Andra lagutskottets utlåtande nr 8 åt 1960
i
Nr 8
Utlåtande i anledning av väckta motioner om besparingar inom
den allmänna sjukförsäkringen, m. m.
Andra lagutskottet liar till behandling förehaft fem inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna nr 445 i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. och nr 562 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.,
dels de likalydande motionerna nr 468 i första kammaren av herr
Sveningsson m. fl. och nr 577 i andra kammaren av herr Nordgren m. fl.,
dels ock motionen nr 576 i andra kammaren av herr Nilsson i Tvärålund
m. fl.
I motionerna I: 445 och II: 562 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
dels
att slopa medlemsbidraget till de allmänna sjukkassorna från den 1
juli 1960 utom för kassorna i de fyra nordligaste länen, där ett bidrag av
0: 50 kr. per medlem alltjämt må utgå,
dels att med verkan från 1 juli 1960 statsbidrag till de ändamål, till vilka
statsbidrag nu utgår med 50 procent, må utgå med 25 procent av kostnaderna
för sjukkassorna, dock att bidraget till kassornas kostnader för bidrag
till resor till och från läkare, tandläkare, sjukhus och förlossningsanstalter
må utgå oförändrat med 50 procent».
I motionerna I: 468 och II: 577 har hemställts, att riksdagen måtte med
verkan från och med den 1 januari 1961 antaga i motionerna angivna ändringar
i lagen om allmän sjukförsäkring, lagen om moderskapshjälp, lagen
om yrkesskadeförsäkring och förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel. De föreslagna ändringarna innebär i huvudsak följande.
1) Karenstiden i fråga om sjukpenningförsäkringen förlänges från tre till
sju dagar, dock ej inom yrkesskadeförsäkringen.
2) Karenstiden inom yrkesskadeförsäkringen ändras, så att yrkesskadad,
vilkens sjukdom varar mer än tre dagar, erhåller sjukpenning från sjukkassan
fr. o. m. den första dagen.
3) Statsbidraget till sjukkassorna i form av sjukhjälpsbidrag sänkes till 30
procent, såvitt detta avser grundsjukpenning, grundhempenning, grundpenning,
läkarvård och tandläkarvård.
4) Statsbidraget till sjukkassorna i form av medlemsbidrag slopas.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 8
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr i960
5) Karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen höjes från tre till fem kronor.
6) Statsbidraget till läkemedelsrabatteringen slopas.
I motionen 11:576 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att sjukersättning
för olycksfall i arbetet skall lämnas redan från och med den dag
då olyckan inträffade, förutsatt att anmälan om denna i vanlig ordning
ingivits samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga
ändringar i berörda författningstexter».
Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet, i den mån
redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionerna
11:562,1:468 och 11:576.
Något om gällande bestämmelser
Sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen
Den allmänna sjukförsäkringen innefattar sjukhjälpsförsäkring, vilken
ger ersättning för läkarvård och i vissa fall för tandläkarvård samt för sjukhusvård
ävensom för resor till och från läkare och sjukhus. Ersättningen
för läkar- och tandläkarvård utgår med tre fjärdedelar av kostnaden, därvid
denna dock icke får beräknas högre än till vissa angivna belopp. Kostnad
för sjukhusvård ersättes i princip helt. Reseersättning utgår i allmänhet
med viss reduktion.
Sjukpenning enligt sjukförsäkringslagen
Sjukpenning består av grundsjukpenning och tilläggssjukpenning. Dessutom
utgår i vissa fall barntillägg. Grundsjukpenningens storlek är lika
för alla, som är sjukpenningförsäkrade. Tilläggssjukpenning utgår allenast
om vederbörandes årsinkomst av tjänst uppgår till 1 800 kronor och
är därjämte till sin storlek beroende av storleken av nämnda årsinkomst.
Barntillägget varierar med antalet barn.
För tid, då den sjuke vårdas på sjukvårdsanstalt, ersättes sjukpenning
av hempenning. Hempenningen är i princip lika med sjukpenningen,
minskad med 3 kr., dock högst med halva sjukpenningens belopp.
Enligt sjukförsäkringslagen kan sjukpenning (hempenning) ej utgå för
de tre första dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet inträffade
inräknad (karenstid). Vid karenstidens beräkning skall, därest
sjukperiod börjar inom tjugo dagar efter föregående sjukperiods slut, de
båda perioderna anses såsom en sjukperiod.
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960
3
Aloderskapshjälp
Moderskapshjälp utgår till den som är försäkrad enligt sjukförsäkringslagen
i form av ersättning för förlossningsutgifter och moderskapspenning.
Den senare består av grundpenning och tilläggspenning. Grundpenningen
utgår med 270 kronor vid enkelbörd och med 405 kronor vid flerbörd. Tillläggspenningen
utgår högst under 90 dagar och med samma belopp som tillläggssjukpenningen
under de första 180 dagarna.
Samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
I och med den nya yrkesskadeförsäkringslagen, vilken trädde i kraft
den 1 januari 1955, har yrkesskadeförsäkringen samordnats med sjukförsäkringen.
Samordningen innebär att personer, som är både sjukförsäkrade
och obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade, vid yrkesskada skall få ersättning
från yrkesskadeförsäkringen först sedan viss tid, den s. k. samordningstiden,
gått till ända. Under samordningstiden skall som regel sjukhjälp
utgå från allmän sjukkassa enligt bestämmelserna i sjukförsäkringslagen
för sjukdom i allmänhet. Samordningstiden omfattar tiden t. o. m. 90 :e
dagen efter olycksfallsdagen eller, om yrkesskadan uppkommit på annat
sätt än genom olycksfall, efter dagen för skadans yppande. Om skadan medför
rätt till livränta, upphör dock samordningstiden senast den dag livränterätten
inträder.
Eftersom praktiskt taget hela befolkningen omfattas av den allmänna
sjukförsäkringen, blir de samordningsregler, för vilka nu redogjorts, tilllämpliga
vid så gott som alla yrkesskador. Om yrkesskada emellertid drabbar
någon, som inte är sjukförsäkrad, t. ex. en här i riket ej mantalsskriven
utlänning, griper yrkesskadeförsäkringen visserligen in redan från början,
men även i detta fall löper en samordningstid på samma sätt som eljest.
Under denna tid erhåller den skadade samma förmåner från yrkesskadeförsäkringen
som han skulle ha åtnjutit från sjukförsäkringen, därest han
omfattats av denna. Först därefter utgår ersättning med tillämpning av
yrkesskadeförsäkringslagens regler.
Läkemedelsrabatteringen
Vid 1954 års riksdag antogs ett genom proposition nr 163 år 1954 framlagt
förslag om detaljutformning av den läkemedelsreform, varom principbeslut
fattats vid 1953 års riksdag. Enligt den sålunda antagna lcungl. förordningen
den 4 juni 195å ang. kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,
vilken trädde i kraft den 1 januari 1955, skall vissa läkemedel, varå recept
utfärdats av läkare, på apotek utlämnas kostnadsfritt eller till nedsatt pris.
Sålunda skall den som är försäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960
vid särskilt angivna långvariga och allvarliga sjukdomar erhålla vissa
läkemedel utan kostnad. I andra fall skall vid sjukdom den sjukförsäkrade
vid inköp av läkemedel, som är att hänföra till apoteksvara eller innehåller
gift av första klassen, åtnjuta nedsättning av läkemedelspriset med
hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kr. Sådan prisnedsättning
erhåller även den som utan att omfattas av den allmänna sjukförsäkringen
är i allmän eller enskild tjänst här i riket. Kungl. Maj:t äger från prisnedsättningen
undantaga visst läkemedel eller viss grupp av läkemedel som
nyss nämnts.
För vad allmänheten ej erlagt av priset för ifrågavarande läkemedel skall
apotekarna erhålla ersättning från tillsynsmyndigheten för den allmänna
sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten.
Vissa regler angående finansieringen av sjukförsäkringen
Sjukvårdsförsäkringen finansieras genom arbetsgivarbidrag, statsbidrag
i form av sjukhjälpsbidrag samt avgifter från de försäkrade. Arbetsgivarbidraget
utgår för år med 0,25 procent av den lön arbetsgivaren under året
utgivit till sådana hos honom anställda, som är obligatoriskt försäkrade
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, därvid dock hänsyn icke skall tagas
till arbetstagares lön, i den mån lönen överstiger 15 000 kr. Sjukhjälpsbidrag
utgår med 50 procent till sjukkassornas utgifter för ersättning i anledning
av läkarvård1 och sjukresor. Storleken av sjukhjälpsbidragen, sådana de i
statsverkspropositionen beräknats för budgetåret 1960/61, framgår av
följande uppställning.
Läkarvård ........................................... 75,6 milj. kr.
Resor till och från läkare.............................. 8,7 milj. kr.
Resor till och från sjukhus och förlossningsanstalt........ 7,2 milj. kr.
Återstoden av sjukkassornas utgifter för sjukvårdsförsäkringen täckes i
huvudsak med avgifter från de försäkrade. Avgifterna är lika stora för alla
som är pliktiga att erlägga avgift till sjukkassan.
Försäkringen för grundsjukpenning finansieras dels med statsbidrag i
form av sjukhjälpsbidrag, dels med avgifter från de försäkrade. Avgifterna
är lika stora för samtliga försäkrade inom samma sjukkassa. Sjukhjälpsbidraget
uppgår till 50 procent av sjukkassans utgifter för grundsjukpenning
och grundhempenning samt till 75 procent av sjukkassans utgifter för
barntillägg. Storleken av sjukhjälpsbidragen för grundsjukpenning och
grundhempenning, sådana de beräknats i statsverkspropositionen för budgetåret
1960/61, framgår av följande uppställning.
Grundsjukpenning.................................... 73,5 milj. kr.
Grundhempenning .................................... 6,6 milj. kr.
Grundpenning........................................ 14,3 milj. kr.
1 I läkarvård inbegripes här även tandläkarvård.
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960
5
Medlemsbidraget är närmast avsett att täcka sjukkassornas förvaltningskostnader.
Bidraget utgår för år med i princip följande belopp per sjukkasse
-
medlem.
I städer som utgör särskilda centralsjukkasseområden...... 4 kr.
I de fyra nordligaste länen.............................. 5 kr.
I riket i övrigt........................................ 4 kr. 50 öre
Medlemsbidraget har i statsverkspropositionen för budgetåret 1960/61 be-r
räknats till 24,9 milj. kronor.
Statsbidraget till läkemedelsrabatteringen och till kostnadsfria läkemedel
utgår med ett belopp per år motsvarande 1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem
eller i runt tal 6,5 milj. kr. Återstående kostnader fördelas mellan
de allmänna centralsjukkassorna och belastar således de försäkrade i form
av avgifter.
Föregående behandling m. m.
Vid 1959 års vårriksdag behandlade riksdagen motioner (1:167
och II: 218 samt I: 319 och II: 391) med i väsentliga delar enahanda yrkanden
som i nu föreliggande motioner. Riksdagen avslog motionsyrkandena i
enlighet med vad andra lagutskottet (utlåtande nr 35) hemställt. Utskottet
anförde därvid:
I motionerna I: 167 och II: 218 föreslås att karenstiden i fråga om sjukpenningförsäkringen
skall förlängas från tre till sju dagar. Samtidigt föreslås
att samordningen mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen
skall brytas såtillvida, att de yrkesskadeförsäkrade skall — där
sannolika skäl föreligger för att det är fråga om yrkesskada — vara berättigade
till sjukpenning fr. o. m. dagen för insjuknandet (skadefallet
eller skadefallets yppande), därest sjukdomen varar mer än tre dagar
(tre dagars relativ karens). I de fall där sjukpenning skulle komma att
utbetalas på grund av att man felaktigt antagit att det varit fråga om yrkesskada,
skulle det i princip inte komma i fråga att återkräva vad som utbetalts
för mycket.
Samma yrkanden som de ovan nämnda har behandlats av såväl A- som
B-riksdagen 1958. Riksdagen har därvid — i enlighet med vad andra lagutskottet
hemställt — icke bifallit yrkandena. Såsom skäl för sin ståndpunkt
anförde utskottet bl. a., att en förlängning av karenstiden till sju
dagar skulle medföra en icke obetydlig försämring av nuvarande sjukpenningförmåner
samt att en sådan förlängning skulle innebära att viktiga
delar av samordningen med yrkesskadeförsäkringen måste uppges. Utskottet
uttalade vidare, att samordningen är förenad med stora fördelar
samt att de föreslagna lösningarna av samordningsproblemet skulle medföra
avsevärda svårigheter vid tillämpningen.
Vad som sålunda uttalades i fjol från utskottets sida anser utskottet
fortfarande äga giltighet. Utskottet kan därför inte tillstyrka ifrågavarande
yrkanden.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960
I ovannämnda motioner samt i motionerna I: 319 och II: 391 har yrkats,
att karensbeloppet i fråga om läkemedelsrabatteringen måtte höjas från tre
till fem kronor. Även denna fråga har behandlats vid de båda riksdagarna i
fjol, vilka därvid — i enlighet med andra lagutskottets hemställan — avslog
yrkanden om sådan ändring. Motiveringen härför var att frågan var
under övervägande av utredningen angående läkemedelsrabatteringen.
Denna utredning väntas avsluta sitt arbete innevarande år. Enligt utskottets
mening saknas skäl för riksdagen att nu intaga annan ståndpunkt till
förevarande fråga än under fjolåret. I motionerna har dessutom yrkats att
en höjning av karensbeloppet skulle kombineras med ett borttagande av
statsbidraget till läkemedelsrabatteringen. Med den inställning utskottet
har till frågan om höjning av karensbeloppet kan utskottet inte biträda
detta yrkande.
Vidare har i motionerna yrkats vissa sänkningar i det statliga sjukhjälpsbidraget
till sjukförsäkringen; i motionerna I: 167 och 11:218 föreslås att
bidraget till grundsjukpenning och grundhempenning sänkes från nuvarande
50 % till 30 %, i motionerna 1:319 och 11:391 yrkas att bidraget till
grundsjukpenning samt till läkarvård och tandvård nedsättes från 50 till
40 %. I de förstnämnda båda motionerna yrkas därjämte, att statsbidraget
i form av medlemsbidrag borttages.
En sänkning av statsbidraget till sjukförsäkringen måste medföra, antingen
att de försäkrades förmåner försämras eller att de försäkrade måste
betala högre avgifter till försäkringen än vad eljest varit erforderligt. Härvid
bortser dock utskottet från möjligheten att öka arbetsgivarnas bidrag
till sjukförsäkringen, något som icke heller diskuterats i föreliggande motioner.
Såsom framgår av det ovan anförda, är utskottet icke berett att medverka
till en försämring av de försäkrades förmåner. Ej heller anser utskottet
det befogat att lägga större del av kostnaden för sjukförsäkringen
på de försäkrade än som avsetts med gällande lag. Utskottet kan följaktligen
inte biträda förevarande motionsyrkanden.
Vid 1959 års riksdags höstsession väcktes i anledning av
den då framlagda propositionen nr 162 angående införande av allmän varuskatt,
in. m., två likalydande motioner (1:557 och 11:666), vari begärdes
sänkningar av statsbidraget till de allmänna sjukkassorna på i stort sett
samma sätt som föreslås i förevarande motioner I: 445 och II: 562. Andra
lagutskottet yttrade i sitt utlåtande (nr 48) i anledning av motionerna:
Utskottet delar uppfattningen att rådande statsfinansiella läge motiverar
en sänkning av statsbidragen till den allmänna sjukförsäkringen. Härför
talar även de av besparingsutredningen uppmärksammade förhållandena,
att sjukkassorna under senare år uppvisat inkomstöverskott och att i anledning
härav en betydande fondökning ägt rum hos kassorna. Besparingsutredningen
har dessutom framhållit, att sjukkasseorganisationen numera
torde ha stabiliserats i sådan grad att möjligheter finns till vissa utgiftsbegränsningar
genom rationaliseringar inom kassorna.
Emellertid har i viss mån olika uppfattningar framkommit i frågan på
vilket sätt en sänkning av statbidragen till den allmänna sjukförsäkringen
bör genomföras. Eftersom de i föreliggande motioner framlagda förslagen
icke är avsedda att träda i kraft förrän den 1 juli 1960, är det enligt utskot
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960
7
tets uppfattning icke nödvändigt att redan nu ta ställning till denna fråga.
I stället synes det lämpligt att frågan får bli föremål för övervägande hos
Kungl. Maj :t. Resultaten av övervägandena bör föreläggas riksdagen under
instundande vårsession.
I en vid utlåtandet fogad reservation avstyrktes bifall till motionerna. Därvid
åberopades de skäl utskottet anfört i det förutnämnda utlåtandet 35/1959.
Vidare anförde reservanterna, att de i utlåtandet nämnda statsfinansiella
svårigheterna borde bemästras genom andra åtgärder, nämligen främst medelst
införande av en allmän varuskatt.
Riksdagen biföll reservationen.
1958 års besparingsutredning har i sitt år 1959 avgivna betänkande (SOU
1959:28) framlagt förslag till samma sänkning av medlemsbidraget som föreslås
i motionerna 1:445 och 11:562. Utredningen anförde därvid, att sjukkassorna
under senare år visat inkomstöverskott och att en betydande fondökning
ägt rum, samt fortsatte:
Mot bakgrunden av det nuvarande statsfinansiella läget och med beaktande
av kassornas redovisade inkomstöverskott har besparingsutredningen
kommit till den uppfattningen, att det särskilda medlemsbidraget till kassorna
i princip bör slopas. För kassorna i de fyra nordligaste länen torde
dock ett bidrag alltjämt erfordras för att täcka de högre kostnaderna för
kassorna i dessa län. Medlemsbidraget i nyssnämnda län torde därför böra
bibehållas till den del detsamma överstiger 4:50 kronor per medlem och år.
Ett borttagande av medlemsbidraget kan komma att återverka på storleken
av sjukförsäkringsavgifterna. Med hänsyn till att vissa möjligheter till
utgiftsbegränsningar genom rationaliseringar finns samt till kassornas allmänna
ekonomiska ställning torde ett slopande av medlemsbidraget inte behöva
medföra någon allmän höjning av försäkringsavgifterna. Beträffande
storleken av en eventuell avgiftshöjning må framhållas, att den — även om
hänsyn tages till att vissa medlemmar är befriade från avgift — för kassorna
i allmänhet inte kan beräknas överstiga ca 6 kronor per medlem och år. För
statsverket skulle förslaget medföra en anslagsminskning av omkring 24
milj. kronor för helt budgetår.
Besparingsutredningens förslag avstyrktes av flera remissinstanser, däribland
riksförsäkringsanstalten, socialförsäkringens administrationsnämnd,
Svenska sjukkasseförbundet och Landsorganisationen i Sverige.
Riksförsäkringsanstalten delade inte besparingsutredningens uppfattning
angående betydelsen av sjukkassornas inkomstöverskott. De överskott, som
uppkommit under sjukkassornas hittillsvarande verksamhetstid, hade enligt
anstalten ej varit så stora att fonderingsbehovet inom kassorna kunde anses
täckt. Om medlemsbidraget nu skulle slopas, måste ett belopp motsvarande
bidraget tillföras kassorna genom avgiftshöjning. Anstalten påpekade, att i
34 § sjukförsäkringslagen föreskrives att förvaltningskostnaderna skall fördelas
på avgifterna till sjukvårdsförsäkringen och till försäkringen för
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960
grundsjukpenning. Det blev alltså, framhöll anstalten vidare, avgifterna för
det obligatoriska grundskyddet vid sjukdom som måste höjas. Enligt uttalanden
vid tillkomsten av den allmänna sjukförsäkringen är det särskilt angeläget,
att just dessa avgifter genom statsbidrag hålles på en låg nivå. De
båda av medlemsbidraget berörda försäkringsgrenarna uppvisade för åren
1956, 1957 och 1958 tillsammans omkring 9 milj. kronor i underskott.
Socialförsäkringens administrationsnämnd anförde, att medlemsbidraget
ursprungligen avvägts så att det skulle täcka större delen av beräknade förvaltningskostnader.
Ehuru förvaltningskostnaderna till följd främst av penningvärdesändringar,
lönelyftningar och utvidgning av kassornas verksamhet
successivt ökat, hade medlemsbidraget förblivit oförändrat och motsvarade
nu mindre än hälften av nämnda kostnader.
Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har i årets statsverksproposition
icke anslutit sig till besparingsutredningens förslag samt
därvid anfört:
Den väsentliga innebörden av besparingsutredningens förslag är en omfördelning
av försäkringskostnaderna. Ett genomförande av förslaget skulle
sålunda, om inte försäkringsförmånerna samtidigt begränsas eller förvaltningskostnaderna
minskas, endast medföra att en del av finansieringsbördan
för försäkringen flyttas över från staten till de försäkrade. En sådan
ändring i grunderna för sjukförsäkringens finansiering bör ej nu genomföras.
Beträffande vad som tidigare förekommit rörande de genom förevarande
motioner aktualiserade frågorna får utskottet hänvisa till andra lagutskottets
utlåtande 3511959.
Utskottet
I föreliggande motioner behandlas dels frågor om förmåner enligt sjukoch
yrkesskadeförsäkringslagarna, dels frågor om statsbidraget till den allmänna
sjukförsäkringen. Motionerna 1:445 och 11:562 innehåller förslag om
sänkning av detta statsbidrag med cirka 110 miljoner kronor per budgetår.
I motionerna 1:468 och 11:577 hemställes om sänkning med cirka 125 miljoner
kronor per budgetår. Dessutom föreslås däri en försämring av de försäkrades
förmåner genom förlängning av karenstiden för sjukpenningförsäkringen
från tre till sju dagar och genom höjning av karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen
från tre till fem kronor. Förlängningen av karenstiden
föreslås dock inte skola drabba de yrkesskadeförsäkrade. För dessa förordar
motionärerna i stället förbättring i förmånerna genom att sjukpenning vid
yrkesskada skall utgå från och med första dagen, därest sjukdomen varar
mer än tre dagar. Genom dessa ändringar i förmånsreglerna skulle en
minskning uppstå i sjukkassornas utgifter, vilken i stort sett motsvarar den
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960
9
i motionerna föreslagna sänkningen av statsbidraget. I motionen 11:576 yrkas,
att vid yrkesskada sjukersättning skall utgå från och med den första
dagen.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen haft att taga ställning till förslag
med samma innebörd som de föreliggande. Därvid har riksdagen uttalat, att
en sänkning av statsbidraget till den allmänna sjukförsäkringen måste medföra,
antingen att de försäkrades förmåner försämras eller att de försäkrade
måste betala högre avgifter till försäkringen än vad eljest varit erforderligt.
Riksdagen har icke velat medverka till en försämring av förmånerna. Ej
heller har den ansett det befogat att lägga större del av kostnaden för sjukförsäkringen
på de försäkrade än som avsetts med den gällande lagen. Riksdagen
har vidare icke velat medverka till särskilda regler om karenstid för
de yrkesskadeförsäkrade och därvid hänvisat till de stora fördelar samordningen
mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna innebär. I fråga om
läkemedelsrabatteringen har riksdagen dessutom hänvisat till pågående utredningsarbete.
Enligt utskottets mening har intet förekommit som ger anledning till ett
ändrat ställningstagande till förevarande frågor. Det kan dock framhållas,
att utredningen om läkemedelsrabatteringen numera avlämnat betänkande
samt att proposition i ämnet torde kunna väntas till instundande höstsession.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner,
1) 1:445 och 11:562,
2) 1:468 och 11:577 samt
3) 11:576,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 mars 1960
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson*,
fru Carlqvist, herrar Birke, Åkesson*, Edström* och Thorsten Larsson;
från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Wetterström, herrar
Odhe, Bengtsson i Varberg, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje*,
Fredriksson och Gustavsson i Alvesta.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960
Reservationer
Vid utskottets hemställan under 1)
av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,
a) att utskottet bort yttra följande.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen haft att taga ställning till förslag
med samma innebörd som de nu föreliggande. Den nuvarande statsfinansiella
situationen och angelägenheten av att den inte minst socialt tyngande
allmänna varuskatten kan avskaffas ger en särskild aktualitet åt dessa
spörsmål. Utskottet vill emellertid avvisa sådana åtgärder, som skulle medföra
att de siukas förmåner försämras. Den statsfinansiella förbättringen
bör sålunda åstadkommas genom att statsbidraget till sjukförsäkringen
minskas i viss utsträckning. Utskottet finner sig kunna tillstyrka att statsbidraget
reduceras på sätt som i motionerna 1:445 och 11:562 angivits från
och med den 1 juli innevarande år.
Som tidigare framhållits i samband med riksdagens behandling av sjukförsäkringens
finansiering har en mycket betydande fondering ägt rum
inom sjukkassorna. Från den 1 januari 1955 till den 1 januari 1958 ökades
sålunda de fonderade medlen från 196 milj. kronor till 398 milj. kronor och
har därefter fortsatt att stiga. Den minskning av statsbidraget som utskottet
i det föregående förordat bör sålunda inte leda till motsvarande höjningar
av avgifterna, emedan det icke kan anses riktigt att sjukkassornas fonder
ständigt är föremål för kraftig tillväxt. Av samma anledning bör det
heller inte medföra några svårigheter för sjukkassorna att statsbidraget
sänkes redan från halvårsskiftet medan en avgiftsjustering kan komma
i fråga först vid årsskiftet.
b) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna 1:445 och 11:562
måtte för sin del antaga följande förslag till
V Lag
angående ändring i lagen den 3 januari 19A7
(nr 1) om allmän sjukförsäkring.
Härigenom förordnas, att 41 och 42 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän
sjukförsäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
41 §.
Sjukhjälpsbidrag utgår till centralsjukkassa med nedan angivna procentuella
andel av de utgifter under kalenderåret, som bestritts av centralsjukkassan
och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960
11
a) läkarvård enligt 14 § och 19 § första stycket samt gottgörelse till ar
betsgivare
enligt 19 § andra stycket för läkarvård och för andra sjukvårdande
åtgärder än som avses i 18 § ........................ 25 procent;
b) resor enligt 16 och 17 §§ ...........................• 50 procent;
c) grundsjukpenning och motsvarande del av hempenning .. 25 procent;
d) barntillägg ........................................ 75 procent.
Konungen äger medgiva att till centralsjukkassa, för vilken med hänsyn
till bebyggelse och kommunikationer särskilt stora utgifter uppkomma för
ändamål, som i första stycket a) och b) sägs, bidraget för utgifter till dylika
ändamål skall utgå med mer än tjugofem respektive femtio procent av de
utgifter, som bestritts av kassan och till denna anslutna lokalsjukkassor,
dock med högst femtio respektive sjuttio procent av desamma. Därvid må
föreskrivas, att medgiven ökning av bidraget helt eller delvis skall tillkomma
lokalsjukkassa.
Angående sjukhjälpsbidrag---särskilt stadgat.
42 §.
Medlemsbidrag utgår med 50 öre för envar, som vid utgången av kalenderåret
är medlem i sjukkassa i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län.
Av medlemsbidrag---femtedelar centralsjukkassan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.
2) Lag
angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 21 maj 1954
(nr 266) om moderskapshjälp.
Härigenom förordnas att 13 § lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
13 §.
Statsbidrag utgår för varje kalenderår till centralsjukkassa med nedan
angivna procentuella andel av de utgifter under året, som bestritts av centralsjukkassan
och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för
a) läkarvård ........................................ 25 procent;
b) resor enligt 3 § .................................... 50 procent;
c) grundpenning...................................... 25 procent;
d) barntillägg ........................................ 75 procent.
Konungen äger medgiva att till centralsjukkassa för vilken med hänsyn
till bebyggelse och kommunikationer särskilt stora utgifter uppkomma för
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 är 1960
ändamål, som i första stycket a) och b) sägs, bidraget för utgifter till dylika
ändamål skall utgå med mer än tjugofem respektive femtio procent av de
utgifter, som bestritts av kassan och till denna anslutna lokalsjukkassor,
dock med högst femtio respektive sjuttio procent av desamma.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.
Vid utskottets hemställan under 2)
av herr Birke och fröken Wetterström, vilka ansett,
a) att utskottet bort yttra följande.
Som skäl för förslagen i motionerna I: 468 och II: 577 har anförts att i
och med införandet av den allmänna omsättningsskatten har skattetrycket
i vårt land stigit i sådan grad att det ligger högre än i varje fall det stora
flertalet av med Sverige jämförbara länder. I särskilda motioner har yrkats
att omsättningsskatten avskaffas fr. o. m. ingången av 1961. För att detta
skall kunna ske måste en väsentlig begränsning av statsutgifterna komma
till stånd. Det blir då erforderligt att angripa även i och för sig önskvärda
utgiftsändamål, inte minst sådana som drar en betydande kostnad.
Statsbidraget till sjukkassorna uppskattas för budgetåret 1960/61 till
260,3 milj. kr. En generell begränsning av statsbidraget till sjukförsäkringen
utan att förmånerna som sådana begränsas skulle leda till att försäkringsavgifterna
måste höjas. Skall en verklig minskning av såväl de enskildas
som statens engagemang i sjukförsäkringen ske är det nödvändigt
att ompröva förmånerna. Motionärerna föreslår därför att karenstiden utsträckes
från nuvarande tre till sju dagar. Enligt motionärernas uppfattning
har löntagarna i dag betydligt bättre ekonomiska förutsättningar att
själva svara för det inkomstbortfall en veckas sjukdom kan medföra. Sedan
den obligatoriska sjukförsäkringen i princip beslöts 1946, har nämligen reallönerna
ökats med ca 50 %. Ersättningen för kostnader för sjukvård —
läkarvård, sjukhusvård etc. -— beröres icke av förslaget.
En generell förlängning av karenstiden till sju dagar skulle emellertid
medföra att förmånerna för de yrkesskadade alltför mycket försämrades.
Förslaget bör därför kombineras med ett återinförande av den karenstid
för de yrkesskadadé, som gällde innan den obligatoriska sjukförsäkringen
genomfördes. De bör sålunda erhålla sjukpenning från första dagen, om
sjukdomen på grund av olycksfallet varar över tre dagar, olycksfallsdagen
inräknad. Den förordade ändringen av karenstiden kan beräknas medföra
en total minskning av kostnaderna för sjukpenningförsäkringen med inemot
85 milj. kronor.
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960
13
Besparingsutredningen har framhållit att kassorna under senare år uppvisat
inkomstöverskott, varigenom en betydande fondering kunnat äga rum.
Under den obligatoriska sjukförsäkringens tre första år, alltså från ingången
av 1955 till utgången av 1957, har fonderna ökats med drygt 200 milj.
kronor. Med hänsyn härtill kan statens bidrag nedbringas med ett högre
belopp än 85 milj. kronor utan att avgifterna behöver höjas. Motionärerna
föreslår en sådan ändring av statsbidragsbestämmelserna att statsbidraget
till grundsjukpenning, grundhempenning och grundpenning samt till läkarvård
och tandläkarvård sänkes från 50 % till 30 %.
Beträffande karensbeloppet för läkemedel föreslår motionärerna att detta
höjes från 3 till 5 kronor och att statsbidraget till läkemedelsrabatteringen
till följd härav borttages. Den föreslagna höjningen skulle medföra en betydande
administrativ förenkling. För den försäkrade skulle merutgiften
per inköpt läkemedel inskränka sig till högst en krona. Genom reformen
skulle sjukkassornas utgifter nedgå med 13 milj. kronor.
I likhet med besparingsutredningen föreslår motionärerna att medlemsbidraget
slopas utom i de fyra nordligaste länen, där alltjämt ett bidrag om
50 öre per medlem och år bör utgå. Förslaget innebär en besparing på 24
milj. kronor.
De av motionärerna föreslagna reformerna kan för helt budgetår beräknas
minska statens bidrag till sjukkassorna med omkring 125 milj. kronor.
Då enligt motionerna de föreslagna åtgärderna bör genomföras fr. o. m. den
1 jan. 1961 blir besparingen under budgetåret 1960/61 ca 62 milj. kronor.
b) att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 468 och II: 577 matte för sin
del antaga följande förslag till
1) Lag
angående ändring i lagen den 3 januari 19M
(nr 1) om allmän sjukförsäkring.
Härigenom förordnas, att 26, 41 och 42 §§ lagen den 3 januari 1947
om allmän sjukförsäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
26 §.
Sjukpenning må ej utgivas för de sju första dagarna av varje sjukperiod,
den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid), och
ej heller för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos sjukkassan,
där ej hinder mött för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl föranleda
att sjukpenning bör utgå.
Vid karenstidens---en sjukperiod.
Karenstid tillämpas---erkänd arbetslöshetskassa.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960
41 §.
Sjukhjälpsbidrag utgår till centralsjukkassa med nedan angivna procentuella
andel av de utgifter under kalenderåret, som bestritts av centralsjukkassan
och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för
a) läkarvård enligt 14 § och 19 § första stycket samt gottgörelse till
arbetsgivare enligt 19 § andra stycket för läkarvård och för andra sjukvårdande
åtgärder än som avses i 18 §...................... 30 procent;
b) resor enligt 16 och 17 §§............................ 50 procent;
c) grundsjukpenning och motsvarande del av hempenning .. 30 procent;
d) barntillägg ........................................ 75 procent.
Konungen äger medgiva att till centralsjukkassa, för vilken med hänsyn
till bebyggelse och kommunikationer särskilt stora utgifter uppkomma
för ändamål, som i första stycket a) och b) sägs, bidraget för utgifter till
dylika ändamål skall utgå med mer än trettio respektive femtio procent
av de utgifter, som bestritts av kassan och till denna anslutna lokalsjukkassor,
dock med högst femtio respektive sjuttio procent av desamma. Därvid
må föreskrivas, att medgiven ökning av bidraget helt eller delvis skall
tillkomma lokalsjukkassa.
Angående sjukhjälpsbidrag--— särskilt stadgat.
42 §.
Medlemsbidrag utgår med 50 öre för envar, som vid utgången av kalenderåret
är medlem i sjukkassa i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län.
Av medlemsbidrag---femtedelar centralsjukkassan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.
2) Lag
angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 21 maj 1954
(nr 266) om moderskapshjälp.
Härigenom förordnas att 13 § lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
13 §.
Statsbidrag utgår för varje kalenderår till centralsjukkassa med nedan
angivna procentuella andel av de utgifter under året, som bestritts av centralsjukkassan
och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960 1 5
a) läkarvård ......................................... 30 procent:
b) resor enligt 3 §...................... 50 procent;
c) grundpenning ...................................... 30 procent;
d) barntillägg ........................................ 75 procent.
Konungen äger medgiva att till centralsjukkassa för vilken med hänsyn
till bebyggelse och kommunikationer särskilt stora utgifter uppkomma
för ändamål, som i första stycket a) och b) sägs, bidraget för utgifter till
dylika ändamål skall utgå med mer än trettio respektive femtio procent av
de utgifter, som bestritts av kassan och till denna anslutna lokalsjukkassor,
dock med högst femtio respektive sjuttio procent av desamma.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.
3) Lag
angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 14 maj 1954
(nr 243) om yrkesskadeförsäkring.
Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
11 §.
Drabbas någon, som är försäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring,
av yrkesskada, äger han för tid till och med nittionde dagen efter den
då skadan inträffade, dock längst till den dag skadan medför rätt till livränta
eller till och med den dag rätten till sjukpenning upphör enligt 29 §
nämnda lag (samordningstid), rätt att erhålla sjukhjälp från allmän sjukkassa
enligt vad därom är stadgat i lagen om allmän sjukförsäkring, därvid
dock skall iakttagas att i fråga om sjukdom på grund av yrkesskada, som
varar längre än tre dagar, sjukpenning skall utgå från och med dagen för
skadans inträffande.
Är skadad---från sjukpenningförsäkring.
Är den---obligatoriska sjukförsäkringen.
Medför yrkesskada---den skadade.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1960
4) Förordning
angående ändring i Kungl. Maj. ts förordning den 4 juni 1954
(nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.
Härigenom förordnas, att 3 och 5 §§ Kungl. Maj ris förordning den 4 juni
1954 angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
3 §.
I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring vid inköp av läkemedel, som enligt
apoteksvarustadgan den 14 november 1913 (nr 308) är att hänföra till apoteksvara
eller som utan att utgöra apoteksvara innehåller gift av första
klassen, åtnjuta nedsättning av fastställt pris för läkemedlet med hälften
av det belopp, varmed priset må överstiga fem kronor. Har under en formel
förskrivits flera läkemedel skall prisnedsättningen avse den sammanlagda
kostnaden. År förskrivning avsedd att expedieras mer än en gång, skall nedsättningen
hänföra sig till varje expedition.
Vad nu---enskild tjänst.
Från prisnedsättning---stycket avses.
5 §.
Kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt denna förordning
bestrides av de allmänna centralsjukkassorna.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961.
Särskilda yttranden
I anledning av utskottets hemställan under 1) och 2)
av herrar Åkesson, Edström, Jacobsson i Tobo och fröken Höjer, vilka
anfört:
Som ett led i strävandena att minska de utgifter, som åvilar statsverket,
och för att möjliggöra omsättningsskattens slopande bör enligt vår mening
en justering ske av den allmänna sjukförsäkringens finansiering.
Vi delar sålunda uppfattningen, att med hänsyn till den allmänna standardhöjningen
en ökad direkt avgiftsfinansiering med minskad statlig
bidragsgivning över budgeten i princip är motiverad för sådana sociala förmåner,
där en dylik förändring av finansieringen lämpligen kan ske. Vid en
justering av den allmänna sjukförsäkringens finansiering enligt dessa riktlinjer
bör de s. k. avgiftslindrings- och avgiftsersättningsbidragen bibehållas.
Besparingen för statsverket skulle med utgångspunkt från storleken av nu
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1960
17
varande statsbidrag bli ca 240 milj. kr. för helt år. Av tekniska skäl bör en
sådan ändring genomföras vid kalenderårsskifte. Vid en omläggning fr. o. m.
den 1 jan. 1961 skulle besparingen för statsverket för budgetåret 1960/61
således bli 120 milj. kr.
Som ovan framhållits bör ändringen enligt vår mening genomföras i samband
med ett slopande av den allmänna omsättningsskatten. Vid ett bifall
till yrkandena härom — vilka ännu icke behandlats av riksdagen — bör
riksdagen uppta frågan om justering av den allmänna sjukförsäkringens
finansiering med förut angiven besparing för statsverket. Av denna anledning
har vi nu icke velat biträda yrkandena om mera omfattande minskning
i statsbidragsgivningen till sjukförsäkringen.
I anledning av utskottets hemställan under 3)
av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka anfört:
Vad beträffar det i motionen II: 576 framförda yrkandet om att vid yrkesskada
sjukersättning skall utgå från och med den första dagen vill vi framhålla
att en sådan ändring skulle medföra vissa svårigheter i samordningen
av yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen. Vi förutsätter emellertid
att dessa spörsmål ägnas tillbörlig uppmärksamhet vid övervägande angående
nämnda båda försäkringar och att möjligheterna till åtgärder i den i
motionen angivna riktningen därvid tillvaratages.
2 Ili haag till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. År 8