Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960
1
Kr 8
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av
punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 15 januari 1960 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 28, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad
lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås, att försäkringar med kort utbelalningstid i ökad
utsträckning skall godtagas vid taxeringen som pensionsförsäkringar, vilket
bl. a. innebär att premierna blir avdragsgilla. Förslaget syftar till att
möjliggöra tecknande av försäkring med avdragsgilla premier för ålderspension,
som skall utgå under tiden mellan verklig pensionsålder och den ålder
då allmän tilläggspension och folkpension börjar utgå.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 31 §.
1. Med pension-----eller annorledes.
Med pensionsförsäkring ---— ■— försäkringen upphör.
Ålderspension, som — —----anses skälig.
Med efterlevandepension — — ----personer leva.
1 Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se 1959: 564.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 8
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Såsom efterlevandepension — — — ---vara pensionsförsäkring.
Vid tillämpningen--— ---vid omgifte.
Kapitalbelopp, som — —---av efterlevandepensionen.
Skall enligt avtal om pensionsför- Skall enligt avtal om pensionsförsäkring
ålderspension eller invalid- säkring ålderspension eller invalidpension
upphöra eller nedsättas viss pension upphöra eller nedsättas viss
tid efter det pensionsåldern eller ar- tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan
inträtt eller skall an- betsoförmågan inträtt eller skall annan
efterlevandepension än försörj- nan efterlevandepension än försörjningsränta
upphöra eller nedsättas ningsränta upphöra eller nedsättas
viss tid efter den försäkrades död må viss tid efter den försäkrades död må
denna tid icke understiga fem år el- denna tid icke understiga fem år eller,
i fråga om ålderspension vars ler, i fråga om ålderspension, som
årsbelopp icke överstiger 3 000 kro- upphör tidigast då den försäkrade
nor, två år. fyllt 63 år, ett och ett halvt år.
Med kapitalförsäkring------än pensionsförsäkring.
Innehåller avtal — -----en kapitalförsäkring.
Kan livförsäkring,-------Kungi. Maj :t.
Försäkring, vilken-----—- dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall-------som huvudförsäkringen.
För att-----med tjänst.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband därmed
skall följande iakttagas.
1. Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1960 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.
2. Försäkring, som meddelats före den 1 juli 1960 och som enligt äldre
bestämmelser är att anse såsom pensionsförsäkring, skall även efter lagens
ikraftträdande hänföras till sådan försäkring.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:503 av herrar Virgin och Svärd samt
II: 625 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta
dels att ålderspensionsförsäkring avseende tid efter det den försäkrade
fyllt 63 år skall godtagas vid taxeringen såsom pensionsförsäkring därest
den avser en tid av minst ett år;
dels att såsom sådan pensionsförsäkring skall betraktas även kompletterande
pensionsanordningar för åldersåren 19—21 för efterlevande barn
samt i fråga om sjuk- och invalidpension; samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
författningstext»;
2) de likalydande motionerna I: 504 av herr Äman samt II: 624 av herr
Gustafson i Göteborg och fröken Höjer, vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370) utformas på sätt i motionerna anförts, samt
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år t960
3
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring
av ifrågavarande lagrum.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 504 och II: 625.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
1. Inledning, s. 3—4.
2. Gällande rätt in. m., s. 4—7.
3. Utredningspromemorian, s. 7—9.
4. Remissyttrandena, s. 9—12.
5. Departementschefen, s. 12—15.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.
Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna 1:503 och
II : 6 2 5 anföres i huvudsak följande. Propositionsförslaget innebär en otvivelaktig
och angelägen förbättring av gällande ordning men går dock enligt
motionärernas mening i visst avseende icke så långt som önskvärt vore. Det
föreslås i fråga om ålderspension, som upphör tidigast då den försäkrade
fyllt 63 år, att varaktighetstiden skall vara minst ett och ett halvt år för
att avdrag skall få åtnjutas. För det fall att den pensionsberättigade kvarstår
i sin tjänst efter det han fyllt 65 år — vilket i många fall utgör den
verkliga pensionsåldern — intill årets slut eller om den verkliga pensionsåldern
sättes till 66 år, behövs en kortare tid än ett och ett halvt år. Motionärerna
förslår den ändringen i Kungl. Maj :ts förslag att liden sättes till
ett år.
Enligt gällande pensionsordningar förekommer att efterlevandepension
till barn utgår till 21 års ålder. Sådan pension från den allmänna tilläggspensioneringen
utgår emellertid till 19 års ålder. Behov av temporär pensionsanordning
av begränsad varaktighet kan alltså här uppkomma. Samma
kan förhållandet bli när det gäller sjuk- och invalidpension (motsvarande
förtidspension inom den allmänna tilläggspensioneringen). Enligt motionärernas
uppfattning bör sådana kompletterande anordningar vidtagas i
fråga om sjuk-, invalid- och efterlevandepension att de kan behandlas såsom
pensionsförsäkring i skattetekniskt avseende.
I de likalydande motionerna 1:504 och 11:624 anför motionärerna
bl. a. De i propositionen föreslagna lagändringarna fyller icke de
krav som man från tjänstemannahåll måste uppställa för att en tillfredsställande
samordning mellan privata tjänstepensionsanordningar och den
allmänna tilläggspensioneringen skall kunna ske på ett rationellt sätt. Såväl
TCO, SPP som andra remissinstanser riktade kritik mot det förslag som
i förevarande avseende utarbetats inom finansdepartementet. Man kritiserade
den av utredningsmannen föreslagna regeln att utbetalningstiden skulle
It Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 8
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960
vara lägst två år. Departementschefen har icke ansett sig kunna föreslå ett
kortare tidsmässigt rekvisit än 11/2 år. En sådan ordning löser emellertid
inte det problem som remissinstanserna har pekat på och som kommer
att uppstå om på arbetsmarknaden en ordning skulle komma att gälla, som
innebär att de anställda kvarstår i tjänst till slutet av det år då 65 års ålder
uppnåtts. Motionärerna hemställer därför att ifrågavarande tidsmässiga
rekvisit sättes till ett år. En sådan regel kan för att minska riskerna av eventuellt
missbruk, såsom Folksam påpekat i sitt yttrande, kompletteras med
ett stadgande att sådan pension alltid skall upphöra vid 67 års ålder. Dessutom
kan det föreskrivas att pension skall utbetalas kvartals- eller månadsvis.
I sitt remissyttrande aktualiserade TCO även vissa spörsmål som rörde
samordningen av privata pensionsanordningar med den allmänna tilläggspensioneringen
i vad gäller andra förmånsområden än ålderspension. Detta
gällde dels allmänt för efterlevandepension, t. ex. i form av barnpension
mellan 19 och 21 års ålder samt för förtidspension, dels för pensionsförsäkringar
i fråga om förtids- och efterlevandepension för år 1962 vid försäkringsfall
som inträffar detta år.
Departementschefen har i propositionen avfärdat ifrågavarande spörsmål,
som ur tjänstemannasynpunkt är av stor betydelse, med att han inte kan
biträda förslaget med hänsyn till nödvändigheten av en någorlunda klar och
enhetlig avgränsning åt de i skattehänseende gynnade pensionsförsäkringarna.
Vidare hänvisar departementschefen — tydligen närmast med tanke på
de speciella problemen avseende år 1962 -— till att utbetalningar av förmåner
direkt från företagen till anställda eller anställdas efterlevande är avdragsgilla
vid taxeringen, varför behovet av att försäkringsvägen täcka sådana kostnader
bör vara ringa. Med tanke på förhandlingarna om samordning av privata
tjänstepensionsanordningar med den allmänna tilläggspensioneringen är
det av stor betydelse att klarhet vinnes i avseende på ifrågavarande frågeställningar.
Motionärerna hemställer därför att lagtexten så utformas att det
framgår afl temporära pensionsanordningar av detta slag är att hänföra
till pensionsförsäkring.
TCO upptog i sitt remissyttrande även frågan om s. k. kapitalunderstöd.
I anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen stadgas, alt sådant kapitalbelopp
inte får överstiga det högsta årliga beloppet av ålders- eller invalidpension
ökat med det högsta beloppet av efterlevandepension om sådan utgår
till make. Bestämmelserna innebär, att kapital understöden, i och med att
förekommande privata tjänstepensionsanordningar samordnas med den allmänna
tilläggspensioneringen, ej torde kunna bibehållas på hittillsvarande
nivå i förhållande till totalpensionsnivån — utan att falla utanför begreppet
pensionsförsäkring i skatteavseende. En sådan utveckling vore synnerligen
olycklig med hänsyn till den betydelse som kapitalunderstöden har. Motionärerna
hemställer därför att sådana åtgärder vidtages att kapitalunderstödsformen
jämväl i framtiden kan bibehållas på hittillsvarande nivå i förhållande
till totalpensionsnivån utan att falla utanför begreppet pensionsförsäkring
i skatteavseende.
Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1960
5
Utskottet
Enligt den år 1950 antagna ordningen för beskattning av försäkringstagare
och försäkringsgivare indelas livförsäkringar som tecknats efter nämnda
år i två kategorier, nämligen pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar.
För pensionsförsäkringar medges avdrag för premier vid inkomsttaxeringen,
under det att utfallande belopp beskattas. I fråga om kapitalförsäkringar
får däremot erlagd premie ej avdragas — frånsett vad som rymmes
inom det s. k. försäkringsavdraget — och å dylik försäkring utfallande
belopp utgör till följd härav inte skattepliktig inkomst. Till pensionsförsäkring
räknas enligt första punkten av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
försäkring, enligt vilken ålders-, efterlevande- eller invalidpension
skall utgå. Till ålderspension räknas pension, som från viss pensionsålder
— i regel lägst 55 år — skall utgå högst under den försäkrades
livstid.
Särskilda regler har givits om den kortaste tid under vilken ålders- och
invalidpension samt annan efterlevandepension än försörjningsränta skall
utgå enligt försäkringsavtalet. Denna tid får sålunda inte understiga fem
år utom i fråga om ålderspension, vars årsbelopp inte överstiger 3 000 kronor.
För sådan ålderspension är minimitiden i stället två år.
Sistnämnda bestämmelse tillkom i syfte att möjliggöra för personer, för
vilka 67 år är en alltför hög pensionsålder, att komplettera den allmänna
folkpensionen med en pensionsförsäkring, enligt vilken pension kan utgå
under kortare tid än fem år. För att förhindra missbruk ansågs den årliga
pensionen böra begränsas till belopp av ungefär samma storlek som utgående
folkpensionsförmåner eller 3 000 kronor.
I den förevarande propositionen föreslås en utvidgning av det skattemässiga
pensionsförsäkringsbegreppet till att omfatta försäkringar, enligt vilka
pensioner skall utgå under avsevärt kortare tid än fem år. Som minimitid
har departementschefen förordat ett och ett halvt år. Såsom förutsättning
för alt en försäkring med utbetalningar under så kort tid skall i skattehänseende
kunna behandlas som pensionsförsäkring har angivits att den får
upphöra tidigast då den försäkrade fyllt 63 år. Något maximibelopp har
departementschefen inte funnit böra fastställas. Syftet med lagstiftningen
är att möjliggöra tecknande av försäkring med avdragsgilla premier för
ålderspension, som skall utgå under tiden mellan verklig pensionsålder och
den ålder då allmän tilläggspension och folkpension börjar utgå.
Med den tidsgräns som förordas i propositionen — ett och ett halvt år —
får de stora grupper skattskyldiga, som inträder i pensionsåldern i och med
uppnådda 65 år, möjlighet att genom pensionsförsäkringar med avdragsrätt
för erlagda premier fylla luckan fram till den normala pensionsåldern
enligt den allmänna tilläggspensioneringen. Emellertid har i de väckta motionerna
gjorts gällande att många av dem, för vilka pensionsåldern satts
vid 65 år, kommer att kvarstanna i tjänst till utgången av det kalenderår
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960
under vilket vederbörande fyller 65 år. I framtiden torde man kunna räkna
med att detta blir en än vanligare företeelse med hänsyn till att inkomst under
nämnda kalenderår kan bli pensionsgrundande inkomst vid beräkning
av den allmänna tilläggspensionens storlek. För vissa av dessa inkomsttagare,
nämligen de som uppnår 65 års ålder under första hälften av kalenderåret,
kommer i så fall tiden från slutet av det kalenderår, under vilket de
fyller 65 år, fram till den tidpunkt då de fyller 67 år att bli kortare än ett
och ett halvt år. De kommer därför inte att med bibehållande av de skattemässiga
fördelarna kunna använda sig av en pensionsförsäkring som medger
åldei spension under denna tid, vilket motionärerna betecknat som en brist
i Kungl. Maj :ts förslag.
Den i förevarande sammanhang behandlade skattefrågan har, som framgår
av det förut anförda, aktualiserats sedan möjligheter skapats för mycket
stora grupper medborgare att trygga sin ålderdomsförsörjning genom den
allmänna tilläggspensioneringen och folkpensioneringen. Inom ramen för
den lagfästa pensioneringen finns visserligen stora möjligheter till variation
i fråga om pensionsålder, men ett visst behov av kompletterande försäkringar
kan dock anses föreligga. För att i rimlig utsträckning tillgodose
detta behov torde en viss jämkning böra ske i gränsdragningen mellan pensionsförsäkringar
och kapitalförsäkringar i skattelagarnas mening. Därvid
bör en utvidgning komma till stånd av vad som skattemässigt är att hänföra
till pensionsförsäkring i den riktning departementschefen förordat.
Utskottet kan sålunda helt instämma i syftet med den ifrågasatta lagstiftningen.
I frågan hur långt dessa jämkningar bör gå råder delade meningar. Olika
förslag har sålunda framkommit då det gäller utbetalningstiden för korttidspensionerna.
Självklart är att ju kortare denna tid sättes, desto större
blir möjligheten att kombinera den allmänna tilläggspensioneringen med
andra pensionsförsäkringar. Enligt utskottets mening måste en avvägning
bär göras mellan önskemålet att få flesta tänkbara sådana variationsmöjligheter
och nödvändigheten att i skattelagstiftningen ha en klar gräns mellan
pensionsförsäkringar och försäkringar av annat slag. En sådan gräns är
påkallad med hänsyn till den gynnade ställning pensionsförsäkringarna intar
i skattehänseende. Denna gynnade ställning framträder dels därutinnan
att den skattskyldige genom att ta en pensionsförsäkring kan uppnå en jämnare
fördelning av sin beskattningsbara inkomst, varigenom verkningarna
av den statliga inkomstskattens progressivitet mildras, dels därutinnan att
vid pensionsförsäkring, trots det att beskattningen av viss inkomst uppskjutes,
uppskovsränta icke erlägges. Vidare är det med hänsyn till önskvärdheten
av en sund utveckling av försäkringsverk samheten av vikt att
gränsen mellan pensionsförsäkringar och andra försäkringar inte suddas ut.
I princip bör därför endast sådana försäkringar behandlas såsom pensionsförsäkringar
i beskattningshänseende, vilka tillkommit huvudsakligen i pensioneringssyfte.
Mot bakgrunden av det sist anförda är redan den minskning i kravet på
Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1960
7
utbetalningstidens längd, som förordas i propositionen, ägnad att väcka
betänkligheter. Att utskottet likväl anser sig böra tillstyrka densamma
sammanhänger med de praktiska olägenheter som eljest skulle kunna befaras,
därigenom att sådana skattskyldiga, som inträder i pensionsåldern
i samband med att de fyller 65 år, inte skulle få möjlighet att utfylla inkomstbortfallet
mellan pensionsåldern och 67 år genom pensionsförsäkring
med avdragsrätt för premierna. För att möjliggöra detta måste utbetalningstidens
längd vara kortare än två år. Såvitt utskottet kunnat finna
tillgodoses med den av departementschefen föreslagna tiden, ett och
ett halvt år, alla rimliga krav på hänsynstagande till samordningsproblemen.
En ytterligare avkortning av minimitiden till ett år i enlighet med
yrkandet i motionerna skulle i realiteten medföra att rena kapitalutbetalningar
kom att hänföras till pensionsförsäkringar. Utskottet anser för sin
del ett sådant resultat inte vara godtagbart. Det är nämligen troligt att en
sådan försäkringsform i stor utsträckning skulle komma att utnyttjas icke
i pensioneringssyfte utan för att uppnå fördelar i skattehänseende. Utskottet
vill också erinra om att åtskilliga möjligheter finns att på annat sätt
^I-yS8a försörjningen under den korta tid det här rör sig om. Under hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena i denna del.
I motionerna har även berörts vissa andra spörsmål, som angår samordningen
av tillämpade pensionsordningar med tilläggspensioneringen i vad
gäller andra förmåner än ålderspension. Sålunda har motionärerna framhållit
att medan efterlevande-pension till barn från den allmänna tilläggspensioneringen
utgår till 19 års ålder, det enligt gällande pensionsordningar
förekommer att sådan pension utgår till 21 års ålder. Därest nuvarande standard
i fråga om pensionsvillkoren skall bibehållas, erfordras en kompletterande
pensionsordning för åldersåren 19—21 för efterlevande barn. Vidare
har ansetts att behov kan komma alt föreligga av eu temporär pensionsanordning
av begränsad varaktighet även då det gäller sjuk- och invalidpension
(motsvarande förtidspension inom den allmänna tilläggspensioneringen).
I motionerna har också framhållits att med pensionsförsäkringar kan
vara förenade s. k. kapitalunderstöd. I och med att förekommande privata
tjänstepensionsanordningar samordnas med den allmänna tilläggspensioneringen,
torde kapitalunderstöden ej kunna bibehållas på hittillsvarande
nivå i förhållande till totalpensionsnivån — utan att falla utanför begreppet
pensionsförsäkring i skatteavseende — vilket motionärerna betecknar
såsom olyckligt. Slutligen har i motionerna berörts de speciella förhållanden
som föreligger i fråga om pensionsfall, som inträffar under år 1962.
De sålunda i motionerna upptagna spörsmålen behandlades i vissa remissyttranden
över utredningsmannens förslag. I dessa yttranden framfördes
önskemål om ytterligare komplettering i berörda hänseenden av kommunalskattelagens
regler om vad som är att anse som pensionsförsäkringar. Föredragande
departementschefen har för sin del icke ansett sig kunna biträda
de i remissyttrandena ställda förslagen med hänsyn till nödvändigheten av
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960
att ge en någorlunda klar och enhetlig avgränsning åt de i skattehänseende
gynnade pensionsförsäkringarna. Departementschefen har vidare erinrat
om att i den mån företagen själva utbetalar dylika förmåner till anställda
eller anställdas efterlevande, blir en sådan utbetalning avdragsgill vid taxeringen.
Bl. a. med tanke härpå torde behovet av att försäkringsvägen täcka
de förhållandevis obetydliga kostnader det här rör sig om vara ringa.
Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till den uppfattning departementschefen
sålunda givit uttryck åt och finner sig därför böra avstyrka
bifall till de väckta motionerna även i denna del.
Granskningen av det föreliggande författningsförslaget har icke givit anledning
till annan erinran än att ikraftträdandebestämmelserna bör kompletteras
i visst avseende. Redan tecknade kapitalförsäkringar skulle enligt
de nya reglerna bli hänförliga till pensionsförsäkringar och utfallande belopp
sålunda beskattas om de ej uttryckligen undantas från lagstiftningens
tillämpningsområde.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts proposition
nr 28 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas
och med avslag å de inbördes likalydande motionerna I: 503
och II: 625 samt I: 504 och II: 624, måtte för sin del antaga
följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 31 §.
1. Med pension---— — — eller annorledes.
Med pensionsförsäkr ing------försäkringen upphör.
Ålderspension, som —-----anses skälig.
Med efterlevandepension----— personer leva.
Såsom efterlevandepension —---- — vara pensionsförsäkring.
Vid tillämpningen — —---vid omgifte.
Kapitalbelopp, som —----av efterlevandepensionen.
1 Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se 1959: 564.
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960
9
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Skall enligt avtal om pensionsförsäkring
ålderspension eller invalidpension
upphöra eller nedsättas viss
tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan
inträtt eller skall annan
efterlevandepension än försörjningsränta
upphöra eller nedsättas
viss tid efter den försäkrades död må
denna tid icke understiga fem år eller,
i fråga om ålderspension vars
årsbelopp icke överstiger 3 000 kronor,
två år.
Skall enligt avtal om pensionsförsäkring
ålderspension eller invalidpension
upphöra eller nedsättas viss
tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan
inträtt eller skall annan
efterlevandepension än försörjningsränta
upphöra eller nedsättas
viss tid efter den försäkrades död må
denna tid icke understiga fem år eller,
i fråga om ålderspension, som
upphör tidigast då den försäkrade
fyllt 63 år, ett och ett halvt år.
Med kapitalförsäkring-----än pensionsförsäkring.
Innehåller avtal----en kapitalförsäkring.
Kan livförsäkring,-----Kungl. Maj :t.
Försäkring, vilken ------dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall----— som huvudförsäkringen.
För att-----med tjänst.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband därmed
skall följande iakttagas.
1. Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1960 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.
2. Försäkring, som meddelats före den 1 juli 1960 och som enligt äldre
bestämmelser är att anse såsom pensionsförsäkring, skall även efter lagens
ikraftträdande hänföras till sådan försäkring. Vidare skall försäkring, som
meddelats före lagens ikraftträdande och som enligt äldre bestämmelser
är att anse såsom kapitalförsäkring, även därefter hänföras till sådan försäkring.
Stockholm den 1 mars 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Spetz,
Jansson, Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson,
Oscar Carlsson och Gustaf Henry Hansson*; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svaiöv*,
Kollberg, Vigelsbo, Kärrlander*, Magnusson i Borås, Wiklund*, Gustafson
i Göteborg, Andersson i Essvik och fru Holmqvist.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Bengtson, Gustaf Henry
Hansson, Nilsson i Svaiöv, Kollberg, Vigelsbo, Magnusson i Borås och Gustafson
i Göteborg, vilka
dels anfört följande:
Av skäl som angivits i de väckta motionerna bör minimitiden för korttidspensioner
nedsättas från av Kungl. Maj :t föreslagna ett och ett halvt år till
ett år. Först härigenom erhålles erforderliga möjligheter till en smidig samordning
av privata pensionsanordningar med allmänna tjänstepensioneringen.
Som i motionerna anmärkts har i den föreliggande propositionen inte beaktats
att de kapitalunderstöd, som kan vara förenade med en pensionsförsäkiing,
i manga fall inte kan hållas på nuvarande nivå om försäkringen
skall bibehålla sin karaktär av pensionsförsäkring i skattehänseende. Samordning
bör därför ske på så sätt att kapitalunderstöd, som är förenade
med en privat pensionsförsäkring vilken avses skola komplettera den allmänna
tilläggspensionen, bör kunna utgå med i stort sett samma belopp
som med nuvarande regler är möjligt. Av tekniska skäl kan begränsningen
emellertid inte anknytas till beloppet av utgående tilläggspension, vilket vid
tecknandet av försäkringen regelmässigt är okänt. Ett godtagbart resultat
torde ernås om bestämmelsen ges det innehållet, att ett kapitalunderstöd å
15 000 kronor alltid får förekomma.
I motionerna har även berörts vissa andra spörsmål, som angår samordningen
av privata pensionsanordningar med tilläggspensioneringen i vad
gäller andra förmåner än ålderspension. Sålunda har motionärerna framhållit
att medan efterlevandepension till barn från den allmänna tilläggspensioneringen
utgår till 19 års ålder, det enligt gällande privata pensionsanordningar
är vanligt att sådan pension utgår till 21 års ålder. Om nuvarande
standard i fråga om pensionsvillkoren skall bibehållas, erfordras en
kompletterande pensionsanordning för åldersåren 19—21 för efterlevande
barn. Vidare har ansetts att behov kan komma att föreligga av en temporär
pensionsanordning av begränsad varaktighet även då det gäller sjukoch
invalidpension (motsvarande förtidspension inom den allmänna till
-
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960
läggspensioneringen). Slutligen har i motionerna berörts de speciella förhållanden
som föreligger i fråga om pensionsfall, som inträffar under år
1962. Vissa av dessa spörsmål synes kunna lösas redan inom ramen för gällande
lagstiftning. I den mån så icke kan ske bör Kungl. Maj :t efter vederbörlig
utredning framlägga förslag till höstsessionen om frågans lösning
lagstiftningsvägen.
dels ock ansett att utskottet bort hemställa,
1) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts proposition
nr 28 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas
och i anledning av de inbördes likalydande motionerna I: 503
och II: 625 samt I: 504 och II: 624, måtte för sin del antaga
följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Utskottets förslag) (Reservanternas förslag)
Anvisningar
till 31 §.
1. Med pension------vid omgifte.
Kapitalbelopp, som utgå på grund Kapitalbelopp, som utgå på grund
av pensionsförsäkring, må tillsam- av pensionsförsäkring, må, därest de
mans icke överstiga det högsta årliga
beloppet av ålders- eller invalidpensionen,
ökat, om efterlevandepension
skall utgå till make, med det högsta
årliga beloppet av efterlevandepensionen.
Skall enligt avtal om pensionsförsäkring
ålderspension eller invalidpension
upphöra eller nedsättas viss tid
efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan
inträtt eller skall annan
efterlevandepension än försörjningsränta
upphöra eller nedsättas viss tid
efter den försäkrades död må denna
tid icke understiga fem år eller, i fråga
tillsammans uppgå till mer än 15 000
kronor, sammanlagt icke överstiga det
högsta årliga beloppet av ålders- eller
invalidpensionen, ökat, om efterlevandepension
skall utgå till make,
med det högsta årliga beloppet av efterlevandepensionen.
Skall enligt avtal om pensionsförsäkring
ålderspension eller invalidpension
upphöra eller nedsättas viss tid
efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan
inträtt eller skall annan
efterlevandepension än försörjningsränta
upphöra eller nedsättas viss tid
efter den försäkrades död må denna
tid icke understiga fem år eller, i fråga
Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se 1959 :564.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1960
(Utskottets förslag) (Reservanternas förslag)
om ålderspension, som upphör tidi- om ålderspension, som upphör tidigast
då den försäkrade fyllt 63 år, gast då den försäkrade fyllt 63 år,
ett och ett halvt år. ett år.
Med kapitalförsäkring —----med tjänst.
Denna lag-----sådan försäkring.
2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att, i den mån övriga i förevarande motioner upptagna
frågor icke kan lösas inom ramen för gällande lagstiftning,
Kungl. Maj :t vid innevarande års riksdags höstsession
framlägger förslag till de ytterligare ändringar i kommunalskattelagen,
som kan anses erforderliga för tillgodoseende
av syftet med motionerna.
600381 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag