liankouts kottets utlåtande nr 11 de 11)60

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning i syfte att
skapa en statlig svensk petrokemisk industri.

I en inom andra kammaren under nr 89 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottets handläggning, har herr Johansson i Stockholm m. fl. hemställt,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en utredning
i syfte att skapa en statlig svensk petrokemisk industri, oberoende av
utländska koncerner, på grundval av förstatligande och statligt monopol på
oljeimporten, oljedistributionen, oljehandeln och oljeraffineringen i stort
sett efter de riktlinjer som föreslagits av 1945 års oljeutredning».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

över motionen har utlåtande i vederbörlig ordning inhämtats från kommerskollegium,
som vid sitt utlåtande fogat yttranden från Sveriges industriförbund
och handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle.

Kommerskollegium anför, att det av oljeutredningen framlagda förslaget
om ett statligt oljemonopol icke har föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd,
varför frågan härom numera torde få anses avskriven. Att nu införa ett
oljemonopol i syfte att därigenom skapa förutsättningar för en statlig
petrokemisk industri kan kollegium ej förorda. Kollegium avstyrker därför
bifall till den föreslagna utredningen. Även övriga remissinstanser har avstyrkt
motionen.

Sveriges industriförbund framhåller följande:

Den petrokemiska industrien kännetecknas av en intensiv teknisk utveckling
under hård konkurrens. Ett omfattande forskningsarbete nedläggs
på att få fram nya produktionsmetoder och förbättrade produkter. En petrokemisk
industri, som icke kan följa med i denna tekniska utveckling, kommer
därför att redan efter kort tid slås ut i konkurrensen.

Vårt tekniska kunnande och våra forskningsresurser beträffande petrokemien
iir för närvarande begränsade. Ett nära samarbete med utländska
företag och ett utnyttjande av deras erfarenheter är därför en förutsättning
för att eu petrokemisk industri skall kunna startas och drivas i Sverige.

En av orsakerna till att någon petrokemisk industri ännu icke kommit
till stånd här i landet iir att den möjliga avsättningen för flertalet av de
produkter som kan komma i fråga hittills varit för liten för att tillåta byggandet
av anläggningar i ekonomisk skala. Storleken av den minsta tillverkning
som kan anses ekonomiskt motiverbar har för övrigt successivt

llihang till riksdagens protokoll 1060. 8 sand. Nr H

2

liankoutskottets utlåtande nr It år WHO

ökat. De kapitalinvesteringar som blir nödvändiga för ändamålet har också
med tiden kraftigt stigit.

Konsumtionen i Norden av vissa petrokemiska produkter har emellertid
nu kommit upp i en nivå som synes kunna motivera anläggningar i ekonomisk
skala. Tekniskt bistånd kan säkerligen erhållas från USA eller Västeuropa,
varvid en privatägd industri torde ha större möjligheter än ett statligt
företag att få del av utländska erfarenheter på området.

För att finansiera uppbyggnaden av en petrokemisk industri i Sverige
torde kapitaltillskott från utlandet vara erforderligt. I motsats till vad som
framhålles i motionen är ett vidgat internationellt finansieringssamarbete
i hög grad önskvärt och ligger helt i linje med aktuella strävanden mot eu
liberalisering av världshandeln och av de internationella kapitalrörelserna.
Staten bör alltså tillse att tillflödet av utländskt kapital till den svenska
marknaden underlättas, men anledning att skapa eu statlig industri i branschen
saknas.

Stockholms handelskammare yttrar följande:

Handelskammarens allmänna inställning till frågan om statsdrift torde
här icke behöva närmare redovisas. Utöver de allmänna skäl som bruka
åberopas mot statsdrift kan det finnas anledning att i nu förevarande sammanhang
särskilt understryka, att den europeiska integrationen, som måste
innefatta större frihet för kapitalrörelser mellan de europeiska länderna,
icke gärna kan få innebära, att Sverige blir ett uteslutande kapitalexporterande
land.

Vårt intresse att etablera oss i andra europeiska länder med därav följande
behov av kapitalexport måste alltså få en motsvarighet av kapitalplacering
från utländska intressenters sida i vårt land. Att detta kan bli
aktuellt vid utbyggnaden av en petrokemisk industri i landet är uppenbart,
eftersom det här är fråga om investeringar på hundratals miljoner kronor.

Redan ur kapitaltillgångssynpunkt är det svårt att tänka sig att staten
skulle engagera sig i en petrokemisk industri. Mot ett statligt engagemang
i denna verksamhet talar också, att en helt ny industri i Sverige på detta
område måste baseras på den erfarenhetsgrund, som redan föreligger, d. v. s.
hos de enskilda företag som engagerat sig i kemisk industri. Därutöver måste
våra resurser kompletteras med tekniskt »know-how» från andra håll i en
betydligt större utsträckning än sannolikt i något annat känt fall av nyetablerad
industri.

Det torde inom landet föreligga olika intressen med inriktning på en snar
utbyggnad av petrokemisk industri. Ur olika synpunkter är det angeläget,
att den fortsatta uppbyggnaden av vår kemiska industri sker med så ringa
dröjsmål som möjligt. Ett statligt engagemang i detta sammanhang skulle
säkerligen taga avsevärd tid, innan det kunde realiseras. Ett statsingripande
på detta område skulle lätt kunna medföra, att utvecklingen i Europa gled
förbi oss.

Handelskammaren i Göteborg uttalar bl. a. följande:

En petrokemisk industri i statlig form skulle, utan de fördelar som enskilt
företagande skulle kunna ernå genom samgående med internationella företag
på oljeområdet, ha att möta den mycket hårda internationella konkurrens,
som redan existerar. På lång sikt måste det antagas, att den petroke -

Bankoutskottets utlåtande nr 1''i år liftiO

3

miska industrien kommer att koncentrerus till sådana områden, som ligga
val till, d. v. s. nära produktionsområdena för råvarorna, och att de företag,
som äro inkopplade i hela utvinnings- och förädlingsprocessen när det gäller
mineraloljor, också äro de som ha störst möjligheter att hålla i gång eu
konkurrenskraftig petrokemisk produktion. Med utgångspunkt från sådana
bedömningar är det knappast rimligt att igångsätta en statlig industri
av föreslagen art i vårt land. Härtill kommer, att man med de inlegralionsplaner,
som nu börjat tillämpas inom EFTA, måste räkna med att vi om ett
antal år icke längre ha några tullar gentemot bl. a. England där det redan
finnes en högt utvecklad petrokemisk industri. Den industri det här gäller
är i hög grad automatiserad, varför det ej heller av sysselsättningspolitiska
motiv kan vara något statens speciella intresse att i vårt land skapa en
petrokemisk industri.

Skånes handelskammare påpekar bl. a. att en petrokemisk industri förutsätter
en omfattande forskning. På detta område har de utländska oljekoncernerna
stort försprång. Utan tillgång till dessa koncerners forskningsresurser
skulle det därför enligt kammaren säkerligen taga mycket lång
tid för en nyupptagen svensk forskning att hinna ikapp den utländska. Att
beakta är jämväl de betydande risker, som startandet av en ny rörelse inom
denna bransch med den internationella konkurrens, som där råder, skulle
innebära. Av nu anförda skäl anser kammaren, att staten icke bör engagera
sig å ifrågavarande område utan att eventuella initiativ till inhemsk petrokemisk
industri bör överlåtas åt den enskilda företagsamheten.

Handelskammaren i Gävle har anfört bl. a. följande.

De av motionärerna framförda betänkligheterna mot att eu internationell
koncern skulle komma att intressera sig för den svenska marknaden och
där ensam eller i samarbete med svenska företag starta eu petrokemisk
industri finner handelskammaren överdrivna. En dylik utveckling vore enligt
handelskammarens uppfattning snarast att betrakta såsom eu önskvärd
genväg till skapandet av en livskraftig inhemsk petrokemisk industri.

Handelskammaren kan heller icke dela motionärernas påtagliga misstro
mot de dotterbolag till de stora internationella oljebolagen, som nu är verksamma
på den svenska marknaden. Tvärtemot vad som i motionen hävdas
synes samarbetet mellan dessa och staten under det senaste världskrigets
avspärrning liksom under Suez-krisen i stort sett ha varit gott. Kammaren
finner likaledes anledning framhålla de betydande insatser, som med dessa
företags medverkan såväl ekonomiskt som personellt göres för att åstadkomma
en tillfredsställande beredskapslagring åt vårt land.

Utskottet. Den i motionen berörda frågan om förstatligande av oljeimporten
och oljedistributionen in. m. var senast föremål för riksdagens behandling
i anledning av då föreliggande motioner under 1959. Utskottel fann i
sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 0 1959 icke skäl föreligga för
riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära förslag om clt förstatligande
av ifrågavarande företag. Utskottet är alltjämt av samma uppfat t -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1960

ning. Vid sådant förhållande och under hänvisning i övrigt till vad remissinstanserna
anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte avslå motionen II: 89.

Stockholm den 22 mars 1960

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Geijer*, Schmidt,
Strandler, Aspling, Yngve Nilsson och Torsten Mattsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Larsson i Julita,
Löfgren, Eliasson i Sundborn, Persson i Appuna, Bengtsson i Göteborg*,
Lindahl och Nordgren.

* Ej närvarande vid justeringen.

U >|1 til* M

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 63
003853