Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1960
1
Nr 51
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
I en den 25 mars 1960 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 128, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
År 1953 antogs en författning om skattefrihet för statliga och kommunala
bidrag till nedbringande av bostadskostnaderna för barnrika familjer. Då
gällande bidragsbestämmelser har år 1957 ersatts av nya bestämmelser i
ämnet. I propositionen föreslås en teknisk omläggning av reglerna om skattefrihet
för bostadssubventioner i syfte att anpassa skattereglerna till de nu
gällande bidragsbestämmelserna.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 19 § kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till anvisningarna
till 24 § samma lag skall fogas en ny punkt, betecknad 7, och till
anvisningarna till 25 § nämnda lag en ny punkt, betecknad 5, av följande
lydelse.
(Nuvarande lydelse)
19 §.
Till skattepliktig----inkomst
ombord;
kontantunderstöd, som utgives av
arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel.
(Föreslagen lydelse)
19 §.
Till skattepliktig---inkomst
ombord;
kontantunderstöd, som utgives av
arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
1 Senaste lydelse av 19 § se 1959: 515.
1 llihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 51
2
Bevillningsutskottets betänkande nr Öl år 1960
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
familjebostadsbidrag, som utgår av
statsmedel i syfte att sänka de årliga
bostadskostnaderna för familjer
med barn samt att befordra en förbättring
av bostadsstandarden föi
sådana familjer, så ock kommunala
bidrag, som utgår i samma syfte och
i likartad form.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 24 §.
7. Enligt för statens egnahemslån
gällande föreskrifter äger det lånebeviljande
organet, i syfte att nedbringa
lånekostnaden för fastighet, under
vissa förutsättningar meddela låntagaren
eftergift å vad han har att erlägga
såsom ränta och amortering å
egnahemslån. Beloppet av dylik eftergift
skall icke upptagas såsom
skattepliktig intäkt av fastigheten.
Vad nu sagts skall jämväl gälla eftergift
å ränta och amortering som
meddelats jämlikt för statens tertiårlån
gällande villkor och föreskrifter,
så ock annat statligt bidrag av jämförlig
art.
till 25 §.
5. Den omständigheten att en vid
inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill
omkostnad helt eller delvis
guldits med familjebostadsbidrag,
som i 19 § omförmäles, må icke föranleda
att avdrag vägras för omkostnaden
i fråga.
Har skattskyldig erhållit eftergift
å ränta eller amortering å egnahemslån
eller tertiärlån eller ock annat
bidrag, som avses i punkt 7 av anvisningarna
till 24 §, må avdrag för ränta
å lånat, i fastigheten nedlagt kapital
däremot ske allenast med belopp
varmed nämnda ränta överstigit beloppet
av eftergiften eller bidraget.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, men skall icke
Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1960 3
äga tillämpning i fråga om 1960 års taxering eller i fråga om eftertaxering
lör år 1960 eller tidigare år. Genom denna lag upphäves förordningen den
13 mars 1953 (nr 79) om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande av
bostadskostnader.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
I. Inledning, s. 4—5.
II. Tidigare och nuvarande former av bostadssubventioner, s. 5—8.
III. Gällande bestämmelser om beskattning av bostadsbidrag, s. 8—10.
IV. Utredningsmannens förslag, s. 10—11.
V. Remissyttrandena, s. 12—15.
VI. Departementschefen, s. 16—17.
Utskottet. Sedan 1953 års förordning om skattefrihet för vissa bidrag till
nedbringande av bostadskostnader antogs, har ändrade former för bidragsgivningen
på området medfört behov av en översyn av reglerna om skattefrihet.
De fr. o. m. den 1 januari 1958 gällande bestämmelserna om familjebostadsbidrag
medger sålunda att dylikt bidrag i vissa fall utbetalas direkt
till den bidragsberältigade. Då skattefriheten enligt 1953 års förordning avser
bidrag, som tillgodoföres bidragstagaren genom nedsättning av hans
årliga bostadskostnad, har förordningens bestämmelser inte kunnat åberopas
till stöd för skattefrihet vid kontant utbetalning av familjebostadsbidrag.
I den föreliggande propositionen föreslås en av de ändrade bidragsbestämmelserna
betingad anpassning av reglerna om skattefrihet för fainiljebostadsbidragen.
Samtidigt framlägges förslag till bestämmelser om behandlingen i
beskattningshänseende av de generella bostadssubventioner, som enligt kungörelser
om statens egnahemslån och tertiärlån utgår i form av ränteeftergift
såsom kompensation i de fall räntan på icke statliga, i bostadsfastighet
nedlagda lån är högre än den av staten garanterade räntenivån. De nu föreslagna
reglerna innebär, att statliga och kommunala familjebostadsbidrag,
som utgår i syfte alt bereda barnfamiljer billigare och bättre bostäder, skall,
oavsett hur bidraget tillgodoföres bidragstagaren, undantas från inkomstbeskattning,
medan däremot de generella bostadssubventionerna vid inkomstlaxeringen
skall gå i avräkning mot eljest avdragsgilla omkostnader för ränta
å lånat, i fastigheten nedlagt kapital. De nya bestämmelserna, vilka avses
skola träda i stället för den nu gällande 1953 års förordning, har utformats
såsom tillägg till 19 § kommunalskattelagen och anvisningarna till 24 och
25 §§ samma lag samt föreslås erhålla tillämpning första gången vid 1961 års
taxering.
Utskottet finner det naturligt att bestämmelserna om skattefrihet för de
inkomstprövade bostadsbidragen till stöd åt barnfamiljerna omarbetas i anslutning
till nuvarande föreskrifter för bidragsgivningen. Det synes även
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1960
vara en lämplig anordning alt nu upptaga hithörande bestämmelser i kommunalskattelagen.
I fråga om de generella bostadssubventionerna kan utskottet
för sin del ansluta sig till den av departementschefen biträdda meningen
att fastighetsägare, som åtnjuter subvention av dylikt slag, inte skall
vara berättigad till högre ränteavdrag vid taxeringen än som motsvarar hans
verkliga utlägg. De utifrån nämnda ståndpunkt föreslagna bestämmelserna
har enligt utskottets mening erhållit en ändamålsenlig utformning och utskottet,
som ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot författningstexten,
tillstyrker således bifall till Kungl. Maj :ts förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 128, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).
Stockholm den 26 april 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Spetz,
Jansson, Gustaf Elofsson, Söderquist*, Bengtson*, Oscar Carlsson*, Wärnberg
och Yngve Nilsson; samt
från a n d r a kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,
Allard*, Kärrlander*, Magnusson i Borås, Andersson i Essvik, fru Holmqvist*,
herrar Stenberg*, Eriksson i Bäckmora* och Rydén.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
(500802
Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag