Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

1

Nr 40

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 26 februari 1960 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 76, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt;

3) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623);

4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272); samt

5) förordning angående ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)
om sjömansskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I enlighet med vad som förutskickades i 1959 års proposition om den allmänna
varuskatten och på grundval av 1957 års sambeskattningsrevisions
betänkande (SOU 1959: 13) framlägges förslag om reformer på familjebeskattningens
område.

Sålunda föreslås en fördubbling av det förvärvsavdrag som tillkommer
yrkesarbetande gift kvinna med minderårigt barn. En viss utvidgning av
rätten till förvärvsavdrag förordas, i det att sådant avdrag även skall tillkomma
gift kvinna med inkomst av jordbruksarbete. Förvärvsavdragen
skall enligt förslaget utgå enligt samma regler vid den statliga och den
kommunala beskattningen.

Förslagen bygger på att sambeskattningen i övrigt bibehålies i oförändrad
form. Det klarlägges emellertid på grundval av sambeskatlningsrevisionens
undersökningar, att sambeskattningen i regel är förmånligare än om makarna
beskattats var för sig. Detta är alltid fallet om makarnas sammanlagda
inkomster understiger omkring 20 000 kronor. Är hustruns inkomster

X Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 40

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 dr 1960

mindre än 9 000 å 10 000 kronor, leder sambeskattningen av makars inkomster
inte till höjd beskattning hur höga mannens inkomster än är. Sambeskattningen
kan leda till skattehöjning i högst omkring 45 000 fall eller
ca 2,6 procent av alla äktenskap.

Propositionen innehåller vidare förslag om att ensamstående med hemmavarande
minderårigt barn vid inkomsttaxeringen skall få samma ortsavdrag
som två makar. Den statliga inkomstskatten skall för dessa s. k. ofullständiga
familjer beräknas efter den förmånligare skala som tillämpas för gifta.

De nya reglerna föreslås gälla fr. o. m. 1961 års taxering och beräknas
medföra ett skattebortfall för staten om 35 milj. kronor och för kommunerna
med 50 milj. kronor.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 och 3 inom., 48 § 2 mom., 52 och 65 §§''
kommunalskattelagen den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 19
och 48 §§ och punkt 3 av anvisningarna till 46 § samma lag1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till 52 och 65 §§ nämnda lag
skola fogas anvisningar av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen — —
•— njuta avdrag:

1) för periodiskt — — — eller
uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller
tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift
eller tilläggspensionsavgift,
som under beskattningsåret påförts
den skattskyldige, dels ock
avgift för pensionsförsäkring, som ej
avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret
erlagts för försäkring,
vilken äges av den skattskyldige själv
eller, i förekommande fall, hans make
eller hans omyndiga barn; samt

3) för dels sådan i slutlig eller

(Föreslagen lydelse)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —- —
— njuta avdrag:

1) för periodiskt —--eller upp fostran; 2)

för dels sådan i slutlig eller
tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift
eller tilläggspensionsavgift,
som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige, d e 1 s o c k
avgift för pensionsförsäkring, som ej
avses i 33 §, därest avgiften under
beskattningsåret erlagts för försäkring,
vilken äges av den skattskyldige
själv eller, i förekommande fall, hans
make eller hans omyndiga barn;

3) för dels sådan i slutlig eller

1 Senaste lydelse av 46 § 2 mom. se 1959: 564, av 46 § 3 mom. se 1947: 575, av 52 § 1 mom.
se 1958: 86, av 48 § 2 mom. och anvisningarna till 48 § se 1958: 296, av 65 § och punkt 3 av
anvisningarna till 46 § se 1952: 405 samt av anvisningarna till 19 5 se 1959: 515.

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen Igdelse)

tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift
enligt lagen om allmän
sjukförsäkring, som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige,
dels ock premier och andra
avgifter, som skattskyldig erlagt för
försäkringar av följande slag, vilka
ägas av honom själv eller, i förekommande
fall, hans make eller hans
omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring samt
sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen avgift till
sjukkassa för begravningshjälp, som
ej avses i 33 § och som ej utgör obligatorisk
försäkring enligt lagen om
allmän sjukförsäkring.

Har skattskyldig under beskattningsåret
varit skyldig erlägga sjömansskatt
skall avdrag för periodiskt
understöd och avgift för pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §, åtnjutas
allenast i den mån hänsyn
vid beräkningen av sjömansskatt icke
tagits till understödet eller avgiften.

Därest skattskyldig---- nämn da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här
ovan avses, skall beräknas till ett belopp
av minst 150 kronor eller, om
skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med
andra maken, för dem båda gemensamt
till ett belopp av minst 300 kronor.
Härjämte skall gälla, att nu avsett
avdrag cj må för skattskyldig åtnjutas
till högre belopp än 300 kronor;
dock att, om skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, ifrågavarande
avdrag för dem båda gemensamt
må åtnjutas med högst 600

tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift
enligt lagen om allmän
sjukförsäkring, som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige,
dels ock premier och andra
avgifter, som skattskyldig erlagt för
försäkringar av följande slag, vilka
ägas av honom själv eller, i förekommande
fall, hans make eller hans
omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring samt
sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen avgift till
sjukkassa för begravningshjälp, som
ej avses i 33 § och som ej utgör obligatorisk
försäkring enligt lagen om
allmän sjukförsäkring; samt

■i) för belopp som den skattskyldige
under beskattningsåret utgivit för
underhåll av sådant hans barn under
16 år som icke varit hemmavarande,
dock sammanlagt högst för 1 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret
varit skyldig erlägga sjömansskatt,
skall avdrag för periodiskt
understöd, avgift för pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §, och
underhållsbidrag, som i första stycket
i) här ovan sägs, åtnjutas allenast
i den män hänsyn vid beräkningen
av sjömansskatt icke tagits
till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig--------nämn da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3)
här ovan avses, skall beräknas till ett
belopp av minst 150 kronor eller, om
skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med
andra maken, för dem båda gemensamt
till ett belopp av minst 300 kronor.
Härjämte skall gälla, att nu avsett
avdrag cj må för skattskyldig åtnjutas
till högre belopp än 300 kronor;
dock att, om skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken,
ifrågavarande avdrag för dem båda
gemensamt må åtnjutas med högst

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse)

kronor. Avdrag med högst 600 kronor
må vidare åtnjutas om skattskyldig
under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller
frånskild) och haft hemmavarande
eller av den skattskyldige helt eller
delvis underhållet barn, som stått
under hans vårdnad och för vilket
rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

3 mom. Har gift kvinna, som levt
tillsammans med sin man och under
större delen av beskattningsåret varit
här i riket bosatt, under året haft
inkomst av rörelse eller av eget arbete,
må hon, om och i den mån sådan
hennes inkomst därtill förslår, i
hemortskommunen åtnjuta avdrag
med 300 kronor.

(Föreslagen lydelse)

600 kronor. Avdrag med högst 600
kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig
under beskattningsåret varit
ogift (varmed jämställes änka, änkling
eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 16 år.

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst
av rörelse, vari hon varit verksam
i ej blott ringa omfattning, eller
inkomst av eget arbete, må hon
åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller,
om hon haft hemmavarande
barn under 16 år, med 300 kronor
jämte 20 procent av nämnda inkomst,
sammanlagt dock högst med
2 000 kronor. Har gift kvinna haft
inkomst av jordbruksfastighet och
har hon utfört arbete i förvärvskällan
till minst 300 kronors värde, md
hon åtnjuta avdrag med detta belopp.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst 300 kronor,
må mannen åtnjuta avdrag med
nämnda belopp.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas
endast om makarna levt tillsammans
och den till avdrag berättigade
maken under större delen av
beskattningsåret varit här i riket bosatt.
Avdraget må åtnjutas endast om
och i den mån den inkomst som berättigar
till avdrag därtill förslår
och må för makarna tillsammans
icke överstiga 300 kronor eller, därest
förhöjning av avdraget med 20 procent
av inkomsten ifrågakommer,
2 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment skall
erhållas i kommun där inkomst, som
berättigar till avdrag, tages till beskattning,
i första hand, när så kan
ske, inom hemortskommunen och i
övrigt enligt fördelning som bestämmes
av taxeringsnämnden i sagda
kommun.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

5

(Nuvarande lydelse)

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk--—

nedan sägs.

Skattskyldig, som — — — 4 000
kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret
haft husföreståndarinna
hos sig anställd, äger, därest han varit
ogift (varmed jämställes änkling,
änka eller frånskild) och haft hemmavarande
barn för vilket rätt till
allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta
kommunalt ortsavdrag med
belopp som i föregående stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret
icke levt tillsammans
med andra maken, ävensom annan
ogift skattskyldig än som avses i
nästföregående stycke, äger, därest
han haft hemmavarande eller av den
skattskyldige helt eller delvis underhållet
barn, som stått under hans
vårdnad och för vilket rätt till allmänt
barnbidrag förelegat, åtnjuta
kommunalt ortsavdrag med följande
belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 520
kronor, i ortsgrupp ll 2 640 kronor, i
ortsgrupp 111 2 760 kronor, i ortsgrupp
IV 2 S80 kronor och i ortsgrupp
V 3 000 kronor. Har skattskyldig
som nyss nämnts haft barn, för
vilket allmänt barnbidrag utgått men
vilket icke stått under hans vårdnad,
äger han, därest han helt eller delvis
underhållit barnet, likaledes åtnjuta
ortsavdrag efter vad i detta stycke
sägs, dock endast om den skattskyldige
icke levt tillsammans med den
som har vårdnaden om barnet.

Annan skattskyldig än i andra,
tredje eller fjärde stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt
ortsavdrag med följande belopp,
nämligen i ortsgrupp I 1 680
kronor, i ortsgrupp II 1 760 kronor,
i ortsgrupp III 1 840 kronor, i ortsgrupp
IV 1 920 kronor och i ortsgrupp
V 2 000 kronor.

Har skattskyldig — — — tiotal
kronor.

(Föreslagen lydelse)

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk —--

nedan sägs.

Skattskyldig, som — — — 4 000
kronor.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret
icke levt tillsammans
med andra maken, ävensom ogift
skattskyldig (varmed jämställes änka,
änkling eller frånskild) äger, därest
han haft hemmavarande barn under
16 år, åtnjuta kommunalt ortsavdrag
med belopp som i föregående
stycke sägs.

Annan skattskyldig än i andra eller
tredje stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt
ortsavdrag med följande belopp, nämligen
i ortsgrupp I 1 680 kronor, i
ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp
III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920
kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.

Har skattskyldig---tiotal

kronor.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse)

52 §.

1 mom. Äkta makar,---högs ta

beloppet.

Skola makarna--— högre orts grnppen.

2 mom. Äkta makar,--— obe roende

skattskyldiga.

65 §.

Frågan, huruvida skattskyldig haft
barn eller icke, liksom ock frågan om
barns ålder skall bedömas efter förhållandena
den 1 november året näst
före taxeringsåret.

I fråga om skattskyldig, som ingått
äktenskap under beskattningsåret,
skola de för gift skattskyldig gällande
bestämmelserna äga tillämpning
först vid taxering för det därpå följande
beskattningsåret.

Har eljest — —■ — för taxeringen.

Anvisningar
till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp —
— — influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan---skatteplik tig

intäkt.

Bestämmelsen att —• —- — sistnämnda
lag.

Skatteplikt föreligger---bi drag

likställda.

(Föreslagen lydelse)

52 §.

1 mom. Äkta makar,---högs ta

beloppet.

Skola makarna ----- högre orts gruppen.

2 mom. Äkta makar,----obe roende

skattskyldiga.

(Se vidare anvisningarna.)

65 §.

Fråga, huruvida skattskyldig haft
barn eller icke eller om barn är att
räkna såsom hemmavarande eller
icke, liksom ock fråga om barns ålder
skall bedömas efter förhållandena
den 1 november året näst före taxeringsåret.
Med barn avses jämväl
styvbarn ävensom adopterat barn.

I fråga om skattskyldig, som ingått
äktenskap under beskattningsåret,
skola de för gift skattskyldig gällande
bestämmelserna, om ej annat följer
av vad som stadgas i sista stycket,
äga tillämpning först vid taxering för
det därpå följande beskattningsåret.

De för gift skattskyldig gällande
bestämmelserna skola i fråga om makar,
som levt tillsammans, tillämpas
jämväl under det beskattningsår, varunder
make avlidit.

Har eljest---— för taxeringen.

De för gift skattskyldig gällande
bestämmelserna skola äga tillämpning
jämväl i fråga om dem som,
utan att vara gifta, leva tillsammans,
om de tidigare varit förenade i äktenskap
eller gemensamt hava eller
hava haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar
till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp —
--influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan---skatteplik tig

intäkt.

Bestämmelsen att — — —- sistnämnda
lag.

Skatteplikt föreligger —--bi drag

likställda.

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse)

till 46 §.

3. Om en person varit gift eller om
gift kvinna levt tillsammans med sin
man, bedömes med ledning av föreskrifterna
i 65 §.

till 48 §.

Vad i denna paragraf stadgas om
person, som varit här i riket bosatt,
skall på grund av föreskriften i 68 §
tillämpas även å person, som här i
riket stadigvarande vistats. Frågan
om en person varit gift eller om en
gift person levt tillsammans med sin
make, liksom ock frågan huruvida
skattskyldig haft barn eller icke bedömes
med ledning av föreskrifterna
i 65 §. Rätt till allmänt barnbidrag
anses föreligga från och med den dag
barnet fötts eller rätten eljest inträtt
till och med den dag barnet fyllt 16
år eller rätten eljest upphört. Med
barn avses jämväl styvbarn ävensom
adopterat barn. Avgörande för frågan,
huruvida skattskyldig haft husföreståndarinna,
är det förhållande,
som rått under större delen av beskattningsåret.

Vid beräknande — — — erlägga
sjömansskatt.

(Föreslagen lydelse)

Enligt 46 § 2 mom. första stycket

i) föreligger viss rätt till avdrag för
bidrag till barns underhåll. Med hänsyn
till begränsningarna i avdragsrätten
är sådant bidrag det oaktat att
likställa med periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk intäkt,
därför givaren jämlikt bestämmelserna
i 20 § icke är berättigad till
avdrag. 1 följd härav skall underhållsbidraget
icke hänföras till skattepliktig
intäkt av tjänst som avses i
31 och 32 §§.

till 46 §.

3. Om en person varit gift eller om
gift kvinna levt tillsammans med sin
man eller om någon haft barn, bedömes
med ledning av föreskrifterna
i 65 §.

till 48 §.

Vad i denna paragraf stadgas om
person, som varit här i riket bosatt,
skall på grund av föreskriften i 68 §
tillämpas även å person, som här i
riket stadigvarande vistats. Frågan
om en person varit gift eller om en
gift person levt tillsammans med sin
make, liksom ock frågan huruvida
skattskyldig haft barn eller icke bedömes
med ledning av föreskrifterna
i 65 §.

Vid beräknande — —- — erlägga
sjömansskatt.

till 52 §.

Av 65 § framgår, att de för gift
skattskyldig gällande bestämmelserna
i vissa fall skola tillämpas i fråga
om dem som, utan att vara gifta, leva
tillsammans.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 65 §.

Bestämmelsen i 65 § andra stycket
skall äga motsvarande tillämpning i
fall som avses i paragrafens sista
stycke. Med äktenskaps ingående är
därvid att jämställa att sammanlevnaden
återupptagits efter äktenskapets
upplösning eller att barn fötts
eller — i fråga om sammanlevnad som
börjar efter barnets födsel — att
sammanlevnaden börjar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1960 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 och 8 §§, 10 § 1 mom. samt 11 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

1 mom. Från sammanlagda---

— nästföljande stycke.

Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning
samt för folkpensionsavgifter
och tilläggspensionsavgifter ävensom
för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring,
allt i den omfattning som i 46 § 2
mom. kommunalskattelagen sägs.

4 §•

1 mom. Från sammanlagda — —
— nästföljande stycke.

Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
för folkpensionsavgifter
och tilläggspensionsavgifter samt för
avgifter för pensionsförsäkring och
för annan personförsäkring ävensom
för underhåll åt ej hemmavarande
barn under 16 år, allt i den omfattning
som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
sägs.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1959:565, av 4 § 2 mom. se 1952:406, av 8 § 1 mom.
se 1958:297, av 8 § 3 mom. se 1950:253, av 10 § 1 mom. se 1959:537 och av 11 § 1 mom.
se 1953:275.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

9

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Har sådan---överlåtande för- Har sådan---överlåtande föreningen.
eningen.

2 mom. Har gift kvinna, som levt 2 mom. Vad i 46 § 3 mom. kommutillsammans
med sin man och som nalskattelagen stadgas skall äga motunder
större delen av beskattnings- svarande tillämpning vid taxering
året varit här i riket bosatt, under till statlig inkomstskatt,
året haft inkomst av rörelse eller av
eget arbete, må hon, om och i den
mån sådan hennes inkomst därtill
förslår, åtnjuta avdrag med 300 kronor
eller, om hon haft hemmavarande
barn för vilket rätt till allmänt
barnbidrag förelegat, med 300 kronor
jämte 10 procent av nämnda inkomst,
sammanlagt dock högst med
1 000 kronor.

Har gift man, som levt tillsammans
med sin hustru och som under större
delen av beskattningsåret varit här i
riket bosatt, under året haft inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse
och har den skattskyldiges hustru utfört
arbete i förvärvskällan till ett
värde av minst 300 kronor, må mannen,
om och i den mån inkomsten i
förvärvskällan därtill förslår, åtnjuta
avdrag med 300 kronor.

Avdrag enligt detta moment må
icke för makarna tillsammans överstiga
300 kronor eller, om den gifta
kvinnan haft hemmavarande barn
för vilket rått till allmänt barnbidrag
förelegat, 1 000 kronor. 1

1 mom. Skattskyldig fysisk--Skattskyldig fysisk---48 §

— 48 § 1 inom. kommunalskattela- 1 mom. kommunalskattelagen,
gen.

Skattskyldig, som under beskatt- Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt 49 §
ningsåret varit gift och levt tillsam- kommunalskattelagen stadgas angåmans
med andra maken, åtnjuter ende kommunalt ortsavdrag skall äga
statligt ortsavdrag med följande be- motsvarande tillämpning beträffande
lopp, nämligen i ortsgrupp I 3 360 statligt ortsavdrag.
kronor, i ortsgrupp 11 3 520 kronor,
i ortsgrupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp
IV 3 840 kronor och i ortsgrupp
V 4 000 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret
haft husföreståndarinna
hos sig anställd, äger, därest han
varit ogift (varmed i denna paragraf

8 §-

8 §-

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse)

jämställes änkling, änka eller frånskild)
och haft hemmavarande barn
för vilket rätt till allmänt barnbidrag
förelegat, att åtnjuta statligt ortsavdrag
med belopp som i föregående
stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret
icke levt tillsammans
med andra maken, ävensom annan
ogift skattskyldig än som avses i
nästföregående stycke, äger, därest
han haft hemmavarande eller av den
skattskyldige helt eller delvis underhållet
barn, som stått under hans
vårdnad och för vilket rätt till allmänt
barnbidrag förelegat, åtnjuta
statligt ortsavdrag med följande belopp,
nämligen i ortsgrupp I 2 520
kronor, i ortsgrupp II 2 640 kronor,
i ortsgrupp III 2 760 kronor, i ortsgrupp
IV 2 880 kronor och i ortsgrupp
V 3 000 kronor. Har skattskyldig
som nyss nämnts haft barn, för
vilket allmänt barnbidrag utgått men
vilket icke stått under hans vårdnad,
äger han, däicst han helt eller delvis
underhållit barnet, likaledes åtnjuta
ortsavdrag efter vad i detta stycke
sågs, dock endast om den skattskyldige
icke levt tillsammans med den
som har vårdnaden om barnet.

Annan skattskyldig ån i andra,
tredje eller fjärde stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta statligt
ortsavdrag med följande belopp,
nämligen i ortsgrupp I 1 680 kronor,

1 ortsgrupp II i 760 kronor, i ortsgrupp
III 1 840 kronor, i ortsgrupp
IV 1 920 kronor och i ortsgrupp V

2 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret
varit skyldig erlägga sjömansskatt,
skall det enligt bestämmelserna
i detta moment eljest medgivna
ortsavdraget minskas med en
tolvtedel för varje kalendermånad,
för vilken sjömansskatt erlagts. Det
avdragsbelopp, som sålunda erhålles,
avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.

2 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit här i riket bosatt allenast

(Föreslagen lydelse)

11

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1960

(Nuvarande lydelse)

under en del av beskattningsåret,
äger att å den taxerade inkomsten
åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp,
utgörande för varje kalendermånad
eller del därav, varunder han
varit här i riket bosatt, en tolvtedel
av det enligt bestämmelserna i 1
mom. medgivna avdraget. Det avdragsbelopp,
som sålunda erhålles,
avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.

3 mom. Vad i 49 § kommunalskattelagen
stadgas angående kommunalt
ortsavdrag skall äga motsvarande
tillämpning beträffande statligt ortsavdrag.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt
----- angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter
ortsavdrag med belopp som beräknats
enligt 8 § 1 mom. andra stycket
och som varit här i riket bosatt under
hela eller någon del av beskattningsåret,
utgör grundbeloppet:

För annan —---- utgör grund beloppet

:

Ändå att---denna inkomst del.

Med familjestiftelse ----eko nomiska

intressen. 11

11 §•

1 mom. Äkta makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst samt
mannen därjämte för boets gemensamma
inkomst. Har vid dylik taxering
avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles,
helt eller delvis ej kunnat utnyttjas
å den ena makens inkomst,
må bristen avräknas å den andra makens
inkomst. Ortsavdrag beräknas
för en var av makarna till hälften av
det belopp, som i 8 § 1 mom. andra
stycket sägs, dock att, om sådan del

(Föreslagen lydelse)

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt
—--angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter
statligt ortsavdrag med belopp, som
beräknats med ledning av 48 § 2 mom.
andra eller tredje stycket kommunalskattelagen
och som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, utgör grundbeloppet: För

annan —--utgör grund beloppet: Ändå

att---denna inkomst del.

Med familjestiftelse---eko nomiska

intressen.

11 §■

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret
levt tillsammans, taxeras
en var för sin inkomst samt mannen
därjämte för boets gemensamma
inkomst. Har vid dylik taxering avdrag,
varom i 4 § 1 mom. förmäles,
helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å
den ena makens inkomst, må bristen
avräknas å den andra makens
inkomst. Ortsavdrag beräknas för en
var av makarna till hälften av det belopp,
som i 48 § 2 mom. andra stycket
kommunalskattelagen sägs, dock

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse)

av ortsavdraget helt eller delvis ej
kunnat utnyttjas å den ena makens
taxerade inkomst, bristen må avräknas
å den andra makens taxerade inkomst.
Avdrag, som i 9 § 2 mom.
andra stycket sägs, beräknas för vardera
maken för sig under iakttagande
av att avdraget för makarna tillsammans
icke må överstiga det i nämnda
stycke angivna högsta beloppet.
Skatten beräknas å det sammanlagda
beloppet av makarnas beskattningsbara
inkomster och fördelas å makarna
efter förhållandet mellan deras beskattningsbara
inkomster. Vad i 10 §
3 mom. sägs, skall därvid tillika iakttagas.

Skola makarna---högre orts gruppen.

(Föreslagen lydelse)

att, om sådan del av ortsavdraget helt
eller delvis ej kunnat utnyttjas å den
ena makens taxerade inkomst, bristen
må avräknas å den andra makens
taxerade inkomst. Avdrag, som i 9 §
2 mom. andra stycket sägs, beräknas
för vardera maken för sig under iakttagande
av att avdraget för makarna
tillsammans icke må överstiga det i
nämnda stycke angivna högsta beloppet.
Skatten beräknas å det sammanlagda
beloppet av makarnas beskattningsbara
inkomster och fördelas
å makarna efter förhållandet mellan
deras beskattningsbara inkomster.
Vad i 10 § 3 mom. sägs, skall
därvid tillika iakttagas.

Skola makarna---högre orts gruppen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 129 § 8 mom.
taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

. Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. och 129 § 8 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

22 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga
---skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet — — — statlig
förmögenhetsskatt.

__ Hava makar, som ingått äktenskap
före ingången av beskattningsåret
och levt tillsammans under större delen
därav,^ var för sig haft inkomst
eller förmögenhet, skall vardera ma -

22 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga
---skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet — — -— statlig
förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap
före ingången av beskattningsåret
och levt tillsammans under större delen
därav, var för sig haft inkomst
eller förmögenhet, skall vardera ma -

1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1958:299.

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1960

13

(Nuvarande lydelse)

kens deklarationsskyldighet bedömas
med hänsyn till makarnas och
boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig---dekla rationsskyldighetens

bedömande.

Vid tillämpning---riket bo satta.

I fråga--— den avlidne.

129 §.

8 mom. Sådan ledamot i prövningsnämnd,
som icke är befattningshavare
i statens tjänst, äger för tid,
varunder han varit inkallad till
tjänstgöring, åtnjuta arvode med trettio
kronor om dagen. Ledamot, som
är befattningshavare i statens tjänst,
skall för tjänstgöringen åtnjuta, jämte
ersättning för avlöningsförmåner,
som han får avstå under tjänstledighet
för ifrågavarande uppdrag, arvode
med belopp, som bestämmes av
Kungl. Maj:t. Därjämte skall ledamot
i förekommande fall åtnjuta resekostnadsersättning
och traktamente
enligt rese- och traktamentsklass A i
allmänna resereglementet.

(Föreslagen lydelse)

kens deklarationsskyldighet bedömas
med hänsyn till makarnas och boets
sammanlagda inkomst och förmögenhet.
Vad nu sagts skall i tillämpliga
delar jämväl gälla i fråga om
skattskyldiga som avses i 65 § sista
stycket kommunalskattelagen.

Skall skattskyldig---dekla rationsskyldighetens

bedömande.

Vid tillämpning---riket bo satta.

I fråga---den avlidne.

129 §.

8 mom. Ledamot i prövningsnämnd
åtnjuter för tid, varunder han varit
inkallad till tjänstgöring, ersättning
av statsmedel enligt grunder, som
fastställas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960.

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953

(nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. samt 5 och 15 §§ uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

4 §■

2 mom. I skattetabellerna
— skattskyldiga, nämligen

(Föreslagen lydelse)

4 §•

2 mom. I skattetabellerna — —
— skattskyldiga, nämligen

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1) gift, med makan sammanlevande
manlig inkomsttagare, där makan
har en sammanräknad nettoinkomst
å minst tvåtusen kronor;

2) annan gift, —---1) sägs;

3) ogift inkomsttagare, som bär
hemmavarande eller av honom helt
eller delvis underhållet barn, för vilket
rätt till allmänt barnbidrag föreligger
(ogift inkomsttagare med
barn);

4) annan ogift inkomsttagare än
under 3) sägs (ogift inkomsttagare
utan barn).

Gift med maken sammanlevande
kvinna, vars make har inkomst, skall
hänföras till under 3) upptagen
grupp av skattskyldiga, därest hon
har hemmavarande barn för vilket
rätt till allmänt barnbidrag föreligger,
samt eljest till under 4) upptagen
grupp av skattskyldiga.

Gift, med---2) avses.

Ogift skattskyldig, som har husföreståndarinna
hos sig anställd, skall,
om han har hemmavarande barn, för
vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger,
likställas med gift manlig inkomsttagare
som under 2) avses.

Under 3) omnämnd inkomsttagare,
som icke har vårdnaden om barnet
men som sammanlever med den,
under vars vårdnad barnet står, skall
hänföras till under 4) angiven grupp
av skattskyldiga.

Med ogift--— eller hemskild.

5 §•

Vid beräkning--— 4 § 4 mom.

Förhållandena den 1 november året
näst före inkomståret äro, där icke
i nästföljande stycke annorledes stadgas,
avgörande för till vilken i 4 § 2
mom. omförmäld grupp av skattskyldiga
vederbörande skall hänföras.
Härvid skall iakttagas, att i nämnda
författningsrum med barn icke avses

1) gift, med makan sammanlevande
manlig inkomsttagare, där makan
har en sammanräknad nettoinkomst
å minst tretusen kronor;

2) annan gift,---1) sägs;

3) ogift inkomsttagare.

Gift med maken sammanlevande
kvinna, vars make har inkomst, skali
hänföras till under 2) upptagen
grupp av skattskyldiga, därest hon
har hemmavarande barn, samt eljest
till under 3) upptagen grupp av
skattskyldiga.

Gift, med---2) avses.

Ogift skattskyldig, som har hemmavarande
barn, skall likställas med
gift manlig inkomsttagare som under
2) avses.

Med ogift —- ■— — eller hemskild.

Med gifta likställas de som, utan
att vara gifta, leva tillsammans, om
de tidigare varit förenade i äktenskap
eller gemensamt hava eller hava haft
barn.

5 §•

Vid beräkning---4 § 4 mom.

Förhållandena den 1 november
året näst före inkomståret äro, där
icke i nästföljande stycke annorledes
stadgas, avgörande för till vilken i
4 § 2 mom. omförmäld grupp av
skattskyldiga vederbörande skall hänföras.
Härvid skall iakttagas, att i
andra och fjärde styckena av nämnda

15

Bevillningsutskottets

(Nuvarande lydelse)

barn, som före nyssnämnda tidpunkt
fyllt femton år.

Skall under inkomståret preliminär
A-skatt enligt tabell börja utgå för
skattskyldig, för vilken skatt icke tidigare
sålunda beräknats, skall i fråga
om skatt skyldigs civilstånd det
förhållande, som kan antagas komma
att ligga till grund för taxering
under året näst efter inkomståret,
samt, vad angår frågan om den
skattskyldige har hemmavarande
eller av honom helt eller delvis underhållet
barn för vilket rätt till allmänt
barnbidrag föreligger, förhållandet
vid den tidpunkt, då debetsedel
jämlikt 35 § sista stycket översändes
till skattskyldig, vara avgörande
för till vilken i 4 § 2 mom.
avsedd grupp av skattskyldiga vederbörande
skall hänföras. Härvid skall
iakttagas, att i sistnämnda författningsrum
med barn icke avses barn,
som före den 1 november året näst
före inkomståret fyllt femton år eller
som fötts efter den 1 november
under inkomståret.

15 §.

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar
inkomst och beskattningsbar
förmögenhet beräknas i enlighet
med bestämmelserna i förordningen
om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen
samt förordningen
om statlig förmögenhetsskatt. Dock
skall iakttagas, att vid bestämmande
av beskattningsbar inkomst ortsavdrag
beräknas med hänsyn dels
till den ortsgrupp, vartill den kommun
eller kommundel hör där den
skattskyldige mantalsskrives för inkomståret,
dels ock, där icke i
andra stycket annorlunda stadgas, till
den skattskyldiges civilstånd den 1
november året näst före inkomståret
samt, r åd angår frågan om den skattskyldige
liar hemmavarande eller av
honom liclt eller delvis underhållet
barn för vilket rätt till allmänt barn -

änkande nr 40 år 1960

(Föreslagen lydelse)

författningsrum med barn icke avses
barn, som före nyssnämnda tidpunkt
fyllt femton år.

Skall under inkomståret preliminär
A-skatt enligt tabell börja utgå
för skattskyldig, för vilken skatt icke
tidigare sålunda beräknats, skall i
fråga om skattskyldigs civilstånd det
förhållande, som kan antagas komma
att ligga till grund för taxering
under året näst efter inkomståret,
samt, vad angår frågan om den skattskyldige
har hemmavarande barn,
förhållandet vid den tidpunkt, då debetsedel
jämlikt 35 § sista stycket
översändes till skattskyldig, vara avgörande
för till vilken i 4 § 2 mom.
avsedd grupp av skattskyldiga vederbörande
skall hänföras. Härvid
skall iakttagas, att i andra och fjärde
styckena av sistnämnda författningsrum
med barn icke avses barn,
som före den 1 november året näst
före inkomståret fyllt femton år eller
som fötts efter den 1 november
under inkomståret.

15 §.

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar
inkomst och beskattningsbar
förmögenhet beräknas i enlighet
med bestämmelserna i förordningen
om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen
samt förordningen
om statlig förmögenhetsskatt. Dock
skall iakttagas, att vid bestämmande
av beskattningsbar inkomst ortsavdrag
beräknas med hänsyn dels
till den ortsgrupp, vartill den kommun
eller kommundel hör där den
skattskyldige mantalsskrives för inkomståret,
dels ock, där icke i
andra stycket annorlunda stadgas, till
den skattskyldiges civilstånd den 1
november året näst före inkomståret
samt, vad angår frågan om den skattskyldige
har hemmavarande barn, till
förhållandena vid nyssnämnda tidpunkt.
Härvid skall iakttagas att med

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

bidrag föreligger, till förhållandena
vid nyssnämnda tidpunkt. Härvid
skall iakttagas att med barn icke avses
barn, som före nyssnämnda tidpunkt
fyllt femton år.

Vid preliminär taxering, som sker
under inkomståret, skall hänsyn tagas
i fråga om skattskyldigs civilstånd
till det förhållande, som kan
antagas komma att ligga till grund
för taxering under året näst efter inkomståret,
samt, vad angår frågan
om den skattskyldige har hemmavarande
eller av honom helt eller delvis
underhållet barn för vilket rätt till
allmänt barnbidrag föreligger, till
förhållandena vid den tidpunkt, då
taxeringen verkställes. Härvid skall
iakttagas, att med barn icke avses
barn, som före den 1 november året
näst före inkomståret fyllt femton år
eller som fötts efter den 1 november
under inkomståret.

barn icke avses barn, som före nyssnämnda
tidpunkt fyllt femton år.

Vid preliminär taxering, som sker
under inkomståret, skall hänsyn tagas
i fråga om skattskyldigs civilstånd
till det förhållande, som kan
antagas komma att ligga till grund
för taxering under året näst efter inkomståret,
samt, vad angår frågan
om den skattskyldige har hemmavarande
barn, till förhållandena vid den
tidpunkt, då taxeringen verkställes.
Härvid skall iakttagas, att med barn
icke avses barn, som före den 1 november
året näst före inkomståret
fyllt femton år eller som fötts efter
den 1 november under inkomståret.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961; dock att förordningens
bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som
erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 12 § 1 mom. samt anvisningarna till 10 och
12 §i; förordningen den 16 maj 1958 om sjömansskatt skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives samt all i de vid samma förordning fogade sjömansskatlelabellerna1
kolumn 2 skall utgå och kolumn 3 skall, med ändring
av nuvarande rubrik och nummerbeteckning, erhålla rubriken »Övriga
sjömän» sand nummerbeteckningen 2.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 g. 12 §.

1 mom. Gör sjöman--— perio- 1 mom. Gör sjöman---periodiskt
understöd, diskt understöd,

c) avgift för sådan pensionsförsäk- c) avgift för sådan pensionsför1
Senaste lydelse av tabellerna se 1959: 609.

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1960 17

(Nuvarande lydelse)

ring, som avses i 46 § 2 inom. 2) kommunalskattelagen,
eller

d) nedsatt skatteförmåga

må genom —---nämnd taxe ring.

Jämkning i fall som avses vid a)—
c) må dock endast medgivas, om avdrag
vid taxering kunnat påräknas
med minst 600 kronor.

Anvisningar
till 10 §.

Kolumnen i--— följande upp ställning.

(Föreslagen lydelse)

säkring, som avses i 46 § 2 mom. 2)
kommunalskattelagen,

d) för sådant underhåll av icke
hemmavarande barn under 16 år,
som avses i A6 § 2 mom. A) kommunalskattelagen,
eller

e) nedsatt skatteförmåga

må genom —--nämnd taxe ring.

Jämkning i fall som avses vid a)—
d) må dock endast medgivas, om avdrag
vid taxering kunnat påräknas
med minst 600 kronor.

Anvisningar
till 10 §.

Kolumnen i---följande upp ställning.

Å debetsedel för
preliminär A-skatt
angiven kolumn

Avdrag för sjömansskatt Å debetsedel för
verkställes enligt nedan- preliminär A-skatt

stående kolumn i sjömans- angiven kolumn
skattetabellen

Avdrag för sjömansskatt
verkställes enligt nedan-stående kolumn i sjömans
skattetabellen

1

1 1

1

2

3 eller 1

2 2 eller 3

3

2

till 12 §.

Jämkning i fall som avses i 12 §
1 mom. vid d) må för år räknat medgivas
med högst ett belopp, som motsvarar
summan av vederbörligt, vid
erläggande av sjömansskatt icke utnyttjat
ortsavdrag enligt ortsgrupp
III och 3 000 kronor.

till 12 §.

Jämkning i fall som avses i 12 §

1 mom. vid e) må för år räknat medgivas
med högst ett belopp, som motsvarar
summan av vederbörligt, vid
erläggande av sjömansskatt icke ut nyttjat

ortsavdrag enligt ortsgrupp

III och 3 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961; dock att förordningens
bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras
för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet. Därest under
januari eller februari månad 1961 ifrågakonnner att med stöd av bestämmelserna
i 10 § 1 mom. tredje stycket förordningen om sjömansskatt verkställa
skatteavdrag enligt den kolumn som senast tillämpats under år 1960,
skall iakttagas att skatteavdrag skall ske enligt kolumn 1, när under år
1960 senast tillämpats kolumn 1 eller 2, samt att skatteavdrag eljest skall
verkställas enligt kolumn 2.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 10

18

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1960

A) de likalydande motionerna I: 540 av herr Bengtson m. fl. och II: 703
av herr Hedlund m. fl., vari hemställts,

I. att riksdagen måtte besluta

a) att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet må medges rätt till
förvärvsavdrag, bestående av fasta avdrag och kvotavdrag till ett sammanlagt
belopp av högst 2 000 kronor enligt samma grunder som för gift kvinna
med inkomst av rörelse eller eget arbete;

b) att gift man med inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse må, därest
hustrun verksamt deltagit i hans förvärvsarbete och haft hemmavarande
barn under 16 år, utöver det fasta avdraget av 300 kronor jämväl göra kvotavdrag
med 20 procent av det belopp som motsvarar femtedelen av hans
inkomst av förvärvskällan, dock högst 3 500 kronor, så att det sammanlagda
förvärvsavdraget uppgår till högst 1 000 kronor; samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till enligt ovan erforderlig författningstext;

II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att vid planerad
översyn av skattesystemet måtte övervägas ytterligare reformer av sambeskattningen
inom den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
i enlighet med vad i motionerna har anförts;

B) de likalydande motionerna 1:541 av fröken Mattson och 11:705 av
fru Eriksson i Stockholm m. fl., vari hemställts att 46 § 3 mom. i förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen måtte få följande lydelse:

3 mom. Har gift kvinna haft — -— —- belopp.

Har gift man---nämnda belopp.

Avdrag enligt--— 2 000 kronor.

Gift skattskyldig kvinna, som under beskattningsåret icke levt samman
med andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka
eller frånskild) må åtnjuta avdrag med 300 kronor, därest hon haft hemmavarande
barn under 16 år.

Avdrag enligt detta moment — -— -— i sagda kommun;

C) de likalydande motionerna I: 542 av fru Gärde Widemar m. fl. och
II: 702 av herr Ståhl m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj :ts proposition nr 76 måtte besluta

1. fastställa förvärvsavdraget vid inkomsttaxeringen för förvärvsarbetande
gift kvinna med barn under 16 år till 300 kr. jämte 20 procent av inkomsten,
dock till högst 3 000 kr., och i övrigt enligt de av Kungl. Maj :t föreslagna
grunderna,

2. avslå den del av propositionen som avser nya beskattningsregler för
sammanboende ogifta med barn,

3. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

att utredning göres beträffande en omkonstruktion av förvärvsavdraget
i syfte att genomföra en höjning av avdraget, så att det bättre överensstämmer
med de verkliga merkostnaderna även för förvärvsarbetande kvinnor
med lägre inkomster,

att utredning göres om möjligheterna — bl. a. med ledning av nyligen

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 19

genomförd norsk lagstiftning — att medge rätt för två förvärvsarbetande
makar att begära särtaxering vid inkomstbeskattningen, samt

att riksdagen förelägges de förslag i angivna syfte som utredningen kan
föranleda»;

D) de likalydande motionerna I: 543 av herr Hagberg och II: 704 av herr
Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts förslag om sambeskattning i vissa fall av ogifta samboende och sålunda 1)

antaga det till proposition nr 76 fogade förslaget till lag om ändring
av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) med de ändringar
att dels 65 § får nedan angiven lydelse, dels förslaget till anvisningar till
52 och 65 §§ utgår.

65 §.

Fråga huruvida skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att räkna
som hemmavarande eller icke, liksom ock fråga om barns ålder skall bedömas
efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med
barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn. Barn, som bor hos sina
föräldrar, skall anses vara hemmavarande endast hos den ena av dem.

I fråga om skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret,
skola de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna äga tillämpning först
vid taxering för det därpå följande beskattningsåret.

De för —--make avlidit.

Har eljest — — •— för taxeringen.

(Se vidare anvisningarna,)

2) avslå Kungl. Maj:ts förslag om ändring av 22 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623); samt

3) antaga Kungl. Maj:ts förslag till förordning om ändring av uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272) med den ändringen att 4 § erhåller
följande lydelse.

4 §.

2. mom. I skattetabellerna ---— ogift inkomsttagare.

Gift med — — — av skattskyldig.

Gift, med--— 2) avses.

Ogift skattskyldig — — — 2) avses.

Med ogift ---— eller hemskild.

E) motionen II: 706 av herr Nilsson i Gävle ni. fl., vari hemställts, »att
riksdagen med bifall till propositionen nr 76 i skrivelse till regeringen hemställer
om utredning och förslag i syfte att möjliggöra för ensamstående
mödrar med barnbidragsberättigade barn att erhålla samma förvärvsavdrag
som nu beslutats för de gifta förvärvsarbetande kvinnorna i familjer där
båda makarna förvärvsarbetar».

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1960

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskotr
tet hänvisade motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:204 av fru Segerstedt-Wiberg m. fl. och
II: 245 av fru Wallerius-Gunne m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att till 39 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall fogas ett fjärde moment av nedanstående lydelse.

39 §.

4 mom. Vad i 3 mom. stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande
tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, vilket stått under
hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.

II) de likalydande motionerna I: 280 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 353 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte igångsätta en utredning med
uppdrag att utarbeta förslag dels rörande införande av förhöjda ortsavdrag
för barnfamiljer i beskattningen, dels i fråga om den lämpliga kombinationen
mellan sådana ortsavdrag och barnbidrag».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:542, 1:543, 11:245, 11:353, (11:380), II:
703, II: 705 samt II: 706.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

I. Inledning, s. 19—20.

II. Beskattningen av äkta makar, s. 20—76.

III. Beskattningen av ogift skattskyldig med barn, s. 76—102.

IV. Speciella frågor, s. 102—108.

V. Beräkningar rörande skattebortfall, s. 108—110.

VI. Departementschefens hemställan, s. 111.

Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1960 21

Av innehållet i de förevarande motionerna torde här få återges följande.

A. Beskattningen av äkta makar

I de likalydande motionerna I: 542 och II: 702 framhålles, att
den väsentliga bristen i de nuvarande reglerna består i att tillräcklig hänsyn
icke tas vid beskattningen till de särskilda merkostnader för gift kvinna,
som är förenade med hennes förvärvsarbete. Merkostnader av sådan karaktär,
att de bör kräva hänsyn till beskattningen, föreligger, då familjen har
minderårigt barn, och dessa kostnader kan bli betydande. Förvärvsavdraget
bör därför avpassas så att det bättre än det nuvarande motsvarar de
faktiska merkostnaderna. Det torde vara klart, framhåller motionärerna, att
även det i propositionen föreslagna förvärvsavdraget å 2 000 kronor icke
motsvarar de faktiska merkostnaderna i dagens läge. Ett avdrag å högst
3 000 kronor skulle vara bättre anpassat till det verkliga förhållandet. Motionärerna
föreslår att maximigränsen bestämmes till nämnda belopp. Genomföres
en sådan höjning av förvärvsavdraget, skulle gränsen för merbeskattning
till följd av att äkta makars inkomster skall sammanläggas för förvärvsarbetande
hustru med minderårigt barn förskjutas från cirka 30 000
kronor sammanlagd inkomst för makarna -— vid lika stor inkomst för vardera
maken -— till cirka 50 000 kronors sammanlagd inkomst. Antalet sambeskattade
äktenskap, där sambeskattningseffekten skulle uppkomma, reduceras
till mindre än 30 000. Genom en sådan höjning av förvärvsavdraget
skulle statsverket åsamkas ett inkomstbortfall av ca 6 milj. kronor för helt
år mer än enligt propositionsförslaget. För kommunernas del skulle inkomstbortfallet
bli ytterligare ca 3 milj. kronor.

I nämnda motioner uttalas vidare att den nuvarande konstruktionen av
förvärvsavdraget i viss mån bygger på fiktionen, att merkostnaderna genom
hustruns förvärvsarbete står i viss relation till hennes inkomst. Så är i verkligheten
inte fallet. Denna konstruktion leder till att förvärvsavdraget blir
för lågt i förhållande till de verkliga kostnaderna i lägre inkomstlägen —
dock inte i de allra lägsta där inkomsterna rör sig om korttidsanställning
eller tillfälligt arbete. Angivna omständigheter talar enligt motionärernas
mening för att kvotavdraget borde vara högre för en viss botteninkomst och
sedan avtrappas uppåt, t. ex. 50 procent av de första 2 000 kronorna och därefter
20 procent på överskjutande inkomst upp till visst maximum. En konstruktion
av denna typ skulle givetvis medföra ett väsenligt inkomstbortfall
för det allmänna och statsfinansiella förutsättningar att genomföra den torde
därför inte föreligga. Motionärerna anser emellertid att en utredning om
reformering av förvärvsavdraget i angiven riktning bör ske.

Motionärerna berör härefter frågan om tudelningsprincipen och konstaterar
att elt fullt genomförande av denna princip skulle medföra ett skattebortfall
för staten med 235 milj. kronor, såvida inte skatteskalorna ändras.
Om hänsyn tas endast till önskemålet att undanröja sambeskattningseffekten,
torde en annan lösning kunna väljas, vilken medför väsentligt mindre

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

skattebortfall, nämligen endast å 30 milj. kronor. Man skulle kunna förfara
på så sätt, att möjlighet öppnas för förvärvsarbetande äkta makar att själva
avgöra om de vill bli samtaxerade eller icke. Ett sådant system har genomförts
i Norge och liknande system har även praktiserats i andra länder.
Motionärerna förordar att en utredning vidtas i syfte att utröna om ett sådant
system är möjligt även i Sverige.

I motionerna I: 540 och II: 703 uttalas inledningsvis, att en
höjning av tudelningsgränsen framstår som motiverad och önskvärd. Med
hänsyn bara till förändringar i penningvärdet, sådana de avspeglar sig i konsumentprisindex,
skulle gränsen behöva höjas till 13 000 kronor i förhållande
till 1952 års penningvärde. En reform på detta område bör emellertid
inte få medföra att ogifta skattskyldiga drabbas av skattehöjning och synes
därför i nuvarande statsfinansiella läge inte kunna genomföras. Då en sänkning
av den statliga inkomstskatten kan genomföras, bör emellertid även frågan
om utbyggnaden av tudelningen inom sambeskattningen övervägas. Motionärerna
anser lämpligt att denna fråga beaktas vid den översyn av skattesystemet,
som Kungl. Maj:t har för avsikt att låta företa. Därvid är det även
skäl att uppmärksamma förmögenhetsbeskattningen. I fråga om denna beskattning
förekommer nämligen en renodlad sambeskattning, i det att den
beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt och utgör
summan av makarnas skattepliktiga förmögenheter. Skatten uträknas
efter en skatteskala som är densamma för makar som för ensamstående.
Makar kommer härigenom i vissa fall att drabbas betydligt hårdare av förmögenhetsbeskattningen
än ogifta skattskyldiga.

Enligt motionärernas mening bör förvärvsavdraget väsentligen betraktas
som ett kostnadsavdrag avsett att utjämna skillnaden i utgifter för den
familj, där hustrun är yrkesarbetande, och för annan familj. Dylika merkostnader
förekommer främst, när den gifta kvinnan har minderåriga barn.
Som propositionen utformats uppstår skillnader i de fall, då den gifta kvinnan
har inkomst av eget arbete eller rörelse, och de fall, då gift kvinna har inkomst
av jordbruksfastighet. I sistnämnda fall kan hustrun nämligen endast
erhålla avdrag med fast belopp av 300 kronor, medan i det förra fallet dessutom
ett kvotavdrag kan medges med högst 1 700 kronor. Även om det är
riktigt att kvinna som driver jordbruk i regel har sin arbetsplats i nära
anslutning till hemmet, uppstår emellertid extra kostnader i hemmet, då hon
med egen arbetsinsats sköter jordbruket eller leder jordbruksdriften. Dessa
kostnader motiverar rätt till kvotavdrag. Motionärerna förordar att samma
bestämmelser skall gälla med avseende å förvärvsavdraget för gift kvinna
med inkomst av jordbruksfastighet som för gift kvinna med inkomst av eget
arbete eller rörelse. I fråga om förvärvsavdrag i de fall, då hustrun deltar i
mannens förvärvsverksamhet, har i propositionen icke föreslagits någon
ändring av de nuvarande avdragsbeloppen på 300 kronor. Detta avdrag
skall utgå oberoende av om minderåriga barn finns i hemmet eller inte.
Enligt motionärernas mening är det emellertid nödvändigt att även här ta
särskild hänsyn till de kostnader, som uppstår i de fall där hemmavarande

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 23

barn finns. Värdet av hustruns arbetsinsats i jordbruk torde normalt kunna
beräknas till en femtedel av mannens totalt redovisade inkomst. En lämplig
maximering bör ske, förslagsvis till 3 500 kronor. Samma beräkningsgrunder
synes kunna tillämpas i fråga om inkomst av rörelse. Gift kvinna som utför
arbete i mannens jordbruk eller rörelse bör därför kunna erhålla kvotavdrag
med 20 procent av högst 3 500 kronor d. v. s. ett kvotavdrag på högst 700
kronor medförande ett sammanlagt förvärvsavdrag å högst 1 000 kronor.
Detta avdrag skail tillkomma man som har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet,
under förutsättning att hustrun bedömes ha utfört arbete i
förvärvskällan till ett värde motsvarande avdragsbeloppet.

I motionerna ifrågasättes också, om inte förvärvsavdrag bör medges vid
inkomst från förvärvskällan annan fastighet, såväl då hustrun deltagit i
mannens förvärvsarbete som när hon själv drivit förvärvskällan. Även vid
faktisk sambeskattning vid inkomst av tjänst bör förvärvsavdraget i vissa
fall vara motiverat. Frågan om en sådan utvidgning av rätten till förvärvsavdrag
bör övervägas vid den planerade översynen av skattesystemet.

I de likalydande motionerna I: 280 och 11:353 framhålles att
Sverige torde vara det enda land där en differentiering av inkomstskatten
med hänsyn till försörjningsbördan för barn inte göres. Det innebär en orättvisa
mot barnfamiljerna att de inte äger rätt till högre ortsavdrag än barnlösa
eftersom den inkomst, som helt saknar skattekraft och som följaktligen
icke bör beskattas, givetvis ligger högre för barnfamiljer än för barnlösa makar.
I ett system som bygger på skatteförmågeprincipen borde därför en variation
av orlsavdraget bl. a. med hänsyn till förekomsten av barn vara ofrånkomlig.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget kan ett återinförande av
barnavdragen såväl vid den statliga som den kommunala beskattningen inte
ske omedelbart. Motionärerna yrkar emellertid att en utredning verkställes
i syfte att åstadkomma erforderlig anpassning till de avdrag, som nu gäller
för ensamstående respektive gifta. I samband därmed bör även frågan om
barnbidragens utformning och storlek tas upp till behandling. Därest skatteavvägning
mellan barnlösa familjer och barnfamiljer liksom mellan skilda
barnfamiljer med hänsyn till den varierande försörjningsbördan får ett följdriktigt
uttryck genom återinförande av barnavdrag, måste nämligen behovet
av särskilt bidrag från statens sida för underlättande av barnförsörjningen
bli väsentligt mindre än nu, åtminstone i vissa inkomstlägen. Motionärerna
anser rimligt att man låter barnbidraget utgå efter en med inkomstens stegring
fallande skala för att efter hand helt upphöra. Var gränserna bör ligga
kan givetvis inte bedömas utan särskild utredning och särskilda överväganden.

B. Beskattningen av ogifta skattskyldiga

I de likalydande motionerna 1:541 och 11:705 uttalas att
kostnaderna för ensamstående moder med minderårigt barn, om hon har
arbete utom hemmet, är lika stora som för förvärvsarbetande mödrar i öv -

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

rigt och större än för de mödrar som kan förena hemsysslan med sitt arbete.
Det är då rimligt att även ogifta mödrar får förvärvsavdrag av åtminstone
samma storlek — 300 kronor — som de förvärvsarbetande hustrurna
utan barn i barnbidragsåldern.

I motionen II: 706 framhålles att tiden nu är inne för att i skattehänseende
helt jämställa de s. k. ofullständiga familjerna med de fullständiga.
Det förvärvsavdrag som gift kvinna med hemmavarande barnbidragsberättigat
barn kommer i åtnjutande av bör utvidgas till att omfatta även
ogift, frånskild eller änka med barn under 16 år. Ett av de främsta skälen
som talar härför är, att den ensamstående modern obestridligen lever på en
avsevärt lägre standard än den som två förvärvsarbetande makar med minderårigt
barn uppnår. Tillsynen av minderåriga barn under den tid, då modern
vistas utom hemmet för arbete, för med sig utgifter som avsevärt nedsätter
skatteförmågan.

I de likalydande motionerna I: 204 och II: 245 föreslås viss utsträckning
av det s. k. sparavdraget från inkomsten av kapital.

Motionärerna erinrar om att ofullständiga familjer får sådant avdrag
med högst samma belopp som ensamstående, 300 kr. Motionärerna framhåller
att den främsta säkerhetsfaktorn, när det gäller barnens försörjning
och uppfostran, utgörs av föräldrarnas arbetskraft. I de familjer där
ansvaret för barnens försörjning och uppfostran av olika skäl vilar på endast
en av föräldrarna föreligger särskild anledning att genom sparande
försöka i görligaste mån säkerställa barnens försörjning för det fall att
familjeförsörjaren drabbas av sjukdom eller arbetslöshet eller i händelse
av hans frånfälle. På grund härav har exempelvis många änkor sökt undvika,
att efter maken utfallet livförsäkringsbelopp förbrukas och i stället
sökt placera medlen i bank såsom en viss säkerhet för i första hand barnens
försörjning därest hon själv skulle bli oförmögen att arbeta.

I de likalydande motionerna I: 543 och II: 704 behandlas propositionsförslaget
att sambeskattning skall äga rum även beträffande ogifta
som sammanlever, nämligen om de tidigare varit gifta eller om de gemensamt
har eller har haft barn. Motionärerna hemställer att dessa förslag avslås.
Som skäl härför anföres att sambeskattning av äkta makar har en
principiell motivering i den ekonomiska gemenskap som råder mellan makarna.
Dessa har sålunda underhållsskyldighet mot varandra och i det ligger
eu rätt för makarna att komma i åtnjutande av samma standard. Man kan
av denna anledning icke bedöma skatteförmågan hos den enskilde maken
utan att ta hänsyn till den andres inkomst. Dessa förutsättningar föreligger
icke i s. k. samvetsäktenskap. Någon som helst rätt för endera parten att
med utgångspunkt från den andres inkomster göra anspråk på en högre
standard än hans egna inkomster må föranleda till föreligger inte. Varje
på rättsliga eller skattemässiga synpunkter grundat skäl för en sambeskattning
saknas i dessa fall. Man måste vidare räkna med att det nu fram -

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 25

lagda förslaget om sambeskattning av ogifta skulle komma att medföra
skatteskärpningar som ter sig direkt stötande. Särskilt torde detta bli fallet
när det gäller personer som tidigare varit gifta. Den föreslagna regeln måste
för dem framstå som innebärande en form av retroaktivitet och därigenom
närmast såsom en rättsstridighet.

Sistnämnda fråga behandlas jämväl i motionerna 1:542 och
II: 7 0 2. Där framhåller motionärerna att det av departementschefen framlagda
förslaget inte är helt genomtänkt. Dessa speciella beskattningsspörsmål
bör bearbetas vidare och riksdagen bör därför avslå propositionen i denna
del. Det torde knappast medföra några större olägenheter i praktiken,
om de för ensamstående barnaförsörjare utbyggda reglerna blir tillämpade
tills vidare.

Utskottet

I föreliggande proposition har förslag framlagts om ändringar i familjebeskattningen.
Till grund för dessa förslag ligger en utredning av 1957 års
sambeskattningsrevision. Utredningens reformförslag har i huvudsak upptagits
i propositionen och innebär skattelättnader för förvärvsarbetande gifta
kvinnor med minderåriga barn och för ensamstående barnförsörjare.

Sambeskattningsrevisionens utredning har emellertid haft en vidare syftning
och även omfattat de grundläggande principfrågorna för familjebeskattningen
såsom frågan om sam- eller särbeskattning av makar och skatteskalornas
utformning. Revisionen har dock icke föreslagit ändrade bestämmelser
på dessa områden. De nuvarande skatteskalorna innebär, att
den statliga inkomstskatten för makar med sammanlagd beskattningsbar
inkomst av högst 10 000 kronor, normalt motsvarande en årsinkomst av
16 500 kronor, är lika stor som för två ensamstående med vardera hälften
så stor inkomst (s. k. tudelning). När makarnas sammanlagda beskattningsbara
inkomst överstiger 10 000 kronor, erlägger makarna större statlig
inkomstskatt än två ensamstående med vardera hälften så stor inkomst. Revisionen
har uttalat, att en höjning av den övre gränsen för tudelningen är
önskvärd, men har funnit att de statsfinansiella förutsättningarna för en
sådan reform inte föreligger för närvarande.

Departementschefen har biträtt revisionens uppfattning att man inte bör
ändra vare sig sambeskaltningcn såsom princip för makars beskattning eller
tudelningsgränsen vid avvägningen av den statliga inkomstskatten för makar.
I fråga om höjd eller fullt ut genomförd tudelning understryker departementschefen,
att denna fråga inte bör förväxlas med frågan om sambeskattningens
skattehöjande effekt i de jämförelsevis få fall där en sådan
effekt kvarstår. Reformens huvudsakliga innebörd skulle nämligen bli en
allmän skattelättnad för makar i förhållandevis höga inkomstlägen eller en
omfördelning av skattebördan mellan gifta och ogifta till de senares nackdel.
Många äkta makar, som redan har fördel av sambeskattningen, skulle

26

Bevillningsutskottets betänkande nr -W år J960

få ytterligare lättnader. Departementschefen tillägger, att det sagda inte
hindrar att en reform i denna riktning är önskvärd, även om den knappast
kan anses ha högsta prioritet i raden av önskvärda skattelättnader. Om förhållandena
skulle utveckla sig därhän, att en sänkning av den direkta inkomstskatten
blir möjlig, får enligt departementschefen frågan om skattebördans
avvägning mellan gifta och ogifta tagas upp till förnyat övervägande.

I motionerna I: 542 och II: 702 har bl. a. yrkats, att utredning verkställes
rörande möjligheten att medge rätt för två förvärvsarbetande makar att
begära särtaxering vid inkomstbeskattningen. I motionerna har hänvisats
till att en sådan valmöjlighet föreligger i Norge. — I motionerna I: 540 och
II: 703 har framhållits, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t borde anhålla
att vid en planerad översyn av skattesystemet överväges ytterligare
reformer av sambeskattningen inom den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.
Såsom frågor, vilka därvid bör övervägas, anges i motionerna
en höjning av tudelningsgränsen i skalorna för den statliga inkomstskatten
samt antingen införande av tudelningsmetoden även i skalorna
för förmögenhetsskatten eller annan lindring i sådan skatt för makar.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört rörande höjning
av tudelningsgränsen. Därav framgår, att Kungl. Maj:t kommer att ta frågan
om skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga
till förnyat övervägande, när de statsfinansiella förutsättningarna
för en reform på området är för handen. Anledning torde därför inte föreligga
att — på sätt yrkats i motionerna I: 540 och II: 703 — nu anhålla om
sådant övervägande.

Det i motionerna I: 542 och II: 702 omnämnda systemet med möjlighet
för förvärvsarbetande makar att begära särtaxering är berört i sambeskattningsrevisionens
betänkande. Revisionens överväganden har dock inte givit
revisionen anledning att föreslå en sådan ordning. Då det knappast är troligt,
att en ny utredning skulle kunna tillföra något för frågans bedömande väsentligt
nytt material, anser utskottet att den av motionärerna önskade utredningen
inte är påkallad.

I fråga om det f ö r v ä r v s a v d r a g som erhålles, när gift kvinna har
inkomst av förvärvsarbete eller utför arbete i mannens rörelse eller jordbruksfastighet,
överensstämmer propositionen med vad som förordats av
sambeskattningsrevisionen. De föreslagna bestämmelserna innebär i huvudsak
följande. Gift kvinna utan minderåriga barn erhåller, när hon har inkomst
av rörelse eller eget arbete, avdrag med — liksom hittills — 300 kronor.
Om den gifta kvinnan har minderåriga barn förhöjes avdraget med 20 procent
av rörelse- resp. arbetsinkomsten, dock högst med 1 700 kronor (kvotavdrag),
så att högsta avdragsbelopp blir 2 000 kronor. Enligt nu gällande bestämmelser
beräknas kvotavdraget till 10 procent av inkomsten, dock högst till
700 kronor. Kvotavdraget, som för närvarande medges blott vid taxering till
statlig inkomstskatt, föreslås bli tillämpligt även vid den kommunala in -

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

komsttaxeringen. Vidare erhåller gift man, vars hustru utfört arbete i hans
rörelse eller jordbruksfastighet, vid den statliga taxeringen för närvarande
ett avdrag om 300 kronor. Detta avdrag föreslås skola få åtnjutas med oförändrat
belopp och även vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. Såsom
en utvidgning av gällande avdragsmöjligheter föreslås vidare att gift kvinna,
som har inkomst av jordbruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan till
minst 300 kronors värde, skall vara berättigad till förvärvsavdrag — såväl
vid den statliga som den kommunala taxeringen — med 300 kronor utan
förhöjning i det fall att hon har barn.

I motionerna I: 542 och II: 702 har föreslagits, att det förvärvsavdrag, som
vid inkomst av rörelse eller tjänst tillkommer gift kvinna med minderåriga
barn, skall beräknas till 300 kronor jämte 20 procent av inkomsten dock
högst till sammanlagt 3 000 kronor. Därigenom skulle avdraget enligt motionärerna
bättre anpassas till de verkliga förhållandena. — Även i motionerna
I: 540 och II: 703 har förvärvsavdragets belopp berörts. Motionärerna föreslår,
att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet skall få rätt till
kvotavdrag enligt samma grunder som i propositionen föreslagits för gift
kvinna med inkomst av rörelse eller eget arbete. Vidare har motionärerna yrkat
att kvotavdrag skall medges gift man med inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse, när hans hustru är verksam i förvärvskällan och har hemmavarande
barn under 16 års ålder. Kvotavdraget föreslås till 20 procent av det
belopp som motsvarar femtedelen av mannens inkomst av förvärvskällan,
dock högst till 700 kronor, så att det sammanlagda avdraget blir högst 1 000
kronor.

Utskottet vill erinra om att kvotavdraget utgår ända till dess barnet fyllt
16 år. Vid bedömande av de föreslagna avdragsbeloppens skälighet måste beaktas
att de största kostnaderna för barnens omhändertagande under moderns
arbetstid infaller under förskoleåldern. Därefter torde kostnaderna betydligt
minska. När barnet uppnått 12—13 års ålder förekommer i regel inte
några större extra utgifter för barnets omhändertagande medan modern sköter
sitt arbete. De avdragsbelopp som erhålles enligt propositionens förslag
får mot ba’kgrunden härav anses så avvägda att de i de allra flesta fall
täcker de verkliga merkostnaderna, fördelade på hela minderårighetstiden.
Tilläggas må att den i motionerna I: 542 och II: 702 föreslagna förhöjningen
av förvärvsavdraget skulle beröra blott de kvinnor, vilkas förvärvsinkomst
överstiger 8 500 kronor. Intill denna gräns, där det i propositionen föreslagna
förvärvsavdraget börjar utgå med sitt maximibelopp, erhålles med motionsförslaget
samma avdrag som enligt propositionen.

Skäl att utsträcka rätten till kvotavdrag till ytterligare kategorier skattskyldiga
torde ej heller föreligga. Till grund för avdraget ligger en presumtion
för särskilda kostnader för barnens vård. De grupper som avses i motionerna
I: 540 och II: 703, nämligen hustrur till rörelseidkare och lantbrukare,
torde i regel inte utföra arbete i förvärvskällan under sådana förhållanden
att merkostnader för barnens vård förekommer så generellt att de kan moti -

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

vera ett schablonmässigt medgivet och beräknat avdrag för sådana kostnader.

Utskottet finner sig på grund härav kunna godtaga vad departementschefen
föreslagit i angivna hänseenden och avstyrker de nämnda motionsyrkandena.

I motionerna I: 542 och II: 702 har föreslagits eu utredning i syfte att genomföra
en höjning av förvärvsavdraget så att det bättre överensstämmer
med de verkliga omkostnaderna även för förvärvsarbetande kvinnor med
låga inkomster. Motionärerna avser här en sådan ändring av kvotavdraget,
att procenttalet blir högre för viss botteninkomst och sedan sjunker med stigande
inkomst. Med hänsyn till att avdrag av denna typ skulle medföra ett
väsentligt inkomstbortfall har motionärerna funnit att stalsfinansiella förutsättningar
för att genomföra den skisserade reformen inte föreligger nu.
De sakliga skälen för en sådan konstruktion av förvärvsavdraget har dock
föranlett motionärerna att föreslå utredning av frågan.

Även i motionerna I: 540 och II: 703 har utredning rörande förvärvsavdraget
föreslagits. Motionärerna har framhållit att förvärvsavdrag bör kunna
medges också vid inkomst av annan fastighet än jordbruksfastighet såväl
då hustrun deltagit i mannens förvärvsarbete som när hon själv drivit förvärvskällan.
Även i de fall hustrun biträtt mannen i förvärvandet av inkomst
av tjänst bör enligt motionärernas mening förvärvsavdrag kunna vara motierat.
Frågan om en sådan utvidgning av rätten till förvärvsavdrag anser motionärerna
höra övervägas vid den planerade översynen av skattesystemet.

Såsom utskottet tidigare nämnt har departementschefen förklarat, att frågan
om skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga
kommer att tas till förnyat övervägande, när de statsfinansiella förutsättningarna
för en reform på området är för handen. Förvärvsavdragets
storlek och konstruktion torde komma att ingå som ett led i den av departementschefen
sålunda förutskickade omprövningen av familj ebeskattningen.
Särskild skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning i ämnet
torde fördenskull inte erfordras. Utskottet kan därför inte biträda de nämnda
motionsyrkandena.

Det föreslås i propositionen att gift kvinna med egen inkomst av rörelse
skall vara berättigad till förvärvsavdrag endast under förutsättning att hon
varit verksam i rörelsen i ej blott ringa omfattning. Avsikten med bestämmelsen
torde framför allt vara att förhindra att förvärvsavdrag medges i de
ej ovanliga fall, där hustrun formellt står för en rörelse, vilken i verkligheten
skötes enbart av mannen. Såvitt gäller inkomst, som beskattas såsom inkomst
av tjänst, krävs att den skall härröra från eget arbete. Genom den föreslagna
bestämmelsen kommer motsvarande krav att ställas på inkomst av
rörelse. Utskottet har intet att erinra mot en bestämmelse av denna innebörd.
Regeln får dock inte tolkas så att en värdering av kvinnans arbetsinsats skall
ske. Avgörande för rätt till förvärvsavdrag bör i stället vara att hon aktivt
deltagit i rörelsens ledning och utövat sådana funktioner som normalt ut -

Bevillningsutskottets betänkande nr tf) år 1960

29

övas av innehavare av sådan rörelse varom fråga är. Bestämmelsen bör givetvis
inte föranleda taxeringsnämnderna att generellt kräva utredning i
detta hänseende. Avsikten med föreskriften är att ha ett korrektiv mot uppenbara
missbruk på området.

Av den föreslagna lagtexten framgår att — på samma sätt som nu gäller
vid taxeringen till statlig inkomstskatt — man och hustru i vissa fall samtidigt
kan få förvärvsavdrag. I dessa fall skall dock makarna sammanlagt
inte kunna få högre avdrag än maximibelopet 300 kronor resp., så snart
hustrun har minderåriga barn och åtnjuter inkomst av rörelse eller tjänst,
2 000 kronor.

Enligt nuvarande bestämmelser kan förvärvsavdraget blott erhållas i hemortskommunen.
Detta leder till att hustrun inte får något avdrag vid taxering
till kommunal inkomstskatt för inkomst av rörelse, som bedrivits i annan
kommun än hemortskommunen. I propositionen föreslås, att förvärvsavdraget
vid den kommunala taxeringen skall åtnjutas i den kommun där
inkomst som berättigar till avdrag beskattas. Därigenom uppnås, att avdragsrätten
alltid kan utnyttjas. För att inte avdrag skall erhållas i flera
kommuner med belopp som sammanlagt överstiger maximibeloppet föreslås
att taxeringsnämnden i hemortskommunen, som genom den allmänna självdeklarationen
kan överblicka taxeringarna i de olika kommunerna, i förekommande
fall fördelar förvärvsavdragets maximibelopp på de kommuner
som ifrågakommer. Det kan erinras om att taxeringsnämnden i hemortskommunen
har en liknande funktion, när det gäller fördelning av ortsavdrag och
vissa allmänna avdrag, som inte kunnat utnyttjas i hemortskommunen. Utskottet
finner vad sålunda föreslagits innebära ändamålsenliga lösningar av
de nämnda frågorna.

I propositionen föreslås vidare väsentliga lättnader i beskattningen av
ogift skattskyldig med barn.

Det föreslås att ogift med hemmavarande barn skall erhålla ortsavdrag soin
gift. Därav följer att den för gifta avsedda skalan för statlig inkomstskatt
blir tillämplig. Alla ogifta skattskyldiga — och med ogift jämställes i dessa
sammanhang änkling, änka och frånskild samt även den som är gift men
inte sammanlever med sin make — med hemmavarande minderåriga barn
kommer härigenom i den ställning i skattehänseende som för närvarande gäller
för ogift med hemmavarande barn, när husföreståndarinna finnes. —
Propositionen har i dessa hänseenden upptagit sambeskattningsrevisionens
förslag, vilket så gott som enhälligt tillstyrkts av remissinstanserna. Någon
annan mening i fråga om tillämpliga ortsavdrag och skatteskalor har inte
heller kommit till synes i de föreliggande motionerna. Utskottet vill tillstyrka
att de föreslagna bestämmelserna antages.

I motioner har emellertid föreslagits att ogifta skattskyldiga med barn
skulle erhålla — utöver vad propositionen föreslagit — vissa andra förmåner
vid beskattningen. I motionerna I: 541 och II: 705 har sålunda yrkats,
att ensamstående moder med förvärvsarbete skall bli berättigad till förvärvsavdrag
å 300 kronor. I motionen II: 706 föreslås utredning för att i dessa fall

30 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

möjliggöra samma förvärvsavdrag som beslutas för gifta förvärvsarbetande
kvinnor. I de vid riksdagens början väckta motionerna 1:204 och 11:245
slutligen har hemställts, att ogift med hemmavarande barn vid beräkning av
inkomst av kapital skall få förhöjt extra avdrag (sparavdrag). Sådant avdrag
medges för närvarande med högst 300 kronor eller — för makar tillsammans
— 600 kronor. Motionärerna hemställer att avdraget för ogift
som haft hemmavarande barn bestämmes till samma belopp som för två makar
tillsammans, d. v. s. till högst 600 kronor.

Anledningen till att ogift skattskyldig med hemmavarande barn i skattehänseende
intar en annan ställning än ensamstående är den att barnkostnaderna
i detta fall anses böra beaktas vid taxeringen. Det är alltså samma skäl
som brukar åberopas för det förvärvsavdrag som tillkommer gift kvinna med
hemmavarande barn. Förhöjning av ortsavdraget för ogift med hemmavarande
barp får anses i dessa fall ersätta den gifta kvinnans förvärvsavdrag.
Beloppsmässigt överensstämmer förvärvsavdragets maximum och ortsavdragsförhöjningen
i stort sett. Det synes inte föreligga något hållbart skäl
att utöver förhöjningen av ortsavdraget medge särskilt förvärvsavdrag för
ogift. Anledning att verkställa särskild utredning av denna fråga, som utförligt
belysts i sambeskaltningsrevisionens betänkande och i propositionen,
föreligger enligt utskottets mening ej heller. Utskottet avstyrker sålunda förenämnda
i motionerna I: 541, II: 705 och II: 706 framförda yrkanden.

I fråga om motionsförslaget att ogift med hemmavarande barn skulle bli
berättigad till s. k. sparavdrag från inkomst av kapital med samma belopp
som gäller för makar gemensamt, vill utskottet erinra om att föräldrars och
barns inkomster icke samtaxeras. Ogift försörj are och varje barn är därför,
var för sig, berättigad till bl. a. sparavdrag å 300 kronor. Vid sådant förhållande
torde anledning inte föreligga att ge försörjaren dubbelt sparavdrag.
På grund härav avstyrker utskottet motionerna 1: 204 och II: 245.

I propositionen föreslås att den som utger underhållsbidrag till barn, vilket
vistas hos annan, skall få rätt att — utan beskattning hos mottagaren —
såsom allmänt avdrag avdraga underhållsbidraget, dock sammanlagt högst
1 000 kronor för år. Detta avdrag avses skola ersätta den förhöjning av ortsavdraget
med 880—1 000 kronor som i angivna fall nu erhålles av underhållsgivare
som är ogift. Bestämmelserna på området har motiverats bl. a.
av den nedsättning av skatteförmågan som underhållets utgivande får anses
medföra för underhållsgivaren, vilken regelmässigt icke äger uppbära allmänt
barnbidrag för barnet. — Utskottet finner det tillfredsställande, att avdraget
konstrueras så att avdragsbeloppet — i motsats till vad som nu gäller
— inte kan bli större än vad som faktiskt utgivits i underhåll. Det måste
också, enligt utskottets mening, anses riktigt att den som är gift inte utestänges
från avdragsrätt för underhållsbidrag, som utges exempelvis till barn
i tidigare äktenskap. Utskottet tillstyrker den föreslagna omläggningen av
bestämmelserna på området.

Det förhållandet att ogift skattskyldig för närvarande får förhöjt ortsavdrag
såväl om han har vårdnaden om barnet som när han blott bidrar eko -

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

31

nomiskt till barnets försörjning har ansetts motivera en särskild bestämmelse
för att förhindra att, om föräldrarna sammanbor, båda får förhöjda
ortsavdrag. Bestämmelsen innebär, att den av föräldrarna som inte är vårdnadshavare
får det lägre ortsavdraget om han levt tillsammans med vårdnadshavaren.
Sambeskattningsrevisionen har ansett en motsvarande bestämmelse
erforderlig även fortsättningsvis. Revisionen har därför föreslagit att
barn, som bor hos sina ogifta föräldrar, skall anses hemmavarande endast
hos en av dem. Vid remissbehandlingen av revisionens betänkande har emellertid
framkommit önskemål om längre gående åtgärder för att förhindra att
ogifta, sammanboende föräldrar erhåller högre ortsavdrag än om de varit
gifta.

I propositionen har föreslagits en lösning av förevarande problem som
innebär, att ogifta föräldrar som sammanbor skall i beskattningshänseende
behandlas som om de varit gifta. Möjligheten till dubbla förmåner utesluts
härigenom. A andra sidan blir de sammanboende ogifta föräldrarna i förvärvsavdragshänseende
och även i övrigt behandlade som äkta makar. Det
har föreslagits i propositionen att sådan samtaxering av ogifta skall ske
inte bara under tiden för barnens minderårighet utan även därefter, om föräldrarna
sammanbor. Samtaxering föreslås även skola ske av personer, som
varit gifta med varandra och som efter skilsmässa fortsätter eller återupptager
sammanlevnaden. De föreslagna bestämmelserna överensstämmer med
vad som i särskild proposition föreslagits skola gälla i folkpensionssammanhang
i fråga om sammanlevande ogifta.

I motionerna 1:543 och II: 704 yrkas avslag å förslaget i vad det avser
beskattningen av sammanboende ogifta. I motionerna I: 542 och II: 702 hemställes
om avslag på den del av propositionen som avser beskattning av sammanboende
ogifta med barn.

Utskottet anser sig kunna godtaga det i propositionen framlagda förslaget
rörande sambeskattning av sammanboende föräldrar och frånskilda. Det torde
vara uppenbart att en sådan beskattning kommer att ge ett beskattningsresullat
som står i bättre överensstämmelse med principen om skatt efter
förmåga än det resultat som erhålles med nuvarande regler. Såsom en icke
oväsentlig fördel av förslaget kan nämnas att det torde komma att bidra till
att avlägsna kvarstående olikheter mellan utomäktenskapliga barn och barn
i äktenskap. Av första stycket i 65 § kommunalskattelagen torde framgå att
förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret är avgörande vid
bedömningen om vederbörande har eller haft barn. — Med det sagda har
utskottet även tagit ställning till de nyssnämnda motionsyrkandena.

Vad propositionen i övrigt innehåller i fråga om detaljförslag på familjebeskattningens
område och beträffande författningsförslagens ikraftträdande
bär icke givit anledning till erinran eller eljest till särskilt yttrande från
utskottets sida.

Utskottet har vidare i detta sammanhang att ta ställning till de vid riksdagens
början väckta motionerna 1:280 och 11:353 om utredning rörande

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1960

barnavdrag Aid beskattning och rörande den lämpliga kombinationen mellan
sådana avdrag och barnbidrag. Motioner med samma yrkande avslogs
av 1959 års riksdag. Bevillningsutskottet framhöll vid dessa motioners behandling
olägenheterna av att vid sidan av varandra ha två olika system —
barnbidrag och barnavdrag — för beaktande av barnfamiljernas särskilda förhållanden.
Enligt 1959 års bevillningsutskott borde det nuvarande systemet
bibehållas.

Sedan nämnda uttalande gjordes, torde anledning till ändrat ställningstagande
från riksdagen i förevarande fråga inte ha förekommit. Utskottet kan
fördenskull inte biträda utredningsyrkandel i de nu förevarande motionerna
1:280 och II: 353.

I propositionen har slutligen föreslagits att grunderna för ersättning åt
sådan ledamot av prövningsnämnd som icke är anställd i statens tjänst skall
fastställas av Kungl. Maj :t. Förslaget överensstämmer med ett i propositionen
nr A 76/1958 ingående ändringsförslag. I betänkande nr A 39 tillstyrkte
1958 års bevillningsutskott det nämnda förslagets antagande. Frågan förföll
dock vid ärendets behandling i kamrarna tillsammans med viss annan
fråga.

Utskottet anser sig böra tillstyrka den förordade författningsändringen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 76, antaga de vid propositionen fogade
förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 129 §
8 mom. taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr
623);

4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272); samt

5) förordning angående ändring i förordningen den 16
maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:204 av fru SegerstedtWiberg
in. fl. och II: 245 av fru Wallerius-Gunne m. fl.;

2) de likalydande motionerna I: 280 av herr Evverlöf m. fl.
och II: 353 av herr Hjalmarson m. fl.;

3) de likalydande motionerna 1:540 av herr Bengtson
m. fl. och II: 703 av herr Hedlund m. fl.;

4) de likalydande motionerna 1:541 av fröken Mattson
och II: 705 av fru Eriksson i Stockholm m. fl.;

5) de likalydande motionerna I: 542 av fru Gärde Widemar
m. fl. och II: 702 av herr Ståhl m. fl.;

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 33

6) de likalydande motionerna I: 543 av herr Hagberg och
II: 704 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.; samt

7) motionen II: 706 av herr Nilsson i Gävle m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 21 april 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg*, Einar Eriksson,
Spetz, fröken Ranmark*, herrar Söderquist, Bengtson, Wärnberg, Torsten
Mattsson och Siegbahn*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspahruk, Kollberg, Kärrlander,
Magnusson i Borås, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar Stenberg,
Eriksson i Bäckmora, Kristenson i Göteborg och Stiernstedt.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

I) av herrar Söderquist, Kollberg och Stenberg, vilka ansett

a) att utskottets yttrande, utom i vad avser den del därav, som börjar
å s. 30 rad 2 nedifrån med orden »Det förhållandet» och slutar å s. 31 rad 7
nedifrån med orden »nyssnämnda motionsyrkandena», bort ha följande lydelse: I

föreliggande proposition har förslag framlagts om ändringar i familjebeskattningen.
Till grund för dessa förslag ligger en utredning av 1957 års
sambeskattningsrevision. Utredningens förslag har i huvudsak upptagits i
propositionen och innebär skattelättnader för förvärvsarbetande gifta kvinnor
med minderåriga barn och för ensamstående barnförsörjare.

De nuvarande sambeskattningsreglerna lider av påtagliga svagheter. En
ofta påtalad svaghet är att två sambeskattade äkta makar, som har inkomster
över viss nivå, får erlägga en högre skatt än om de taxerats var för sig
som ensamstående. Enligt gällande regler inträder denna sambeskattningseffekt
(merskatt på grund av samtaxeringen) vid en sammanlagd inkomst
för makarna av 20—22 000 kronor, då makarna har barn under 16 år. En
annan svaghet i de nuvarande reglerna, vilken utskottet bedömer som synnerligen
allvarlig, är att icke tillräcklig hänsyn tas till de faktiska merkost!J
Iiihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 40

34

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1960

nader, som den yrkesarbetande gifta kvinnan har att bära till följd av förvärvsarbetet,
i synnerhet då familjen har minderårigt barn. Förvärvsavdraget,
som avser att kompensera sådana merkostnader och som för närvarande
är maximerat till 1 000 kronor, har kommit att framstå som helt otillräckligt.

I de likalydande motionerna I: 542 av frn Gärde Widemar m. fl. och II: 702
av herr Ståhl m. fl. har framhållits att avbränningarna genom skatter och
kostnader för hemhjälp, barnpassning o. d. i många fall blir så stora, att
det framstår som föga lönande för den gifta kvinnan att ta förvärvsarbete.
Genom att skattereglerna missgynnar många gifta kvinnor, undandrages
samhället i icke ringa utsträckning kvalificerad och utbildad arbetskraft.
Som ett påtagligt exempel härpå hänvisar motionärerna till den aktuella,
svåra sjuksköterskebristen, vilken bl. a. beror på de ogynnsamma skattereglerna.
En reformering av dessa, innebärande att ifrågavarande faktiska merkostnader
bättre beaktas, skulle -— framhåller motionärerna — medföra
att gifta kvinnor med särskild yrkesutbildning, vilken det bör vara i samhällets
intresse att tillvarata, i ökad utsträckning står kvar i sin anställning
eller tar yrkesarbete. Motionärerna framhåller vidare, att det i främsta rummet
är i de fall, där familjen har minderårigt barn, som en förstärkning av
förvärvsavdraget bör komma i fråga.

Utskottet delar helt motionärernas uppfattning. Det torde vara klart att
åven ett förvärvsavdrag av 2 000 kronor icke motsvarar de faktiska merkostnaderna
i dagens läge. Utskottet tillstyrker därför motionärernas förslag,
att förvärvsavdragets maximibelopp fastställes till 3 000 kronor, vilket
torde vara bättre anpassat till de verkliga förhållandena. Utskottets
förslag innebär således att förvärvsavdraget skall, då familjen har hemmavarande
barn under 16 år, utgå med 300 kronor jämte 20 procent av hustruns
inkomst, dock högst med 3 000 kronor. Avdraget skall i enlighet med propositionen
gälla vid såväl den statliga som den kommunala taxeringen.

Den höjning av förvärvsavdraget, som utskottet tillstyrkt, kan beräknas
medföra ett inkomstbortfall utöver det i propositionen beräknade å 6 milj.
kr. för hel tolvmånadersperiod. Av uppbördstekniska skäl faller ungefär en
tredjedel härav på budgetåret 1960/61. För kommunernas del kan inkomstbortfallet
beräknas bli ca 3 milj. kr. utöver Kungl. Maj :ts förslag. Hänsyn
bör å andra sidan tas till den ökning i yrkesintensiteten för de gifta kvinnorna
som en väsentlig förstärkning av förvärvsavdraget kan förväntas medföra
och varigenom det inträdande skattebortfallet till viss del kompenseras.

I de förut refererade motionerna har vidare framhållits att även om förvärvsavdraget
höjs till det av motionärerna föreslagna maximibeloppet —■
3 000 kr. — så skulle en helt tillfredsställande lösning av sambeskattningsproblemet
inte vara nådd. Motionärerna föreslår därför utredning i syfte
att genomföra en omkonstruktion av förvärvsavdraget så att det bättre överenstämmer
med de verkliga merkostnaderna även för förvärvsarbetande
kvinnor med låga inkomster. Motionärerna avser här en sådan ändring av

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 35

kvotavdraget, att procenttalet blir högre för viss botteninkomst och sedan
sjunker med stigande inkomst. Med hänsyn till att avdrag av denna typ
skulle medföra ett väsentligt inkomstbortfall har motionärerna funnit att
statsfinansiella förutsättningar för att genomföra den skisserade reformen
inte föreligger nu. De sakliga skälen för en sådan konstruktion av förvärvsavdraget
har dock föranlett motionärerna att föreslå utredning av frågan.

Motionärerna påpekar vidare att om hänsyn endast tas till önskemålet att
undanröja sambeskattningseffekten skulle sambeskattningsproblemet på ett
statsfinansiellt överkomligt sätt kunna lösas, om möjlighet öppnades för två
förvärvsarbetande äkta makar att välja att bli särtaxerade. Motionärerna hänvisar
bl. a. till en i Norge nyligen genomförd lagstiftning om rätt till särtaxering
och föreslår utredning av möjligheterna att införa rätt för två förvärvsarbetande
makar att begära särtaxering vid inkomstbeskattningen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en utformning av förvärvsavdraget
så att en bättre anpassning kan nås till de med förvärvsarbetande
förenade merkostnaderna för yrkesarbetande kvinnor med lägre inkomster
är angelägen. Utskottet tillstyrker därför motionärernas förslag om utredning
i detta hänseende. Utskottet anser likaså att en undersökning av möjligheterna
att i enlighet med av motionärerna angivna riktlinjer medge rätt till
särtaxering för två yrkesarbetande äkta makar är av stort intresse. Utskottet
tillstyrker därför även i detta hänseende motionärernas hemställan om utredning.

I detta sammanhang vill utskottet behandla det i motionerna I: 540 och
II: 703 framställda yrkandet rörande förvärvsavdraget. Motionärerna föreslår
att kvotavdrag skall medges gift man med inkomst av jordbruksfastighet eller
rörelse, när hans hustru verksamt deltagit i hans förvärvsarbete och haft
hemmavarande barn under 16 år. Kvotavdraget föreslås till 20 procent av
det belopp som motsvarar femtedelen av mannens inkomst av förvärvskällan,
dock högst till 700 kronor, så att det sammanlagda avdraget blir högst
1 000 kronor. Med hänsyn till att familjeinkomsten i berörda fall härrör från
båda makarnas arbete i förvärvskällan (jordbruket eller rörelsen) och särskilda
kostnader kan vara förbundna med hustruns deltagande i förvärvsarbetet,
anser utskottet i princip skäl förefinnas för ett visst förvärvsavdrag
även i dessa fall. Utskottet är emellertid icke berett att utan föregående teknisk
utredning föreslå omedelbar författningsändring. Utskottet föreslår att
det väckta förslaget upptages till prövning i den förnyade utredning rörande
förvärvsavdraget och sambeskattningsproblemen som utskottet ovan förordat.
Därvid synes enligt utskottet böra undersökas en sådan utformning av
reglerna för förvärvsavdraget i det nu förevarande fallet att rätt till sådant
avdrag skall kunna medgivas där det visas att hustrun i avsevärd mån deltagit
i förvärvsarbetet och familjen på grund därav haft merkostnader. Avdrag
synes vidare såsom motionärerna föreslagit kunna komma i fråga i de
fall familjen har hemmavarande barn under 16 år. I delta sammanhang synes
det vidare naturligt att utredningen prövar det av samma motionärer

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 är 1960

framförda förslaget, att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet skall
få rätt till kvotavdrag enligt samma grunder som i propositionen föreslagits
för gift kvinna med inkomst av rörelse eller eget arbete.

Utskottet föreslår vidare att det i motionerna 1:541 och 11:705 väckta
förslaget, att ensamstående moder med förvärvsarbete skall bli berättigad
till förvärvsavdrag å 300 kronor, upptages till prövning av utredningen.

Vad propositionen i övrigt innehåller i fråga om detaljförslag på familjebeskattningens
område och beträffande författningsförslagens ikraftträdande
har inte givit anledning till erinran.

Utskottet har vidare i detta sammanhang att ta ställning till de vid riksdagens
början väckta motionerna 1:280 och II: 353 om utredning rörande
barnavdrag vid beskattning och rörande den lämpliga kombinationen mellan
sådana avdrag och barnbidrag. Motioner med samma yrkande avslogs av 1959
års riksdag. Frågan om införande av barnavdrag vid beskattningen torde för
närvarande sakna aktualitet av statsfinansiella skäl. Utskottet anser fördenskull
icke anledning föreligga att tillstyrka yrkandet i de förevarande motionerna.

I propositionen---(= utskottet s. 32 rad 12—rad 19 uppifrån) —

— ■— förordade författningsändringen.

b) att utskottet under punkten A 1) bort hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition, nr 76, icke kunnat av riksdagen
oförändrad antagas samt med bifall till de likalydande motionerna
I: 542 av fru Gärde Widemar m. fl. och II: 702 av
herr Ståhl m. fl. i förevarande del,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370) med den ändring av 46 § 3 mom. som framgår av följande
såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag) (Reservanternas förslag)

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst
av rörelse, vari hon varit verksam
i ej blott ringa omfattning, eller
inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta
avdrag med 300 kronor, eller,
om hon haft hemmavarande barn under
16 år, med 300 kronor jämte 20
procent av nämnda inkomst, sammanlagt
dock högst med 2 000 kronor.
Har gift kvinna haft inkomst av
jordbruksfastighet och har hon utfört
arbete i förvärvskällan till minst

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst
av rörelse, vari hon varit verksam
i ej blott ringa omfattning, eller
inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta
avdrag med 300 kronor, eller,
om hon haft hemmavarande barn under
16 år, med 300 kronor jämte 20
procent av nämnda inkomst, sammanlagt
dock högst med 3 000 kronor.
Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet
och har hon utfört arbete
i förvärvskällan till minst 300

Bevillningsutskottets betänkande nr it) år 1960

37

(Kungl. Maj.ts förslag) (Reservanternas förslag)

300 kronors värde, må hon åtnjuta kronors värde, må hon åtnjuta avavdrag
med detta belopp. drag med detta belopp.

Har gift —-------— — nämnda belopp.

Avdrag enligt detta moment må
åtnjutas endast om makarna levt tillsammans
och den till avdrag berättigade
maken under större delen av
beskattningsåret varit här i riket bosatt.
Avdraget må åtnjutas endast om
och i den mån den inkomst som berättigar
till avdrag därtill förslår och
må för makarna tillsammans icke
överstiga 300 kronor eller, därest förhöjning
av avdraget med 20 procent
av inkomsten ifrågakommer, 2 000
kronor.

Avdrag enligt----------

Avdrag enligt detta moment må
åtnjutas endast om makarna levt tillsammans
och den till avdrag berättigade
maken under större delen av beskattningsåret
varit här i riket bosatt.
Avdraget må åtnjutas endast om och
i den mån den inkomst som berättigar
till avdrag därtill förslår och må för
makarna tillsammans icke överstiga
300 kronor eller, därest förhöjning
av avdraget med 20 procent av inkomsten
ifrågakommer, 3 000 kronor.

----- sagda kommun.

c) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, med bifall i förevarande del till de likalydande
motionerna 1:542 av fru Gärde Widemar m. fl. och
II: 702 av herr Ståhl m. fl. ävensom i anledning av de likalydande
motionerna I: 540 av herr Bengtson m. fl. och II: 703
av herr Hedlund m. fl. samt de likalydande motionerna I: 541
av fröken Mattson och II: 705 av fru Eriksson i Stockholm
m. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning dels

beträffande en omkonstruktion av förvärvsavdraget i
syfte att genomföra en höjning av avdraget så att det bättre
överensstämmer med de verkliga merkostnaderna även för
förvärvsarbetande kvinnor med lägre inkomster,

dels om möjligheterna — bl. a. med ledning av nyligen genomförd
norsk lagstiftning -— att medge rätt för två förvärvsarbetande
makar att begära särtaxering vid inkomstbeskattningen,

dels rörande reformering av beskattningen av inkomst av
rörelse eller jordbruk, där familjeinkomsten härrör från båda
makarnas arbete i förvärvskällan, enligt av utskottet angivna
riktlinjer,

dels ock i övriga av utskottet angivna hänseenden.

II) av herrar Bengtson, Torsten Mattsson och Eriksson i Bäckmora, vilka
ansett

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

dels att utskottets yttrande i den del, som börjar å sid. 27 rad 20 nedifrån
med orden »Utskottet vill» och slutar å sid. 28 rad 4 uppifrån med orden
»nämnda motionsyrkandena», bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionerna I: 540 och II: 703 framförda uppfattningen,
att bestämmelserna om förvärvsavdragen bör ha en för olika kategorier
skattskyldiga så rättvis utformning som möjligt. Då kvinna med
egen arbetsinsats sköter jordbruk eller leder driften av jordbruk uppstår
extra kostnader i hemmet, som enligt utskottets mening motiverar rätt till
kvotavdrag enligt samma grunder som i propositionen föreslagits beträffande
inkomst av rörelse och inkomst av eget arbete. Utskottet tillstyrker sålunda
motionsyrkandet om att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet
utöver det fasta avdraget å 300 kronor skall — därest hon haft hemmavarande
barn under 16 år — erhålla kvotavdrag med 20 procent av inkomsten,
sammanlagt dock högst med 1 700 kronor.

Även i fråga om förvärvsavdraget vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s.
i de fall då hustrun deltager i mannens förvärvsverksamhet inom förvärvskällorna
jordbruksfastighet eller rörelse, är det enligt utskottets mening
nödvändigt, att särskild hänsyn tages till de kostnader, som uppstår i de
fall där hemmavarande minderåriga barn finns. Förvärvsavdrag för hustruns
arbete i makens jordbruk eller rörelse bör principiellt sett vara lika
berättigat som för annat förvärvsarbete. I de fall där minderåriga barn förekommer
borde det sålunda vara motiverat att medge ett förvärvsavdrag
av sammanlagt högst 2 000 kronor. Såsom i de förevarande motionerna
framhålles bör det dock kunna accepteras, att maximiavdraget tills vidare
fastställes till lägre belopp. Utskottet tillstyrker sålunda vad i nämnda avseende
föreslagits i motionerna, nämligen att gift man med inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse skall, därest hustrun verksamt deltagit i
hans förvärvsverksamhet och haft hemmavarande barn under 16 år, utöver
det fasta avdraget å 300 kronor även äga rätt till kvotavdrag med 20 procent
av det belopp som motsvarar femtedelen av hans inkomst av förvärvskällan,
dock högst 3 500 kronor, så att det sammanlagda förvärvsavdraget
uppgår till högst 1 000 kronor.

En höjning av maximiavdraget utöver i propositionen föreslagna 2 000
kronor kan utskottet inte tillstyrka i nuvarande läge.

dels ock att utskottet under punkten Al) bort hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 76, icke kunnat av riksdagen
oförändrad antagas samt med bifall till de likalydande motionerna
I: 540 av herr Bengtson in. fl. och II: 703 av herr
Hedlund m. fl. i förevarande del,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370) med den ändring av 46 § 3 mom. som framgår av
följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

(Kungl. Maj:ts förslag) (Reservanternas förslag)

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse,
vari hon varit verksam i ej blott
ringa omfattning, eller inkomst av
eget arbete, må hon åtnjuta avdrag
med 300 kronor, eller, om hon haft
hemmavarande barn under 16 år,
med 300 kronor jämte 20 procent av
nämnda inkomst, sammanlagt dock
högst med 2 000 kronor.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst 300 kronor,
må mannen åtnjuta avdrag med
nämnda belopp. Har hustrun haft
hemmavarande barn under 16 år och
har hon i ej blott ringa omfattning
deltagit i arbetet i förvärvskällan, må
mannen utöver sagda belopp åtnjuta
avdrag jämväl med 20 procent av det
belopp, som motsvarar femtedelen av
hans inkomst av förvärvskällan, dock
så att det fasta avdraget och kvotavdraget
sammanlagt uppgår till högst
1 000 kronor.

Avdrag enligt -— -— ---- 2 000 kronor.

Avdrag enligt ■— -— ---— •— sagda kommun.

III) av herrar Hagberg, Magnusson i Borås och Stiernstedt, vilka anfört
följande:

De principiella resonemang som föres i föreliggande proposition innebär
enligt vår mening att riktlinjerna för beskattningen av äkta makar på väsentliga
punkter kommit till klarare uttryck än tidigare. Den från vårt håll
redan för 10 år sedan i riksdagen aktualiserade frågan om genomförande
av tudelningsprincipen — vilken vid 1952 års riksdag godtogs för familjeinkomster
upp till 16 000 å 17 000 kronor — är i propositionen liksom i det
betänkande av 1957 års sambeskattningsrevision, på vilket propositionens
förslag är grundade, föremål för större förståelse än tidigare. Det synes när -

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst
av rörelse, vari hon varit verksam i
ej blott ringa omfattning, eller inkomst
av eget arbete, må hon åtnjuta
avdrag med 300 kronor, eller, om
hon haft hemmavarande barn under
16 år, med 300 kronor jämte 20 procent
av nämnda inkomst, sammanlagt
dock högst med 2 000 kronor.
Har gift kvinna haft inkomst av
jordbruksfastighet och har hon utfört
arbete i förvärvskällan till minst
300 kronors värde, må hon åtnjuta
avdrag med detta belopp.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst 300 kronor,
må mannen åtnjuta avdrag med
nämnda belopp.

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

mast vara det statsfinansiella läget som nu förhindrar ett genomförande av
denna princip eller i varje fall en väsentlig höjning av den inkomstgräns
intill vilken tudelningsprincipen faktiskt tillämpas. Detta noterar vi med
tillfredsställelse. Vi menar att frågan därmed kommit i det läget att vi i
förevarande sammanhang saknar anledning att framställa särskilda yrkanden.
Någon ytterligare utredning som i vissa motioner föreslagits finner
vi för närvarande icke erforderlig.

Vad angår förvärvsavdraget för gifta kvinnor synes linjerna likaledes ha
klarnat. Från vår sida har sedan länge gjorts gällande, att detta avdrag bör
syfta till att från beskattning undantaga faktiska omkostnader för intäktens
förvärvande. Sådana omkostnader har vi ansett föreligga för gifta kvinnor
med minderåriga barn, eftersom dessa normalt icke kan taga förvärvsarbete
utom hemmet utan att ikläda sig speciella kostnader för omhänderhavande
av barnen. Denna princip har nu fått sitt erkännande i propositionen, vari
förvärvsavdraget upptages som ett rent omkostnadsavdrag. Därmed är också
klargjort att detta avdrag i och för sig icke har med sambeskattningsfrågan
att göra. Oavsett vilken form som väljes för äkta makars beskattning, är
förvärvsavdraget i samma utsträckning motiverat. Därmed är också klart att
ogifta mödrar bör erhålla avdrag för sina kostnader för barnens omhändertagande
efter i princip samma grunder som gifta förvärvsarbetande kvinnor.

Vi vill även notera, att de konkreta förslagen i propositionen ger icke obetydliga
förbättringar för förvärvsarbetande mödrar. Vid den statliga beskattningen
skall sålunda förvärvsarbetande gifta kvinnor med minderåriga barn
kunna komma i åtnjutande av ett avdrag å 2 000 kronor mot högst 1 000
kronor enligt gällande bestämmelser. Vid den kommunala beskattningen är
högsta avdrag likaledes 2 000 kronor mot tidigare endast 300 kronor. I stort
sett samma belopp skall ogifta mödrar komma upp till, låt vara att avdraget
för dessa är annorlunda utformat rent tekniskt.

Förvärvsavdraget har därmed fått en enligt vår uppfattning tillfredsställande
lösning för flertalet förvärvsarbetande gifta kvinnor. Det torde nämligen
i allmänhet vara fullt tillräckligt med ett kvotavdrag på 20 % av inkomsten,
maximerat till 1 700 kronor, eller tillsammans med bottenavdraget
till 2 000 kronor. Å andra sidan torde icke kunna bestridas att i vissa
fall avdraget alltjämt kommer att vara lägre än de faktiska kostnaderna.
Särskilt där familjen består av flera minderåriga barn torde de nödvändiga
kostnaderna ofta överstiga dem som schablonmetoden täcker.

Självfallet kan en schablonmetod — vilken det måste anses praktiskt nödvändigt
att tillämpa eftersom det här är fråga om utgifter som egentligen till
sin natur är levnadskostnader och det gäller att bland dessa avgränsa sådana
som föranledes av att förvärvsarbetande moder har arbete utanför hemmet
— icke ge ett exakt resultat. Den praktiska nödvändigheten bör emellertid
inte hindra att frågan om avdrag för de verkliga kostnaderna där dessa
är större än enligt schablonen upptages till särskild prövning.

Det maximala avdraget erhålles nu vid en inkomst på 8 500 kronor. I stor
utsträckning är de gifta kvinnor som har högre inkomst än nämnda belopp

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 41

sådana som underkastat sig speciell utbildning. Denna utbildning har de
skaffat sig med betydande kostnader för sig själva men ofta också med
betydande kostnader för samhället. Det får då anses ligga i samhällets intresse
att positivt medverka till att sådana kvinnor icke undandrager samhället
det kvalificerade arbete som deras utbildning möjliggör. Det har inom
vissa yrken visat sig tendenser att avstå från förvärvsarbete och därmed förenad
inkomst bl. a. av den anledningen att beskattningen anses reducera
inkomsten i alltför hög grad. I huvudsak är det här fråga om ett allmänt
sett alltför högt skattetryck, och det mest angelägna är därför att få till stånd
allmänna skattelättnader och sänkt progression. I den mån delreformer kan
ha positiv verkan, bör emellertid även sådana allvarligt övervägas. Det kan
sålunda vara önskvärt att medge förvärvsavdrag som i förekommande fall
bättre överensstämmer med de verkliga kostnaderna.

Vi finner det alltså motiverat att för gifta kvinnor med högre inkomst än
8 500 kronor kunna medge högre förvärvsavdrag än 2 000 kronor. Det mest
tillfredsställande skulle därvid ha varit att helt lämna schablonen och medge
avdrag enbart med hänsyn till de kostnader den gifta kvinnan visar sig ha
haft samt med prövningsrätt för taxeringsmyndigheterna i vanlig ordning.
Uppenbarligen kan man emellertid inte ha olika regler för å ena sidan kvinnor
med högre inkomst än 8 500 kronor och å andra sidan sådana som har
högst 8 500 kronor. Vi är icke heller beredda att förorda rätt till avdrag för
de verkliga kostnaderna för samtliga förvärvsarbetande gifta kvinnor med
minderåriga barn. Dels skulle nämligen detta föranleda ett ytterst betungande
taxeringsarbete, dels skulle det medföra ett inkomstbortfall för stat och
kommun som i nuvarande läge icke synes kunna accepteras. På grund härav
förordar vi en ordning enligt vilken gifta kvinnor som vill göra anspråk på
högre avdrag än 2 000 kronor skall beredas möjligheter härtill, under förutsättning
att de kan visa att kostnaderna varit högre, men alltjämt med ett
belopp motsvarande 20 % av inkomsten såsom maximum. Denna särskilda
prövning skall sålunda inträda först då inkomsten överstiger 8 500 kronor.

För ogifta mödrar bör motsvarande ordning gälla. Kan dessa visa, att de
verkliga kostnaderna överstiger den ortsavdragshöjning de erhåller, bör sålunda
ett särskilt avdrag medgivas.

För genomförande av de här förordade åtgärderna synes någon särskild
utredning ej nödvändig. Vi föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl Maj :t
hemställer om förslag till instundande höstriksdag av den innebörd vi här
angivit.

För det fall att de förbättringar för yrkesarbetande mödrar som vi ovan
förordat genomföres, finns det anledning att företaga en omprövning även
beträffande äktenskap där s. k. faktisk sambeskattning förekommer, dvs. där
hustrun icke har egen förvärvsinkomst utan biträder mannen i dennes yrkesverksamhet.
De förvärvskällor det här gäller är jordbruksfastighet och
rörelse. Kungl. Majrts förslag innebär att — såsom nu är fallet — någon
skillnad icke göres med hänsyn till förekomsten av minderåriga barn. Uppenbarligen
kan emellertid även i dessa fall omständigheterna vara sådana,

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

att hustrun måste ikläda sig särskilda kostnader för barnens omhänderhavande
därest hon skall kunna utföra sitt arbete. Som exempel kan anföras
att hustrun till en butiksinnehavare under hela dagen nödgas vistas utom
hemmet för att ensam eller tillsammans med mannen sköta denna butik.
Möjligheter bör enligt vår mening öppnas att vid faktisk sambeskattning
medge högre avdrag än 300 kr. där det kan göras sannolikt att hustruns
medverkan kan värderas till högre belopp än 300 kr. och det kan visas, att
hon för den skull haft högre kostnader än nämnda belopp. Genom att i förekommande
fall göra en uppskattning av hustruns arbetsprestation löser
man även frågan om avdrag för hustru som själv driver jordbruk.

Vi förordar att riksdagen även här hemställer hos Kungl. Maj :t om förslag
till höstriksdagen.

I förevarande sammanhang behandlas inom utskottet även de vid riksdagens
början väckta motionerna 1:280 och 11:353 om utredning rörande
barnavdrag vid beskattningen och rörande den lämpliga kombinationen mellan
sådana avdrag och barnbidrag. Såsom anföres i motionerna I: 303 och II:
380, till vilka förenämnda motioner hänvisar, bör i ett system som bygger
på skatteförmågeprincipen en variation av ortsavdragen med hänsyn till
förekomsten av barn vara ofrånkomlig. Det innebär en stor orättvisa mot
barnfamiljerna att dessa icke äger rätt till högre ortsavdrag än barnlösa,
eftersom den inkomst som helt saknar skattekraft och som följaktligen inte
bör beskattas givetvis ligger högre för barnfamiljer än för barnlösa makar.
Sverige torde också vara det enda land där en differentiering av inkomstskatten
med hänsyn till försörjningsbördan för barn inte göres.

Därest skatteawägningen mellan barnlösa familjer och barnfamiljer liksom
mellan skilda barnfamiljer med hänsyn till den varierande försörjningsbördan
får eif följdriktigt uttryck genom återinförande av barnavdrag, måste
— i varje fall i vissa inkomstlägen — behovet av särskilt bidrag från statens
sida för underlättande av barnförsörjningen bli väsentligt mindre än nu.
Det förefaller rimligt att man i ett sådant läge låter barnbidraget utgå efter
en med inkomstens stegring fallande skala.

Var gränserna i sådant fall bör gå liksom vilka belopp som bör förekomma
såsom barnavdrag kan knappast bedömas utan särskild utredning. Vi
förordar alltså motionärernas förslag att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer om en sådan.

På grund av det anförda anser vi, att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen i anledning av motionerna 1:540 och II:
703 samt I: 542 och II: 702 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att Kungl. Maj :t måtte förelägga instundande höstriksdag
förslag om sådana ändringar av bestämmelserna rörande
förvärvsavdrag att

a) gift kvinna med minderåriga barn samt inkomst av
eget arbete eller av rörelse, där hon visar att de verkliga
kostnaderna för barnens omhänderhavande överstiger 1 700

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960 43

kr., efter särskild prövning erhåller avdrag för merkostnaderna,
dock att kvotavdraget icke må överstiga 20 procent
av inkomsten,

b) ogift moder, varmed jämställes änka och frånskild med
minderåriga barn, erhåller motsvarande förbättrade avdrag
där hon visar, att de verkliga kostnaderna för omhänderhavande
av barn överstiger den ortsavdragsförbättring hon erhåller
på grund av förekomsten av barn,

c) gift man med minderåriga barn samt inkomst av jordbruksfastighet
eller av rörelse, där hustrun deltager i mannens
förvärvsverksamhet, erhåller kvotavdrag, under förutsättning
att det göres sannolikt, att värdet av hustruns arbete
överstiger 300 kr., och det visas, att de verkliga kostnaderna
för barnens omhänderhavande överstiger nämnda belopp,
och

d) gift kvinna med minderåriga barn samt inkomst av
jordbruksfastighet erhåller kvotavdrag enligt samma riktlinjer
som under c); samt

2) att riksdagen, med bifall till motionerna I: 280 och II:
353, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte igångsätta en utredning med uppdrag att utarbeta
förslag dels rörande införande av förhöjda ortsavdrag
för barnfamiljer vid beskattningen, dels i fråga om den
lämpliga kombinationen mellan sådana ortsavdrag och barnbidrag.

IV) av herrar Hagberg, Söderquist, Kollberg, Magnusson i Borås, Stenberg
och Stiernstedt, vilka — i fråga om det i propositionen framförda förslaget
till ändrade beskattningsregler för sammanboende ogifta, som har eller
haft gemensamt barn — ansett

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Det förhållandet — —- — (= utskottet s. 30 rad 2 nedifrån—s. 31
rad 18 nedifrån)---med barn.

Utskottet vill i likhet med vad som framhållits i motionerna 1: 543 och
II: 704 erinra om att sambeskattningen av äkta makar har sin principiella
motivering i den ekonomiska gemenskap som i ett äktenskap råder mellan
makarna. Denna härrör från den rättsligt grundade underhållsskyldighet,
som makarna har mot varandra. Dessa förutsättningar föreligger icke i
s. k. samvetsäktenskap. Underhållsskyldighet föreligger icke här mellan parterna.

Som vidare nämnts i motionerna I: 542 och II: 702 skulle den i propositionen
föreslagna nykonstruktionen i vissa fall leda till ur beskattningssynpunkt
stötande konsekvenser, då kvinnans inkomst är ringa eller då hennes
inkomst liksom mannens överstiger visst belopp.

44 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

Sammanlevnaden har i de fall, som författningsändringen avser, i allmänhet
inte samma stabilitet som ett äktenskap. Bl. a. av detta skäl skulle
förslagets genomförande leda till taxeringstekniska komplikationer och
medföra svårigheter för skattemyndigheterna.

Författningsändringen är icke föreslagen av utredningen och förslaget
har således icke varit föremål för remissbehandling.

Av anförda skäl anser sig utskottet icke kunna tillstyrka den föreslagna
författningsändringen utan yrkar bifall till motionärernas hemställan om
avslag på propositionen i denna del. Utskottet vill tillägga att det i praktiken
knappast torde medföra några större olägenheter om de för ensamstående
barnförsörjare utbyggda reglerna blir tillämpade tills vidare, med den justering
som departementschefen föreslagit i fråga om den som icke är vårdnadshavare
för barnet.

dels ock att utskottet under punkterna A 1), 3) och 4) bort hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 76, icke kunnat av riksdagen
oförändrad antagas samt med bifall till de likalydande motionerna
I: 542 av fru Gärde Widemar m. fl. och II: 702 av
herr Ståhl m. fl. i förevarande del ävensom de likalydande
motionerna I: 543 av herr Hagberg och II: 704 av herr Nilsson
i Svalöv m. fl.,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370) med de ändringar att 65 § erhåller den i motionerna
föreslagna lydelsen samt att förslaget till anvisningar till
52 och 65 §§ utgår;

3) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 129 § 8 mom. taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 129 § 8 mom. taxeringsförordningen den 23 november
1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 mom. Ledamot i prövningsnämnd åtnjuter för tid, varunder han varit
inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt grunder, som fastställas
av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960.

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1960

45

4) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändring av uppbördsförordningen den 5 juni
1953 (nr 272) med den ändringen att 4 § 2 mom. erhåller
följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Reservanternas förslag)

4 §. 4 §.

2 mom. I skattetabellerna-------ogift inkomsttagare.

Gift med------av skattskyldiga.

Gift, med — —----2) avses.

Ogift skattskyldig--— — — — 2) avses.

Med ogift----— — eller hemskild.

Med gifta likställas de som, utan
att vara gifta, leva tillsammans, om
de tidigare varit förenade i äktenskap
eller gemensamt hava eller hava
haft barn.

V) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Bengtson, Torsten Mattsson,
Kollberg, Magnusson i Borås, Stenberg, Eriksson i Bäckmora och Stiernstedt,
vilka ansett att utskottet under hänvisning till innehållet i de likalydande
motionerna 1: 204 av fru Segerstedt-Wiberg m. fl. och II: 245 av
fru Wallerius-Gunne m. fl. bort tillstyrka det i dessa motioner väckta förslaget
att ogift med hemmavarande barn skall vid beräkning av inkomst av
kapital få göra avdrag med samma belopp, som för äkta makar tillsammans,
d. v. s. med högst 600 kronor, och att utskottet således bort under punkten
Bl) hemställa,

Bl) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 204 och II: 245 måtte antaga det i motionerna intagna
förslaget till lag om ändring av kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).

VI) av herr Spetz.

600692 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag