Bankoutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

1

Nr 20

_ Utlåtande i anledning av väckta motioner om utgivande av ett
värdefast statligt obligationslån.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande
motioner, nr 434 i första kammaren av herr Lundström in. fl. och nr 543 i
andra kammaren av herrar Wedén och Ohlin, har föreslagits, att riksdagen
dels i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om kompletterande uppdrag
till värdesäkringskommittén att med skyndsamhet och förtur i förhållande
till andra arbetsuppgifter föreslå närmare bestämmelser och villkor för
utgivandet av ett värdefast, statligt obligationslån och dels befullmäktigar
riksgäldskontoret att när resultatet av utredningen föreligger vid lämplig
tidpunkt emittera ett sådant lån.

Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen It: 543.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttrande från värdesäkringskommittén
och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Värdesäkringskommittén har anfört följande.

Den del av de båda motionerna, som direkt berör värdesäkringskommitténs
arbete, är motionärernas förslag att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
hemställa om kompletterande uppdrag till värdesäkringskommittén att med
skyndsamhet och förtur i förhållande till andra arbetsuppgifter föreslå
närmare bestämmelser och villkor för utgivandet av ett värdefast, statligt
obligationslån.

Värdesäkringskommittén har enligt sina direktiv att utreda ett mycket
omfattande problemkomplex, som inte endast innefattar frågan om de
förutsättningar, under vilka en indexreglering på kreditmarknaden låter
sig rent tekniskt genomföras, utan även problemet om ett sådant systems
önskvärdhet mot bakgrunden av de allmänna målsättningarna för den
ekonomiska politiken. Kommittén finner det mot den bakgrunden vara
mindre ändamålsenligt, att frågan om villkoren för ett statligt värdefast
obligationslån upptages till särbehandling, innan den kunnat taga ställning
till huvudparten av de principiella och tekniska spörsmål, som innefattas
i utredningsdirektiven och av vilka ett flertal torde komma att aktualiseras
vid behandlingen av villkoren för ett värdefast statligt obligationslån.

Det av motionärerna förordade utredningsuppdraget skulle, såvitt kommittén
kan bedöma, innebära att den i viss utsträckning måste taga ställning
till en del väsentliga villkor för ett indexlån, såsom räntesats, löptider,
amorteringstakt, indexklausulens innehåll och omfattning med flera villkor
för det värdefasta obligationslånet. Utredningen kan givetvis icke avgöra
villkoren för den statliga upplåningen. Dessa avgöranden ankommer på de
myndigheter, vilka normalt handhava den statliga upplåningen, i första
hand riksgäldsfullmäktige. Däremot är kommittén beredd att om så anses
lämpligt biträda riksgäldskontoret med upplysningar angående olika möjligbeter
att anordna värdebeständighetsgarantien, med avseende på valet
av regleringsindex, garantiens omfattning och andra hithörande frågor.

1 Bi haag titt riksdagens protokoll 1960. 8 samt. Nr 20

2

Baiikoutskottets utlåtande nr 20 år 1960

Beträffande de yttre förutsättningarna för utgivandet av ett värdefast
statligt obligationslån vill kommittén i detta sammanhang endast fästa uppmärksamheten
på de oklara förhållanden, som för närvarande råder beträffande
beskattningen av de belopp, vilka i förekommande fall skall utgöra
kompensation för inträffad penningvärdeförsämring. Enligt hittills tillämpad
rättspraxis (Regeringsrättens utslag av den 23 april 1953) har innehavare
av indexreglerat skuldbevis att redovisa vid lånets inlösen utbetalad
kompensation såsom skattepliktig intäkt, medan frågan om skatteplikten
för den ersättning som utöver skuldbevisens nominella belopp eller inköpspris
kan erhållas vid försäljning före inlösningstidpunkten, ej varit föremål
för regeringsrättens prövning. Eftersom valet mellan skatteplikt och skattefrihet
för indexkompensationen har vittgående konsekvenser för indexlånens
egenskaper av värdebeständiga kontrakt, kan skattefrågan enligt kommitténs
uppfattning inte lösgöras ur sitt principiella sammanhang för en
snabbehandling, särskilt som en tillfredsställande lösning av indexlånens
skattefråga — såvitt nu kan bedömas — inte kan nås utan vissa förändringar
av gällande skattelagstiftning. Om man vid en isolerad indexlåneemission
av den typ, som motionärerna förordar, vill undvika den av det
rådande rättsläget skapade osäkerheten beträffande indexlåns beskattning,
synes det därför som om en särskild lagstiftning för detta lån (av det slag
som gällt t. ex. för av staten utfärdade sparobligationer) vore nödvändig.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som avstyrker bifall till motionerna,
erinrar om att frågan om utgivningen av ett värdebeständigt obligationslån
var föremål för riksdagens ställningstagande så sent som under nästföregående
år. Samtliga i ärendet hörda remissinstanser, bland dem riksgäldsfullmäktige,
hade avstyrkt motioner om ett sådant lån. 1 sitt remissyttrande
hade fullmäktige konstaterat, att tillräcklig klarhet ännu icke vunnits beträffande
de komplicerade och svåröverskådliga problemkomplex av såväl
teoretisk som praktisk art, vilka mötte på förevarande område. Bl. a. ansåg
sig fullmäktige sakna tillräcklig grundval för att kunna bedöma, vilka
ränte- och andra lånevillkor, som lämpligen borde fastställas för ett värdefast
obligationslån och vilka verkningar för kreditmarknaden, ett sådant
lån skulle komma att få. Två reservanter inom fullmäktige hade dock förordat
motionärernas ifrågavarande förslag. Bankoutskottet, som i sitt utlåtande
nr 39/1959 upptog motionerna till behandling i ett vidare sammanhang,
ansåg sig heller icke kunna biträda motionärernas förslag med
hänsyn bl. a. till att de mycket svåröverskådliga verkningarna på kapitalmarknaden
av indexbundna lån ännu icke blivit utredda. Motionerna föranledde
i enlighet med utskottets hemställan icke någon riksdagens åtgärd.

Sedermera har, såsom jämväl framgår av motionerna, inom finansdepartementet
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 september 1959 tillsatts
en kommitté, den s. k. värdesäkringskommittén, för utredning bl. a. av
frågan om värdesäkring av finansiella placeringar, speciellt av långfristig
typ. Motionärerna föreslår nu, att värdesäkringskommittén skall erhålla
uppdrag att efter skyndsam utredning, med förtur i förhållande till andra
arbetsuppgifter, föreslå närmare bestämmelser och villkor för utgivande

Bankoutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

3

av ett värdefast statligt obligationslån, samt att riksdagen samtidigt skulle
bemyndiga fullmäktige att, när resultatet av utredningen föreligger, vid
lämplig tidpunkt emittera ett sådant lån.

Innan fullmäktige upptar motionärernas förslag till behandling vill fullmäktige
här ånyo understryka den principiella ståndpunkt, som fullmäktige
i flera tidigare sammanhang (se härom bl. a. bankoutskottet utlåtanden
nr 18/1952 och nr 10/1957) intagit till frågan om värdesäkring av penningplaceringar.
Fullmäktige har härvid bl. a. hävdat, att ansträngningarna i
första hand och med all kraft bör inriktas på att söka bevara ett fast penningvärde
och att, om strävandena härutinnan krönes med framgång, behovet
av indexreglerade krediter automatiskt bortfaller. Fullmäktige har
jämväl givit uttryck åt den uppfattningen, att det för eu ekonomisk politik,
vars målsättning är eu stabilisering av penningvärdet, måste te sig motsägelsefullt
att främja utgivningen av indexbundna statsobligationer, som
ju skulle innebära ett underkännande av möjligheterna att genomföra en
sådan politik. Härtill vill fullmäktige nu foga ett understrykande av bankoutskottets
tidigare i år gjorda uttalande (uti. nr 7), att det i rådande läge
är av största vikt, att statens lånebehov så långt möjligt begränsas.

Vad härefter det föreliggande motionsyrkandet angår, anser fullmäktige,
som under hand beretts tillfälle taga del av ett av värdesäkringskommittén
till bankoutskottet avgivet yttrande i ärendet, i likhet med kommittén det
mindre ändamålsenligt, att frågan om villkoren för ett statligt värdefast
obligationslån upptages till särbehandling, innan kommittén tagit ställning
till huvudparten av de principiella och tekniska spörsmål, som innefattas
i utredningsdirektiven. Att hela problemkomplexet i samband med värdesäkring
av fordringar blir i ett sammanhang allsidigt belyst och utrett
ligger helt i linje med de önskemål, som fullmäktige tidigare i hithörande
sammanhang framfört, och torde utgöra en nödvändig förutsättning för
att utgivningen av ett värdefast statligt obligationslån skall kunna upptagas
till ett mer allvarligt övervägande inom fullmäktige. Härtill kommer att.
såvitt fullmäktige kunnat finna, efter riksdagens nyssnämnda ställningstagande
några särskilda omständigheter icke tillkommit av beskaffenhet
att påkalla en utbrytning av detta spörsmål till särbehandling. I detta sammanhang
vill fullmäktige särskilt erinra om att det i mars 1960 emitterade
5 Va % statslånet tillförde statskassan över en miljard kronor, vilket visar
att möjligheter förefinnes att i marknaden upplåna avsevärda belopp på
längre sikt.

Till utlåtandet bär fogats ett protokollsutdrag från ärendets behandling
inom fullmäktige, av vilket framgår att herr IT. Svensson gjort följande
uttalande:

1 likhet med fullmäktiges majoritet anser jag, all del ännu inte finns
tillräckligt underlag för ett principiellt ståndpunktslagande till frågan om
indexbundna statslån. De svårigheter som möter att bedöma och sammanväga
denna frågas olika aspekter enbart på grundval av teoretiska utred -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1960

ningar talar emellertid enligt min mening för att ett praktiskt försök med
ett sådant lån bör kunna göras. På anförda grunder anser jag, att fullmäktige
bort biträda de ifrågavarande motionernas syfte.

Utskottet

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 4 september 1959 har statsrådet
och chefen för finansdepartementet tillkallat sakkunniga för att verkställa
utredning rörande värdesäkring av fordringar och därmed sammanhängande
problem. Enligt de för de sakkunniga, värdesäkringskommittén,
utfärdade direktiven skall utredningen, vars resultat skall kunna tjäna som
underlag för ett praktiskt ställningstagande, verkställa en systematisk genomgång
av de konkreta problem som en eventuell indexreglering kan
väntas medföra på olika områden och därvid redovisa de för- och nackdelar
som kan antagas vara förknippade med ett sådant system. Med hänsyn
till de komplicerade frågor som behöver belysas beräknas utredningsarbetet
icke bliva avslutat innevarande år.

Motionärerna anser att kommittén, medan den fullgör detta utredningsuppdrag,
borde få i uppdrag att skyndsamt utarbeta förslag till bestämmelser
och villkor för utgivandet av ett värdefast, statligt obligationslån, varefter
riksgäldsfullmäktige — enligt bemyndigande av riksdagen — skulle
ha att vid lämplig tidpunkt emittera ett sådant lån. Både värdesäkringskommittén
och fullmäktige i riksgäldskontoret har avstyrkt det i motionerna
framförda förslaget. Såväl kommittén som fullmäktige finner det
sålunda mindre ändamålsenligt, att frågan om villkoren för ett sådant lån
upptages till särbehandling innan den kunnat taga ställning till huvudparten
av de principiella och tekniska spörsmål som innefattas i utredningsdirektiven
och av vilka ett flertal torde komma att aktualiseras vid
behandlingen av villkoren för ett värdefast, statligt obligationslån. Kommittén
har bl. a. påpekat att det skulle kunna bli fråga om att genomföra
en särskild lagstiftning för detta lån med hänsyn till den av rådande rättsläge
skapade osäkerheten beträffande indexlåns beskattning. Fullmäktige
i riksgäldskontoret har erinrat om att det i mars 1960 emitterade 5 V2 %
statslånet tillförde statskassan över en miljard kronor, vilket visar att möjligheter
förefinnes att i marknaden upplåna avsevärda belopp på längre sikt.

Under hänvisning till vad värdesäkringskommittén och fullmäktige i
riksgäldskontoret anfört, i vilket utskottet i allt väsentligt kan instämma,
hemställer utskottet,

att motionerna I: 434 och II: 543 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1960

På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF

Bankoutskottets utlåtande nr 20 år 1960

5

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Strandler,
Aspling, Yngve Nilsson, Ståhle och Mattsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Eliasson i Sundbom,
Persson i Appuna, Adamsson, Boija, Bengtsson i Göteborg och
Nordgren.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Ewerlöf, Schmidt, Yngve Nilsson, Boija, Bengtsson i Göteborg och
Nordgren, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha nedanstående
lydelse:

»Frågan om värdesäkra placeringsformer för långsiktigt sparande har i
anledning av väckta motioner behandlats av riksdagen vid flera tillfällen
under senare år. Den 4 september 1959 lämnade Kungi. Maj:t bemyndigande
för statsrådet och chefen för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga
för att verkställa utredning rörande värdesäkring av fordringar
och därmed sammanhängande problem. Detta utredningsarbete pågår för
närvarande, men det är osäkert om det kan avslutas ens under år 1961.

Utskottet anser att förhållandena på kapitalmarknaden alltjämt är sådana
att man ej bör avvakta denna utrednings slutförande utan beakta att
åtgärder för att främja en bättre balans kan bli aktuella dessförinnan. Visserligen
har det i mars 1960 emitterade 5 V2 % statslånet tillfört statskassan
ett avsevärt belopp, men svårigheter kan likväl möta under framförliggande
budgetår att täcka det statliga lånebehovet på kapitalmarknaden.

Vid sådant förhållande synes lämpligt att det lämnas fullmäktige i riksgäldskontoret
i uppdrag att som en provisorisk beredskapsåtgärd påbörja
ett utredningsarbete syftande till att förbereda upptagandet av ett värdefast,
statligt obligationslån vid lämplig tidpunkt. Det förutsättes, att fullmäktige
härvid samråder med och inhämtar upplysningar från värdesäkringskommitlén
i fråga om valet av regleringsindex, garantiens omfattning
och andra hithörande frågor. Komittén har förklårat sig beredd medverka
i detta hänseende. Såsom kommittén vidare påpekat är skattefrågan vid
emitteringen av ett indexlån för närvarande ett olöst problem. Vid utredningsarbetet
torde fullmäktige därför få ägna beskattningen av de värdefasta
obligationerna sin särskilda uppmärksamhet. Det torde få ankomma

6 Bankoutskottets utlåtande nr 20 dr 1960

på fullmäktige att inför riksdagen redovisa det sålunda verkställda utredningsuppdraget.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen — i anledning av motionerna I: 434 och
II: 543 — må i skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret
uppdraga åt fullmäktige att i samråd med värdesäkringskommittén
verkställa utredning rörande förutsättningarna
för en emission av ett värdefast, statligt obligationslån och
för riksdagen framlägga de förslag vartill utredningen kan
ge anledning.»

Stockholm 1960

STATENS REPRODUKTIONS ANSTALT
198960