Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1960

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av väckta motioner om slopande
av det allmänna barnbidraget till första barnet,
m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 303 i första kammaren av herr Ewerlöf
m. fl. samt nr 380 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

”att riksdagen måtte antaga följande

1) Förslag
till

Lag om ändring av 1 § lagen om allmänna barnbidrag den 26 juli 1947.

Härigenom förordnas att i 1 § lagen om allmänna barnbidrag den 26 juli
1947 skall erhålla följande ändrade lydelse.

1 §•

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag.
Oavsett att barn enligt vad nedan sägs med hänsyn till sin ålder
skulle vara bidragsberättigande, skall bidrag likväl ej utgå för detta i familj
med endast ett bidragsberättigande barn. Ej heller skall, då i familj finnes
flera sådana barn, bidrag utgå till det äldsta av dessa.

Bidraget utgår med 400 kronor om året för näst äldsta barnet, med 500
kronor om året för det därefter följande samt med 600 kronor om året för
ettvart ytterligare barn i samma familj.

Bidrag skall i övrigt utgå i enlighet med vad nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag---i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 4

2 Andra lagutskottets utlåtande nr A år 1960

2) Förslag
till

Lag om ändringar i lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders barn.

Härigenom förordnas att 1 och 5 §§, 6 § 1, 3 och 4 inom., 7, 10, 12, 15 och
19 §§ lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn skola erhålla följande ändrade lydelse.

1 §•

Till uppehälle---särskilt barnbidrag.

Icke behovsprövat särskilt barnbidrag utgår med 400 kronor för barn och
år, såvida barnet icke är berättigat till allmänt barnbidrag och

1) barnets föräldrar avlidit;

2) barnets vårdnadshavare, om denne icke är särskilt förordnad förmyndare,
är ogift och med barnets fader icke sammanboende kvinna, änka, änkling,
frånskild, hemskild eller gift och på grund av söndring i äktenskapet
levande åtskild från andra maken;

3) barnets vårdnadshavare är särskilt förordnad förmyndare och skyldighet
att underhålla barnet åvilar person som ovan vid 2 omförmäles; eller

4) för barnet utgår behovsprövat särskilt barnbidrag.

Behovsprövat särskilt barnbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan

sägs, med 600 kronor för barn och år.

5 §.

Behovsprövat särskilt barnbidrag utgår, där ej---av föräldrarna.

Har barnet inkomst, som ej härrör från dess eget arbete och som helt
eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaderna för dess uppehälle
och uppfostran, skall behovsprövat särskilt barnbidrag antingen ej utgå

eller ock nedsättas efter vad som finnes skäligt. Såsom inkomst----

enligt bidragsförskottslagen.

6 §.

1 mom. Behovsprövat särskilt barnbidrag utgår jämväl, där ej —---

tre år.

Barnbidrag enligt---utgiva underhållsbidrag.

3 mom. För barn som avses i 1 mom. skall enligt vad nedan sägs behovsprövat
särskilt barnbidrag minskas med hänsyn till försörjarens årsinkomst.
Såsom försörjare -----om barnet.

Om försörj aren åtnjuter folkpension eller uppbär hustrutillägg eller skulle
ägt erhålla sådan förmån, därest ej hans årsinkomst uteslutit honom från
rätten därtill, skall vad i lagen om folkpensionering är stadgat rörande

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1960 3

minskning av folkpension på grund av den pensionsberättigades årsinkomst
gälla även i fråga om minskning av behovsprövat särskilt barnbidrag; dock
skall —---— med barn.

I annat fall än som avses i föregående stycke minskas behovsprövat särskilt
barnbidrag med en tredjedel av försörj arens årsinkomst, i vad den
överstiger 2 400 kronor och med ytterligare en tredjedel i vad den överstiger
3 300 kronor. Är försörjaren--— 4 200 kronor.

Finnas, då —---varje barn.

Är den, vars inkomst skall läggas till grund för beräknandet av barnbidrag,
underhållsskyldig mot barn under sexton år som icke är berättigat
till behovsprövat särskilt barnbidrag, skall vid---sådant avdrag.

4 mom. Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall behovsprövat
särskilt barnbidrag minskas med nämnda inkomst i vad den
överstiger 200 kronor för år. Kan barnet---å barnbidraget.

7 §.

För barn, som är adopterat, utgår särskilt barnbidrag endast om barnet
i sin egenskap av adoptivbarn enligt bestämmelserna i 1 § eller nedan i
denna paragraf är berättigat till sådant bidrag.

I fråga---mellan makarna.

För annat adoptivbarn än i andra stycket avses utgår behovsprövat barnbidrag
:

1. enligt---mannen avlidit.

I fall---barnets försörj are.

Där ej särskilda omständigheter till annat föranleda utgår icke behovsprövat
barnbidrag av den anledningen att adoptant eller adoptants make
åtnjuter folkpension med mindre adoptionen skett minst två år före den
dag då pensionen söktes.

10 §.

Har, i fall då behovsprövat särskilt barnbidrag utgått, för barn, adoptivbarn
eller styvbarn till någon, som uppburit invalidpension eller sjukpension
enligt lagen om folkpensionering, folkpensionen indragits enligt
14 § 1 mom. första stycket nämnda lag eller den för sjukbidrags åtnjutande
bestämda tiden gått till ända, må, där särskilda skäl föreligga, behovsprövat
barnbidrag med efter hand nedsatt belopp utgå under ytterligare högst
ett år. Ej må---sexton år.

12 §.

Den som uppbär icke behovsprövat särskilt barnbidrag är pliktig att till
pensionsstyrelsen eller pensionsnämnd utan oskäligt dröjsmål anmäla om
förutsättning för bidrag icke längre är för handen.

Den vars — — — till barnet.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1960

Har barn särskilt förordnad förmyndare, åligger det denne att göra anmälan,
som i föregående stycke sagts, om barnets--- — eller adoptant.

Uppbäres behovsprövat barnbidrag av myndighet eller annan person än
ovan avses, är jämväl sådan myndighet eller person aninälningsskyldig.

15 §.

Ansökning om icke behovsprövat särskilt barnbidrag skall göras hos pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt där barnet är kyrkobokfört.

Ansökning om behovsprövat särskilt barnbidrag skall göras:

1. om —--blivit mantalsskriven.

Finnes ej — —- — stadigvarande vistas.

Ansökning om icke behovsprövat särskilt barnbidrag göres av bafhets
vårdnadshavare. Äro vårdnadshavarna två, må ansökningen göras av den ene.

Ansökning om behovsprövat särskilt barnbidrag göres, då särskilt förordnad
förmyndare finnes, av denne och eljest av den vars inkomst enligt
6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket skall ligga till grund för beräknande av
bidraget.

Har barnavårdsman förordnats för barnet, vare också denne behörig att
göra ansökning om särskilt barnbidrag.

Ansökning, som---å denne.

Vid ansökningen---—• skäl godtaga.

Vad sålunda---sådant bidrag.

19 §.

Kommun skall för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för behovsprövade
särskilda barnbidrag med viss andel, motsvarande tre---

finnes, vistelseort.

Angående beräknandet--- — folkpensioneringen stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961”.

Beträffande motiveringen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa
till motionen II: 380.

Motionernas huvudsakliga innehåll

I föreliggande motioner föreslås att det allmänna barnbidraget till det
äldsta med hänsyn till sin ålder bidragsberättigande barnet i varje familj
slopas och att barnbidragen till övriga barn differentieras till beloppen. Sålunda
skall bidraget utgå med 400 kronor för år till andra barnet, med 500
kronor till tredje barnet och med 600 kronor till varje ytterligare barn. Beträffande
s. k. ofullständiga familjer föreslås ett icke behovsprövat särskilt

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1960

barnbidrag om 400 kronor per år för barn, som enligt de föreslagna reglerna
icke blir berättigat till allmänt barnbidrag.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag utgår för barn,
som är svensk medborgare och bosatt i riket, av allmänna medel såsom
bidrag till barnets uppehälle och uppfostran allmänt barnbidrag med 450
kronor för år. Sådant bidrag utgår också för i riket bosatt barn, som inte är
svensk medborgare, förutsatt att barnet fostras av någon som är bosatt och
mantalsskriven i riket. Bidraget utgår från och med kvartalet efter det då
barnet fötts eller rätt till bidrag eljest uppkommit till och med det kvartal,
varunder barnet fyller sexton år.

Befinner sig barnet på anstalt, där kostnaderna för vården helt bestrides
av statsmedel, eller betalar staten i övrigt hela kostnaden för barnets kost
och bostad, utgår inte barnbidrag. Undantag göres dock för de fall, då barnet
är inackorderat vid nomadskola. I detta fall skall bidrag således utgå.

Beslut angående barnbidrag ankommer på den barnavårdsnämnd, inom
vars verksamhetsområde barnet är kyrkobokfört. Denna nämnd har även
att ombesörja utanordning av bidraget. Tillsynen över barnavårdsnämndernas
verksamhet med barnbidragen åvilar inom länet länsstyrelsen och utövas
för riket som helhet av socialstyrelsen. Besvär över barnavårdsnämnds
beslut i barnbidragsärenden anföres hos länsstyrelsen, vars utslag kan överklagas
hos socialstyrelsen.

Enligt 1 § lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders m. fl. barn skall i fall som angives i lagen, utöver allmänt barnbidrag,
av allmänna medel utgivas särskilt barnbidrag till uppehälle och
uppfostran åt barn. Sådant särskilt barnbidrag utgår efter inkomstprövning
med högst 600 kronor för barn och år. Som allmänt villkor för bidrag
gäller att barnet skall vara svensk medborgare, stadigvarande vistas i riket
och vara under 16 år. Från regeln om medborgarskap finns vissa undantag.

De bidragsberättigade kan, efter olika grunder för inkomstprövningen,
indelas i två huvudgrupper: 1) föräldralösa barn samt fader- eller moderlösa
barn, som vårdas av särskild förmyndare och ej sammanbor med den efterlevande
av föräldrarna, 2) övriga. Till den senare gruppen hänföres a) faderlösa
barn, b) barn, vars fader åtnjuter fölkpensionsförmån, c) barn, vars
moder åtnjuter sådan förmån, om föräldrarna ej sammanbor och modern
har vårdnaden om barnet, d) barn, vars moder är gift med annan än barnets
fader, om styvfadern åtnjuter folkpensionsförmån och modern har vårdnaden
om barnet eller sammanbor med detta samt e) barn utom äktenskap,
som har fyllt tre år och vars fader är okänd. Beträffande adoptivbarn gäller
i huvudsak enahanda bestämmelser.

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 är 1960

6

Ansökan om särskilt barnbidrag prövas av pensionsnämnd. Beslutet
jämte tillhörande handlingar överlämnas till pensionsstyrelsen, som efter
granskning av beslutet utbetalar bidraget. Utbetalningen äger rum månadsvis.

Historik

Principerna för de allmänna barnbidragen har framlagts av 19il års befolkning
sutredning. I sitt den 19 januari 1946 avgivna betänkande om barnkostnadernas
fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag m. in.
(SOU 1946: 5) behandlade utredningen befolkningsfrågans ekonomiska sida
och sådana samhälleliga åtgärder till de barnfostrande familjernas förmån,
som enligt utredningens uppfattning kunde medverka till att höja deras
standard. Betänkandet utmynnade i, bland annat, förslag till införande av
kontanta allmänna barnbidrag. Befolkningsutredningen föreslog, att bidragens
belopp skulle bestämmas till 200 kronor. Utredningens förslag innebar
vidare, att vid införande av allmänna barnbidrag de inom statsbeskattningen
då förekommande barnavdragen skulle slopas. Den av utredningen
förordade omläggningen förändrade icke nämnvärt läget för familjer med
barn i inkomstlägen mellan 10 000 och 15 000 kronor. För lägre inkomstskikt
innebar den en påtaglig förbättring, för högre inkomsttagare åter en
försämring.

Lagen om allmänna barnbidrag förelädes 1 9 4 7 års riksdag genom
proposition nr 220. I propositionen anslöt sig föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, till tanken, att barnavdragen vid den statliga
beskattningen skulle slopas vid införandet av allmänna barnbidrag. Beträffande
bidragsbeloppens storlek framhöll departementschefen, att det
under dåvarande förhållanden vore tydligt, att det erfordrades ett väsentligt
högre belopp än 200 kronor per barn och år för att garantera barnfamiljerna
en tillfredsställande standard. Frågan om beloppets storlek vore väsentligen
en avvägningsfråga. För sin del ville departementschefen förorda, att beloppet
bestämdes till 260 kronor om året.

I enlighet med propositionens förslag bestämde riksdagen bidragsbeloppet
till 260 kronor för barn och år.

Frågan om bidragsbeloppen omprövades av 1 9 5 0 års riksdag i
samband med propositionen nr 241 om ändring i bland annat kommunalskattelagen
och lagen om allmänna barnbidrag. Till grund för propositionen
låg ett av ortsavdragskommittén den 1 februari 1950 avgivet betänkande
»SOU 1950:5).

I propositionen föreslogs, att barnavdragen vid den kommunala beskattningen
skulle slopas och att barnfamiljerna skulle kompenseras härför genom
en höjning av barnbidragen från 260 till 290 kronor.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse härmed.

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 196U 7

Vid 1952 års riksdag hemställdes i en inom andra kammaren
väckt motion, nr 260, att barnbidragen måtte höjas med 30 procent eller i
avrundat tal till 380 kronor.

Andra lagutskottet avstyrkte motionen i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 17. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Maj :t i ett läge
som det dåvarande, då levnadskostnaderna vore under ständig förändring,
med uppmärksamhet följde utvecklingens inverkan på de sociala förmånernas
faktiska värde och att Kungl. Maj :t — med beaktande av det statsfinansiella
läget — för riksdagen framlade de förslag, som betingades av
nämnda förändringar.

I en vid 1 953 års riksdag inom andra kammaren väckt motion,
nr 65, yrkades »att riksdagen måtte besluta att de allmänna barnbidragen
som nu utgår med 290 kronor, höjes till 500 kronor per barn och år».

Andra lagutskottet, som behandlade motionen i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 7, hemställde att motionen icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd. I sin motivering uttalade utskottet emellertid bland annat,
att i det sociala reformprogrammet borde även ingå den höjning av dessa
bidrag, som betingades av levnadskostnadernas inverkan på barnfamiljernas
standard, och möjligheterna att finansiera en dylik höjning borde sorgfälligt
prövas.

I en vid 1955 års riksdag inom andra kammaren väckt motion,
nr 424, hemställdes, att riksdagen måtte besluta, att barnbidrag icke skall
utgå för första barnet, men att bidrag skall utgå för andra barnet med 290
kronor, för tredje barnet med 350 kronor och för fjärde barnet med 410
kronor samt att bidraget för varje ytterligare barn skall höjas successivt
med 60 kronor i förhållande till det som utgår för det näst föregående barnet.

Sammansatta stats- och andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 4 motionen under anförande bland annat att det i
avbidan på resultaten av de undersökningar som påginge inom 1954 års
familjeutredning icke kunde komma i fråga att då genomföra förändringar
beträffande de allmänna barnbidragen.

Frågan om höjning av de allmänna barnbidragen togs upp i ett flertal
motioner vid 19 5 6 års riksdag.

Andra lagutskottet förklarade i sitt utlåtande nr 20 bland annat att utskottet
ansåge det ofrånkomligt, att en höjning av de allmänna barnbidragen
komme till stånd under år 1957. Utskottet föreslog riksdagen att hos
Kungl. Maj :t hemställa om förslag till 1957 års riksdag om en sådan höjning.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

I proposition nr 12 till 1957 års riksdag föreslogs en höjning av
de allmänna barnbidragens belopp till 400 kronor för barn och år. Till grund
för förslaget låg bland annat ett av 1954 års familjeutredning avgivet belänkande
»Samhället och barnfamiljerna» (SOU 1955:29). Utredningen
lämnar i betänkandet en redogörelse för olika familjepolitiska åtgärder samt

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1960

uppgifter om befolknings- och familjestrukturen, försörjningsbördornas fördelning
ävensom barnfamiljernas ekonomiska läge och förändringar däri
under senare år. Vidare diskuterar utredningen argumenten för en intensifierad
familjepolitik samt möjligheterna till ökat familjestöd kontantvägen
och naturavägen. Utredningen söker bland annat klarlägga vad den
ekonomiska utvecklingen sedan de allmänna barnbidragen infördes inneburit
för bidragens del.

Utredningen utgår från att barnbidragens ursprungliga effekt bör återställas
och redovisar vissa siffror för att klargöra vilken höjning som skulle
erfordras för att ernå detta syfte. Emellertid finner utredningen det tveksamt
om en generell höjning av de allmänna barnbidragen skulle innebära
det mest effektiva utnyttjandet av de resurser som kan stå till buds för
ändamålet. Eftersom stödet till varje barn inte på långt när uppgår till de
faktiska barnkostnaderna, måste nämligen de barnrika familjernas standard
bli förhållandevis låg. För att åstadkomma en med hänsyn till behovet
mera effektiv fördelning av bidraget har utredningen därför tänkt sig möjligheten
av en höjning först från och med andra eller tredje barnet i de fullständiga
familjerna. I fråga om ofullständiga familjer skulle emellertid,
med hänsyn till dessas svårigheter, bidraget höjas redan från och med
första barnet. Den ifrågasatta differentieringen skulle innebära, att de medel,
som vid en generell höjning skulle komma ettbarnsfamiljerna till godo,
i stället överflyttas till flerbarnsfamiljerna. Utredningen anför härom:

Det är visserligen sant att det första barnet innebär särskilt höga kostnader
för familjen och krav på omställning av ekonomin, i praktiken ofta
förenad med att hustruns inkomst av förvärvsarbete faller bort eller i varje
fall starkt reduceras. Barnbidraget för det första barnet innebär en viss
lättnad i denna omställning, och ett avskaffande av detta bidrag bör därför
inte ifrågakomma. De höga kostnader som är förbundna med det första
barnet reduceras emellertid när barnet blir äldre; en lättnad av de speciella
kostnader som inträder i samband med barnets födelse och tillsynen under
den första perioden åstadkommes vidare naturligast genom moderskapsförsäkringen.

Familjeutredningens betänkande samt de däröver avgivna yttrandena
bearbetades av en inom socialdepartementet tillkallad beredning, familjeberedningcn,
vilken den 18 september 1956 avlämnade en promemoria angående
allmänna barnbidrag (stencilerad). I fråga om den av familjeutredningen
diskuterade möjligheten att differentiera barnbidragen till flerbarnsfamiljernas
och de ofullständiga familjernas förmån understryker
familjeberedningen det i en del remissyttranden framförda argumentet, att
det vore oskäligt att ställa vissa familjer utanför en i och för sig påkallad
kompensation för bidragets minskade realvärde. Beredningen anför bland
annat:

Om penningvärdet kvarstått oförändrat sedan 1947, lär det inte ha kommit
i fråga att vid en översyn av de familjestödjande åtgärderna minska

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1960

bidraget till ettbarnsfamiljerna för att på så sätt erhålla mera medel till
flerbarnsfamiljerna, och en höjning i nuvarande situation av bidragsbeloppen
först från och med andra eller tredje barnet skulle för ettbarnsfamiljerna
med ganska goda skäl te sig som genomförd på deras bekostnad. Därtill
kommer att vad som ur barnbidragssynpunkt betecknas som ettbarnsf
amil jer mycket väl kan vara familjer med flera barn över 16-år sgränsen
och med de ekonomiska förpliktelser dessa för med sig.

Beredningen bär emellertid undersökt de tekniska förutsättningarna för
en tillämpning av olika bidragsbelopp och kommit till den slutsatsen, att
ett graderat system i och för sig skulle kunna genomföras utan mera väsentliga
komplikationer. En viktig förutsättning härför är dock, att inga särbestämmelser
införes beträffande bidragen till ensamstående försörj are.

Även om ett system med graderade bidrag sålunda torde vara tekniskt
genomförbart anser beredningen, att tveksamhet kan råda beträffande angelägenheten
av att införa en sådan differentiering i det generellt verkande
systemet för allmänna barnbidrag. Beredningen anför:

Att familjer med många barn även efter en höjning av nuvarande bidragsbelopp
kommer att vara mera betyngda än familjer med ett eller två barn
lär vara ovedersägligt, och någon fullständig utjämning härvidlag, för alla
familjer och alla inkomstklasser, förefaller för närvarande otänkbar. Å
andra sidan är det inte självklart, att ett förstärkt stöd till de mera betyngda
barnrika familjerna bäst erhålles genom en differentiering av de allmänna
barnbidragen. Beredningen vill bär erinra om att inkomstprövade förmåner,
varvid inkomstprövningen sker med särskilt hänsynstagande till antalet
barn i familjen, kan medföra en differentiering till flerbarnsfamiljernas
fördel som i de fall där ekonomin verkligen är ansträngd blir betydligt mera
effektiv än om förmånerna göres helt generella.

1 motionerna 1: 328 och II: 406 yrkades avslag å propositionen.

I motionerna 1:329 och 11:475 föreslogs slopande av barnbidraget till
yngsta barnet i varje familj men höjning av bidraget till 650 kronor för
övriga barn. Samtidigt föreslogs en förstärkning av moderskapshjälpen i
fall då barnaföderska icke hade eljest till allmänt barnbidrag bidragsberättigat
barn.

I motionen II: 360 hemställdes att riksdagen måtte besluta bland annat
att barnbidraget för första barnet i fullständiga familjer skulle utgå oförändrat
med 290 kronor per år samt att bidraget för första barnet i ofullständiga
familjer ävensom bidraget till alla övriga barn skulle utgå med 400
kronor per år.

Sammansatta slats- och andra lagutskottet avvisade i sitt utlåtande nr 2
tanken på en differentiering av de allmänna barnbidragen samt hemställde
om bifall till propositionen.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Vid 1 95 8 års A-riksdag framställdes i motionerna 1:268 och
II: 339 samma yrkanden som i nu föreliggande motioner. Andra lagutskottet

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1U60

avstyrkte i sitt utlåtande nr 7 motionerna och anförde därvid bland annat
följande.

Ett genomförande av motionärernas förslag skulle — om man bortser
trän de ofullständiga familjerna — medföra en försämring jämfört med vad
nu gäller av barnbidragsförmånerna för alla familjer med upp till fyra barn,
det vill säga för det allt övervägande antalet barnfamiljer. En sådan försämring
skulle stå i dålig samklang med den generella höjning av de allmänna
barnbidragen som beslöts vid föregående års riksdag och kan enligt utskottets
mening icke heller försvaras med utgångspunkt från de hänsynstaganden
som legat till grund för senare års familjepolitik i vårt land. Den kompensation
för bortfallet av barnbidrag som motionärerna tänker sig genom
införande av barnavdrag i beskattningen skulle inte bli av så stort värde för
de lägre inkomsttagarna, oaktat just för dessa grupper behovet av hjälp till
barnkostnaderna måste anses störst. Den förstärkning av stödet till de stora
barnfamiljerna som kan vara erforderlig bör enligt utskottets mening åvägabringas
på ett annat sätt än genom en differentiering av de allmänna barnbidragen.
Det torde icke behöva råda delade meningar om att inkomstprövade
förmåner, varvid inkomstprövningen sker med särskilt hänsynstagande
till antalet barn i familjen, i fall där ekonomien är verkligt ansträngd bör
kunna verka betydligt effektivare till flerbarnsfamiljernas fördel än generella
förmåner. En stor del av de familjestödjande åtgärderna i vårt land
sker också med utgångspunkt från sådana grunder.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Samma yrkanden väcktes vid 1958 års B-riksdag i motionerna
I: 94 och II: 125. Andra lagutskottet avstyrkte i sitt utlåtande nr B 6 motionerna
och uttalade därvid, att, sedan riksdagen senast behandlat frågan,
enligt utskottets mening icke inträffat något, som skulle kunna motivera ett
ändrat ställningstagande från riksdagens sida.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

I huvudsak samma yrkanden väcktes vid 1 9 5 9 års riksdag i
motionerna 1:59 och 11:80. Andra lagutskottet förklarade i sitt utlåtande
nr 34, att de skäl utskottet anfört i sina utlåtanden vid 1958 års riksdagar
alltjämt var bärande, samt avstyrkte motionerna.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

I proposition nr 169 till 1959 års riksdag föreslogs en höjning av
de allmänna barnbidragens belopp till 450 kronor för barn och år. ökningen
var avsedd att utgöra en kompensation till barnfamiljerna för den höjning
av levnadskostnaderna som den i propositionen nr 162 till samma riksdag
föreslagna allmänna varuskatten väntades medföra.

I motionerna 1:536 och 11:648, 1:602 och 11:716 samt 1:603 och
II: 715 yrkades avslag å propositionen.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med propositionen.

De höjda barnbidragen utgår från och med den 1 januari 1960.

Andra lagutskottets utlåtande nr \ år ltXiU 11

Utskottet

I motionerna föreslås slopande av det allmänna barnbidraget till det
äldsta med hänsyn till sin ålder bidragsberättigande barnet i varje familj
och en differentiering av barnbidragen beträffande övriga barn. För det
andra barnet föreslås sålunda bidraget utgå med 400 kronor per år, för det
tredje barnet med 500 kronor och för ettvart ytterligare barn med 600 kronor.
Beträffande det första barnet i s. k. ofullständiga familjer, för vilket
enligt de föreslagna reglerna allmänt barnbidrag icke skall utgå, föreslås
införande av ett icke behovsprövat särskilt barnbidrag om 400 kronor per
år. Syftet med yrkandet är att begränsa statsutgifterna för att möjliggöra
avskaffandet av den allmänna varuskatten. Enligt motionärerna skulle
genom förslaget statens utgifter för barnbidrag minska med omkring 420
miljoner kronor för helt budgetår.

1958 års A-riksdag och B-riksdag samt 1959 års riksdag har avslagit
motioner av samma innebörd som de nu förevarande. Därvid åberopades
bland annat, att den försämring, som ett genomförande av de föreslagna
reformerna skulle innebära för det stora antalet barnfamiljer, skulle stå i
dålig samklang med den generella höjning av de allmänna barnbidragen
som beslutats av 1957 års riksdag och icke heller kunde försvaras med
utgångspunkt från de hänsynstaganden som legat till grund för senare års
familjepolitik i vårt land. Vidare anfördes, att den förstärkning av stödet
till de stora barnfamiljerna, som kunde vara erforderlig, borde åvägabringas
på annat sätt än genom differentiering av de allmänna barnbidragen, såsom
genom inkomstprövade förmåner med särskilt hänsynstagande till antalet
barn i familjen.

Utskottet finner, att dessa skäl alltjämt är bärande, och kan således icke
tillstyrka motionerna.

På grund av det anförda får utskottet därför hemställa,

att motionerna 1:303 och 11:380 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den It) mars 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STBAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från fö r sta kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson*,
fru Carlqvist, fru Svenson, herr Birke, herrar Åkesson* och Edström*;

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1960

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Wetterström,
herrar Odhe, Wahlund, Bengtsson i Varberg, fröken Höjer, herrar Johansson
i Södertälje* och Fredriksson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Birke och fröken Wetterström, vilken ansett att utskottet bort
anföra följande.

I motionerna föreslås att det allmänna barnbidraget till det äldsta med
hänsyn till sin ålder bidragsberättigande barnet i varje familj slopas och
att barnbidragen till övriga barn differentieras till beloppen. Sålunda skall
bidraget utgå med 400 kronor för år till andra barnet, med 500 kronor till
tredje barnet och med 600 kronor till varje ytterligare barn. Beträffande s. k.
ofullständiga familjer föreslås ett icke behovsprövat särskilt barnbidrag
om 400 kronor per år för barn, som enligt de föreslagna reglerna icke blir
berättigat till allmänt barnbidrag.

Som skäl har motionärerna anfört de alltför höga statsutgifterna, det
hårda skattetrycket och den fortgående penningvärdeförsämringen. Även
om det icke primärt ankommer på utskottet att taga ställning till den ekonomiska
politiken finner utskottet de anförda omständigheterna avgörande
för en bedömning av här föreliggande förslag.

Genom införandet av en allmän omsättningsskatt har skattetrycket stigit
i sådan grad att det ligger högre än i varje fall det stora flertalet av med
Sverige jämförbara länder. I särskilda motioner till årets riksdag har motionärerna
föreslagit, att omsättningsskatten skall avskaffas fr. o. in. ingången
av 1961. Den oavlåtligt fortgående stegringen i statsutgifterna och därmed
i skattetrycket och en samtidig ökning i den statliga upplåningen måste
bringas att upphöra av hänsyn till verkningarna för arbetslust, sparvilja,
penningvärde och skattemoral. Är man övertygad om nödvändigheten av
att bryta denna utveckling blir man nödsakad att angripa även i och för
sig önskvärda utgiftsändamål, inte minst sådana som drar en betydande
kostnad.

Det ingrepp i barnfamiljernas ekonomi som förslaget om borttagande av
ett barnbidrag innebär måste vägas mot att barnfamiljerna vid ett avskaffande
av omsättningsskatten kommer att få behålla en större del av den
egna inkomsten för egen disposition. Hur stor merbelastningen på grund av
omsättningsskatten blir för en viss familj kan aldrig exakt framräknas.
Totalt beräknas omsättningsskatten inbringa staten 1400 milj. kronor per
år. Slår man ut skatten på de ca 2 500 000 hushållen kommer man fram till
en genomsnittlig belastning av 560 kronor per hushåll. Även om hänsyn tas

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1960

till den i samband med omsättningsskattens införande beslutade kompensationen
i form av något lägre statsskatt i de lägre inkomstskikten och ett
med 50 kronor höjt barnbidrag förhåller det sig uppenbarligen så att omsättningsskatten
innebär en högst betydande skatteskärpning för alla.

Vad motionärerna anfört visar att omsättningsskatten, oavsett vidtagna
kompensationsåtgärder, i genomsnitt betyder ungefär lika mycket för en
barnfamilj som ett barnbidrag. Ett avskaffande av omsättningsskatten kompenserar
alltså i stort sett barnfamiljen för vad den under året må förlora
i barnbidrag. Därtill måste man beakta att barnbidrag utgår under en begränsad
tid — 16 år — medan skatt för att täcka kostnaderna för barnbidragen
betalas dels under samma tid, dels också såväl före som efter denna
tid. Motionärerna understryker även att ett fortsättande av den nuvarande
utgiftspolitiken med säkerhet kommer att leda till höjningar av procenttalet
för omsättningsskatten.

Till vad här anförts kommer så inflationens verkningar. Under 1950-talet
har levnadskostnaderna i vårt land stigit med drygt 50 %, dvs. med i genomsnitt
mer än 4 % per år. Med nuvarande inkomstläge för familjerna betyder
en dylik inflation en fördyring av konsumtionen under ett år med ungefär
lika mycket som ett barnbidrag.

Motionärerna har funnit det angeläget att familjer med många barn
erhåller en förbättring i form av förhöjt barnbidrag fr. o. in. tredje barnet.
Bidraget bör utgå med 400 kronor för andra barnet i en familj, med 500
kronor för det tredje och med 600 kronor för varje ytterligare barn.

Utskottet finner starka skäl tala för motionärernas uppfattning och tillstyrker
därför förslaget om borttagande av barnbidraget till äldsta barnet
under 16 år inom varje fullständig familj och om förhöjning av barnbidraget
fr. o. in. tredje barnet.

Vad angår ofullständiga barnfamiljer anser motionärerna det angeläget,
att speciellt beakta de svårigheter varunder dessa lever. Förslaget om borttagande
av ett barnbidrag skall därför icke gälla ofullständiga familjer,
vilka alltså bör få barnbidrag även om endast ett barn finnes i familjen.
De ofullständiga familjerna skulle därigenom genomgående få 400 kronor
mer i barnbidrag än en fullständig familj med samma antal barn.

Utskottet delar motionärernas uppfattning och tillstyrker sålunda motionernas
yrkande även i denna del.

De av utskottet tillstyrkta förslagen skulle minska statens utgifter med
ca 465 milj. kronor för helt budgetår. Ä andra sidan skulle kostnaderna
för de särskilda barnbidragen öka med ca 45 milj. kronor. Totalt skulle
alltså statsutgifterna minskas med ca 420 milj. kronor för helt budgetår.

I föreliggande motioner behandlas även frågan om barnavdrag vid beskattningen.
Motionärerna förklarar sig i princip beredda att förorda ett
fullständigt återinförande av barnavdrag vid såväl den statliga som den
kommunala beskattningen. 1 särskilda motioner till årets riksdag har motio -

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1960

näierna, under åberopande av motiveringen i här berörda motioner, hemställt
att Kungl. Maj :t måtte igångsätta en utredning med uppdrag att utarbeta
förslag, dels rörande införande av förhöjda ortsavdrag för barnfamiljer
vid beskattningen, dels i fråga om den lämpliga kombinationen mellan
sådana ortsavdrag och barnbidrag. Dessa motioner har remitterats till bevillningsutskottet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner 1:303
och II: 380, måtte för sin del antaga

1) det vid motionerna fogade förslaget till lag om ändring
av 1 § lagen om allmänna barnbidrag den 26 juli 1947;
samt

2) det vid motionerna fogade förslaget till lag om ändringar
i lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders barn.