Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1960

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utformningen av
en planerad internationell finansieringsinstitution, m.m.

I en inom andra kammaren under nr 619 väckt, till bankoutskottet hänvisad
motion har herrar Rydén och Christenson i Malmö hemställt, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte föreslå att den internationella finansieringsinstitutionen
(IDA) får en sådan utformning att den vid sidan av att
tillhandahålla investeringskrediter till de underutvecklade länderna även
direkt engagerar sig vid etablerandet av industri-, handels- och transportföretag
inom de underutvecklade länderna eller om detta icke låter sig göra,
att Kungl. Maj :t tar initiativet till skapandet av en sådan etableringsfond
som i motionen skisserats inom Världsbanken.

I den föreliggande motionen har framhållits, att bristen på riskvilligt kapital
för investeringar inom näringslivet i länder under utveckling »spelar en
ödesdiger roll». För att avhjälpa denna brist anser motionärerna att de internationella
offentliga insatserna i större utsträckning bör inriktas på den
privata sektorn. Den multilaterala hjälpen bör med andra ord inkludera åtgärder
för att starta och driva industri- och handelsföretag i dessa länder.
Världsbanken anses vara den lämpligaste organisationen för administrerandet
av en biståndsverksamhet av detta slag. Motionärerna erinrar om att
Världsbankens biståndsverksamhet avses bli förstärkt genom förslaget om
bildandet av en ny internationell finansieringsinstitution (IDA). I motionen
föreslås att vårt land antingen försöker påverka utformningen av denna fond
i den riktning som angivits eller verkar för bildandet av ytterligare en fond,
som skulle ha helt till uppgift att etablera och driva industri- och handelsföretag
i de mindre utvecklade länderna. Efter en tid av förslagsvis fem år
skulle samtliga aktier i företaget säljas inom det hjälpbehövande landet och
ledningen överlåtas på den inhemska tjänstemannakadern.

över motionen har utskottet inhämtat yttrande från fullmäktige i riksbanken,
som anfört följande.

Motionen utgår från att den »väldiga» kapitalhjälpen till de underutvecklade
länderna skulle ha givit oväntat ringa resultat beroende på dess inriktning
pa allmännyttiga och liknande projekt. Trots att denna kapilalhjälp i
förhållande till de föreliggande behoven snarast måste betecknas som knapp,
bni den i själva verket hall eu avgörande betydelse lör vissa länders möjligheter
att genomföra sina utvecklingsprogram. (Indien erhåller t. ex. under

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 8 samt. Nr 13

2

Bankoutskottets utlåtande nr 13 dr 1960

den andra femårsplanen utländskt bistånd uppgående till halva värdet av
landets export.) Att hjälpens inriktning på basinvesteringar inte skulle vara
gynnsam, torde man få ställa sig tveksam till. Sådana investeringar i ekonomiskt
mindre utvecklade länder jämnar nämligen marken för privata investeringar,
vilka annars ej skulle komma till stånd.

Detta hindrar givetvis inte att tillförsel av privat riskvilligt kapital lör nyetablering
inom näringslivet i de mindre utvecklade länderna utgör ett angeläget
önskemål, icke minst på grund av det tekniska kunnande och den industriella
erfarenhet som härigenom förmedlas. I motionen havdas, att bristen
på sådant kapital endast kan avhjälpas genom att de internationella otfentliga
insatserna i större utsträckning inriktas på den privata sektorn; »det ar
nödvändigt att den multilaterala hjälpen inkluderar åtgärder for att starta
och driva industri- och handelsföretag i de underutvecklade landerna».

Med hänvisning till ovan antydda motivering föreslås i motionen, att antingen
det internationella utvecklingssamfundet (International Development
Association — IDA) ges en sådan utformning att det direkt engagerar sig vid
etablerandet av industri-, handels- och transportföretag inom de underutvecklade
länderna eller en särskild etableringsfond med denna uppgift på
svenskt initiativ skapas inom Världsbanken. Sedan stadgan för IDA numera
antagits av Världsbankens direktion och underställts medlemsstaterna för
godkännande, torde möjligheter att påverka dess utformning ej längre föreligga
Vad avser förslaget om tillskapande av ett nytt finansieringsorgan vdl
fullmäktige framhålla, att det 1956 såsom ett komplement till Världsbanken
upprättade Internationella finansieringsbolaget (International Finance Corporation
— IFC) redan ålagts uppgifter liknande de i detta förslag åsyftade.
Principerna för IFC:s verksamhet avviker visserligen i någon mån från de i
motionen förutsedda — främst så till vida att investeringsbolaget icke må
ikläda sig ansvar för förvaltningen av företag i vilka det investerat men
fullmäktige vill ändå starkt ifrågasätta lämpligheten av att föreslå ytterligare
en internationell institution på detta område.

Med hänsyn till vad som ovan sagts anser sig fullmäktige icke kunna tillstyrka
de i motionen framställda yrkandena.

Vid behandlingen av ärendet hos fullmäktige anmälde herr Kollberg, att
han ansåg att fullmäktige hade bort tillstyrka motionen.

Utskottet

Motionärerna har anvisat två alternativa vägar i syfte att förbättra kapitalförsörjningen
till privata företag i länder under utveckling, nämligen antingen
en reform av IDA eller upprättandet av ett nytt internationellt finansieringsinstitut.

Utskottet vill beträffande IDA framhålla, att planerna på detta finansieringsinstitut
nu fortskridit så långt att det knappast föreligger några praktiska
möjligheter att från svensk sida få ändringar till stånd. Stadgan för
IDA har antagits av Världsbankens direktion och underställts medlemsstaterna
för godkännande.

1 anledning av förslaget om upprättandet av ett nytt finansieringsinstitut

Bankoutskotiets utlåtande nr 13 dr 1960

3

får utskottet erinra om att det vid sidan av IDA redan finns det i motionen
icke omnämnda år 1956 upprättade Internationella finansieringsbolaget
(IFC), vars syften i väsentliga hänseenden överensstämmer med dem som
angivits för det ifrågasatta nya institutet. IFC lämnar bidrag till enskilda
företags kapitalförsörjning och utgör således ett komplement till den av Internationella
återuppbyggnadsbanken bedrivna, huvudsakligen på långivning
till stater och statsgaranterade projekt inriktade verksamheten. Bolagets fond,
till vilken Sverige bidragit med ca 6 miljoner kronor, uppgår enligt senast tillgängliga
uppgifter till 94 miljoner dollar. Den 30 september 1959 hade IFC
investerat medel i tjuguåtta olika projekt till ett sammanlagt belopp av nära
24 miljoner dollar. Privata investerare hade dessutom deltagit med över 3
miljoner dollar. Företagen var uppdelade på tretton länder i Asien, Australien
och Sydamerika.

Beträffande IFC:s verksamhet är för övrigt att nämna, att denna även avser
att främja en ökad tillströmning av privat kapital till de mindre utvecklade
länderna. Bolaget skall också verka för att företagsadministrativ sakkunskap
tillföres dessa länders näringsliv. Däremot har bolaget icke självt
ansvaret för ledningen av de företag, i vilka medel investerats, vilket närmast
torde vara en fördel jämfört med det i motionen föreslagna systemet. Det har
också, bl. a. från svensk sida, ansetts betydelsefullt, att finansieringsbolagets
verksamhet bedrives efter affärsmässiga linjer. Vidare förtjänar påpekas, att
de utlanade medlen skall friställas genom överlåtelse av bolagets intressen
till privata investerare, så snart detta låter sig göra på tillfredsställande villkor.

Då det icke torde kunna ifrågakomma att vid sidan av IDA och IFC inrätta
ytterligare ett internationellt finansieringsinstitut av det slag motionärerna
förordat, får utskottet avstyrka bifall till den föreliggande motionen.
Utskottet hemställer,

att motionen II: 619 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1960

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Strandler,
Aspling, Yngve Nilsson och Ståhle;

från a n d r a kammaren: herrar Sköldin* Larsson i Julita, Regnéll* Eliasson
i Sundborn, Persson i Appuna, Adamsson, Ägren och Nordgren.

* Ej närvarande vid justeringen.