Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1960

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande
ägandeförhållandena och maktkoncentrationen inom det
privata näringslivet.

I en inom andra kammaren under nr 536 väckt, till bankoutskottet hänvisad
motion har herr Haglund m. fl. hemställt, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning i syfte att klarlägga ägandeförhållandena
och maktkoncentrationen inom det privata näringslivet.

Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande
från kommerskollegium, som vid sitt utlåtande fogat yttranden från handelskamrarna
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle ävensom från Kooperativa
förbundet och Sveriges industriförbund. Därjämte har utskottet berett
tillfälle för Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen att avgiva
yttrande i ärendet.

Kommerskollegium har i likhet med de i ärendet hörda handelskamrarna
ävensom Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen avstyrkt
motionen. Kollegium anför följande.

Motionärerna ha hemställt om en utredning angående ägandeförhållandena
och maktkoncentrationen inom det privata näringslivet. Syftet med en
sådan utredning har i motionen icke angivits närmare än att utredningen
skulle bereda medborgarna ökad insyn i näringslivet. I anslutning härtill vill
kollegium allmänt uttala att det synes angeläget att man från det allmännas
sida ägnar uppmärksamhet åt den pågående koncentrationen av företagarverksamheten
inom landet. Visserligen måste en sådan utveckling anses
vara fördelaktig ur den synpunkten att den skapar ökade möjligheter till
rationalisering av produktion och distribution, konsumenterna till gagn,
men erfarenheten visar att den också kan leda till förhållanden, vilka för
samhället framstå såsom betänkliga. Det må erinras om att statsmakterna
genom särskild lagstiftning och särskilt tillskapade myndigheter redan ha
vissa möjligheter att ingripa mot de ur samhällets synvinkel ej önskvärda
företeelserna. Kollegium avser härmed närmast 1953 års konkurrensbegränsningslag
samt pris- och kartellnämnden, näringsfrihetsombudsmannen och
näringsfrihetsrådet. Nämnden kan genom undersökningar och utredningar
kartlägga förhållandena på t. ex. prisbildningens område inom olika branscher,
och ombudsmannen kan genom att draga saken inför rådet få prövat,
huruvida ett visst företag eller grupper av företag på ett ur allmän synpunkt
otillbörligt sätt missbrukar sin ställning.

För att härefter närmare anknyta till motionen må erinras om att såväl

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 8 samt. Nr 17

2

Bankoutskottets utlåtande nr 11 är 1960

aktiebolagslagen som lagen om ekonomiska föreningar möjliggöra för den
enskilde att få en viss inblick i ägandeförhållandena inom näringslivet. Härvid
bör framför allt aktiebolagslagens föreskrifter om detaljredovisning av
aktier i andra bolag uppmärksammas. Företagens årsredovisningar ge en
tämligen god bild av koncern- och liknande förhållanden. Såsom handelskammaren
i Gävle framhållit kunna också upplysningar i dessa frågor vad
beträffar större företag inhämtas i årligen utkommande uppslagsverk och
genom de analyser av bokslut som bruka lämnas i dagspressen och facktidskrifter.

Maktkoncentrationen påverkas emellertid icke endast av ägandeförhållandena
utan av en mångfald andra omständigheter. Motionärerna ha bl. a. påpekat,
att det förekommer att en och samma person har styrelseuppdrag i
ett flertal bolag och ha häri sett en tendens till sådan koncentration. Detta
behöver emellertid icke med nödvändighet vara fallet. Förening hos en person
av flera styrelseuppdrag kan ha sin förklaring exempelvis i en önskan
från bolagens sida att tillgodogöra sig vederbörandes speciella erfarenheter
eller däri att kretsen av personer skickade för uppdragen är starkt begränsad.
Kollegium vill — utan att ingå på de olägenheter som kunna vara förknippade
med sammanförande hos en person av många styrelseuppdrag —
med det nu sagda endast framhålla, att en klarläggande utredning om maktkoncentrationen
förutsätter ytterst vanskliga ståndpunktstaganden och bedömanden.
Svårigheterna i samband med en utredning berörande hela det
enskilda näringslivet måste bli mycket stora med hänsyn till den mångfald
skiftande faktorer som spela in när det gäller koncentrationsförhållandena.
Det torde ej kunna förväntas att resultatet härav skall kunna giva en fullständig
bild av de verkliga förhållandena. Det må även erinras om att dessa
icke äro bestående utan ständigt ändras i större eller mindre utsträckning.
I de särskilda fall där det skulle kunna vara påkallat att det allmänna får
ingående upplysningar om ett företags förhållanden, torde det vara möjligt
för Kungl. Maj :t att föranstalta om erforderliga undersökningar av hithörande
frågor, exempelvis genom lämpligt ordinarie statligt organ.

Handelskammaren i Gävle har bl. a. framhållit följande.

Ett incitament till motioner har uppenbarligen bl. a. varit de meddelanden,
som på sistone förekommit i pressen och där livligt kommenterats. Handelskammaren
finner det naturligt att när en gammal industri lägges ned, såsom
nu skett bl. a. i Gävle, den spontana reaktionen blir medkänsla med dem,
som härigenom hotas av arbetslöshet. Ingen ansvarskännande företagsledning
kan dock av hänsyn till de anställda under någon längre tid fortsätta
med driften av en rörelse, som äger otillräckliga resurser för att genomföra
den rationalisering och anpassning av produktionen, som kräves för att företaget
skall kunna hävda sig i den skärpta konkurrensen. En viss omställning
av det svenska näringslivet och produktionsapparaten blir f. ö. en ofrånkomlig
följd av Sveriges inträde i sjustatsblocket. Driftsnedläggelser inom
vissa industrier måste därför enligt handelskammarens uppfattning accepteras,
varvid givetvis förutsättes att avvecklingen sker med hänsynstagande
till de anställda och de rekommendationer härvidlag som lämnas av arbetsmarknadsstyrelsen
och industriens produktionsråd.

När motionärerna föreslår en undersökning om hur stort inflytande sam -

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1960

3

hället och de anställda haft vid de aktuella fabriksnedläggelserna, ligger det
nära till hands att förmoda, att de anser att statliga ingripanden skulle kunna
ha förhindrat den uppkomna situationen. Handelskammaren vill som sin
bestämda uppfattning deklarera, att det skulle vara synnerligen olyckligt om
statsmakterna genom stödåtgärder sökte hålla vid liv företag, som icke visat
sig konkurrenskraftiga eller som på grund av långvarig kris till följd av
internationell strukturrationalisering (textil) måste nedläggas. Detta vore
endast att fördröja en ofrånkomlig produktionsanpassning.

Kammaren vill för övrigt i sammanhanget framhålla, att de kapitalinsatser
som göres inom industriföretagen, mera sällan kan återvinnas vid en
avveckling av rörelsen. Det är därför naturligt, att företagsledningen i det
langsta söker undvika en så radikal åtgärd som ett nedläggande av rörelsen
eller överflyttande av driften till annan ort innebär. De statligt dirigerade
foretagen synes icke i motsvarande grad ha att taga hänsyn till yrkeskunnig
P<frs.onal och gj°rda investeringar. Kammaren har sålunda på nära håll haft
tillfälle att bevittna hurusom Tobaksmonopolet med kort varsel lämnade
Gavle, en stad med 200-åriga anor inom tobaksbranschen. När monopolets
överförande av cigarrcigarrett-tillverkningen till Malmö ägde rum, var för
övrigt konjunkturläget ur sysselsättningssynpunkt väsentligt sämre än nu
vid nedläggandet av textilfabriken i Strömsbro.

Sveriges industriförbund anser, att det icke kan förnekas att såväl äganderätten
till produktionsmedlen som fördelningen av styrelseuppdragen i de
större bolagen och koncernerna här i landet företer en viss koncentration.
Det senare förhållandet gäller för övrigt inte enbart inom aktiebolagssfären
utan även inom den ekonomiska föreningsrörelsen. Omfattningen och verkningarna
av denna koncentration är emellertid på många håll starkt överdrivna
särskilt med tanke på alla de starka balanserande krafter vi har i
t. ex. lagstiftningen, pressen, den allmänna opinionen, intresseorganisationerna
o. s. v. Enligt Industriförbundets mening är det dock önskvärt att
äganderätten till företagen får en ökad spridning. En spridd personlig äganderätt
till produktionsmedlen bör medföra ett ökat intresse från olika befolkningsgruppers
sida för att produktionsapparaten skall förstärkas och
utvecklas.

Industriförbundet anser sig inte kunna dela motionärernas uppfattning
om värdet av en offentlig utredning för att klarlägga ägandeförhållandena
och maktkoncentrationen inom det privata näringslivet. Vad beträffar ägandeförhållandena
är dessa genom redan gjorda undersökningar förhållandevis
väl kända och det förefaller inte som om en förnyad utredning skulle
kunna öka kunskapen därom i mera betydande grad. I fråga om maktkoncentrationen,
d. v. s. olika personers inflytande på företagens skötsel, måste
kraftigt framhållas, att detta endast till mindre del kan mätas genom statistiska
studier av ägandeförhållandena och fördelningen av styrelseuppdragen.
Det reella inflytandet beror på eu rad faktorer, som det knappast är
möjligt att få ett riktigt grepp om genom en statlig utredning. Det är exem -

Bihang till riksdagens protokoll 1960. X sand. Nr 17

4

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1960

pelvis uppenbart att verkställande direktörerna i många storföretag har ett
inte sällan avgörande inflytande på bolagens skötsel trots att deras aktieinnehav
i bolagen är synnerligen litet. Även i de statliga bolagen har uppenbarligen
de verkställande direktörerna en utomordentligt stor makt.

Kooperativa förbundet, som helt instämmer i den inledande motiveringen
till motionen, berör i sitt yttrande bl. a. frågan om lagstiftning mot samhällsskadlig
konkurrensbegränsning. Åtskilliga statliga utredningar har utförts
som har bidragit till att lämna upplysningar om företagskoncentrationens
och företagssamarbetets utbredning inom flera branscher av det
privata näringslivet.

Enligt förbundets uppfattning stöter man vid bedömningen av den i samband
med stordriftsformens och maktkoncentrationens tillväxt på mycket
komplicerade problem. En utredning av det slag som berörts skulle visserligen
i sin mån bidraga till att belysa, vid vilken gräns maktkoncentrationen
inom det privata produktions- och bankväsendet oeftergivligt skulle anses
kräva särskilda statliga ingripanden, vilka i så fall måste beslutas på den
politiska vägen. Å andra sidan torde den inte kunna lämna nämnvärda upplysningar
om i vilken omfattning den principiella suveräniteten hos privata
och andra icke-statliga företag att inrikta sin bestämmanderätt över affärspolitiken
— avseende t. ex. lokalisering av företagsenheterna, tekniska och
arbetsorganisatoriska omläggningar, finansieringsmetoder etc. — är inriktad
på kostnadsminskning och produktivitetshöjning. Den kooperativa rörelsens
fortgående utveckling mot tekniska stordriftsformer har varit och är förbunden
med dylika strävanden. Utvecklingen mot storföretag med åtföljande
utnyttjande av moderna rationaliseringsmetoder innebär obestridligen nyttoverkningar
för samhället i dess helhet, även om de enskilda företagens avsikter
i denna riktning inte i främsta rummet ledes av en sådan målsättning
utan av intresset att öka räntabiliteten för deras kapitalinvesteringar. Man
torde heller inte böra förbise, att samhället genom statsmakterna redan nu
äger möjligheter att i väsentliga avseenden påverka det privata näringslivet
genom en hela det ekonomiska livet och samhällslivet i övrigt omfattande
ledning av den ekonomiska politiken. Dessa medel har i alltjämt ökad utsträckning
tagits i bruk och effektiviserats. Detta gäller t. ex. investeringsoch
kreditpolitik, penningpolitik, sysselsättningspolitik och handelspolitik.

Huruvida ett mera direkt statligt ingripande i de enskilda företagens ledning,
planering och verksamhet i övrigt skulle visa sig vara mera gagneligt
för att motverka missbruk av den i motionen berörda maktkoncentrationen
än de mera generella och indirekta åtgärder för att leda det privata företagslivet
in i en samhällsekonomiskt betonad samverkan, vilka nyss berörts,
förefaller förbundet tvivelaktigt. Om ett allmänt förstatligande kan det här
inte vara tal; härom är inte heller fråga i den föreliggande motionen. Inom

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1960

5

en del kretsar av det brittiska arbetarpartiet har ett förslag om rätt för
staten att förvärva en aktieminoritet i aktiebolag av större omfattning och
betydelse omfattats med visst intresse. Avsikten med en sådan lagstiftning
skulle vara att på så sätt förvärva ökad direkt insyn i respektive företags
interna planering och i dess ledning. Det vill dock synas som om en sådan
anordning knappast skulle ge större möjligheter i avsedd riktning än bestämmelsen
om tillsättande av minoritetsrevisor i den svenska aktiebolagslagen.
Möjligheterna att genom åtgärder liknande dem, som nyss berörts,
förvärva ökad insyn i företagen och ett effektivt samhälleligt medinflytande
synes alltså vara starkt begränsade av minoritetsställningen. Större effektivitet
för att stävja en autokratisk ledning av de många stora aktiebolag,
i vilka aktiekapitalet är fördelat på många händer, kan möjligen ernås genom
icke-statliga åtgärder, främst genom de s. k. aktieägarföreningarna.
Över huvud taget är, som framhålles i motionen, en decentralisering av
aktieinnehavet i privata företag i aktiebolagsform, däribland också affärsbankerna,
i och för sig önskvärd. En alltför utbredd decentralisering kan
emellertid lätt leda till att det faktiska maktinnehavet hos en stabil större
minoritetsgrupp förstärkes, såvida inte samtidigt organisatoriska åtgärder
för att trygga medinflytandet för de smärre aktieägarna av nyss antydd art
igångsättes och främjas. Det har uppgivits, att i vissa mycket stom, börsnoterade
aktiebolag i Storbritannien det visat sig tillräckligt att 20 procent
eller mindre av aktierna innehas av den stabila, maktägande minoritetsgruppen
för att betrygga dess kvarvaro vid makten. Möjligen skulle en utredning
i motionens syfte kunna stimulera de små aktieägarna till att genom
egna organisationer tillvarataga sin medbestämmanderätt. Det är dock tydligt
att en dylik organisatorisk utveckling inom aktiebolagsväsendet ingenting
har att göra med en ökad samhällelig insyn i företagen eller ett stärkande
av det samhälleliga medinflytandet.

Förbundet betonar de tekniska svårigheterna att verkställa den av motionärerna
föreslagna utredningen. Den första svårigheten ligger i att förskaffa
utredningen ganska obegränsad tillgång till bokföring, affärshandlingar och
korrespondens hos företagen, till och med avsevärt mer vittgående än motsvarande
bestämmelser i den svenska konkurrenslagstiftningen, då utredningen
ju också skulle avse att skaffa uppgifter om de reella äganderättsförhållandena.
Därtill torde särskild lagstiftning erfordras. Vidare är begreppet
»maktkoncentration» i avsevärd grad diffust och mångtydigt. Varje
slag av kvanitativ mätning är givetvis uteslutet.

Förbundet föreslår att Kungl. Maj :t närmare prövar huruvida den i motionen
föreslagna utredningen trots omnämnda tekniska svårigheter kan
företagas med utsikt till att ernå åsyftade resultat samt — därest en dylik
utredning icke befinnes böra ske — att företeelser av det slag som innebär
missbruk av den i motionen berörda maktkoncentrationen i andra avseen -

6

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1960

den än i fråga om konkurrensbegränsningen — för vilken särskild lagstiftning
redan gäller — med uppmärksamhet följes av de statliga organ och
myndigheter, vilka har sin verksamhet förlagd till dessa övriga områden,
och att de iakttagelser som härvid kan komma att göras i största möjliga
utsträckning bringas till offentlig kännedom.

Svenska arbetsgivareföreningen har bl. a. lämnat följande upplysningar.

I ett dynamiskt näringsliv med fortgående välståndsökning sker ständigt
förändringar i produktionens inriktning och omfattning. Arbetskraftens anpassning
till denna utveckling sker ofta frivilligt och utan att några svårlösta
problem uppstå. Det är emellertid ofrånkomligt att en strukturomvandling
ibland medför omställningsproblem, som kan bli mycket svårbemästrade,
i första hand givetvis för den friställda arbetskraften men också
för en hel bygd, då en för denna dominerande industri tvingas inställa driften.
Det är i en sådan situation angeläget att de största ansträngningar göras
från såväl företagets som samhällets sida för att underlätta omställningsprocessen.
För företagets del gäller det att i god tid informera anställda och
berörda myndigheter om förestående driftsinskränkningar. Denna information
tryggas bl. a. genom huvudorganisationernas avtal om företagsnämnden
och det avtal om varsel vid arbetsnedläggelse, som träffats mellan det för
föreningen och Sveriges industriförbund gemensamma organet Industriens
Produktionsråd och arbetsmarknadsstyrelsen. Vid de av motionärerna
nämnda industrinedläggelserna i Gävle och Valdemarsvik har ingen befogad
kritik kunnat riktas mot företagsledningarnas uppfyllande av dessa överenskommelser.

Landsorganisationen instämmer i motionärernas uppfattning att samhällets
insyn i näringslivets ägande- och maktkoncentrationsförhållanden för
närvarande knappast kan anses vara tillfredsställande. Fn undersökning
som den av motionärerna föreslagna torde dock stöta på betydande svårigheter.
De formella äganderättsförhållandena, liksom styrelseuppdragens fördelning,
kan förmodligen i stort gå att klarlägga, men detta säger mycket
litet om var den reella makten ligger. Personer i företagsledande ställning
kan, utan att själva äga någon större andel av företagen, utöva ett avgörande
inflytande över dessas politik dels beroende på sin utomordentliga insyn
i företagens interna förhållanden, dels genom möjligheten att inskaffa fullmakter
från ägare av mindre aktieposter, vilka ej själva anser sig ha anledning
rösta för sina andelar. Banker och andra inrättningar kan genom sin
låneverksamhet eller fullmakter från vissa ägarekategorier skaffa sig långtgående
möjligheter att styra stora företagsbildningars utveckling utan att
något formellt ägareförhållande kan konstateras. Genom släktskapsförhållanden,
användandet av bulvaner etc. kan vidare den reella makten utövas
av helt andra personer än de formella ägarna. Ehuru dessa förhållanden
torde vara ytterst besvärliga att klarlägga skulle det enligt LO icke desto
mindre vara intressant och viktigt att få dem belysta och diskuterade.

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1960

7

Landsorganisationen anser att en rent klarläggande utredning av ägandeoch
maktfördelningsförhållandena skulle underlätta bedömandet av vilka
ytterligare åtgärder som kan behöva vidtagas för att fördjupa den ekonomiska
demokratien. Den pågående diskussionen om ytterligare vidgande av
aktieägandet till nya medborgargrupper, bl. a. genom statliga åtgärder, gör
det dessutom särskilt angeläget att få utrett i vad mån en sådan utveckling
kan leda till en ökad maktkoncentration genom att den kan underlätta för
vissa grupper att behärska stora företagsbildningar med relativt ringa egen
insats av kapital, och om så är fallet, hur samhället lämpligast skall motverka
detta. LO vill därför icke motsätta sig att en utredning av ifrågavarande
slag kommer till stånd.

Utskottet

Den föreliggande motionen utmynnar i ett yrkande om att riksdagen hos
Kungl. Maj :t skulle begära en utredning i syfte att klarlägga ägandeförhållandena
och maktkoncentrationen inom det privata näringslivet. Motionen
ger emellertid icke underlag för ett bedömande av vad som åsyftas med begreppet
maktkoncentration eller eljest vilket ändamål den föreslagna utredningen
skulle kunna tjäna.

I motionen omnämnes bl. a. att fördelningen av styrelseuppdragen i de
stora bolagen skett på ett sådant sätt att vissa personer erhållit ett stort
antal sådana uppdrag. Detta väl kända förhållande framgår av allmänt tillgängliga
uppslagsböcker och torde icke kräva någon särskild utredning för
att klarläggas. Det är vidare sörjt för att allmänheten skall kunna få en
insyn i ägandeförhållandena m. m. genom föreskrifter i aktiebolagslagen och
lagen om ekonomiska föreningar. Ytterligare må nämnas att myndigheterna
genom 1953 års konkurrensbegränsningslag fått möjlighet att ingripa när
det gäller företeelser som ur samhällets synpunkt är icke önskvärda. Motionärerna
har icke visat att dessa möjligheter till insyn skulle vara otillräckliga.
Utskottet finner därför att något behov icke blivit styrkt av en utredning
av den vittsyftande karaktär som motionärerna tänkt sig och som med
nödvändighet skulle bli ytterst komplicerad och praktiskt svårgenomförbar,
särskilt om det gällde att försöka belysa icke blott de formella utan de reella
koncentrationsförhållandena inom näringslivet. Därtill kommer att en sådan
utredning snabbt skulle förlora i aktualitet. Utskottet kan ej heller finna att
en utredning av detta slag skulle ha någon betydelse för en önskvärd spridning
av äganderätten till aktier, för vilket ändamål åtgärder av annan art
torde böra komina i fråga.

Motionärerna har vidare berört frågan om nedläggningen av vissa företag,
ehuru denna fråga knappast synes ha något samband med den s. k. maktkoncentrationen.
Utskottet vill i anledning härav framhålla att åtgärder av

8

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1960

detta slag torde vara ofrånkomliga i ett dynamiskt näringsliv där produktionens
inriktning ständigt undergår förändringar. Strukturförändringarna
framkallar dock med nödvändighet vissa problem, som kan vara svårbemästrade.
Hithörande frågor har därför uppmärksammats både av berörda myndigheter
och av arbetsmarknadens parter. Regler har antagits, enligt vilka
företagsledningen har att i god tid informera de anställda och myndigheterna
om förestående driftsinskränkningar. Dessa regler, som tryggas genom
avtal mellan huvudorganisationerna, har också iakttagits i de särskilt omnämnda
fallen. Även om det är angeläget att strukturanpassningen sker på
ett sådant sätt att svårartade skadeverkningar undvikes under omställningstiden
måste samtidigt framhållas, att dessa förändringar inom näringslivet
måste få ske. I detta sammanhang torde f. ö. äganderättsförhållandena och
en större eller mindre insyn i företagen vara av helt underordnad betydelse.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 536 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 29 mars 1960

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Strandler,
Aspling, Yngve Nilsson, Ståhle och Torsten Mattsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Sköldin*, Löfgren*,
Eliasson i Sundborn, Persson i Appuna, Adamsson, Hamilton och
Nordgren.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1) av herrar Mattsson och Eliasson i Sundborn, vilka ansett att utskottets
motivering bort ha följande lydelse:

»Den föreliggande motionen utmynnar i ett yrkande om att riksdagen hos
Kungl. Maj :t skulle begära en utredning i syfte att klarlägga äganderättsförhållandena
och maktkoncentrationen inom det privata näringslivet. Mo -

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1960

9

tionärerna framhåller, att en stark maktkoncentration råder inom storföretagen
och affärsbankerna och ifrågasätter om icke samhället har för ringa
insyn i de förhållanden, som rör ägande och maktkoncentration.

Enligt utskottets mening innebär en finansiell maktkoncentration — privat
såväl som statlig — en risk genom att den kan leda till maktmissbruk.
Inom vissa branscher är stordrift mången gång nödvändig. Men den får inte
leda till en ekonomisk koncentration, som utnyttjas i samhällsskadliga monopolistiska
syften och till ett undertryckande av den mindre företagsamheten.
Såsom anförts i ett yttrande över motionen har det länge stått klart
för lagstiftarna i både Sverige och andra länder, att en intim sammanflätning
mellan ledningen av storföretagen inom skilda branscher av produktionslivet
och mellan dessa företag och bankkoncerner och andra tongivande
kreditgivare medför faror för en förstärkning av monopolistisk maktutövning.
De lagstiftningsåtgärder mot samhällsskadlig konkurrensbegränsning,
som genomförts i vårt land, är självfallet ägnade att motverka en dylik monopolistisk
maktutövning.

Det är ett känt faktum, att en betydande finansiell koncentration råder
inom vissa delar av näringslivet. Även om styrkeförhållandena mellan kapital
och arbete numera i hög grad utjämnats främst genom arbetsmarknadsorganisationerna
och även om olika lagstiftningsåtgärder tillkommit i syfte
att förhindra maktmissbruk, är det enligt utskottets mening angeläget att
utvecklingen följes med uppmärksamhet och att skadlig maktkoncentration
motverkas. Utskottet vill samtidigt starkt understryka, att enskilt ägande
och enskild företagsamhet utgör grunden för en gynnsam produktionsutveckling
med bevarad personlig frihet.

En mera spridd personlig äganderätt till produktionsmedlen måste enligt
utskottets mening eftersträvas. Det är därför särskilt angeläget att den
mindre företagsamheten främjas genom goda kreditmöjligheter — bl. a. bör
möjligheterna att erhålla långfristig kredit avsevärt förbättras — en väl avvägd
skattepolitik och andra åtgärder, varigenom det direkta personliga
ägandet kan spridas till så många som möjligt.

Den av motionärerna förordade utredningen har icke direkt tillstyrkts av
någon remissinstans. I yttranden av bl. a. Kooperativa förbundet och Landsorganisationen
har framhållits de betydande svårigheter som möter om man
skall kartlägga icke blott de formella och ganska väl kända äganderättsförhållandena
utan också de reella koncentrationsförhållandena inom vissa delar
av näringslivet. Utskottet delar denna uppfattning.

Utskottet vill slutligen framhålla att motionärerna icke framlagt något
konkret förslag som främjar ett mera spritt direkt personligt ägande och
som är ägnat att motverka en skadlig finansiell koncentration.»

2) av herrar Fahlander, Strandler, Aspling, Ståhle, Andersson i Ronneby,

10

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1960

Sköldin, Persson i Appuna och Adamsson, vilka ansett att utskottets yttrande
och hemställan bort erhålla följande lydelse:

»Den föreliggande motionen utmynnar i ett yrkande om att riksdagen hos
Kungl. Maj:t skulle begära en utredning i syfte att klarlägga ägandeförhållandena
och maktkoncentrationen inom det privata näringslivet. Av remissinstanserna
har både Kooperativa förbundet och Landsorganisationen uttalat
sitt positiva intresse för en sådan utredning.

Utskottet vill instämma i motionärernas uttalande att insynen i näringslivets
ägande- och maktkoncentrationsförhållanden för närvarande knappast
kan anses vara tillfredsställande. I flera av remissyttrandena från näringslivets
egna organisationer har för övrigt vitsordats att äganderätten till produktionsmedlen
och fördelningen av styrelseuppdragen i de större bolagen
företer ’en viss koncentration’. Utan att ingå på någon bedömning av om den
nuvarande koncentrationen ur rent näringspolitisk synpunkt är fördelaktig
eller medför nackdelar, finner utskottet förhållandena vara sådana att en
kartläggning av detta område skulle fylla en viktig uppgift genom att ge
ökad upplysning om och vidgad insyn i det privata näringslivets struktur
och äganderättsförhållanden.

Behovet av en utredning av detta slag har också kommit att aktualiseras
genom de önskemål som från vissa håll, bl. a. i de likalydande motionerna
I: 528 och II: 639 till fjolårets riksdag, framförts om ytterligare spridning av
aktieägandet till nya medborgargrupper. I samma mån som en vidgning av
aktieinnehavet kan komma att ske genom spridning av små aktieposter, ökar
givetvis också dessa gruppers behov av en ökad insyn i ägande- och maktfördelningsförhållandena
inom det privata näringslivet. Behovet av ökad
upplysning om dessa förhållanden har på senare tid dessutom understrukits
genom bl. a. vissa uppmärksammade företagsnedläggelser. Även om vissa
svårigheter skulle uppstå vid en undersökning av detta slag, anser utskottet
det angeläget att en kartläggande utredning om ägandeförhållandena och
maktkoncentrationen inom det privata näringslivet kommer till stånd.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen — med bifall till motionen II: 536 — måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning i syfte att
klarlägga ägandeförhållandena och maktkoncentrationen inom
det privata näringslivet.»

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1960