Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

1

Nr 25

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vissa åtgärder till främjande av sparandet m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna I: 117 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 143 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

1) Förslag

till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1960—1965 insätter medel i bank
eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)
må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §•

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000
kronor under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra
sammanlagt 12 000 kronor.

3 §•

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget
hem eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten
alt bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall
ej utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet
prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att bostaden
är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från
bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret
1 [iihang till riksdagens protokoll 1960. 7 sand. Nr 25

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga
rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1970,
skola upptagas till beskattning vid 1971 års taxering.

5 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes
hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning
från sådant konto.

6 §•

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961.

2) Förslag
till

lag angående ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas att till 46 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall fogas ett fjärde moment av nedanstående lydelse.

46 §.

4 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till
bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två
familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet), eller som innehar
lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av
skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5
procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,
den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må
han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock
högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor
för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån
den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret
av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos
banker och andra penninginrättningar innestående medel.

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser
skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i fråga om eftertaxering för
år 1961 eller tidigare år.

B) de likalydande motionerna I: 278 av herr Bengtson m. fl. och II: 511
av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa om skyndsam utredning och framläggande av förslag
rörande olika åtgärder till främjande av långsiktigt sparande i egen rörelse,
sparande i egen fastighet och annat bostadssparande, amorteringssparande,
aktiesparande, sparande på pensionskonto i bank eller annan kreditinrättning
och andra former av frivilligt sparande av betydelse för ålderdoms-,
invalid- och efterlevandeförsörjningen i enlighet med motionernas syfte»;

C) de likalydande motionerna I: 417 av herr Lundström m. fl. och II: 526
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära att förslag framlägges för årets höstsession om skattelättnad
för sparande och extrainkomster i enlighet med i motionerna angivna
grunder; samt

D) de likalydande motionerna I: 404 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 513 avherr
Hjalmarson m. fl., vari bl. a. hemställts att riksdagen måtte antaga följande Förslag till lag

angående ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för
dem båda gemensamt åtnjutas med 600 kronor. I den mån intäkten utgör avkastning
av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget
ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor.
1 intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än
som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1
mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

tf llihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 25

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961; dock att äldre bestämmelser
skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i fråga om eftertaxering för
år 1961 eller tidigare år.

Såvitt avser de likalydande motionerna 1:404 och 11:513 har utskottet
i detta sammanhang endast upptagit det yrkande, som ovan återgivits. I övrigt
behandlas dessa motioner av utskottet i annat sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 143 (II: 66), II: 511, II: 513 och II: 526.

I enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 oktober 1958 har
chefen för finansdepartementet tillkallat utredningsmän med uppdrag att
verkställa utredning rörande ytterligare åtgärder för att stimulera det personliga
sparandet. Av direktiven för utredningen må här återges följande.

Ett flertal initiativ för att åstadkomma ett stegrat personligt sparande
har redan tagits både av statsmakterna och av privata institutioner och
sammanslutningar. Här kan nämnas ungdomens organiserade lönsparande,
som pågått sedan slutet av 1940-talet och som är föremål för särskild stimulans
genom den vinstutlottning vartill riksdagen beviljar medel. En
intensifierad kampanj för detta lönsparande inleddes under fjolåret. I ett
flertal sparinstituts regi pågår vidare sedan en tid tillbaka ett organiserat
bostads- och aktiesparande. Möjligheten att öka bostadssparandet genom
snabbare amorteringar prövas i den nu pågående kreditmarknadsutredningen.
I sammanhanget bör också nämnas den i fjol beslutade höjningen
av skatteavdraget för kapitalinkomster.

De redan företagna åtgärderna kan emellertid behöva kompletteras i olika
avseenden. Jag vill i detta sammanhang erinra om att bevillningsutskottet
med anledning av flera i ämnet väckta motioner vid 1957 års riksdag hemställde,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj.''t anhålla om en utredning
rörande åtgärder för att stimulera sparandet (betänkande nr 32).
Utredningens uppgift angavs skola vara att undersöka lämpligheten av och
möjligheterna för att uppmuntra nysparande. Som exempel härpå nämndes
skattefria insättningar på sparkonto och stimulans av olika typer av målsparande,
t. ex. bostadssparande. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen
(skr. nr 180/1957).

Frågan om ytterligare sparstimulerande åtgärder torde nu böra allsidigt
och förutsättningslöst utredas av särskilda sakkunniga. Olika alternativ
bör övervägas — utländska förebilder kan härvid eventuellt vara till hjälp
— och de tekniska förutsättningarna för deras genomförande närmare studeras.
Allsidigheten i utredningen innebär bl. a. också att de samhällsekonomiska
och statsfinansiella konsekvenserna av de olika förslagen om
möjligt kartlägges. Med hänsyn till statsfinansernas ansträngda läge måste
gränsen för sparfrämjande åtgärder via skattepolitiken under alla förhållanden
dragas ganska snävt. Därtill kommer, att åtgärder av denna art
är förenade med svårbemästrade problem. Det måste nämligen beaktas, att
dylika åtgärder kan beröra ett mycket stort antal skattskyldiga och att redan
av denna anledning tekniskt invecklade anordningar knappast kan komma
i fråga.

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

5

Frågan om främjande av sparande i skilda former genom lättnader vid
beskattningen har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.
Senast prövades frågan av 1959 års riksdag i anledning av motionsyrkanden
av i huvudsak samma innebörd som de, vilka nu föreligger
i motionerna I: 117 och II: 143. I betänkande nr 18 avstyrkte bevillningsutskottet
motionerna under erinran om att den av 1957 års riksdag begärda
utredningen rörande åtgärder för att stimulera sparandet under hösten
1958 igångsatts. Det kunde förväntas att de i motionerna framförda förslagen
till stimulans av sparandet skulle komma att prövas av utredningen.
Enligt utskottets uppfattning borde denna prövning avvaktas innan definitiv
ställning togs till frågan om förslagen borde genomföras.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Såsom skäl för yrkandet i motionerna 1:117 och 11:143 anföres
i motionen 11:66 att pågående avveckling av det statliga generella
stödet till egnahemsbebyggelse bör kombineras med åtgärder som möjliggör
för de människor, som önskar anskaffa eget hem, att själva spara ihop
erforderligt kapital härför. I överensstämmelse med föregående år framförda
förslag till främjande av egnahemssparande förordas därför rätt till
avdrag i deklarationen för den som gör avsättningar till ett särskilt bostadskonto
intill ett belopp av 6 000 kr. (för äkta makar 12 000 kr.) under
loppet av 6 år. Därest de avsedda medlen används för byggande av egnahem
eller anskaffande av bostadsrättslägenhet skall skattebefrielsen bli definitiv.
Motionärerna förordar även skattefrihet för visst sparande i form
av »överamorteringar» beträffande egnahem eller bostadsrättslägenhet. Såsom
»normal amortering» betecknas därvid 1,5 % av taxeringsvärdet. Det
högsta belopp per år som härvid bör få dras av i deklarationen bör för barnlös
skattskyldig vara 700 kr. med tillägg av 200 kr. för vart och ett förekommande
barn under 16 år.

I motionerna 1:278 och 11:511 uttalas att enligt nuvarande
bestämmelser sparande i eget hem, i egen rörelse o. d. är missgynnat i skattehänseende
i förhållande till sparande i form av försäkringar. Denna olikhet
i sparandets villkor har blivit ännu mer markerad, sedan den obligatoriska
tilläggspensioneringen genomförts. Motionärerna anser därför att det
bör skapas möjlighet till skattefri avsättning av visst begränsat belopp av
inkomsten i egen fastighet och egen rörelse. Dessa medel bör ligga som en
pensionsfond i fastigheten och rörelsen. Då inånga människor, inte minst
jordbrukare, villaägare och småföretagare, har möjlighet alt spara endast
genom amorteringar av skulder, är det angeläget att amorteringssparande
till visst begränsat belopp stimuleras genom rätt till avdrag vid beskattningen.
Även övriga former av frivilligt sparande för ökad trygghet bör främjas
genom skattefrihet intill visst belopp, såsom bostadssparande även av annat
slag än nyss nämnts, sparande på särskilt pensionskonto i bank eller
annan kreditinrättning, aktiesparande o. d.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

I motionerna 1:417 och 11:526 framhålles, att en av de angelägnaste
uppgifterna på skatteområdet är att genomföra sådana reformer,
som inom ramen för en sänkning av skattetrycket kan verka särskilt befrämjande
på sparande och arbetsvilja. Skatte- och budgetpolitiken bör reformeras
så att det blir mera lönande att arbeta och spara. Ett viktigt led
i en sådan i verklig mening produktions- och framstegsvänlig politik skulle
utgöras av att skattelättnader på ett för den enskilde direkt och påtagligt
sätt kunde beredas för sparande och inkomster av extra arbete. Denna tanke
leder fram till det från motionärernas sida tidigare framförda förslaget
om skattefrihet — upp till visst maximibelopp — för medel som insättes på
särskilda sparkonton. Enligt motionärernas mening bör en förordning om
skattesparkonton kunna antagas av riksdagen som ett provisorium i avvaktan
på resultatet av utredningen om sparstimulerande åtgärder. Beträffande
den närmare utformningen av en sådan förordning får utskottet hänvisa
till den vid motionen 11:526 fogade bilagan och den kommentar därtill som
återfinnes i nämnda motion.

Utskottet

Syftet med de motioner, som behandlas i förevarande sammanhang, är
att genom särskilda avdrag vid beskattningen främja sparandet eller förvärvande
av extrainkomster.

Vad först angår motionerna I: 117 och II: 143 framställes däri yrkanden
om lagstiftning medförande viss skattefrihet för bostadssparande och egnahemssparande,
vilken skattefrihet avses skola medges vid sidan av det generella
s. k. sparavdraget om högst 300 kronor för ensamstående och 600 kronor
för gifta. I motionerna I: 404 och II: 513 återigen yrkas sådan ändring
i kommunalskattelagen, att aktiesparande i viss omfattning blir fritt från
beskattning. I anledning härav vill utskottet erinra om att motsvarande
yrkanden prövades senast av förra årets riksdag. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 18 avstyrkte bevillningsutskottet yrkandena under erinran
om att den av 1957 års riksdag begärda utredningen om åtgärder för att
stimulera sparandet igångsatts under hösten 1958. Det kunde förväntas att
de ifrågavarande förslagen till stimulans av sparandet skulle komma att prövas
av utredningen. Enligt utskottets uppfattning borde denna prövning
avvaktas innan definitiv ställning togs till frågan om förslagen skulle genomföras.

Sedan frågan behandlats vid fjolårets riksdag har, såvitt utskottet kunnat
finna, intet inträffat som bör föranleda att den av 1959 års riksdag intagna
ståndpunkten beträffande förslagen om bostads-, egnahems- och aktiesparande
frångås. På grund härav avstyrker utskottet motionerna I: 117
och II: 143 samt motionerna I: 404 och II: 513.

I motionerna 1:417 och 11:526 hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t begär att förslag framlägges till höstsessionen om rätt till viss

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1960

7

skattelättnad vid insättning av medel å särskilt sparkonto. I motionerna
1:278 och 11:511 förordas en skyndsam utredning lörande åtgärder till
främjande av sparande i olika former.

Den förut angivna utredningen om sparstimulerande åtgärder har enligt
erhållna direktiv att överväga även sådana möjligheter att stimulera sparandet,
som anvisats i de nämnda motionerna. Då enligt vad som framgår av
årets riksdagsberättelse utredningen har för avsikt att avsluta sitt arbete
under innevarande år, talar övervägande skäl för att resultatet av dess arbete
avvaktas innan ytterligare åtgärder på detta område vidtas. Utskottet
anser sig därför icke heller kunna tillstyrka bifall till motionerna I: 278 och
11:511 eller 1:417 och 11:526.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 117 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 143 av herr Hjalmarson m. fl.;

2) de likalydande motionerna 1:278 av herr Bengtson
in. fl. och II: 511 av herr Hedlund m. fl.;

3) de likalydande motionerna 1:404 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 513 av herr Hjalmarson m. fl., i den del motionerna
behandlas i detta betänkande; samt ,

4) de likalydande motionerna 1:417 av herr Lundström
m. fl. och II: 526 av herr Ohlin m. fl.,

i den mån motionerna icke kan anses besvarade genom
vad utskottet anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Spetz, Jansson, Gustaf Elof sson*, fröken Ranmark, herrar Söderquist,
Oscar Carlsson och Torsten Mattsson*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,
Kollberg, Allard, Vigelsbo, Magnusson i Borås*, Wiklund*, Gustafson i Göteborg,
fru Eriksson i Stockholm och herr Andersson i Essvik.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 25'' år 1960

Reservation

av herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Torsten Mattsson,
Nilsson i Svalöv, Kollberg, Vigelsbo, Magnusson i Borås och Gustafson i
Göteborg, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse.

En av de angelägnaste uppgifterna för närvarande på skatteområdet är
att genomföra sådana reformer, som inom ramen för en sänkning av det
samlade skattetrycket, det direkta och det indirekta, kan verka särskilt befrämjande
på sparande och arbetsvilja och på olika sätt underlätta människornas
strävanden att skapa sig ökad trygghet för framtiden.

För många människor framstår sparande i form av försäkringar som den
bästa vägen till dylik trygghet. För vissa grupper är sparande i annan form
av stor betydelse för ålderdoms-, invalid- och efterlevandeförsörjningen.
För jordbrukare och andra företagare är pensionering inom den egna rörelsen
i regel en lämplig form.

Skattefrihet — upp till visst maximibelopp — för medel, som insättes på
särskilda s. k. sparkonton är en metod, som diskuterats under senare år
och som enligt utskottets mening nu bör kunna genomföras efter en kortare
utredning av teknisk art. Systemet synes kunna vara av värde både i fråga
om bostadssparande och beträffande beskattningen i samband med extra
inkomster. Det kan nämligen förutsättas, att det för den enskilde i allmänhet
är lättare att spara av extrainkomster än av ordinarie inkomst.

Bostadssparandet är av väsentlig betydelse. I årets statsverksproposition
föreslås en ytterligare åtstramning för egnahemsägarna genom borttagande
av den räntefria stående delen. Denna i och för sig från statsfinansiell och
bostadspolitisk synpunkt riktiga utveckling ställer ökade krav på enskild
kapitalinsats eller arbetsinsats av egnahemsbyggaren. Den pågående avvecklingen
av det statliga generella stödet till egnahemsbebyggelse bör därför
kombineras med åtgärder, som möjliggör för de människor, som önskar
anskaffa ett eget hem, att själva spara ihop erforderligt toppkapital härför.

De ökade produktiva investeringar, vilka, icke minst med hänsyn till
integrationssträvandena på den internationella handelns område, erfordras
för framtiden, ställer likaledes krav på vidgat frivilligt sparande, exempelvis
aktiesparande, vilket bör uppmuntras på ett skäligt sätt.

Över huvud bör reformpolitiken på detta fält bedrivas så att det göres
mera lönande att arbeta och spara. Åtgärderna bör vidare utformas så, att de
främjar ett mera långsiktigt sparande, vilket är samhällsekonomiskt fördelaktigt.

Detaljerade förslag om dylika reformer, vilka i avvaktan på en allmän
översyn av skattesystemet utan tidsutdräkt synes kunna genomföras, har
framlagts i de i det föregående redovisade, likalydande motionerna I: 117
och II: 143, I: 404 och II: 513, I: 417 och II: 526 samt I: 278 och II: 511.

Visst inkomstbortfall för statsverket blir givetvis följden av ett genom -

9

Bevillningsutskottets betänkande nr .25 år 1960

förande i större eller mindre omfattning av de här ifrågasatta, sparstimulerande
åtgärderna. Detta bör mötas genom besparingar i statsutgifterna. Det
kortfristiga inkomstbortfallet för det allmänna torde dock på längre sikt
mer än väl komma att uppvägas av den förstärkning av folkhushållets ekonomi,
som de sparade beloppen representerar.

Den av 1957 års riksdag begärda utredningen om åtgärder för att stimulera
sparandet har igångsatts under hösten 1958. Utredningen har enligt erhållna
direktiv att överväga även sådana möjligheter att stimulera sparandet,
som antytts i de nämnda motionerna. Enligt vad som framgår av årets
riksdagsberättelse har utredningen för avsikt att avsluta sitt arbete under
innevarande år.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med hänsyn till ärendets
angelägna natur får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 117 och II: 143,
I: 278 och II: 511, I: 404 och II: 513 samt I: 417 och II: 526
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t
ger utredningen om sparstimulerande åtgärder i uppdrag att
dels med särskilt beaktande av vad i motionerna anförts utarbeta
förslag till främjande av det frivilliga sparandet genom
lättnader vid beskattningen och dels framlägga nämnda
förslag å sådan tid, att proposition i ämnet kan föreläggas
riksdagen vid innevarande års höstsession.

(>00400

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag