Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

1

Nr 43

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om undantagande från beskattning av vinst, som beror
på penningvärdets fall, m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 36 av herrar Sundin och Eric Carlsson
samt II: 87 av herr Larsson i Hedenäset, vari hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande undantag från
realisationsvinstbeskattningen vid egnahemsför sälj ning i enlighet med vad
i motionerna anförts;

2) de likalydande motionerna I: 296 av herrar Ringaby och Schött samt
II: 365 av herr Björkman m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående sådan ändring i
skatteförfattningarna, att vinst, som enbart beror på penningvärdets fall,
i möjligaste mån kan undantagas från beskattning”; samt

3) de likalydande motionerna I: 416 av herr Lundström m. fl. och II: 441
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts ”att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om översyn och förslag om reformering av reglerna
för beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egnahem i syfte att
underlätta rörligheten på arbetsmarknaden”.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:36 och 11:365 samt -— beträffande
motionerna I: 416 och II: 441 — till motionen II: 440.

Enligt 35 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet räknas vinst å avyttring av fastighet (realisationsvinst)
under förutsättning att fråga är om icke yrkesmässig avyttring
(yrkesmässig avyttring av fastighet hänföres till rörelse), att säljaren förvärvat
fastigheten genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, samt att
fastigheten varit i den skattskyldiges ägo under mindre än tio år (i fråga om
strömfall femton år).

Realisationsvinst beskattas i sin helhet endast då avyttrad fastighet innehafts
mindre än sju år. I övrigt begränsas skatteplikten till viss del av vinsten
efter en fallande skala. Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas nämligen
vid avyttring av fastighet:

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 saml. Nr 43

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

om fastigheten innehafts

mindre än 7 år

100

% av vinsten

7 år men mindre än 8 år

75

% „

^ »» »> »» ,, 9 ,,

50

% „

® » » ,, ,, 10 ,,

25

% „ „

Beträffande realisationsvinst vid avyttring av strömfall gäller motsvarande
reduktion under trettonde, fjortonde och femtonde åren av innehavstiden.

Från skatteplikt är undantagen vinst, som uppkommit genom att egendom
tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller
eljest avyttrats under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste
anses vara för handen. Dock föreligger skatteplikt enligt eljest gällande
grunder därest det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum
även om tvång ej förelegat.

Ytterligare undantag från skatteplikt tillkom genom beslut av 1959 års
riksdag. Till 35 § kommunalskattelagen fogades nämligen därvid bestämmelse
om skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av fastighet i samband
med åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.
För det fall att fastighetsägaren i samband med sådan rationaliseringsåtgärd
förvärvar annan fastighet i den avyttrades ställe, infördes vidare regler som
i huvudsak kan sägas innebära att förvärvet inte skall anses som nytt fång
vad beträffar realisationsvinstbeskattningen. Vid avyttring av den nyinköpta
fastigheten skall alltså frågan om skatteplikt för realisationsvinst bedömas
med utgångspunkt från tiden för förvärvet av den ursprungliga fastigheten
och från arten av sistnämnda fång.

De i förevarande motioner upptagna spörsmålen har tidigare i viss utsträckning
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1959 års
riksdag. I därvid väckta motioner yrkades skrivelse till Kungl. Maj :t med
begäran om utredning, syftande till sådan ändring i skatteförfattningarna
att vinst, som endast har sin grund i penningvärdets fall i möjligaste mån
undantas från beskattning. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 24
avstyrkte 1959 års bevillningsutskott motionerna. Utskottet erinrade därvid
om vad 1954 års bevillningsutskott anfört vid behandling av liknande, motionsledes
väckt fråga samt anförde bl. a.

Såsom 1954 års bevillningsutskott uttalat kan det ur principiella synpunkter
anses tveksamt, åtminstone då det gäller inkomst av jordbruksfastighet
och rörelse, om fog finns för ståndpunkten att vinster på grund av penningvärdeförsämring
skall beskattas på annat sätt än andra vinster. Men även
vad beträffar vinster av den karaktär som motionärerna främst uppmärksammat,
nämligen realisationsvinster, kan utgångspunkten för motionärernas
yrkande diskuteras. Utskottet vill inte förneka att ett visst berättigande
finns för yrkandet i sådana fall då en villafastighet, som används som bostad
för ägaren, försäljes t. ex. på grund av ägarens avflyttning från orten. Men
saken ligger annorlunda till då det gäller vinster som uppkommit vid spekulationsaffärer,
vare sig objektet utgöres av fastighet eller t. ex. aktier. Ut -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

3

skottetvill erinra om att bestämmelserna om beskattning av realisationsvinst
syftar till att träffa de rena spekulationsaffärerna men att med hänsyn till
bevissvårigheterna beskattningen utformats så att den drabbar alla vinstgivande
överlåtelser som företas inom viss tid från förvärvet. Det bör även
erinras om de lättnader i realisationsvinstbeskattningen som år 1951 genomfördes
för att mjuka upp gränsen mellan full skatteplikt och full skattefrihet.
I samband med införandet av bestämmelserna härom diskuterades
även frågan om att utvidga skattefriheten för realisationsvinst till sådana
fall, då vinsten uppkommit vid en försäljning som berott på omständigheter,
varöver den skattskyldige inte kunnat råda. Därvid avsågs givetvis inte avyttring
under expropriationshot, eftersom vinst vid sådan avyttring redan
enligt tidigare gällande lagstiftning var skattefri. I proposition nr 170 till
1951 års riksdag konstaterades att det inte var praktiskt möjligt att införa
särskilda bestämmelser för fall av antydd art. Det skulle nämligen bli synnerligen
vanskligt att utforma bestämmelser, enligt vilka en objektivt hållbar
gränsdragning skedde mellan de fall, som rimligen borde komma i åtnjutande
av skattefrihet och andra fall, och vilka dessutom gav taxeringsmyndigheterna
tillräcklig ledning vid taxeringsarbetet. Att göra skattefriheten
beroende av om den skattskyldige kan visa, att någon spekulationsavsikt
från hans sida inte förelegat, ansåg föredragande departementschefen inte
böra komma i fråga.

Redan då det gäller det begränsade område realisationsvinstbeskattningen
utgör möter således utomordentliga svårigheter att finna en tillfredsställande
lösning av det förevarande problemet. Svårigheterna blir än större då
problemet föres ut på beskattningsområdet i dess helhet. Det bör i detta
sammanhang observeras att i fråga om vissa tillgångar, t. ex. fastigheter
och aktier, försämringar i penningvärdet oftast medför en förhöjd köpeskilling,
varigenom tillgångarna trots penningvärdeförsämringen bibehåller
sina reella värden. Så är emellertid inte fallet beträffande t. ex. inteckningar
och obligationer, vilket innebär att egendomens ägare i realiteten gör en förlust.
Om vinst genom penningvärdeförsämring undantas från beskattning,
synes å andra sidan avdragsrätt kunna ifrågasättas för av samma anledning
uppkommen förlust.

Såsom framgår av det ovan sagda har tidigare inte kunnat anvisas
någon framkomlig väg, efter vilken en tillfredsställande lösning av det föreliggande
problemet skall sökas. Utskottet kan inte finna att ändrade förutsättningar
nu föreligger härutinnan. Det i motionerna framförda förslaget
om viss indexberäkning i fråga om realisationsvinster kan utskottet inte
ansluta sig till bl. a. av det skälet att förslaget knappast innebär någon generell
lösning av frågan och vidare på grund av svårigheterna att finna en
godtagbar norm, varigenom t. ex. spekulationsaffärer, för vilka beskattning
Under alla förhållanden synes motiverad, kan avgränsas från andra transaktioner.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att det självfallet är angeläget att
från det allmännas sida alla tänkbara åtgärder vidtas i syfte att bevara ett
stabilt penningvärde. 1 detta hänseende pågår redan utredning. År 1955 tillsattes
nämligen stabiliseringsutredningen med uppdrag all utreda spörsmål
sammanhängande med den fulla sysselsättningens ekonomi in. in. I uppdraget
ingår bl. a. att utreda möjligheten att upprätthålla ett stabilt penningvärde
i ett samhälle med full sysselsättning.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:36 och 11:87 har inledningsvis erinrats
om att egnahemsboendet är av stort värde för såväl den enskilde som
samhället, särskilt ur familjesocial synpunkt. Det motverkas emellertid
av realisationsvinstbeskattningens utformning. Om t. ex. en egnahemsägare
till följd av arbete på annan ort, på grund av ändring i familjens storlek
eller av liknande orsak avyttrar sitt egnahem för att därpå inköpa annan
liknande fastighet, drabbas han ofta av realisationsvinstskatt på grund av
penningvärdeförsämringen. Hans gamla fastighet har genom penningvärdets
fall varit föremål för en nominell men icke reell värdestegring. Priset
på den i byte förvärvade bostaden har givetvis också påverkats av penningvärdeförsämringen
och står i paritet till försäljningspriset på den gamla fastigheten.
I fall som dessa beskattas fiktiva vinster och anskaffningen av en
annan bostad i form av egnahem försvåras, särskilt som i många fall endast
en del av köpeskillingen för den gamla fastigheten kan gäldas med kontanter.

En lättnad i realisationsvinstbeskattningen skulle underlätta byte av
bostad då så är erforderligt av arbetsmarknadspolitiska skäl, exempelvis på
grund av byte av arbete eller på grund av familjens storlek. Det skulle vidare
sammanfalla med realisationsvinstbeskattningens syfte, nämligen att det är
s. k. spekulationsvinster som bör beskattas. Då fiktiva inkomster inte bör
beskattas, bör det prövas om inte köpeskilling som erhålles för egnahem
åtminstone under vissa omständigheter bör undantas från realisationsvinstskatt.
Motionärerna uttalar att motsvarande åtgärder vidtagits på andra
områden. Således innehåller förordningarna om fartygsfonder och s. k.
eldsvådefonder bestämmelser, enligt vilka beskattning för ersättning för
avyttrad eller genom eldsvåda förstörd egendom inte sker om återanskaffning
sker inom viss tid. Vidare har 1959 års riksdag fattat beslut om att
jordbruksfastighet eller del därav, som försäljes i rationaliseringssyfte, inte
skall föranleda realisationsvinstskatt samt om att därest ny mark köpes i
den gamlas ställe, köpet i fråga om realisationsvinstskatt inte skall räknas
som nytt fång.

De skäl, som legat till grund för berörda lagstiftning, motiverar att liknande
åtgärder vidtas i fråga om egnahem. Lämpligen kan det ske genom
bestämmelse att försäljning av egnahem inte föranleder realisationsvinstskatt
om köp av liknande fastighet sker inom viss tid. Detta bör gälla alla
egnahem, således även sådana som ingår i jordbruksfastighet,emedan denna
näring till följd av den pågående rationaliseringen starkt beröres av dessa
spörsmål. Frågan om huruvida köp av nytt egnahem skall räknas som nytt
fång ur realisationsvinstbeskattningssynpunkt samt frågan om undantag
från realisationsvinstskatt skall medges även då köp av annan liknande fastighet
inte sker, bör särskilt prövas vid utredning av dessa spörsmål.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

5

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:296 och 11:365 framhåller
att realisationsvinstbeskattningen i många fall leder till en beskattning,
som inte står i överensstämmelse med syftet med denna lagstiftning.
Den vinst som beskattas beror ofta på penningvärdeförsämring och är av
fiktiv natur. Frågan om beskattningens utformning vid en fortgående
penningvärdeförsämring har aktualitet även beträffande andra inkomster
än realisationsvinst. Beträffande rörelse, där viss tid, längre eller kortare,
alltid förflyter mellan förvärv och avyttring av en vara, är det ett genomgående
drag att vid penningvärdeförsämring vinst av rent fiktiv karaktär
beskattas. Vid upplåtelse som inkluderar goodwill är förhållandet helt likartat
med avyttring som föranleder realisationsvinstbeskattning, utom så till
vida att någon avgörande tidsgräns ej finnes. Beträffande inkomst av tjänst
och kapital föreligger inte samma problem, eftersom intäkter och avdrag
regelmässigt upptages i samma penningvärde.

Vidare uttalar motionärerna att 1959 års bevillningsutskotts motivering
för avstyrkande av yrkandet om utredning av förevarande fråga helt baserades
på svårigheten att utforma riktiga och rättvisa regler på detta område.
Det skulle emellertid vara utredningens uppgift att undersöka möjligheten
att åstadkomma sådana bestämmelser. I de föregående år väckta motionerna
i ämnet anvisades en utväg som borde prövas, nämligen att anknyta beräkningen
av skattepliktig vinst till index. Säkerligen finns andra utvägar att
komma till rätta med problemet. Det förhållandet, att penningvärdet under
sist förflutna år varit relativt stabilt, utgör ingen garanti för ett fast penningvärde
i framtiden. Även om vi skulle undgå en ny inflation, kommer här
berörda fråga att få ökad aktualitet i och med de friare marknadsförhållanden
som nu håller på att växa fram.

Motiveringen för yrkandet i de likalydande motionerna 1:416 och
II: 441 återfinnes i motionen 11:440, vari bl. a. anförts följande beträffande
beskattning av realisationsvinst vid försäljning av egna hem. Erfarenheterna
utvisar att rörligheten på arbetsmarknaden ofta försvåras på grund av
innehavet av ett eget hem. Arbetsmarknadsstyrelsen har hemställt om
bemyndigande att få disponera arbetslöshetsmedel för stöd åt vissa egnahemsägare,
som vid förflyttning på grund av arbetsbrist på orten gör förluster
vid försäljning av den egna fastigheten. Även om fastigheten kan
säljas med vinst kan rörligheten försvåras, exempelvis på grund av regeln
att realisationsvinst beskattas om man förvärvat en fastighet mindre än tio
år före avyttringen. Rörligheten på arbetsmarknaden skulle således främjas
genom en ändring av skattelagstiftningen på detta område. En möjlighet är
att lösa problemet efter mönster från USA. Ägare av en- eller tvåfamilj shus,
på vilket han är mantalsskriven, skulle få rätt att sälja sin fastighet utan
att realisationsvinsten beskattades, om han inom viss tid förvärvar en likvärdig
fastighet. Tidpunkten för anskaffningen skulle räknas från det

6

Bevillningsutskottets betänkande nr b3 år 1960

ursprungliga förvärvet. Det skulle också kostnaden göra med tillägg för
eventuell mellanavgift vid bytet.

Det kan även vara motiverat att undersöka möjligheterna att underlätta
situationen för dem som förvärvar en bostadsrättslägenhet eller flyttar till
ett hyreshus. Det är tänkbart att regeln om skattefrihet vid tvångsavflyttning
skulle kunna tillämpas vid avflyttning på grund av arbetslöshet.

Utskottet

I de förevarande motionerna har uppmärksammats vissa beskattningsfrågor
som har samband med en försämring av penningvärdet. I motionerna
I: 296 och II: 365 yrkas skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning
i syfte att åstadkomma sådan ändring av skatteförfattningarna att
vinst, som enbart har sin grund i penningvärdets fall, i möjligaste mån måtte
undantas från beskattning. Yrkandena i motionerna I: 36 och II: 87 samt
motionerna I: 416 och II: 441, vilka är av i huvudsak samma innebörd, har
en mer begränsad räckvidd. Däri hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte begära en översyn av bestämmelserna rörande beskattning
av realisationsvinst i syfte att möjliggöra undantag från sådan beskattning
vid försäljning av egnahemsfastighet under särskilda förhållanden.

Vad angår realisationsvinstbeskattningen får utskottet till en början erinra
om att denna i första hand avser att träffa spekulationsaffärer. Lagstiftningen
var också ursprungligen utformad så att avseende vid tillämpningen
fästes vid syftet med förvärvet av avyttrad egendom. Med hänsyn
till bevissvårigheterna vidtogs emellertid efter någon tid den ändringen
att alla vinstgivande överlåtelser inom viss tid från förvärvet skulle underkastas
beskattning.

Denna utformning av realisationsvinstbeskattningen har efter hand visat
sig medföra beskattningsresultat som framstått såsom stötande eller ur
andra synpunkter är olämpliga. Som uttryck härför får anses den uppmjukning
av gränsen mellan full skatteplikt och full skattefrihet, som vidtogs
år 1951, och vidare det av 1959 års riksdag fattade beslutet att vinst vid
sådan avyttring av jordbruksfastighet, som utgör led i åtgärder för jordbrukets
eller skogsbrukets yttre rationalisering, inte skall betraktas som
skattepliktig realisationsvinst.

Enligt utskottets mening leder realisationsvinstbeskattningen av egnahemsfastighet
ofta till otillfredsställande resultat. Detta sammanhänger
främst med penningvärdeförsämringan. Särskilt framträder det oskäliga i
beskattningen i sådana fall då fastigheten använts såsom bostad för ägaren,
och anledningen till avyttringen är att fastighetsägaren fått anställning
på annan ort, där han för att erhålla bostad för sig och sin familj måst
inköpa eller bygga en likvärdig fastighet eller på annat sätt lösa sitt bostadsproblem.
Såsom motionärerna framhållit motverkar de nuvarande beskatt -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

7

ningsreglerna en av t. ex. arbetsmarknadspolitiska skäl önskvärd omflyttning
av arbetskraft. Då det i allmänhet inte förefinnes något spekulationsmoment
i egnahemsägandet måste vidare realisationsvinstbeskattningen
beträffande nu ifrågavarande fastigheter anses stridande mot det grundläggande
syftet med denna beskattning.

Att lättnader i realisationsvinstbeskattningen av egna hem tillskapas för
de fall då särskilda skäl kan åberopas, finner utskottet stå i god överensstämmelse
med den nyssnämnda vid föregående års riksdag genomförda
lagstiftningen av motsvarande innebörd beträffande jordbruksfastigheter,
och utskottet vill därför tillstyrka att förevarande fråga göres till föremål
för utredning. Enligt utskottets mening torde berörda lagstiftning kunna
tjäna till ledning vid utredningsarbetets bedrivande.

Med det anförda tillstyrker utskottet skrivelseyrkandet i motionerna
I: 36 och II: 87 samt I: 416 och II: 441.

Utskottets nu gjorda ställningstagande innebär i viss utsträckning även
ett tillgodoseende av yrkandet i motionerna I: 296 och II: 365. Sistnämnda
motioner är emellertid mer långtgående i det att motionärernas utredningsyrkande
syftar till att från beskattning frita all vinst som enbart beror på
penningvärdets fall. Frågan om att generellt utforma skattelagstiftningen
så att hänsyn tas till förändringar i penningvärdet är enligt utskottets
mening komplicerad, och utskottet anser sig i detta sammanhang böra
inskränka sig till att tillstyrka utredning av det mer begränsade spörsmålet
att befria vissa realisationsvinster från beskattning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande
motionerna I: 36 av herrar Sundin och Eric Carlsson samt
II: 87 av herr Larsson i Hedenäset ävensom de likalydande
motionerna I: 416 av herr Lundström in. fl. och II: 441 av
herr Ohlin in. fl. samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 296 av herrar Ringaby och Schött samt II: 365 av
herr Björkman in. fl. — i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning rörande möjligheterna att från beskattning
för realisationsvinst undanta vinst vid egnahemsförsäljning;
samt

2) att de likalydande motionerna I: 296 av herrar Ringaby
och Schött samt II: 365 av herr Björkman in. fl. måtte,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960
Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Snygg, Spetz, Jansson, Gustaf Elofsson, Bengtson, Oscar Carlsson och
Kronstrand; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Nilsson i Svalöv, Kollberg,
Allard, Kärrlander, Wiklund, Gustafson i Göteborg, Larsson i Luttra,
Andersson i Essvik och Stiernstedt.

Reservation

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Snygg, Jansson, Oscar Carlsson,
Sundström, Allard, Kärrlander, Wiklund och Andersson i Essvik, vilka
ansett att utskottet bort anföra och hemställa följande:

I de —--— (= utskottet s. 6 rad 8—18 uppifrån)---särskilda

förhållanden.

Yrkande om utredning av beskattningen av vinst på grund av penningvärdeförsämring
prövades senast av 1959 års riksdag, som på hemställan av
bevillningsutskottet i betänkande nr 24 avslog yrkandet. Vad föregående
års bevillningsutskott anfört i denna fråga liksom beträffande det samtidigt
uppmärksammade spörsmålet om möjligheterna att i vissa fall befria vinst
vid egnahemsför sälj ning från beskattning har i det väsentliga redovisats i
det föregående. Då det vad angår yrkandet om utredning rörande beskattningen
av vinst på grund av penningvärdeförsämring inte sedan föregående
års riksdagsbeslut i ärendet förekommit något, som bör föranleda ett ändrat
ställningstagande från riksdagens sida, får utskottet — under åberopande av
vad bevillningsutskottet då anfört — avstyrka motionerna I: 296 och II: 365.

Beträffande förslagen att egnahemsförsäljning i vissa fall borde undantas
från realisationsvinstbeskattning har motionärerna erinrat om det av 1959
års riksdag fattade beslutet att vinst, som uppkommit vid sådan avyttring av
jordbruksfastighet eller del därav som utgör led i åtgärder för jordbrukets
eller skogsbrukets yttre rationalisering, inte skall anses som skattepliktig
realisationsvinst. Med anledning härav vill utskottet påpeka att det i samband
med genomförandet av nyssnämnda lagstiftning från vissa håll ifrågasattes
om inte liknande skatteeftergift vore berättigad i andra fall, därvid
bl. a. vinst vid försäljning av egnahemsfastighet avsågs. I proposition nr 44,
vari förslag till de nya bestämmelserna förelädes 1959 års riksdag, liksom i
bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 43 framhölls
emellertid att anledning saknades att låta lagstiftningen omfatta även dylika
fall. Det påpekades att den i propositionen föreslagna skattebefrielsen inte
avsågs skola tillkomma någon viss kategori fastighetsägare, utan att det
avgörande skulle vara anledningen till fastighetsförsälj ningen. De förordade

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1960

9

skattelättnaderna kunde enligt bevillningsutskottets mening motiveras från
samma utgångspunkter som den sedan länge gällande lagstiftningen om
skattefrihet för realisationsvinst vid expropriation eller liknande tvångsförsäljning.

Skäl av denna art kan enligt utskottets mening knappast anföras till
förmån för motionärernas förslag att i vissa fall undanta vinst vid egnahemsför
sälj ning från beskattning. Utskottet anser således — i likhet med
föregående års bevillningsutskott — att lagstiftningen om lättnader i realisationsvinstbeskattningen
vid försäljning av jordbruksfastighet i rationaliseringssyfte
inte motiverar motsvarande åtgärder i de i motionerna I: 36 och
II: 87 samt motionerna I: 416 och II: 441 avsedda fallen. Då det dessutom -—
såsom 1959 års bevillningsutskott understrukit — är förenat med utomordentligt
stora svårigheter att tillskapa ur rättvisesynpunkt godtagbara
regler, enligt vilka undantag från realisationsvinstbeskattning skulle medges
vid egnahemsför sälj ning, anser utskottet den i motionerna önskade
utredningen inte böra komma till stånd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 36 av herrar Sundin och
Eric Carlsson samt II: 87 av herr Larsson i Hedenäset,

2) de likalydande motionerna I: 296 av herrar Ringaby
och Schött samt II: 365 av herr Björkman m. fl., ävensom

3) de likalydande motionerna I: 416 av herr Lundström
m. fl. och II: 441 av herr Ohlin m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.