Bevillningsutskottets betänkande nr 66 år 1960
1
Nr 66
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning jämte i
ämnet väckta motioner.
.J7 iJ f.''. m\t:
I en den 22 april 1960 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 157, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I syfte att dämpa investeringarna under det nu pågående konjunkturuppsvinget
föreslås, att företagen erbjudes ett extra avdrag vid taxeringen, om
de före den 1 november 1960 gör inbetalningar i riksbanken motsvarande
hela avsättningen till en blivande investeringsfond för rörelse. Medlen skall i
sin helhet innestå till slutet av 1961. Samtidigt föreslås, att den inbetalning
till riksbanken, som eljest utgör en förutsättning för att avsättning till investeringsfond
skall medföra rätt till avdrag vid taxeringen, höjes från fyrtio
till femtio procent av fondavsättningen. Avsikten härmed är att sådan
avsättning inte skall medföra en i högkonjunkturlägen olämplig ökning av
företagens likviditet.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 66
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 66 år 1960
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning
Härigenom förordnas, att 3, 5, 10, 16, 18 och 22 §§ förordningen den 27
maj 1955 om investeringsfonder för konjunkturutjämning ävensom anvisningarna
till 3 § samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Nuvarande lydelse:
3 §■
Avdrag för — — — av årsvinsten.
Avdrag enligt denna förordning må
åtnjutas allenast därest ett belopp
motsvarande fyrtio procent av den
gjorda avsättningen inbetalats å särskilt
konto (konto för investering i
skogsbruk respektive i rörelse) i riksbanken.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §•
Å konto---22 §§ stadgas.
Sedan fem år förflutit från ingången
av det kalenderår varunder inbetalningen
verkställts, äger företaget
att efter uppsägning hos riksbanken
uttaga högst trettio procent av det
ursprungligen inbetalta beloppet eller,
i förekommande fall, av vad därav
återstår efter återbetalning enligt
18 §. Det belopp som sålunda ifrågakommer
till uttag efter uppsägning
skall minskas med vad som må hava
återbetalats med stöd av 16 och 22
§§. Har uttag efter uppsägning skett,
åligger det riksbanken att lämna underrättelse
därom till länsstyrelsen
för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.
Särskild underrättelse
skall lämnas för varje i 3 § angivet
konto från vilket uttag skett samt innehålla
uppgift om företagets namn 1
1 Senaste lydelse av 5 och 22 §§ se 1959:69.
Föreslagen lydelse:
3 §.
Avdrag för---av årsvinsten.
Avdrag enligt denna förordning må
åtnjutas allenast därest ett belopp
motsvarande femtio procent av den
gjorda avsättningen inbetalats å särskilt
konto (konto för investering i
skogsbruk respektive i rörelse) i riksbanken.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §.
Å konto---22 §§ stadgas.
Sedan fem år förflutit från ingången
av det kalenderår varunder inbetalningen
verkställts, äger företaget
att efter uppsägning hos riksbanken
uttaga högst trettio procent av det
ursprungligen inbetalta beloppet eller,
i förekommande fall, av vad därav
återstår efter återbetalning enligt
18 §. Det belopp som sålunda ifrågakommer
till uttag efter uppsägning
skall minskas med vad som må hava
återbetalats med stöd av 16 och 22
§§. Har uttag efter uppsägning skett,
åligger det riksbanken att lämna underrättelse
därom till länsstyrelsen
för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet.
Särskild underrättelse
skall lämnas för varje i 3 § angivet
konto från vilket uttag skett samt innehålla
uppgift om företagets namn
Bevillningsutskottets betänkande nr 66 år 1960
3
Nuvarande lydelse:
och adress ävensom det uttagna beloppets
storlek.
När medel---senare insätt
ningar.
10 §.
Företag, som jämlikt 5 § andra
stycket uttagit medel från konto för
investering, skall det beskattningsår,
varunder sådant uttag gjorts, av vederbörande
investeringsfond för i
11 § angivet ändamål taga i anspråk
ett belopp motsvarande två och en
halv gånger det från kontot uttagna
beloppet.
16 §.
Om investeringsfond enligt av
Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen
meddelat beslut skall eller
må tagas helt eller delvis i anspråk,
äger företaget hos riksbanken, i den
ordning nedan sägs, från konto
för investering utfå fyrtio procent
av det belopp av investeringsfonden
som i enlighet med beslutet skall eller
må tagas i anspråk. Det ankommer
på arbetsmarknadsstyrelsen att
efter därom av företaget gjord framställning
förordna om utbetalning
som nyss sagts. Sedan utbetalning
skett skall riksbanken lämna underrättelse
därom till arbetsmarknadsstyrelsen
med angivande av företagets
namn och adress samt det utbetalta
beloppets storlek och från vilket
konto för investering uttag skett.
Föreslagen lydelse:
och adress ävensom det uttagna beloppets
storlek med angivande jämväl
av hur mycket av de uttagna medlen,
som inbetalats efter den 30 juni
1960.
När medel---— senare insätt
ningar.
10 §.
Företag, som jämlikt 5 § andra
stycket uttagit medel från konto för
investering, skall det beskattningsår,
varunder sådant uttag gjorts, av vederbörande
investeringsfond för i
11 § angivet ändamål taga i anspråk
ett belopp motsvarande två och en
halv gånger eller, om uttag sker av
medel som inbetalats efter den 30
juni 1960, två gånger det från kontot
uttagna beloppet.
16 §.
Om investeringsfond enligt av
Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen
meddelat beslut skall eller
må tagas helt eller delvis i anspråk,
äger företaget hos riksbanken, i den
ordning nedan sägs, från konto för
investering utfå fyrtio procent eller,
om uttag sker av medel som inbetalats
efter den 30 juni 1960, hälften
av det belopp av investeringsfonden
som i enlighet med beslutet skall eller
må tagas i anspråk. Det ankommer
på arbetsmarknadsstyrelsen att
efter därom av företaget gjord framställning
förordna om utbetalning
som nyss sagts. Sedan utbetalning
skett, skall riksbanken lämna underrättelse
därom till arbetsmarknadsstyrelsen,
med angivande av ey mindre
företagets namn och adress samt
det utbetalta beloppets storlek än
även hur mycket av de uttagna medlen,
som inbetalats efter den 30 juni
1960, ävensom från vilket konto för
investering uttag skett.
tf Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 66
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 66 ar 1960
Nuvarande lydelse:
18 §.
Har företag för visst beskattningsår
å konto för investering inbetalt
mer än fyrtio procent av det belopp
för vilket avdrag i enlighet med bestämmelserna
i 3 § åtnjutits för samma
beskattningsår, skall länsstyrelsen,
på framställning av företaget,
förordna om återbetalning av det till
kontot för mycket inbetalta beloppet.
22 §.
Har investeringsfond helt eller delvis
återförts till beskattning, skall
länsstyrelsen, på framställning av företaget,
förordna om återbetalning
från vederbörligt konto för investering
av ett belopp motsvarande fyrtio
procent av den återförda fondavsättningen
i den mån medlen icke tidigare
återgått till företaget. Förordnande
som nu sagts må ej utan medgivande
av vederbörande taxeringsintendent
meddelas förrän taxeringen
vunnit laga kraft.
Föreslagen lydelse:
18 §.
Har företag för visst beskattningsår
å konto för investering inbetalt
mer än femtio procent av det belopp,
vilket företaget avser att avsätta till
investeringsfond eller för vilket vid
taxeringen avdrag åtnjutits i enlighet
med bestämmelserna i 3 §, skall länsstyrelsen,
på framställning av företaget,
förordna om återbetalning av det
till kontot för mycket inbetalta beloppet.
Vid återbetalning som nu sagts
skola, om insättningar verkställts vid
olika tillfällen, tidigare för beskattningsåret
gjorda inbetalningar tagas i
anspråk före senare insättningar.
22 §.
Har investeringsfond helt eller delvis
återförts till beskattning, skall
länsstyrelsen, på framställning av företaget,
förordna om återbetalning
från vederbörligt konto för investering
av ett belopp motsvarande fyrtio
procent eller, om återbetalningen
avser medel som inbetalats efter
den 30 juni 1960, hälften av den
återförda fondavsättningen i den mån
medlen icke tidigare återgått till företaget.
Förordnande som nu sagts
må ej utan medgivande av vederbörande
taxeringsintendent meddelas
förrän taxeringen vunnit laga kraft.
Anvisningar
till 3 §.
Med bruttointäkt — — — denna
förordning.
Med årsvinst---eller icke.
Har inbetalning å något i 3 § andra
stycket omförmält konto verkställts
med lägre belopp än som svarar mot
fyrtio procent av fondavsättningen,
skall avdrag medgivas med två och
en halv gånger det inbetalta beloppet.
till 3 §.
Med bruttointäkt — — —- denna
förordning.
Med årsvinst — — — eller icke.
Har inbetalning å något i 3 § andra
stycket omförmält konto verkställts
med lägre belopp än som svarar mot
femtio procent av fondavsättningen,
skall avdrag medgivas med två gånger
det inbetalta beloppet.
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 66 år 1960
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
■därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning beträffande 1960 års
taxering samt beträffande eftertaxering för år 1960 och tidigare år, så ock
i fråga om 1961 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1961, om
företagets beskattningsår utgått före den 1 maj 1960 och tillika inbetalningen
i riksbanken för beskattningsåret i sin helhet verkställts före den 1 juli 1960.
I avseende å 1961 års taxering skall iakttagas följande.
1) Det åligger riksbanken att i de uppgifter, som riksbanken under taxeringsåret
1961 enligt bestämmelserna i 7 § förordningen den 27 maj 1955
(nr 256) skall översända till länsstyrelsen, angiva i vad mån inbetalning,
som för beskattningsåret verkställts under år 1960, skett före den 1 juli
eller efter den 30 juni men före den 1 augusti, eller ock efter den 31 juli
men före den 1 november.
2) Om ett företag för det beskattningsår, för vilket taxering i första instans
äger rum år 1961, men efter den 30 juni 1960 och före den 1 november
samma år inbetalat medel å konto för investering i rörelse i riksbanken
och avsättningen till investeringsfond för rörelse icke överstiger det inbetalta
beloppet, må avdrag för avsättningen åtnjutas utan hinder av bestämmelserna
i 3 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256).
3) Har ett företag gjort inbetalning som vid 2) sägs, må företaget, utöver
föreskrivet avdrag för avsättning till investeringsfond för rörelse, vid taxeringen
till statlig inkomstskatt åtnjuta extra avdrag på sätt nedan angives.
a) Om avsättningen till investeringsfond motsvarar sådan inbetalning
som vid 2) sägs, medgives avdrag med 12 procent av vad som må hava inbetalats
före den 1 augusti 1960 och med 8 procent av vad som må hava
inbetalats nämnda dag eller senare, dock före den 1 november 1960.
b) överstiger avsättningen till investeringsfond sådan inbetalning, som
vid 2) sägs, må extra avdrag för nämnda inbetalning det oaktat åtnjutas, om
företaget i eljest föreskriven ordning å konto för investering i rörelse inbetalat
halva skillnadsbeloppet.
c) Medgives extra avdrag, skall taxeringsnämnden härom skriftligen underrätta
taxeringsintendenten i länet.
4) Extra avdrag som vid 3) sägs må endast åtnjutas, om de medel, som
föranlett avdraget, i sin helhet kvarstå i riksbanken till den 30 december
1961.
5) Kungl. Maj :t äger, om det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden
befinnes vara av synnerlig vikt, medgiva att hälften av de vid 4) avsedda
medlen återbetalas före den 30 december 1961 utan att företaget går förlustigt
det extra avdrag som åtnjutits enligt bestämmelserna vid 3).
Till utskottet har hänvisats de i anledning av propositionen väckta likalydande
motionerna 1:691 av herrar Boheman och Birke samt 11:851 av
herrar Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg, vari hemställts, att
riksdagen måtte avslå det i proposition nr 157 framlagda förslaget om höjning
av den kvotdel, som vid avsättning till investeringsfond för rörelse skall
inbetalas till riksbanken, från 40 till 50 procent och sålunda besluta, att 3,
5, 10, 16 och 22 §§ förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning ävensom anvisningarna till 3 § samma
förordning skall bibehålla sin nuvarande lydelse samt att 18 § skall erhålla
följande lydelse.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 66 år 1960
18 §.
Har företag för visst beskattningsår å konto för investering inbetalt mer
än fyrtio procent av det belopp, vilket företaget avser att avsätta till investeringsfond
eller för vilket vid taxeringen avdrag åtnjutits i enlighet med
bestämmelserna i 3 §, skall länsstyrelsen, på framställning av företaget,
förordna om återbetalning av det till kontot för mycket inbetalta beloppet.
Vid återbetalning som nu sagts skola, om insättningar verkställts vid olika
tillfällen, tidigare för beskattningsåret gjorda inbetalningar tagas i anspråk
före senare insättningar.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande
hänvisa till motionen II: 851.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Gällande bestämmelser m. m., s. 6—9.
Departementschefen, s. 9—17.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande. I
propositionen nr 157 föreslås bl. a. en permanent bestämmelse av innebörd
att avdragsrätt för avsättning till investeringsfond för konjunkturutjämning
skall medgivas allenast under förutsättning att 50 % av gjord avsättning
inbetalas å särskilt konto i riksbanken. Förslaget innebär en höjning
av insätlningsskyldigheten från nu gällande 40 %.
Under nu rådande högkonjunktur är det betydelsefullt att företagen använder
detta institut och att stora avsättningar göres till investeringsfonderna.
För närvarande återstår endast 300 milj. kronor av de t. o. m. år
1958 gjorda avsättningarna. En betydande ökning av fonderna bör eftersträvas
under innevarande beskattningsår. Det skall icke bestridas, att författningen
erbjuder företagen vissa förmåner. Dessa måste dock av företagen
vägas mot det likviditetsbehov som verksamhetens behöriga bedrivande
påkallar. En höjning med en fjärdedel av insättningen torde vid denna avvägning
framstå som så betydande att den för vissa företag verkar direkt
återhållande.
Då motionärerna sålunda anser avsättningar till investeringsfonder under
detta beskattningsår på allt sätt böra främjas men befarar, att en höjning
av insättningsskyldigheten kan motverka företagens benägenhet till
avsättningar, föreslås att insättningsskyldigheten bibehålies vid 40 % av
gjorda avsättningar. En bättre effekt av övriga i propositionen framlagda
förslag skulle härigenom även åstadkommas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66 år 1960
7
Utskottet
Enligt 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning
får svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening vid taxering till
statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt åtnjuta avdrag för avsättning
till investeringsfond för skogsbruk eller till investeringsfond för rörelse.
Avdrag får dock åtnjutas endast om ett belopp motsvarande 40 procent
av den gjorda avsättningen inbetalats till särskilt konto i riksbanken.
I den förevarande propositionen föreslås att för avdragsrätt skall krävas
att ett belopp motsvarande halva avsättningen inbetalas å konto i riksbanken.
Syftet med detta förslag är att genom en höjning av procentsatsen
för insättningen investeringsfonderna bättre skulle tillgodose önskemålet
om att medverka till en dämpning av investeringarna i högkonjunkturlägen.
I de föreliggande motionerna yrkas avslag på propositionen i denna del.
Motionärerna framhåller därvid att enighet rådde under förarbetena till lagstiftningen
om att insättningen borde understiga den eljest utgående inkomstskatten
för att stimulera företagen till fondavsättningar. Det är enligt
motionärernas åsikt angeläget att under nu rådande högkonjunktur en betydande
ökning av fonderna kommer till stånd. Även om lagstiftningen erbjuder
företagen vissa förmåner, måste företagen väga dessa mot sitt likviditetsbehov.
En höjning med en fjärdedel av insättningen torde vid denna
avvägning framstå som så betydande att den för vissa företag verkar direkt
återhållande.
Utskottet vill för sin del framhålla att de överväganden som föregick 1955
års beslut, att insättningen skulle motsvara 40 procent av den gjorda avsättningen,
skedde under förutsättning att den statliga inkomstskatten för
aktiebolag skulle vara 40 procent och för ekonomiska föreningar 32 procent.
Emellertid höjdes genom beslut redan samma år den statliga inkomstskatten
för aktiebolag till 50 procent och för ekonomiska föreningar till 40 procent.
Någon motsvarande höjning av procenttalet för insättning i riksbanken
gjordes däremot inte. De under åren 1955—1959 gjorda avsättningarna har
således skett under avsevärt gynnsammare förhållanden än de ursprungligen
avsedda. I själva verket har 40-procentig insättning i riksbanken aldrig
tillämpats vid den skattesats av 40 respektive 32 procent, som nu gäller och
som förelåg då lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder antogs. Det
är därför icke möjligt att med ledning av uppgifterna rörande hittills gjorda
insättningar draga några bestämda slutsatser rörande företagens benägenhet
att i framtiden göra avsättningar till investeringsfonder.
Det kan i ett sådant läge befaras att, om den i propositionen föreslagna
höjningen av procentsatsen för insättningen från 40 till 50 procent genomföres,
företagens intresse för avsättningar till investeringsfonder kommer
att minska. Som motionärerna framhållit bör tvärtom avsättningar under
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 66 år 1960
det innevarande beskattningsåret stimuleras, eftersom de nu till investeringsfonder
avsatta beloppen är förhållandevis små. I detta sammanhang
får utskottet påpeka att den föreslagna skärpningen drabbar ekonomiska
föreningar särskilt hårt.
Under åberopande av det nu anförda får utskottet tillstyrka de föreliggande
motionerna och avstyrka den i propositionen föreslagna höjningen av
procentsatsen för insättning i riksbanken från 40 till 50 procent.
I förevarande proposition har också föreslagits en tillfällig åtgärd i syfte
att mera direkt dämpa investeringsverksamheten och minska likviditeten
inom näringslivet under det nu pågående starka konjunktur uppsvinget. Sålunda
föreslås att, om företagen inbetalar 100 procent av beloppet för tillämnad
avsättning å konto i riksbanken, de skall erhålla vissa förmåner. Av insättningen
kan hälften återbetalas den 30 december 1961. De nämnda förmånerna
består bl. a. däri att företagen vid 1961 års taxering erhåller ett
extra avdrag vid den statliga taxeringen. Detta extra avdrag föreslås skola
utgöra 12 procent av insättningen, om inbetalningen göres före den 1 augusti
1960, och 8 procent, om inbetalningen göres före den 1 november 1960. För
senare insatta medel erhålles inte något extra avdrag.
Utskottet har för sin del funnit den i propositionen föreslagna temporära
åtgärden med avseende å konjunkturinvesteringsfonderna vara väl ägnad
att tillgodose syftet med densamma och tillstyrker därför den förordade åtgärden.
Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att, om konjunkturläget så påkallar,
Kungl. Maj :t enligt förslaget kan medge återbetalning redan före den
30 december 1961 av till riksbanken inbetalade belopp, som överstiger den
i 3 § stadgade obligatoriska insättningen. I enlighet med vad utskottet förordat
beträffande insättningsprocenten bör i de avsedda fallen återbetalning
kunna medges med de 60 procent av avsättningen, som inbetalats utöver
de obligatoriska 40 procenten. Begagnas sådant medgivande förloras inte det
extra avdraget och fonden blir därefter likställd med vanliga fonder. Återbetalningen
av de obligatoriska 40 procenten är på vanligt sätt beroende av
att vederbörligt tillstånd erhålles att taga fonden i anspråk. Begagnar företaget
ett sådant tillstånd före den 30 december 1961, förloras givetvis inte
det extra avdraget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 157 icke kunnat av riksdagen oförändrad
antagas — måtte med bifall till de likalydande motionerna
I: 691 av herrar Boheman och Birke samt II: 851 av
herrar Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg antaga
följande
Bevillningsutskottets betänkande nr 66 år 1960
9
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning
Härigenom förordnas, att 18 § förordningen den 27 maj 1955 om investeringsfonder
för konjunkturutjämning skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
18 §
Har företag för visst beskattningsår å konto för investering inbetalt mer än
fyrtio procent av det belopp, vilket företaget avser att avsätta till investeringsfond
eller för vilket vid taxeringen avdrag åtnjutits i enlighet med
bestämmelserna i 3 §, skall länsstyrelsen, på framställning av företaget, förordna
om återbetalning av det till kontot för mycket inbetalta beloppet. Vid
återbetalning som nu sagts skola, om insättningar verkställts vid olika tillfällen,
tidigare för beskattningsåret gjorda inbetalningar tagas i anspråk före
senare insättningar.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I avseende å 1961 års taxering skall iakttagas följande.
1) Det åligger riksbanken att i de uppgifter, som riksbanken under taxeringsåret
1961 enligt bestämmelserna i 7 § förordningen den 27 maj 1955
(nr 256) skall översända till länsstyrelsen, angiva dagen för inbetalning,
som för beskattningsåret verkställts före den 1 november 1960.
2) Om ett företag för det beskattningsår, för vilket taxering i första instans
äger rum år 1961, men efter den 30 juni 1960 och före den 1 november
samma år inbetalat medel å konto för investering i rörelse i riksbanken
och avsättningen till investeringsfond för rörelse icke överstiger det inbetalta
beloppet, må avdrag för avsättningen åtnjutas utan hinder av bestämmelserna
i 3 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256).
3) Har ett företag gjort inbetalning som vid 2) sägs, må företaget, utöver
föreskrivet avdrag för avsättning till investeringsfond för rörelse, vid taxeringen
till statlig inkomstskatt åtnjuta extra avdrag på sätt nedan angives.
a) Om avsättningen till investeringsfond motsvarar sådan inbetalning
som vid 2) sägs, medgives avdrag med 12 procent av vad som må hava inbetalats
före den 1 augusti 1960 och med 8 procent av vad som må hava
inbetalats nämnda dag eller senare, dock före den 1 november 1960.
b) överstiger avsättningen till investeringsfond sådan inbetalning, som
vid 2) sägs, må extra avdrag för nämnda inbetalning det oaktat åtnjutas, om
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 66 år 1960
företaget i eljest föreskriven ordning å konto för investering i rörelse inbetalat
40 procent av skillnadsbeloppet.
c) Medgives extra avdrag, skall taxeringsnämnden härom skriftligen underrätta
taxeringsintendenten i länet.
4) Extra avdrag som vid 3) sägs må endast åtnjutas, om de medel, som
föranlett avdraget, i sin helhet kvarstå i riksbanken till den 30 december
1961.
5) Kungl. Maj :t äger, om det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden
befinnes vara av synnerlig vikt, medgiva att 60 procent av de vid 4) avsedda
medlen återbetalas före den 30 december 1961 utan att företaget går förlustigt
det extra avdrag som åtnjutits enligt bestämmelserna vid 3).
Med hänsyn till ärendets brådskande natur får utskottet hemställa, att
förevarande betänkande måtte företagas till avgörande efter allenast en bordläggning.
Stockholm den 24 maj 1960.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg*, Snygg, Spetz,
Jansson*, Gustaf Elofsson*, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson
och Tage Johansson; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Nilsson
i Svalöv, Gustafson i Göteborg, Engkvist, Asp*, Eriksson i Bäckmora*,
Kristenson i Göteborg*, Rydén och Henningson i Visby*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar John Ericsson, Snygg, Jansson, fröken Ranmark, herrar Tage
Johansson, Sundström, Brandt i Aspabruk, Engkvist, Asp och Kristenson
i Göteborg, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse:
Enligt 1955 ---(= utskottet s. 7 rad 2—råd 23 uppifrån)---
direkt återhållande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66 år 1960 11
Utskottet vill först framhålla att investeringsfonderna för rörelse visat sig
vara ett verksamt medel för att stimulera till investeringar och därigenom
skapa ökade sysselsättningsmöjligheter. Det torde numera också stå klart för
företagen att avsevärda fördelar står att vinna med fondavsättningar. Ett
tecken härpå är att under beskattningsåret 1958 avsatts medel till investeringsfonder
för rörelse med ett belopp av 409 milj. kronor eller nästan lika
mycket som sammanlagt under de tre åren 1955—1957. För aktiebolagen
utgör den effektiva beskattningen numera 45 å 47 procent av inkomsten.
Härav följer att enligt nuvarande bestämmelser ett bolag vid fondavsättning
avstår ett mindre belopp av sina likvida medel än om företaget i stället
skulle ha inbetalt skatt för den inkomst, som motsvarar avsättningen.
Enligt utskottets mening är de skäl, som vid införandet av lagstiftningen
om investeringsfonder anfördes för en allenast 40-procentig insättning, inte
längre för handen. Lagstiftningen erbjuder i andra avseenden så stora fördelar
för aktiebolagen att dessa, även om procenttalet för insättningen höjes
så att den bättre motsvarar vad som eljest skulle uttas i skatt, får antagas
komma att göra avsättningar i praktiskt taget oförminskad omfattning.
Utskottet anser sig därför böra tillstyrka den föreslagna höjningen till 50
procent av fondavsättningen. Erinras må att den högre insättningen även
innebär att medel i ökad omfattning finnes tillgängliga för investeringar,
när fonderna får tas i anspråk. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till de föreliggande motionerna.
I förevarande — — — (= utskottet s. 8 rad 8—rad 22 uppifrån)----
förordade åtgärden.
Gentemot de föreslagna bestämmelserna har utskottet icke funnit anledning
till annan erinran än att utskottet anser att det lägre procenttalet för
insättningen, 40 procent, bör tillämpas i sådana fall då inbetalning i riksbanken
gjorts före den 1 maj 1960. Utskottet föreslår i anledning härav vissa
ändringar i ikraftträdandebestämmelserna.
Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att, om konjunkturläget så påkallar,
Kungl. Maj :t enligt särskild bestämmelse kan medge återbetalning
redan före den 30 december 1961 av de 50 procent av fondens belopp som
inbetalats utöver de obligatoriska 50 procenten. Begagnas sådant medgivande
förloras inte det extra avdraget och fonden blir därefter likställd
med vanliga fonder. Återbetalningen av de obligatoriska 50 procenten är på
vanligt sätt beroende av att vederbörligt tillstånd erhålles att taga fonden
i anspråk. Begagnar företaget ett sådant tillstånd före den 30 december
1961, förloras givetvis inte det extra avdraget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 157 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas samt med avslag å de likalydande motionerna
1:691 av herrar Boheman och Birke samt 11:851 av
herrar Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg — måtte
antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 66 år 1960
angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning med den
ändring av ikraftträdandebestämmelserna som framgår av
foljande lydelse:
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning beträffande 1960
års taxering samt beträffande eftertaxering för år 1960 och tidigare år,
så ock i fråga om 1961 års taxering och i fråga om eftertaxering för år
1961, därest inbetalningen i riksbanken för beskattningsåret i sin helhet
verkställts före den 1 maj 1960 eller, i det fall företagets beskattningsår utgått
före nämnda dag, före den 1 juli samma år.
I avseende å 1961 års taxering skall iakttagas följande.
1) Det åligger riksbanken att i de uppgifter, som riksbanken under taxeringsåret
1961 enligt bestämmelserna i 7 § förordningen den 27 maj 1955
(nr 256) skall översända till länsstyrelsen, angiva dagen för inbetalning,
som för beskattningsåret verkställts före den 1 november 1960.
2) Om ett---(= propositionen)---vid 3).
600987 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag