Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
1
Nr 94
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående villkoren för postbefordran av tidningar
(tidningsförordning); given Stockholms slott den
27 februari 1959.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning angående villkoren
för postbefordran av tidningar (tidningsförordning).
GUSTAF ADOLF
Gösta Skoglund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I fråga om organisationen av postverkets tidningsrörelse föreslås, att nuvarande
postabonnemang avvecklas under en övergångstid fram till utgången
av år 1962 och att tidningsrörelsen i princip baseras på utgivarkorsband.
Den föreslagna tidningsförordningen innefattar en reglering av avgifternas
storlek för femårsperioden 1 januari 1960—31 december 1964. Avgifterna
har beräknats enligt ett nytt system, grundat på principen pris efter
prestation, innebärande bl. a. en zontaxa för transporterna. Efter förhandlingar
mellan kommunikationsdepartementet och representanter för tidningarna
har avgifterna avvägts på sådant sätt, att för postverkets del täckningsprocenten
i relation till de nuvarande merkostnaderna i runda tal ökar
från 50 till 75 %. Postverkets årliga resultat förbättras härigenom med
drygt 15 mkr. I propositionen förutsättes, att postverket efter utgången av
nämnda femårsperiod skall erhålla full täckning för merkostnaderna för
tidningsrörelsen jämte skälig andel av de gemensamma kostnaderna för
poströrelsen.
I fråga om den formella utformningen av tidningsförordningen har en
genomgripande omarbetning verkställts.
I Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 94
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1959
Förslag
till
Förordning
angående villkoren för postbéfordran av tidningar (tidningsförordning);
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Denna förordning äger tillämpning vid postbefordran inom riket av sådan
härstädes tryckt och utgiven periodisk skrift, som äger karaktär av
tidning eller tidskrift.
Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser angående
förordningens tillämplighet å olika slag av periodiska skrifter. Då
särskilda omständigheter föranleda därtill, äger Kungl. Maj :t medgiva att
förordningen må gälla jämväl periodisk skrift, som tryckes utom riket.
Periodisk skrift, varå denna förordning äger tillämpning, benämnes i det
följande tidning.
2 §.
Tidning som avses skola befordras enligt denna förordning skall vara
införd i den av generalpoststyrelsen årligen utgivna tidningstaxan.
Utkommer tidning i två eller flera editioner med olika pris eller olika
antal nummer eller väsentligen olika innehåll, skall varje sådan edition
vara införd i tidningstaxan. Dylik edition anses såsom särskild tidning.
Vid anmälan av tidning till införande i tidningstaxan för visst år erlägges
en grundavgift av 125 kronor.
3 §•
Tidning må befordras enligt denna förordning antingen såsom utgivarkorsband
eller såsom kommissionärskorsband.
Tidning som utkommer oftare än en gång i veckan må ej sändas som utgivarkorsband
till abonnent, som bor eller vistas å tidningens utgivningsort
och vars post utdelas genom brevbärare inom lokalbrevbäringsområdet;
generalpoststyrelsen dock obetaget att i särskilt fall bestämma annorlunda.
Kommissionärskorsband medgives allenast vid försändning till återförsäljare
eller ombud av tidning som utkommer minst tolv gånger om året;
generalpoststyrelsen dock obetaget att jämväl i annat särskilt fall medgiva
sådan befordran.
4 §•
Vikten för utgivarkorsband eller kommissionärskorsband må ej överstiga
20 kilogram.
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
3
5 §•
Befordringsavgiften för utgivarkorsband och kommissionärskorsband beräknas
på sätt framgår av bilaga 1.
6 §.
Utgivarkorsband eller kommissionärskorsband som blir obeställbart är
postverket icke skyldigt att återbefordra till avsändaren, med mindre denne
för återbefordringen erlägger avgift såsom för korsband i allmänhet, innehållande
trycksaker.
7 §•
Stiger eller sjunker konsumentprisindex med mer än 3 enheter i förhållande
till talet 151, skola i 2 § samt bilaga 1 angivna avgifter med hänsyn
härtill höjas eller sänkas med belopp, som generalpoststyrelsen äger bestämma
under iakttagande av att den sammanlagda höjningen eller sänkningen
skall motsvara det procenttal av postverkets merkostnader för tidningsrörelsen,
beräknade efter kostnadsläget i mars 1958, som indexändringen
utöver 3 enheter utgör i procent av 151. Avgiftsändring må dock
endast ske inom ramen för vad som motsvarar 15 enheters indexändring.
Ändring av avgifterna må ske endast från och med den 1 januari och skall
meddelas tidningsföretagen senast den 15 oktober nästföregående år.
8 §•
Hava generalpoststyrelsen och tidningsföretag överenskommit att postverket
eller företaget skall vidtaga särskild åtgärd för tidningens postbehandling,
äger generalpoststyrelsen vidtaga den jämkning av postavgifterna,
som påkallas av den genom åtgärden uppkommande ökningen eller minskningen
av postverkets kostnader.
9 §•
Villkoren för befordran av tidningsbilaga i tidningsexemplar såsom utgivarkorsband
och kommissionärskorsband fastställas av Kungl. Maj:t.
10 §.
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning utfärdas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av generalpoststyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960 och gäller till och
med den 31 december 1964.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 22 april 1932 (nr
75) angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska
skrifter.
Tidning, vars postabonnerade upplaga under första halvåret 1959 i genomsnitt
uppgått till minst 1 000 exemplar, må jämväl efter den nya förord
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1959
ningens ikraftträdande till och med den 31 december 1962 befordras efter
postabonnemang. För sådan befordran gälla de bestämmelser och villkor
som intagits i bilaga 2.
Där anmälan till 1960 års tidningstaxa eller avlämnande till postverket
av abonnentkort för utgivarkorsband, avseende tid efter den nya förordningens
ikraftträdande, sker under år 1959, skall i fråga om avgift gälla vad
som stadgas i nämnda förordning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1959
5
Bilaga 1
I. Befordringsavgiften för utgivarkorsband utgör:
a) för varje försändelse eller, om flera försändelser till en och samma utdelningspostanstalt
sammanföras i en bunt eller i ett tidningspaket, för
varje dylik bunt eller paket: 2 öre;
b) för varje tidningsexemplar: 2,5 öre; samt
c) för varje helt eller påbörjat kilogram — dock minst för två kilogram
— av den sammanlagda vikten av på en gång avlämnade försändelser:
1. i fråga om tidning med en postbefordrad upplaga, vars sammanlagda
vikt uppgår till högst 2 000 kilogram per år:
om tidningen utkommer med minst två nummer i veckan: 28,2 öre;
om tidningen utkommer mindre ofta: 32,8 öre;
2. I fråga om tidning med en postbefordrad upplaga, vars sammanlagda
vikt överstiger 2 000 kilogram per år, ett belopp, som efter medeltalet av
transportsträckorna för de postbefordrade tidningsexemplaren beräknas enligt
nedanstående tabeller:
Om tidningen utkommer med minst två nummer i veckan:
Medeltransporta vstå n d, |
Avgift, öre |
Medeltransportavstånd, km |
Avgift, öre |
||||||||
ej över 25 .. |
15,2 |
över |
300 |
men |
ej |
över |
325 ...... |
23,3 |
|||
över 25 |
men |
ej över 50 ........ |
16,0 |
» |
325 |
» |
» |
» |
350 ...... |
23,8 |
|
» 50 |
» |
» |
» 75 ........ |
16,8 |
» |
350 |
» |
» |
» |
375 ...... |
24,3 |
» 75 |
» |
» |
» 100 ........ |
17,5 |
» |
375 |
» |
» |
» |
400 ...... |
24,8 |
» 100 |
» |
» 125 ........ |
18,2 |
» |
400 |
» |
» |
» |
425 ...... |
25,3 |
|
» 125 |
» |
» |
» 150 ........ |
18,9 |
» |
425 |
» |
» |
» |
450 ...... |
25,8 |
» 150 |
» |
» |
» 175 ........ |
19,6 |
» |
450 |
» |
» |
» |
475 ...... |
26,2 |
» 175 |
» |
» |
» 200 ........ |
20,3 |
» |
475 |
» |
» |
» |
500 ...... |
26,6 |
» 200 |
o |
» |
» 225 ........ |
20,9 |
» |
500 |
» |
» |
525 ...... |
27,0 |
|
.» 225 |
» |
» |
» 250 ........ |
21,5 |
»: . |
525 |
» |
» |
» |
550 ...... |
27,4 |
» 250 |
» |
» |
» 275 ........ |
22,1 |
» |
550 |
» |
» |
» |
575 ...... |
27,8 |
» 275 |
» |
» |
» 300 ........ |
22,7 |
över |
575 |
28,2 |
om tidningen utkommer mindre ofta:
Medeltransportavstånd, km |
Avgift, öre |
Medeltransportavstånd, km |
Avgift, öre |
||||||||
ej över 25 ... |
14,4 |
över |
300 |
men |
Cj |
över |
325 ...... |
24,0 |
|||
över 25 |
men ej över 50 ........ |
15,2 |
» |
325 |
» |
» |
» |
350 ...... |
24,8 |
||
» 50 |
» |
» |
75 ........ |
16,0 |
» |
350 |
» |
» |
» |
375 ...... |
25,6 |
» 75 |
» |
» |
100 ........ |
16,8 |
» |
375 |
» |
» |
» |
400 ...... |
26,4 |
» 100 |
» |
» |
125 ........ |
17,6 |
»> |
400 |
» |
» |
» |
425 ...... |
27,2 |
* 125 |
» |
» |
150 ........ |
18,4 |
»> |
425 |
» |
» |
450 ...... |
28,0 |
|
» 150 |
» |
» |
175 ........ |
19,2 |
» |
450 |
» |
» |
» |
475 ..... |
28,8 |
. 175 |
» |
» |
200 ........ |
20,0 |
» |
475 |
» |
» |
» |
500 ...... |
29,6 |
» 200 |
» |
» |
225 ........ |
20,8 |
» |
.500 |
» |
» |
» |
525 ...... |
30,4 |
» 225 |
» |
» |
250 ........ |
21,6 |
» |
525 |
» |
» |
550 ...... |
31,2 |
|
» 250 |
») |
» |
275 ........ |
22,4 |
» |
550 |
» |
-> |
>> |
575 ...... |
32,0 |
» 275 |
» |
» |
300 ........ |
23,2 |
över |
575 |
32,8 |
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
II. Befordringsavgiften för utgivarkorsband, som avlämnas till postbefordran
utan att vara försett med mottagarens namn och adress, utgör, utöver
de under I angivna avgifterna:
a) för varje abonnentkort som av tidningsföretaget överlämnas till postverket:
20 öre, vari ingår avgift för kortets befordran;
b) för varje tidningspaket: 9,5 öre;
c) för varje tidningsexemplar: 0,3 öre; samt
d) för varje tidningsexemplar, som inslås av postverket, en särskild avgift,
som beräknas på sätt framgår av nedanstående tabeller:
inslagning på dagtid (kl 6—19)
Medelvikt |
Medeltal exemplar per postanstalt |
|||||||
ej över 2 |
över 2 |
över 3,5 |
över 5 |
över 10 |
över 25 |
över 50 |
över 100 |
|
öre per exemplar |
||||||||
ej över 100 ..... |
3,2 |
2,9 |
2,6 |
2,2 |
2,0 |
1,6 |
1,3 |
0,9 |
över 100 men ej |
||||||||
över 250...... |
3,6 |
3,2 |
3,0 |
2,3 |
2,1 |
1,7 |
1,4 |
1,0 |
över 250........ |
3,9 |
3,6 |
3,3 |
2,4 |
2,2 |
1,8 |
1,5 |
1,1 |
inslagning på nattid (kl 19—6)
Medelvikt |
Medeltal exemplar per postanstalt |
|||||||
ej över 2 |
över 2 |
över 3,5 |
över 5 |
över 10 |
över 25 |
över 50 |
över 100 |
|
öre per exemplar |
||||||||
ej över 100 ..... |
3,9 |
3,5 |
3,2 |
2,7 |
2,4 |
1,9 |
1,6 |
t,i |
över 100 men ej |
||||||||
över 250...... |
4,3 |
3,9 |
3,6 |
2,8 |
2,6 |
2,1 |
1,7 |
1,2 |
över 250........ |
4,8 |
4,3 |
4,0 |
2,9 |
2,7 |
2,2 |
1,8 |
1,4 |
III. Befordringsavgiften för kommissionärskorsband utgör:
a) för varje försändelse: 6 öre; samt
b) för varje helt eller påbörjat kilogram — dock för minst två kilogram
— av den sammanlagda vikten av på en gång avlämnade försändelser:
1. i fråga om tidning med en postbefordrad upplaga, vars vikt uppgår till
högst 2 000 kilogram per år, 41,3 öre,
2. i fråga om tidning med en postbefordrad upplaga, vars vikt överstiger
2 000 kilogram per år, ett belopp, som efter medeltalet av transportsträckorna
för de postbefordrade tidningsexemplaren beräknas enligt nedanstående
tabell:
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
7
Medeltransportavstånd, km |
Avgift, öre |
Medeltransportavstånd, km |
Avgift, öre |
|||||||
ej över 25 |
13,7 |
över |
300 |
men |
ej |
över 325 ...... |
28,1 |
|||
över 25 men ej över 50 ........ |
14,9 |
* |
325 |
» |
» |
350 ...... |
29,3 |
|||
» 50 |
» » |
Ib ........ |
16,1 |
» |
350 |
» |
* |
» |
375 ...... |
30,5 |
» 75 |
» » |
100 ........ |
17,3 |
» |
375 |
» |
» |
» |
400 ...... |
31,7 |
» 100 |
» » |
125 ........ |
18,5 |
» |
400 |
* |
* |
» |
425 ...... |
32,9 |
. 125 |
» » |
150 ........ |
19,7 |
» |
425 |
» |
» |
* |
450 ...... |
34,1 |
» 150 |
» » |
175 ........ |
20,9 |
» |
450 |
» |
» |
» |
475 ...... |
35,3 |
» 175 |
» » |
200 ........ |
22,1 |
» |
475 |
» |
» |
» |
500 ...... |
36,5 |
» 200 |
» » |
225 ........ |
23,3 |
» |
500 |
* |
525 ...... |
37,7 |
||
» 225 |
» » |
250 ........ |
24,5 |
» |
525 |
» |
»> |
» |
550 ...... |
38.9 |
» 250 |
» » |
275 ........ |
25,7 |
* |
550 |
» |
» |
* |
575 ...... |
40,1 |
» 275 |
300 ........ |
26,9 |
över |
575 |
41,3 |
Bilaga 2
I. Postavgiften vid postabonnemang utgör, förutom grundavgift i enlighet
med 2 §;
a) för varje i tidningstaxan intagen abonnemangstermin: 100 öre;
b) för varje tidningspaket: 11,5 öre;
c) för varje tidningsexemplar; 3 öre;
d) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda vikten av
på en gång avlämnade försändelser ett belopp, som beräknas enligt bilaga
1 punkt I c); samt
e) för varje tidningsexemplar, som inslås av postverket, ett belopp, som
beräknas
1. för tidning, vars inslagning under år 1958 ombesörjts av postverket,
enligt nedanstående tabeller:
inslagning på dagtid (kl 6—19)
Medelvikt |
Medeltal exemplar per postanstalt |
|||||||
ej över 2 |
över 2 |
över 3,5 |
över 5 |
över 10 |
över 25 |
över 60 |
över 100 |
|
öre per exemplar |
||||||||
ej över 1CK) ..... |
2,9 |
2,6 |
2,3 |
1,9 |
1,7 |
1,3 |
1,0 |
0,6 |
över 100 men ej |
||||||||
över 250...... |
3,3 |
2,9 |
2,7 |
2,0 |
1,8 |
1,4 |
1,1 |
0,7 |
över 250........ |
3,6 |
3,3 |
3,0 |
2,1 |
1,9 |
1,5 |
1,2 |
0,8 |
8 Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1959
inslagning på nattid (kl 19—6)
Medelvikt |
Medeltal exemplar per postanstalt |
|||||||
ej över 2 |
över 2 |
över 3,5 |
över 5 |
över 10 |
över 25 |
över 50 |
över 100 |
|
öre per exemplar |
||||||||
ej över 100 ..... |
3,6 |
3,2 |
2,9 |
2,4 |
2,1 |
1,6 |
1,3 |
0,8 |
över 100 men ej |
||||||||
över 250...... |
4,0 |
3,6 |
3,3 |
2,5 |
2,3 |
1.8 |
1,4 |
0,9 |
över 250........ |
4,5 |
4,0 |
3,7 |
2,6 |
2,4 |
1,9 |
1,5 |
1,1 |
2. för annan tidning enligt de i bilaga 1 punkt II d) intagna tabellerna.
II. Särskilda bestämmelser
1. Tidning som utkommer oftare än en gång i veckan må ej sändas efter
postabonnemang till person, som bor eller vistas å tidningens utgivningsort
och vars post utdelas genom brevbärare inom lokalbrevbäringsområdet;
generalpostslyrelsen dock obetaget att i särskilt fall annorlunda bestämma.
2. Bestämmelserna i 7—9 §§ tidningsförordningen äro tillämpliga vid befordran
efter postabonnemang.
3. Vid postabonnemang å tidning har abonnenten att för abonnemangstiden
i förskott betala det i tidningstaxan angivna priset.
4. För postabonnerade exemplar av tidning har tidningsföretaget rätt att,
sedan minst ett nummer av tidningen för vederbörande abonnemangstermin
avlämnats till postbefordran, utbekomma honom tillkommande medel, som
influtit för denna termin.
5. Om tidning å vilken postabonnemang skett upphör att utkommai innan
något nummer utkommit för vederbörande abonnemangstermin, äger
abonnent efter anmälan återbekomma erlagt belopp med avdrag för i I a)
angiven avgift. Har postanstalten å utgivningsorten sig bekant, att tidning
å vilken abonnemang mottagits icke kommer att utgivas, och sker fördenskull
icke någon beställning hos tidningsföretaget, må hela det av abonnenten
erlagda beloppet återbetalas till denne.
För den förlust, som i övrigt drabbar abonnent genom upphörande av
tidning å vilken postabonnemang äger rum ikläder sig postverket icke någon
ansvarighet. Dock har postverket att, i den mån så lämpligen kan ske,
lämna abonnenten biträde för att han må erhålla den ersättning, som i dylikt
fall kan tillkomma honom.
6. I fråga om tidning, för vilken postavgiften vid inslagning genom postverket
av den postabonnerade upplagan skall beräknas enligt ovan under
I e) 1 intagna tabeller, skall, därest tidningen under tiden 1 januari 1960—
31 december 1962 övergår att sända ifrågavarande upplaga såsom oadresserade
utgivarkorsband, avgiften vid inslagning härav genom postverket under
angiven tid beräknas enligt nämnda tabeller.
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
9
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 februari 1959.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén statsråden Nilsson, Sträng,
Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, fråga om avgifterna
för postverkets befordran av tidningar samt anför därvid följande.
Med stöd av Kungl. Majrts den 27 maj 1955 givna bemyndigande tillkallade
chefen för kommunikationsdepartementet samma dag överdirektören
A. H. Winberg att vara ordförande vid en utredning genom representanter
för postverket och tidningarna rörande en ny tidningsförordning. Utredningen
antog benämningen tidningsförordningsutredningen.
Utredningen har den 10 november 1958 framlagt ett betänkande, kallat
Postverkets tidningsrörelse: Organisation och ekonomi (stencilerat; sedermera
tryckt i Postala meddelanden 1959: 1). Betänkandet innefattar dels eu
undersökning rörande postverkets kostnader för tidningsrörelsen (en särskild
redogörelse härför finnes tryckt i Postala meddeladen 1958: 4), dels
principförslag i fråga om tidningsrörelsens organisation, avgiftssystemets
konstruktion och avgifternas storlek, dels ock förslag till ny tidningsförordning.
De av utredningen framlagda förslagen har godtagits av generalpoststyrelsen.
Svenska tidningsutgivareföreningen och Föreningen Svensk fackpress
har godtagit förslagen utom vad angår den förordade målsättningen
för avgiftsbestämningen samt storleken av avgifterna för postabonnemang
och utgivarkorsband. Fackförbundspressens samarbetsorganisation har beretts
tillfälle att ta del av utredningens förslag i organisations- och avgiftsfrågorna.
Över betänkandet och därvid fogat författningsförslag ävensom den nyssnämnda
särskilda kostnadsredogörelsen har remissyttranden inhämtats från
generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,
statens sakrevision, statens organisationsnämnd, kommerskollegium — som
hört handel skamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle samt AB
Svenska pressbyrån — ävensom statens pris- och kartellnämnd. Vidare har
följande organ beretts tillfälle att yttra sig, nämligen Postutredningen 1956,
Svenska tidningsutgivareföreningen, Föreningen Svensk fackpress, Fackförbundspressens
samarbetsorganisation,1 Sveriges grossistförbund, Sveriges
1 Har avstått från att yttra sig.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges
köpmannaförbund,1 Sveriges lantbruksförbund och Kooperativa förbundet.1
I fråga om avgifternas storlek har under ärendets beredning i kommunikationsdepartementet
förhandlingar ägt rum med representanter för Svenska
tidningsutgivareföreningen. överenskommelse har därvid — under förutsättning
av vederbörande huvudmäns godkännande — uppnåtts om avgifterna
för femårsperioden 1960—1964.
Jag anhåller nu att få taga upp detta ärende till behandling.
Gällande bestämmelser m. m.
Distributionen av tidningar faller i Sverige icke under postmonopolet,
utan den sker förutom genom postverket även genom andra distributionsorgan.
Ur postal synpunkt är tidningarna till sin natur trycksaker och kan försändas
på de villkor, som allmänt gäller för sådana, framför allt då i trycksakskorsband.
Detta försändningssätt användes vid tidningsförsändning
från privatpersoner. Sedan länge har det emellertid funnits särskilda förmånligare
villkor för tidningsförsändning från utgivarna. Dessa villkor är
fastställda av riksdagen och meddelas i en av Kungl. Maj :t i överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdad förordning, den s. k. tidningsförordningen.
Nu gällande tidningsförordning utfärdades den 22 april 1932 (SFS nr 75)
och trädde i kraft den 1 januari 1933. I förordningen har sedermera vidtagits
ändringar den 28 mars 1941 (nr 166), den 9 maj 1947 (nr 176), den
19 mars 1948 (nr 113), den 11 maj 1951 (nr 250), den 15 maj 1952 (nr 217)
och den 10 maj 1957 (nr 134). De bägge förstnämnda innebar vissa smärre
formella ändringar, medan de övriga enbart avsåg såsom provisoriska betecknade
höjningar av postavgifterna.
I fråga om postavgifternas storlek innebar 1932 års förordning i stort sett
ett bibehållande av den avgiftsnivå, som fastställdes år 1921, då de sedan
1905 gällande avgifterna höjdes med 100 % på grund av kristidens starka
kostnadsstegringar.
Utvecklingen på det ekonomiska området under och efter andra världskriget,
särskilt de relativt betydande löneökningarna fr. o. m. den 1 juli 1947,
framtvingade år 1948 en allmän höjning av postavgifterna, varvid även tidningsavgifterna
berördes. Dessa höjdes med 20 % fr. o. m. år 1949 efter att
sålunda ha legat praktiskt taget stilla sedan 1921. Höjningen betecknades
som provisorisk i avvaktan på en ingående utredning om tidningsrörelsen.
Ytterligare kostnadsstegringar nödvändiggjorde en ny portohöjning år
1951. Det ansågs då erforderligt att höja även tidningsavgifterna. Sedan
Kungl. Maj :t efter förslag av generalpoststyrelsen förordat en höjning av
dessa avgifter med 50 %, fastställde riksdagen höjningen till 30 % fr. o. m.
år 1952.
1 Har avstått från att yttra sig.
Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1959 H
På grund av nya kraftiga kostnadsstegringar nödgades generalpoststyrelsen
redan år 1952 föreslå en ytterligare höjning av postavgifterna i tidningsrörelsen
med 30 %. Kungl. Maj:t föreslog dock i proposition att höjningen
i avvaktan på en närmare utredning om tidningsrörelsens ekonomi
skulle begränsas till 20 %. Riksdagen biföll detta förslag och höjningen genomfördes
vid ingången av år 1953.
Fr. o. m. år 1958 har ännu en provisorisk höjning av postavgifterna för
tidningar vidtagits, nämligen med ca 8 %.
Postverkets kostnader för tidningsrörelsen
Utredningen
En utredning om avgiftssättningen förutsätter kännedom om postverkets
kostnader för tidningsrörelsen. Kostnadsundersökningar har utförts tidigare,
senast av ett inom postverket tillsatt utredningsorgan, kallat 1949 års
kostnadsutredning. Från tidningshåll har hävdats, att resultatet av 1949 års
kostnadsutredning icke borde tas till utgångspunkt för tidningsförordningsutredningens
arbete.
Med hänsyn härtill har tidningsförordningsutredningen låtit utföra en
ny kostnadsundersökning för tidningsrörelsen under sådana former, att
resultatet kunnat accepteras av bägge parter och sålunda bilda ett ostridigt
underlag för utredningens vidare arbete. Kostnadsundersökningen har
utförts enligt merkostnadsprincipen, d. v. s. man har endast beräknat de
kostnader för postverket, som skulle bortfalla om tidningsrörelsen bortfölle.
(Detta innebär dock icke något ställningstagande till principerna för
avgiftssättningen.) Undersökningen har utförts på sådant sätt att den
kan tjäna som ledning även vid bedömningen av olika organisationsalternativ.
För att biträda vid uppläggningen av kostnadsundersökningen har utredningen
såsom expert anlitat professorn i företagsekonomi (speciellt
distributionsekonomi) vid handelshögskolan i Göteborg, Ulf af Trolle. Han
bär även fortlöpande granskat undersökningsmaterialet ur metodsynpunkt.
Undersökningsarbetet i övrigt har utförts av en inom postverket tillsatt
arbetsgrupp. I ett avsnitt, som avser turarbetet i brevbäringen, har erforderliga
fältundersökningar utförts av institutet för distributionsekonomisk
och administrativ forskning (IDAF) vid handelshögskolan i Göteborg.
Kostnadsundersökningens arbete har steg för steg redovisats och ingående
diskuterats vid utredningens sammanträden.
För närmare uppgifter om undersökningens metodik och resultat hänvisar
utredningen till den fullständiga redogörelse, som återfinnes i Postala
meddelanden nr 4 för år 1958.
Kostnadsundersökningen gav till resultat att postverkets merkostnader
för tidningsrörelsen beräknades uppgå till ca 58 mkr. Denna beräkning ba
serar sig i stort sett på 1955 års rörelse och på 1957 års löne- och andra
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1959
kostnader. Kostnaderna beräknas sedermera ha ökat med ca 3 % intill
mars 1958, varför merkostnaderna på basis av 1955 års rörelse kan beräknas
till ca 60 mkr vid sistnämnda tidpunkt, vilken utredningen utgått
ifrån vid sina överväganden i avgiftsfrågan. Postverkets inkomster av tidningsrörelsen,
beräknade enligt samma grunder, uppgår till ca 30 mkr.
Rörelsens omfattning har undergått vissa förändringar sedan 1955, men
de har icke varit av sådan omfattning att de kunnat påverka kostnadsstrukturen,
och någon hänsyn härtill behöver icke tagas vid användningen av
undersökningens resultat.
Utredningen säger sig vara medveten om att merkostnaderna för en viss
rörelsegren i en så sammansatt rörelse som postverkets icke kan beräknas
med fullständig exakthet. Det angivna resultatet får därför givetvis betraktas
som en approximation, men med hänsyn till det sätt, på vilket kostnadsundersökningen
utförts och som parterna varit ense om, har parterna
enats om att godtaga kostnadsundersökningens resultat som ett tillfredsställande
mått på postverkets merkostnader för tidningsrörelsen.
Yttranden
Den av utredningen framlagda merkostnadskalkylen kommenteras endast
i ett fåtal yttranden.
Sålunda anför statens organisationsnämnd, att inga väsentliga invändningar
kan göras mot uppläggningen och resultatet av utredningens hithörande
undersökning.
Ej heller järnvägsstyrelsen har i stort sett något att erinra mot de använda
beräkningsmetoderna. Styrelsen framhåller emellertid, att på längre
sikt postverkets kostnadsbesparing genom bortfall av tidningsrörelsen torde
vara större än som beräknats i merkostnadskalkylen. Sålunda skulle ett
bortfall av en rörelsegren av den storleksordning, varom här är fråga komma
att möjliggöra betydande kostnadsbesparingar genom anpassningar nedåt
i postverkets distribution och service, vartill hänsyn icke tagits vid merkostnadskalkylen.
Vidare noteras, att kostnaderna för vissa arbetsmoment
i åtskilliga fall medvetet underskattats i merkostnadskalkylen.
Postutredningen finner resultatet av undersökningen väl avspegla de rådande
kostnadsförhållandena inom postverkets tidningsrörelse.
Tidningsrörelsens organisation
Utredningen
Nuvarande organisation. De speciella former för tidningsförsändning genom
postverket, vilka regleras genom tidningsförordningen, är postabonnemang,
utgivarkorsband och kommissionärskorsband.
Postabonnemang innebär i stora drag att postverket uppsamlar abonnemang
från de enskilda abonnenterna och redovisar abonnemangsmedlen,
efter avdrag av postavgiften, till tidningsutgivarna i ett fåtal större poster.
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
13
Med ledning av de inkomna abonnemangen beställer postverket från tidningen
i klump motsvarande antal tidningsexemplar. Dessa fördelas och
expedieras genom postverkets försorg oadresserade till vederbörande utdelningspostanstalter
för att med ledning av där befintliga anteckningar
utdelas till abonnenterna. Detta är den ursprungliga postabonnemangsformen.
Från denna har sedermera gjorts vissa avsteg. Sålunda är det t. ex.
mycket vanligt att tidningarna själva ombesörjer fördelningen och förpackningen
(den s. k. inslagningen) till de olika utdelningspostanstalterna med
ledning av från postverket erhållna antalsuppgifter. Postabonnemangsförfarandet
kan enligt nu gällande bestämmelser användas endast av tidning,
som utkommer minst tolv gånger om året.
Utgivarkorsband är i princip av utgivaren iordningställda och till vederbörande
mottagare adresserade försändelser, vilka postbehandlas på i huvudsak
samma sätt som postförsändelser i allmänhet. Utgivarkorsbanden
är avsedda att användas vid försändning i sådana fall, då abonnemang eller
annan beställning gjorts direkt hos tidningen. De användes också i viss
utsträckning för försändning till återförsäljare o. d., när användning av
kommissionärskorsband icke är möjlig eller lämplig. Utgivarkorsband kan
sändas av alla tidningar, som uppfyller förutsättningarna för befordran på
tidningsförordningens villkor.
Under senare tid har det uppstått en speciell form av utgivarkorsbandsförsändning,
som innebär att tidningarna i stället för att adressera tidningsexemplaren
meddelar adresserna till utdelningspostanstaherna genom
särskilda utdelningskort, som utsändes när abonnemangen börjar och indrages
när de upphör. Erforderligt antal tidningsexemplar sändes oadresserade
i en till vederbörande postanstalt ställd utgivarkorsbandsförsändelse.
Fördelning och förpackning ombesörjes i detia fall av tidningen i
motsats till vad som i princip gäller i fråga om postabonnemang. Detta förfaringssätt
(s. k. kortutdelning), som icke är förutsett i tidningsförordningen,
användes huvudsakligen av vissa veckotidningar med mycket stora
upplagor och i princip endast till postanstalter med relativt stort antal
exemplar.
Kommissionärskorsband är likaledes iordningställda och adresserade av
utgivaren. De får f. n. försändas endast av tidningar, som utkommer minsi
en gång i veckan, och endast vid regelbunden försändning till återförsäljare
och ombud. Vidare gäller att de måste väga minst ett — eller i vissa fall två
— kilogram. Kommissionärskorsbanden postbehandlas i huvudsak på samma
sätt som postförsändelser i allmänhet med den skillnaden, att de icke
utdelas utan alltid måste hämtas på postanstalten av mottagarna utan anmaning.
Kritik mot nuvarande organisation. Sedan lång tid tillbaka har det såväl
inom postverket som från tidningarnas sida uttalats önskemål om modernisering
av den postala tidningsrörelsen och anpassning av densamma efter
utvecklingen. Den kritik och de önskemål, som framförts i dessa sammanhang,
bär så gott som uteslutande gällt postabonnemangsrörelsen.
Genom tillkomsten och utvecklingen av postanvisnings- och postgirorörelserna
har möjlighet öppnats för allmänheten att från samtliga postanstalter
i riket direkt hos tidningsulgivaren anmäla sitt abonnemang och samtidigt
verkställa betalningen. Härigenom har situationen för postverkets del
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1959
radikalt förändrats i vad avser de i postabonnemangen ingående funktionerna
uppsamling av abonnemang och förmedling av betalning. För abonnenten
innebär det också en betydande förenkling att icke behöva använda den nuvarande
ganska komplicerade tredelade abonnemangsblanketten utan endast
en enkel postanvisnings- eller postgiroblankett.
Även för tidningarnas del torde förhållandena te sig väsentligt förändrade
sedan den tid då det nuvarande postabonnemangssystemet uppkom. En omvärdering
av arbetsfördelningen mellan tidningarna och postverket har därför
blivit alltmera behövlig. Postverket är specialiserat på transport- och
distributionsuppgifter samt betalningsförmedling men får anses mindre lämpat
att fylla jämväl uppgiften att ingå i tidningarnas försäljningsorganisation
eller omhändertaga väsentliga delar av deras kameralt-administrativa
uppgifter i fråga om bokföring, redovisning och revision. Ett stort antal tidningar
har också börjat att bedriva en aktivare prenumerationspolitik. Till
följd därav bär tidningarna redan i allt större omfattning gått in för att även
utanför utgivningsorten ta upp abonnemangen i egen regi. Sålunda insamlade
abonnemang placeras därefter av tidningarna i stor utsträckning såsom
postabonnemang (s. k. självabonnemang). Dessa abonnemang blir sedan
inom postverket föremål för samma bokföring som de egentliga postabonnemangen.
Det har beräknats att självabonnemangen utgör minst 30 % av hela
antalet postabonnemang, och förfaringssättet breder ut sig mer och mer.
Denna utveckling visar, att postverkets medverkan i abonnemangsinsamlingen,
i den form nuvarande postabonnemangssystem förutsätter, nu icke är
lika behövlig eller önskvärd som den varit. Postabonnemanget, som egentligen
är en kombinerad prenumerations- och distributionsform, har mer och
mer kommit att användas som enbart ett distributionssätt. Härigenom förorsakas
en omständligare postbehandling än som egentligen vore nödvändigt,
och det uppkommer ett dubbelarbete därigenom att abonnemangen genomgår
fullständig bokföring både inom postverket och hos tidningarna.
En annan av grundtankarna i postabonnemangssystemet är att postverket
skall avlasta tidningarna från detaljexpedieringen av ifrågavarande del av
upplagan. Sålunda förutsattes ursprungligen, att inslagningen av tidningsexemplaren,
d. v. s. förpackningen till de olika utdelningspostanstalterna,
skulle ombesörjas av postverket. Utvecklingen har gått därhän att numera
större delen — ca 60 % — av de postabonnerade upplagorna inslås av
tidningarna med eller utan ersättning från postverket. Utanför Stockholm
ombesörjes ca 80 % av inslagningen av tidningarna själva.
Ett ytterligare grunddrag i nuvarande postabonnemangssystem är att detta
utgår från att tidningsexemplaren inlämnas till postbefordran oadresserade.
Förutom att detta kräver bokföring i olika instanser inom postverket, medför
det att postverket i den mån så behövs verkställer adressering av tidningsexemplaren.
Detta medför merkostnader för postverket i förhållande till
behandlingen av adresserade försändelser. Dessa kostnader blir oproportionerligt
höga, när antalet exemplar per postanstalt, per brevbärare etc. ar
ringa, vilket i stor utsträckning är fallet i fråga om den nuvarande postabon
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1959
nerade tidningsmassan. Det kan t. ex. nämnas att ca 40 % av alla tidningspaket
innehåller endast ett exemplar. Det är icke möjligt att ur nuvarande
system utesluta denna uppenbart orationella del, och detta måste anses vara
en svaghet i systemet.
Inom postverket anses det nu tillämpade postabonnemangssystemet vara
komplicerat och tungrott.
Från tidningarna har dock under utredningens tidigare skeden framförts
önskemål om ytterligare påbyggnader av systemet. Postverket har ansett de
av tidningarna framförda önskemålen vara beaktansvärda. De flesta av dem
skulle dock ytterligare komplicera postabonnemangssystemet i sådan grad
att man icke anser sig kunna garantera att det kan fungera vid samtliga
postanstalter, vilka är av ytterst olika struktur och vid vilka arbetet utföres
av personal med vitt skiftande utbildning, vana och personliga förutsättningar.
Man anser i stället en förenkling vara önskvärd.
Utredningens synpunkter beträffande tidningsrörelsens organisation. Vid
sina överväganden i organisationsfrågan har utredningen utgått ifrån att
målsättningen bör vara att åstadkomma en organisation, som ger de sammanlagt
lägsta reella kostnaderna. Detta förutsätter bl. a. att organisationen
bygges på en naturlig och rationell arbetsfördelning mellan berörda parter,
så att dubbelarbete undvikes och de olika arbetsdetaljerna utföres av den,
som har de bästa förutsättningarna härför.
Utredningen anser att det nuvarande postabonnemangssystemet i fråga
om principerna för arbetsfördelningen bygger på föråldrade förutsättningar,
och att detta är huvudorsaken till de olägenheter, som vidlåder systemet.
Även om vissa detaljförbättringar av nuvarande system säkerligen
skulle kunna göras, är det enligt utredningens uppfattning icke möjligt att
genomföra någon väsentlig rationalisering eller åstadkomma någon långsiktig
lösning av problemen, så länge man fasthåller vid nuvarande arbetsfördelning.
Det är därför nödvändigt att ompröva denna från grunden.
En naturlig arbetsfördelning mellan postverket och tidningarna uppnås
enligt utredningens mening, om postverkets åtaganden i tidningsrörelsen
begränsas till sådana göromål, som tillhör verkets normala arbetsområde,
d. v. s. förmedling av abonnemang pa samma sätt som andra betalningar,
samt transport och utdelning av tidningsförsändelser på i möjligaste mån
samma sätt som postförsändelser i allmänhet.
I fråga om abonnemangsbokföringen förekommer nu ett dubbelarbete.
Denna bokföring bör kunna utföras mera rationellt av tidningarna än av
postverket. De flesta av de tidningar, som nu använder sig av postabonnemang,
har nämligen större delen av sin distribution lagd på annat sätt,
t. ex. genom egen utdelning på utgivningsorten och pa vissa andra ortei,
genom försändning av utgivarkorsband in. m. De har alltså en organisation
för dessa göromål, och de har i regel större möjligheter än postverket
att rationellt använda tids- och arbetsbesparande maskiner och specialutbildad
personal, eftersom de kan inrikta sig efter en speciell tidnings behov.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 94 år 1959
Om tidningarna själva ombesörjer bokföringen, får de större möjligheter
att tillämpa ett smidigare förfaringssätt i fråga om abonnemangsterminer,
växling från ett distributionssätt till ett annat etc., än när postverket är
inkopplat som mellanhand i bokföringen.
Tidningsinslagningen utföres f. n. till större delen av tidningarna och
detta blir även i fortsättningen ofta nödvändigt av tidsskäl. Som regel torde
det också vara mest rationellt att inslagningen sker i omedelbar anslutning
till tryckningen. Enligt utredningens mening bör principen i framliden
vara att inslagningen — i den mån oadresserade tidningsexemplar skall
förekomma i fortsättningen — utföres av tidningarna.
Det förtjänar i sammanhanget påpekas att abonnemangsbokföringen och
iordningställandet av försändelserna redan f. n. åligger flertalet av tidningarna,
nämligen alla dem, vilka för sin postbefordran endast använder
utgivarkorsband.
Förslag till ny organisation. I fråga om för sändning till abonnenter
o. d. kan förslaget i stora drag sägas innebära, att det nuvarande
postabonnemangssystemet avvecklas och att hela postverkets tidningsrörelse
baseras på adresserade utgivarkorsband men med möjlighet till undantag
i vissa fall från regeln att försändelserna skall vara adresserade.
För nuvarande utgivarkorsband innebär organisationsförslaget ingen förändring.
Huvuddragen i den föreslagna organisationen innebär följande.
a) Abonnemangen skall i fortsättningen alltid göras direkt till tidningen.
Postverket skall dock fortfarande hålla en tidningstaxa på postanstalterna
och mottaga abonnemang i samma utsträckning som f. n., ehuru genom
verkets ordinarie former för betalningsförmedlingar, främst genom postgiro.
En särskild blankett till tidningsinbetalningskort för nytillkommande
abonnenter kommer att införas; beträffande gamla abonnenter räknar utredningen
med att tidningarna kommer att vilja tillställa dem särskilda
blanketter före resp. abonnemangsperioders utgång. Detta innebär bl. a.
att nuvarande, relativt ohanterliga abonnemangsblankett kan slopas. Abonnemangsavgifterna
kommer att inflyta direkt till tidningarna, vilka alltså
får pengarna omedelbart huvudsakligen genom postgirot. Bokföringen av
abonnenterna skall i sin helhet ske hos tidningarna.
b) Tidningsförsändelserna skall i princip vara adresserade. Med hänsyn
till att det i vissa fall kan föreligga praktiska svårigheter att adressera
tidningsexemplaren skall det dock i viss utsträckning finnas möjlighet att
sända oadresserade tidningsexemplar, i vilket fall abonnenternas namn och
adress meddelas vederbörande utdelningspostanstalter genom utdelningskort.
Denna möjlighet skall generellt stå öppen för dagstidningar, d. v. s.
tidningar utkommande mer än en gång i veckan, under förutsättning att
de har en postupplaga av minst 1 000 exemplar — vid mindre upplagor har
några nämnvärda svårigheter att utföra adresseringen ansetts icke föreligga.
För övriga tidningar fordras det att särskilda omständigheter föreligger,
t. ex. mycket stor postupplaga eller påtagliga svårigheter av annan
natur. Det är icke tänkt att kortsystem skall kunna användas för tidningar
utkommande mindre ofta än en gång i veckan annat än i särskilda undantagsfall.
Kortsystemet skall i princip icke användas beträffande postanstalter
med endast ett exemplar. I sådana fall skall adressering ske.
17
Kungl. Maj.ls proposition nr 94 år 1959
Korten skall i regel gälla t. v. till dess de indrages genom meddelande
från tidningen. Alla abonnemang kan således göras fortlöpande såsom i direktdistributionen.
Detta har ansetts vara till fördel för alla parter.
För kortsystem skall gälla en högre taxa, eftersom det medför merarbete
för postverket, bl. a. genom att detta får övertaga adresseringen av tidningarna.
c) Iordningställandet av de adresserade försändelserna måste självfallet
liksom f. n. utföras av tidningarna. Även iordningställandet av försändelserna
med oadresserade tidningsexemplar (inslagning) har ansetts vara en
tidningarnas angelägenhet, såsom fallet är beträffande de nuvarande s. k.
korttidningarna. Postverket skall dock på begäran kunna åtaga sig tidningsinslagning
mot en särskild taxa, som ligger utanför den ordinarie
postavgiften.
d) ^ id avsändandet måste helt naturligt oadresserade tidningsexemplar
vara sammanförda i paket till resp. utdelningspostanstalter, såsom f. n. göres
med postabonnerade exemplar och s. k. korttidningar. En dylik hopbuntning
från början av alla försändelser till samma ort har bedömts vara det
mest rationella förfaringssättet även beträffande tidningsexemplar, som är
inlagda i separata omslag. På grund härav har avgiftssystemet uppbyggts så,
att tidningarna får en ekonomisk fördel av att bunta försändelserna per
adresspost anstalt.
e) Postavgiften skall i princip erläggas vid försändelsernas inlämning,
såsom nu sker beträffande utgivarkorsband, eller i den ordning, varom överenskommelse
träffas mellan tidning och postverket. Avgifterna skall således
icke, såsom nu är fallet vid postabonnemang, inbetalas i förskott för hela
försändningsperioden.
t) I fråga om sättet för inlämning till postbefordran, transporter och utdelning
inträder ingen ändring.
g) Adresserade tidningar eftersändes i samma ordning som försändelser i
allmänhet, d. v. s. efter av abonnenten avlämnad adressanmälan avseende
hans post i allmänhet. Abonnenten kan också anmäla adressändring direkt
till tidningen, och detta förutsättes alltid skola ske vid definitiv adressändring.
Sistnämnda förfaringssätt måste alltid användas när det gäller oadresserade
tidningar, d. v. s. sådana som utdelas efter kort. Tidningen får då indraga
gällande utdelningskort och sända ett nytt till den nya utdelningspostanstalten.
Beträffande försändning till kommissionärer o. d. har
nuvarande bestämmelser om minimivikt för kommissionärskorsband ansetts
kunna slopas under förutsättning att det av utredningen föreslagna avgiftssystemet
genomföres. Rätten att sända kommissionärskorsband har vidare
ansetts kunna utsträckas till att gälla tidningar utkommande minst en
gång i månaden på samma villkor som gäller för nuvarande kommissionärskorsbandsförsändning.
I övrigt föreslås ingen ändring beträffande detta försändelseslag.
Efter en redogörelse för fördelar och nackdelar med det föreslagna systemet
konstaterar utredningen, att fördelarna med den föreslagna organisationen
väger tyngre än nackdelarna och att systemet i det långa loppet leder
till det bästa samlade resultatet — även om vissa övergångssvårigheter torde
uppslå.
/ii häng till riksdagens protokoll 1959. I samt. Nr 94
18
Kungi. Maj.ts proposition nr 9i år 1959
övergångsanordning. Då vissa tidningar kan ha svårigheter att omedelbart
gå över på den nya organisationen, har utredningen ansett att det för
dem bör finnas möjlighet att under en övergångstid av tre år räknat från den
1 januari 1960 bibehålla postabonnemanget. Dock skall inslagningen i princip
göras av tidningen själv. Vidare måste den postabonnerade upplagan uppgå
till minst 1 000 exemplar. Vid mindre upplagor torde det inte föreligga
några avsevärda svårigheter att klara övergången. Tidningar med små
postabonnerade upplagor har för övrigt ofta huvuddelen av sin distribution
lagd på annat sätt, t. ex. såsom utgivarkorsband, och i så fall har de redan
en organisation uppbyggd för det nya systemet.
Tidning, som övergångsvis bibehåller postabonnemang, skall givetvis liksom
f. n. ha möjlighet att sända adresserade utgivarkorsband och kommissionärskorsband.
Yttranden
Utredningens förslag beträffande tidningsrörelsens organisation tillstyrks
eller lämnas utan erinran av det alldeles övervägande antalet av remissinstanser,
bl. a. av general poststyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret, sak
revisionen, statens organisationsnämnd och postutredningen.
Endast handelskammaren i Göteborg intar en något avvisande hållning,
i det att kammaren anser det böra omprövas, om icke det nu gällande systemet
i stora drag skulle kunna bibehållas. Omorganisationen skulle för
tidningsföretagen i allmänhet medföra icke oväsentliga lokal- och personalökningar,
och relativt dyrbar maskinell utrustning skulle behöva anskaffas.
Från flera av tidningarna inom handelskammarens distrikt har framhålliits,
att förslagen förutom de ökade kostnaderna skulle vålla stora tidsförluster
vid expedieringen samt felexpedieringar. Tidningarnas erfarenhet av utgivarekorsband
såsom försändningsform vore dessutom redan nu ganska
olycklig. Tidningarna i Göteborg ansåg därför, att det vore fördelaktigare
att i stort sett bibehålla det nuvarande abonnemangssystemet samtidigt som
postverket å sin sida finge en skälig höjning av de nu utgående avgifterna.
Handelskammaren inser, att ett bibehållande av den nu gällande organisationen
kan försvåra en rationalisering av distributionen och en riktig avgiftsbeläggning,
men har dock velat framföra tidningsföretagens uppfattning.
Även handelskammaren i Gävle, som med hänvisning till att parterna är
ense tillstyrker att den nya organisationen genomföres försöksvis under en
femårsperiod, framhåller att från tidningsföretag inom distriktet anförts
betänkligheter mot det föreslagna systemet.
Kommerskollegium anser, att postabonnemangens upphörande otvivelaktigt
kommer att medföra betydande svårigheter för åtskilliga tidningar och
kollegium kan väl förstå de farhågor som i detta sammanhang redovisats av
19
Kungi. Maj.ts proposition nr 9b år 1959
liandelskamrarna. Kollegium finner emellertid övervägande skäl tala för
att utredningens förslag godtages. Denna del av tidningsrörelsen ligger knappast
i linje med postverkets övriga arbetsuppuppgifter; det är onekligen
naturligare att tidningarna själva ombesörjer hithörande göromål. Dessutom
är det ur samhällsekonomisk synpunkt angeläget att det dubbelarbete som
här förekommer icke får fortsätta. Den väl tilltagna övergångstiden torde
mildra de ogynnsamma följderna för tidningarna.
Statskontoret finner det förtjänt övervägas, om inte postverkets inslagning
av oadresserade tidningsexemplar bör helt avvecklas, då det av betänkandet
framgår, att hithörande göromål ej är av den art att de normalt
skall utföras av postverket.
Avgiftssystemets konstruktion
Utredningen
Huvudprincipen. Vid konstruktionen av ett avgiftssystem har utredningen
så långt möjligt följt principen »pris efter prestation». Denna innebär att postavgifterna
bör sättas i relation till de prestationer, som postverket utför för
vederbörande tidning. Ett sådant taxesystem har ansetts medföra den rättvisaste
avvägningen av avgifterna mellan olika tidningar. Det har även ansetts
kunna på längre sikt medföra en mera rationell avvägning mellan olika
distributionsformer och en bättre anpassning till olika förändringar i den
postala tidningsrörelsens struktur och omfattning.
Kostnadsundersökningen har gett möjlighet konstruera ett avgiftssystem
efter denna princip. Taxan har uppbyggts av olika delar, som hänför sig till
organisatoriskt avgränsade avsnitt. För varje del har avgiften anknutits till
de kostnadsbärare, som enligt den verkställda kostnadsundersökningen är relevanta
i vederbörande fall.
Taxan har differentierats på fyra olika försändelseformer: postabonnemang
(övergångsvis), oadresserade utgivarkorsband, adresserade utgivarkorsband
och kommissionärskorsband. Den bär dessutom byggts upp av fem
olika avgiftsdelar. Dessa delar och de mot merkostnaderna för de olika försändelseslagen
svarande beloppen framgår av tabell 1.
Till de olika avgiftsdelarna fogar utredningen i huvudsak följande kommentarer.
Grundavgift. Denna avgift är avsedd att täcka kostnaden för vissa allmänna
göromål, som tidningsrörelsen ger upphov till, såsom utgivning, distribution
och underhåll av tidningstaxan, ärenden sammanhängande med villkoren
för befordran mot tidningsporto o. d. Dessa kostnader har icke samband
med tidningarnas vikt, antal exemplar etc., utan har ansetts vara i stort sett
lika för varje tidning och tidningsedition.
Avgiften skall därför utgå med samma belopp för varje tidning resp. edition.
Den skall erläggas varje år i samband med anmälan till tidningstaxan.
Avgift för bokföring. Denna avgift är vad beträffar postabonnemanget avsedd
att täcka kostnaderna för bokföring och annan behandling av tidnings
-
to
o
Tabell 1. Postverkets merkostnader för tidningsrörelsen överförda i taxeform
Arbetsmoment eller |
Postabonnemang |
Oadresserade utgivarkorsband |
Adresserade utgivar- |
Kommissionärs- |
kostnadsfaktor |
(kortutdelning) |
korsband |
korsband |
avgift i öre per
abon- ne- mang |
tidn.- paket (bunt) |
ex. |
kilogram |
abon- ne- mang |
tidn.- paket (bunt) |
ex. |
kilogram |
tidn.- paket |
ex. |
kilogram |
tidn.- paket (förs.) |
kilogram |
|
Grundkostnad ................ |
125 |
kronor per tidning och |
å r |
||||||||||
Bokföring .................... |
100 |
20 |
|||||||||||
Expediering .................. |
2,5 |
2,0 |
2,5 |
2,6 |
2,5 |
2,6 |
3,0 |
2,3 |
|||||
Transporter (zontaxa enl. tab. 2) |
11,4—39,0 |
11,4—39,0 |
11,4—39,0 |
11,4—39,0 |
|||||||||
Utdelning .................... |
10,0 |
4,5 |
3,4 |
10,0 |
4,4 |
3,4 |
4,1 |
3,4 |
3,0 |
||||
Summa |
100 |
12,5 |
4,5 |
16,8—44,4 |
20 |
12,5 |
4,4 |
17,4—45,0 |
2,5 |
4,1 |
17,4—45,0 |
6,0 |
13,7—41,3 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 9b är 1959
21
Kungl. Maj.ls proposition nr 9i är 1959
rekvisitionerna, inklusive penningtransaktionerna. Dessa kostnader har belunnits
i huvudsak sammanhänga med abonnemangen oavsett abonnemangsterminens
längd, antalet nummer per abonnemangstermin etc. Avgiften skall
därför utga med ett fixt belopp per abonnemang. — För oadresserade utgivarkorsband
avser avgiften endast kostnaderna för utdelningskortens befordran
samt behandling på utdelningspostanstalterna. Avgiften skall därför
utgå med ett belopp per utdelningskort oavsett hur länge detta kommer att
gälla. Avgiften har ansetts enklast kunna erläggas genom frankering av korten
med frimärke eller trankostämpel, när det inte är fråga om ett större
antal av kort, i vilket fall någon mera summarisk betalningsform torde
kunna användas.
Avgift för expediering. Denna avgift avser kostnaden för lidningsexemplarens
mottagande, vägning och avgiftsberäkning, sortering och avfärdande
från utgivningspostanstalten. Fn mindre del av dessa kostnader är beroende
enbart av vikten, medan större delen sammanhänger med antalet sorteringsenheter
- - tidningspaket, buntar och lösa försändelser — och med vikten.
Avgiften bör därför sammansättas av eu del, som utgår per sorteringsenhet,
och en del, som utgår per kg. Antalet sorteringsenheter bör normalt
kunna fastställas vid en viss, lämplig tidpunkt, varefter resultatet tillämpas
under en icke alltför kort tidsperiod oavsett smärre fluktuationer.
Avgift för transporter. Transporterna omfattar såväl lokala transporter
som transporter mellan orter. En del av kostnaden sammanhänger helt med
bikten, medan en annan del aven är beroende av den utförda transportens
längd, vilken visat sig variera högst avsevärt från tidning till tidning. Med
hänsyn härtill bär man inom utredningen funnit det nödvändigt, om man_
vilket varit målet — vill sätta avgifterna i relation till utförda prestationer,
alt differentiera transportavgiften efter transportavstånd, d. v. s. införa ett
slags zontaxa. Därigenom uppnås att tidningarna får betala i förhållande
till sitt utnyttjande av postverkets transportapparat. Taxan blir på så sätt
också mera jämförbar med kostnaderna för distribution genom andra transportföretag
än postverket, vilka i regel torde tillämpa taxor baserade på
avstånd. En taxa av detta slag öppnar också möjligheter att kompensera
tidningarna för transporter utförda i egen regi, vilket helt naturligt icke kan
ske vid tillämpning av en enhetlig transportavgift.
Den mot postverkets merkostnader svarande zontaxan framgår av tabell 2.
Tabell 2. Postverkets merkostnader för tidningstransporter uttryckta i form av zontaxa
Avstånd |
Taxa |
Avstånd |
Taxa |
Avstånd |
Taxa öre/kg |
Avstånd |
Taxa |
0—25 |
11,4 |
151—175 |
18,6 |
301—325 |
25,8 |
451—475 |
33,0 |
26—50 |
12,6 |
176—200 |
19,8 |
326—350 |
27,0 |
476—500 |
34,2 |
51—75 |
13,8 |
201—225 |
21,0 |
351—375 |
28.2 |
501—525 |
35,4 |
76—100 |
15,0 |
226—250 |
22,2 |
376—400 |
29,4 |
526—550 |
36,6 |
101—125 |
16,2 |
251—275 |
23,4 |
401—425 |
30,6 |
551—575 |
37,8 |
126—150 |
17,4 |
276—300 |
24,6 |
426—450 |
31,8 |
576— |
39,0 |
Avsikten är att det för varje tidning skall uträknas ett medeltransportavstånd,
med ledning av vilket man i en särskild tabell får fram den avgift
per kg, som är tillämplig på tidningen i fråga. Särskilda bestämmelser härom
synes böra meddelas i lillämpningsförfattningarna. För tidningar med
en postupplaga, vars vikt icke överstiger 2 000 kg per år, har det icke ansetts
befogat att differentiera transportavgiften efter avstånd. Vid en så
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
ringa mängd blir nämligen skillnaden mellan genomsnittstaxa och avståndsgraderad
taxa, även i ogynnsammaste fall, totalt sett icke av sådan storleksordning
att det kan anses motiverat att lägga ned arbete på dylika beräkningar.
Transportavgiften skall därför i dessa fall beräknas efter högsta tariffen.
Avgift för utdelning. Denna avgift avser utdelning resp. utlämning genom
brevbäring, box, fack etc. samt försortering och förarbete i anslutning därtill.
I fråga om postabonnemang och oadresserade utgivarkorsband ingår bl. a.
kostnaden för adresspåskrivning i den omfattning sådan konstaterats äga
rum. För postabonnerade tidningar och oadresserade utgivarkorsband beror
kostnaderna huvudsakligen på antalet utdelade exemplar, men dessutom
till eu del på vikten och till en del på antalet exemplar per tidningspaket,
d. v. s. per uldelningspostanslalt. Med hänsyn härtill har avgiften för utdelning
för dessa försändningsformer ansetts böra sammansättas av, föruiom
en avgift per exemplar och en per kg, även en avgift per tidningspaket. Införandet
av sistnämnda avgiftsdel har antagits kunna bidraga till rationalisering
därigenom att tidningarna kan finna det fördelaktigt att adressera
exemplaren till postanstalter med relativt litet antal exemplar, d. v. s. kapa
bort det kostsammaste skiktet av de oadresserade försändelserna. — För
adresserade utgivarkorsband sammansättes avgiften av en del, som utgår per
exemplar, och en del, som utgår per kg. Den förra delen är lägre än för postabonnemang
och oadresserade utgivarkorsband beroende pa att det inte förekommer
någon adresspåskrivning. — För kommissionärskorsband skall utga
endast ett belopp per försändelse beräknat med hänsyn till att dessa försändelser
alltid skola avhämtas utan anmaning.
Modifierad zontaxa under övergångstiden. Vid övergången till det nya avgiftssystemet
är det oundvikligt att vissa tidningar får förhållandevis större
avgiftshöjningar än andra beroende på att avgifterna hittills icke varit avvägda
efter principen pris efter prestation.
Postverkets transportprestationer svarar f. n. för ca 25 % av merkostnaderna
för tidningsrörelsen. Transportprestationerna är samtidigt mycket
ojämnt fördelade på olika tidningar, t. ex. på rikstidningar och lokalpress.
Övergången från en enhetstaxa till en zontaritlerad taxa kommer därför att
medföra kraftiga återverkningar på sådana tidningar i avgiftshöjande eller
avgiftssänkande riktning och därmed på nuvarande konkurrensförhållanden.
Med hänsyn härtill har tidningsutgivareföreningen funnit, att en modifierad
zontaxa bör tillämpas för dagstidningarna under en övergångsperiod.
Denna modifikation, som icke i och för sig påverkar postverkets inkomster
av tidningsrörelsen, innebär en höjning av transportdelen av postavgifterna
för tidningar med en medeltransportsträcka upp till ca 225 km och en sänkning
för övriga. Postverket har för sin del förklarat sig ej ha nagot att erinra
mot en dylik modifikation.
Utredningsmannen har i detta läge funnit sig böra godtaga den angivna
avvikelsen från huvudprincipen för avgiftssystemets konstruktion men har
— i samförstånd med parterna — förutsatt, att fragan om zontariffens
slutliga utformning får upptagas till omprövning i samband med förutsedda
förhandlingar om avgifternas storlek efter övergångsperiodens slut.
23
Kungl. Maj:Is proposition nr 94 år 1959
Särskilda avgifter. Vid sidan av de avgifter, som svarar mot postverkets
normala prestationer enligt den föreslagna nya organisationen, har utredningen
tagit upp frågan om särskilda avgifter för tidningsinslagning oeh
för brådskande behandling av vissa tidningar m. m.
Avgift för tidningsinslagning. Såsom framgår av det föregående, är det
avsett att inslagningen av oadresserade tidningsexemplar till de olika postanstalterna
i princip skall ombesörjas av tidningarna. Emellertid kan vissa
tidningar ha svårigheter att utföra inslagningen. Postverket bör då kunna
tillhandagå härmed. Parterna har dock förutsatt att detta icke skall behöva
inträffa annat än för tidningar, som f. n. anlitar postverket för inslagningen.
För bestyret med inslagningen har postverket efter samråd med tidningarnas
representanter konstruerat en särskild taxa. Avgiftsbeloppens
storlek framgår av bilaga 1, II d), i förslaget till tidningsförordning. Från
tidningssidan har emellertid framhållits att dessa avgifter skulle bli alltför
betungande för tidningar, som på grund av lokalsvårigheter o. d. inte ha
möjlighet att själva omedelbart åtaga sig inslagningen. På grund härav har
utarbetats en övergångstaxa för tidningsinslagning, avsedd att gälla t. o. m.
31 december 1962. Avgifterna enligt denna taxa framgår av bilaga 2 till förordningsförslaget.
Tillägg för brådskande tidningar m. m. Dagstidningar befordras och utdelas
alltid på snabbast möjliga sätt. Beträffande övriga tidningar försöker
man också i möjligaste mån följa samma regel, men detta kan inte alltid
ske i praktiken.
Ur kostnadssynpunkt är det givet att tvånget att alltid behandla vissa
tidningar som brådskande leder till högre kostnader för dessa tidningar än
för sådana, beträffande vilka postverket har möjlighet att med någon marginal
välja tid och sätt för befordran och utdelning. Hänsyn härtill bör
rimligen tagas vid avgiftssättningen. Samtidigt har dagstidningarna genom
sin tätare periodicitet i andra avseenden ansetts ställa sig något gynnsammare
ur kostnadssynpunkt för postverket än mera sällan utkommande tidningar,
vilka kan orsaka trafiktoppar. Dagstidningarna borde sålunda ha
en något lägre postavgift än andra tidningar.
