Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1960
1
Nr 1?
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt för företagare till avdrag vid beskattning
för vissa försäkringspremier.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 292 av herrar Mattsson och Ferdinand Nilsson samt II: 497
av herr Fälldin m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta att vidtaga
sådan ändring av skattelagstiftningen, som i motionerna anförts, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagtext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 497.
Vid beskattningen av försäkringstagare tillämpas i de svenska skattelagarna
endera av två metoder. Enligt den ena metoden medgives rätt till
avdrag för erlagda försäkringspremier, men beskattas å andra sidan hela
det utfallande försäkringsbeloppet. Enligt den andra metoden föreligger
i princip icke avdragsrätt för erlagda premier, men utfallande försäkringsbelopp
blir helt skattefria eller beskattas endast då beloppet utgår i form av
livränta.
Den först angivna metoden tillämpas sedan år 1951 bl. a. med avseende
å alla försäkringar, som enligt anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
är hänförliga till pensionsförsäkringar. Ersättning som utfaller på
grund av sådan försäkring beskattas således men å andra sidan föreligger
avdragsrätt för erlagda premier. Samma metod har även kommit till användning
vid beskattningen av ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
som tagits i samband med tjänst.
Har sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagits i samband med tjänst, blir
således livränta eller annan ersättning som utgått på grund av försäkringen
i sin helhet beskattad; undantag gäller dock för ersättning som
avser sjukvårds- eller läkarekostnader, vilken ersättning beskattas endast
i den mån den utgått efter förmånligare grunder än motsvarande förmåner
till statliga befattningshavare. Enligt 33 § kommunalskattelagen är den anställde
berättigad till avdrag för avgifter, som han erlagt för sjuk- eller
olycksfallsförsäkring tagen i samband med tjänst. Har arbetsgivaren helt
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 17
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1960
eller delvis slätt kostnaden för premier för dylik försäkring, äger han vid
taxeringen göra avdrag för kostnaden, om den är att hänföra till omkostnad
i förvärvskälla.
Förutsättningarna för att en försäkring skall anses ha tagits i samband
med tjänst är angivna i sista stycket av punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen. Sålunda erfordras att enligt anställningsavtalet skyldighet
föreligger för arbetstagaren att ha sådan försäkring eller att, om sådan
skyldighet icke föreligger, premier för försäkringen skall gäldas av arbetsgivaren
eller av denne jämte arbetstagaren. Beträffande sjuk- eller
olycksfallsförsäkring erfordras dessutom, att anmälan angående nyssnämnda
förhållanden skett hos försäkringsanstalten. Försäkring i allmän sjukkassa
eller enligt lagen om yrkesskadeförsäkring anses icke såsom försäkring
tagen i samband med tjänst.
Enligt 19 § kommunalskattelagen gäller vidare att till skattepliktig inkomst
icke skall räknas ersättning, som på grund av försäkring i allmän
sjukkassa eller enligt yrkesskadeförsäkringslagen tillfallit den försäkrade.
Från skatteplikt har vidare undantagits ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i
samband med tjänst. Utgår ersättningen i de nu nämnda fallen i form av
pension eller livränta utgör den dock skattepliktig inkomst.
Avdrag är i princip icke medgivet för premier för sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
som icke tagits i samband med tjänst. Av sociala skäl bär dock
medgivits viss avdragsrätt för sådana premier, nämligen inom ramen för
det s. k. försäkringsavdraget, vilket emellertid maximerats för ogift skattskyldig
till 300 kronor och för äkta makar till sammanlagt 600 kronor.
Avgift för försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen, som arbetsgivare
erlägger för den anställde, är avdragsgill för arbetsgivaren, om kostnaden
är liänförlig till någon av de i kommunalskattelagen upptagna förvärvskällorna.
I annat fall är avgiften icke avdragsgill för arbetsgivaren.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges
följande.
Motionärerna framhåller att skillnad föreligger i beskattningshänseende
mellan arbetsgivare och anställda i fråga om avdrag för sjuk- och olycksfallsförsäkringspremier.
Arbetsgivaren svarar för den anställdes premier i vad
avser sjuk- och olycksfallsförsäkringen utom för den del av premien, som
avser grundsjukpenning, sjukhusvård, reseersättningar och läkemedelsrabattering.
Löntagarens självdeklaration belastas under allmänna avdrag endast
med den del av kostnaden för allmänna sjukförsäkringen som belöper
sig på grundförsäkringen. Arbetsgivarens premiekostnader för den anställde
måste anses som en del av den totala lönen, men denna lönedel blir i
princip skattefri. Däremot har egna företagare att själva bekosta hela sitt
försäkringsskydd. Vid sidan av grundförsäkringen måste företagaren, därest
han inte driver sitt företag såsom aktiebolag, teckna personliga försäkringar
för att skydda sig mot alltför stort inkomstbortfall i händelse av sjuk
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1960 3
dom eller olycksfall. Företagarens totala premiekostnad för sjuk- och olycksfallsförsäkringen
blir på så sätt väsentligt mycket större än för löntagaren,
fastän bådas försäkringsskydd i verkligheten kan vara lika stort. På grund
härav blir utrymmet för premiekostnaden för övriga i och för sig avdragsgilla
personliga försäkringar betydligt mindre för företagaren än för löntagaren.
Denna orättvisa i beskattningen skulle undanröjas om företagare medges
rätt att å rörelsebilagan till sin självdeklaration göra avdrag för premierna
för nödvändiga kompletterande personliga sjuk- och olycksfallsförsäkringar.
Utskottet
Som närmare framgår av den föregående redogörelsen tillämpas vid beskattningen
av försäkringstagare endera av två metoder. Enligt den ena metoden
medgives rätt till avdrag för erlagda försäkringspremier, men beskattas
å andra sidan hela det utfallande försäkringsbeloppet. Enligt den andra
metoden föreligger i princip icke avdragsrätt för erlagda premier, men utfallande
försäkringsbelopp blir helt skattefria eller beskattas endast om fråga
är om livränta.
Den sistnämnda av dessa metoder tillämpas på sjuk- och olycksfallsförsäkringar,
som icke tagits i samband med tjänst. Detta innebär att företagare,
som försäkrat sig mot sjukdom eller olycksfall, erhåller avdrag för
erlagda försäkringspremier endast i den mån premierna rymmes under det
s. k. försäkringsavdraget. Å andra sidan blir utfallande belopp inte skattepliktig
inkomst för honom annat än om beloppet utgår i form av livränta.
Den motsatta ordningen — att utfallande belopp i princip beskattas och
premierna är avdragsgilla — gäller för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som
tagits i samband med tjänst. Dock har det undantaget gjorts att förman av
fri sjukvård eller fri tandvård inte upptas som intäkt annat än i speciella
fall. Att märka är emellertid att försäkring i allmän sjukkassa eller enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring inte skall anses såsom försäkring, tagen i samband
med tjänst. Detta sammanhänger med att ersättningsbeloppen bestämts
under förutsättning att de skall vara skattefria, vilket självfallet samtidigt
medför att premiekostnaderna kan hållas nere. Belopp som utfaller på grund
av sådan försäkring behandlas i beskattningshänseende således på samma
sätt som eu företagares försäkring för sjukdom eller olycksfall. Avgift för
försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen, som arbetsgivare erlägger för
den anställde, är avdragsgill för arbetsgivaren, i den mån kostnaden är hänförlig
till utgift i förvärvskälla. I annat fall är avgiften icke avdragsgill för
arbetsgivaren liksom självfallet ej heller för den anställde.
En följd av att den anställde icke själv behöver svara för sitt skydd mot
olycksfall blir givetvis, att han får något större utrymme under försäkringsavdraget
för premier för andra försäkringar än den, som själv måste bekosta
premier för olycksfallsförsäkring.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1960
Att med utgångspunkt från detta förhållande vidtaga en ändring i den
riktning motionärerna yrkat finner utskottet emellertid inte böra ifrågakomma.
Beskattningen av en företagares sjuk- eller olycksfallsförsäkring
sker icke efter andra grunder än som gäller för flertalet andra försäkringar
av denna art. Utskottet anser sig därför böra avstyrka bifall till de föreliggande
motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 292 av herrar Mattsson
och Ferdinand Nilsson samt II: 497 av herr Fälldin m. fl. om
rätt för företagare till avdrag vid beskattningen för vissa
försäkringspremier icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 1 mars 1960
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Spetz, Jansson, Gustaf Elofsson, fröken Ranmark, herrar Söderquist,
Bengtson och Oscar Carlsson; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Kollberg,
Allard, Vigelsbo, Gustafson i Göteborg, Andersson i Essvik, Darlin, fru
Holmqvist och herr Stiernstedt.
Reservation
av herrar Gustaf Elofsson, Bengtson, Vigelsbo, Darlin och Stiernstedt,
vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna I: 292 av
herrar Mattsson och Ferdinand Nilsson samt 11:497 av herr Fälldin m. fl.
ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av nämnda motioner, för
sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 29 § 1 mom. samt punkt 1 av anvisningarna
till 20 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1960
5
22 §.
1 mom. Från bruttointäkten av jordbruksfastighet må avdrag göras för
omkostnader, såsom för:
allt, som är att hänföra till driftkostnader, såsom lön och underhåll åt
arbetspersonal, som uteslutande eller huvudsakligen använts för jordbruket
eller dess binäringar; anskaffning av levande eller döda inventarier till ersättning
för avyttrade, utrangerade eller genom olycksfall eller kreaturssjukdom
förlorade; reparation och underhåll av byggnader, stängsel, diken
och inventarier; inköp av utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader
för skogs vård och underhåll, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,
skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning med mera dylikt,
ävensom, då fråga är om skogsavverkning, kostnader för virkets huggning,
tillredning, utdrivning, flottning med mera; sjuk- och olycksfallsförsäkring
avseende ägaren eller brukaren av fastigheten, försäkring av arbetspersonal,
byggnader, skog, gröda, förråd och inventarier, som ej äro att
hänföra till personlig lösegendom, med mera sådant;
värdeminskning, som---tillhörande fördelningsledningar.
Har skog — — — tidigare medgivits.
Har växande---av upplåtelsen.
Hemmavarande barn,---— tillhöra arbetspersonalen.
Har sambruksförening--— nämnda gottgörelse.
29 §.
1 mom. Från bruttointäkten---jämförlig verksamhet;
premier för sjuk- och olycksfallsförsäkring avseende rörelseidkaren;
speciella för----tillhörande fördelningsledningar.
Anvisningar
till 20 g.
1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf
ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar
och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i
vilka den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får
göras för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena i 22 § 1 mom.,
25 § 1 mom., 29 § 1 inom., 33 § och 46 § 2 mom.
Denna lug träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
OOOiS47 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag