Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1960

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering
av priserna på fisk under budgetåret 1960/61
jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 4 mars 1960 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 82, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m.;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
m. m.;

dels medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1961 reglering av priserna
på fisk ävensom importen och exporten av fisk av vissa slag jämte
vad därmed sammanhänger må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som förordats i propositionen; och

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under budgetåret 1960/
61 för lån i Sveriges kreditbank aktiebolag mot gängse ränta ställa garanti
dels åt Sydkustfisk, förening u. p. a., intill ett belopp av 2 000 000 kronor
jämte ränta, dels åt Västkustfisk, förening u. p. a., intill ett belopp av
3 000 000 kronor jämte ränta. I

I samband härmed har utskottet behandlat följande inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade motioner, nämligen I: 321 av herr Nilsson, Yngve,
och herr Arvidson likalydande med 11:403 av herr Nilsson i Bästekille
m. fl., i vilka motioner yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t mätte
uttala, dels att nya minimipriser på västkustens prisregleringsområde måtte
bestämmas till 80 öre per kg för torsk I rensad med huvud, 70 öre per kg
för torsk II rensad med huvud, 70 öre per kg för sill I och II samt 70 öre
per kg för makrill, dels att nya minimipriser för syd- och ostkustens prisregleringsområde
måtte bestämmas till 70 öre per kg för torsk I rensad med
huvud, 65 öre per kg för torsk II rensad med huvud samt 80 öre per kg
för sill I och II, dels att garantipriset för olika fiskslag höjes i motsvarande
mån som minimipriset, samt II: 755 av herr Hedin in. fl., vari hemställts att
riksdagen måtte utlala att prisregleringsmedel må användas av Centralnämnden
för fiskpropaganda efter godkännnande av jordbruksnämnden,
varvid medel jämväl bör kunna utgå direkt ur prisregleringskassan för fisk.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 10 samt. Nr 21

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1960

Beträffande de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för yrkandena,
får utskottet hänvisa till motionerna II: 403 och II: 755.

över motionerna I: 321 och II: 403 har utskottet inhämtat yttrande av statens
jordbruksnämnd.

De propositionen bifogade författningsförslagen är av följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj 1952 (nr 320)
om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 maj 1952 om viss reglering
av handeln med fisk, m. m.1, vilken enligt förordning den 17 april 1959
(nr 108) gäller till och med den 30 juni 1960, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 juni 1961.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur2, vilken enligt förordning
den 17 april 1959 (nr 109) gäller till och med den 30 juni 1960, skall
äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1961.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående
reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.3, vilken enligt
förordning den 17 april 1959 (nr 110) gäller till och med den 30 juni 1960,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1961.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § SFS 1953: 373, beträffande 9 § SFS 1959:108 och beträffande
12 § SFS 1956: 202.

2 Senaste lydelse av 7 § och den vid förordningen fogade bilagan, se SFS 1959: 109.

3 Senaste lydelse av den vid förordningen fogade bilagan, se SFS 1959:110.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1960

3

I förevarande proposition lämnas å s. 5—7 en redogörelse för innebörden
av prisregleringen, varjämte fångst- och prisutvecklingen m. m. för fisket
redovisas å s. 7—13. För jordbruksnämndens överläggningar med berörda
parter och jordbruksnämndens förslag redogöres å s. 13—18. Frågor rörande
utrikeshandeln med fisk redovisas å s. 18—29. Vidare återfinnes i bilagor
(1—6) till propositionen statistiska uppgifter rörande fiskerinäringen.

Departementschefen har anfört följande.

»Avkastningen av det svenska havsfisket har under de senaste åren successivt
stigit. Enligt nu tillgängliga definitiva uppgifter utgjorde totalfångsten
för år 1958 omkring 238 miljoner kilogram med ett värde av drygt 154
miljoner kronor. Denna avkastning var den högsta dittills noterade till såväl
kvantitet som värde. Beträffande år 1959 beräknar statens jordbruksnämnd,
att en ytterligare ökning av fångstmängden ägt rum till närmare
260 miljoner kilogram. Även värdemässigt beräknas 1959 års havsfiske ha
givit det största utbytet hittills och torde kunna uppskattas till drygt 163
miljoner kronor. Samtidigt har antalet fiskare fortsatt att minska och en
Övergång till större båtar skett.

Anmärkningsvärd är den under år 1959 fortsatta, synnerligen starka ökningen
av västkustfiskarnas direktlandningar av fisk, främst sill, i utlandet.
Dessa har under de båda senaste åren mer än fördubblats och motsvarade
år 1959 drygt 40 procent av västkustfiskarnas sammanlagda fångster. Fångsterna
av torsk och kolja har minskat, samtidigt som sillfisket utvisat rekordfångster.
På sydkusten däremot har fångsterna av sill och därmed totalfångsterna
minskat. För strömming redovisas en mindre fångstökning år
1959.

Priserna till fiskare har under det sistlidna året för sill legat lägre och
för övriga fiskslag i allmänhet i nivå med eller högre än under år 1958. I
fråga om priserna på fiskets förnödenheter har endast obetydliga förändringar
skett.

Exporten av fisk och fiskprodukter uppvisar för år 1959 såväl kvantitetssom
värdemässigt högre siffror än någonsin tidigare. Kvantitativt sett var
exporten inklusive direktlandningar i utrikes hamnar sistlidna år omkring
tre gånger så stor som under åren närmast före det andra världskriget och
motsvarade i det närmaste hälften av havsfiskets totala avkastning. Till
följd av en minskning av införseln av bland annat fryst fiskfilé, helgeflundra,
makrill och skarpsill har importen av fisk och fiskprodukter under år
1959 till såväl kvantitet som värde minskat jämfört med närmast föregående
år.

Konsumtionen inom landet av fisk och fiskprodukter under sistlidna
kalenderår har enligt jordbruksnämndens uppskattningar varit obetydligt
större än under år 1958. ökningen hänför sig till importerad färsk och fryst
fisk. De frysta filéernas andel i den totala konsumtionen av färsk och fryst
fisk har enligt nämndens beräkningar stigit från 23 procent år 1958 till 25
procent år 1959.

tf Dihang till riksdagens protokoll 1960. 10 samt. Nr 21

4

Jordbruksutskottcts utlåtande nr 21 år 1960

Såsom förut anförts har 1954 års fiskeriutredning — under åberopande
av innehållet i den nyligen uppgjorda konventionen angående upprättandet
av Europeiska frihandelssammanslutningen — anmält, att förutsättningar
numera syntes saknas för utredningen att slutföra arbetet med utformningen
av prisregleringssystemet på fiskets område och därmed sammanhängande
frågor. Genom beslut den 19 februari 1960 har utredningen befriats
från sitt uppdrag i sagda hänseenden. Samtidigt har Ivungl. Maj:t
uppdragit åt jordbruksnämnden att — i anslutning till den i artikel 28 förenämnda
konvention omförmälda undersökningen av förhållandena i fråga
om handeln med vissa slag av fisk och andra marina produkter inom Europeiska
frihandelssammanslutningen — under samråd med representanter
för fiskerinäringen och andra därav berörda utreda frågan om utformningen
av prisregleringssystemet på fiskets område och därmed sammanhängande
spörsmål samt att till Kungl. Maj:t inkomma med därav föranledda förslag.
Den i nyssnämnda artikel 28 angivna undersökningen skall påbörjas
före den 1 januari 1961 och vara avslutad före den 1 januari 1962.

Behov av fortsatt prisstöd för fiskarna föreligger, såsom jordbruksnämnden
framhållit, såvitt nu kan bedömas även för nästa budgetår. P r i s r e glerings
verksamheten torde därför böra bibehållas också under
budgetåret 1960/61. I avbidan på resultatet av jordbruksnämndens nyssnämnda
utredning torde prisregleringen därvid böra handhavas i huvudsak
på samma sätt som hittills, d. v. s. i stort sett i enlighet med de uttalanden
i ämnet, som gjorts av föredragande departementschefen i propositionen
1951:81.

Prisregleringen är för närvarande grundad på förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m. Giltighetstiden
för denna utgår den 30 juni 1960. I avvaktan på resultatet av jordbruksnämndens
utredning bör förordningen förlängas och erhålla fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1961.

Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna
för upprätthållandet av prisregleringen, framgår att utbetalningarna
av pristillägg och prisutjämningsmedel för år 1959 — liksom för åren
1951—1958 — rätt avsevärt understiger summan av de under året influtna
reglerings- och införselavgifterna. Behållningen av prisreglerings- och införselavgiftsmedel
uppgick den 1 januari 1960 till 17,1 miljoner kronor mot
14,7 miljoner kronor rid ingången av år 1959.

I anslutning till vad jag nyss anfört, torde prisregleringen även under
budgetåret 1960/61 i princip böra bedrivas så, att medelsbehovet för att
upprätthålla den i huvudsak kan täckas av till prisregleringskassan inflytande
medel. I avbidan på jordbruksnämndens omförmälda utredning synes
mig vidare prisregleringsavgifter även under nästa budgetår böra kunna
uttagas i den omfattning, som förekommit under de senare åren.

I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår bör enligt min
mening inte heller under nästa budgetår hinder möta att — under särskilda
förhållanden och på de villkor, som fastställes av Kungl. Maj:t _

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1960

5

använda behållningen i prisregleringskassan för 1 å n till prisregleringsföreningarna
på fiskets område för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar
på export. Jag tillstyrker vidare jordbruksnämndens förslag, att
prisregleringsföreningarna skall få disponera de krediter, för vilka
staten ställt garanti, till deras fulla belopp jämväl under budgetåret 1960/61.

Vad jordbruksnämnden anfört rörande skyddet för avsättningen inom landet
av f 1 a d e n s i 11 föranleder ej någon erinran från min sida.

Regleringen av importen och exporten av fisk m. m. sker
för närvarande med stöd av bland annat förordningarna den 5 juni 1953
angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur (nr 372)
samt angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
in. m. (nr 374). Båda förordningarnas giltighetstid utgår den 30 juni 1960.

Även för nästa budgetår torde, såsom jordbruksnämnden föreslagit, importregleringen
böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som nämnden ägt tillämpa under innevarande budgetår. Därvid bör
deck i enlighet med nämndens förslag få företagas de jämkningar, som kan
bli erforderliga på grund av bestämmelserna i konventionen angående upprättandet
av Europeiska frihandelssammanslutningen eller av åtaganden
inom andra internationella organisationer. I avbidan på resultatet av jordbruksnämndens
förut nämnda utredning torde sålunda giltighetstiden för
införselförordningen (1953: 372) böra förlängas för tiden till och med den
30 juni 1961.

Med utgångspunkt från jordbruksnämndens beräkning av de medel, som
genom uttagande av införselavgifter å frysta och färska filéer av gråsej,
kolja, kungsfisk, torsk och vitling kan komma att inflyta under budgetåret
1960/61, torde inkomsterna av införselavgifter för närvarande kunna uppskattas
till ett belopp av omkring 1,25 miljoner kronor. Jag kan ansluta mig
till nämndens förslag, att de för budgetåret 1960/61 inflytande införselavgiftsmedlen
disponeras på i huvudsak samma sätt som prisregleringsavgifterna
och sålunda i första hand användes för att täcka de löpande utgifterna
för prisregleringens upprätthållande.

Vad jordbruksnämnden anfört i fråga om vissa verkningar av konventionen
angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen föranleder
i detta sammanhang inte något uttalande från min sida. Jag förutsätter
emellertid i likhet med nämnden, att inom ramen av föreliggande beinyndiganden
skall under nästa budgetår kunna företagas — förutom de
justeringar av införselavgifterna för tidigare omförmälda slag av fiskfiléer,
som bär samband med Sveriges anslutning till nyssnämnda konvention —
även sådana justeringar, som med hänsyn till marknadsläget kan bedömas
lämpliga.

I propositionen 1959: 65 underströk jag — utan erinran från riksdagens
sida — önskvärdheten av att en ytterligare centralisering vid export
av fisk till länder med centraliserad import kunde företagas och

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1960

att en närmare samverkan mellan de olika exportintressenterna på denna
väg skulle komma till stånd. I detta syfte har under det sistlidna året överläggningar
ägt rum mellan de av fiskexporten berörda intressenterna. Överläggningarna
har resulterat i att under slutet av år 1959 en preliminär överenskommelse
träffats om närmare samverkan mellan de olika exportintressena
vid fiskexport till länder med centraliserad import. De berörda exportintressenterna
utgöres av Ostkustfisk, centralförening u. p. a., Sydsvensk exportfisk,
förening u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a., en under bildande
varande förening av konservfabrikanter, benämnd Fiskkonservfabrikernas
förening, ekonomisk förening, Exportutskottet för färsk och fryst fisk samt
Exportutskottet för svensk saltsill. Enligt överenskommelsen skall all export
av saltvattensfisk — såväl färsk och fryst som beredd vara, däribland
även konserver — till sådana marknader, som jordbruksnämnden förklarar
skola omfattas av centraliseringen, förberedas och genomföras genom dels
ett affärsutskott för svensk exportfisk, dels en permanent förhandlingsdelegation
med en heltidsanställd exportchef. överenskommelsen innebär sålunda
bland annat, att jordbruksnämnden medges rätt att även i fråga oni
sådan strömming, som för närvarande redan i praktiken är föremål för exportcentralisering,
och fiskkonserver begränsa licensgivningen för export
till marknader med centraliserad import att endast omfatta export, som
sker i enlighet med överenskommelsen. I fråga om den närmare utformningen
av överenskommelsen i övrigt torde jag få hänvisa till jordbruksnämndens
i det föregående återgivna redogörelse.

överenskommelsen syftar till en sådan ytterligare centralisering av fiskexporten
och närmare samverkan mellan olika exportintressenter, som enligt
mitt i fjol gjorda uttalande i frågan synes önskvärd och den bör därför
godtagas. Jag förutsätter givetvis, att den förut nämnda Fiskkonservfabrikernas
förening antagit stadgar på sätt jordbruksnämnden angivit och i
övrigt trätt i funktion, innan exporten av fiskkonserver införes under exportcentraliseringen.

Regleringen av exporten av fisk på marknader med centraliserad
import bör i övrigt under budgetåret 1960/61 handhavas i enlighet med
de för denna export nu gällande allmänna grunderna. Likaså bör regleringen
av exporten till övriga marknader jämväl under nästa budgetår ordnas efter
i huvudsak de grunder, som följts under innevarande budgetår. I enlighet
härmed bör även utförselförordningen (1953: 374) ges förlängd giltighet för
tiden till och med den 30 juni 1961.

Vad jordbruksnämnden i förevarande sammanhang anfört i fråga om viss
representation för fiskhandeln och fiskberedningsindustrien i prisregleringsföreningarna
på fiskets område, m. m. föranleder ingen erinran från min
sida.

För budgetåret 1959/60 har medgivits, att till kostnaden för en befattning
som fiskexportrepresentant får tagas i anspråk högst 90 000
kronor, varav 45 000 kronor från det å riksstaten under nionde huvudtiteln

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1960

7

redovisade reservationsanslaget Främjande av beredning och avsättning av
fisk m. m. och återstoden från de för budgetåret 1959/60 genom upptagande
av införselavgifter på fiskets område inflytande eller dessförinnan influtna
medlen.

Såsom redan föreslagits vid behandlingen av nyssnämnda anslag i årets
statsverksproposition (IX ht p. 145), bör kostnaderna för befattningen från
och med budgetåret 1960/61 i sin helhet utgå ur de införselavgiftsmedel,
som upptages eller upptagits på fiskets område. Till läckande av nämnda
kostnader torde för nästa budgetår böra beräknas ett oförändrat belopp av
90 000 kronor.

För kvalitetskontroll av fiskkonserver skall enligt uttalanden i
propositionen 1957:88, vilka lämnats utan erinran av riksdagen, tillskott av
statsmedel ej vidare erfordras, sedan 20 000 kronor tillförts en i propositionen
o niförmäld buffertfond. På grund av inträffade och befarade exportsvårigheter
medgav emellertid riksdagen åren 1958 och 1959 beträffande
budgetåren 1958/59 och 1959/60 ett avsteg från sagda princip. Till bestridande
av erforderligt tillskott till konservkontrollen samt av sådana kostnader
för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver, som inte
kunde täckas genom inflytande kontrollavgifter, skulle sålunda under
budgetåret 1959/60 få tagas i anspråk i första hand i clearingkassan för
fisk den 1 juli 1959 kvarstående medel och i andra hand ett belopp av högst
35 000 kronor ur de för budgetåret 1959/60 inflytande eller dessförinnan
influtna införselavgiftsmedlen på fiskets område. Bemyndigandena att använda
statsmedel som tillskott till konservkontrollen har hittills ej behövt
utnyttjas. Ej heller har buffertfonden till någon del tagits i anspråk för kontrollens
finansiering.

Även om inflytande kontrollavgifter i konservkontroilverksamheten jämte
i buffertfonden innestående medel beräknats kunna täcka konservkontrollkostnaderna
fram till den 1 juli 1961, anser jordbruksnämnden — med
hänsyn till svårigheterna att beräkna de framtida inkomsterna och utgifterna
i verksamheten — att möjlighet bör finnas att även under nästa
budgetår vid behov använda statsmedel för finansieringen av konservkontroll.
De medel, som under nästa budgetår kommer att erfordras för kvalitetskontroll
av andra fiskvaror än konserver utöver vid sistnämnda kontroll
inflytande kontrollavgifter, har jordbruksnämnden beräknat till högst
50 000 kronor. Nämnden har i detta belopp även inräknat de medel, som
kan behöva tillskjutas för finansieringen av konservkontrollen. Vidare upplyser
nämnden, att behållningen i clearingkassan för fisk numera helt förbrukats.
I anslutning härtill hemställer nämnden om bemyndigande att för
genomförandet av kvalitetskontrollen få bestrida kostnaderna i sin helhet
med införselavgiftsmcdel.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra förorda, att till bestridande
av eventuellt erforderligt tillskott till konservkontrollen samt av sådana
kostnader för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver,

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 2i år 1960

sam inte kan täckas genom inflytande kontrollavgifter, skall få tagas i anspråk
ett belopp av högst 50 000 kronor ur de för budgetåret 1960/61 inflytande
eller dessförinnan influtna införselavgiftsmedlen på fiskets område.
Såsom jag framhöll vid anmälan av propositionen 1958: 71 förutsätter jag
emellertid, att även i fortsättningen vid export av normal omfattning kostnaderna
för konservkontrollen i sin helhet skall täckas genom kontrollavgifterna
och att avgifterna skall höjas, därest de normala kontrollkostnaderna
skulle stiga.»

Statens jordbruksnämnd har i sitt den 8 mars 1960 dagtecknade utlåtande
över motionerna I: 321 och II: 403 anfört följande.

Vad motionärerna anfört i fråga om den svenska fiskerinäringens läge och
den sjunkande lönsamheten inom fisket kan jordbruksnämnden ej vitsorda.
Tillgängliga uppgifter angående den successiva ökningen av saltsjöfiskets
avkastning jämsides med den fortlöpande minskningen av antalet fiskare,
prisutvecklingen lör fiskets förnödenheter samt företagna undersökningar
av förändringarna i yrkesfiskarnas inkomster och utgifter ger sålunda ej
stöd åt motionärernas allmänna karakteristik av de ekonomiska förhållandena
inom näringen. Dessa uppgifter utvisar tvärtom, att lönsamheten avfisket
under senare år i stort sett ökat. Beträffande nu nämnda uppgifter
hänvisar nämnden till de redogörelser i ämnet, som finns intagna i de årligen
lämnade propositionerna angående regleringarna på fiskets område ävensom
i en den 23 februari 1960 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse med förslag
till motsvarande regleringar för budgetåret 1960/61.

Jordbruksnämnden konstaterar vidare, att motionärerna tydligen förbisett,
att prisregleringen inom ostkustens prisregleringsområde ej är utformad
enligt samma grunder, som gäller för väst- och sydkusten. På ostkusten
finns sålunda ej fastställda vare sig ininimipriser eller garantipriser på sill
(strömming) eller torsk. Anmärkas bör vidare, att på väst- och sydkusten
endast minimipriserna på fisk fastställs av jordbruksnämnden, medan garantipriserna
bestäms av de av fiskarorganisationerna på respektive kuststräckor
bildade prisregleringsföreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk. Beträffande
innebörden av prisregleringarna på fisk hänvisas till den redogörelse,
som finns intagen i propositionen 1959: 65 (s. 7 och 8).

Vad angår motionärernas yrkanden om höjda ininimipriser på syd- och
västkusten får nämnden lämna följande upplysningar.

För sydkustens vidkommande innebär yrkandena, att nu gällande minimipriser
skulle höjas för sill I med 12 öre/kg ( + 18 %), för sill II med 17
öre/kg ( + 27 %), för torsk I med 12 öre/kg (-{- 21 % ) och för torsk II med
10 öre/kg ( + 18 %). För västkustens vidkommande innebär yrkandena en
höjning av minimipriserna för torsk och makrill med 11 öre/kg (+16 %
för torsk I samt + 19 % för torsk II och orensad makrill). För sill på västkusten
varierar minimipriserna under olika säsonger. Jämfört med nu gällande
ininimipriser på vintersill innebär yrkandena en prishöjning för sill I
med 18 öre/kg (+35 %) och för sill II med 28 öre/kg (+67 %). Därest
jämförelsen i stället sker med de senast gällande minimipriserna på fladensill
minskas prishöjningen för sill I till 8 öre/kg (+13 %) och för sill II
till 16 öre/kg (+30 %). Nu nämnda prisjämförelser har skett med de
statliga minimipriser, som gäller främst för inköp för försäljning till färskkonsumtion
inom landet. Därest jämförelsen i stället sker med den lägre
minimiprisnivå, som fastställts att gälla för inköp för vissa beredningar och
för export, blir givetvis prisskillnaderna väsentligt större.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1960

9

Enligt nämndens mening föreligger ej marknadsmässiga förutsättningar
att fastställa minimipriserna vid den nivå, som motionärerna föreslagit. En
dylik prissättning skulle nämligen leda till en minskad avsättning av fisk
på bland annat färskmarknaden inom landet och därmed också till att
lönsamheten för fisket — i varje fall vid oförändrade garantipriser — försämras.
EU rakt motsatt resultat mot det som motionärerna åsyftar skulle
sålunda kunna bli följden av ett bifall till föreliggande förslag. 1 detta sammanhang
bör erinras om alt det enligt gällande direktiv för prisregleringen
på fisk ( se propositionen 1951:81) betonats, att man vid avvägningen av
minimipriserna självfallet måste beakta, att minimipriserna ej sätts så högt,
att de försvårar ett uppehållande eller eu ökning av den inhemska fiskkonsumtionen.

Garantipriserna på fisk på väst- och sydkusten fastställs, såsom ovan berörts,
av prisregleringsföreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk. Dessa
priser bestäms under hänsynstagande till beräknade försäljningsmöjligheter
för den av föreningarna övertagna fisken, varjämte även beaktas de pristillägg,
som ställs till föreningarnas förfogande av medel ur prisregleringskassan
för fisk. För att i någon mån belysa vissa konsekvenser av motionärernas
förslag, såvitt avser enbart den ifrågasatta garantiprishöjningen på
sill, kan följande nämnas. För berörda regleringsföreningar inom väst- och
sydkustens prisregleringsområden skulle garantiprishöjningen medföra ett
ökat subventionsbehov för sillfiske med 4,1 milj. kronor räknat på de sillöverskott,
som föreningarna övertagit under år 1959. (Härvid har sålunda
icke medräknats den förlust, som för regleringsföreningarna uppkommit vid
nyttiggörandet av 1959 års sillöverskott, vilken förlust vid då rådande fiskeoch
avsättningsförhållanden överstigit 2,5 milj. kronor.) En dylik höjning
av garantipriserna skulle emellertid också få till följd en enorm ökning av
de kvantiteter sill, som blir föremål för föreningarnas prisgaranti. Denna
skulle exempelvis — genom att garantipriserna skulle komma att överstiga
de inköpspriser, som exportörerna normalt erlägger för reguljär export på
fria marknader — utsträckas att omfatta även sill, som nu säljs till exportminimipriser
eller däröver. Beräknat på 1959 års sillexport till fria marknader
skulle härigenom ett ytterligare subventionsbehov uppkomma av i runt
tal 1 milj. kronor. Vidare skulle betydande kvantiteter av de fångster, som
nu av svenska fiskare ilandförs i utrikes hamnar, i stället komma att landas
i Sverige (år 1959 direktlandades i utlandet totalt 80,8 milj. kg fisk, som i
huvudsak erhållits i samband med fiske efter sill). Härutöver finge man
räkna med en väsentlig ökning av regleringsföreningarnas sillöverskott på
grund av den höjda minimiprisnivån och den därav orsakade minskade avsättningen
till minimipris samt ej minst med hänsyn till den inverkan på hela
fiskets inriktning och omfattning, som den höjda garantiprisnivån för sillen
skulle få till föjd. Om skärpning av fångstbegränsningarna härvid ej vidtas
för att minska uppkommande sillöverskott torde man enligt nämndens mening
böra kalkylera med ett sammanlagt tillskott av statsmedel för subvention
av sillfisket i storleksordningen 15—30 milj. kronor per år. Vilka förluster,
som vid den nu ifrågasatta garantiprisnivån skulle uppkomma vid ett
sillfiske utan fångstbegränsningar undandrar sig nämndens bedömanden.

Sammanfattningsvis vill nämnden framhålla, att ett genomförande av
motionärernas förslag skulle komma att innebära ett fullständigt frångående
av de hittills tillämpade grunderna vid avvägningen av minimi- och garantipriserna
på fisk.

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1960

Utskottet. I förevarande proposition har begärts bemyndigande för Kungl.
Maj:t att under budgetåret 1960/61 reglera priserna på fisk enligt i huvudsak
de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår. Utskottet tillstyrker
att sådant bemyndigande lämnas och förordar, att Kungl. Maj:ts
förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj 1952
(nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m. antages av riksdagen.
I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag torde prisregleringen även under budgetåret
1960/61 i princip böra bedrivas så, att medelsbehovet, för att upprätthålla
densamma, i huvudsak kan täckas av till prisregleringskassan för
fisk inflytande medel. Icke heller har utskottet något att erinra mot att
behållningen i prisregleringskassan — under i propositionen angivna förutsättningar
— får användas för lån till prisregleringsföreningarna på fiskets
område för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar på export. Vidare
tillstyrker utskottet att förenämnda föreningar även under budgetåret
1960/61 skall få disponera de krediter, för vilka staten ställt garanti, till
deras fulla belopp.

Beträffande det i motionerna I: 321 och II: 403 framförda yrkandet har
statens jordbruksnämnd i sitt i det föregående återgivna yttrande framhållit,
att ett genomförande av motionärernas förslag skulle komma att innebära
ett fullständigt frångående av de hittills tillämpade grunderna vid avvägningen
av minimi- och garantipriserna på fisk. Med hänvisning härtill och
under åberopande även i övrigt av jordbruksnämndens yttrande avstyrker
utskottet bifall till motionerna i fråga.

Kungl. Maj :ts förslag och uttalanden beträffande regleringen av importen
och exporten av fisk och fiskprodukter har icke föranlett utskottet att
göra någon erinran. Utskottet tillstyrker följaktligen att såväl införselförordningen
(1953:372) som utförselförordningen (1953:374) ges förlängd giltighet
för tiden till och med den 30 juni 1961. Under åberopande av vad
utskottet anfört i sitt utlåtande nr 1 till årets riksdag (p. 106 s. 100—102)
förordas vidare, att för täckande av kostnaderna för en befattning som fiskexportrepresentant
för nästa budgetår beräknas ett belopp av 90 000 kronor
att utgå ur de införselavgiftsmedel som upptages eller upptagits på fiskets
område.

I propositionen har även föreslagits, att till bestridande av eventuellt erforderligt
tillskott till konservkontrollen samt av sådana kostnader för kvalitetskontrollen
av andra fiskvaror än konserver, som icke kan täckas genom
inflytande kontrollavgifter, skall få tagas i anspråk ett belopp av högst
50 000 kronor ur de för budgetåret 1960/61 inflytande eller dessförinnan influtna
införselavgiftsmedlen på fiskets område. Utskottet har icke något
att invända häremot men förutsätter då i likhet med Kungl. Maj :t att även
i fortsättningen vid export av normal omfattning kostnaderna för konservkontrollen
i sin helhet skall täckas genom kontrollavgifterna och att dessa
skall höjas, om de normala kostnaderna skulle stiga.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1960

11

Utskottet ansluter sig jämväl i övrigt till vad Kungl. Maj:t föreslagit i
förevarande proposition.

I motionen II: 755 har hemställts, att riksdagen måtte uttala, att prisregleringsmedel
må användas av Centralnämnden för fiskpropaganda efter godkännande
av jordbruksnämnden, varvid medel jämväl bör kunna utgå direkt
ur prisregleringskassan för fisk. Som framgår av uttalande i propositionen
nr 65 till 1959 års riksdag föreligger inga hinder för de i centralnämnden ingående
prisregleringsföreningarna på fiskets område att bidraga med medel
till centralnämndens verksamhet. Vederbörande prisregleringsföreningar har
följaktligen själva möjlighet att vid sin avvägning av prisregleringsmedlens
användande bedöma i vilken utsträckning medel bör användas för propagandaverksamhet.
Under sådant förhållande anser utskottet att motionen
II: 755 icke behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

A. antaga förslagen till följande förordningar:

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen
den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med
fisk, m. m.;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5
juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa
slag av fisk och skaldjur;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5
juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa
slag av fisk och skaldjur m. m.;

B. medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1961
reglering av priserna på fisk ävensom importen och exporten
av fisk av vissa slag jämte vad därmed sammanhänger
må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
förordats i det föregående;

C. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under
budgetåret 1960/61 för lån i Sveriges kreditbank aktiebolag
mot gängse ränta ställa garanti dels åt Sydkustfisk, förening
u. p. a., intill ett belopp av 2 000 000 kronor jämte ränta, dels
åt Västkustfisk, förening u. p. a, intill ett belopp av 3 000 000
kronor jämte ränta; samt

D. avslå motionerna 1:321 och 11:403.

II. att motionen II: 755 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 8 april 1960

På jordbruksutskottets vägnar:
RUDOLF ANDERBERG

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1960

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Anderberg, Nord, Jonsson, Eskilsson,
Mossberger, Gunnar Berg, Hedström, Jonasson, Uno Olofsson och Harald
Pettersson;

från andra kammaren: herrar Hseggblom, Lindström, Rimås, Arweson,
Jönsson, Johanson i Västervik, Svensson i Vä, Franzén*, Johansson i öckerö
och Hedin.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Hedin.

600694 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag