Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

7

Nr 22

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
allmän obligatorisk skärmbildsundersökning.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 328 av herr Nyström m.fl. och II: 410 av fru Jäderberg m.fl. föreslås, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om utredning av förutsättningarna
för och möjligheterna till allmän obligatorisk skärmbildsundersökning.

I motionerna framhålles att det för tuberkulosens bekämpande är av vikt
att sjukdomstillståndet upptäckes så tidigt som möjligt, vilket kan ske genom
skärmbildsundersökningar. Med det nu tillämpade tillvägagångssättet
med frivillig undersökning löper man emellertid risk att en del smittkällor
förblir oupptäckta. Medicinalstyrelsen förfogar emellertid nu över 13 skärmbildspatruller,
varjämte stationära skärmbildsapparater finns på ett flertal
militära förband. Det bör alltså vara möjligt att göra skärmbildsundersökningarna
obligatoriska.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 410.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från medicinalstyrelsen,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas
förbund.

Medicinalstyrelsen, som bifogar yttrande från chefsläkaren vid styrelsens
skärmbildscentral, anför, att anslutningen till skärmbildsundersökningarna
på frivillighetens väg varit mycket god, vilket särskilt gäller landsbygden.
Bland huvudmännen har däremot intresset stundom varit svalt. Skärmbildsundersökningarna
har alltmer blivit ett led i en allmän hälsokontroll, som
det är angeläget att få utförd i största möjliga utsträckning i landets olika
delar. Tillräckliga skäl att göra dem obligatoriska föreligger dock ej. Snarare
borde ett obligatorium införas för huvudmännen att kontinuerligt anordna
sådana undersökningar.

Styrelsen har sin uppmärksamhet riktad på frågan om en förbättrad planläggning
och organisation av skärmbildsundersökningarna utan att göra
dem obligatoriska och ämnar i sinom tid lägga fram förslag till erforderliga
åtgärder.

Chefsläkaren tillstyrker i sitt yttrande bifall till motionerna. Anslutningen
på frivillighetens väg har visserligen varit anmärkningsvärt hög, men man
har icke nått de direkt asociala elementen, bland vilka tuberkulosfrekvensen
är hög, och ej heller gruppen pensionärer i åldrings- och invalid vård. Redan

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

nu föreligger obligatorisk skärmbildsundersökning för vissa grupper i samhället
och man kan fråga sig om icke allmänt obligatorium borde införas.
Man kunde sedan pröva i vilken omfattning obligatoriet skulle utnyttjas. I
praktiken kan det förväntas, att befrielser kunde medgivas i avsevärd utsträckning.
Vid frivillighet kan ett helt läns eller stads invånare frånhändas
förmånerna av skärmbildsundersökning om myndigheterna är negativt inställda.

Landstingsförbundet anför bl. a.:

Anslutningen till de frivilliga skärmbildsundersökningarna har i vårt land
varit anmärkningsvärt hög. Detta goda resultat torde i stor utsträckning få
tillskrivas den medverkan som på frivillighetens väg skett från myndigheter
och enskilda. Icke minst landstingen ha här nedlagt ett synnerligen intresserat
arbete. Totalt ha deras anslag till skärmbildsverksamheten, sedan den
i mitten av 1940-talet startade, uppgått till ca 10 milj. kr. Numera utgöra
anslagen ca V2 milj. kr. per år.

Med hänsyn till de goda resultat, som uppnåtts av den hittillsvarande frivilliga
skärmbildsundersökningen, är styrelsen tveksam, om det kan anses
motiverat att nu övergå till ett obligatoriskt system. Några väsentliga fördelar
torde knappast stå att vinna. Frånsett det intrång i den personliga friheten,
som ett obligatorium innebär, kommer härtill, att ett dylikt måste
förbindas med en del undantagsbestämmelser som kunna bli besvärliga i
tillämpningen. Den värdefulla medverkan som erhållits av frivilliga krafter
skulle sannolikt upphöra och det allmännas kostnader för verksamheten ej
oväsentligt stegras. Styrelsen håller före att man genom en vidgad upplysningsverksamhet
i huvudsak kan nå samma syfte som avsetts med ett obligatoriskt
system.

Stadsförbundet framhåller, att även om anslutningen till den frivilliga
undersökningen varit god det dock finns åtskilliga som ej nås av skärmbildsverksamheten.
En undersökning av orsakerna härtill liksom möjligheterna
att effektivisera verksamheten synes välmotiverad. Till förslaget att
göra undersökningen obligatorisk ställer sig förbundet dock tveksamt. Denna
tveksamhet får ses mot bakgrunden av tuberkulosens alltmer minskade utbredning
samt befarade svårigheter för samhället att vid tillämpning av
bestämmelser om allmän obligatorisk skärmbildsundersökning uppnå en
önskvärd effektivitet av densamma.

Förbundet tillstyrker emellertid utredning.

Landskommunernas förbund understryker den nytta skärmbildsundersökningarna
gjort och anser att de bör återkomma med 4—6 års mellanrum.

En utredning om att göra undersökningarna obligatoriska skulle få två
huvudfrågor att behandla, nämligen dels hur undersökningen då skulle
administreras och dels vilka åtgärder, som skulle vidtagas mot dem som
vägrade att låta undersöka sig. Ett obligatorium skulle erfordra en mycket
omfattande administrativ apparat och den alltmera tilltagande rörligheten

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1960 9

hos landets befolkning skulle komina att successivt försvåra administrationen.

Enligt förbundets mening bör man stanna vid frivilliga undersökningar,
så länge deltagarfrekvensen är så tillfredsställande som den är.

Utskottet

Frågan om hälsoundersökningar av olika slag i förebyggande syfte har
under senare år rönt stort intresse från det allmännas sida, och det råder
ingen tvekan om att skärmbildsundersökningarna härvidlag fyller ett viktigt
ändamål. Det är naturligt att vid överväganden i dessa frågor de nordligaste
delarna av vårt land, där lungtuberkulosen sedan länge haft sin
största spridning, främst kommer i blickpunkten. Att döma av de statistiska
uppgifter som varit för utskottet tillgängliga har undersökningsfrekvensen
i dessa trakter under tidigare år varit låg, och utskottet finner det glädjande
att en tydlig förändring till det bättre nu kan konstateras. Som exempel härpå
kan nämnas att enligt den officiella statistiken antalet genom medicinalstyrelsen
skärmbildsundersökta civila personer i Norrbottens län under åren
1946—1956 var endast 6 402. Undersökningarna har för ett par år sedan
åter kommit i gång och år 1959 undersöktes i länet 39 675 personer. Under
innevarande år har t. o. m. den 11 mars undersökts 8 711 personer.

När det gäller organiserandet av den nödvändiga efterkontrollen vid centraldispensärerna
av vid skärmbildsundersökningarna funna, osäkra eller
misstänkta fall har sjukvårdens huvudmän mött svårigheter till följd av den
stora bristen på läkare. Av samma skäl har i många fall icke heller verksamheten
med förstagångsundersökningar vid centraldispensärerna kunnat
få önskvärd omfattning. Utskottet finner bl. a. mot bakgrunden av dessa
förhållanden icke sannolikt att införande av obligatorisk undersökning
i dagens läge skulle vara ett verksamt medel i kampen mot de sjukdomar
skärmbildsundersökningarna syftar till att uppdaga. Man bör heller icke
bortse från att handhavandet av ett sådant system kan medföra bl. a. avsevärda
administrativa svårigheter som kan verka splittrande på den insats
som den alltför fåtaliga arbetskraften på detta område nu kan göra. Man
skulle sålunda kunna åstadkomma verkningar, motsatta de av motionärerna
åsyftade. Utskottet kan i övrigt i allt väsentligt ansluta sig till de erinringar
mot ett obligatorium som anförts i remissyttrandena.

Utskottet vill sammanfattningsvis understryka, att utskottet finner skärmbildsundersökningarna
vara av största vikt i det förebyggande hälsoarbetet.
Såvitt utskottet kunnat bedöma har såväl vederbörande centrala myndigheter
som sjukvårdens huvudmän sin uppmärksamhet fäst på denna fråga,
och det bör kunna förutsättas att de är beredda att vidtaga de åtgärder som
deras ekonomiska och personella resurser medger.

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1960

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 328 och II: 410 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1960

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Persson, Johan, Möller, Jonasson*, Sörlin,
Hansson, Gustaf Henry, Nestrup, Danmans, Hellebladh, Johansson, Tage,
Gustavsson, Bengt och Olsson, Ernst*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson i
Skoglösa, Engkvist*, Königson*, Jacobsson i Sala, fru Jäderberg, herr Nelander,
fru Wallerius-Gunne, herrar Börjesson*, Haglund*, Lothigius och
Lundkvist i Eskilstuna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960

600520