Nr 10—12
Allmänna beredningsutskottets utlutande nr 10 är 1900
1
Nr 10
Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande Tornedalens
kommunikationsproblem.
I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion, II: 618, av herr Larsson i Hedenäset hemställes, att riksdagen
under beaktande av vad i motionen anförts i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om utredning av frågan om Tornedalens kommunikationsproblem,
i all synnerhet behovet av en hamn efter Tornekusten som motsvarar
modern sjötrafiks krav och goda landförbindelser till densamma.
I motionen anföres bl. a. att om man skall kunna förbättra utkomstmöjligheterna
för Tornedalens befolkning, måste kommunikationsproblemen
ägnas uppmärksamhet. Detta gäller såväl vägnätet som järnvägsförbindelserna
och sjöfarten. I fråga om vägnätet föreligger en vågplan, som till betydande
del tillgodoser Tornedalens aktuella vägbehov, även om försvarspolitiska
skäl utgör hinder för vissa behövliga vägar. Beträffande järnvägstrafiken
uttalar motionären att det för befolkningen synes svårfattbart om
inskränkningar skulle övervägas samtidigt som man i Finland beslutat bygga
ny järnväg på sträckan Kaulirantta—Kolari. Vad sjöfarten beträffar är goda
hamnmöjligheter en förutsättning för effektiv sjöfart, och härvidlag är åtskilligt
att önska för Tornedalens vidkommande.
Redan år 1935 uttalade sig riksdagen för att spörsmålet om en kommunikationsförbindelse
till Haparandahamn borde utredas. Är 1945 erinrade riksdagen
om att förhållandena ej vore som de borde vara. Nu har ytterligare
15 år gått utan att situationen förbättrats. Man måste emellertid ifrågasätta
om Haparandahamn är ägnad att tillgodose en modern sjötrafiks behov, men
andra möjligheter till goda hamnar finns. Tillgången på goda hamnförutsättningar
i den nordligaste kustbygden bör därför inventeras. Möjligen
kan dock dessa problem inrymmas i de frågor som Kungl. Maj:t uppdragit
åt länsstyrelsen i Norrbottens län att utreda, den s. k. Tornedalsutredningen.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från länsstyrelsen i Norrbottens
län, som anför:
Fullgoda kommunikationer av olika slag är uppenbarligen en av de viktigaste
förutsättningarna för näringslivets utveckling och främjande i Tornedalen.
liihang till riksdagens protokoll 1900. 11 santl. Nr 10—12
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1960
I sitt den 30 juni 1958 avgivna betänkande Tornedalsutredningen, Första
delen, Grundläggande undersökningar (SOU 1958:22), konstateras att vägnätet
i Tornedalen såväl kvalitativt som kvantitativt är otillfredsställande.
Senare har länsstyrelsen med underdånig skrivelse den 19 december 1958
framlagt en konkret plan för upprustning av hela länets vägnät. Till grund
för planen ligger en inventering av förstärknings- och utbyggnadsbehovet
med avseende på såväl allmänna vägnätet som skogsbilvägarna. Skrivelsen
utmynnar i en hemställan att för länet måtte under 10-årsperioden 1959 —
1968 utöver ordinarie medelstilldelning anvisas ett särskilt anslag om 15,9
milj. kronor per år.
I det pågående arbetet med Tornedalsutredningens andra del, vari länsstyrelsen
avser att framlägga förslag till direkta åtgärder i näringsbefrämjande
syfte, kommer tornedalskommunernas vägproblem att upptas till detaljgranskning
med ovannämnda vägplan som underlag.
Spörsmålet om järnvägsförbindelsernas utbyggnad inom Tornedalen har
år 1958 behandlats inom Nordiska rådet med anledning av ett av Finlands
regering väckt förslag om samarbete mellan Finland och Sverige i fråga om
visst järnvägsbygge. I yttrande häröver den 25 september 1958 framhöll
länsstyrelsen att det nu föreliggande transportbehovet icke ensamt kan
motivera en kapitalinvestering av den storleksordning, som det ifrågasatta
järnvägsbygget skulle innebära. Däremot vore det icke uteslutet att en eventuell
framtida malmbrytning i Tornedalen (Kaunisvaara- och Masugnsbyfälten)
kunde komma att aktualisera ytterligare järnvägsanläggningar, exempelvis
till lämplig hamn i Bottenviken. För frågans vidare bedömning vore
därför en noggrann undersökning av malmförekomsternas såväl kvantitet
som kvalitet nödvändig.
Inom tornedalsområdet finns tre kommersiella hamnar, nämligen Haparanda,
Haparandahamn och Sandvik. Samtliga är småhamnar och därför av
begränsad betydelse för Tornedalens försörjning. Emellertid har den som
beredskapsarbete under åren 1954—1956 utbyggda Töre hamn på sistone
fått en stigande betydelse för flera av tornedalskommunerna, särskilt för
överkalix, Korpilombolo och Tärendö kommuner samt i viss mån även för
Övertorneå och Pajala kommuner. Behovet av att förbättra hamnmöjligheterna
i Tornedalen eller i dess närhet synes böra bedömas på samma sätt
som önskvärdheten av att utbygga järnvägsnätet. Först sedan malmförekomsterna
i Tornedalen närmare undersökts och beslut fattats om deras
tillgodogörande, torde sålunda ställning böra tagas till lämpligheten och behovet
av att inom Tornedalen bygga nya hamnar eller förstärka de nuvarande.
I förevarande sammanhang vill länsstyrelsen erinra om, att länsstyrelsen
den 7 juni 1956 framlagt ett kostnadsförslag för en inventering av järnmalmsreserverna
i Norrbottens län. Genom nådigt brev den 30 juni 1958 har
därefter uppdragits åt Sveriges geologiska undersökning att utföra vissa
undersökningsarbeten inom Gällivare socken och Kiruna stad. Då dessa
arbeten icke synes omfatta Kaunisvaara- och Masugnsbyfälten, har länsstyrelsen
för avsikt att i andra delen av Tornedalsutredningen upptaga även
denna fråga och framlägga förslag till närmare undersökningar av malmfyndigheterna
i Tornedalen.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1960
3
Utskottet
Av länsstyrelsens ovan återgivna yttrande över motionen framgår bl. a.
att man funnit den slutliga prövningen av frågan om utbyggnad av järnvägsförbindelser
och hamnanläggningar i Tornedalen böra anstå tills dess
en närmare undersökning av malmförekomsterna i de inom området belägna
Kaunisvaara- och Masugnsbyfälten genomförts. Länsstyrelsen har för avsikt
att framlägga förslag om sådan undersökning i ett kommande avsnitt av en
pågående större utredning, den s. k. Tornedalsutredningen. Därvid kommer
även Tornedalens vägproblem att behandlas i detalj med en tidigare framlagd
vågplan som underlag.
Utskottet anser intet vara att erinra emot den av länsstyrelsen planerade
behandlingen av förevarande spörsmål och finner sålunda motionärens
önskemål vara väl tillgodosedda, varför utskottet hemställer,
att motion II: 618 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 mars 1960
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Anderson, Carl Albert*, Möller*, Hansson,
Gustaf Henry, Nestrup*, Danmans, Andersson, Axel Emanuel*, Hellebladh,
Johansson, Tage, och fru Hamrin-Thorell;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Engkvist,
Dickson, Ekström i Björkvik, Björkänge, Jacobsson i Sala*, Svensson i
Krokstorp, herrar Nelander, Svensson i Kungälv, Gustafsson i Uddevalla*,
Carlsson i Huskvarna* och Grebäck*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.