Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1960
1
Nr 41
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 22 §
s jukförsäkringslagen.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 555,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Fagerlund och fru Lindberg,
yrkat, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om en skyndsam utredning angående möjligheterna till ändring av
§ 22 i SFL i syfte att oreducerad tilläggssjukpenning kan utgå under 730
dagar».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.
Motionen
I motionen framhålles, att nuvarande sjukpenningskala med nedsättning
av sjukpenningen i de högre sjukpenningklasserna efter 180 dagar innebär,
att sjukpenningersättningen efter 180 dagars sjukhjälpstid understiger folkpensioneringens
förmåner för äkta makar. Motionärerna hävdar, att den nuvarande
ordningen medför att många sjuka måste anlita socialhjälp för sin
försörjning under en längre tids sjukdom. Motionärerna erinrar om att den
av dem aktualiserade frågan behandlats vid 1958 års B-riksdag, då tiden för
oreducerad sjukpenning förlängdes från 90 till 180 dagar. Till grund för
denna ändring låg ett förslag från riksförsäkringsanstalten. I detta anförde
anstalten betänkligheter mot att ha en oreducerad sjukpenning under hela
sjukhjälpstiden. Sålunda skulle riskerna för missbruk av försäkringen öka.
Vidare skulle vissa samordningsproblem uppstå. Motionärerna anser, att
dessa svårigheter inte bör överdrivas.
Tidigare behandling m. m.
Såsom framhållits i motionen behandlades förevarande fråga vid 19 5 8
års B-riksdag. I propositionen 126 till 1958 års A-riksdag, till vilken
propositionen i ämnet (nr B 29) hänvisade, uttalade föredragande departementschefen
angående frågan hur långt man borde utsträcka tiden för den
oreducerade sjukpenningen:
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr M
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 dr 1960
Om man vill hålla dörren öppen för en rationell samordning mellan olika
grenar i ett nytt socialförsäkringssystem, måste man---tydligen sätta
tiden för den högre sjukpenningen så att sjukförsäkringen inte griper in på
områden som vid en sådan samordning anses böra falla under andra försäkringsgrenar.
---
För egen del känner jag mig i likhet med flertalet remissorgan övertygad
om att det inte behöver befaras att samordningsproblemen kompliceras av
att oreducerad sjukpenning utgår under 180 dagar.
Propositionen behandlades av andra lagutskottet (utlåtande nr B 4), som
icke gjorde någon erinran mot nämnda uttalanden av föredragande departementschefen.
Utlåtandet godkändes av riksdagen.
Propositionen nr 75 till årets riksdag
I proposition nr 75 till årets riksdag, vilken avser ändringar i folkpensioneringslagen
m. m., behandlar föredragande departementschefen, statsrådet
Nilsson, frågan om socialförsäkringens samordning och komplettering. Härvid
erinrar han om att en av principerna i den moderna socialförsäkringen är
att försäkringen bör inom rimliga gränser ersätta det bortfall av arbetsinkomst
som försäkringsfallet innebär. Emellertid är det enligt hans mening
påfallande, att, även om utvecklingen lett fram till en betydande grad av
överensstämmelse i huvuddragen inom socialförsäkringens olika grenar,
denna princip inte tillämpas allmänt eller enhetligt. Departementschefen
framhåller därefter:
Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter
enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara
förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har funnits
för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tillgodosett alla önskemål
över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det
faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de
olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och
behov.
Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i samordningens
och kompletteringens tecken. Vägledande för en sådan översyn
bör vara bl. a., att luckor och brister i försäkringsskyddet bör fyllas, om de
motsvaras av angelägna behov. Samordning och förenkling bör eftersträvas
överlag och särskilt på de punkter, där utvecklingen av olika försäkringsgrenar
medfört att skyddet i vissa fall blivit dubbelt.
En sådan översyn pågår redan på flera olika avsnitt av problemkomplexet.
Socialförsäkringssystemets ersättningsformer vid långvarig sjukdom och
invaliditet utgör i princip en fortsättning av sjukförsäkringens och delvis
yrkesskadeförsäkringens ersättningar för kortvariga fall. Mellan sjukförsäkring
och folkpensionering föreligger luckor eller brister i försäkringsskyddet,
som alltsedan den allmänna sjukförsäkringens tillkomst känts besvärande.
Andra lagutskottets utlåtande nr M dr 1960
3
Även möjligheterna till dubbel ersättning i vissa fall har föranlett behov av
samordning. Sjukhjälpstiden inom sjukförsäkringen har i olika avseenden
förlängts i syfte att minska risken för avbrott i det skydd, som långvarigt
sjuka beredes genom sjukförsäkringen respektive folkpensioneringen. Fortfarande
finns dock vissa luckor, och de förhållandet att tilläggssjukpenningen
sjunker efter en viss tids sjukdom utgör en svaghet i försäkringsskyddet.
I fråga om sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen förverkligades en
långtgående samordning 1955. Nu är tiden inne att såvitt möjligt fullständiga
denna samordning inom hela socialförsäkringen.
Angående takten i och sättet för pågående och förestående utredningsarbete
anför departementschefen:
Tidsutrymmet för det omfattande reformarbete av delvis teknisk art, som
nu pågår, är förhållandevis knappt. I betydelsefulla hänseenden, som har
direkt anknytning till pensionssystemet, bör lagstiftning och förvaltningsorganisation
beslutas 1961 och 1962 för att träda i funktion senast vid ingången
av 1963. Det är därför avvikt, att utrednings- och förberedelsearbetet
bedrives i så rationella former som möjligt. Socialförsäkringskommittén och
administrationsnämnden arbetar snabbt och effektivt och i samverkan med
socialdepartementets rättsavdelning. Jag har därför kommit till den uppfattningen,
att olika föreliggande utredningsuppgifter inom socialförsäkringen
bör upptas till prövning i särskild ordning endast i den mån det visar
sig nödvändigt eller fördelaktigt att behandla dem på annat sätt än genom
den utredningsapparat, som f. n. arbetar med de frågor jag nu behandlat.
Bland föreliggande utredningsuppgifter finns åtskilliga frågor som rör
sjukförsäkringen. För snart ett år sedan, innan lagstiftningen om den allmänna
tilläggspensioneringen beslutats, uttalade jag vid anmälan av vissa
sjukförsäkringsfrågor (prop. 1959: 161), att en allmän och mera omfattande
översyn av sjukförsäkringslagen borde anstå till dess ytterligare erfarenheter
vunnits rörande lagens verkningar och till dess samordningsfrågorna
inom socialförsäkringen i sin helhet kunde prövas. Vidare framhöll
jag, att översynen torde få komma till stånd inom en relativt nära framtid
bl. a. som följd av pensionsreformen. I sitt av riksdagen bifallna utlåtande
(nr 45) framhöll andra lagutskottet, att den allmänna översynen av sjukförsäkringsbestämmelserna
snarast borde komma till stånd. Mera väsentliga
utökningar av försäkringsskyddet borde enligt utskottets mening inte ske i
samband med en partiell reform.
Då samordningsfrågorna inom socialförsäkringen nu kan prövas i sin helhet
kommer, som framgått av det föregående, sjukförsäkringens ersättningsregler
att beröras i mycket väsentliga avseenden. Formerna för utredningsarbetet
på de avsnitt av sjukförsäkringen, som inte kommer alt behandlas i
sammanhanget, får anpassas till det nyssnämnda kravet på effektivitet i
arbetet allteftersom verksamheten fortskrider.
Utskottet
I föreliggande motion begäres en skyndsam utredning i syfte att regeln
om att sjukpenningen i de högre sjukpenningklasserna sjunker efter ISO
dagar skall borttagas.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1960
I propositionen nr 75 till årets riksdag lämnar föredragande departementschefen
en utförlig redogörelse för pågående och förestående arbete för en
samordning och komplettering av socialförsäkringen. Enligt vad som framgår
av redogörelsen kommer vid detta arbete sjukförsäkringslagens regler
om sjukpenningersättning att upptagas till omprövning. Departemenschefen
nämner vidare, att det förhållandet att sjukpenningen inom sjukförsäkringen
— i motsats till vad som gäller inom andra socialförsäkringsgrenar
— sjunker efter viss tid utgör en svaghet i denna försäkring.
Enligt vad utskottet inhämtat faller frågan om översyn av sjukpenningskalorna
inom det utredningsuppdrag, som anförtrotts 1958 års socialförsäkringskommitté.
Vid sådant förhållande saknas anledning att begära utredning
av den i motionen väckta frågan. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, 11:555, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1960
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, fru Svensson, herrar Åkesson, Kaijser och Edström
från andra kammaren: fröken Wetterström, herr Odhe, fröken Sandell,
fru Eriksson i Ängelholm, herrar Gustavsson i Alvesta, Svensson i Kungälv,
Königson och Anderson i Sundsvall.
Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960