Nr 20—22 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1960
1
Nr 20
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
vissa fritidsfrågor.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 495 av herr Palme m. fl. och II: 611 av herr Kellgren m. fl. hemställes, att
riksdagen i skrivelse till regeringen måtte förorda, att en allsidig utredning
kommer till stånd beträffande fritidsfrågorna och fritidsprohlematiken i
överensstämmelse med de synpunkter som i motionerna framförts.
I motionerna framhålles bl. a. att den allmänna standardutvecklingen, den
förkortade arbetstiden och de utökade semestrarna medfört, att frågorna om
fritidens utnyttjande aktualiserats. Långt driven specialisering, extremt
monotont arbete och felplaceringar i arbetslivet kräver som motvikt en rikare
fritid. Speciella fritidsproblem uppkommer vidare för husmödrar, jordbrukare,
skolungdom och en växande skara åldringar. Det ökade antalet
bilar medför att man vid vägplanering bör ta hänsyn till fritidsbilismen och
ordna med campingplatser, rastställen och motell. Expansionen på sommarstugeområdet
aktualiserar samhällsinsatser av olika slag såsom planering
av allmänningar, naturskyddsområden, naturreservat och serviceanläggningar,
utnyttjande av ödegårdar och ödetorp, övervägande av kreditmöjligheter
för denna bebyggelse samt genomgång av lagstiftningen på byggnadsområdet.
Semesterbyar kan behöva anläggas. Turismen över gränserna
accentuerar kravet att följa med den internationella standardutvecklingen.
Inrättandet av fritidsanläggningar medför, att frågan om naturskydd och
landskapsvård samt växt- och djurvård måste uppmärksammas. Genom ett
rationellt utnyttjande av fritiden kan stress och missanpassning motverkas.
Det krävs därför ökade insatser från samhällets sida i fråga om bl. a. konsumentupplysning,
stöd åt kvalificerat föreningsliv och folkbildningsarbete,
stimulans åt aktivt deltagande i kulturell verksamhet, stöd åt idrotts- och
friluftsliv, planering av semester- och fritidsbebyggelse, ökade resurser åt
skolan för ungdomens fysiska fostran, ungdomens träning för föreningsliv
o. s. v.
Motionärerna ifrågasätter inrättande av ett statligt organ, som skulle samordna
arbetet och fördela anslag för forskning och utredningsarbete på fritidens
område.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 611.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från statens fritidsnämnd,
Landsorganisationen i Sverige (LOJ, Tjänstemännens centralorga
1
—Bihang till riksdagens protokoll 1960. 11 samt. Nr 20—22
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1960
nisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Riksförbundet
Landsbygdens folk (RLF), Svenska korporationsidrottsförbundet,
Sveriges riksidrottsförbund, Svenska turistföreningen och Samverkande
bildningsförbunden, varjämte Svenska naturskyddsföreningen inkommit
med skrivelse.
Fritidsnämnden erinrar om vad som tidigare åtgjorts i fråga om naturskyddsområden
och friluftsreservat men anser att dessa frågor ånyo bör
utredas. Beträffande semesterbyar och campingplatser påpekar nämnden,
att årligen icke oväsentliga belopp ställes till förfogande för sådana anläggningar,
vilka anslag dock är otillräckliga. Nämnden anser, att initiativen till
dylika anläggningar bör utgå från kommunerna och de störa friluftsorganisationerna.
Även denna fråga bör utredas. Angående det i motionerna
ifrågasatta statliga organet ställer sig nämnden tveksam. Ett sådant organ
skulle nämligen bli både tungarbetat och kostsamt.
LO finner det visserligen önskvärt att samhällets tillgångar och planeringsmöjligheter
för fritiden utredes men ställer sig tveksam till motionärernas
förslag. De i motionerna omnämnda fritidssysselsättningarna omspänner
så många och vida områden, att ett utredningsarbete kunde bli överväldigande.
Mångfalden skisserade problem gör hela frågan oöverskådlig.
Vissa delområden har dessutom varit föremål för utredning och planering
såväl lokalt som centralt.
TCO delar motionärernas uppfattning att den ökade fritiden kommer att
medföra olika problem både på konsumtionsområdet och i fråga om det
allmännas verksamhet. Om en utredning kommer till stånd understryker
TCO att det icke gäller att från det allmännas sida planera människornas
fritid utan att samhället i sin planering bör dra konsekvenserna av de önskningar
som människorna kan ha. Utredning av olika fritidsfrågor synes
önskvärd.
Saco framhåller, att det för många akademiker och högre tjänstemän
framstår såsom väsentligt att möjligheter till ökad fritid skapas. I fråga om
tillhandahållandet av fritidsnyttigheter anser Saco, att det i största möjliga
utsträckning bör ske genom kommersiell verksamhet och ideella organisationer.
De åtgärder, som vidtages, bör leda till att fritiden så mycket som möjligt
disponeras för kulturell aktivitet. Förslaget att inrätta ett särskilt statligt
organ avvisas av Saco, som däremot icke finner obefogat med en rådgivande
nämnd. Motionerna tillstyrkes.
RLF säger sig ej kunna inse att något skulle vinnas genom inrättande av
ett anslagsfördelande organ. Vidare framhålles att jämsides med att fritiden
ökar för flertalet medborgare, brottas andra grupper, bl. a. jordbrukarna,
med helt motsatta problem.
RLF avstyrker motionerna.
Riksidrottsförbundet redogör för vad förbundet gjort för att bemästra fritidsproblemet
och tillstyrker utredning.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1960
3
Korporationsidrottsförbundet redogör likaledes för förbundets verksamhet
och framhåller bl. a. att denna hejdats av otillräckliga medel och »kanske
en viss brist på samordning av krafterna». Förbundet erinrar om den år
1958 tillsatta idrottsutredningen och anser, att dess betänkande bör avvaktas,
innan statsmakterna prövar behovet av kompletterande utredningar.
Svenska turistföreningen ansluter sig till motionärernas uppfattning om
behovet av planering för fritiden men anför vidare:
Ifråga om den föreslagna utredningen är Svenska turistföreningen mera
tveksam. De olika fritidsfrågor, som behandlats, är så olikartade och innebär
tillsammantagna ett så stort samhällsområde, att föreningen svårligen
finner en sådan utredning motiverad eller möjlig att åstadkomma. De olika
problemen torde bäst kunna utredas i olika former av skilda institutioner,
som företräder delar av detta stora komplex. Föreningen vill därvid erinra
om, att frågor sammanhängande med friluftslivet och statens stöd till detta,
vilket rör ett centralt avsnitt också av föreningens verksamhet, för närvarande
är under utredning av sakkunniga som tillkallats av handelsministern.
Svenska turistföreningen, som i huvudsak har till uppgift att främja den
inhemska turismen, är självklart intresserad av och beredd att biträda vid
utredningen av frågor, som sammanhänger därmed, men finner övervägande
skäl tala för att man icke till enhetlig utredning upptager hela det frågekomplex
som i motionerna föreslås.
Samverkande bildningsförbunden lämnar vissa uppgifter om det frivilliga
studiearbetets utveckling och betonar, att den kraftiga ökningen av deltagarantalet
medfört svårigheter att skaffa fram lämpligt studiematerial och
lämpliga ledare. Den ökade fritiden och rörligheten skapar nya behov även
på studie- och bildningsverksamhetens område. Dessa spörsmål torde emellertid
komma att beaktas av den nyligen tillsatta folkbildningsutredningen
men bör också beaktas i den i motionerna föreslagna utredningen, om en
sådan kommer till stånd. I fråga om flera förslag i motionerna anser Samverkande
bildningsförbunden, att önskemålen är så påtagliga och konkreta,
att det kan ifrågasättas, om någon utredning och än mindre någon forskning
är nödvändig. Snarare är tiden inne för omedelbara åtgärder. Något
slags organ för samråd vore emellertid värdefullt.
Naturskyddsföreningen anser, att samhället i tid måste planera för den
utveckling av fritidsvanorna som kan förutses. Föreningen anför några data
1 utvecklingen och meddelar, att det vid föreningens förbundsrådssammanträde
förra året ansågs att en planering av rikskaraktär behövdes för att
inventera och kartlägga behovet av och tillgången på friluftsområden och
naturparker. I första hand ämnar man verkställa en översiktlig utredning,
därvid föreningen skulle lägga fram sina synpunkter och önskemål. Föreningen
har intet emot en utredning i statens regi, om den kan drivas med
erforderlig skyndsamhet, varför en sådan utredning tillstyrkes.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 11 samt. Nr 20—22
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1960
Utskottet
En påtaglig tendens i den moderna samhällsutvecklingen är bl. a. en avsevärd
ökning av medborgarnas fritid. Utan tvivel kommer denna utveckling
att medföra en rad problem utöver de som redan föreligger, vilka icke kan
lösas utan vissa insatser från det allmännas sida. Av motionerna framgår
med all tydlighet att dessa spörsmål berör ett stort antal centrala områden
av samhällslivet. Detta innebär bl. a. att åtskilliga av de föreliggande frågorna
redan är under prövning genom olika utredningar eller behandlas i andra
former, exempelvis inom olika ämbetsverk och av enskilda och offentliga
organ, bland vilka särskilt kan nämnas statens fritidsnämnd, och det bör
kunna förutsättas, att de av motionärerna framförda synpunkterna härvid
röner visst beaktande. Utskottet vill i likhet med motionärerna särskilt understryka
önskvärdheten av att möjligheterna till samordning av samhällets
resurser och insatser på detta område tillvaratages. Utskottet vill i övrigt
framhålla, att det komplex av olikartade frågor som upptagits i motionerna
är av sådan räckvidd att en lösning av problemen knappast skulle befrämjas
om de hänskötes till en utredning. Även från statsfinansiella synpunkter anmäler
sig självfallet betänkligheter emot tillsättandet av en utredning av
här antydd omfattning som dessutom komme att få i viss utsträckning behandla
frågor, vilka redan är under prövning i andra sammanhang.
Utskottet har beaktat att i motionerna upptagits problem av väsentlig
betydelse för den kommande samhällsutvecklingen, men får under åberopande
av vad ovan anförts likväl hemställa,
att de likalydande motionerna I: 495 och II: 611 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 mars 1960
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Persson, Johan, Möller, Jonasson*, Sörlin,
Hansson, Gustaf Henry, Nestrup, Danmans, Johansson, Tage, Gustavsson,
Bengt och Olsson, Ernst*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist*,
Königson*, Björkänge, Jacobsson i Sala, Svensson i Krokstorp, fru Jäderberg,
herrar Haglund*, Lothigius, Hamrin och Lundkvist i Eskilstuna.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.