Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1960
1
Nr 19
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om upphävande av lagen med särskilda bestämmelser
om kommuns, landstingskommuns och annan
samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—
1965.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:415 av herr Lundström m. fl. och 11:453 av herr Ohlin
m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
Lag om upphävande av lagen den 16 maj 1957 (nr 202) med särskilda bestämmelser
om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering
av skatt för åren 1958—1965
Härigenom förordnas, att lagen den 16 maj 1957 (nr 202) med särskilda
bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets
utdebitering av skatt för åren 1958—1965 skall upphöra att gälla dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 452.
Enligt beslut vid 1957 års riksdag höjdes de kommunala ortsavdragen
fr. o. m. år 1958 till i nivå med de statliga. Reformen var att se som ett
led i en allmän skattesänkning med särskild tonvikt på de mindre inkomsttagarna.
Den avsedda effekten skulle till väsentlig del gå förlorad, därest
kommunerna genom skatteunderlagsbortfallet till följd av de höjda ortsavdragen
nödgades besluta om mera betydande utdebiteringshöjningar.
Därför beslöts att staten i betydande omfattning skall lämna kommunerna
ersättning för skatteunderlagsbortfallet. Statsbidraget skall närmast ha till
syfte att möjliggöra för kommunerna att själva anpassa sig efter de nya
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 saml. Nr 19
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1960
högre ortsavdragen. En sådan anpassning underlättas bl. a. genom en förväntad
fortgående förbättring av det kommunala skatteunderlaget.
Riksdagen beslöt att statsbidraget under en första övergångstid av tre
år •— åren 1958, 1959 och 1960 — skall utgå till alla kommuner och då i
princip utgöra full kompensation för den av ortsavdragshöjningen föranledda
inkomstminskningen. Därefter skall bidraget under åren 1961—1965
successivt minskas i flertalet kommuner. Kommuner med särskilt låg skattekraft
(skatteunderlag per invånare) skall under hela bidragstiden åtnjuta
full kompensation för inkomstminskningen medan statsbidraget för kommuner
med särskilt hög skattekraft skall helt avvecklas. Frågan om en fortsatt
reducering eller avveckling av statsbidraget efter år 1965 skall utredas
av 1958 års skatteutjämningskommitté.
I motioner vid 1958 och 1959 års riksdagar (de likalydande motionerna
I: 194 och II: 233 samt motionen II: 389 år 1958; de inbördes likalydande
motionerna I: 53 och II: 69 samt I: 282 och II: 353 år 1959) yrkades av statsfinansiella
skäl en avkortning av perioden med full kompensation till kommunerna
samt att skatteersättningen skulle beräknas med utgångspunkt
från de för år 1957 fastställda utdebiteringssatserna, vilket yrkande föranleddes
av den höjning av utdebiteringssatserna som kommunerna företagit
— medelutdebiteringen i riket steg från 12,60 kronor per skattekrona för
år 1957 till 14,20 för år 1959 — och den därav förorsakade ökningen av
skatteersättningen. Motionärerna yrkade av denna anledning även en omprövning
av grunderna för bidraget, då de nuvarande bestämmelserna om
att statsbidraget skall utgå i förhållande till den av kommunerna för varje
år beslutade utdebiteringen inte var ägnad att främja den kommunala sparsamheten
utan tvärtom utgjorde en stimulans till utdebiteringshöjningar.
Vidare hemställdes i de likalydande motionerna 1:80 och 11:96, att kommunerna
skulle få full kompensation för skattebortfallet i anledning av
ortsavdragshöjningen ända fram till och med år 1965, så att av ortsavdragsreformen
föranledda kommunala skattehöjningar ej skulle behöva ske.
Statsutskottet anförde i sitt utlåtande nr 122 vid 1959 års riksdag följande.
Motionärerna finner det med hänsyn härtill påkallat med en omprövning av
grunderna för bidraget och hänvisar i detta hänseende till utskottets av riksdagen
år 1957 godkända uttalande att, därest en mera påtaglig ökning i de
beräknade kostnaderna för statsbidraget skulle uppstå till följd av en ökning
i den kommunala utdebiteringen, en dylik omprövning borde komma
till stånd. Utskottet får i anledning härav erinra om att utskottet med föranledande
av en i fjol väckt motion gav uttryck åt den uppfattningen, att
det syntes vanskligt att av utvecklingstendensen beträffande de då senast
beslutade kommunala utdebiteringarna redan för det dåvarande draga några
bestämda slutsatser i den riktningen att — såsom i den då föreliggande
motionen gjorts gällande — ökningen av utdebiteringarna skulle bero av
en kommunal utgiftsexpansion.
Såvitt utskottet kan finna har sedan i fjol inte inträffat några omständigheter
av den art, att ett frångående av 1957 års riksdags beslut rörande
grunderna för statsbidragssystemet skulle vara motiverat. Utskottet hyser
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1960 3
nämligen alltjämt den uppfattningen, att utdebiteringsökningen inom kommunerna
bär sin främsta förklaring i andra förhållanden än en onödigt liög
kommunal expansionstakt. Härvidlag må särskilt pekas på den fortgående
utgiftsstegring, som drabbat kommunerna genom att dessas andel i kostnaderna
för ett flertal samhälleliga uppgifter automatiskt ökats som följd
av gällande regler för kostnadsfördelning mellan stat och kommun, exempelvis
i vad gäller kostnaden för folkpensioneringen, byggnadsverksamheten
inom skolväsendet samt skolmåltiderna. Att under sådana förhållanden
modifiera statsmakternas utfästelse till kommunerna på sätt som skulle bli
följden av ett bifall till motionerna I: 53 och II: 69 samt I: 232 och II: 293
vore enligt utskottets övertygelse ägnat att medföra ödesdigra verkningar
för kommunernas ekonomi.
Statsutskottets utlåtande, som innebar ett avvisande av samtliga motioner,
godtogs av riksdagen.
1 sitt betänkande (SOU 1959: 28) föreslog 1958 års besparingsutredning
att skatteersättningen till kommunerna skulle reduceras enligt en av utredningen
redovisad ny skala, som dock inte medförde någon reducering för
kommuner med lågt skatteunderlag. Utredningens förslag innebar, att skatteersättningen
för åren 1961—1965 vid nuvarande utdebiteringssatser skulle
minskas med resp. 62, 69, 73, 54 och 28 milj. kronor eller sammanlagt
286 milj. kronor.
Utredningen övervägde att binda den enligt den nya skalan utgående skatteersättningen
till 1959 års utdebiteringssatser. Men utredningen förklarade
sig av olika skäl ha avstått från att föreslå en sådan åtgärd. Utredningen
anförde härom.
Besparingsutredningen har emellertid förutsatt, att därest en mera påtaglig
ökning \ de beräknade kostnaderna för statsbidraget skulle uppstå till
följd av en ökning i den kommunala utdebiteringen, frågan om en bindning
av skatteersättningen till visst års skattesatser upptages till övervägande.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.
Motionärerna erinrar om att skatteersättningsbidraget till kommunerna
omprövats av 1958 års besparingsutredning. Denna förklarade, att den förhållandevis
starka, vid antagandet av reformen inte förutsedda ökningen
av statsverkets utgifter aktualiserade den omprövning av grunderna för
statsbidraget som förutsattes i statsutskottets av 1957 års riksdag godkända
uttalande. Utredningen fann det i rådande statsfinansiella läge motiverat
att föreslå viss begränsning även av dessa statsverkets utgifter. Utredningens
förslag innebar en omjustering av skalan varigenom statsverkets utgifter
för återstoden av perioden, åren 1961- 1965, skulle — vid 1959 års utdebiteringssatser
oförändrade — minska med sammanlagt 286 milj. kr. Den
föreslagna omkonstruktionen skulle vidare innebära att kommuner med
mycket låg skattekraft inte skulle få någon reducering av skatteersättningen.
Sedan fjolåret har statens kostnader för skatteersättningen stigit med ytterligare
20 milj. kr. Kostnaderna för innevarande budgetår beräknas nu
till 630 milj. kr. mot 610 milj. kr. ett år tidigare. Erfarenheten bar visat att en
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1960
omprövning av grunderna för skatteersättningen är angelägen. Motionärerna
ansluter sig till besparingsutredningens förslag beträffande konstruktionen
av skalan för bidragets successiva avveckling åren 1961—1965. För att undvika
att statsverkets kostnader på samma sätt som hittills blir större än som
planeras torde det vara nödvändigt att anknyta ersättningen till utdebiteringssatserna
för visst år. Härigenom kommer ersättningen att utgå med
ett i kronor bestämt belopp. Motionärerna föreslår att anknytningen göres
till 1959 års utdebiteringssatser, vilket var det alternativ besparingsutredningen
närmast övervägde.
Besparingen för statsverket skulle för nästa budgetår bli 51 milj. kronor
och för budgetåret 1960/61 ytterligare 80 milj. kronor. För hela perioden
skulle kostnadsminskningen kunna beräknas till 349 milj. kronor. Skulle
de kommunala utdebiteringssatserna höjas ytterligare skulle besparingarna
för statsverket komma att bli än större.
Motionärerna förutsätter att frågan, huruvida och i vilken form det vid
åttaårsperiodens slut kvarstående bidraget fortsättningsvis skall utgå, får
stå öppen. Den bör lämpligen upptagas till prövning i samband med den
reform om en allmän kommunal skatteutjämning, som för närvarande är
föremål för utredning.
Utskottet. I de förevarande motionerna 1:415 och 11:453 har hemställts
att lagen med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns
och annan samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965 måtte
upphävas. Motionsyrkandet sammanhänger med yrkandet i de till statsutskottet
hänvisade motionerna I: 363 och II: 452, vari bl. a. hemställts, att
riksdagen måtte besluta fastställa nya grunder för skatteersättningen till
kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen i enlighet med 1958 års
besparingsutrednings förslag, varvid anknytning av bidraget förutsättes
skola ske till de för år 1959 fastställda utdebiteringssatserna.
Statsutskottet har i utlåtande nr 7 icke ansett sig böra föreslå någon ändring
av de av 1957 års riksdag beslutade grunderna för statsbidragssystemet
till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen utan har hemställt
att riksdagen i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag i statsverkspropositionen
måtte till Skatteersättning till kommunerna m. in. för budgetåret
1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 595 milj. kronor samt att till statsutskottet
hänvisade motioner i ämnet inte måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Bevillningsutskottet kan för sin del ansluta sig till den uppfattning, som
från statsutskottets sida framförts beträffande skatteersättningen till kommunerna.
På grund härav avstyrker utskottet de likalvdande motionerna
I: 415 och II: 453.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:415 av herr Lundström
m. fl. och II: 453 av herr Ohlin m. fl. om upphävande av
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1960
lagen med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns
och annan samfällighets utdebitering av
skatt för åren 1958—1965 av riksdagen måtte lämnas utan
åtgärd.
Stockholm den 1 mars 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Spetz,
Jansson, Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson, Oscar
Carlsson och Gustaf Henry Hansson*; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv*,
Kollberg, Vigelsbo, Kärrlander*, Magnusson i Borås, Wiklund*, Gustafson i
Göteborg, Andersson i Essvik och fru Holmqvist.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Spetz, Söderquist, Gustaf Henry Hansson, Nilsson i Svalöv, Kollberg,
Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg, vilka under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna I: 415 av herr Lundström m. fl.
och II: 453 av herr Ohlin in. fl. ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till nämnda motioner måtte antaga
det vid motionerna fogade förslaget till lag om upphävande
av lagen den 16 maj 1957 (nr 202) med särskilda
bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan
samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965.
00037H Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag