Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1960
1
Nr 2
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pornografiska
tidskrifter.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:326 av herr Arvidson och 11:408 av herr Gansmoe hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en skyndsam utredning i
syfte att motverka spridningen av pornografiska tryckalster.
I motionerna uttalas att kraftåtgärder måste vidtagas för att hindra försäljning
av tidskrifter, vilka uppenbart bidrager till sedligt förfall.
Beträffande myndigheternas möjligheter att med stöd av tryckfrihetsförordningen
företaga ingripanden må erinras om att av varje i landet tryckt
skrift ett exemplar skall överlämnas för granskning till chefens för justitiedepartementet
tryckfrihetsombud. Om granskaren finner anledning därtill
skall granskad skrift underställas departementschefen, vilken, därest han
anser allmänt åtal för tryckfrihetsbrott böra anställas, med överlämnande
av skriften gör anmälan härom hos justitiekanslern. Denne har att självständigt
pröva frågan om åtal och är icke pliktig att åtala. Även utan anmälan
äger justitiekanslern väcka åtal för tryckfrihetsbrott som hör under
allmänt åtal. Han kan även uppdraga åt annan att åtala.
Granskningen har i vissa fall, senast år 1956, lett till att utgivare av sådana
tidskrifter som avses med motionerna åtalats och dömts till straff.
Tryckfrihetsbrott kan leda till konfiskation av tryckt skrift. Finns anledning
antaga att skriften kan komma att konfiskeras, kan den i avbidan härpå
läggas under beslag.
Under tryckfrihetsdebatten vid 1948 års riksdag behandlades bl. a. frågan
om det finge anses strida mot tryckfrihetens principer att enskilda
skulle äga möjlighet att vidtaga åtgärder för att hindra spridning av tryckt
skrift bland allmänheten. Statsmakternas uppfattning kom till uttryck i
den slutgiltigt antagna lydelsen av 1 kap. 2 § 2 stycket tryckfrihetsförordningen.
I lagrummet stadgas förbud för myndighet eller annat allmänt organ
att på grund av skrifts innehåll genom åtgärd som icke äger stöd i tryckfrihetsförordningen
hindra sådan spridning. Ett av konstitutionsutskottet
framlagt förslag att förbudet skulle gälla även för enskilda avvisades sålunda
av riksdagen.
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 11 samt. Nr 2
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 dr 1960
Distributionen av tidskrifter sker f. n. huvudsakligen genom AB Svenska
Pressbyrån och regleras genom avtal mellan byrån och Svenska Tidningsutgivareföreningen.
Pressbyrån har åtagit sig att opartiskt tillhandahålla
tidningar vid sina egna försäljningsställen och verkställa distribution till
sina återförsäljare. I princip gäller detta för de tidningar som är upptagna i
postverkets inländska tidningstaxa. En inskränkning häri finnes emellertid
i avtalet, nämligen att byrån kan vägra distribution av tidning, om den genom
sitt innehåll kan anses såra tukt, sedlighet eller allmän anständighet
och frågan prövats av Pressens Rådgivande Nämnd, som har till uppgift
att vägleda byrån vid tillämpningen av nyssnämnda avtalsklausul. Nämnden
har hösten 1959 rekonstruerats och består numera av fem ledamöter
mot tidigare tre samt synes samtidigt ha avsevärt intensifierat sin verksamhet.
Ordföranden i nämnden och två av ledamöterna utses av Tidningsutgivareföreningen,
en ledamot av Svenska Publicistklubben och en av Målsmännens
Riksförbund. De förslag nämnden kan förelägga Pressbyrån är,
att ej distribuera visst tidskriftsnummer, att, därest ingripande tidigare
skett mot viss tidskrift, vägra fortsatt distribution eller ock att ej teckna
kontrakt om distribution av ny tidskrift. Nämndens rekommendationer lär
utan undantag ha följts av Pressbyrån.
Utskottet
Innehållet i de tidskrifter, varom i motionerna är fråga, och det förhållandet
att deras spridning nu är långt större än tidigare har väckt stark irritation
i vida kretsar och utskottet finner det för egen del angeläget, att frågan
ägnas uppmärksamhet, särskilt då risk föreligger för skadliga verkningar
bland barn och ungdom.
I 7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen stadgas bl. a. att såsom otillåtet yttrande
i tryckt skrift skall anses sådan enligt lag straffbar framställning som
innefattar förfarande, som sårar tukt och sedlighet. Åtal enligt tryckfrihetsförordningen
kan alltså anställas endast beträffande enligt lag straffbara
handlingar. Stadgandet korresponderar med bestämmelserna i 18 kap. 13 §
strafflagen, att den som utsprider, saluhåller eller utbjuder skrift, målning,
teckning eller bild, som sårar tukt och sedlighet, kan straffas med böter
eller fängelse.
I 6 kap. 2 § av förordningen föreskrives vidare, att beträffande spridning
bland barn och ungdom av tryckt skrift, som genom sitt innehåll kan verka
förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran,
skall gälla vad i lag är stadgat. Något häremot svarande stadgande i strafflag
finnes icke f. n.
Som framgår av det ovan sagda och av den tidigare lämnade redogörelsen
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1960
3
är de medel som nu står till myndigheternas förfogande huvudsakligen åtal,
beslag och konfiskering. Utskottet förutsätter att frågan om ett skärpt utnyttjande
av dessa medel tages under övervägande av de ansvariga myndigheterna,
därest tillståndet på området icke förbättras. Det synes utskottet
vara av stort värde i detta sammanhang om myndigheternas möjligheter att
ingripa vidgades genom kompletterande straffbestämmelser till 6 kap. 2 §
tryckfrihetsförordningen. Goda förutsättningar härför föreligger. I 15 kap.
13 § av det förslag till brottsbalk, som avses skola föreläggas nästa års riksdag,
har nämligen upptagits bestämmelser av innebörd att den som bland
barn eller ungdom sprider skrift eller bild, som genom sitt innehåll kan
verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran,
kan dömas till fängelse eller böter.
Enligt utskottets mening har man anledning att på längre sikt knyta goda
förhoppningar till det arbete som nu bedrives av Pressens Rådgivande
Nämnd. Nämnden, för vars sammansättning och syfte här tidigare redogjorts,
har efter omorganisation i oktober 1959 varit i livlig verksamhet. På
dess inrådan har Pressbyrån bl. a. inställt distributionen av ett flertal tidskriftsnummer
och ett planerat utgivande av två nya tidskrifter, vilka underställts
nämnden för granskning, har icke kommit till stånd. Nämndens
beslutsamhet att effektivt fullfölja sin avsikt att söka åstadkomma sanering
på ifrågavarande område har bl. a. kommit till uttryck i en skrivelse
som nämnden i dagarna tillställt utgivarna av sådana tidskrifter, som nämnden
haft att granska. I skrivelsen påtalas bl. a. att det trots att nämnden i
ett antal grava fall ingripit icke kan sägas, att de nämnda tidningarnas innehåll
undergått någon mera väsentlig förändring till det bättre.
Nämnden avser att i fortsättningen med skärpt uppmärksamhet följa utvecklingen
på området.
Det i motionerna framlagda spörsmålet är sålunda redan föremål för
stor uppmärksamhet. Utskottet finner mot bakgrunden av det ovan anförda
icke sannolikt att den föreslagna utredningen skulle i avsevärd grad befrämja
motionernas syfte och får därför hemställa,
att de likalydande motionerna 1:326 och 11:408 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 februari 1960
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 dr 1960
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Persson, Johan, Möller, Jonasson, Sörlin,
Hansson, Gustaf Henry*, Larsson, Lars, Danmans*, Andersson, Axel
Emanuel, Hedström, Hellebladh, Johansson, Tage, och Olofsson, Uno;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson i
Skoglösa, Dickson, Königson*, Ekström i Björkvik, Jacobsson i Sala, Svensson
i Krokstorp, fru Jäderberg, herrar Nelander, Svensson i Kungälv*, fru
Thunvall och herr Börjesson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
1) av herr Dickson.
2) av herr Nelander.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1960