Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m., i vad propositionen
hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet
väckta motioner.

Genom en den 4 mars 1960 dagtecknad proposition, nr 75, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,

2) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr
264) om höjning av folkpensioner m. m.,

3) lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947
(nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,

4) lag om barnpensioner,

5) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn,

6) lag angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr
382),

7) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr
284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag,

8) lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring och

9) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483)
om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Propositionen har, såvitt angår de därvid fogade lagförslagen, hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen
hänvisats till statsutskottet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i ämnet
väckta motioner, nämligen

1 — intrång till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 20

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

A. vid riksdagens början väckta motioner:

de likalydande motionerna nr 19 i första kammaren av herr Persson, Helmer,
och nr 11 i andra kammaren av herr Senander m. fl. om viss höjning av
folkpensionerna,

de likalydande motionerna nr 316 i första kammaren av herr Wirmark
m. fl. och nr 391 i andra kammaren av fru Johansson m. fl. angående socialt
försäkringsskydd för hemmadöttrar, m. m.;

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

de likalydande motionerna nr 573 i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. och nr 714 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl., i vad motionerna
hänvisats till lagutskott,

de likalydande motionerna nr 574 i första kammaren av fröken Andersson
och nr 717 i andra kammaren av fru Kristensson m. fl.,

de likalydande motionerna nr 575 i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. och nr 713 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.,

de likalydande motionerna nr 576 i första kammaren av herr Carlsson,
Eric, och herr Sundin samt nr 719 i andra kammaren av herrar Fälldin
och Nilsson i Tvärålund,

de likalydande motionerna nr 577 i första kammaren av herr Ewerlöf
m. fl. och nr 718 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.,

de likalydande motionerna nr 578 i första kammaren av herr Lundström
m. fl. och nr 716 i andra kammaren av herr Malmborg m. fl.,

de likalydande motionerna nr 579 i första kammaren av herrar Sundin
och Mattsson samt nr 715 i andra kammaren av herr Jansson i Benestad
m. fl.

motionen nr 709 i andra kammaren av herr Senander m. fl.,
motionen nr 710 i andra kammaren av herr Senander m. fl.,
motionen nr 711 i andra kammaren av herr Svensson i Ljungskile och
fröken Elmén samt

motionen nr 712 i andra kammaren av fröken Karlsson.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 3 § 2 och 4 mom., 4 § 3 mom., 6 § 3 mom.,
8, 11 och 12 §§, 14 § 2 mom., 15 och 16 §§, 19 § 1 mom., 33 och 36 §§ samt
38 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

2 mom. För tid före fyllda sextiosju
år utgår folkpension i form av
invalidpension till den, som
på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
sinnesslöhet, vanförhet eller
annat lyte är ur stånd att försörja
sig genom sådant arbete som motsvarar
hans krafter och färdigheter,
under förutsättning att nedsättningen
av arbetsförmågan kan anses
varaktig.

Den som -— —----—--

4 mom. Änka, som fyllt femtiofem
år, äger, om hon uppnått denna ålder
senast under det kalenderår, varunder
mannen avlidit, och varit gift
med honom minst fem år, rätt till
folkpension i form av änkepens
i o n, såframt hon ej eljest åtnjuter
folkpension. Ingår hon nytt äktenskap,
upphör rätten till änkepension.

Till änka, som fyllt femtiofem år,
må, när särskilda skäl föranleda därtill,
änkepension utgå, även om hon

2 mom. Folkpension i form av i nvalidpension
utgår till den, som
på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
sinnesslöhet, vanförhet eller
annat lyte är ur stånd att försörja
sig genom sådant arbete som motsvarar
hans krafter och färdigheter, under
förutsättning att nedsättningen
av arbetsförmågan kan anses varaktig saknar

ledsyn.

4 mom. Folkpension i form av
änkepension tillkommer

a) änka, som har vårdnaden om
och stadigvarande sammanbor med
barn under sexton år, därest barnet
vid mannens död stadigvarande vistades
i makarnas hem eller hos änkan;
samt

b) annan änka än under a) sägs,
som vid mannens död fyllt trettiosex
år och varit gift med honom minst
fem år.

1 Senaste lydelse av 3 § 4 mom. och 4 § 3 mom. se SFS 1955:394, av 6 § 3 mom., 8 §, 19 § 1
mom. samt 38 § 1 och 2 mom. se SFS 1959:66, av 11 och 12 §§ samt 14 § 2 mom. se SFS 1952:
396 samt av 15, 16, 33 och 36 §§ se SFS 1954:134.

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 ar 1960

(Gällande lydelse)

uppnått denna ålder efter det kalenderår,
varunder mannen avlidit, eller
varit gift med honom kortare tid
än fem år.

(Föreslagen lydelse)

Upphör änka att vara berättigad
till änkepension jämlikt första stycket
a), skall vid bedömandet av hennes
rätt till pension jämlikt första
stycket b) anses som om mannen avlidit,
då rätten till pension enligt
första stycket a) upphörde, samt äktenskapet
varat till och med nämnda
tidpunkt.

Levde makar vid mannens död åtskilda,
må änkepension ej utgå, därest
på talan av mannen dömts till
hemskillnad mellan dem jämlikt 11
kap. 2 § första stycket giftermålsbalken
eller kvinnan efter det sammanlevnaden
med mannen upphörde stadigvarande
sammanbott med annan
man, med vilken hon varit gift eller
har eller har haft barn.

Ogift eller frånskild kvinna eller
änka, som stadigvarande sammanbodde
med ogift eller frånskild man
eller änkling vid dennes död och som
varit gift med eller har eller har haft
barn med honom, likställes i fråga om
rätt till änkepension med änka. Den
tid, under vilken kvinnan oavbrutet
sammanbott med mannen fram till
tidpunkten för dennes död, jämställes
vid tillämpningen av första stycket
b) med tid, varunder äktenskap
bestått.

Änkepension skall indragas om
den änkepensionsberättigade ingår
äktenskap eller stadigvarande sammanbor
med man, med vilken hon
varit gift eller har eller har haft barn.
Har änkepension indragits enligt vad
nyss sagts, må pensionen ånyo börja
utgå, om äktenskapet upplöses eller
samboendet upphör innan det bestått
i fem år.

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 ar 1960

(Gällande lydelse)

4

3 mom. Änkepension utgör, där ej
annat följer av vad nedan sägs, 1 360
kronor om året.

6

3 mom. För varje hel mångfald av
tre, varmed pensionspristalet överstiger
100, utgör indextillägget för år
räknat

40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet,-----

8

Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg
minskas med en tredjedel av
den pensionsberättigades årsinkomst
i vad den må överstiga för gift pen -

(Föreslagen lydelse)

§.

3 mom. Änkepension utgör, där ej
annat följer av vad nedan sägs, 1 700
kronor om året.

Utgår änkepension jämlikt 3 § 4
mom. första stycket b) och hade den
pensionsberättigade ej fyllt femtio
år vid mannens död eller vid den tidpunkt,
som avses i andra stycket
samma moment, minskas pensionen
med en femtondel för varje år, varmed
antalet år som den pensionsberättigade
fyllt vid mannens död eller
vid nämnda tidpunkt understiger
femtio.

§•

3 mom. För varje hel mångfald av
tre, varmed pensionspristalet överstiger
100, utgör indextillägget för år
räknat

40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

I fall som avses i 4 § 3 mom. andra
stycket minskas indextillägg till
änkepensionsberättigad i samma
mån som änkepensionen i övrigt.
-----av tre.

§•

Tilläggspension, hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg minskas
med en tredjedel av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må
överstiga för gift pensionsberättigad

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse)

sionsberättigad 750 kronor och för
annan pensionsberättigad 1 000 kronor
samt med ytterligare en tredjedel
i vad årsinkomsten må överstiga
1 050 kronor för gift pensionsberättigad
och 1 400 kronor för annan
pensionsberättigad.

Minskning skall, där rätt till såväl
tilläggs- eller änkepension eller hustrutillägg
som kommunalt bostadstillägg
föreligger, med bortseende från
indextillägg ske proportionellt å tillläggs-
eller änkepensionen eller hustrutillågget
och bostadstillägget. Indextillägg
till änkepension och hustrutillägg
minskas först sedan änkepensionen
eller hustrutillägget i övrigt
bortfallit.

11

(Föreslagen lydelse)

750 kronor och för annan pensionsberättigad
1 000 kronor samt med ytterligare
en tredjedel i vad årsinkomsten
må överstiga 1 050 kronor
för gift pensionsberättigad och 1 400
kronor för annan pensionsberättigad.

Minskning skall, där rätt till såväl
tilläggspension eller hustrutillägg
som kommunalt bostadstillägg föreligger,
ske först å bostadstillägget
och därefter å tilläggspensionen eller
hustrutillägget. Indextillägg till hustrutillägg
minskas först sedan hustrutillägget
i övrigt bortfallit.

Äger ånkepensionsberättigad uppbära
livränta enligt 20 § lagen om
yrkesskadeförsäkring eller äger hon
jämlikt annan lag eller särskild författning
eller enligt Konungens förordnande
uppbära motsvarande livränta,
vilken bestämmes av eller utbetalas
från riksförsäkringsanstalten
eller bolag som avses i 1 § lagen om
yrkesskadeförsäkring, skall livräntan
avdragas från änkepensionen i vad
förmånerna belöpa på samma tid,
dock att alltid minst hälften av pensionen
skall utgivas. Livräntan skall
i vad den sålunda avdragits icke räknas
såsom inkomst vid tillämpning
av första och andra styckena.

§•

Rätt till invalid pension, sjukbidrag,
änkepension eller hustrutillägg
föreligger icke, sedan rått till ålderspension
inträtt.

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse)

Uppgår folkpension ej till helt antal
kronor, skall den avrundas till
närmaste hela krontal. Änkepension,
som efter avrundning som nu sagts
understiger 60 kronor, skall ej utgå.

(Föreslagen lydelse)

Är någon för samma månad berättigad
till flera änkepensioner, utgives
endast den största av dem eller,
om de äro lika stora, pensionen efter
den sist avlidne mannen. Föreligger
rätt till såväl invalidpension
eller sjukbidrag som änkepension, utgives
endast en av dessa förmåner.

Uppgår folkpension ej till helt antal
kronor, skall den avrundas till
närmaste hela krontal.

12 §.

Vid tillämpningen av denna lag
må, där särskilda skäl föreligga, gift
pensionsberättigad anses såsom ogift
så ock ogift pensionsberättigad, vilken
sedan avsevärd tid sammanlever
med annan under äktenskapsliknande
förhållanden, anses såsom gift
med denne.

Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande
lever åtskild från sin make,
skall, där ej särskilda skäl till annat
föranleda, vid tillämpningen av
denna lag likställas med ogift pensionsberättigad.

Med gift pensionsberättigad likställes
i denna lag pensionsberåttigad,
som stadigvarande sammanbor
med annan, med vilken den pensionsberättigade
varit gift eller har
eller har haft barn.

14 §.

2 mom. Har för någon som åtnjuter
tilläggspension, änkepension eller
hustrutillägg årsinkomsten ökats till
sådant belopp att rätt till sådan förmån
ej längre tillkommer honom, indrages
förmånen. Sker eljest mera
avsevärd ändring i den inkomst, efter
vilken förmånen blivit bestämd,
må pensionen i enlighet därmed ökas
eller minskas.

Vad sålunda------därav påverkas.

Befinnes någon------alltid indragas.

2 mom. Har för någon som åtnjuter
tilläggspension eller hustrutilllägg
årsinkomsten ökats till sådant
belopp att rätt till sådan förmån ej
längre tillkommer honom, indrages
förmånen. Sker eljest mera avsevärd
ändring i den inkomst, efter vilken
förmånen blivit bestämd, må pensionen
i enlighet därmed ökas eller
minskas.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

15 §.

Den som åtnjuter tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg eller kommunalt
bostadstillägg är pliktig att,
om hans eller hans makes ekonomiska
förhållanden väsentligt förbättrats,
utan oskäligt dröjsmål meddela
detta till pensionsstyrelsen eller pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt,
där han senast blivit
mantalsskriven. Enahanda skyldighet
åligger honom, om han åtnjuter
kommunalt bostadstillägg och mantalsskrives
å annan ort än tillförne,
så ock om han ingår äktenskap eller
om hans äktenskap upplöses genom
makens död eller annorledes. Anmälan
som nu sagts skall ock göras av
den som åtnjuter invalidpension eller
sjukbidrag, om hans arbetsförmåga
väsentligt förbättrats, samt av
den som åtnjuter vårdtillägg, om förhållandena
så ändrats att rätten till
tillägget därav påverkas. I

I första ■

Den som åtnjuter tilläggspension,
hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg
är pliktig att, om hans
eller hans makes ekonomiska förhållanden
väsentligt förbättrats, utan
oskäligt dröjsmål meddela detta till
pensionsstyrelsen eller pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt,
där han senast blivit mantalsskriven.
Enahanda skyldighet
åligger honom, om han åtnjuter
kommunalt bostadstillägg och mantalsskrives
å annan ort än tillförne,
så ock om han ingår äktenskap eller
om hans äktenskap upplöses genom
makens död eller annorledes.
Anmälan som nu sagts skall ock göras
av den som åtnjuter invalidpension
eller sjukbidrag, om hans arbetsförmåga
väsentligt förbättrats,
samt av den som åtnjuter änkepension
eller vårdtillägg, om förhållandena
så ändrats att rätten till förmånen
därav påverkas.

person anmälningsskyldig.

16 §.

För pensionsberättigad som beträffande
sin eller sin makes inkomst
eller egendom eller ekonomiska förhållanden
i övrigt åberopat oriktig
uppgift av beskaffenhet att kunna
påverka rätten till pension, ehuru
skäligen kunnat fordras av honom
att uppgiften varit riktig, skall ansökning
om tilläggspension, änkepension,
hustrutillägg eller kommunalt
bostadstillägg avslås och redan
beviljad sådan förmån indragas;
dock att, där ej annat finnes påkallat,
viss tid skall bestämmas under

För pensionsberättigad som beträffande
sin eller sin makes inkomst
eller egendom eller ekonomiska
förhållanden i övrigt åberopat
oriktig uppgift av beskaffenhet att
kunna påverka rätten till pension,
ehuru skäligen kunnat fordras av
honom att uppgiften varit riktig,
skall ansökning om tilläggspension,
hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg
avslås och redan beviljad
sådan förmån indragas; dock att,
där ej annat finnes påkallat, viss tid
skall bestämmas under vilken rätten

9

Andra lagutskottets
(Gällande lydelse)

vilken rätten därtill skall vara förverkad.
I samband med sådant beslut
skall ock bestämmas huruvida
rätten att erhålla förmånen efter den
angivna tidens utgång skall vara beroende
av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl därtill
prövas föreligga, gälla jämväl för
pensionsberättigad, som utan vederlag
eller mot uppenbarligen otillräckligt
vederlag avhänt sig inkomst
eller egendom i sådan myckenhet att
avhändelsen avsevärt inverkar vid
beräkning av tilläggspension, änkepension,
hustrutillägg eller kommunalt
bostadstillägg, ehuru han bort
förutse att avhändelsen skulle föranleda
behov av sådan pensionsförmån
eller av högre sådan. I fall som nu
sagts må ock, i stället för eller jämte
påföljd, som i första stycket sägs,
vid fastställandet av den pensionsberättigades
årsinkomst så anses som
om han fortfarande, helt eller delvis,
vore i besittning av inkomst eller
egendom som han avhänt sig.

Har någon —

Vägrar någon

utlåtande nr 20 år 1960

(Föreslagen lydelse)
därtill skall vara förverkad. I samband
med sådant beslut skall ock bestämmas
huruvida rätten att erhålla
förmånen efter den angivna tidens
utgång skall vara beroende av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl därtill
prövas föreligga, gälla jämväl för
pensionsberättigad, som utan vederlag
eller mot uppenbarligen otillräckligt
vederlag avhänt sig inkomst
eller egendom i sådan myckenhet att
avhändelsen avsevärt inverkar vid
beräkning av tilläggspension, hustrutillägg
eller kommunalt bostadstillägg,
ehuru han bort förutse att
avhändelsen skulle föranleda behov
av sådan pensionsförmån eller av
högre sådan. I fall som nu sagts må
ock, i stället för eller jämte påföljd,
som i första stycket sägs, vid fastställandet
av den pensionsberättigades
årsinkomst så anses som om han
fortfarande, helt eller delvis, vore i
besittning av inkomst eller egendom
som han avhänt sig.
stycket stadgats.

--denna påföljd.

19 §.

1 mom. Såsom bidrag-----

Pensionsavgift skall icke erläggas
av den, som för december månad året
näst före taxeringsåret ägt uppbära
folkpension, eller för den, som avlidit
före ingången av året näst före
taxeringsåret. Ej heller skall pensionsavgift
erläggas av den, för vilken
den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten icke uppgår till
1 200 kronor eller, om han är gift
och skall taxeras enligt för sådan

— svensk medborgare.

Pensionsavgift skall icke erläggas
av den, som för december månad året
näst före taxeringsåret ägt uppbära
invalidpension eller sjukbidrag, eller
för den, som avlidit före ingången av
året näst före taxeringsåret. Ej heller
skall pensionsavgift erläggas av den,
för vilken den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten icke uppgår
till 1 200 kronor eller, om han är
gift och skall taxeras enligt för så -

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse)

skattskyldig gällande bestämmelser
samt andre maken icke enligt vad
förut sagts är fritagen från skyldighet
att erlägga pensionsavgift, makarnas
till statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomster sammanlagt
icke uppgå till minst 1 200
kronor.

(Föreslagen lydelse)
dan skattskyldig gällande bestämmelser
samt andre maken icke enligt
vad förut sagts är fritagen från skyldighet
att erlägga pensionsavgift, makarnas
till statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomster sammanlagt
icke uppgå till minst 1 200
kronor.

Ansökning om--

Ansökningen, som
Vid ansökningen skall fogas prästbevis
enligt fastställt formulär eller,
där hinder därför möter, annat bevis,
som pensionsstyrelsen må finna
skäl godtaga. Avser ansökningen invalidpension,
sjukbidrag, blindtilllägg
eller vårdtillägg skall sökanden,
där ej särskilda skäl till annat föranleda,
undergå läkarundersökning enligt
de närmare bestämmelser pensionsstyrelsen
meddelar.

Vad angående -------

blivit mantalsskriven,
till sökanden.

Vid ansökningen skall, i den mån
pensionsstyrelsen så föreskriver, fogas
prästbevis enligt fastställt formulär
eller, där hinder därför möter, annat
bevis, som pensionsstyrelsen må
finna skäl godtaga. Avser ansökningen
invalidpension, sjukbidrag, blindtillägg
eller vårdtillägg, skall sökanden,
där ej särskilda skäl till annat
föranleda, undergå läkarundersökning
enligt de närmare bestämmelser
pensionsstyrelsen meddelar.

--pensionsnämnden påfordras.

33 §.

36 §.

Finner pensionsstyrelsen--—---pensionens utbetalande.

Pensionsnämnds beslut--— —-----eller omvänt.

Om pensionsstyrelsen — —---—---därom utfärdar.

Där i —----— —--förnyad prövning.

Skall i anledning av inträffad förändring
med avseende å pensionsberättigads
ålder eller civilstånd eller
som en följd av att hustrutillägg beviljas
folkpension beräknas på annat
sätt än före förändringen eller skall
på grund av pensionsberättigads
mantalsskrivning i annan kommun
kommunalt bostadstillägg bortfalla,
må pensionsstyrelsen utan ansökning
eller föregående prövning av

Skall i anledning av inträffad förändring
med avseende å pensionsberättigads
ålder eller civilstånd, barns
ålder eller vårdnaden om barn eller
som en följd av att hustrutillägg beviljas
folkpension beräknas på annat
sätt än före förändringen eller skall
på grund av att pensionsberåttigad
icke längre är mantalsskriven i kommunen
kommunalt bostadstillägg
bortfalla, må pensionsstyrelsen utan

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse)

pensionsnämnd verkställa erforderlig
jämkning av pensionen. Pensionsstyrelsen
må ock, där med avseende
å pensionsberättigad eller hans make
fall föreligger som i 17 § eller
18 § 2 mom. sägs, utan föregående
prövning av pensionsnämnd förordna
om tillämpning av 12 § samt
verkställa därav föranledd jämkning
av pensionen.

Där pensionsstyrelsen--— —

Vad angående--—--— —

(Föreslagen lydelse)
ansökning eller föregående prövning
av pensionsnämnd verkställa erforderlig
jämkning av pensionen. Pensionsstyrelsen
må ock, där med avseende
å pensionsberättigad eller
hans make fall föreligger som i 17 §
eller 18 § 2 mom. sägs, utan föregående
prövning av pensionsnämnd
förordna om tillämpning av 12 §
samt verkställa därav föranledd
jämkning av pensionen.

-----styrelsen bestämmer.

--meddelat beslut.

38 §.

1 mom. Folkpension utgår från
och med den månad, varunder rätt
till pension inträtt, vilket, där ej rätten
visas hava tidigare varit för handen,
anses hava skett vid den tid, då
pensionen söktes, till och med den
månad, varunder pensionstagaren
avlidit eller pensionen eljest skall
upphöra att utgå. Pension utgår
dock ej för längre tid tillbaka än tre
månader före den månad, under vilken
pensionen söktes, ändå att rätten
visas hava tidigare förvärvats.

Lag samma----

Folkpension utbetalas
2 mom. Vid utbetalning av invalidpension,
sjukbidrag, änkepension,
hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg
till sådan förmån med
belopp, avseende längre tid än en

1 mom. Folkpension utgår från och
med den månad, varunder rätt till
pension inträtt, vilket, där ej rätten
visas hava tidigare varit för handen,
anses hava skett vid den tid, då pensionen
söktes, till och med den månad,
varunder pensionstagaren avlidit
eller pensionen eljest skall upphöra
att utgå. Pension utgår dock
ej för längre tid tillbaka än tre månader
före den månad, under vilken
pensionen söktes, ändå att rätten visas
hava tidigare förvärvats. Änkepension
efter man, som vid sitt frånfälle
åtnjöt ålderspension, invalidpension
eller sjukbidrag, utgår tidigast
från och med månaden näst efter
den, varunder dödsfallet inträf -

december månad.

2 mom. Vid utbetalning av invalidpension
eller sjukbidrag eller kommunalt
bostadstillägg till sådan förmån
med belopp, avseende längre tid
än en månad, till den som är berät -

fade.

av pension.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse)
månad, till den som är berättigad till
sjukhjälp från allmän sjukkassa i
form av sjukpenning eller hempenning
jämte i förekommande fall
barntillägg därå skall, såvida ej annat
följer av vad nedan sägs, från
pensionen för den tid sjukhjälpen
avser avdragas sjukhjälp sbeloppet
till den del det överstiger nittio kronor.
När fråga är om hempenning,
skall avdrag ske som om sjukpenning
utgått. Avdraget belopp skall
utbetalas till sjukkassan.

Vadi

(Föreslagen lydelse)
tigad till sjukhjälp från allmän sjukkassa
i form av sjukpenning eller
hempenning jämte i förekommande
fall barntillägg därå skall, såvida ej
annat följer av vad nedan sägs, från
pensionen för den tid sjukhjälpen avser
avdragas sjukhjälpsbeloppet till
den del det överstiger nittio kronor.
När fråga är om hempenning,
skall avdrag ske som om sjukpenning
utgått. Avdraget belopp skall utbetalas
till sjukkassan.

pensionen ökat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960, dock att 19 § 1 mom. äldre
lydelsen fortfarande skall gälla i
fråga om pensionsavgifter, som påjöras
för år 1960 eller tidigare år,
och att 38 § 2 mom. äldre lydelsen
skall äga tillämpning å avdrag för
sjukhjälp avseende tid före den 1
juli 1960.

Genom denna lag upphåves lagen
den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag
till änkor och änklingar med barn.
Äldre bestämmelser skola alltjämt
gälla i fråga om bidrag enligt sistnämnda
lag till änkling, som åtnjuter
sådant bidrag för juni månad
1960. Bidraget beräknas därvid med
tillämpning av de vid utgången av
nämnda månad gällande grunderna;
dock skall bortses från indextillägg,
i den mån det ej utgår för sagda månad.

Vid tillämpningen av de nya bestämmelserna
skall följande iakttagas.

1. Pensionsberättigad, som vid
ikraftträdandet med tillämpning av

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 § äldre lydelsen åtnjuter folkpensionsförmån
såsom gift, må, såframt
förutsättningarna därför enligt
nämnda lagrum alltjämt föreligga,
likställas med gift pensionsberåttigad
även om 12 § nya lydelsen icke år
tillämplig. Har kvinna i sådant fall
ansetts såsom gift fram till tidpunkten
för mannens död, äger hon samma
rätt till änkepension som änka,
varvid äktenskapstid beräknas med
tillämpning av 3 § 4 mom. fjärde
stycket.

2. Har kvinna sammanlevt med
man, som avlidit före ikraftträdandet,
och vid tiden för dödsfallet jämlikt
12 § äldre lydelsen ansetts såsom
gift med honom, äger hon, även
om förutsättningarna för pensionsrätt
enligt 3 § i mom. fjärde stycket
nya lydelsen icke äro för handen, rätt
till änkepension enligt vad i punkt 1
ovan sägs.

3. Då fråga är om änkepension efter
man, som avlidit före ikraftträdandet,
skall 3 § 4 mom. andra stycket
nya lydelsen tillämpas endast om
de i sagda moment första stycket a)
angivna förutsättningarna voro uppfyllda
för juli månad 1960. Utgår
änkepension för juni månad 1960
jämlikt 3 § i mom. andra stycket
äldre lydelsen, ehuru den pensionsberättigade
icke varit gift med den avlidne
minst fem år, skall vid tillämpningen
av 3 § 4 mom. första stycket
b) anses som om äktenskap bestått
under så lång tid.

4. Änkepension efter man, som avlidit
före ikraftträdandet, minskas
enligt bestämmelserna i 8 § äldre lydelsen.
Minskning skall dock därvid

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i första hand göras å kommunalt
bostadstillägg. Änkepensionen skall,
om dödsfallet inträffat under tiden
den 1 juli 1958—den 30 juni 1959,
utgå med minst en tredjedel och, om
dödsfallet inträffat under tiden den
1 juli 1959—den 30 juni 1960, med
minst två tredjedelar av det belopp,
som utan minskningen skulle hava
tillkommit den pensionsberättigade.
Änkepension, som efter minskningen
understiger en femtondel av full pension,
skall ej utgå. I fall som avses
i denna punkt skola H § 2 mom.
och 16 § äldre lydelsen alltjämt
gälla.

5. Äger kvinna, som för juni månad
1960 åtnjöt änkepension eller bidrag
enligt lagen om bidrag till änkor
och änklingar med barn, rätt till
änkepension enligt de nya bestämmelserna
vid deras ikraftträdande,
skall hon erhålla sådan pension utan
särskild ansökan. Det åligger pensionsstyrelsen
att verkställa därvid
erforderlig omräkning.

6. Utan hinder av vad i 38 § 1 mom.
stadgas må änkepension, som sökes
senast den 31 december 1960, utgå
från och med den månad, varunder
rätt till pension inträtt, dock tidigast
från och med juli månad nämnda
år.

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år t960

15

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 ocn 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr 264)
om höjning av folkpensioner m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 om höjning

av folkpensioner m. m.1 skola erhålla
(Gällande lydelse)

1

Folkpension i form av allmän ålderspension,
tilläggspension, änkepension
eller hustrutillägg skall höjas
för år räknat med

280 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt

350 kronor för annan pensionsberättigad.

Bidrag enligt lagen den 26 juli
i OM om bidrag till änkor och änklingar
med barn skall höjas med 280
kronor för år.

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§■

Folkpension i form av allmän ålderspension,
tilläggspension, änkepension
eller hustrutillägg skall höjas
för år räknat med

555 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt

600 kronor för annan pensionsberättigad.

2

Vad i lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering, lagen den 30 juni
1947 om kommunernas bidrag till
kostnaderna för folkpensioneringen
och lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn stadgas rörande
indextillägg skall i tillämpliga delar

§■

Vad i lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering och lagen den 30
juni 1947 om kommunernas bidrag
till kostnaderna för folkpensioneringen
stadgas rörande indextillägg
skall i tillämpliga delar gälla med avseende
å höjning enligt förevarande

1 Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se SFS 1959:68.

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse)

gälla med avseende å höjning enligt
förevarande lag, dock att i fråga om
höjning av tilläggspension skall vid
tillämpning av 8 § förstnämnda lag
gälla vad som stadgas rörande indextillägg
till änkepension.

(Föreslagen lydelse)
lag, dock att i fråga om höjning av
tilläggspension skall vid tillämpning
av 8 § förstnämnda lag gälla vad som
stadgas rörande indextillägg till huslrutillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola äga tillämpning i fall,
då bidrag enligt lagen om bidrag till
änkor och änklingar med barn utgår
efter den 30 juni 1960.

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

17

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om
kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1

Kommun skall för varje kalenderår
bidraga till kostnaderna för pensioner
enligt lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre
tjugondeis procent för varje fullt tiotal
skatteören per invånare i kommunen,
av kostnaden för tilläggspensioner,
änkepensioner, hustrutillägg
och vårdtillägg, som under året utbetalats
för inom kommunen mantalsskrivna
pensionsberättigade, dock
högst tre femtedelar av nämnda
kostnad,

dels ock viss andel, motsvarande
en femtedels procent för varje
fullt tiotal skatteören per invånare i
kommunen, av kostnaden för kommunala
bostadstillägg, som under
året utbetalats för pensionsberättigade,
mantalsskrivna inom kommunen,
dock högst tre femtedelar och
lägst en fjärdedel av sagda kostnad.

Vad i första stycket stadgats om 1 2

§•

Kommun skall för varje kalenderår
bidraga till kostnaderna för pensioner
enligt lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre
tjugondeis procent för varje fullt tiotal
skatteören per invånare i kommunen,
av kostnaden för tilläggspensioner,
hustrutillägg och vårdtillägg,
som under året utbetalats för inom
kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade,
dock högst tre femtedelar
av nämnda kostnad,

dels ock viss andel, motsvarande
en femtedels procent för varje
fullt tiotal skatteören per invånare
i kommunen, av kostnaden för
kommunala bostadstillägg, som under
året utbetalats för pensionsberättigade,
mantalsskrivna inom kommunen,
dock högst tre femtedelar
och lägst en fjärdedel av sagda kostnad.

Vad i första stycket stadgats om

1 Senaste lydelse av 1 och 3 §§ se SFS 1959:67.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 20

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse)

kommuns skyldighet att bidraga till
kostnaderna för tilläggspensioner,
änkepensioner, hustrutillägg och
vårdtillägg skall avse även indextilllägg
till grundpensioner, änkepensioner
och hustrutillägg.

(Föreslagen lydelse)
kommuns skyldighet att bidraga till
kostnaderna för tilläggspensioner,
hustrutillägg och vårdtillägg skall avse
även indextillägg till grundpensioner
och hustrutillägg.

3 §•

Varje kommuns bidrag uträknas
av pensionsstyrelsen. Därvid skall en
tolftedel av pensionsberättigad årligen
tillkommande tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg och vårdtillägg
ävensom indextillägg och
kommunalt bostadstillägg anses belöpa
på varje månad. Angående tid
och sätt för gäldande av kommunbidrag
förordnar Konungen.

Varje kommuns bidrag uträknas
av pensionsstyrelsen. Därvid skall en
tolftedel av pensionsberättigad årligen
tillkommande tilläggspension,
hustrutillägg och vårdtillägg ävensom
indextillägg och kommunalt bostadstillägg
anses belöpa på varje
månad. Angående tid och sätt för gäldande
av kommunbidrag förordnar
Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola äga tillämpning i fråga
om änkepension i anledning av
dödsfall före ikraftträdandet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

19

Förslag

till

Lag

om barnpensioner

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

För barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit, skall, om
barnet är svensk medborgare och stadigvarande vistas här i riket, av allmänna
medel utgå barnpension enligt vad nedan stadgas.

Adoptivbarn likställes i denna lag med den avlidnes eget barn.

Rätt till barnpension föreligger ej för barn, som är adopterat av annan
än den avlidne eller dennes make, och ej heller för barn utom äktenskap,
därest den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att
till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

2 §•

Barnpension utgår till och med den månad, under vilken barnet fyller
sexton år.

3 §•

Barnpension utgör för år räknat 1 000 kronor.

4 §•

Äger barn, som är berättigat till barnpension enligt denna lag, jämväl
uppbära livränta enligt 21 § lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger barnet
jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt Konungens förordnande
uppbära motsvarande livränta, vilken bestämmes av eller utbetalas
från riksförsäkringsanstalten eller bolag som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring,
skall livräntan avdragas från barnpensionen i vad förmånerna
belöpa på samma tid, dock att alltid minst en fjärdedel av pensionen
skall utgivas.

5 §.

Ansökning om barnpension skall göras hos pensionsnämndens ordförande
i det pensionsdistrikt, där barnets förmyndare senast blivit mantalsskriven.

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Finnes ej mantalsskrivningsort som ovan sagts, skall ansökning göras
hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där barnet stadigvarande
vistas.

Ansökning göres av barnets förmyndare. Har barnavårdsman förordnats
för barnet, vare ock denne behörig att göra ansökning om barnpension.

6 §•

Vad i 11 § andra stycket, 14 §, 15 § fjärde och femte styckena samt 16—
18 §§ lagen om särskilda barnbidrag finnes stadgat om sådant bidrag skall
i tillämpliga delar gälla beträffande barnpension enligt denna lag, dock att
ansökning om barnpension med tillhörande handlingar skall av pensionsnämndens
ordförande utan föregående prövning av pensionsnämnd ofördröjligen
insändas till pensionsstyrelsen. Finner pensionsstyrelsen barnet vara
berättigat till barnpension, skall styrelsen besluta om pensionens utbetalande.

7 §•

Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt i fråga
om tillämpning av denna lag å personer, som icke äro svenska medborgare.

8 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen a\
denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av
pensionsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

År barn, som för juni månad 1960 åtnjutit särskilt barnbidrag enligt
lagen de 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn, berättigat till barnpension enligt denna lag vid lagens
ikraftträdande, skall barnet erhålla sådan pension utan särskild ansökning.
Det åligger pensionsstyrelsen att därvid omräkna särskilt barnbidrag till
barnpension.

Utan hinder av vad som följer av 6 § må barnpension, som sökes senast
den 31 december 1960, utgå från och med den månad, varunder rätt till
pension inträtt.

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

21

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders m. fl. barn

Härigenom förordnas, dels att 1 och 5 §§, 6 § 1 och 3 mom., 7, 8, 12 och
15 §§ samt 16 § 1 mom. lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders m. fl. barn* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att lagens rubrik skall lyda som följer.

Lag om särskilda barnbidrag

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Till uppehälle------särskilt barnbidrag.

Särskilt barnbidrag utgår, där ej Särskilt barnbidrag utgår, där ej
annat följer av vad nedan sägs, med annat följer av vad nedan sägs, med
600 kronor för barn och år. 996 kronor för barn och år.

5

Särskilt barnbidrag utgår, där ej
annat följer av vad eljest stadgas i
denna lag,

1. för barn, vars föräldrar avlidit;
samt

2. för barn, vars fader eller moder
avlidit, såframt vårdnaden om barnet
överflyttats till särskilt förordnad
förmyndare samt barnet ej stadigvarande
bor tillsammans med
den efterlevande av föräldrarna.

Har barnet inkomst, som ej härrör
från dess eget arbete och som
helt eller i mera väsentlig mån kan
anses täcka kostnaden för dess uppehälle
och uppfostran, skall särskilt

1 Senaste lydelse av 1 och 5 §§, 6 § 3 mom. ävensom 7 och 8 §§ se SFS 1953:105 samt av 16 §

1 mom. se SFS 1955:401.

§•

Särskilt barnbidrag utgår icke för
barn, som är berättigat till barnpension
enligt lagen om barnpensioner.

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse)
barnbidrag antingen ej utgå eller
ock nedsättas efter vad som finnes
skäligt. Såsom inkomst skall jämväl
räknas underhållsbidrag samt bidragsförskott,
vartill barnet må vara
berättigat enligt bidragsförskottslagen.

6

1 mom. Särskilt barnbidrag utgår
jämväl, där ej annat följer av
vad eljest stadgas i denna lag,

1. för barn, vars fader avlidit;

2. för barn, vars fader åtnjuter
ålderspension, invalidpension eller
sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering; 3.

för barn, vars moder åtnjuter
sådan folkpension, då föräldrarna ej
sammanleva samt modern har vårdnaden
om eller stadigvarande bor
tillsammans med barnet;

4. för barn, vars moder är gift med
annan än barnets fader, då styvfadern
åtnjuter folkpension samt modern
har vårdnaden om eller stadigvarande
bor tillsammans med barnet;
samt

5. för barn utom äktenskap, beträffande
vilket faderskapet ej fastställts
och som fyllt tre år.

Barnbidrag enligt femte punkten
må ej utgå, där i mål angående fastställande
av faderskap rätten genom
beslut, som må omedelbart verkställas,
förpliktat den uppgivne fadern
att utgiva underhållsbidrag.

3 mom. För barn som avses i 1
mom. skall enligt vad nedan sägs
särskilt barnbidrag minskas med
hänsyn till försörjarens årsinkomst.
Såsom försörjare anses i fråga om

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Särskilt barnbidrag utgår,
där ej annat följer av vad eljest
stadgas i denna lag,

1. för barn, vars fader åtnjuter
ålderspension, invalidpension eller
sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering; 2.

för barn, vars moder åtnjuter
sådan folkpension, då föräldrarna ej
sammanleva samt modern har vårdnaden
om eller stadigvarande bor
tillsammans med barnet; samt

3. för barn, vars moder är gift
med annan än barnets fader, då styvfadern
åtnjuter folkpension samt
modern har vårdnaden om eller stadigvarande
bor tillsammans med
barnet.

3 m o m. För barn som avses i 1
mom. skall enligt vad nedan sägs
särskilt barnbidrag minskas med
hänsyn till försörjarens årsinkomst.
Såsom försörjare anses i fråga om

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse)

barn varom sägs i 1 mom. första
stycket 1 och 3—5 barnets moder
samt i fält som angives i samma stycke
2 dess fader eller, därest barnet
stadigvarande vistas hos modern,
denna eller, om barnet ej stadigvarande
vistas hos någon av föräldrarna,
den av dem som har eller senast
haft vårdnaden om barnet.

Om försörj aren åtnjuter folkpension
eller uppbär hustrutillägg eller
skulle ägt erhålla sådan förmån,
därest ej hans årsinkomst uteslutit
honom från rätten därtill, skall vad
i lagen om folkpensionering är stadgat
rörande minskning av folkpension
på grund av den pensionsberättigades
årsinkomst gälla även i fråga
om minskning av särskilt barnbidrag;
dock skall hänsyn tagas till
årsinkomsten endast i vad den överstiger
belopp, vid vilket den pensionsförmån
bortfaller, vartill försörj
aren eljest skulle varit berättigad.
Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om bidrag
enligt lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn.

I annat —-Finnas, då
Är den,

(Föreslagen lydelse)
barn varom sägs i 1 mom. första
stycket 2 eller 3 barnets moder samt
i fall som angives i samma stycke 1
dess fader eller, därest barnet stadigvarande
vistas hos modern, denna
eller, om barnet ej stadigvarande
vistas hos någon av föräldrarna,
den av dem som har eller senast haft
vårdnaden om barnet. •

Om försörj aren åtnjuter folkpension
eller uppbär hustrutillägg eller
skulle ägt erhålla sådan förmån, därest
ej hans årsinkomst uteslutit honom
från rätten därtill, skall vad i
lagen om folkpensionering är stadgat
rörande minskning av folkpension
på grund av den pensionsberättigades
årsinkomst gälla även i fråga
om minskning av särskilt barnbidrag;
dock skall hänsyn tagas till
årsinkomsten endast i vad den överstiger
belopp, vid vilket den pensionsförmån
bortfaller, vartill försörjaren
eljest skulle varit berättigad.

4 200 kronor.
— varje barn.
sådant bidrag.

7 §•

För barn,----------sådant bidrag.

I fråga — —----—--mellan makarna.

För annat adoptivbarn än i andra För annat adoptivbarn än i andra
stycket avses utgår barnbidrag: stycket avses utgår barnbidrag:

1. Enligt 5 §, då adoptanten avlidit
eller vårdnaden om barnet överflyttats
till särskilt förordnad förmyndare
och barnet ej stadigvarande bor
tillsammans med adoptanten;

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år J960

(Gällande lydelse)

2. enligt 6 §, då adoptanten ävensom,
om barnet adopterats av kvinna,
då dennas make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
enligt lagen om folkpensionering;
samt

3. enligt 6 §, om barnet adopterats
av kvinna som före eller efter adoptionen
ingått äktenskap, då mannen
avlidit.

I fall som avses i tredje stycket 2
och 3 skall vid tillämpning av bestämmelserna
i 6 § 3 mom. adoptanten
anses såsom barnets försörjare.

Där ej---------p<

(Föreslagen lydelse)

1. då adoptanten ävensom, om
barnet adopterats av kvinna, då dennas
make åtnjuter ålderspension, invalidpension
eller sjukbidrag enligt
lagen om folkpensionering; samt

2. om barnet adopterats av kvinna
som före eller efter adoptionen
ingått äktenskap, då mannen avlidit.

I fall som avses i tredje stycket
skall vid tillämpning av bestämmelserna
i 6 § 3 mom. adoptanten anses
såsom barnets försörjare.
sionen söktes.

8

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.
eller 7 § fjärde stycket skall läggas
till grund för beräknandet av barnbidrag
uppskattas i enlighet med de
grunder som i lagen om folkpensionering
angivas angående beräkning
av den pensionsberättigades årsinkomst;
dock skall i fall som avses i
6 § 3 mom. tredje stycket hänsyn
icke tagas till försörj arens makes inkomst
då makarna ej sammanleva.
Såsom inkomst skall icke räknas bidrag,
vartill änka må vara berättigad
enligt lagen om bidrag till änkor
och änklingar med barn.

Årsinkomst avrundas-----

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.
eller 7 § fjärde stycket skall läggas
till grund för beräknandet av barnbidrag
uppskattas i enlighet med de
grunder som i lagen om folkpensionering
angivas angående beräkning
av den pensionsberättigades årsinkomst;
dock skall i fall som avses i
6 § 3 mom. tredje stycket hänsyn
icke tagas till försörjarens makes inkomst
då makarna ej sammanleva.

tiotal kronor.

12

Den vars inkomst jämlikt 6 § 3
mom. eller 7 § fjärde stycket lagts
till grund för beräknandet av barnbidrag
är pliktig att till pensionsstyrelsen
eller pensionsnämnd utan
oskäligt dröjsmål anmäla:

1. om han ingår äktenskap eller

§•

Den vars inkomst jämlikt 6 § 3
mom. eller 7 § fjärde stycket lagts
till grund för beräknandet av barnbidrag
är pliktig att till pensionsstyrelsen
eller pensionsnämnd utan
oskäligt dröjsmål anmäla:

1. om han ingår äktenskap eller

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 är 1960

(Gällande lydelse)

om hans äktenskap upplöses genom
makens död eller annorledes eller
om sammanlevnaden med make upphör
eller återupptages;

2. om hans, hans makes eller barnets
ekonomiska förhållanden väsentligt
förbättras;

3. där barnbidrag utgår enligt 6 §
1 mom. första stycket 3 eller 4, om
modern skiljes från vårdnaden om
barnet eller, därest barnbidrag utgår
utan att modern har vårdnaden,
om barnet får stadigvarande bostad
annorstädes än tillsammans med
modern; samt

4. där barnbidrag utgår enligt 6 §
1 mom. första stycket 5, om faderskapet
fastställes eller uppgiven fader
förpliktas utgiva underhållsbidrag
till barnet.

Har barn särskilt förordnad förmyndare,
åligger det denne att göra
anmälan som nu sagts, om barnets
ekonomiska förhållanden väsentligt
förbättrats samt, där barnbidrag utgår
enligt 5 § första stycket 2, om
barnet får bostad tillsammans med
fader, moder eller adoptant.

Uppbäres barnbidrag--—--

15

Ansökning om särskilt barnbidrag
skall göras:

1. om barnbidrag sökes enligt 5 §
av den anledningen att barnets föräldrar,
adoptant eller adoptivföräldrar
avlidit, hos pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt
där den sist avlidne av föräldrarna
eller, om barnet varit adopterat, där

(Föreslagen lydelse)
om hans äktenskap upplöses genom
makens död eller annorledes eller
om sammanlevnaden med make upphör
eller återupptages;

2. om hans, hans makes eller barnets
ekonomiska förhållanden väsentligt
förbättras; samt

3. där barnbidrag utgår enligt 6 §
1 inom. första stycket 2 eller 3, om
modern skiljes från vårdnaden om
barnet eller, därest barnbidrag utgår
utan att modern har vårdnaden, om
barnet får stadigvarande bostad annorstädes
än tillsammans med modern.

Har barn särskilt förordnad förmyndare,
åligger det denne att göra
anmälan som nu sagts, om barnets
ekonomiska förhållanden väsentligt
förbättrats.

person anmälningsskyldig.

§•

Ansökning om särskilt barnbidrag
skall göras hos pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt
där den, vars inkomst enligt
6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket
skall ligga till grund för beräknande
av bidraget, eller, om bidraget skall
beräknas i förhållande till makars
eller sammanlevande föräldrars in -

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år t960

(Gällande lydelse)
adoptanten eller den sist avlidne
av adoptivföräldrarna senast varit
mantalsskriven;

2. om barnbidrag sökes enligt 5 §
av den anledningen att vårdnaden
överflyttats till särskilt förordnad
förmyndare, hos pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt
där fader eller moder, från vilken
vårdnaden överflyttats, vid tiden för
överflyttningen var mantalsskriven;
samt

3. om barnbidrag sökes enligt 6 §,
hos pensionsnämndens ordförande i
det pensionsdistrikt där den, vars
inkomst enligt 6 § 3 mom. eller 7 §
fjärde stycket skall ligga till grund
för beräknande av bidraget, eller, om
bidraget skall beräknas i förhållande
till makars eller sammanlevande
föräldrars inkomst, mannen senast
blivit mantalsskriven.

Finnes ej---------

Ansökning göres,------

Ansökning, som
Vid ansökningen
Vad sålunda--

(Föreslagen lydelse)
komst, mannen senast blivit mantalsskriven.

stadigvarande vistas,
särskilt barnbidrag,
å denne,
skäl godtaga,
sådant bidrag.

16 §.

1 mom. Angående handläggning

Bestämmelserna i 38 § 1 mom.
första och andra styckena, 3 mom.
första, andra och fjärde styckena
samt 4 mom. ävensom 39 och 41 §§
lagen om folkpensionering skola äga
motsvarande tillämpning beträffande
barnbidrag.

Kan vid---------

--för barnet.

Bestämmelserna i 38 § 1 mom.,
3 mom. första , andra och fjärde
styckena samt 4 mom. ävensom 39
och 41 §§ lagen om folkpensionering
skola äga motsvarande tillämpning
beträffande barnbidrag.

utgivit sjukhjälpen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Det åligger pensionsstyrelsen att
utan särskild ansökning i enlighet
med bestämmelserna i denna lag
omräkna vid lagens ikraftträdande
utgående särskilt barnbidrag.

Förekommer i lag eller författning
hänvisning till bestämmelse i lagen
den 26 juli 19V7 (nr 530) om särskilda
barnbidrag till änkors och in- .
validers m. fl. barn, som ersatts genom
bestämmelse i lagen om barnpensioner
eller bidragsförskottslagen,
skall den bestämmelsen i stället
tillämpas.

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)

Härigenom förordnas, att 1, 8, 13 och 17 §§ bidragsförskottslagen den 11
juni 19431 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Barn, vars---underhållsbidraget (bidragsförskott).

Vid tillämpningen---av bidraget.

Bidragsförskott må ej utgå till Bidragsförskott må ej utgå till
barn, vars föräldrar sammanbo, eller barn, vars föräldrar sammanbo, eller
till barn, som bor tillsammans med till barn, som bor tillsammans med
den underhållsskyldige. den underhållsskyldige, samt ej hel ler

till barn, som är berättigat till
barnpension enligt lagen om barnpensioner.

8

Bidragsförskott utgår med det belopp
den underhållsskyldige jämlikt
rättens beslut eller enligt avtal är
pliktig att utgiva till barnets underhåll,
dock högst med 720 kronor för
år räknat.

§•

Bidragsförskott utgår med det belopp
den underhållsskyldige jämlikt
rättens beslut eller enligt avtal är
pliktig att utgiva till barnets underhåll,
dock högst med 996 kronor för
år räknat.

13

Barnavårdsnämnden har att noga
vaka över att bidragsförskott kommer
barnet till godo.

§•

Har faderskapet ej fastställts beträffande
barn utom äktenskap,
skall vid tillämpningen av denna lag
anses, att fadern genom beslut eller
avtal som i 1 § sägs blivit ålagd att
utgiva underhållsbidrag till barnet
med 996 kronor om året från och

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1956:48 och av 8 § se SFS 1957:283.

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

med den månad, under vilken barnet
fyllt tre år, till och med dagen före
den, då barnet fyller sexton år.

17 §.

Det åligger------fordringens indrivande.

När synnerliga skäl därtill föranleda,
äger länsstyrelsen på framställning
av barnavårdsnämnden eller
av den underhållsskyldige besluta,
att återkravsrätten skall eftergivas.

När särskilda skäl därtill föranleda,
äger länsstyrelsen på framställning
av barnavårdsnämnden eller av
den underhållsskyldige besluta, att
återkravsrätten skall eftergivas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.

Föreligger vid lagens ikraftträdande
rätt till bidragsförskott enligt 13 §
i fall där särskilt barnbidrag för juni
månad 1960 utgått med tillämpning
av 6 § 1 mom. första stycket 5 lagen
om särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders m. fl. barn, skall bidragsförskott
första gången beviljas
utan särskild ansökning. Det åligger
pensions styr elsen att lämna vederbörande
barnavårdsnämnd meddelande
om fall som nu sagts.

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om
utfyllnad av vissa underhållsbidrag

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 om utfyllnad
av vissa underhållsbidrag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1

Barn, vars------belopp

Utfyllnadsbidrag må ej utgå till
barn, vars föräldrar sammanbo, eller
till barn, som bor tillsammans med
den underhållsskyldige.

(Föreslagen lydelse)

§•

(utfyllnadsbidrag).

Utfyllnadsbidrag må ej utgå till
barn, vars föräldrar sammanbo, eller
till barn, som bor tillsammans med
den underhållsskyldige, samt ej heller
till barn, som är berättigat till
barnpension enligt lagen om barnpensioner.

2 §.

Vad i 2—4 §§, 7 §, 11 § 1—3 mom.,
12—U, 20, 21 samt 23—25 §§ bidragsförskottslagen
den 11 juni 1943
finnes stadgat om bidragsförskott
skall i tillämpliga delar gälla beträffande
utfyllnadsbidrag.

Vad i 2—4 §§, 7§, 11§ 1—3 mom.,
12, U, 20, 21 samt 23—25 §§ bidragsförskottslagen
den 11 juni 1943
finnes stadgat om bidragsförskott
skall i tillämpliga delar gälla beträffande
utfyllnadsbidrag.

Utfyllnadsbidrag, som---utfyllnadsbidraget belöper.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

31

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947 (nr 1)
om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän
sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

29

Sjukhjälp i form av sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård utgår
vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio
dagar. Den som fyllt
sextiosju år eller åtnjuter annan
folkpensionsförmån än ålderspension
äger dock, för tid efter utgången
av den månad då han uppnått nämnda
ålder eller börjat uppbära förmånen,
vid varje sjukdom åtnjuta
sjukhjälp som nyss nämnts för högst
etthundraåttio dagar, sjukpenning
likväl för högst nittio dagar. Är den,
som redan före sjukdomens första
sjukperiod uppbär annan folkpensionsförmån
än ålderspension, sjukpenningförsäkrad
enligt 7 § första
stycket, skall nämnda tid av etthundraåttio
dagar ej räknas förrän
från utgången av den månad, varunder
han börjat uppbära dylik förmån
med ett till följd av ändrade inkomstförhållanden
ökat belopp.

Från den--—---minst

Vid tillämpning-------i

(Föreslagen lydelse)

§•

Sjukhjälp i form av sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård utgår
vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio
dagar. Den som fyllt
sextiosju år eller åtnjuter folkpension
i form av invalidpension eller
sjukbidrag äger dock, för tid efter
utgången av den månad då han uppnått
nämnda ålder eller börjat uppbära
folkpensionen, vid varje sjukdom
åtnjuta sjukhjälp som nyss
nämnts för högst etthundraåttio dagar,
sjukpenning likväl för högst
nittio dagar. Är den, som redan före
sjukdomens första sjukperiod uppbär
invalidpension eller sjukbidrag,
sjukpenningförsäkrad enligt 7 §

första stycket, skall nämnda tid av
etthundraåttio dagar ej räknas förrän
från utgången av den månad, varunder
han börjat uppbära dylik folkpension
med ett till följd av ändrade
inkomstförhållanden ökat belopp,
hälften,
lämnda tid.

1 Senaste lydelse av 29 § se SFS 1958:457 och av 33 § se SFS 1959:585.

32 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

33 §.

Medlem i------båda kassorna.

Avgift för sjukvårdsförsäkringen Avgift för sjukvårdsförsäkringen
skall erläggas av medlem, vars till skall erläggas av medlem, vars till
statlig inkomstskatt taxerade in- statlig inkomstskatt taxerade inkomst
vid taxering året näst efter komst vid taxering året näst efter
det år avgiften avser bestämts till det år avgiften avser bestämts till
minst ettusentvåhundra kronor och minst ettusentvåhundra kronor och
som icke vid utgången av sistnämn- som icke vid utgången av sistnämnda
år upphört att vara medlem eller da år upphört att vara medlem eller
fyllt sextiosju år och ej heller för fyllt sextiosju år och ej heller för
december månad samma år ägt upp- december månad samma år ägt uppbära
folkpensionsförmån i annan bära folkpension i form av invalidform
än ålderspension. pension eller sjukbidrag.

Avgift för------ettusentvåhundra kronor.

Avgift för------av tjänstgöringen.

Vad i---—--taxerade inkomst.

Medlem, som------- makens sjukförsäkringsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.

Bestämmelserna i 33 § äldre lydelsen
skola äga tillämpning i fråga om
avgifter för år 1959 och tidigare år.

Bestämmelserna i 29 § första stycket
nya lydelsen skola äga tillämpning
jämväl å sjukdom, som inträffat
före den 1 juli 1960, såframt icke
sjukhjälpstiden enligt bestämmelsernas
äldre lydelse utlöpt dessförinnan.

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960 33

Förslag

tUl

Lag

ongÅAnJft ändrad lydeke av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna

Härigenom förordnas, att 22 § lage
och vård av vissa psykiskt efterblivna
nedan angives.

(Gällande lydelse)

22

Undervisning och vård enligt denna
lag av psykiskt efterbliven, som
är inskriven eller för observation intagen
vid särskola eller som är inskriven
vid vårdanstalt och ej fyllt
tjuguett år, skall vara kostnadsfri,
dock att landstinget eller efter Konungens
bestämmande annan som
driver särskola eller vårdanstalt
äger att såsom ersättning för kostnaden
uppbära den inskrivne tillkommande
folkpension eller särskilt
barnbidrag så ock allmänt barnbidrag,
som enligt 7 § lagen om allmänna
barnbidrag må utgå för den
efterblivne. Den som sålunda uppbär
folkpension skall vara skyldig
att enligt de närmare föreskrifter
Konungen meddelar tillhandahålla
den pensionsberättigade fickpengar
eller använda motsvarande belopp
för ökande av hans trivsel eller eljest
till hans personliga nytta.

För vård---------

Utan hinder--------

den 4 juni 1954 om undervisning
skall erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse)

§•

Undervisning och vård enligt denna
lag av psykiskt efterbliven, som
är inskriven eller för observation intagen
vid särskola eller som är inskriven
vid vårdanstalt och ej fyllt
tjuguett år, skall vara kostnadsfri,
dock att landstinget eller efter Konungens
bestämmande annan som
driver särskola eller vårdanstalt
äger att såsom ersättning för kostnaden
uppbära den inskrivne tillkommande
folkpension, barnpension
enligt lagen om barnpensioner eller
särskilt barnbidrag så ock allmänt
barnbidrag, som enligt 7 § lagen om
allmänna barnbidrag må utgå för
den efterblivne. Den som sålunda
uppbär folkpension skall vara skyldig
att enligt de närmare föreskrifter
Konungen meddelar tillhandahålla
den pensionsberättigade fickpengar
eller använda motsvarande
belopp för ökande av hans trivsel
eller eljest till hans personliga nytta.
- Konungen bestämmer.

--centralstyrelsen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 saml. 2 avd. Nr 20

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Propositionens huvudsakliga innehåll m. m.

I propositionen föreslås betydande förbättringar i folkpensioneringen
fr. o. m. den 1 juli 1960.

Ålderspensionerna samt invalidpensionernas och sjukbidragens maximibelopp
föreslås höjda med 250 kr. om året för en ensam pensionär och 350
kr. för två pensionsberättigade makar. Med 9 indextillägg blir det årliga
beloppet för en ensam pensionär 2 750 kr. och för två pensionsberättigade
makar 4 350 kr. eller 2 175 kr. för vardera maken. Till sistnämnda belopp
höjes också hustrutilläggens maximibelopp. Någon avveckling av de kommunala
bostadstilläggen föreslås inte.

Nya regler föreslås beträffande änkepensionerna. Dessa skall i fortsättningen
utgå med samma belopp som ålderspensionen till en ensam pensionär,
varigenom de höjes med 750 kr. till 2 750 kr. Full änkepension föreslås
tillkomma dels en änka, som har barn under 16 år i hemmet, och dels
annan änka, som fyllt 50 år vid mannens död och varit gift med honom i
minst 5 år. Om en änka utan barn i hemmet var under 50 år vid mannens
död, minskas pensionen med en femtondel för varje år som änkans ålder
vid mannens död understeg 50 år. Hade hon inte fyllt 36 år vid mannens
frånfälle, erhåller hon ingen änkepension. Om en änka inte längre har
något barn under 16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till
full eller reducerad pension anses som om mannen avlidit, då yngsta barnet
fyllde 16 år eller då änkan eljest upphörde att ha barn under nämnda
ålder i hemmet.

En änka, som får sin pension indragen på grund av omgifte och därefter
ånyo blir änka inom 5 år, skall enligt förslaget kunna återinträda i rätten
till änkepension efter den förste mannen.

Till kvinnor, som blir änkor efter utgången av juni 1960, utges de nya
änkepensionerna utan inkomstprövning, medan inkomstprövning enligt nuvarande
regler tillämpas beträffande pensioner till änkor, vilkas män avlidit
före den 1 juli 1960. Om mannens dödsfall inträffat under tiden den
1 juli 1959—den 30 juni 1960 eller den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, skall
dock alltid utgå — såsom ett garantibelopp utan inkomstprövning — i förra
fallet minst Va och i senare fallet minst Va av änkepensionen.

De nya änkepensionsreglerna beräknas den 1 juli 1960 bli tillämpliga på
omkring 62 000 kvinnor, av vilka 34 000 förut helt saknat rätt till förmåner
från folkpensioneringen.

Propositionen innehåller vidare förslag om att barnpensioner å 1 000 kr.
om året skall utan inkomstprövning utgå till alla barn under 16 år, som
mist sin fader eller moder eller båda föräldrarna. Omkring 14 000 barn,
som nu har särskilt barnbidrag, får i stället barnpension, och därutöver
beräknas 49 000 barn erhålla sådan pension.

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Maximibeloppet för återstående särskilda barnbidrag, till antalet omkring
13 500, föreslås höjt till 996 kr. Samma belopp skall enligt förslaget bli
maximum för bidragsförskott.

För budgetåret 1960/61 beräknas statens merkostnader på grund av förslagen
bli 306 milj. kr., varav 195 milj. kr. för standardhöjningen, 51 milj.
kr. för änkepensionsreformen och 60 milj. kr. för barnpensionsreformen.
Kommunernas kostnader beräknas öka med 25 milj. kr. för standardhöjningen
och 38 milj. kr. för änkepensionsref ormen, medan barnpensionsreformen
inte medför någon kostnadsökning för kommunerna.

I det följande kommer av propositionens innehåll i allmänhet att redovisas
endast de huvudsakliga delarna av vad föredragande departementschefen,
statsrådet Nilsson, yttrat. Beträffande övriga delar av propositionen,
såsom redogörelsen för gällande bestämmelser, redogörelserna för de till
grund för propositionen framlagda förslagen av 1958 års besparingsutredning
och 1958 års socialförsäkringskommitté samt remissyttrandena över
dessa förslag, hänvisas till propositionen.

De i motionerna framställda yrkandena kommer att redovisas i
det följande, varje yrkande i anslutning till det avsnitt vartill det närmast
är att hänföra.

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för motionsyrkandena får utskottet,
i den mån redogörelse härför icke kommer att lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 11:11, 11:391, 11:714, 11:717, 11:713,
1:576,11:718,1:578,11:715,11:709, 11:710, 11:711 och 11:712.

Standardhöjning av folkpensionerna och finansiering av därmed
förenade kostnader, m.m.

Departementschefen:

Då jag nu övergår till att behandla de omedelbart förestående reformerna
inom folkpensioneringen vill jag först uttrycka min glädje över att det visat
sig möjligt att föreslå dels en betydande allmän standardhöjning av folkpensionerna,
dels en höjning och utvidgning av famfljepensionsförmånerna.
Vid den tidpunkt, då den i arbetslivet verksamma generationen genom tilläggspensioneringens
införande fått sin trygghet inför framtiden kraftigt
utbyggd, har det framstått som särskilt angeläget att bereda de redan pensionerade
en väsentlig förbättring av levnadsvillkoren.

Riksdagen enade sig 1958 om programmet för folkpensionernas utveckling
under en tioårsperiod och uttalade sig för sådana höjningar, att
pensionen — varvid bostadstillägget inte medräknades — skulle höjas
från 2 250 kr. om året till 3 600 kr. år 1968 för en ensam pensionär. Beloppet

36 Amim lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

för två makar, sammanlagt 3 600 kr., skulle höjas till 5 400 kr. år 1968.
Beloppen för 1968 var beräknade i 1957 års penningvärde. Som ett första
steg genomfördes en höjning från den 1 juli 1958, som motsvarade 150 kr.
om året för en ensam pensionär och 240 kr. för två makar sammanlagt.

Den höjning, som jag nu förordar till genomförande fr. o. m. juli 1960,
innebär att nu ett större steg tas än 1958. Jag föreslår nämligen, att den
allmänna ålderspensionen och invalidpensionens maximibelopp höjes med
250 kr. per år räknat för ensam pensionär och med 350 kr. för två makar.
För änkepensionerna och övriga familj ef örmåner föreslår jag i det följande
ytterligare förbättringar.

Jag vill redan nu förutskicka, att den av mig förordade folkpensionsreformen
innebär en kostnadsökning med ca 369 milj. kr. om året, varav 306
milj. kr. faller på staten och 63 milj. kr. på kommunerna. Det är i själva
verket så, att vid inget tillfälle sedan den nuvarande folkpensioneringens
införande år 1948 en så kostnadskrävande reform genomförts.

Med hänsyn till den offentliga debatt som förts om folkpensionshöjningens
storlek vill jag här erinra om vad som förekommit i denna fråga
sedan 1957, då allmänna pensionsberedningen framlade sitt förslag om förbättrad
pensionering.

Statsmakternas ställningstagande rörande den framtida pensionsnivån
liksom beslutet om 1958 års pensionshöjning grundade sig på allmänna pensionsberedningens
förslag. När det gällde den fortsatta takten i folkpensionshöjningen
föreslog beredningen att en betydande höjning, 700 kr. för
en ensam pensionär och 820 kr. för två pensionsberättigade makar, skulle
företagas år 1960 och att därefter höjningar med lägre, årligen lika stora
belopp skulle äga rum ettvart av åren 1962, 1964, 1966 och 1968. Enligt
pensionsberedningen skulle emellertid pensionshöj ningen förknippas med
en minskning av de kommunala bostadstilläggen med belopp motsvarande
hälften av varje pensionshöjning. Beredningens av statsmakterna
gillade förslag angående pensionsnivån år 1968 innebär, att två pensionsberättigade
makar tillsammans skall få 50 procent mer än som tillkommer
en ensam pensionär, under det att två makar nu får 60 procent
mer än en ensam folkpensionär. Enligt beredningsförslaget skulle ändringen
i förhållandet mellan pensionsbeloppen för en ensam och två gifta pensionärer
genomföras i samband med 1960 års höjning.

Statsmakterna har dock inte anslutit sig till vad allmänna pensionsberedningen
föreslagit om takten i folkpensionshöjningarna fram till år
1968. Enligt beslutet vid 1957 års riksdag om folkomröstning i pensionsfrågan
intogs i den gemensamma ingressen till röstsedlarna en deklaration
om de framtida folkpensionsförbättringarna, vari angavs målet år 1968
men inte takten för höjningarnas genomförande.

Vid 1958 års A-riksdag uttalade särskilda utskottet i sitt utlåtande nr 1
enhälligt, att utskottet inte fann det lämpligt att riksdagen band sig i fråga

37

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

om storleken av de olika höjningarna under åren fram till 1968. Vid varje
höjning av pensionsnivån borde enligt utskottets mening möjlighet föreligga
för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med hänsyn till
den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen. Utskottet uttalade
dock, att den av pensionsberedningen föreslagna särskilt kraftiga höjningen
år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.
Detta uttalande godkändes av riksdagen utan att ändringsyrkanden
framställdes. Vidare förordade utskottet, att förändringen av storleksförhållandet
mellan pensionsbeloppen för två gifta pensionärer och för en ensam
borde genomföras successivt. Till frågan om avveckling av de kommunala
bostadstilläggen ansåg sig utskottet inte då böra ta ställning. På den sistnämnda
punkten förelåg reservationer. Riksdagen godtog utskottets uttalanden
och förslag.

Även vid 1959 års riksdag var frågan om takten i folkpensionshöjningarna
fram till år 1968 uppe till behandling. Vid anmälan av propositionen nr 100
med förslag till lag om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. anslöt
jag mig till den åsikt om takten i folkpensionshöjningarna, som uttryckts i
de anförda utskottsuttalandena vid 1958 års A-riksdag. I anledning av propositionen
väcktes motioner, av vilka ett par bl. a. berörde nämnda spörsmål.
I sitt utlåtande (nr 1) över propositionen och motionerna hänvisade särskilda
utskottet till det förutnämnda uttalandet från 1958 att det vid varje
ytterligare höjning av pensionsnivån bör föreligga möjligheter för statsmakterna
att bestämma höjningarnas storlek med hänsyn till den statsfinansiella
och samhällsekonomiska situationen. Utskottet förutsatte vidare, att
man — även om det med hänsyn till svårigheterna att för någon längre tid
framöver förutse konjunkturutvecklingen och övriga på frågans bedömning
inverkande omständigheter kan föreligga vanskligheter när det gäller ställningstaganden
på längre sikt i de avseenden det här är fråga om — på
ansvarigt håll tillvaratar alla de möjligheter som står till buds för en konkret
planering rörande den tänkbara takten i den beslutade folkpensionshöjningens
genomförande. Dessa utskottets uttalanden, mot vilka någon
reservation inte förelåg, godkändes av riksdagen. Dessutom har, såsom framgår
av vad jag inledningsvis anfört, besparingsutredningen gjort vissa uttalanden
om takten i follcpensionsförbättringarna.

Som jag förut nämnt har förutsättningar nu befunnits föreligga för
en betydande standardhöjning av folkpensionerna. Enligt mitt förslag bör
ålderspensionerna höjas med 250 kr. om året för en ensam folkpensionär
och med 350 kr. för två pensionsberättigade makar. Motsvarande höjning
föreslås också av invalidpensionernas och sjukbidragens maximibelopp,
varjämte höjningen också skall komma till synes på änkepensionerna.
Liksom vid 1958 års standardhöjning av folkpensionerna bör
hustrutilläggen höjas med samma belopp som pensionen för envar av två
makar. Genom en höjning av föreslagen storlek kommer ålderspensionens

38 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

årsbelopp, om man räknar med ett nytt indextillägg, att från och med den
1 juli 1960 uppgå till 2 750 kr. för en ensam pensionär och 4 350 kr. för
två pensionsberättigade makar. Maximibeloppen för invalidpension och
sjukbidrag blir desamma, och full änkepension enligt de av mig i det följande
förordade reglerna kommer att utgå med samma belopp som ålderspensionen
till en ensam pensionär. Folkpension till en man och hustrutilllägg
till hans hustru kan maximalt uppgå till det nyss för två pensionsberättigade
makar angivna beloppet. Det är att märka, att till dessa belopp
kan komma kommunala bostadstillägg på samma sätt som hittills. Någon
reduktion av de kommunala bostadstilläggen i enlighet med vad allmänna
pensionsberedningen på sin tid föreslog bör nämligen som jag tidigare
framhållit inte komma ifråga.

Allmänna pensionsberedningens förslag om en successiv höjning av folkpensionerna
till 3 600 kr. för en ensam pensionär och 5 400 kr. för två
pensionsberättigade makar år 1968 var förbundet med förslag om viss
höjning av folkpensionsavgiften. Enligt förslaget borde avgiften höjas till
4 procent fr. o. m. år 1959 och till 5 procent fr. o. m. år 1961. Därefter kunde
en höjning till 6 procent övervägas. Höjningen till 4 procent beslöts år 1958.
Besparingsutredningen föreslår nu i likhet med allmänna pensionsberedningen
en ytterligare höjning till 5 procent fr. o. m. 1961. Frågan om sättet
för folkpensioneringens finansiering är emellertid för närvarande föremål
för utredning genom en av chefen för finansdepartementet enligt bemyndigande
den 20 november 1959 tillkallad utredningsman. Innan resultatet av
denna utredning föreligger synes det inte lämpligt att ta ställning till frågan
om höjning av folkpensionsavgiften.

Motioner

I motionerna 1:19 och 11:11 samt i motionen 11:709 hemställes, att
standardhöjningen av folkpensionerna måtte ske med de av allmänna
pensionsberedningen föreslagna beloppen. Yrkandena, som är närmare preciserade
i den sistnämnda motionen, lyder:

»att riksdagen måtte besluta att Förslag till lag angående ändrad lydelse
av 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av folkpensioner
m. m. i Kungl. Maj:ts proposition nr 75 må beträffande 1 § erhålla följande
lydelse:

Folkpension i form av allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension
eller hustrutillägg skall höjas för år räknat med

690 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt
1 050 kronor för annan pensionsberättigad.»

39

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

I motionerna 1:573 och 11:71b hemställes,

>1. att riksdagen vid behandling av propositionen nr 75 måtte besluta,

a) att utöver vad som föreslås i propositionen ålderspensionerna samt
invalidpensionernas och sjukbidragens maximibelopp inom folkpensioneringen
med verkan från den 1 januari 1961 må höjas med 250 kronor om
året för ensam pensionär och 350 kronor för två pensionsberättigade makar;

c) att folkpensionsavgiften från den 1 januari 1961 skall utgå med 5
procent av den taxerade inkomsten enligt i övrigt nu gällande bestämmelser;
samt

II. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till enligt ovan erforderlig
författningstext.»

I motionerna 1:577 och 11:718 hemställes, att riksdagen måtte

dels (yrkandet under 1) avslå förslaget om standardhöjning i vad avser
hustrutillägg,

dels (yrkandena under 5) »beträffande det kommunala bostadstillägget
besluta,

a) att sådant tillägg icke skall utgå till änkepensionsberättigad, som icke
skulle ha varit berättigad till änkepension enligt äldre bestämmelser,

b) att ökning av standardtillägg till annan änkepensionsberättigad samt
eventuell standardhöjning av hustrutillägg i sin helhet skall avräknas från
kommunalt bostadstillägg,

c) att ökning av standardtillägg till allmän ålderspension, invalidpension
eller sjukbidrag skall avräknas från kommunalt bostadstillägg med hälften,

d) att kostnadsökning som kan orsakas av beslut om nya grunder för
kommunala bostadstillägg icke skall föranleda något bidrag från staten»,

dels o c k (yrkandet under 7) besluta, att folkpensionsavgiften fr. o. m.
ingången av år 1961 skall utgöra 4,5 procent av den taxerade inkomsten, dock
högst 675 kr.

I motionerna 1:578 och 11:716 (yrkandet under 3) hemställes, att riksdagen
måtte ge Kungl. Maj :t till känna vad i motionerna anförts i fråga om
folkpensionsavgiften. Motionerna innehåller härutinnan följande.

Folkpensioneringen bör betraktas som en av våra viktigaste sociala försäkringar.
Med hänsyn härtill har det vid frågans tidigare behandling ansetts
naturligt, att samtidigt med folkpensionsförmånernas ökning en höjning
finge ske av folkpensionsavgiften. Allmänna pensionsberedningen intog
sålunda enhälligt denna ståndpunkt. Besparingsutredningen, vars förslag i
fråga om folkpensionernas standardförbättring nu framlägges i propositionen,
förordade likaledes enhälligt, att folkpensionsavgiften i samband med
folkpensionernas förbättring skulle höjas till 5 procent fr. o. in. år 1961.

Under hänvisning till att utredning sedan i höstas pågår om folkpensionsavgiftens
konstruktion genom av finansministern tillkallad utredningsman
anmäler socialministern nu, att han inte anser det lämpligt att ta

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

ställning till frågan om höjning av folkpensionsavgiften. Ståndpunkten innebär
att de ökade folkpensionskostnaderna tills vidare skall täckas helt med
skattemedel.

Vi har i tidigare motion till årets riksdag framhållit, att vi anser det i
princip rimligt och väl motiverat, att folkpensionen i ökad grad göres till
en försäkring och att alltså medborgarna bidrar till finansieringen av de
ökade förmånerna från folkpensioneringen genom en höjning av folkpensionsavgiften.
Vi har intet att erinra mot en allsidig översyn av frågan om
folkpensionsavgiftens konstruktion. Men som vi även framhöll synes såvitt
budgetläget kan bedömas, en avgiftshöjning med ett belopp som motsvarar
1 procent enligt gällande system bli erforderlig, därest omsättningsskatten
avskaffas från 1 januari 1961.

Enligt uppgift beräknas utredningen om folkpensionsavgiftens konstruktion
bli färdig under vårens lopp. Vid sådant förhållande förordar vi att
årets riksdag senare måtte få tillfälle att ta ställning till frågan om folkpensionsavgiften.

Vi vill här understryka vårt tidigare uttalande att en täckning av folkpensionskostnadernas
stegring genom höjning av den särskilda folkpensionsavgiften
utgör en för folkpensionärerna bättre garanti för genomförandet
av höjningen av folkpensionerna under 1960-talet än finansiering i
ökad grad genom skattemedel.

Utskottet

Då riksdagen 1958 tog ställning till huvuddragen av folkpensionernas
framtida utformning, anslöt den sig till ett av allmänna pensionsberedningen
framlagt förslag att folkpensionen 1968 skulle uppgå till 3 600 kronor för
ensam pensionär och 5 400 kronor för två pensionsberättigade makar. Pensionsberedningens
förslag upptog även frågan om den takt i vilken pensionerna
lämpligen borde höjas för att den föreslagna pensionsnivån skulle
uppnås. Sålunda borde höjningar företagas vartannat år med början 1958,
vilka skulle vara i stort sett lika stora utom 1960, då en särskilt kraftig
höjning om 700 kronor för ensam pensionär och 820 kronor för makar
skulle äga rum. Vidare hade pensionsberedningen föreslagit att höjningarna
1960 och därefter skulle med hälften avräknas på utgående kommunala
bostadstillägg.

Riksdagen fann emellertid inte lämpligt att binda sig i fråga om takten i
pensionshöjningarna utan uttalade att vid varje framtida höjning av pensionsnivån
möjlighet borde föreligga att bestämma höjningens storlek med
hänsyn till den statsfinansiella situationen. Riksdagen framhöll dock att
den av pensionsberedningen föreslagna särskilt kraftiga höjningen 1960
borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas. I fråga om
förslaget att viss del av pensionshöjningarna skulle avräknas på de kommunala
bostadstilläggen anslöt sig riksdagen till en av föredragande departementschefen
uttalad uppfattning, att man först sedan principerna för tillläggspensioneringens
uppbyggnad fastslagits av statsmakterna kunde ta
ställning till de inkomstprövade förmånerna.

41

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Uttalandena om en jämnare takt i fråga om höjningarna av pensionsnivån
var enhälliga och bekräftades, då pensionsfrågan ånyo behandlades
vid 1959 års riksdag. 1 enlighet härmed har i föreliggande proposition framlagts
förslag till höjning av folkpensionen med 250 kronor för ensam pensionär
och med 350 kronor för makar. Förslaget, som överensstämmer med
vad 1959 års besparingsutredning på grundval av nämnda uttalanden förordat,
är inte kombinerat med avräkning å de kommunala bostadstilläggen.

I motionerna I: 19 och II: 11 samt i motionen 11:709 har hemställts, att
höjningen i stället måtte ske med de av pensionsberedningen föreslagna
beloppen, 700 kronor respektive 820 kronor. Till skillnad från pensionsberedningen
anser motionärerna dock, att någon avräkning å de kommunala
bostadstilläggen icke bör ske.

Enligt utskottets mening utgör propositionens förslag en lämplig avvägning
med hänsyn till önskemålet om en jämnare takt i pensionshöjningarna
och till att de kommunala bostadstilläggen lämnas orubbade. Härtill kommer
att redan de i propositionen föreslagna höjningarna är utomordentligt
kostnadskrävande, varför en större höjning inte kan anses försvarlig med
hänsyn till de begränsade statsfinansiella resurserna. Motionärerna har inte
anvisat någon godtagbar väg att täcka de ytterligare kostnader deras förslag
skulle medföra. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.

I motionerna I: 577 och 11:718 har hemställts, att den föreslagna standardhöjningen
inte skall omfatta hustrutilläggen. Härutinnan
har motionärerna anknutit till en av allmänna pensionsberedningen framförd
tanke, att standardhöjningarna 1958 och därefter icke borde beröra
dessa tillägg. Skälet härför var, att beredningen ansåg det i viss mån önskvärt
att slopa inkomstprövningen av hustrutilläggen och att genomförandet
härav kunde försvåras därest tilläggen nådde en alltför hög nivå. I propositionen
i pensionsfrågan 1958 anslöt sig föredragande departementschefen
inte till denna tanke utan föreslog samma standardhöjning beträffande
hustrutilläggen som i fråga om övriga pensionsförmåner. Detta förslag godtogs
av riksdagen. Att under sådana förhållanden nu utesluta hustrutilläggen
från standardhöjningarna bör enligt utskottets mening inte ske utan
starkt vägande skäl. Några sådana anser emellertid utskottet icke föreligga.
Tvärtom talar mycket för att pensionsnivån bibehålies i princip lika för å
ena sidan makar, som båda är ålderspensionärer, och å andra sidan makar,
av vilka den ena är ålderspensionär och den andra uppbär hustrutillägg.
Vidare må framhållas att någon risk icke kan anses föreligga för att makarnas
pensionsnivå skulle bli för hög på grund av hustrutillägg, då detta
utgår efter inkomstprövning. Utskottet avstyrker följaktligen förevarande
motionsyrkande.

I motionerna 1:578 och 11:7U har hemställts om en ytterligare
standardhöjning med 250 kronor för ensam pensionär och 350

42 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

kronor för två pensionsberättigade makar från och med den 1
januari 196 1. Till täckande av de kostnader detta förslag beräknas
medföra har motionärerna förordat en höjning av folkpensionsavgiften
med en procent från och med nämnda dag, därvid avgiften
skulle uttagas efter i princip samma regler som för närvarande.

Frågan om höjning av folkpensionsavgiften behandlas jämväl i motionerna
1: 577 och 11:719 samt i motionerna 1:578 och 11:716. I de förstnämnda
båda motionerna har yrkats att folkpensionsavgiften skall med
verkan från och med den 1 januari 1961 höjas med 0,5 procent. De sistnämnda
båda motionerna innehåller yrkande om att riksdagen måtte ge
Kungl. Maj:t tillkänna vissa i motionerna gjorda uttalanden rörande folkpensionsavgiften.
Härutinnan har i motionerna anförts bl. a. att, såvitt budgetläget
kan bedömas, en avgiftshöjning med ett belopp som motsvarar en
procent enligt gällande system synes bli erforderlig, därest omsättningsskatten
avskaffas från och med den 1 januari 1961. Vidare hävdas i motionerna,
att en täckning av folkpensionskostnadernas stegring genom höjning
av den särskilda folkpensionsavgiften utgör en för folkpensionärerna bättre
garanti för genomförandet av höjningen av folkpensionerna under 1960-talet än finansiering i ökad grad genom skattemedel.

Huvuddelen av kostnaderna för folkpensioneringen bestrides av staten.
Härför tillgodogör sig staten folkpensionsavgifterna. Dessa, som numera
uppgår till cirka 1 000 milj. kronor om året, täcker knappt hälften av statens
utgifter för folkpensioneringen. Återstoden täckes i huvudsak genom skattemedel.
Det kan nämnas, att statens utgifter till folkpensioneringen, därest de
i propositionen framlagda förslagen genomföres, beräknas för budgetåret
1960/61 uppgå till drygt 2 400 milj. kronor.

Folkpensionsavgiften utgår i princip med fyra procent på den till statlig
inkomstskatt taxerade inkomsten, dock ej på inkomst under 1 200 kronor
och ej heller på inkomst, i den mån den överstiger 15 000 kronor. Inkomstgränsen
vid 15 000 kronor gäller även i fråga om äkta makars avgifter;
makarnas sammanlagda avgifter är sålunda maximerade till fyra procent
av 15 000 kronor. Folkpensionsavgiften får enligt gällande beskattningsregler
avdragas i deklarationen vid såväl den statliga som den kommunala
inkomsttaxeringen. Uppbörden av avgifter sker i samband med uppbörden
av de allmänna skatterna, och det synes från flera synpunkter motiverat att
jämställa avgiften med en skatt. Emellertid skiljer sig folkpensionsavgiften
från de allmänna skatterna så till vida, att den till följd av nämnda regler
för dess beräkning och för dess behandling i taxeringshänseende verkar
starkt regressivt, d. v. s. nettoavgiften (avgiften minskad med besparingen
i skatt) blir procentuellt mindre ju högre inkomsten är.

I slutet av 1959 tillkallades en särskild utredningsman med uppgift att
utreda frågan om sättet för folkpensioneringens finansiering och därmed
sammanhängande spörsmål. I direktiven för utredningen har framhållits

43

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

bl. a., att reglerna för beräkning av folkpensionsavgift och för avgiftens
behandling i taxeringshänseende gör att folkpensionsavgiften inte kan bedömas
isolerad från skattesystemet. Det påpekas vidare i direktiven, att en
höjning av folkpensionsavgiften utan en samtidig justering av skattesystemets
utformning innebär en förskjutning i finansieringsbördan från de
större till de mindre inkomsttagarna.

Enligt utskottets mening bör ett ställningstagande till frågan om folkpensionsavgiftens
storlek lämpligen anstå till dess resultaten av pågående utredningsarbete
föreligger. Utskottet avstyrker därför de i motionerna 1:573
och II: 714 samt motionerna 1:577 och 11:718 framställda yrkandena om
höjning av folkpensionsavgiften ävensom yrkandet i motionerna I: 578 och
II: 716, att riksdagen nu måtte uttala sig angående behovet och önskvärdheten
av framtida höjningar av folkpensionsavgiften.

Vad så angår yrkandet i motionerna I: 573 och II: 714 om ytterligare
standardhöjning den 1 januari 1961 har såsom skäl härför åberopats allmänna
pensionsberedningens förslag om en särskilt stor sådan höjning
1960. Till detta vill emellertid utskottet erinra om den enighet, med vilken
de fyra största partierna vid behandlingen av pensionsfrågan vid 1958 och
1959 års riksdagar uttalat att pensionsberedningens förslag i detta hänseende
borde frångås och en jämnare takt i pensionshöjningarna eftersträvas.
Vidare bör bringas i erinran, att 1959 års besparingsutredning, vilken hade
parlamentarisk sammansättning, i anledning av nämnda uttalanden förordat
en standardhöjning med de belopp propositionen innehåller. Med hänsyn
härtill kan utskottet icke tillstyrka detta motionsyrkande.

I motionerna I: 577 och II: 718 yrkas, att de föreslagna standardhöjningarna
helt eller delvis skall avräknas å kommunalt bostadstil 1-1 ä g g samt att av kommunerna beslutade nya grunder för sådant tillägg
icke skall föranleda bidrag från staten. Vidare hemställes i motionerna, att
sådant tillägg icke måtte utgå till änka, som icke skulle ha varit berättigad
till änkepension enligt nu gällande bestämmelser.

Beslutanderätten rörande de kommunala bostadstilläggen är helt överlämnad
till kommunerna, vilka således själva bestämmer såväl förmånernas
storlek som de grunder efter vilka tilläggen skall utgå. Dock skall tilläggen
vara föremål för inkomstprövning enligt folkpensioneringslagen. Inkomstprövningen
sker efter samma regler som för andra inkomstprövade folkpensionsförmåner.

Beträffande finansieringen av de kommunala bostadstilläggen gäller, att
kommunerna bidrager härtill med ett procenttal, vars storlek är satt i relation
till antalet skattekronor per innevånare i kommunen (2 procent per
skattekrona). Kommunens bidrag är dock maximerat till 60 procent av
utgivna tillägg. Övriga inkomstprövade förmåner finansieras efter i stort sett
liknande regler.

44

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Utvecklingen inom folkpensioneringen går för närvarande mot ett avskaffande
av de inkomstprövade förmånerna. Sålunda föreslås i föreliggande
proposition att inkomstprövningen i fråga om änkepensionerna i princip
skall slopas. Inom 1958 års socialförsäkringskommitté pågår utredning om
invalidpensioneringens utformning, vilken även syftar till att avskaffa inkomstprövningen.
Därest jämväl denna utredning leder till positivt resultat,
kvarstår av de inkomstprövade förmånerna de kommunala bostadstilläggen,
hustrutilläggen samt änkepensionerna i övergångsfallen. Avvecklingen av
inkomstprövningen inom stora delar av folkpensioneringen aktualiserar frågan
om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun och därmed också
frågan om den slutgiltiga utformningen av grunderna för de inkomstprövade
förmånerna. Socialförsäkringskommitténs uppdrag innefattar emellertid
även att utreda frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.
Med hänsyn härtill bör prövningen av de i motionerna aktualiserade frågorna
anstå. Utskottet avstyrker därför förevarande motionsyrkanden.

Änkepensioner

Departementschefen :

Vid utarbetandet av förslaget till förbättring av folkpensioneringens familjeförmåner
har 1958 års socialförsäkringskommitté utgått från de ställningstaganden,
som gjordes av 1958 års A-riksdag. Det familjeskydd, som
folkpensioneringen för närvarande bereder, innefattar följande former av
förmåner, vilka alla är inkomstprövade, nämligen änkepension, änke- och
änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag. Vad angår änkepensionen innebar
riksdagens ställningstagande bl. a., att dylik pension, som nu utgår
med högst samma belopp som ålderspensionen till envar av två pensionsberättigade
makar, skulle höjas till beloppet för en ensam pensionär och att
pensionen till kvinnor, som blivit änkor efter den 30 juni
1 9 6 0, inte skulle inkomstprövas.

Socialförsäkringskommittén har inte ifrågasatt något annat än att inkomstprövningen
av änkepensionen skall, såsom riksdagen uttalat sig för,
slopas i fall som inträffar efter den 30 juni 1960. Jag finner också för egen
del, att de nya änkepensionsreglerna bör följa riksdagens ställningstagande
i detta avseende liksom att oreducerad änkepension i enlighet med riksdagens
uttalande till beloppet bör överensstämma med ålderspensionen för en
ensam pensionär. Som förut nämnts uppgår då änkepensionen fr. o. m. juli
1960 till 2 750 kr.

Oreducerad änkepension bör, såsom kommittén föreslår i anslutning
till den av 1958 års A-riksdag intagna ståndpunkten, utgå till änka, som
har barn under en viss ålder i hemmet, ävensom till änka, som fyllt 50 år
vid den tidpunkt då mannen avled eller då hon upphörde att vara berättigad
till full änkepension på grund av förekomsten av barn i hemmet. För

45

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

änka, som inte fyllt 50 år vid nämnda tidpunkt, bör pensionen reduceras
med en femtondel för varje år, varmed det antal år som änkan fyllt vid
den avgörande tidpunkten understiger 50. Härav följer att en änka, som
inte fyllt 36 år vid tidpunkten i fråga, inte erhåller någon änkepension.

När det gäller reducerad änkepension till yngre änkor utan barn
innebär socialförsäkringskommitténs förslag, att årliga sådana pensioner
skall utgå även till änkor som är i åldern 36—39 år vid mannens död eller
den tidpunkt då förekomsten av barn i hemmet upphör att kvalificera till
oreducerad pension. Detta betyder en avvikelse i förhållande till allmänna
pensionsberedningens förslag, enligt vilket pensionen i dylika fall borde utbytas
mot engångsbelopp. Under remissbehandlingen av socialförsäkringskommitténs
förslag har i ett par yttranden ifrågasatts värdet av att utge så
små årliga pensioner, som det här blir fråga om.

De årliga änkepensionerna till en barnlös änka, som var 36 år vid mannens
död, kommer enligt kommittéförslaget att utgöra Vis av full pension.
För varje ytterligare år som änkan fyllt vid mannens frånfälle tillkommer Vis
av full änkepension. Vid ett oreducerat änkepensionsbelopp av 3 600 kr.
kommer alltså pensionen till en änka, som var 36, 37, 38 resp. 39 år vid änkeblivandet,
att uppgå till 240, 480, 720 resp. 960 kr., vilket med inemot 80
procent överstiger de pensionsbelopp, som allmänna pensionsberedningen
räknade med då den föreslog deras utbytande mot engångsbelopp. Även om
pensioner till de lägre av dessa belopp inte fyller så stor uppgift måste man
emellertid, som socialförsäkringskommittén framhåller, beakta att de i
framtiden i regel kommer att utgå jämsides med tilläggspensioner, som
inte reduceras med hänsyn till änkans ålder vid änkeblivandet eller motsvarande
tidpunkt. På grund härav och då rätt svårlösta problem uppkommer
i samband med utgivandet av engångsbelopp såsom ersättning
för löpande pensioner, finner jag den av kommittén förordade ordningen
vara att föredraga.

Då en med vissa femtondelar reducerad änkepension utgår bör, såsom
kommittén föreslagit, reduktionen omfatta även standard- och indextilllägg.
I fråga om de kommunala bostadstilläggen har kommittén ansett att
någon motsvarande reduktion inte bör följa automatiskt utan får bli beroende
på om vederbörande kommun beslutar att reduktionsregeln skall tilllämpas
för bostadstillägg, som utgår i kommunen. Lämpligheten av att kommunernas
handlingsfrihet på detta sätt lämnas obeskuren har inte bestritts
i remissyttrandena, och jag ansluter mig också till kommitténs uppfattning.
Kommunernas nuvarande grunder för kommunala bostadstillägg är uppenbarligen
inte utformade med tanke på alt reglera i vad mån tillägg skall utgivas
till änkepensioner av den typ, som de på grund av femtondelsregeln
reducerade änkepensionerna utgör exempel på. Det synes därför lämpligt att
kommunerna snarast tar ställning till det läge, som uppkommer vid genomförande
av de nu förordade änkepensionsreglerna.

46 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Som förut nämnts kommer änkepensioner inte att utgå till änka utan
barn, som var yngre än 36 år vid mannens frånfälle eller då hon upphörde
att vara pensionsberättigad på grund av att hon hade barn i hemmet. Socialförsäkringskommittén,
som enligt sina direktiv haft att pröva lämpligheten
av att engångsbelopp från folkpensioneringen utgår i dylika fall, finner att
frågan om stöd åt denna grupp av änkor bör lösas inom ramen för arbetsmarknadsstyrelsens
verksamhet. Kommitténs uppfattning delas av arbetsmarknadsstyrelsen,
och från övriga remissorgans sida har några invändningar
inte heller gjorts. Även enligt min mening är den lämpliga formen
för att hjälpa sådana änkor över de särskilda omställningssvårigheterna i
samband med änkeblivandet att finna i den stödverksamhet genom utbildningsbidrag
och näringshjälp, som handhaves av arbetsmarknadsorganen.

I fråga om förutsättningarna för oreducerad änkepension till yngre
änkor med barn har vid 1958 års A-riksdag endast angivits, att änkan
skulle ha barn under 19 år i hemmet. Detta kortfattade uttryckssätt förutsatte
givetvis att en närmare precisering skulle göras vid lagstiftningens
utformning. Såsom socialförsäkringskommittén föreslagit bör med barn
avses samma kategorier av barn som i den nuvarande lagen om änkeoch
änklingsbidrag. Till barn som kan grunda pensionsrätt för änkan
bör alltså även i fortsättningen räknas makarnas gemensamma barn eller
adoptivbarn, endera makens barn eller adoptivbarn och barn, som ej är
någondera makens barn eller adoptivbarn men står under änkans vårdnad,
allt givetvis under förutsättning att övriga i det följande behandlade villkor
uppfylles.

Bestämningen »barn i hemmet» och den åldersgräns för barnet,
som bör gälla, står i nära samband med varandra. Givet är att åldersgränsen
inte bör dragas så att det i ett större antal fall kan antagas att barnet lämnat
hemmet innan åldersgränsen uppnås. I händelse så är förhållandet uppstår
svårigheter att avgöra, huruvida barnet alltjämt vistas i hemmet, och frestelserna
att lämna oriktiga uppgifter om barnets bostadsförhållanden blir
stora. Åldersgränsen synes därför böra sökas i anslutning till den ålder
då flertalet barn träder ut i förvärvslivet och inte längre är på samma sätt
som förut beroende av föräldrahemmet. Efter den tidpunkten utgör barnen
inte heller något hinder för änkan att ägna sig åt förvärvsarbete och någon
särställning för änkan i pensionshänseende är inte längre motiverad på
grund av att hon har barn i hemmet. Den allmänna skolplikten upphör
senast det år då barnet fyller 16 år. Av tillgängliga uppgifter framgår att
mer än hälften av alla ungdomar i åldern 16—18 år har förvärvsarbete, och
åtskilliga av dem torde ha goda inkomster. Socialförsäkringskommittén har
därför föreslagit den avvikelsen från vad riksdagen förutsatte att den ifrågavarande
åldersgränsen sättes vid 16 år.

Till kommitténs förslag i denna del, som vunnit gillande hos det stora
flertalet remissorgan, vill jag ansluta mig. En åldersgräns vid 16 år innebär

47

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

en betydande förbättring i förhållande till den nu enligt lagen om bidrag
till änkor och änklingar med barn gällande 12-årsgränsen. Samtidigt undgår
man i huvudsak att åldersvillkoret kommer i konflikt med kravet på vistelse
i hemmet, vilket blir fallet om åldersgränsen sättes för högt. Det bör
betonas att utformningen av de nya änkepensionsbestämmelserna i regel
inte leder till att änkan går miste om pension, då yngsta barnet uppnår
16-årsåldern. Så blir fallet endast om änkan vid nämnda tidpunkt skulle vara
under 36 år. Är hon 50 år eller mera äger hon alltjämt rätt till oreducerad
pension, och är hon i åldern 36-—49 år blir pensionen reducerad enligt den
i det föregående behandlade femtondelsregeln.

När det gäller den precisering i övrigt av uttrycket »barn i hemmet», som
bör föreskrivas, är jag ense med socialförsäkringskommittén att de i nuvarande
änkebidragslagstiftning uppställda kraven på att änkan skall ha
vårdnaden om och stadigvarande bo tillsammans med barnet bör upprätthållas
för att förekomsten av barn skall grunda rätt till oreducerad änkepension.
Likaså synes det lämpligt att föreskriva, att barnet — vare sig
det är makarnas gemensamma eller ej — skall ha vistats stadigvarande i
makarnas hem vid mannens död. Jag vill härvid understryka vad kommittén
anfört om att begreppen »stadigvarande bo tillsammans» och »stadigvarande
vistas» inte bör ges en alltför snäv tolkning.

I likhet med kommittén anser jag, att krav på viss tids äktenskap
inte bör uppställas såvitt avser änkepension grundad på förefintligheten
av minderåriga barn i hemmet. När det gäller änkepension i övriga fall har
kommittén funnit befogat att bibehålla det nuvarande villkoret om fem
års äktenskap. Jag anser inte heller att det föreligger något skäl att slopa
den ifrågavarande femårsregeln, som har sin motsvarighet inom den allmänna
tilläggspensioneringen. Om en änka, som varit gift med mannen kortare
tid än fem år, erhåller änkepension på grund av att hon har barn under
16 år i hemmet, bör givetvis den tid varunder hon uppburit sådan pension
likställas med tid varunder hon varit gift, när det gäller att bedöma hennes
rätt till pension sedan barnvillkoret inte längre är uppfyllt.

I överensstämmelse med vad som för närvarande gäller inom folkpensioneringen
liksom inom den allmänna tilläggspensioneringen, den statliga och
kommunala tjänstepensioneringen och privat pensionsförsäkring bör änkepensionen
indragas, om änkan ingår nytt äktenskap.

Kommittén har föreslagit, att kvinnor, som efter om gifte
ånyo blir änkor, skall kunna få återinträda i den pensionsrätt, som
de förlorat vid det senaste äktenskapets ingående, om detta äktenskap upplösts
inom fem år. Detta förslag, som lämnats utan erinran under remissbehandlingen,
finner jag böra genomföras. Även för tilläggspensioneringens
del torde vid sammanförandet av nämnda pensionering och folkpensioneringen
i en enhetlig lagstiftning en motsvarighet till dessa regler böra
införas.

48

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Enligt nuvarande praxis kan änkepension utgå då lagligt äktenskap
ej föreligger men kvinnan sedan avsevärd tid sammanlevt
med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden. Denna rättstilllämpning
grundar sig på ett stadgande i 12 § FPL, enligt vilket en ogift
person, vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under förhållanden
som nyss sagts, kan anses såsom gift med denne vid tillämpningen av
lagen, om särskilda skäl föreligger. Allmän tilläggspension kan i motsats till
folkpension inte utgå i form av änkepension till annan kvinna än den som
var lagligt gift med den avlidne. Socialförsäkringskommittén anför, att en
kvinna som under en längre tid sammanbott med en man utan att vara gift
med honom i vissa fall kan ha lika stort behov som en änka av det minimiskydd,
vilket folkpension avser att ge. Enligt kommitténs mening bör därför
alltjämt inom folkpensioneringen änkepension kunna utgivas utan att lagligt
äktenskap förelegat. Kommittén föreslår däremot, att rätten till änkepension
för ogift kvinna bör begränsas till den, som stadigvarande sammanbodde med
en ogift man vid dennes död och som har eller har haft barn med honom
eller vid dödsfallet var havande med barn till honom. I beteckningen ogift
inbegripes härvid änka, änkling och frånskild.

För egen del ansluter jag mig till socialförsäkringskommitténs uppfattning
att folkpensioneringens regler bör inrymma en möjlighet att i vissa
fall utge änkepension även då kvinnan inte var gift med den avlidne mannen.
De förutsättningar under vilka detta kan ske bör därvid vara anknutna
till vissa lätt konstaterbara fakta. Kommitténs förslag synes uppfylla detta
anspråk samtidigt som det på ett i huvudsak lämpligt sätt avgränsar den
personkrets, som kan anses vara i behov av änkepension av här avsett slag.
I fortsättningen skulle alltså barnlösa kvinnor, som utan äktenskap sammanlevt
med en man fram till dennes död, inte vara berättigade till änkepension.
Undantag från sistnämnda regel torde dock i motsats till vad kommittén
förordat böra gälla för det fall att kvinnan tidigare varit gift med
den avlidne. Kommittén förutsatte att kvinnan i sådant fall skulle erhålla
efterlevandepension i egenskap av frånskild, men enligt vad jag i det följande
förordar kommer denna förutsättning inte att föreligga.

Den nuvarande regeln i 12 § FPL om att två ogifta personer vid lagens
tillämpning kan betraktas som gifta har i första hand avseende på det fallet
att båda är i livet. Den leder bl. a. till att vars och ens pension, om båda
är pensionsberättigade, utgår med det för en av två äkta makar gällande
beloppet i stället för det belopp som en ensam folkpensionär erhåller. I ett
senare avsnitt ämnar jag i enlighet med socialförsäkringskommitténs förslag
förorda att de nyss för änkepensioneringen föreslagna reglerna skall få
sin motsvarighet när det gäller att avgöra i vad mån sammanlevnad utan
äktenskap skall påverka folkpensionsförhållandena för mannen och kvinnan
medan båda är i livet. På samma sätt som ingående av nytt äktenskap
medför indragning av änkepension bör i enlighet med vad kommittén före -

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960 49

slår änkepensionen indragas om kvinnan utan vigsel sammanbor med en
man under sådana omständigheter att hon enligt de nya reglerna i 12 § FPL
kan likställas med en gift pensionsberättigad.

Om anledning, såsom framgått av det tidigare sagda, i viss utsträckning
föreligger att tillerkänna en ogift kvinna änkepension, finnes å andra sidan
stundom skäl att ifrågasätta huruvida änkepension skall utgå då ett äktenskap
alltjämt består men makarna vid mannens död levde
åtskilda. Man tänker då särskilt på sådana fall då makarna på grund
av söndring sedan avsevärd tid levat skilda från varandra. Som socialförsäkringskommittén
anför framstår det emellertid i regel som både vanskligt
och olämpligt att i pensionsärenden utforska vilka skäl, som föranlett att
makar kommit att leva skilda från varandra. Det synes därför endast i
klart avgränsbara undantagsfall böra komma i fråga att på sådan grund
frånkänna en kvinna rätt till änkepension efter en man, med vilken hon
vid dennes död alltjämt var förenad i äktenskap. Ett sådant fall är det av
kommittén angivna att makarna vid mannens död levde åtskilda efter hemskillnad,
om denna på talan av mannen beviljats under åberopande av grov
försummelse eller annan sådan omständighet å hustruns sida, som angives
ill kap. 2 § första stycket giftermålsbalken. Med hänsyn till att utgående
änkepension enligt vad jag förut föreslagit skall indragas om en änka stadigvarande
sammanbor med en man, med vilken hon har eller har haft barn
eller förut varit gift, synes en kvinna inte böra ha rätt till änkepension
efter en man, med vilken hon vid hans död alltjämt var gift, om hon sedan
sammanlevnaden mellan dem upphört stadigvarande sammanbott med en
annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Socialförsäkringskommittén har i enlighet med sina direktiv prövat
frågan om pensionsförmåner åt frånskilda kvinnor, vilkas
förutvarande man avlider. Otvivelaktigt förhåller det sig i vissa fall
så att en frånskild kvinna vid den förutvarande mannens död i försörjningshänseende
kommer i samma situation som en gift kvinna när hon blir
änka. Inom den statliga tjänstepensioneringen kan frånskild make genom
förordnande av domstol tillerkännas rätt till familjepension efter den förutvarande
maken. Om den senare var gift vid dödsfallet, påverkas den efterlevande
makens rätt till familjepension av att sådan pensionsrätt tillkommer
även den frånskilde maken. Även i kommunala och vissa enskilda pensions.
anordningar förekommer rätt till familjepension för frånskilda. Det har
förutsatts, att lagstiftningen om allmän tilläggspensionering skall kompletteras
med regler om rätt till familjepension för frånskild hustru.

Även för folkpensioneringens del synes goda skäl kunna åberopas för att
efterlevandepension under vissa förutsättningar skall kunna utgå till frånskilda
kvinnor. Socialförsäkringskommittén har föreslagit den lösningen,
att en pension, till beloppet motsvarande hälften av änkepensionen, skall
utgivas till en frånskild kvinna vid den förutvarande mannens död under
4 — Biliang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 20

50 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

i princip samma förutsättningar när det gäller ålder och förekomst av
barn som om äktenskapet upplösts först genom mannens död. Dock skall
enligt förslaget pensionsrätt inte föreligga, om äktenskapsskillnaden beviljats
på talan av mannen under åberopande av vissa angivna lagrum i giftermålsbalken.
Detta skulle i korthet uttryckt innebära, att pension inte utgår
om den frånskilda kvinnan grovt åsidosatt sina plikter mot mannen.

Kommittéförslaget har utsatts för kritik i en del remissyttranden. Bl. a.
påpekas, att förslaget leder till pensionsrätt för kvinnor, vilkas försörj ningsläge
inte alls påverkas av att den förutvarande mannen avlider. För egen
del är jag benägen att ge remisskritiken rätt i att pensionsrätten bör reserveras
för sådana fall, då det kan antas vara vanligt att den frånskilda kvinnan
kommer i ett sämre försörjningsläge genom mannens död. Kommitténs
förslag uppfyller enligt min mening knappast detta krav. En anknytning
av pensionsrätten till den omständigheten att kvinnan har rätt till eller
faktiskt uppbär underhållsbidrag från mannen leder å andra sidan, såsom
kommittén närmare utvecklat, till svårigheter. Vid bedömningen av frågan
om frånskilda kvinnors pensionsrätt inom folkpensioneringen måste
även sambandet med den allmänna tilläggspensioneringen beaktas. För
sistnämnda försäkrings vidkommande uppkommer bl. a. problem rörande
det inbördes förhållandet mellan olika pensioner när pensionsrätt efter en
och samme man föreligger för frånskild kvinna och änka eller för flera
frånskilda kvinnor. Det kan därvid visa sig olämpligt att bestämma grunden
för pensionsrätten på sätt socialförsäkringskommittén föreslagit. Familjerättskommittén,
som har i uppdrag att verkställa en översyn av äktenskapslagstiftningen,
har även uppmärksammat frågan om frånskild makes
pensionsrätt enligt den allmänna tilläggspensioneringen samt statlig, kommunal
och annan tjänstepensionering och har i en till mig ställd skrivelse
i december 1959 hemställt om samråd med det organ, som skall utreda hithörande
spörsmål för tilläggspensioneringens del. Vad jag nu anfört synes
mig peka på att frågan om frånskilda kvinnors pensionsrätt inom folkpensioneringen
inte ägnar sig för att lösas separat. Den synes i stället böra
övervägas i ett större sammanhang, lämpligen vid utarbetandet av den samlade
lagstiftning, inbegripande både folk- och tilläggspensioneringen, som
enligt vad jag inledningsvis nämnde bör föreligga till 1963. Jag är därför
inte beredd att nu föreslå införande i folkpensioneringen av familjepensionsrätt
för frånskilda kvinnor.

De i det föregående förordade änkepensionsreglerna är avsedda att gälla
inte bara då änkeblivandet ligger i tiden efter den nya lagstiftningens ikraftträdande
den 1 juli 1960 utan även i äldre fall. Vissa undantag bör emellertid
göras.

När det gäller änkor vilkas män avlidit före ikraftträdandet, de s. k.

51

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

övergångsfallen, skall enligt vad kommittén förutsätter den nuvarande
inkomstprövningen i princip bibehållas. Detta överensstämmer med
ställningstagandet vid 1958 års A-riksdag, och jag finner ingen anledning att
ifrågasätta någon annan reglering på denna punkt. Med utgångspunkt
i ett uttalande i det av 1958 års A-riksdag i denna del godkända utlåtandet
(nr 1) av särskilda utskottet föreslår dock socialförsäkringskommittén
att olikheterna i pensionshänseende mellan kvinnor, som blivit
änkor kort efter de nya reglernas ikraftträdande, och dem, som blivit änkor
kort dessförinnan, skall utjämnas genom att viss del av pensionen såsom
ett garantibelopp blir undantaget från inkomstprövning, om änkeblivandet
inträffat inom två år före den 1 juli 1960. Enligt förslaget skall
sålunda en kvinna, som blivit änka under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni
1959, alltid erhålla minst V3 och en kvinna, som blivit änka under tiden den
1 juli 1959—den 30 juni 1960, minst 2/3 av det änkepensionsbelopp, som
skulle ha utgått till henne om inkomstprövning inte tillämpats. Om kvinnan
var 36—49 år vid mannens död utgör pensionen före avdrag, som föranleds
av inkomstprövningen, 1—14 femtondelar av full pension, beroende
på åldern vid änkeblivandet. För att inte alltför obetydliga pensioner skall
behöva utges föreslår kommittén, att pension som understiger V15 av full
pension inte skall utgå. Detta innebär alltså att en kvinna, som blivit änka
under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, måste ha fyllt 38 år vid
mannens frånfälle för att få nytta av garantiregeln, medan motsvarande
ålder då änkeblivandet inträffat under tiden den 1 juli 1959—den 30 juni
1960 är 37 år. De kommunala bostadstilläggen berörs inte av den föreslagna
garantiregeln.

Förslaget om ett icke inkomstprövat garantibelopp, som på ett undantag
när tillstyrkts i remissvaren, leder till att man minskar skillnaden mellan
fall, som inträffat före och efter änkepensionsreformens ikraftträdande. Jag
tillstyrker kommitténs förslag.

En konsekvent tillämpning av de nya änkepensionsreglerna i övergångsfallen
skulle för en änka, som haft barn under 16 år i hemmet,
medföra, att hennes ålder vid den tidpunkt då yngsta barnet blev 16
år skulle kunna bli avgörande för hennes pensionsrätt eller pensionens storlek,
även om nämnda tidpunkt ligger långt — måhända mer än 30 år -—
tillbaka i tiden. En så avsevärd retroaktiv verkan framstår onekligen, vilket
kommittén framhåller, såsom alltför vidsträckt. Det säger sig självt, att
betydande svårigheter skulle uppstå att långt i efterhand utreda sådana
förutsättningar för pensionsrätten som att barnet stadigvarande vistades
i makarnas hem vid mannens död eller att änkan och barnet sammanbodde
stadigvarande. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag att i övergångsfallen
änkepension på grund av förekomsten av barn endast bör utgå
om förutsättningarna för pensionsrätt på denna grund föreligger vid den
nya lagstiftningens ikraftträdande. Om sagda förutsättningar upphört före

52

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

ikraftträdandet, blir änkans ålder vid mannens frånfälle avgörande för
pensionsrätten och pensionens storlek.

För de fall att ogifta pensionsberättigade sedan avsevärd
tid sammanlevt under äktenskapsliknande förhållanden
och betraktats såsom gifta med tillämpning av 12 § FPL i
dess nuvarande lydelse föreslår jag slutligen i likhet med socialförsäkringskommittén
den övergångsregeln, att kvinnan bör kunna erhålla änkepension,
även om förutsättningarna härför inte är uppfyllda enligt reglerna i den
nya lagstiftningen.

Motioner

Frågan om slopandet av inkomstprövningen beträffande
änkepensioner till kvinnor, som blir änkor efter den 30 juni 1960
tas upp i motionerna 1:574 och 11:717, motionen 11:710 samt motionen
11:711.

I motionerna 1: 574 och II: 717 hemställes,

»a) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 75 måtte
besluta att oreducerad änkepension skall utgå efter inkomstprövning från
och med den 1 juli 1960 tills vidare med 2 750 kronor per år och med reduktion
enligt propositionens förslag,

b) att riksdagen ville besluta om uppskov med det slutliga ställningstagandet
till änkepensioneringens utformning, så att frågan kan — under
beaktande av de i motionen anförda synpunkterna — prövas i samband
med förslag om invalidpensionering».

I motionen 11:710 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om en skyndsam omprövning av frågan om inkomstprövningen,
syftande till att inkomstprövningen skall utformas så att den förhindrar
pensioner till sådana änkor som inte är i behov därav för sin egen
och sin familjs fortsatta utkomst.

I motionen II: 711 hemställes, att den nuvarande inkomstprövningen för
änkepensionen måtte bibehållas.

I motionen 11:710 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl Maj:t
måtte anhålla om en skyndsam omprövning av frågan om den åldersgräns
för barnet, som bör gälla i fråga om änkas rätt till pension, varvid
motionärerna förordar att gränsen sättes vid 19 år.

Kraven att änkan skall ha vårdnaden om och sammanbo
med barnet tas upp i motionerna I: 577 och II: 718, i vilka hemställes
(yrkandet under 3 b), »ätt änkepension, där mannens död inträffat efter den
30 juni 1960, icke skall kunna reduceras eller upphöra av den anledningen

53

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

att barn under 16 år, som vid dödsfallet vistats i hemmet, sedermera blivit
bosatt utom hemmet utan skall så till vida definitivt regleras vid mannens
död och reduceras först vid tidpunkt då yngsta barnet beräknas uppnå
16 års ålder, att pensionsrätten blir oberoende av vem som har vårdnad
om barnet».

I motionerna 1:577 och 11:718 beröres reglerna om rätt till änkepension
för kvin na vars senare äktenskap upplöses. Motionärerna
hemställer härutinnan (yrkandet under 3 a), »att den bestämmelse i
3 § 4 mom. femte stycket lagen om folkpensionering skall utgå, enligt vilken
änkepension skall vara helt förverkad, om äktenskap som änkepensionsberättigad
ingår består i 5 år eller mera».

Frågan om änkepensioner i de s. k. övergångsfallen tas upp i
motionerna 1:575 och 11:713, motionerna 1:577 och 11:718, motionerna
1:579 och 11:715 samt motionen 11:712.

I motionerna 1:579 och 11:715 hemställes, »att full änkepension utan
behovsprövning skall utgå till den, som blivit änka före den 1 juli 1960
från det år hon uppnått 60 års ålder».

I motionerna 1:575 och 11:713 hemställes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning, syftande till bättre
pensionsförmåner för dem som blivit änkor före ikraftträdandet av de
föreslagna bestämmelserna och vilkas yngsta barn dessförinnan uppnått 16
års ålder.

I motionen 11:712 begäres sådan ändring i övergångsbestämmelserna, att
rätten till änkepension för kvinnor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960,
bedömes på samma sätt oavsett om deras barn uppnått 16 års ålder före
eller efter nämnda dag.

I motionerna 1:577 och 11:718 hemställes (yrkandet under 2), att riksdagen
måtte »avslå Kungl. Maj :ts förslag rörande ett icke inkomstprövat
garantibelopp om två tredjedelar av änkepensionen, därest mannen avlidit
under tiden den 1 juli 1959—30 juni 1960, och en tredjedel av änkepensionen,
om mannen avlidit under tiden den 1 juli 1958—30 juni 1959».

Utskottet

Vid behandlingen av pensionsfrågan 1958 tog riksdagen ställning till vissa
huvudgrunder beträffande familjepensioneringens utformning. Riksdagen
uttalade sålunda, att kvinna, som blir änka efter den 30 juni 1960, borde erhålla
änkepension utan inkomstprövning, därest hon antingen hade barn
under 19 år i hemmet eller vid mannens död fyllt 50 år. Pensionen skulle
utgå med samma belopp som ålderspensionen till ogift pensionär. Även för
kvinna utan barn, som vid mannens död inte fyllt 50 år, skulle utgå pen -

54

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

sion, men i dessa fall skulle pensionen reduceras med en femtondel för varje
år, varmed kvinnans ålder vid mannens död understeg 50 år; detta innebar
att barnlös änka, som vid mannens död inte fyllt 36 år, icke skulle erhålla
pension. För änka, vars pension utgick på grund av förekomsten av barn,
skulle, då barnet upphörde att påverka änkans rätt till pension, denna rätt
bedömas såsom om mannen avlidit vid nämnda tillfälle.

1958 års socialförsäkringskommitté har haft i uppdrag att närmare utforma
reglerna för den änkepensionering som riksdagen sålunda uttalat sig
för. I kommitténs förslag har de av riksdagen uttalade önskemålen följts
utom i ett avseende, nämligen beträffande den åldersgräns för barn, intill
vilken förekomsten av barn i hemmet påverkar rätten till änkepension.
Kommittén har i detta avseende föreslagit, att gränsen skall sättas vid
16 år. Kommitténs förslag har upptagits i den föreliggande propositionen,
dock att denna, i motsats till vad kommittén förordat, icke innehåller förslag
om änkepension till frånskilda kvinnor.

Frågan om borttagandet av inkomstprövni ng e n i fråga om
änkepensioner till kvinnor, som blir änkor efter den 30 juni 1960, behandlas
i motionerna 1:574 och II: 717, motionen II: 710 samt motionen II: 711. I
de båda förstnämnda motionerna samt i motionen II: 711 hemställes, att
inkomstprövningen måtte behållas. Härvid anföres, att änkepensionen till
änkor i goda ekonomiska omständigheter framstår såsom en orättvisa, om
man jämför med andra grupper, vilkas pensionsförmåner fortfarande skall
inkomstprövas eller vilkas behov över huvud icke tillgodoses inom folkpensioneringen.
Såsom exempel på sådana grupper nämnes i motionerna
invalidpensionärerna, kvinnor som blivit eller blir änkor före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande samt s. k. hemmadöttrar, d. v. s. ogifta kvinnor,
som stannat i hemmet och tagit vård om föräldrar till deras död. I motionerna
I: 574 och II: 717 föreslås, att den definitiva lösningen av förevarande
fråga skall anstå till dess statsmakterna tar ställning till motsvarande
spörsmål beträffande invalidpensioneringen. I motionen 11:710 yrkas, att
Kungl. Maj :t måtte skyndsamt ompröva denna fråga »i syfte att förhindra
pensioner till sådana änkor som inte är i behov därav för att trygga sin
egen och familjens fortsatta utkomst».

Det torde vara ostridigt, att med inkomstprövningen följer vissa icke
önskvärda verkningar. Sålunda motverkar den ofta de pensionsberättigades
vilja att skaffa sig förvärvsarbete. Riksdagen uttalade sig 1958 också för att
inkomstprövningen borde avskaffas inom de två mest betydelsefulla områden,
där den ännu finns kvar, nämligen inom änkepensioneringen och
invalidpensioneringen. I enlighet härmed har förslaget framlagts, att änkepensioner
till kvinnor, som blir änkor efter den 30 juni 1960, skall utgå
utan inkomstprövning. Förslaget är således ett steg i riktning mot att helt

55

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

slopa inkomstprövningen inom folkpensioneringen. De härför erforderliga
reformerna bör genomföras så snart finansiella och andra förutsättningar
föreligger. Detta kan icke ske i ett sammanhang utan måste genomföras
successivt. Därvid kan det inte undvikas, att grupper, för vilka inkomstprövningen
tills vidare bibehålies, känner sig missgynnade. Detta till trots
är ett successivt genomförande att föredraga framför en oviss väntan på
den tidpunkt då inkomstprövningen kan avskaffas för samtliga. På denna
grund avstyrker utskottet förevarande motionsyrkanden.

I motionen 11: 710 har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om en skyndsam omprövning av frågan om den åldersgräns,
då barnet skall upphöra att påverka änkas rätt till pension, därvid motionärerna
förordar att gränsen sättes vid 19 år.

Socialförsäkringskommittén har motiverat sitt ställningstagande i frågan
om åldersgränsen för barn bl. a. med att änka, som har barn över 16 år, i allmänhet
inte på grund därav är förhindrad att söka sig arbete utanför hemmet,
något som däremot möter svårigheter så länge det finns yngre barn.
Upp till 16 års ålder är barnen i allmänhet på grund av skolgång bundna
vid hemmet; efter denna ålder är de i regel mindre beroende av moderns
omvårdnad och flyttar ofta hemifrån. Mot en högre åldersgräns har kommittén
jämväl anfört, att en sådan gräns skulle medföra administrativa
svårigheter. Sålunda skulle, då barnet flyttar hemifrån, änkepensionen omregleras.
Därest barnet åter flyttade till modern, skulle en ny omreglering
bli erforderlig. Sådana omflyttningar kan beräknas förekomma i mindre utsträckning,
när det gäller barn under 16 år. Däremot måste man räkna med
att de kan bli ganska talrika när det är fråga om barn i 16—18-årsåldern.
Kommitténs ståndpunkt i fråga om åldersgränsen, vilken vunnit anslutning
från flertalet remissinstanser, har också godtagits i propositionen.

Utskottet finner de av kommittén anförda skälen för att åldersgränsen
sättes vid 16 år bärande och avstyrker därför förevarande motionsyrkande.

För att änka skall äga rätt till pension på grund av förekomsten av barn
fordras enligt propositionen bl. a., att änkan har vårdnaden om och
stadigvarande sammanbor med barnet. I motionerna 1:577
och II: 718 bär hemställts, att änkepension icke skall reduceras eller upphöra
att utgå av den anledningen att barn, som vid mannens död vistats i hemmet,
sedermera blivit bosatt utom hemmet eller kommit under vårdnad av
annan än änkan. Motionärerna föreslår i enlighet härmed att änkepensionen
inte skall omprövas förrän vid den tidpunkt då yngsta barnet uppnår 16 års
ålder. Såsom skäl för yrkandet anföres i motionerna, att änkepensionen
för en ung änka med minderårigt barn oftast har ett kapitalvärde som överstiger
75 000 kronor. Änkan får därför, framhålles det, ett betydande in -

56

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

tresse av att kvarhålla barnet i hemmet, även om detta från andra synpunkter
är olägligt för henne eller till uppenbar skada för barnet.

Motivet för de i propositionen uppställda kraven i förevarande hänseenden
är uppenbarligen, att det saknas anledning att i pensionsavseende göra skillnad
mellan änkor, som inte har vårdnaden om eller sammanbor med sina
barn, och barnlösa änkor. Att slopa dessa krav, som för övrigt återfinnes i
gällande lag om bidrag till änkor och änklingar med barn, skulle enligt
utskottets mening leda till resultat, som icke är godtagbara från rättvisesynpunkt.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att, såsom framhållits
av socialförsäkringskommittén och understrukits av departementschefen,
kravet på samboende icke får tolkas alltför snävt. Ett barn, som vistas
borta under skolterminerna och hemma under ferierna eller som bor hemma
under terminerna och vistas borta under ferierna, bör sålunda i regel
anses sammanbo med sin moder. Givetvis är ett barn, som lämnas bort under
dagarna då modern är borta för förvärvsarbete, att anse såsom samboende
med henne. Under sådana förhållanden torde de i motionerna angivna
olägenheterna av kraven i fråga om vårdnad och samboende bli skäligen
ringa. På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet förevarande
motionsyrkanden.

Enligt propositionen skall änkepension indragas, om änkan ingår äktenskap
eller stadigvarande sammanbor med man, med vilken hon varit gift
eller har eller har haft barn. Emellertid skall pensionen ånyo börja utgå,
om äktenskapet upplöses eller samboendet upphör innan det bestått i fem
år. I motionerna I: 577 och II: 718 har yrkats, att rätten att få änkepension
återupplivad skall gälla utan begränsning i tiden. Såsom skäl
härför anför motionärerna, att det icke kan vara ändamålsenligt att ha en
lagstiftning som kan ge omgifta änkor anledning att av ekonomiska skäl ta
ställning till en eventuell skilsmässa inom fem år från det nya äktenskapets
ingående. Inte bara från allmänt sociala synpunkter utan även med hänsyn
till pensionssystemets ekonomi borde det, framhåller motionärerna, vara
angeläget att skilsmässor inte forceras fram.

Regeln om indragning av änkepension, då änkan ingår nytt äktenskap,
överensstämmer med vad som nu gäller inom folkpensioneringen. Även i
andra pensionssystem finnes denna regel. Däremot torde det inte finnas
någon motsvarighet till den nu föreslagna regeln om återupplivning av
änkepension, då det nya äktenskapet upplöses. Denna regel har föreslagits
av socialförsäkringskommittén, och dess förslag har därutinnan icke väckt
någon gensaga under remissbehandlingen. Såsom motiv för en femårsgräns
anförde kommittén, att en sådan gräns syntes lämplig, då för änkepensionsrätt
i de fall då det inte finns barn kräves, att äktenskapet varat fem år.
Utskottet ansluter sig till kommitténs uppfattning och kan därför inte
biträda förevarande motionsyrkande.

57

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Beträffande de kvinnor, som blivit änkor före den 1 juli 1960, de s. k.
övergångsfallen, föreslås i propositionen, i enlighet med vad riksdagen
uttalade 1958, att änkepension skall utgå efter i princip samma regler
som skall gälla för dem som blir änkor efter denna tidpunkt, dock att pensionerna
i dessa fall fortfarande skall vara underkastade inkomstprövning.

I motionerna I: 579 och II: 715 har yrkats, att full pension skall utgå till
kvinna, som blivit änka före den 1 juli 1960, från det år hon uppnått 60 års
ålder. Motionärerna anför som skäl för detta förslag, att de änkor för vilka
inkomstprövningen skall bestå kommer i en ogynnsam situation. Att utge
pensioner utan inkomstprövning i samtliga dessa fall synes emellertid
motionärerna av kostnadsskäl icke möjligt. De anser dock att synnerligen
starka skäl talar för att full pension skall utgå efter det änkan fyllt 60 år.
För en icke inkomstprövad änkepension vid denna ålder talar enligt motionärerna,
att en åldersgräns vid 60 år gäller i fråga om rätten till hustrutiHägg.

Visserligen utgår hustrutillägg fr. o. m. 60 års ålder, men denna förmån
är i sin helhet inkomstprövad. Att under sådana förhållanden åberopa
hustrutillägget såsom skäl för att införa en icke inkomstprövad änkepension
till änkor, som fyllt 60 år, synes utskottet omotiverat. Vidare må såsom
skäl mot motionsförslaget anföras, att detta innebär full änkepension till
alla änkor, som fyllt 60 år, därest mannen avlidit före den 1 juli 1960. De
kvinnor som blir änkor därefter kan däremot i åtskilliga fall inte få full
änkepension vid 60 års ålder, vilket beror på att för full änkepension fordras
att mannen avlidit eller det yngsta barnet uppnått 16 års ålder tidigast då
kvinnan fyllt 50 år. Motionsförslaget innebär alltså gynnsammare regler
för dem som blivit änkor före de nya bestämmelsernas ikraftträdande än
för dem som blivit änkor därefter. Att utsträcka den av motionärerna föreslagna
regeln till att gälla jämväl i huvudfallen skulle innebära en djupgående
omläggning av det föreslagna systemet för änkepensioneringen,
något som utskottet inte vill ansluta sig till. Av nu anförda skäl avstyrker
utskottet motionsförslaget.

Enligt huvudbestämmelserna skall rätten till pension för änka, vilken
haft barn under sexton år i hemmet, bedömas såsom om mannen avlidit,
då barnet uppnådde nämnda ålder. Denna bestämmelse föreslås i övergångsfallen
skola tillämpas, endast om barnet är under 16 år vid de nya bestämmelsernas
ikraftträdande. Denna inskränkning har av kommittén och av
föredragande departementschefen motiverats med att de nya reglerna
eljest skulle få en alltför vidsträckt retroaktiv verkan och medföra betydande
praktiska svårigheter. Sålunda skulle man bli nödsakad att långt i
efterhand utreda, huruvida barnet stadigvarande vistades i makarnas hem
vid mannens död samt huruvida änkan och barnet sammanbodde, då barnet
uppnådde sexton års ålder.

58 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

I motionen 11:712 har hemställts, att pension för änka, som haft barn
under sexton år, skall beräknas som om mannen avlidit, då barnet uppnådde
nämnda ålder, även om detta skett före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande. 1 motionerna 1: 575 och II: 713 har begärts en skyndsam
utredning i liknande syfte, därvid motionärerna i första hand åsyftar sådan
ändring i förslaget att hänsyn i varje fall tages till förekomsten av barn
under sexton år i hemmet under tioårsperioden närmast före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande. Möjlighet borde enligt dessa motionärer
även finnas att i mera ömmande fall ge pension av rimlig storlek till änkor,
vilkas barn uppnått sexton års ålder ännu längre tillbaka i tiden. Såsom
skäl för yrkandena framhålles i samtliga nu nämnda motioner, att en jämförelse
i pensionshänseende mellan å ena sidan änkor, som haft barn under
sexton år före ikraftträdandet, och å andra sidan änkor, som vid denna tidpunkt
fortfarande har sådana barn, kan ge ur rättvisesynpunkt mindre
tillfredsställande resultat.

I flertalet fall, där änkan på grund av nu nämnda regler inte kan åberopa
förekomsten av barn för sin rätt till pension, torde hon likväl vara berättigad
till pension på grund av sin ålder vid mannens död. Visserligen blir i
många fall därvid pensionen lägre än om hänsyn tagits till förekomsten av
barn i hemmet, vilka uppnått 16 års ålder före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande. I dylika fall torde dock mannens död i allmänhet ligga
relativt långt tillbaka i tiden. Flertalet av dessa änkor torde numera ha förvärvsarbete.
Utskottet vill dessutom erinra om att någon försämring på
grund av de nya bestämmelserna inte uppstår. Tvärtom blir det som regel
gynnsammare förutsättningar för pension än tidigare även för dessa änkor.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och till de avsevärda praktiska fördelar
propositionens förslag innebär finner sig utskottet icke kunna biträda
förevarande motionsyrkanden.

I propositionen föreslås, att kvinnor, vilkas män avlidit under tiden den
1 juli 1958 — den 30 juni 1960 skall erhålla en del av änkepensionen utan
inkomstprövning. Detta s. k. garantibelopp skall, om mannen avlidit
under tiden den 1 juli 1958 — 30 juni 1959, utgöra en tredjedel och i
övriga fall två tredjedelar av pensionen. Förslaget överensstämmer med vad
socialförsäkringskommittén förordat. Kommittén har därvid byggt sitt
förslag på uttalande av 1958 års A-riksdag om möjligheten att ge dem
som blivit änkor en kortare tid före de nya bestämmelsernas ikraftträdande
en viss del av pensionen utan inkomstprövning.

Såsom kommer att närmare beröras i specialmotiveringen till 8 § lagen
om folkpensionering, har i propositionen föreslagits vissa samordningsregler
för det fall att änka är berättigad till såväl änkepension som änkelivränta
från yrkesskadeförsäkringen. Dessa regler innebär att änkepensionen
skall reduceras av änkelivräntan, dock ej i vidare mån än att änkan

59

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

alltid får behålla minst hälften av änkepensionen. Enligt de ovan nämnda
garantireglerna i övergångsbestämmelserna får änka, vars man avlidit under
tiden den 1 juli 1959 — 30 juni 1960, två tredjedelar av den pension
hon varit berättigad till utan inkomstprövning. Utgår i dylikt fall även
änkelivränta, erhåller hon likväl minst två tredjedelar av änkepensionen,
enär samordningsreglerna inte föreslås gälla i övergångsfallen. Inträffar
däremot mannens död efter den 30 juni 1960, får änkan ofta inte uppbära
mer än — förutom änkelivräntan — hälften av änkepensionen. Då det inte
är meningen att pensionen på grund av den föreslagna garantiregeln skall
kunna bli högre i övergångsfallen än i huvudfallen, bör enligt utskottets uppfattning
vid tillämpningen av garantiregeln ske viss samordning, övergångsbestämmelsernas
tredje stycke 4 mom. tredje punkten bör sålunda utformas
så att därav framgår att änka, som uppbär pension med tillämpning
av garantiregeln, icke skall på grund därav kunna åtnjuta högre pension
än som skulle tillkommit henne, om pensionsfallet inträffat efter de nya
bestämmelsernas ikraftträdande. I samband härmed bör ske en formell
justering i övergångsbestämmelsernas tredje stycke 4 mom. första punkten,
så att därav klarare framgår, att de i 8 § tredje stycket föreslagna bestämmelserna
inte skall vara tillämpliga i övergångsfallen. Detta föranleder
även en mindre justering av andra punkten i nämnda moment.

I motionerna 1: 577 och II: 718 har yrkats, att reglerna om garantibelopp
måtte utgå ur förslaget. Såsom skäl härför framhåller motionärerna, att
garantibeloppen omöjliggör en samordning mellan änkepensioner och
andra förmåner, därvid motionärerna nämner livräntor i form av skadestånd
samt tjänstepension.

Såsom utskottet påpekat, kan garantibeloppen i vissa fall medföra behov
av regler för samordningen mellan änkepension och änkelivränta från yrkesskadeförsäkringen.
Detta behov synes emellertid kunna tillgodoses
genom införande i övergångsbestämmelserna av de av utskottet ovan rekommenderade
reglerna. Med hänsyn härtill och då övriga delar av samordningsproblemet
synes böra prövas i andra sammanhang avstyrker utskottet
förevarande motionsyrkande.

Barnpensioner m.m.

Departementschefen:

Till folkpensioneringens familjeförmåner hör som förut nämnts de särskilda
barnbidragen. De utgår efter inkomstprövning med högst 600 kronor
för barn och år. Vid sin behandling av pensionsfrågan uttalade sig 1958
års A-riksdag för att en stor grupp av dessa bidrag skulle ersättas av barnpensioner
å 1 000 kr. om året, vilka skulle utgå utan inkomstprövning
till barn under 19 år, vars huvudsaklige försörj are avlidit. Det torde
kunna förutsättas att riksdagen avsåg att de nya barnpensionerna skulle

60 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

utges vare sig försörjaren avlidit före eller efter reformens ikraftträdande.
Socialförsäkringskommittén har utformat sitt förslag om barnpensioner i
anslutning till riksdagens ställningstagande med den ändringen att barnpensionerna
föreslås skola utgå till barn, vilkas fader eller moder avlidit,
alltså oavsett om den avlidne var den huvudsaklige försörjaren. Jag tillstyrker
också, att barnpensioner utges med 1 000 kr. om året och utan
inkomstprövning.

När det gäller den åldersgräns intill vilken barnpension bör utgå,
har tre ledamöter av kommittén förordat en ålder av 16 år i stället för 19 år,
som kommitténs huvudförslag i överensstämmelse med riksdagens ställningstagande
utgår från. En stor majoritet bland remissorganen ansluter
sig till förslaget om 16 år som den ålder då barnpension bör upphöra att
utgå. I samband med behandlingen av änkepensionsreglerna har framhållits,
att flertalet ungdomar i åldern 16—18 år har egna inkomster av förvärvsarbete.
Med hänsyn härtill torde det inte finnas skäl att inom folkpensioneringen
generellt utge barnpensioner i dessa åldrar. Behovet av stöd
för ungdomar över 16 år, som fortsätter sin utbildning, synes även i de
fall då någon av föräldrarna avlidit böra lösas i annat sammanhang. En
barnpensionsålder på 19 år medför i jämförelse med en gräns vid 16 år en
betydligt större kostnad för statsverket. För budgetåret 1960/61 beräknas
skillnaden till ca 34 milj. kr. I den mån statsmakterna är beredda att öka statens
utgifter för stöd åt barn och ungdom synes andra former än en höjning
av barnpensionsåldern till 19 år böra få företräde. Nyss har nämnts frågor
som har samband med underlättande av studier och utbildning. I det följande
kommer jag att förorda en höjning av maximibeloppen för bidragsförskott.
Även frågan om stödåtgärder för invalidiserade barn, som vårdas
i hemmen, torde framdeles bli aktuell.

På grund av vad nu anförts är jag inte beredd att förorda att barnpension
inom folkpensioneringen skall utgå längre än till dess barnet fyller 16 år.

I likhet med socialförsäkringskommittén och remissorganen anser jag
att barnpension bör utgå både till barn, vars fader avlidit,
och till barn, vars moder avlidit. En anknytning till den huvudsakliga
försörj arens franfälle torde, bl. a. med hänsyn till vissa svårigheter
att avgöra vem av föräldrarna som skall anses intaga nämnda ställning, inte
vara lämplig.

När det gäller pensionens storlek till barn, vars båda föräldrar
avlidit, förordar kommittén samma pensionsbelopp på 1 000 kr. som
då en av föräldrarna är död, medan tre reservanter föreslår att beloppet
skall vara 1 500 kr. Det kan givetvis sägas, att barn som mist båda föräldrarna
befinner sig i en sämre ekonomisk belägenhet än barn, som har
en av föräldrarna i livet. Detta är dock inte alltid förhållandet, och då tilläggspensioner
börjar utgå blir det regelmässigt inte så. Tilläggspensionen
efter fadern är således, om modern också är död, till ett barn 40 procent

61

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

av faderns egenpension mot 15 procent om modern lever och har änkepension.
Är de föräldralösa barnen två, får de vardera 25 procent av faderns
egenpension mot 12,5 procent om modern lever, o. s. v. De nuvarande särskilda
barnbidragen förhöjes inte, om båda föräldrarna är döda. Med hänsyn
till den förbättring, som införandet av barnpensionerna omedelbart
kommer att innebära för bl. a. de föräldralösa barnen, och till storleken av
de förmåner som dessa barn erhåller om hänsyn tages till både folkpension
och tilläggspension finner jag mig böra godtaga kommitténs förslag att
någon förhöjning av barnpensionen inte sker i detta fall.

Frågan vilka barn, som skall äga rätt till barnpension,
bör enligt min mening avgöras i överensstämmelse med socialförsäkringskommitténs
förslag. Pensionsberättigade blir därvid alltså den avlidnes
barn i eller utom äktenskap och adoptivbarn men däremot inte makes barn
eller adoptivbarn, som inte är barn till eller adopterats av den avlidne. Inte
heller bör pensionsrätt föreligga för fosterbarn hos den avlidne eller dennes
make. Dessa barns pensionsrätt är knuten till de naturliga föräldrarna. Vad
däremot angår bortadopterade barn bör i överensstämmelse med gällande
föräldrarättsliga principer dessa inte ha rätt till barnpension efter sina
naturliga föräldrar. Inte heller synes det riktigt att låta barnpension utgå
till barn utom äktenskap, därest den avlidne enligt avtal, som är bindande
för barnet, åtagit sig att till barnets underhåll utgiva ett belopp en gång
för alla. Denna avgränsning av den barnpensionsberättigade kretsen överenstämmer
med den som förekommer i lagen om försäkring för allmän tillläggspension.

Såsom kommittén föreslagit bör rätten till barnpension inte
påverkas av att barnets fader eller moder ingår nytt
äktenskap.

De föreslagna barnpensionerna ersätter den grupp av särskilda barnbidrag,
som utgår till barn vilka förlorat fader eller moder eller båda föräldrarna.
Återstående särskilda barnbidrag är dels de som har karaktär av
barntillägg till försörj arens folkpension och dels de som utgår till barn utom
äktenskap, beträffande vilka faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år.
Den förra gruppen av de återstående bidragen kommer att behandlas i samband
med den reformering av invalidpensioneringen, som utgör nästa etapp
i socialförsäkringskommitténs arbete, och den senare gruppen har avsetts
skola regleras utanför folkpensioneringens ram. Kommittén föreslår nu
en provisorisk höjning av återstående särskilda
barnbidrag från 600 kr. till samma nivå som barnpensionsbeloppet
1 000 kr. om året. Inkomstprövningen förutsättes dock alltjämt vara bibehållen.

Den föreslagna höjningen av de särskilda barnbidragens maximibelopp
har tillstvrkts under remissbehandlingen. Även enligt min mening bör en
höjning genomföras. Samtidigt synes det lämpligt att också bidrags -

62 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

förskotten, som står de särskilda barnbidragen nära, höjes från 720
kr. om året till ett belopp i samma storleksordning som barnpensionerna.
Med hänsyn till bidragsförskottens anknytning till de i regel månatligen
bestämda underhållsbidrag, som de bidragsskyldiga enligt dom eller avtal
har att utgiva, synes bidragsförskottets maximibelopp för år böra vara jämnt
delbart med 12. Beloppet kan lämpligen sättas till 996 kr. om året, motsvarande
83 kr. i månaden. Samma belopp bör gälla som maximum för återstående
särskilda barnbidrag.

I detta sammanhang synes de särskilda barnbidragen till vissa utomäktenskapliga
barn böra överföras från folkpensioneringen till barnavården och
samordnas med bidragsförskotten. Det blir då konsekvens i behandlingen
av de båda fallen då fadern är känd men inte betalar sitt underhållsbidrag
resp. då fadern är okänd. Stödet från det allmänna lämnas i båda fallen
utan inkomstprövning.

Om åldersgränsen för barnpensionerna fastställes till 16 år, torde därav
följa, att barnavårdskommitténs förslag om en höjning av åldersgränsen för
bidragsförskott till 18 år, vilket omnämnts i årets statsverksproposition
(V ht p. 24), inte bör genomföras.

Utfyllnadsbidragen, som infördes år 1957, avsågs uttryckligen som en
övergångsanordning, tillkommen i syfte att till en skälig miniminivå höja
vissa äldre, till mycket låga belopp fastställda underhållsbidrag. På bidrag,
som fastställts efter den 31 mars 1957, kan utfyllnadsbidrag inte beviljas.
Med hänsyn härtill synes någon höjning av utfyllnadsbidragen inte böra
företagas.

Till de spörsmål, som socialförsäkringskommittén haft att utreda på
familjepensioneringens område, hör frågan om änklingspension
e r. Kommittén har efter vissa överväganden i frågan inte funnit sig böra
föreslå införandet av dylik pension såsom en folkpensionsförmån. Kommitténs
mening delas av vissa remissorgan, men i några yttranden uttryckes,
främst av principiella skäl, tvivel på det riktiga i kommitténs ståndpunkt.
För egen del anser jag, att de av kommittén anförda motiven för att änklingspensioner
inte bör utgå är bärande. Någon anledning att inom folkpensioneringens
ram införa pension åt änkling, som inte har minderåriga
barn, kan inte anses föreligga. I de fall åter då sådana barn finns, kan de
i det föregående förordade barnpensionsreglerna i viss mån sägas leda till
en form av änklingspension. Barnpension utgår ju nämligen vid moderns
död, även om hon inte kan betraktas som barnens huvudsakliga försörjare.
Skulle modern ha varit förvärvsarbetande, kommer barnen vanligen också
att få rätt till tilläggspensioner. Sådana pensioner kan utgå även om
modern inte kvarstod i förvärvsarbete vid sin död. Jag anser mig därför
inte böra förorda införandet av änklingspensioner. De nu utgående änklingsbidragen
bör övergångsvis bibehållas enligt de för juni månad 1960
gällande grunderna.

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960 63

Motioner

I motionen 11:710 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om skyndsam omprövning av frågan om behovsprövn
i n g av barnpensioner.

Frågan om åldersgräns, intill vilken barnpension bör utgå, behandlas
i motionen 11:710, där det hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl Maj :t måtte anhålla om skyndsam omprövning av frågan, syftande till
att gränsen sättes vid 19 år.

Storleken av barnpension till barn, vars båda föräldrar avlidit,
behandlas i motionerna 1:575 och 11:713 (yrkandet under 1), motionerna
1:577 och 11:718 (yrkandet under 4) samt motionerna 1:578 och
11:716 (yrkandet under A). I samtliga dessa motioner hemställes att pensionen
till sådana barn skall utgå med 1 500 kronor om året.

I motionerna 1:578 och 11:716 hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag till indexreglering av barnpensionerna
i likhet med vad som gäller i fråga om folkpensionsförmånerna.

Frågan om änklingspensioner behandlas i motionen 11:710,
där det hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om omprövning av frågan, syftande till införande av behovsprövade änklingspensioner.

Utskottet

Vid sitt ställningstagande i pensionsfrågan uttalade 1958 års A-riksdag, att
barnpension med 1 000 kr. om året borde införas fr. o. m. den 1 juli 1960
för barn, vars huvudsakliga försörjare avlidit. Pensionen skulle utgå till
dess barnet fyllt nitton år. Den skulle icke vara inkomstprövad. Riksdagen
hemställde därjämte om utredning av frågan, huruvida barnpension borde
utgå även då den icke huvudsakliga försörjaren avlidit, ävensom av frågan,
huruvida pension skulle utgå med högre belopp, då båda föräldrarna avlidit.

I enlighet med dessa riksdagens beslut framlade 1958 års socialförsäkringskommitté
förslag till närmare bestämmelser i ämnet. Därvid föreslog
kommittén, att barnpension skulle utgå såväl då fadern som då modern
avlidit. Det förhållandet att båda föräldrarna avlidit borde enligt kommittén
inte verka förhöjande på pensionen. I övrigt överensstämde förslaget
med de av riksdagen uttalade önskemålen.

I föreliggande proposition föreslås införandet av barnpensioner i enlighet
med socialförsäkringskoinmitténs förslag, dock att pensionerna skall
utgå endast till dess barnet fyllt sexton år.

I motionen II: 710 yrkas, att frågan om behovsprövning av barnpensioner
blir föremål för en skyndsam omprövning. Motionärerna uttalar

64

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

därvid, att det är önskvärt med en inkomstgräns, som förhindrar pensioner
till sådana barn som inte är i behov därav för sin fortsatta utkomst.

Liknande yrkanden har framställts i fråga om änkepensionerna. Utskottet
har därvid inte funnit anledning att tillstyrka dessa yrkanden. Såsom skäl
därför har utskottet åberopat de fördelar slopandet av inkomstprövningen
innebär. Av samma skäl kan utskottet inte tillstyrka förevarande motionsyrkande.

I motionen II: 710 har begärts en skyndsam omprövning av frågan om den
åldersgräns, intill vilken barnpension bör utgå. Motionärerna har därvid
uttalat sig för att gränsen bestämmes till nitton år.

Föredragande departementschefen har till motivering för att han på denna
punkt frångått kommitténs förslag anfört, att flertalet ungdomar i åldern
16—18 år har egna inkomster av förvärvsarbete samt att det med hänsyn
därtill inte finns skäl att generellt utge barnpensioner i dessa åldrar. Vidare
har departementschefen framhållit, att frågan om stöd åt ungdomar över
sexton år, vilka fortsätter sin utbildning, synes även i de fall då någon av
föräldrarna avlidit böra lösas i annat sammanhang.

Utskottet anser för sin del de av departementschefen anförda skälen för
att åldersgränsen bör sättas vid sexton år bärande och avstyrker därför föreliggande
motionsyrkande.

I motionerna I: 575 och II: 713, motionerna I: 577 och II: 718 samt motionerna
1:578 och 11:716 har hemställts att barnpension till barn, vars
båda föräldrar avlidit, skall utgå med 1 500 kronor per år. Departementschefen
har i likhet med socialförsäkringskommittén ansett, att
pensionen även i dessa fall bör utgå med 1 000 kr. om året. Denna ståndpunkt
har motiverats med att de föräldralösa barnen i allmänhet kommer
att erhålla betydligt bättre förmåner från tilläggspensioneringen än de barn,
som mist allenast en av föräldrarna. Sålunda skall ett barn, vars båda föräldrar
är döda, i tilläggspension få 40 procent av faderns egenpension mot
15 procent, om modern lever och uppbär änkepension. Finns det två barn,
erhåller de vardera 25 procent av faderns egenpension, om båda föräldrarna
är döda, mot 12,5 procent, om modern lever. Även utskottet anser med hänsyn
till dessa förhållanden att pensionen till de barn, vars båda föräldrar
avlidit, bör utgå med 1 000 kr. Utskottet kan därför inte biträda förevarande
motionsyrkanden.

I motionerna 1: 578 och II: 716 har hemställts, att riksdagen hos Kungl.
Maj:t måtte anhålla om förslag till indexreglering av barnpensionerna.
Motionärerna har anfört, att den värdebeständighet som folkpensionerna
erhållit genom indexregleringen allmänt anses såsom mycket värde -

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960 65

full. Enligt motionärerna är det en brist, att barnpensionerna inte föreslås
skola vara indexreglerade.

Frågan om indexreglering av barnpensionerna har behandlats av socialförsäkringskommittén.
Denna har därvid funnit det mindre lämpligt att anknyta
en sådan indexreglering till det indexsystem som gäller för folkpensionerna.
Detta bygger nämligen på penningvärdet i december 1951, medan
barnpensionernas belopp är bestämt i penningvärdet den 1 juli 1960. Att å
andra sidan tillskapa ett särskilt indexsystem för barnpensionerna har
kommittén inte funnit lämpligt. Kommittén har därjämte erinrat om att
folkpensionernas indexsystem av flera skäl måste revideras inom de närmaste
åren eller senast med verkan fr. o. m. den 1 januari 1963, då förmåner
från den allmänna tilläggspensioneringen skall börja utgå.

Utskottet anser i likhet med socialförsäkringskommittén inte lämpligt
att nu tillskapa ett särskilt indexsystem för barnpensionerna. Frågan härom
bör i stället anstå till den översyn och samordning av indexreglerna som
synes bli erforderlig, innan de allmänna tilläggspensionerna börjar utgå.
Utskottet anser därför att någon åtgärd i anledning av förevarande motionsyrkande
inte är påkallad.

Frågan om änklingspensioner har tagits upp i motionen
II: 710. Motionärerna framhåller, att då änka med barn enligt propositionen
erhåller såväl änkepension som barnpension, samma förmåner borde
tillerkännas änkling med barn. Därest inkomstprövningen, såsom motionärerna
förordat, bibehålies i fråga om änkepensionerna, kan man knappast,
framhålles det i motionen, mot änklingspensioner göra den invändningen att
en änkling ofta har bättre inkomster än änkor. Motionärerna föreslår, att
frågan om pensioner till änklingar med barn blir föremål för en skyndsam
omprövning.

Socialförsäkringskommittén, som haft att utreda även frågan om änklingspensioner,
har funnit att barnpensionerna, vilka skall utgå även då modern
avlidit, i de flesta fall torde lämna nöjaktig hjälp till änklingar med barn.
Vidare har kommittén erinrat om att barnen i de fall, då modern bidragit
till familjens försörjning genom förvärvsarbete, regelmässigt får sina pensioner
förhöjda genom tilläggspension efter henne. Med hänsyn härtill har
kommittén inte föreslagit änklingspension till änklingar med barn.

Utskottet ansluter sig till socialförsäkringskommitténs uppfattning och
vill dessutom framhålla, att änklingarnas inkomstförhållanden generellt
sett är betydligt bättre än änkornas. Vidare vill utskottet, såsom framhållits
i det föregående, icke biträda förslag om att bibehålla inkomstprövningen
inom änkepensioneringen. På grund härav avstyrker utskottet förevarande
motionsyrkande.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 20

66

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Specialmotivering

Härunder beröres endast vissa delar av specialmotiveringen till ändringarna
i folkpensioneringslagen. Beträffande övriga delar hänvisas till
propositionen.

8 §

Departementschefen:

Enligt socialförsäkringskommitténs förslag skall reglerna för inkomstavdrag
på återstående inkomstprövade folkpensionsförmåner, dvs. invalidpensionernas
och sjukbidragens tilläggspensioner, hustrutilläggen och de
kommunala bostadstilläggen, ändras. Då bostadstilläggen utgår samtidigt
med någon av de andra förmånerna skall enligt förslaget avdrag i första
hand göras på bostadstillägget och därefter på tilläggspensionen eller hustrutillägget.
Detta innebär en förenkling mot nu gällande regel, enligt vilken
avdraget sker proportionellt å bostadstillägg och annan samtidigt utgående
förmån som nu sagts. Förslaget, vilket inte påverkar storleken av det belopp
som pensionstagaren får i handen, bör genomföras. Andra stycket i
8 § har ändrats i överensstämmelse härmed. Som framgår av övergångsbestämmelserna
föreslås, att motsvarande förfarande skall tillämpas i fråga
om de inkomstprövade änkepensionerna i övergångsfallen. Förslagets genomförande
medför en viss kostnadsöverflyttning från kommunerna till
staten, men med hänsyn till att ett stort antal kommuner och därtill de folkrikaste
redan uppnått maximigränsen för bidrag till folkpensioneringen blir
kostnadsförskjutningen ringa. Den torde inte påverka beräkningen av statens
anslag till folkpensionerna.

Socialförsäkringskommittén har relativt utförligt behandlat frågan om
samordning mellan folkpension och yrkesskadelivränta. Vad särskilt angår
familjeförmånerna på ömse sidor gäller för närvarande, att yrkesskadelivräntorna,
som för änka utgör en tredjedel och för barn en sjättedel av den
avlidnes årliga arbetsförtjänst, maximerad till 15 000 kr., bestämmes utan
hänsyn till samtidigt utgående änkepension eller änkebidrag eller särskilt
barnbidrag. De tre sistnämnda förmånerna är emellertid inkomstprövade
och livräntan reducerar därigenom pension, änkebidrag och barnbidrag, så
att någon sammanlagd ersättning, som kan anses för hög, inte uppkommer.
När änkan fyller 67 år erhåller hon den icke inkomstprövade ålderspensionen,
varvid eventuellt utgående änkepension eller änkebidrag upphör. Från
och med nämnda ålder göres en viss reduktion på änkans yrkesskadelivränta,
så att den utgör en fjärdedel i stället för en tredjedel av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst. Vad nu sagts om yrkesskadelivräntor avser livräntor,
som utgår enligt den nu gällande yrkesskadeförsäkringslagen av år 1954.
Äldre livräntor regleras av de vid tidpunkten för yrkesskadan gällande bestämmelserna,
varvid dock är att märka att livräntorna förhöjes enligt en

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960 67

särskild lagstiftning av år 1955 angående omreglering av äldre yrkesskadeersättningar.
De äldre livräntorna kan emellertid inte beräknas på högre
årlig arbetsförtjänst för den avlidne än 7 200 kr. Någon nedsättning av
änkelivränta vid 67 år göres inte i de äldre fallen, men omregleringsförhöjningen
avser endast i ringa omfattning efterlevandelivräntor för tid efter
nämnda ålder.

Den höjning av efterlevandeförmånerna från folkpensioneringen, som
föreslagits i det föregående, och framför allt den omständigheten att förmånerna
kommer att utgå utan inkomstprövning skulle, om inga särskilda
regler meddelades för fall av sammanträffande mellan dylik förmån och
efterlevandelivränta från yrkesskadeförsäkringen, i vissa fall leda till en
betydande överpensionering. Vad angår efterlevandeförmånerna då dödsfallet
inträffat före den 1 juli 196 0, dvs. före den dag då
familjepensionsreformen träder i kraft, märkes att änkepensionen även i
fortsättningen är underkastad inkomstprövning. Till följd härav och med
hänsyn till att änkelivräntorna i många av de fall, som regleras av äldre lagstiftning,
är låga erhåller överpensioneringsproblemet här inte den storleksordningen,
att några åtgärder beträffande änkepensionerna framstår som
befogade. Den överkompensation, som kan uppkomma i fall då försörjaren
avlidit före de nya reglernas ikraftträdande, beror i första hand på tillkomsten
av de icke inkomstprövade barnpensionerna. Dessa bör därför såsom
socialförsäkringskommittén förordar i nu avsedda fall minskas med
utgående barnlivränta från yrkesskadeförsäkringen, dock så att alltid minst
en fjärdedel av barnpensionen utgår jämsides med livräntan.

I en del fall kommer det att hända, att yrkesskadan inträffat
före den 1 juli 1960 men dödsfallet efter den 30 juni
nämnda år. Änkepensionen utgår då utan inkomstprövning, vilket gör
överpensioneringen så betydande, att man inte kan nöja sig med den nyssnämnda
reduktionen på barnpensionerna. Lämpligen bör därför i enlighet
med kommitténs förslag i dessa fall även änkepension minskas med änkelivränta
från yrkesskadeförsäkringen, varvid emellertid minst hälften av
pensionen lämnas fri från avdrag.

Behov av särskilda regler för sammanträffande av här ifrågavarande efterlevandeförmåner
föreligger givetvis även där såväl yrkesskadan
som dödsfallet inträffat efter den 30 juni 1960. Ide
i det föregående omnämnda fallen, då yrkesskadan inträffat före den 1 juli
1960, saknas möjlighet att ingripa med reduktion av yrkesskadelivräntorna,
eftersom dessa regleras av de vid tiden för skadan gällande bestämmelserna
i yrkesskadeförsäkringslagstiftningen. När yrkesskadan inträffar efter familjepensionsreformens
ikraftträdande står emellertid möjligheten öppen
att från samma tidpunkt ändra yrkesskadeförsäkringslagen så att livräntorna
utgår efter mindre förmånliga grunder än för närvarande. Denna väg
förordas av socialförsäkringskommittén, som bl. a. hänvisar till alt all -

68 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

männa pensionsberedningen uttalade sig för en reduktion av yrkesskadelivräntorna
vid sammanträffande med folkpension. Socialförsäkringskommitténs
förslag innebär att yrkesskadeförsäkringslagen fr. o. m. den 1 juli 1960
ändras så att efterlevandelivräntorna kommer att utgöra för änka en sjättedel
och för barn en tolftedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Kommittéförslaget
har rönt kritik av vissa remissorgan, vilka närmast förordar
avdrag på pensionerna i stället för på yrkesskadelivräntorna. I remisskritiken
framhålles bl. a., att enligt kommitténs förslag livräntorna nedsättes
även i fall då rätt till pension inte föreligger.

För min del tvekar jag inte om det riktiga i den av allmänna pensionsberedningen
och socialförsäkringskommittén omfattade åsikten att den generella
förmånen, pensionen, alltid bör utgivas fullt ut och att den särskilda
förmån, som må föranledas av att dödsfallet inträffat till följd av yrkesskada,
bör anpassas efter pensionen så att en lämpligt avvägd sammanlagd
ersättningsnivå uppnås. Kommitténs förslag synes i och för sig leda till
godtagbara resultat vid sammanträffande mellan folkpension och efterlevandelivränta
från yrkesskadeförsäkringen. Emellertid kommer med detta
förslag nedsättningen av livräntebeloppen att bli tillämplig även i fall då rätt
till pension inte föreligger eller då änkepensionen är nedsatt på grund av
änkans ålder vid änkeblivandet eller den tidpunkt när förekomsten av barn
upphör att inverka på pensionens storlek. Sedan allmänna tilläggspensioner
börjat utgivas kan det antagas, att tilläggspensioner i regel utgår till
änkor, som äger rätt till änkelivränta från yrkesskadeförsäkringen, detta
även i fall då rätt till folkpension inte föreligger. Storleken av tilläggspensioneringens
änkepensioner påverkas inte av änkans ålder eller förekomsten
av barn. Visserligen innehåller lagen om försäkring för allmän tilläggspension
i sin nuvarande lydelse en bestämmelse om att yrkesskadelivränta i sin
helhet avdrages på tilläggspensionen. Det har dock vid lagens tillkomst uttryckligen
förutsatts att denna regel skall mildras vid folkpensioneringens
och tilläggspensioneringens sammanförande till ett enhetligt pensionssystem,
så att merförmånerna skall kunna utgå vid yrkesskada. I detta sammanhang
synes den av kommittén föreslagna metoden för samordning med
yrkesskadeförsäkringen lämpligen kunna genomföras. Vid ett uppskov till
nämnda tidpunkt undviker man att yrkesskadelivräntorna minskas i fall,
då den önskvärda kompensationen på pensionssidan ännu inte föreligger. För
tiden fram till dess den samordnade lagstiftningen kan träda i kraft torde det
vara lämpligast att erforderlig reduktion för samtidigt utgående efterlevandeförmån
från yrkesskadeförsäkringen göres på änkepensioner och
barnpensioner i överensstämmelse med vad som i det föregående förordats
för fall då en yrkesskada, som inträffat före den 1 juli 1960, lett till ett
dödsfall efter den 30 juni samma år.

Bestämmelser av det innehåll, som nu förordats beträffande änkepension,
har upptagits i första punkten i ett nytt tredje stycke i 8 §. Belopp som

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

69

avdragits enligt bestämmelserna i det nya stycket bör inte ånyo kunna avdragas
vid inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg. En föreskrift
härom återfinnes i styckets andra punkt.

I änkepensionsärenden har pensionsnämnd enligt 34 § andra stycket att
fastställa pensionens belopp. Oavsett om ansökningshandlingarna kommer
att innehålla uppgift om yrkesskadelivränta och dess belopp, är det anledning
anta att bestämmelserna i 8 § tredje stycket kan komma att bereda åtskilliga
nämnder svårigheter vid uträknandet av det slutliga änkepensionsbeloppet.
Det torde därför få anses lämpligt att det beslut, som nämnden har att
fatta, och det besked om beslutet, som ordföranden skall tillställa sökanden,
endast innehåller uppgift om änkepensionens storlek före reduktionen samt
att i beskedet en erinran göres att pensionen skall reduceras enligt bestämmelsen
i här ifrågavarande stycke. Det slutliga uträknandet av änkepensionen
i sådana fall får därefter ankomma på pensionsstyrelsen.

Motioner

I motionerna 1:577 och 11:718 hemställes (yrkandet under 6), att riksdagen
måtte »besluta, att i princip total samordning mellan änke- och
barnpensionerna å ena sidan och änke- och barnlivräntor å den andra skall
tillämpas och sålunda

a) att i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring och därmed
sammanhängande författningar skall införas sådana bestämmelser för
yrkesskador som inträffar efter den 30 juni 1960, att tills vidare från änkelivränta
avräknas änkepension från folkpensioneringen utan beaktande av
sådana index- och standardtillägg som kan tillkomma efter juli månad
1960 och att från barnlivränta avräknas barnpensioner med högst 1 000 kr.,

b) att i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) skall
införas motsvarande bestämmelser,

c) att, om yrkesskadan inträffat före den 1 juli 1960 men dödsfallet inträffat
nämnda dag eller senare, nedsättning i stället skall göras i änkepensionen
respektive barnpensionen så att motsvarande resultat som under
a) och b) erhålles».

Utskottet

Genom införandet av de icke inkomstprövade änkepensionerna och barnpensionerna
kan beträffande dem som är berättigade till jämväl änkelivränta
eller barnlivränta från yrkesskadeförsäkringen uppstå en viss överpensionering,
därest icke regler i samordnande syfte införes. Föredragande
departementschefen har uttalat, att en sådan samordning i princip bör genomföras
på så sätt att den speciella förmånen, d. v. s. änkelivräntan eller
barnlivräntan, reduceras, medan den generella förmånen, d. v. s. änkepen -

70 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

sionen eller barnpensionen, lämnas orubbad. Emellertid bör en sådan reduktion
icke företagas i fråga om yrkesskadefall, som inträffat före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande. För dessa fall har i propositionen föreslagits,
att avräkningen skall ske å änkepensionen eller barnpensionen, dock ej i
vidare mån än att av änkepensionen utgår minst hälften och av barnpensionen
minst en fjärdedel. Beträffande yrkesskadefall efter den 30 juni 1960
möter däremot i och för sig intet hinder att nedsätta ersättningen från yrkesskadeförsäkringen
med hänsyn till utgående förmåner från folkpensioneringen.
1958 års socialförsäkringskommitté hade också föreslagit, att samordningen
i de nya fallen skulle ske på detta sätt. Enligt kommitténs förslag
skulle sålunda änkelivränta och barnlivränta på grund av yrkesskadefall,
som inträffat efter den 30 juni 1960, utgå med allenast hälften av de
belopp som utfaller enligt nu gällande bestämmelser. Detta förslag väckte
emellertid gensaga under remissbehandlingen. Därvid framhölls, att den
föreslagna nedsättningen skulle drabba inte bara dem som erhöll fulla förmåner
från folkpensioneringen utan även dem som inte uppbar några förmåner
därifrån eller som uppbar reducerade sådana förmåner. Departementschefen
har anslutit sig till denna kritik och i stället föreslagit att samordningen
skall ske genom reduktion av änkepension eller barnpension, i
enlighet med vad som föreslagits i fråga om de äldre yrkesskadefallen. Han
har därvid uttalat, att den av kommittén föreslagna metoden för samordning,
till vilken han i princip ansluter sig, synes lämpligen kunna genomföras
i samband med att folkpensioneringen och tilläggspensioneringen sammanföres
till ett enhetligt pensionssystem. Det har nämligen förutsatts,
att samordningsfrågorna därvid skall omprövas.

I föreliggande motioner yrkas, att samordningen, då yrkesskadefallet
inträffar efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande, skall ske genom
avräkning av änkepension eller barnpension å livränteförmån från yrkesskadeförsäkringen.
Vidare hemställer motionärerna, att samordningen måtte
göras i princip total, varmed de avser att i de nya fallen änkepension eller
barnpension skall i sin helhet avräknas å änke- eller barnlivränta och i de
äldre fallen avräkning skall ske av livräntorna å pensionerna, så att motsvarande
resultat som i de nya fallen uppnås.

Enligt utskottets mening föreligger vissa svårigheter att finna en väg för
samordningen som ger ett från alla synpunkter tillfredsställande resultat.
Emellertid synes den i propositionen föreslagna lösningen kunna godtagas.
Härvid bör beaktas att denna lösning är att anse som ett provisorium i avbidan
på resultatet av den allsidiga prövning av samordningsproblemet som
måste ske då folkpensioneringen och tilläggspensioneringen skall sammanföras.
Med hänsyn till vad sålunda anförts kan utskottet icke biträda motionsförslaget.

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

71

Lagrådet

Lagrådet har hörts över förslaget till lag angående ändrad lydelse av
29 § och 33 § lagen om allmän sjukförsäkring samt förslaget till lag angående
ändrad lydelse av 22 § lagen om undervisning och vård av psykiskt
efterblivna. Lagrådet har icke haft något att erinra mot förslagen.

Övriga, genom motioner väckta frågor

A. Inkomstprövningen inom folkpensioneringen

Motioner

I motionerna I: 575 och II: 713 hemställes att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning av frågan om en mindre
restriktiv behovsprövning inom folkpensioneringens ram, därvid särskilt
den s. k. skärpningsregeln i fråga om förmögenhet bör uppmärksammas.

I motionerna I: 576 och II: 719 hemställes, »att riksdagen måtte besluta

1) att inkomstgräns för erhållande av inkomstprövad pensionsförmån måtte
höjas med 1 000 kronor;

2) att utskottet måtte utarbeta erforderlig författningstext».

I motionen II: 711 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om en översyn av reglerna för inkomstprövningen, såvitt angår
änkepensionerna, så att förslag kan framläggas till nästa års riksdag i
samband med förslag till en reformerad invalid- och förtidspensionering.

Utskottet

Enligt gällande regler är vissa förmåner inom folkpensioneringen inkomstprövade.
Änkepensionerna och hustrutilläggen samt de kommunala bostadstilläggen
är sålunda i sin helhet föremål för inkomstprövning. Beträffande
invalidpensioneringen gäller, att däri ingående tilläggspension och standardtillägg
utgår efter inkomstprövning, medan återstående delar, nämligen
grundpension och indextillägg, är fria från sådan prövning. Övriga folkpensionsförmåner,
däribland ålderspensionerna, utgår utan inkomstprövning.

Inkomstprövningen innebär för ogift pensionsberättigad, att pensionsförmånen
minskas med en tredjedel av den del av årsinkomsten som ligger
mellan 1 000 och 1 400 kr. och med två tredjedelar av inkomsten däröver.
För gift pensionsberättigad gäller i stället gränsbeloppen 750 och 1 050 kr.
Förmögenhet, som för ogift överstiger 20 000 kr. och för gift 15 000 kr., medför
vid beräkningen av årsinkomsten höjning av denna med 20 procent av
vad förmögenheten överstiger nämnda belopp. Till belysande av innebörden
av bestämmelserna i fråga kan nämnas, att änkepension å 2 750 kr. på grund

72 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

av inkomstprövningen helt bortfaller om änkans årsinkomst uppgår till
cirka 5 300 kr. Samma resultat blir det, om änkan har en förmögenhet å
ungefär 37 000 kr. och en årsinkomst av detta kapital på cirka 1 800 kr.

I motionerna I: 575 och II: 713, motionerna I: 576 och II: 719 samt motionen
11:711 har framställts yrkande om mindre restriktiva regler vid
inkomstprövningen. I de fyra förstnämnda motionerna framhålles särskilt
de s. k. skärpningsreglerna, d. v. s. reglerna om att viss del av förmögenheten
skall anses som inkomst, såsom hårda. Den medför, heter det, att en
ensam skuldfri pensionär, som äger ett till 40 000 kr. taxerat egnahem, får
sina pensionsförmåner reducerade med cirka 2 000 kr. Är egnahemmet
taxerat till 50 000 kr., upphör förmånerna helt. I motionerna 1:575 och
II: 713 begäres skyndsam utredning i ämnet. Motionerna I: 576 och II: 719
innehåller förslag om en omedelbar höjning av gränsbeloppen med 1 000
kr. I motionen II: 711 hemställes om en översyn av reglerna för inkomstprövningen.
Denna översyn bör, enligt vad som framgår av motionen, avse
endast änkepensionerna, vilka enligt motionärerna fortfarande bör vara
inkomstprövade. I motionen begäres vidare förslag i ämnet till nästa års
riksdag.

Såsom utskottet framhållit vid behandlingen av frågan om slopande av inkomstprövningen
inom änkepensioneringen medför inkomstprövningen vissa
°gynnsamma verkningar. Den föreslagna övergången till icke inkomstprövade
änkepensioner för dem som blir änkor efter den 1 juli 1960 kan medföra
stora skillnader i pensionsförmånerna för olika änkor. En uppmjukning
av reglerna för inkomstprövningen skulle otvivelaktigt i båda fallen verka
mildrande. På grund härav anser utskottet det motiverat att reglerna om
inkomstprövning blir föremål för översyn. Denna synes lämpligen kunna
ske inom 1958 års socialförsäkringskommitté, som enligt sina direktiv
redan sysslar med vissa frågor på detta område. I avbidan på resultatet av
denna översyn, vilken kan förutsättas ge underlag för en allsidig bedömning
av frågan, synes ändringar i gällande bestämmelser böra anstå. Då
kommittén enligt vad utskottet har sig bekant arbetar med all möjlig skyndsamhet,
synes något uttalande från riksdagens sida om den tid, inom vilken
översynen bör vara slutförd, icke nu påkallat.

B. Fråga om rörlig pensionsålder m. m.

Motioner

I motionerna 1: 577 och II: 718 hemställes (yrkandet under 8 a), att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville
> till se att pågående utredning rörande rätt till uppskov med uttagande av
folkpension mot att folkpensionen höjes ävensom rörande frågan om
pensionsålderns rörlighet nedåt bedrives så skyndsamt att förslag snarast
kan föreläggas riksdagen».

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

73

Utskottet

Den i föreliggande motioner berörda frågan om en rörlig pensionsålder
och därmed sammanhängande spörsmål tillhör de frågor som 1958 års
socialförsäkringskommitté fått i uppdrag att utreda. I motionerna yrkas,
att Kungl. Maj :t måtte tillse, att utredningen av nämnda fråga bedrives så
skyndsamt att förslag snarast kan föreläggas riksdagen.

Enligt direktiven för socialförsäkringskommittén skall denna bedriva
sitt arbete med all möjlig skyndsamhet. I föreliggande proposition har föredragande
departementschefen uttalat, att kommittén arbetar snabbt och
effektivt. Detta överensstämmer med vad utskottet har sig bekant. Med
hänsyn härtill anser utskottet icke påkallat med någon riksdagens åtgärd i
enlighet med vad motionärerna föreslagit.

C. Indexregleringen av folkpensionerna

Motioner

I motionerna I: 577 och II: 718 hemställes (yrkandet under 8 b), att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte »låta frågan om indexregleringen av
folkpensionerna göras till föremål för en förutsättningslös skyndsam utredning».

Utskottet

För att folkpensionerna vid ändringar i levnadskostnaderna skall behålla
sitt realvärde utgår indextillägg å pensionerna. Indextilläggen regleras efter
pensionspristalet, vilket är ett procenttal som utmärker förhållandet mellan
det aktuella prisläget och prisläget i december 1951. För innevarande
månad utgår nio indextillägg. Varje indextillägg utgör enligt gällande bestämmelser
40 kr. för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter folkpension,
samt för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt 50 kr. för annan pensionsberättigad.

I förevarande motioner har yrkats, att frågan om indexregleringen göres
till föremål för förutsättningslös skyndsam utredning. Enligt motionärerna
bör värdesäkringen inom folkpensioneringen anknytas till en särskild indexserie,
som tar hänsyn till pensionärernas speciella förhållanden. Motionärerna
framhåller vidare, att det synes från administrativ synpunkt nödvändigt,
att indexregleringen utformas så att den kan tillämpas utan besvärande
komplikationer. Härvid synes motionärerna förutsätta, att reglerna
blir gemensamma för folkpension och tilläggspension.

Såsom framhållits i fråga om indexreglering av barnpensioner, måste
folkpensioneringens indexsystem revideras före 1963, då förmåner från den
allmänna tilläggspensioneringen skall börja utgå. Detta synes också motionärerna
förutsätta. För närvarande pågår ett omfattande utredningsarbete

74

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

på socialförsäkringens område, avseende bl. a. sådana frågor, som förutsatts
skola vara lösta, då tilläggspensioner skall börja utbetalas. Till dessa
frågor hör också frågan om en översyn av indexregleringen inom folkpensioneringen.
Enligt utskottets mening är det därför inte påkallat att riksdagen
gör någon framställning i ämnet.

D. Folkpensionernas ställning inom socialförsäkringssystemet

Motioner

I motionerna 1:578 och 11:716 hemställes (yrkandet under 2 a), att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala, »att en administrativ samordning
på socialförsäkringarnas område inte får rubba folkpensioneringens
grundläggande och betydelsefulla ställning».

Utskottet

I den föreliggande propositionen har föredragande departementschefen
uttalat, att, sedan 1958 års socialförsäkringskommitté slutfört nu pågående
utredning angående utformningen av invalidpensioneringen, förutsättningar
kommer att föreligga för att genomföra den sammanarbetning av
pensionslagstiftningen till ett enda lagverk, som redan tidigare förutskickats.
Departementschefen har vidare framhållit, att olika justeringar
därvid kan tänkas bli aktuella i syfte att närmare än som redan skett samordna
folkpensioneringen och tilläggspensioneringen.

I motionerna har begärts, att riksdagen måtte uttala att den planerade
samordningen på socialförsäkringens område inte får rubba folkpensioneringens
grundläggande och betydelsefulla ställning.

Såvitt utskottet har sig bekant har det icke i något sammanhang ifrågasatts,
att det grundskydd, som folkpensioneringen ger och är avsedd att ge,
skulle försämras genom den planerade samordningen. Med hänsyn härtill
anser utskottet inte påkallat att föreslå riksdagen att göra något uttalande
i anslutning till yrkandet i motionerna.

E. Socialt försäkringsskydd åt hemmadöttrar m. m.

Motioner

I motionerna I: 316 och II: 391 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder i syfte att bereda de s. k. hemmadöttrarna
och liknande grupper möjlighet till socialt försäkringsskydd och
samma trygghet i socialt och ekonomiskt avseende, som andra samhällsmedborgare
är berättigade till.

I motionerna 1:575 och 11:713 hemställes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning av »frågan om tryggan -

75

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

det av främst äldre, ogifta kvinnors försörjning, vilka under lång tid haft
vårdnaden av till följd av ålder eller annan orsak handikappade föräldrar
eller därmed jämförbar uppgift».

I motionerna 1:578 och 11:716 hemställes (yrkandet under 2 b), att
riksdagen måtte uttala, »att möjligheterna att bereda pension före 67 år till
dem, som på grund av skötsel av föräldrar eller syskon i hemmet inte blivit
i tillfälle att ha förväi-vsarbete eller annorledes har starkt reducerade försörjningsmöjligheter,
ingående prövas av 1958 års socialförsäkringskommitté
och ätt förslag härom förelägges riksdagen».

Utskottet

I föreliggande motioner hemställes om åtgärder för tryggandet av vissa i
inkomsthänseende missgynnade gruppers försörjning, vilka anses i behov
av men inte eller i förhållandevis ringa grad har möjlighet att erhålla förmåner
från socialförsäkringen. Härvid nämnes i första hand de s. k. hemmadöttrarna,
d. v. s. äldre, ogifta kvinnor, vilka stannat i föräldrahemmet
och tagit vård om sina föräldrar till dessas död. Det framhålles, att sådana
kvinnor på grund av ensidigt och isolerat levnadssätt ofta har svårigheter
att efter föräldrarnas död skaffa sig försörjning. Eftersom de i allmänhet är
under 67 år kan de inte erhålla ålderspension från folkpensioneringen. Deras
i allmänhet låga inkomster gör att de vid inträffad sjukdom får inga eller
allenast ringa förmåner från sjukpenningförsäkringen.

Vid behandlingen av pensionsfrågan under 1958 års A-riksdag väcktes
motioner (1:316 och 11:407) med liknande syfte som de nu föreliggande.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande uttalade särskilda utskottet i anledning
av nämnda motioner, att de framställda önskemålen i viss mån
kunde bli tillgodosedda, därest rätt till förtida uttag av ålderspension infördes.
En annan möjlighet att tillgodose förevarande grupps behov var att
mildra villkoren för rätten till invalidförmåner. Utskottet hemställde, att
frågan om förtida uttag av ålderspension och om villkoren för rätten till
invalidförmåner måtte bli föremål för utredning. Utredningsuppdraget har
anförtrotts 1958 års socialförsäkringskommitté.

Enligt utskottets mening torde de i föreliggande motioner aktualiserade
frågorna inte helt kunna finna sin lösning inom invalidpensioneringen eller
genom förtida uttag av ålderspension. Ytterligare åtgärder kan bli erforderliga.
Innan slutlig ståndpunkt kan tagas härtill synes en utredning böra
ske i syfte att kartlägga föreliggande behov och eventuellt erforderliga
åtgärder. Det torde vara lämpligt att detta utredningsarbete får ske i anslutning
till socialpolitiska kommitténs arbete. Utskottet förordar därför att
föreliggande motioner överlämnas till kommittén för att av denna beaktas
vid dess fortsatta arbete.

76

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

De förslag, som propositionen i övrigt innehåller, liksom de uttalanden
av föredragande departementschefen, som här icke närmare berörts, har
icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen med avslag å följande motionsyrkanden,
nämligen

1) yrkandena i motionerna I: 19 och II: 11 samt motionen
II: 709,

2) yrkandena i motionerna I: 574 och II: 717,

3) yrkandena under 1), 2), 3), 4) och 6) i motionerna
I: 577 och II: 718,

4) yrkandet under 1) i motionerna I: 575 och II: 713,

5) yrkandet under A i motionerna I: 578 och II: 716,

6) yrkandet i motionerna I: 579 och II: 715,

7) yrkandet under 1) i motionen II: 711 samt

8) yrkandena i motionen II: 712,

I. måtte — med förklaring att riksdagen icke kunnat helt
bifalla det genom förevarande proposition, nr 75, framlagda
förslaget till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering — för sin del antaga lagförslaget
med den ändringen att tredje stycket 4 mom. övergångsbestämmelserna
erhåller nedan angivna, såsom utskottets
förslag betecknade lydelse

(Kungl. Maj:ts förslag)

4. Änkepension efter man, som avlidit
före ikraftträdandet, minskas
enligt bestämmelserna i 8 § äldre
Igdelsen. Minskning skall dock därvid
i första hand göras å kommunalt
bostadstillägg. Änkepensionen
skall, om dödsfallet inträffat under
tiden den 1 juli 1958—den 30 juni

1959, utgå med minst en tredjedel
och, om dödsfallet inträffat under
tiden den 1 juli 1959—den 30 juni

1960, med minst två tredjedelar av
det belopp, som utan minskningen
skulle hava tillkommit den pensionsberättigade.
Änkepension, som efter

(Utskottets förslag)

4. Beträffande änkepension efter
man, som avlidit före ikraftträdandet,
skall 8 § äldre lydelsen alltjämt
äga tillämpning. Minskning enligt
nämnda paragraf av pensionsförmån
skall dock därvid i första hand göras
å kommunalt bostadstillägg. Änkepensionen
skall, om dödsfallet inträffat
under tiden den 1 juli 1958—
den 30 juni 1959, utgå med minst en
tredjedel och, om dödsfallet inträffat
under tiden den 1 juli 1959—den
30 juni 1960, med minst två tredjedelar
av det belopp, som utan minskningen
skulle hava tillkommit den

77

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

(Kungl. Maj:ts förslag)
minskningen understiger en femtondel
av full pension, skall ej utgå.
I fall som avses i denna punkt skola
14 § 2 mom. och 16 § äldre lydelsen
alltjämt gälla.

(Utskottets förslag)
pensionsberättigade, dock att änkepensionen
icke på grund av vad nu
sagts må uppgå till högre belopp än
som skulle hava utgått, om dödsfallet
inträffat efter den 30 juni 1960.
Änkepension, som efter minskningen
understiger en femtondel av full
pension, skall ej utgå. I fall som avses
i denna punkt skola 14 § 2 mom.
och 16 § äldre lydelsen alltjämt gälla.

II. måtte antaga det genom propositionen framlagda förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen
den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av folkpensioner m. m.,

III. måtte antaga det genom propositionen framlagda förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen
den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna
för folkpensioneringen,

IV. måtte antaga det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om barnpensioner.

B. att riksdagen måtte antaga följande genom propositionen
framlagda förslag till lagändringar, nämligen

I. förslag till lag angeånde ändring i lagen den 26 juli
1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn,

II. förslag till lag angående ändring i bidragsförskottslagen
den 11 juni 1943 (nr 382),

III. förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§
lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag,

IV. förslag till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§
lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring
samt

V. förslag till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen
den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa
psykiskt efterblivna.

C. att riksdagen i anledning av motionerna I: 575 och
II: 713, motionerna I: 576 och II: 719 samt motionen II: 711
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att åt 1958 års
socialförsäkringskommitté uppdrages att överse reglerna
om inkomstprövningen inom folkpensioneringen.

D. att riksdagen i anledning av motionerna I: 316 och

i Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

II: 391, motionerna I: 575 och II: 713 samt motionerna I: 578
och II: 716 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening
giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört i frågan
om socialt försäkringsskydd åt hemmadöttrar m. m.

E. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 573 och II: 714, i vad de hänvisats till
lagutskott,

2) motionerna 1:575 och 11:713,

3) motionerna 1:577 och 11:718,

4) motionerna 1:578 och 11:716 samt

5) motionen II: 710,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 7 april 1960

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, Sunne*, fru
Carlqvist, herrar Lars Larsson, Edström, Thorsten Larsson och Ringaby;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Odhe, Wahlund, fru Sandström, herr Bengtsson i Varberg, fru Eriksson
i Ängelholm och herr Björkman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

Vid A i utskottets hemställan

Förslaget till lag angaende ändring i lagen om folkpensionering

I. Till 3 § 4 mom.

(avser femarsgränsen vid återupplivning av änkepension)

Av herrar Ringaby och Björkman, vilka ansett

a) att det stycke å s. 56 i utskottets yttrande i frågan om änkepensioner,
som börjar med orden »Regeln om» och slutar med orden »förevarande motionsyrkande»,
bort ersättas med text av följande lydelse.

»Regeln om indragning av änkepension, då änkan ingår nytt äktenskap,
överensstämmer med vad som nu gäller inom folkpensioneringen. Även i
andra pensionssystem finnes denna regel. Däremot torde det inte finnas nå -

79

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

gon motsvarighet till den nu föreslagna regeln om återupplivning av änkepension,
då det nya äktenskapet upplöses. Denna regel har föreslagits av
socialförsäkringskommittén, och dess förslag har därutinnan icke väckt
någon gensaga under remissbehandlingen. Såsom motiv för en femårsgräns
anförde kommittén, att en sådan gräns syntes lämplig, då för änkepensionsrätt
i de fall då det inte finns barn kräves, att äktenskapet varat fem år.

Enligt utskottets mening medför den föreslagna femårsgränsen de olägenheter
som påvisats i förevarande motioner. Med hänsyn härtill bör bestämmelsen
om denna gräns utgå. Utskottet biträder alltså motionsyrkandet.»

b) att utskottet med bifall till yrkandet under 3 a) i motionerna I: 577 och
II: 718 bort hemställa, att 3 § 4 mom. måtte erhålla följande lydelse.

»3 §.

4 mom. Folkpension i-------fem år.

Upphör änka —-----nämnda tidpunkt.

Levde makar----- -—- — haft barn.

Ogift eller —■ ■------— äktenskap bestått.

Änkepension skall indragas om den änkepensionsberättigade ingår äktenskap
eller stadigvarande sammanbor med man, med vilken hon varit gift
eller har eller har haft barn. Har änkepension indragits enligt vad nyss
sagts, må pensionen ånyo börja utgå, om äktenskapet upplöses.»

II. Till 8 §.

(avser samordningen mellan änkepension och änkelivränta från yrkesskadeförsäkringen
in. m.)

Av herrar Ringaby och Björkman, vilka ansett,

a) att det stycke å s. 70 av utskottets yttrande vid specialmotiveringen
till 8 §, som börjar med orden »Enligt utskottets» och slutar med orden
»biträda motionsförslaget», bort ersättas med text av följande lydelse.

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att samordningen i princip bör
göras total. Det enda undantag härifrån som motionärerna förordar, nämligen
att barnpension skall avräknas med högst 1 000 kronor även om, såsom
utskottet i annat sammanhang förordat, barnpensionen sättes till 1 500
kronor för det fall att båda föräldrarna avlidit, finner ulskottet likaledes böra
godtagas. Ävenså anser utskottet, att den av motionärerna liksom av 1958
års socialförsäkringskommitté föreslagna metoden för samordning beträffande
skadefall efter den 30 juni 1960 — till vilken även departementschefen
givit sin principiella anslutning — bör genomföras redan nu. Utskottet tillstyrker
således förevarande motionsyrkanden.»

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till yrkandena under G) i motionerna I: 577 och
II: 718, i vad avser änkepensionerna, måtte för sin del

80

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

dels besluta, att tredje stycket skall utgå ur det genom propositionen
framlagda förslaget till ny lydelse av 8 § lagen om folkpensionering,

dels ock såsom en följd härav

A. antaga följande förslag, nämligen

1) Förslag
till
»Lag

angående ändrad lydelse av 25 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)
om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 25 § lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

25 §.

Är arbetsgivaren-----— denna lag.

Såsom understöd------avdrags bestämmande.

Utgår änkepension enligt lagen om folkpensionering, skall änkepensionen
avdragas från livränta enligt denna lag till änka eller därmed jämställd
kvinna. Därvid skall i änkepensionen icke inräknas index- eller standardtillägg,
som tillkommit efter den 1 juli 1960. Avdrag må icke göras för annan
folkpensionsförmån och ej heller för understöd från sjömanshus eller
annat dylikt, allenast för behövande avsett understöd.

Innehar eller------föranleda därtill.

Understöd i------kommunal inkomstskatt.

Finnas i — —--— — äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960. I fråga om livränta till änka,
vars man skadats dessförinnan, skola de äldre bestämmelserna alltjämt äga
tillämpning.»

2) Förslag
till

»Förordning

angående ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 2 juni 1950
(nr 261) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring (militärersättningsförordning)

Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 2 juni 1950 (nr
261) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

81

11 §•

1 mom. Skall av — —----statens bidrag.

Såsom understöd------avdrags bestämmande.

Utgår änkepension enligt lagen om folkpensionering, skall änkepensionen
avdragas från livränta enligt denna förordning till änka eller därmed jämställd
kvinna. Därvid skall i änkepensionen icke inräknas index- eller standardtillägg,
som tillkommit efter den 1 juli 1960. Avdrag må icke göras för
annan folkpensionsförmån och ej heller för understöd, som är avsett allenast
för behövande.

Innehar eller------därtill föranleda.

Finnas i-----------äga rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960. I fråga om livränta till
änka, vars man skadats dessförinnan, skola de äldre bestämmelserna alltjämt
äga tillämpning.»

B. besluta, att övergångsbestämmelserna till det genom propositionen
framlagda förslaget till lag angående ändring i lagen om folkpensionering
skall erhålla följande lydelse.

»Denna lag ------juli 1960.

Genom denna------sagda månad.

Vid tillämpningen---- —--följande iakttagas.

1. Pensionsberättigad, som------fjärde stycket.

2. Har kvinna------ovan sägs.

3. Då fråga------lång tid.

4. Änkepension efter-------alltjämt gälla.

5. Äger änkepensionsberättigad uppbära livränta enligt 20 § lagen om yrkesskadeförsäkring
eller äger hon jämlikt annan lag eller särskild författning
eller enligt Konungens förordnande uppbära motsvarande livränta, vilken
bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsanstalten eller bolag
som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring, och har det olycksfall eller
den skada i anledning varav livräntan utgår inträffat före den 1 juli 1960
men mannens död först därefter, skall livräntan avdragas från änkepensionen
i vad förmånerna belöpa på samma tid, dock att avdrag ej skall ske i
vidare mån än att änkans sammanlagda förmåner uppgå till vad de skulle
ha utgjort om jämväl olycksfallet eller skadan inträffat efter den 30 juni
1960. Livräntan skall i vad den sålunda avdragits icke räknas såsom inkomst
vid tillämpning av 8 §.

6. Äger kvinna------erforderlig omräkning.

7. Utan hinder------nämnda år.»

6 — Bilumg till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 20

82

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 ur 1960

III. Till övergångsbestämmelserna

(avser garantireglerna beträffande dem som blivit änkor under tiden den
1 juli 1958—den 30 juni 1960)

Av herrar Ringaby och Björkman, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande i frågan om änkepensioner, som
börjar å s. 58 med orden »Såsom kommer» och slutar å s. 59 med orden
»förevarande motionsyrkande», bort ersättas med text av följande lydelse.

»I motionerna I: 577 och II: 718 har yrkats, att reglerna om garantibelopp
måtte utgå ur förslaget. Såsom skäl härför framhåller motionärerna, att
garantibeloppen omöjliggör en samordning mellan änkepensioner och andra
förmåner, därvid motionärerna nämner livräntor i form av skadestånd samt
tjänstepension.

Såsom kommer att närmare beröras i specialmotiveringen till 8 § lagen
om folkpensionering, har i propositionen föreslagits vissa samordningsregler
för det fall att änka är berättigad till såväl änkepension som änkelivränta
från yrkesskadeförsäkringen. Dessa regler innebär att änkepensionen
skall reduceras av änkelivräntan, dock ej i vidare mån än att änkan alltid
får behålla minst hälften av änkepensionen. Enligt de ovan nämnda garantireglerna
i övergångsbestämmelserna får änka, vars man avlidit under tiden
den 1 juli 1959—30 juni 1960, två tredjedelar av den pension hon varit berättigad
till utan inkomstprövning. Utgår i dylikt fall även änkelivränta, erhåller
hon likväl minst två tredjedelar av änkepensionen, enär samordningsreglerna
inte föreslås gälla i övergångsfallen. Inträffar däremot mannens
död efter den 30 juni 1960, kan änkan ofta inte uppbära mer än — förutom
änkelivräntan -— hälften av änkepensionen. Pensionen skulle alltså på grund
av garantiregeln kunna bli högre i övergångsfallen än i huvudfallen.

Utskottet finner nämnda resultat icke tillfredsställande. I syfte att förebygga
sådana resultat har utskottet övervägt att i övergångsbestämmelserna
införa en punkt som skulle innebära att änka, som uppbär pension med tilllämpning
av garantiregeln, icke skulle kunna på grund därav åtnjuta högre
pension än som skulle ha tillkommit henne om pensionsfallet inträffat efter
de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Då detta emellertid skulle ha inneburit
att tanken på fasta garantibelopp ändock i vissa fall måst övergivas,
finner utskottet det lämpligare att i enlighet med motionärernas förslag låta
reglerna om garantibelopp helt utgå. Utskottet tillstyrker alltså förevarande
motionsyrkande.»

b) att utskottet med bifall till yrkandet under 2) i motionerna I: 577 och
II: 718 bort hemställa att tredje stycket 4 mom. i övergångsbestämmelserna
skall erhålla följande lydelse.

»4. Beträffande änkepension efter man, som avlidit före ikraftträdandet,
skall 8 § äldre lydelsen alltjämt äga tillämpning. Minskning enligt denna lag
av änkepension skall dock därvid i första hand göras å kommunalt bostads -

83

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

tillägg. Änkepension, som efter minskningen understiger en femtondel av
full pension, skall ej utgå. I fall som avses i denna punkt skola 14 § 2 mom.
och 16 § äldre lydelsen alltjämt gälla.»

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen om höjning av

folkpensioner m. m.

IV. Till 1 §.

(avser undantagande av hustrutilläggen från standardhöjningen)
Av herrar Ringaby och Björkman, vilka ansett,

a) att det stycke å s. 41 i utskottets yttrande i frågan om standardhöjningar
m. m., som börjar med orden »I motionerna I: 577» och slutar med
orden »förevarande motionsyrkande» bort ersättas med text av följande
lydelse.

»I motionerna I: 577 och II: 718 har hemställts, att den föreslagna standardhöjningen
inte skall omfatta hustrutilläggen. Härutinnan har
motionärerna anknutit till en av allmänna pensionsberedningen framförd
tanke, att standardhöjningarna 1958 och därefter icke borde beröra dessa
tillägg. Skälet härför var, att beredningen ansåg det i viss mån önskvärt att
slopa inkomstprövningen av hustrutilläggen och att genomförandet härav
kunde försvåras därest tilläggen nådde en alltför hög nivå. Utskottet delar
motionärernas och pensionsberedningens uppfattning i detta avseende och
tillstyrker följaktligen förevarande motionsyrkande.»

b) att utskottet med tillstyrkande av yrkandet under 1) i motionerna
I: 577 och II: 718 bort hemställa, att 1 § måtte erhålla följande lydelse.

»1 §•

Folkpension i form av allmän ålderspension, tilläggspension eller änkepension
skall höjas för år räknat med

455 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt

600 kronor för annan pensionsberättigad.

Folkpension i form av hustrutillägg skall höjas för år räknat med 280
kronor.»

Förslaget till lag om barnpensioner

V. Till 3 §.

(avser barnpensionens storlek då båda föräldrarna avlidit)

Av herrar Sunne, Edström, Thorsten Larsson, Ringaby, Jacobsson i Tobo,
Wahlund, fru Sandström och herr Björkman, vilka ansett,

6* — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 9 samt. 2 avd. Nr 20

84

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

a) att det stycke å s. 64 i utskottets yttrande i frågan om barnpensioner
m. m., som börjar med orden »I motionerna I: 575» och slutar med orden
»förevarande motionsyrkanden», bort ersättas med text av följande lydelse.

»I motionerna 1: 575 och II: 713, motionerna I: 577 och II: 718 samt
motionerna 1:578 och 11:716 har hemställts, att barnpension till barn,
vars båda föräldrar avlidit, skall utgå med 1 500 kronor per
år. Departementschefen har i likhet med socialförsäkringskommittén ansett,
att pensionen även i dessa fall bör utgå med 1 000 kr. om året.

Utskottet vill för sin del ansluta sig till den uppfattning som kommit till
uttryck i de ovannämnda motionerna. Det får nämligen enligt utskottets
mening anses klart, att de barn som förlorat båda föräldrarna har ett avsevärt
större behov av ekonomisk hjälp än de vilka har en av föräldrarna kvar
i livet.

Oavsett om barnen i en familj drabbas av förlusten av endast den ena
eller båda föräldrarna blir de för sin försörjning beroende av även annan
ekonomisk hjälp än den som folkpensionen ger. Detta behov av tillskott
måste emellertid bli större för de föräldralösa barnen. Det är rimligt att
man vid utformningen av grundskyddet beaktar denna skillnad.

Utskottet anser det därför väl motiverat att barnpensionen till barn, vars
båda föräldrar avlidit skall utgå med det av motionärerna föreslagna högre
beloppet av 1 500 kr. om året. Merkostnaderna härför har beräknats till
ca 750 000 kr. vid en barnpensionsålder av 16 år.»

b) att utskottet med bifall till yrkandet under 1) i motionerna I: 575 och
II: 713, yrkandet under 4) i motionerna I: 577 och II: 718 samt yrkandet
under A i motionerna I: 578 och II: 716 bort hemställa, att 3 § måtte erhålla
följande lydelse.

»3 §.

Barnpension utgör för år räknat 1 500 kronor för barn, vars båda föräldrar
avlidit, och 1 000 kronor för annat barn.»

VI. Till 4 §.

(avser samordningen mellan barnpension och barnlivränta från yrkesskadeförsäkringen
m. m.)

Av herrar Ringaby och Björkman, vilka, under åberopande av vad de
anfört vid reservationen under II, ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till yrkandena under 6) i motionerna I: 577 och
II: 718, i vad avser barnpensionerna, måtte för sin del

dels besluta, att 4 § skall utgå ur förslaget till lag om barnpensioner,
att efterföljande paragrafer erhåller ändrat nummer i konsekvens härmed
samt att hänvisningen i övergångsbestämmelserna till 6 § ändras till att
avse 5 §,

85

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

dels ock såsom en följd härav
A. antaga följande förslag, nämligen

1) Förslag

till
»Lag

angående ändrad lydelse av 25 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)
om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 25 § lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

25 §.

År arbetsgivaren------denna lag.

Såsom understöd------avdrags bestämmande.

Avdrag må------avsett understöd.

Utgår barnpension enligt lagen om barnpensioner, skall barnpensionen,
i den mån den uppgår till 1 000 kronor för år räknat, avdragas från barnlivränta
enligt denna lag.

Innehar eller — —----föranleda därtill.

Understöd i------kommunal inkomstskatt.

Finnas i-------äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960. I fråga om livränta till barn,
vars fader eller moder skadats dessförinnan, skola de äldre bestämmelserna
alltjämt äga tillämpning.»

2) Förslag
till

»Förordning

angående ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 2 juni 1950
(nr 261) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring (militärersättningsförordning)

Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 2 juni 1950
(nr 261) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

86

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

11 §•

1 mom. Skall av----— — statens bidrag.

Såsom understöd------avdrags bestämmande.

Utgår barnpension enligt lagen om barnpensioner, skall barnpensionen,
i den mån den uppgår till 1 000 kronor för år räknat, avdragas från barnlivränta
enligt denna förordning.

Avdrag må------för behövande.

Innehar eller------därtill föranleda.

Finnas i------äga rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960. I fråga om livränta till
barn, vars fader eller moder skadats dessförinnan, skola de äldre bestämmelserna
alltjämt äga tillämpning.»

B. besluta att övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om barnpensioner
måtte erhålla följande lydelse.

»Denna lag —------— juli 1960.

År barn —- — --- — ■— till barnpension.

Äger barn, som är berättigat till barnpension enligt denna lag, jämväl
uppbära livränta enligt 21 § lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger barnet
jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt Konungens förordnande
uppbära motsvarande livränta, vilken bestämmes av eller utbetalas
från rilcsförsäkringsanstalten eller bolag som avses i 1 § lagen om
yrkesskadeförsäkring, och har det olycksfall eller den skada i anledning
varav livräntan utgår inträffat före den 1 juli 1960 men faderns eller moderns
död först därefter, skall livräntan avdragas från barnpensionen i
vad förmånerna belöpa på samma tid, dock att avdrag ej skall ske i vidare
mån än att barnets sammanlagda förmåner uppgår till vad de skulle ha
utgjort om jämväl olycksfallet eller skadan inträffat efter den 30 juni 1960.

Utan hinder-------pension inträtt.»

Vid D i utskottets hemställan

Utan direkt anknytning till lagförslagen

VII.

(avser socialt försäkringsskydd åt hemmadöttrar m. m.)

Av herrar Sunne, Edström, Thorsten Larsson, Jacobsson i Tobo, Wahlund
och fru Sandström, vilka ansett,

a) att utskottets yttrande å s. 75 i frågan om socialt försäkringsskydd
för hemmadöttrar m. m. bort ersättas med text av följande lydelse.

»I föreliggande motioner hemställes om åtgärder för tryggandet av vissa

87

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

i inkomsthänseende missgynnade gruppers försörjning, vilka anses i behov
av inen inte eller i förhållandevis ringa grad har möjlighet att erhålla
förmåner från socialförsäkringen. Härvid nämnes i första hand de s. k.
hemmadöttrarna, d. v. s. äldre, ogifta kvinnor, vilka stannat i föräldrahemmet
och tagit vård om sina föräldrar till dessas död men även andra
kvinnor — i mindre utsträckning även män -— som befinner sig i åldrarna
strax före 67 och som utan att vara i egentlig mening invalidiserade ändå
av olika skäl har vissa svårigheter att klara sin egen försörjning. Det
framhålles, att dessa kvinnor ofta har svårigheter att efter föräldrarnas
död skaffa sig försörjning. Men även andra grupper av kvinnor, som till
stor del ej har yrkesutbildning och som åtskilliga år före folkpensionsåldern
saknar väsentliga förtjänstmöjligheter, kan komma i ett läge där
ett pensionsbehov föreligger. Eftersom de i allmänhet är under 67 år kan
de inte erhålla ålderspension från folkpensioneringen. Deras i allmänhet
låga inkomster gör att de vid inträffad sjukdom får inga eller allenast
ringa förmåner från sjukpenningförsäkringen.

Vid behandlingen av pensionsfrågan under 1958 års A-riksdag väcktes
motioner (1:316 och 11:407) med liknande syfte som de nu föreliggande.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande uttalade särskilda utskottet i anledning
av nämnda motioner, att de framställda önskemålen i viss mån
kunde bli tillgodosedda, därest rätt till förtida uttag av ålderspension infördes.
En annan möjlighet att tillgodose förevarande grupps behov var
att mildra villkoren för rätten till invalidförmåner. Utskottet hemställde,
att frågan om förtida uttag av ålderspension och om villkoren för rätten
till invalidförmåner måtte bli föremål för utredning. Utredningsuppdraget
har anförtrotts 1958 års socialförsäkringskommitté.

Enligt utskottets mening är det av stor vikt att de här aktualiserade frågorna
utan dröjsmål erhåller en tillfredsställande lösning. Det torde därvid
ligga närmast till hands att i enlighet med uttalandet av 1958 års A-riksdag
de i förevarande motioner aktualiserade problemen utredes av 1958 års
socialförsäkringskommitté. Då problemet huvudsakligen är att betrakta
som ett tekniskt problem, bör det finnas förutsättningar att ge de här aktualiserade
spörsmålen en snar lösning. Utskottet vill därför betona att utredningsarbetet
bör ske med största skyndsamhet, så att förslag kan föreläggas
nästa års riksdag.»

b) att utskottet i anledning av motionerna I: 316 och II: 391, motionerna
I: 575 och II: 713 samt motionerna I: 578 och II: 716 under D. bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att åt 1958 års socialförsäkringskommitté uppdrages alt
skyndsamt utreda frågan om möjligheterna att bereda pension
före 67 år till dem, som på grund av skötsel av föräld -

88

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

rar eller syskon i hemmet inte blivit i tillfälle att ha förvärvsarbete
eller som av annan orsak har starkt reducerade försörjningsmöjligheter.

Vid E i utskottets hemställan

Utan direkt anknytning till lagförslagen

vin.

(avser avräkning av standardhöjning å kommunalt bostadstillägg m. m.)

Av herrar Ringaby och Björkman, vilka ansett,

a) att det stycke å s. 44 i utskottets yttrande i frågan om standardtillägg
m. m., som börjar med orden »Utvecklingen inom» och slutar med orden
»förevarande motionsyrkanden» bort ersättas med text av följande lydelse.

»Utvecklingen inom folkpensioneringen går för närvarande mot ett avskaffande
av de inkomstprövade förmånerna. Sålunda föreslås i föreliggande
proposition att inkomstprövningen i fråga om änkepensionerna i princip
skall slopas. Inom 1958 års socialförsäkringskommitté pågår utredning
om invalidpensioneringens utformning vilken även syftar till att avskaffa
inkomstprövningen. Därest jämväl denna utredning leder till positivt resultat,
vilket utskottet anser sig kunna förvänta, kvarstår de kommunala
bostadstilläggen såsom den mest betydande av de inkomstprövade förmånerna.
Det måste då anses angeläget att man icke utvidgar området för kommunala
bostadstillägg utöver vad som nu gäller utan tvärtom påbörjar en
avveckling av dessa tillägg i samband med de höjningar av pensionsbeloppen
som förestår. Utskottet tillstyrker motionärernas förslag om att ökning
av standardtilläggen till allmän ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag
skall avräknas från kommunalt bostadstillägg med hälften och att
ökning av standardtilläggen till änkepensionsberättigad skall i sin helhet
avräknas från kommunalt bostadstillägg. För änkepensionsberättigad bör
vidare avräknas den höjning från 1 360 till 1 700 kronor varom stadgas i
förslaget till ny lydelse av 4 § 3 mom. folkpensioneringslagen.»

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av yrkandena under 5) i motionerna
1:577 och II: 718 måtte för sin del antaga följande
förslag till

»Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960 89

7 §•

Efter beslut av kommun må, i den ordning nedan sägs, kommunalt bostadstillägg
utgå till pensionsberättigad som är mantalsskriven inom kommun
eller till där mantalsskriven hustru som uppbär hustrutillägg. Sådant
tillägg skall anses såsom folkpension.

Kommunalt bostadstillägg beräknas med utgångspunkt från sådana av
kommunen fastställda grunder härför, vilka enligt anmälan till pensionsstyrelsen
voro gällande vid utgången av år 1959. Härvid angivna belopp
skola minskas med hälften av sådan höjning av folkpension som enligt
1 § lagen den 1 juli 1956 om höjning av folkpensioner m. m. tillkommer
pensionsberättigad, i den mån höjningen överstiger belopp som harutinnan
gällde vid utgången av juni månad 1960. Då fråga är om änkepension, skall
dock minskningen av det kommunala bostadstillägget avse dels hela beloppet
av höjning som nyss sagts dels därutöver 340 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.»

IX.

(avser ytterligare standardhöjning den 1 januari 1961)

Av herrar Thorsten Larsson och Wahlund, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande i frågan om standardhöjning
av folkpensionerna m. m., som börjar å s. 40 med orden »Då riksdagen»
och slutar å s. 43 med orden »detta motionsyrkande», bort ersättas med
text av följande lydelse.

»Då riksdagen---(lika med utskottet)---kommunala bo stadstillägg.

Riksdagen fann---(lika med utskottet)---inkomstprövade

förmånerna.

Uttalandena om en jämnare takt i fråga om höjningarna av ålderspensionerna
in. fl. förmåner inom folkpensioneringen var enhälliga och bekräftades,
då pensionsfrågan ånyo behandlades vid 1959 års riksdag. I föreliggande
proposition har emellertid förslag framlagts till höjning av folkpensionen
med 250 kronor för ensam pensionär och med 350 kronor för
makar. Förslaget, som överensstämmer med vad 1959 års besparingsutredning
förordat från sina utgångspunkter, är inte kombinerat med avräkning
å de kommunala bostadstilläggen. Det förutsättes tydligen, att det för år
1968 fastställda målet i fråga om ålderspensionerna m. m. skall uppnås
genom en jämn höjning vart annat år av samma storlek som den nu föreslagna.

I motionerna I: 19---(lika med utskottet)---bör ske.

Motionärerna har inte anvisat någon godtagbar väg att täcka de kostna -

90 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

der deras förslag skulle medföra. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.

I motionerna I: 577 ---(lika med utskottet)---förevarande

motionsyrkande.

I motionerna I: 573 ---(lika med utskottet) — — — för när varande.

Frågan om - (lika med utskottet)---— genom skattemedel.

Huvuddelen av---(lika med utskottet)---milj. kronor.

Folkpensionsavgiften utgår---(lika med utskottet)___in komsten

är.

I slutet (lika med utskottet)---- mindre inkomsttagarna.

Det ar enligt utskottets mening angeläget, att ovannämnda förhållanden
beaktas på tillfredsställande sätt, när förslag i anledning av den pågående
utredningen förelägges riksdagen. För den standardhöjning av folkpensionerna,
som utskottet i det följande förordar, är emellertid en höjning
av folkpensionsavgiften med en procentenhet nödvändig. Utskottet tillstyrker
sålunda det i motionerna I: 573 och II: 714 framställda yrkandet om
att folkpensionsavgiften från den 1 januari 1961 skall utgå med 5 procent
efter i övrigt samma regler som för närvarande gäller. Härmed anser utskottet
sig ha besvarat även motionerna I: 577 och II: 718 i den del här är
i fråga.

Vad sedan angår frågan om storleken av standardhöjningen vill utskottet
framhålla, att den i propositionen föreslagna höjningen med 250 kronor
för ensam pensionär och med 350 kronor för två pensionsberättigade makar
måste betraktas som otillräcklig, om man vill garantera de nuvarande folkpensionärerna
en skälig levnadsstandard. Såsom pensionsberedningen uttalade
bör man inrikta sig på att den 1 juli 1960 vidtaga en påtaglig höjning
av pensionerna, så att de nuvarande pensionärerna kan få verklig
nytta av reformen. Utskottet delar den i motionerna I: 573 och II: 714 uttalade
meningen att folkpensionerna bör förbättras i huvudsak i den takt
som pensionsberedningen föreslagit. Om de kommunala bostadstilläggen
nu i enlighet med vad utskottet ovan förordat bibehålies oförändrade, kan
den förbättring av pensionsförmånerna som pensionsberedningen avsåg för
år 1960, i genomsnitt uppnås, om ålderspensionen och övriga pensionsförmåner
som är i fråga höjes med 500 kronor för ensam pensionär och 700
kronor för två pensionsberättigade makar, d. v. s. med 250 resp. 350 kronor
utöver vad som föreslagits i propositionen. Såsom framhålles i de förevarande
motionerna har ATP-reformen försämrat den statsfinansiella situationen
med belopp, som överstiger vad denna ytterligare höjning av folkpensionerna
skulle kosta. Utskottet måste emellertid konstatera, att denna
ytterligare standardhöjning av folkpensionerna till följd av tidigare beslut,
som riksdagen fattat rörande statsfinanserna inte kan genomföras förrän

91

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

den 1 januari 1961, då den kan finansieras genom den ändring i fråga om
folkpensionsavgiften som utskottet ovan förordat. Utskottet tillstyrker sålunda,
att folkpensionerna från och med den 1 januari höjes med 250 kronor
om året för ensam pensionär och med 350 kronor för två pensionsberättigade
makar i enlighet med vad som föreslagits i motionerna I: 573
och II: 714.»

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till yrkandet under a) i motionerna
I: 573 och II: 714 måtte för sin del antaga följande
förslag till

»Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 1 juni 1956 (nr 264)
om höjning av folkpensioner m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpensioner
m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §■

Folkpension i form av allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension
eller hustrutillägg skall höjas för år räknat med

630 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom
för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt
850 kronor för annan pensionsberättigad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.»

X.

(avser folkpensionsavgiftens storlek)

1. Av herrar Thorsten Larsson och Wahlund, vilka, under hänvisning till
vad de anfört i reservationen under IX, ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till yrkandet under c) i motionerna
I: 573 och II: 714 måtte för sin del antaga följande
förslag till

»Lag

angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

92

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960
19 §.

2 mom. Pensionsavgift skall utgå med 5 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt för året taxerade inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skola erlägga avgift med sammanlagt högst 750
kronor. Därvid skall iakttagas att, om vardera makens taxerade inkomst
överstiger 7 500 konor, en var påföres pensionsavgift med halva nyssnämnda
avgiftsbelopp. Om endast den ene makens taxerade inkomst överstiger
7 500 kronor, minskas i förekommande fall dennes avgift så att sammanlagda
beloppet av makarnas pensionsavgifter ej överstiger 750 kronor.

Annan avgiftspliktig som avses i andra stycket härovan skall erlägga
avgift med högst 750 kronor.

Enligt ovan •—- — -— ---hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.

2. Av herrar Ringaby och Björkman, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande i frågan om standardhöjning
m. m., som börjar å s. 42 med orden »Huvuddelen av» och slutar å s. 43
med orden »av folkpensionsavgiften», bort ersättas med text av följande
lydelse.

»I motionerna I: 577 och II: 718 erinras om att allmänna pensionsberedningen
föreslagit en höjning till fem procent från och med år 1961, vilket
även besparingsutredningen gjort. Det framhålles vidare i motionerna, att
folkpensionen är ett solidariskt grundskydd och att det då är naturligt att
den utgår med fullt belopp även till sådana som på grund av otillräckliga
inkomster inte betalat så stora avgifter att dessa försäkringsmässigt täcker
förmånerna. Solidariteten kräver här att andra tillskjuter vad som fattas.
Å andra sidan har syftet med folkpensionsavgiften varit att den som
har möjlighet därtill skall via avgiften erlägga -—- ungefärligt — vad förmånerna
försäkringsmässigt skulle kosta honom. Antalet människor som
genom avgiftsbetalning själva finansierar sin folkpension stiger självfallet
med en allmän höjning av inkomstnivån under förutsättning att avgiften
fastställes till riktigt belopp. Motionärerna finner en sådan utveckling, där
alltså skattefinansieringen får en undan för undan allt mindre betydelse,
önskvärd och riktig.

Utskottet delar den uppfattning som kommit till synes i sistnämnda
motioner. Att folkpensionsavgiften ansetts utgöra en försäkringsavgift finner
utskottet bestyrkt av det förhållandet att den är avdragsgill vid beskattningen,
samtidigt som utfallande folkpension är skattepliktig. En höjning
av folkpensionsavgiften framstår för utskottet såsom nödvändig just för

93

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

att den skattefinansierade delen av folkpensionutgifterna skall kunna minskas.
Departementschefen har för sin del erinrat om att en särskild utredning
igångsatts rörande folkpensionsavgiftens utformning och framtida
status. Detta bör emellertid enligt utskottets mening icke hindra, att viss
höjning nu genomföres. Vad som härutinnan föreslagits i motionerna I: 577
och II: 718 anser utskottet icke vara av den karaktär att ett beslut i anslutning
härtill kan anses föregripa den pågående utredningen. Utskottet tillstyrker
alltså, att folkpensionsavgiften från och med 1961 höjes med 0,5
procent. Därmed anser utskottet motionerna I: 573 och II: 714 samt I: 578
och 11:716 besvarade, såvitt här är i fråga.»

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till yrkandet under 7) i motionerna
1:577 och II: 718 måtte för sin del antaga följande
förslag till

»Lag

angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

i9 §.

2 mom. Pensionsavgift skall utgå med 4,5 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt för året taxerade inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skola erlägga avgift med sammanlagt högst
675 kronor. Därvid skall iakttagas att, om vardera makens taxerade inkomst
överstiger 7 500 kronor, en var påföres pensionsavgift med halva
nyssnämnda avgiftsbelopp. Om endast den ene makens taxerade inkomst
överstiger 7 500 kronor, minskas i förekommande fall dennes avgift så att
sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter ej överstiger 675
kronor.

Annan avgiftspliktig som avses i andra stycket härovan skall erlägga
avgift med högst 675 kronor.

Enligt ovan —-----— hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.»

3. Av herrar Snnne, Edström, Jacobsson i Tobo och fru Sandström, vilka
ansett,

94

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

a) att det avsnitt av utskottets yttrande i frågan om standardhöjning
m. m., som å s. 42 börjar med orden »Folkpensionsavgiften utgår» och å
s. 43 slutar med orden »av folkpensionsavgiften», bort ersättas med text
av följande lydelse.

»Såsom framhållits i motionerna 1:578 och 11:716 har det i de olika
sammanhang, där frågan om folkpensionskostnaderna varit föremål för
behandling, ansetts naturligt att en höjning finge ske av folkpensionsavgiften
samtidigt med ökningen av folkpensionsförmånerna. Allmänna pensionsberedningen
intog sålunda enhälligt denna ståndpunkt. Besparingsutredningen,
vars förslag i fråga om folkpensionernas standardförbättring
nu tillstyrkes av utskottet, förordade likaledes en höjning av folkpensionsavgiften,
nämligen från nuvarande 4 till 5 procent fr. o. m. år 1961. Det
må även här bringas i erinran, att båda de här nämnda utredningarna hade
parlamentarisk sammansättning med företrädare från samtliga demokratiska
partier. Att en höjning av avgiften vid en förstärkning av förmånerna
sålunda förordats, sammanhänger givetvis med att folkpensioneringen bör
betraktas som en social försäkring.

Under hänvisning till att utredning sedan i höstas pågår om folkpensionsavgiftens
konstruktion anmäler departementschefen nu, att han inte
anser det lämpligt att ta ställning till frågan om folkpensionsavgiften. I sak
innebär departementschefens ståndpunkt att de ökade folkpensionskostnaderna
ca 300 milj. kr. — tills vidare skulle helt täckas med skattemedel,
vilket är ett klart avsteg från vad de förut berörda utredningarna enhälligt
förordat.

Utskottet delar uppfattningen att det i princip är rimligt och väl motiverat,
att folkpensionen i ökad grad göres till en försäkring och att medborgarna
bidrar till finansieringen av de ökade förmånerna genom en höjning
av folkpensionsavgiften. Utskottet har ingen erinran mot en allsidig
översyn av frågan om folkpensionsavgiftens konstruktion. Den pågående
utredningen beräknas nu bli färdig inom en nära framtid. Vid sådant förhållande
förordar utskottet i likhet med motionärerna att årets riksdag
senare får tillfälle att ta ställning till frågan om folkpensionsavgiften. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att en avgiftshöjning med ett belopp
motsvarande 1 procent enligt gällande system synes bli erforderlig
fr. o. m. 1961, därest omsättningsskatten avskaffas från 1 januari 1961.
Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger denna
mening till känna.

I sammanhanget vill utskottet understryka motionärernas uttalande att
en täckning av folkpensionskostnadernas stegring genom höjning av den
särskilda folkpensionsavgiften utgör en för folkpensionärerna bättre garanti
för genomförandet av höjningen av folkpensionerna under 1960-talet än
finansiering i ökad grad genom skattemedel.»

95

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till yrkandet under 3. i motionerna
I: 578 och II: 716 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
såsom sin mening giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört i fråga om folkpensionsavgiftens storlek.

XI.

(avser änkepension i övergångsfallen)

1. Av herrar Thorsten Larsson och Wahlund, vilka ansett,

a) att det avsnitt av utskottets yttrande i frågan om änkepensioner, som
å s. 57 börjar med orden »Visserligen utgår» och å s. 58 slutar med orden
»förevarande motionsyrkanden», bort ersättas med text av följande lydelse.

»De i motionerna I: 579 och II: 715 framförda synpunkterna är enligt
utskottets mening väsentliga. I många fall måste de pensionsförmåner, som
enligt propositionen skall utgå i de s. k. övergångsfallen, framstå som otillräckliga
i jämförelse med pensionerna i huvudfallen och därmed som en
orättvisa mot övergångsfallen. En förbättring av pensionerna för sådana
änkor från och med den tidpunkt, då de uppnått 60 års ålder, i enlighet med
vad som föreslagits i motionerna skulle givetvis skapa större rättvisa.
Såsom framgår av vad utskottet i det följande uttalar skulle därmed dock
inte en helt tillfredsställande lösning uppnås.

Enligt huvudbestämmelserna —--(lika med utskottet)--— års

ålder.

I motionen I: 712---(lika med utskottet)---tillfredsställande

resultat.

Utskottet finner det angeläget, att den olikhet i pensionsförmåner, som
enligt förslaget i propositionen kommer att föreligga mellan de s. k. övergångsfallen
och huvudfallen, elimineras i den utsträckning detta blir möjligt.
I varje fall är det, såsom framhålles i motionerna I: 575 och II: 713,
önskvärt, att förekomsten av barn under 16 års ålder under 1 O-årsperioden
före den 1 juli 1960 får bliva i princip pensionsgrundande. Möjlighet borde
även finnas att i mera ömmande fall ge pension av rimlig storlek till änkor,
vilkas barn uppnått 16 års ålder ännu längre tillbaka i tiden. Utskottet tillstyrker
sålunda, att en utredning skyndsamt verkställes i enlighet med vad
som föreslagits i de nämnda motionerna. Härvid bör även de i motionerna
I: 579 och II: 715 anförda synpunkterna beaktas. Med det anförda anser sig
utskottet också ha besvarat motionen II: 712.»

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 575 och II: 713
samt motionerna 1:579 och 11:715 måtte i skrivelse till

96

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om bättre pensionsförmåner
för kvinnor, som blivit änkor före den 1 juli
1960, i enlighet med de riktlinjer utskottet angivit.

2. av fru Eriksson i Ängelholm.

XII.

(avser den inverkan barn, som fyllt 16 år före den 1 juli 1960, bör ha på
rätten till änkepension)

Av herrar Ringaby och Björkman, vilka ansett,

a) att det stycke å s. 58 i utskottets yttrande i frågan om änkepensioner,
som börjar med orden »I flertalet» och slutar med orden »förevarande
motionsyrkanden», bort ersättas med text av följande lydelse.

»Utskottet finner den olikhet i pensionshänseende som i motionerna
påtalats icke tillfredsställande och anser en annan lösning än i propositionen
föreslagits i och för sig motiverad. Utskottet är dock icke berett att här
föreslå en lagändring utan vill förorda, att en skyndsam utredning igångsättes.
»

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 575 och II: 713
samt motionen 11:712 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om en skyndsam utredning av frågan om förbättrade
änkepensioner i de övergångsfall där änkan före den
1 juli 1960 haft barn under 16 år.

XIII.

(avser indexreglering av barnpensioner)

Av herrar Sunne, Edström, Thorsten Larsson, Jacobsson i Tobo, Wahlund
och fru Sandström, vilka ansett,

a) att det stycke å s. 65 i utskottets yttrande, som börjar med orden
»Utskottet anser» och slutar med orden »är påkallad», bort ersättas med
text av följande lydelse.

»Utskottet anser i likhet med motionärerna det inte befogat att undanta
just barnpensionerna från en värdebeständighet inom pensionssystemet som
numera allmänt anses som mycket värdefull. Barnpensionerna bör jämställas
med övriga folkpensionsförmåner i fråga om anknytning till pensionsindex.
Uppdraget att närmare utarbeta denna anknytning av barnpensionerna
till pensionsindex bör anförtros vederbörande departement.
Utskottet föreslår därför att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär
förslag om sådant värdeskydd för barnpensionerna.»

97

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om förslag till värdeskydd av barnpensioner i enlighet med
vad utskottet anfört.

XIV.

(avser folkpensionernas ställning inom socialförsäkringen)

Av herrar Sunne, Edström, Jacobsson i Tobo och fru Sandström, vilka
ansett,

a) att sista stycket i utskottets yttrande i frågan om folkpensionernas
ställning inom socialförsäkringssystemet (s. 74) bort ersättas med text
av följande lydelse.

»Utskottet delar uppfattningen, att frågan om en teknisk och administrativ
samordning av samtliga socialförsäkringar är ett angeläget spörsmål.
Dessa problem kräver enligt utskottets mening en omsorgsfull och förutsättningslös
prövning och det vore därför olyckligt om ett ställningstagande
skulle forceras. Utskottet förutsätter då att det kan bli nödvändigt att vidtaga
övergångsanordningar av provisorisk karaktär för att komma till rätta
med vissa samordningsproblem. I detta sammanhang vill utskottet erinra
om att en väsentlig förstärkning av folkpensioneringen nu förestår under
60-talet. Icke minst mot bakgrunden härav vill utskottet — i likhet med
motionärerna — betona, att en administrativ samordning på socialförsäkringarnas
område inte får rubba folkpensioneringens grundläggande och
betydelsefulla ställning. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t ger denna mening till känna.»

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av yrkandet under 2. a) i
motionerna 1:578 och II: 716 måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t såsom sin mening giva Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört i frågan om folkpensionernas ställning inom
socialförsäkringssystemet.

Särskilt yttrande

av herrar Thorsten Larsson, Ringaby, Wahlund och Björkman, vilka anfört:

»I utskottets uttalanden förekommer i vissa avsnitt hänvisningar till den
allmänna tilläggspensioneringen, vilka vi icke kunnat biträda. Av tekniska
skäl har vi emellertid härvidlag avstått från reservationsvis framförda yrkanden
rörande ändringar i lydelsen av utskottets utlåtande.»

98

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen..................................................... 1

Motioner....................................................... j

Lagförslagen...................................................... 2

Förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.
..................................................... 3

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr

264) om höjning av folkpensioner m. m................................ 15

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947
(nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen 17

Förslag till lag om barnpensioner....................................... 19

Förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) omsärskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn........................ 21

Förslag till lag angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr

382).............................................................. 28

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957

(nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag........................ 30

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring................................. 31

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483)
om undervisning av vård av vissa psykiskt efterblivna.................. 33

Propositionens huvudsakliga innehåll m. m................................. 34

Standardhöjning av folkpensionerna och finansiering av därmed förenade kostnader,
m. m................................................. 3g

Departementschefen.................................................. 35

Motioner.................................................. 33

Utskottet................................................ 49

Änkepensioner................................................ 44

Departementschefen................................................. 44

Motioner................................................ 32

Utskottet............................................. 33

Barnpensioner m. m............................................ 39

Departementschefen.......................................... 5g

Motioner.............................................. 33

Utskottet........................................... 03

Specialmotivering...................................... 33

8 § lagen om folkpensionering......................................... 33

Departementschefen................................................. 33

Motioner........................................... 3g

Utskottet............................................ 3g

Lagrådet.................................................... 74

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1960 99

Sid.

Övriga, genom motioner väckta frågor..................................... 71

A. Inkomstprövningen inom folkpensioneringen........................... 71

Motioner.......................................................... 71

Utskottet......................................................... 71

B. Fråga om rörlig pensionsålder in. .................................... 72

Motioner.......................................................... 72

Utskottet......................................................... 73

C. Indexregleringen av folkpensionerna.................................. 73

Motioner.......................................................... 73

Utskottet......................................................... 73

D. Folkpensionernas ställning inom socialförsäkringssystemet................ 74

Motioner.......................................................... 74

Utskottet......................................................... 74

E. Socialt försäkringsskydd åt hemmadöttrar m. m......................... 74

Motioner.......................................................... 74

Utskottet......................................................... 75

Utskottets hemställan................................................... 76

Reservationer.......................................................... 78

Vid A. i utskottets hemställan............................................ 78

Förslaget till lag om ändring i lagen om folkpensionering . 78

I Till 3 § 4 mom. (avser femårsgränsen vid återupplivning av änkepension) 78
II Till 8 § (avser samordningen mellan änkepension och änkelivränta från

yrkesskadeförsäkringen m. in.).................................. 79

III Till övergångsbestämmelserna (avser de s. k. garantireglerna)......... 82

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen
om höjning av folkpensioner m. m..................... 83

IV Till 1 § (avser undantagande av hustrutilläggen från standardhöjningen) 83

Förslaget till lag om barnpensioner......................... 83

V Till 3 § (avser barnpensionens storlek då båda föräldrarna avlidit)..... 83

VI Till 4 § (avser samordningen mellan barnpension och barnlivränta från

yrkesskadeförsäkringen m. m.)................................. 84

Vid B. i utskottets hemställan............................................. 86

Utan direkt anknytning till lagförslagen

VII (avser socialt försäkringsskydd åt hemmadöttrar m. m.)............ 86

Vid E. i utskottets hemställan................................... 88

Utan direkt anknytning till lagförslagen
VIII (avser avräkning av standardhöjningarna å de kommunala bostadstill läggen

m. m.)................................................ 88

IX (avser ytterligare standardhöjning den 1 januari 1961)............... 89

X (avser folkpensionsavgiftens storlek)............................... 91

XI (avser änkepension i övergångsfallen).............................. 95

XII (avser den inverkan barn, som fyllt 16 år före den 1 juli 1960, bör ha

å änkepension)............................................... 96

XIII (avser indexreglering av barnpensioner)............................ 96

XIV (avser folkpensionernas ställning inom socialförsäkringen)............ 97

Särskilt yttrande....................................................... 97