslag ur fonden kan utgå till ett enskilt samfund som Evangeliska
fosterlandsstiftelsen. Stiftelsens organisation och förvaltning är sålunda
icke underkastad kontroll eller insyn genom vare sig statlig eller
kyrklig myndighet.
Enligt utskottets mening bör det, trots nu angivna betänkligheter, icke
möta hinder att tillfredsställa det mycket angelägna behov, som motionärernas
yrkande om anslag ur kyrkofonden avser att fylla. Flera lösningar är
här tänkbara. En sådan vore att ställa ökade medel till förfogande för
Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse med medgivande för styrelsen att
i viss utsträckning bidraga även till kostnaderna för sjömansvård, som bedrives
genom andra samfund än svenska kyrkan. Vilken lösning som än
väljes torde krävas ändringar i gällande författningar eller utfärdande av
nya sådana. På grund härav synes det ej nu kunna komma i fråga att för
tillgodoseende av sjömansvårdens behov medgiva anslag ur kyrkofonden
utöver vad i propositionen föreslagits. Utskottet förväntar emellertid, att
Kungl. Maj:t före framläggandet av anslagsäskandena för budgetåret
1961/62 överväger de spörsmål, som är förenade med det i motionerna framställda
yrkandet, och att vid de ställningstaganden, som därefter kan följa,
beaktas vad utskottet här ovan anfört.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla propositionen i den del
densamma behandlats av tredje lagutskottet;
B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte såsom
sin mening giva till känna vad utskottet anfört i anledning
av motionerna I: 262 och II: 394.
Stockholm den 20 april 1960
På tredje lagutskottets vägnar:
IIUGO OSVALD
20
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1960
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald*, Grym, Georg Carlsson, Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Åke Larsson, Wirmark och Gunnar Pettersson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,
herrar Andersson i Ryggestad, Stiernstedt, Nyberg, Grebäck och Bengtsson
i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1960
600851