Med hänsyn härtill har det ansetts skäligt att dagstidningarna, för vilka
snabbast möjliga befordran är en nödvändighet, kommer i åtnjutande därav
utan någon tilläggsavgift då fråga är om ytbefordran. Med dagstidningar
förstås här den i berörda avseende homogena grupp av tidningar, som utkommer
minst 2 gånger i veckan.
Vad angår tidningar med lägre periodicitet har det endast i undantagsfall
förekommit krav på befordran med brevposthastighet. Utredningen
har också utgått från att detta icke heller i framtiden skall bli fallet i någon
större omfattning. Postverkets personal-, lokal- och transportresurser
torde icke vara tillräckliga att möta sådana anspråk.
Den verkställda kostnadsutredningen ocli avgiftssystemet har baserats
på att nuvarande service åt tidningarna i stort sett bihehålles. Det har då
ansetts skäligt att postverket får uttaga en särskild tilläggsavgift av tidningar,
som utkommer med mindre än två nummer i veckan oeh som postverket
efter framställning åtager sig att behandla på samma sätt som en
dagstidning.
Tilläggsavgiften skall för samtliga försändningsformer beräknas med
hänsyn tagen till postverkets ökade kostnader för sådan brådskande befordran.
Det torde av praktiska skäl vara nödvändigt att delegera till ge
-
24
Kungl. Maj.ts proposition nr .94 år 1959
neralpoststyrelsen att efter förhandling med sina tidningskunder fastställa
storleken av avgiften i förekommande fall.
Samma ordning har ansetts böra tillämpas när det gäller ersättning till
postverket för vissa andra prestationer, som ligger utanför det normala,
t. ex. extra utdelningsturer, söndagsutdelning o. d. Utredningen har vidare
ansett det vara önskvärt att det för framtiden skapas möjligheter att träffa
särskilda överenskommelser om ersättningen även i det fall att det för
bägge parter visar sig fördelaktigt att en tidning åtager sig vissa göromål,
som normalt åvilar postverket, och avgiftsreglering med anledning härav
inte är förutsedd i avgiftssystemet. Utredningen är emellertid medveten
om att dylika fall endast undantagsvis kan bli aktuella, så länge postavgifterna
icke motsvarar minst full täckning av merkostnaderna.
Indexreglering av postavgifterna. Utredningen har ansett det angeläget
att för framtiden undvika sådan eftersläpning av postavgifterna, som hittills
skett och som skapat svåra problem. Postverkets ersättning för tidningsrörelsen
bör därför på något sätt anknytas till kostnadsutvecklingen.
För tiden t. o. m. den 31 december 1964 har parterna enats om att postavgifterna
skall följa konsumentprisindex. Blivande förhandlingar om
avgiftssättningen efter nämnda datum kan omfatta även sättet för den fortsatta
indexregleringen.
Utgångspunkten är läget i mars 1958. Index var då 151. Det har ansetts
skäligt att båda sidor står en »självrisk» motsvarande 3 enheters indexändring.
Detta innebär att ingen avgiftsändring skall ske, så länge index håller
sig inom gränserna 148—154. Om index ändras utöver dessa gränser, skall
avgiftsändring ske motsvarande hela den överskjutande ändringen. Avgiftsändring
skall genomföras på så sätt att uttagningsprocenten ändras
med det tal, som indexändringen, »självrisken» frånräknad, utgör i procent
av bastalet. Procenttalen har ansetts böra anges med en decimal.
Det är tänkt att postverket skall kunna vidtaga dylika regleringar utan
att frågan underställes riksdagens prövning. Emellertid har det rått enighet
om att frågan om avgiftsändring utöver vad som motsvarar 15 enheters
indexändring skall göras till föremål för nya förhandlingar och underställas
riksdagens prövning.
Sammanfattning. Det i det föregående redovisade avgiftssystemet för
postbefordran av tidningar har godtagits av postverkets och tidningarnas
representanter, och parterna har varit överens om att det lägges till grund
för utredningens överväganden i frågan om avgifternas storlek.
Det har förutsatts att frågor om justeringar i systemet med ledning av
vunna erfarenheter skall kunna upptagas till behandling vid de förhandlingar,
som avses skola komma till stånd rörande postavgifternas storlek
m. in. för tiden efter den 31 december 1964.
Yttranden
Det av utredningen föreslagna avgiftssystemets huvuddrag har ej föranlett
några erinringar i remissyttrandena.
25
Kungl. Maj.ts proposition nr .94 år 1959
Postutredningen utvecklar närmare sin syn på grundprincipen för avgiftssätlningen
och anför därvid följande.
Enhetsportots eller enhetstaxans idé kännetecknar den svenska posttaxesättningen
och har sin bakgrund i skälighets- och lämplighetshänsyn. Enhetstaxan
möjliggör genom sin utjämnande verkan för postverket att i enlighet
med sin uppgift upprätthålla posttrafik över hela landet, även där
trafikunderlaget är ringa och postbefordringskostnaderna höga. I fråga om
brevbefordran kan den sägas vara betingad av postmonopolet. Den är ej
beroende av befordringssträckans längd och blir därigenom lätthanterlig
i sin praktiska tillämpning.
Enligt postutredningens mening bör enhetsportots princip alltjämt vara
grundläggande för postavgifterna. Detta bör emellertid ej utesluta modifikationer,
t. ex. i form av rabattering, för att göra taxesättningen mera affärsmässig
och anpassningsbar efter olika förhållanden. Här avses exempelvis
taxenedsättningar, som kan vara befogade på grund av prestationer, som
avsändare utför och varigenom försändelsers postbehandling underlättas. Avsteg
från principen bör också kunna göras, om vid en skälighets- och lämplighetsprövning
motiven för en mera differentierad taxa väger särskilt tungt.
Den nuvarande konstruktionen för taxan för tidningsbefordran — en enhetstaxa
med huvudsakligen tidningarnas vikt som reglerande faktor —
kan leda till orättvisor de olika tidningsföretagen emellan på grund av olikheterna
i de prestationer, postverket utför i de särskilda fallen. Enhetstaxan
torde vidare i fråga om denna i postmonopolet ej innefattade och i konkurrens
med andra transportföretag och tidningsföretagen själva drivna rörelsegren
medföra en avledning från postverket av den mindre kostnadskrävande
närtrafiken, medan postverket får behålla den för verket dyrare fjärrtrafiken.
Detta inverkar oförmånligt på postverkets ekonomi.
Postutredningen ansluter sig därför till den av tidningsförordningsutredningen
förordade konstruktionen av ett avgiftssystem för tidningsrörelsen,
byggt på principen pris efter prestation, om vilken enighet uppnåtts inom
tidningsförordningsutredningen. Differentieringen av den föreslagna taxan
framträder speciellt i den del av avgiften, som utgör ersättning för transporterna,
genom att här föreslås eu avgift efter transportavstånd, ett slags
zontaxa, vilket innebär en nyhet i nutida svensk posttaxesättning.
General poststyrelsen framför liknande synpunkter och påpekar därvid
hl. a., alt beträffande andra försändelseslag än tidningar transportkostnaderna
har relativt liten betydelse på grund av försändelsernas ringa vikt. Ett
undantag är paketen, beträffande vilka transporterna svarar för en icke
oväsentlig del av kostnaderna. De praktiska svårigheterna att införa zontaxa
för paket är emellertid betydligt större än när det gäller tidningar, och
en sådan åtgärd har hittills icke ansetts motiverad av det föreliggande behovet.
Zontaxa för paket förekommer emellertid i åtskilliga länder, och det
är ej uteslutet att det en gång kan visa sig önskvärt att införa den även i
Sverige.
Beträffande förslagets detaljer har lantbruksförbumlet berört förslaget, alt
särskilda avgifter skall införas för brådskande behandling av vissa tidningar
med mindre än två nummer i veckan. Förbundet framhåller, att även
tidningar, som utkommer eu gång i veckan och som till sitt innehåll är för
-n stor läsekrets av betydelse, såsom vissa facktidningar och organ för and
-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
ra samhällsnyttiga organisationer, bör komma i åtnjutande av befordran
med brevposthastighet utan tilläggsavgift, såsom föreslagits för dagstidningar,
som utkommer minst två gånger i veckan.
Utredningens förslag om i n d e x r e g 1 e r i n g av taxorna har tagits upp
i en del remissyttranden. Förslaget tillstyrkes av generalpoststyrelsen, statskontoret
—- som anser att lämpligheten av konsumtionsindex för ändamålet
bör omprövas vid femårsperiodens slut — postutredningen och handelskammaren
i Göteborg. Skånes handelskammare avstyrker däremot indexregleringen,
då enligt kammarens uppfattning en sådan anordning skulle vara
ägnad att minska intresset hos den, som tillhandahåller de avgiftsbelagda
nyttigheterna, att hålla tillbaka kostnadsstegringar. Kommerskollegium ansluter
sig till denna synpunkt och ifrågasätter för övrigt om en indexreglei
ing star i överensstämmelse med grundlagens bud. Den innebär nämligen
i själva verket att riksdagen delegerar på postverket att utan riksdagens hörande
höja postavgifterna med i förväg ej bestämda belopp.
Avgifternas storlek
Utredningen
Målsättningen på längre sikt. Från postverkets sida har hävdats, att postavgifterna
för tidningar bör avvägas så, att de först och främst täcker postverkets
merkostnader för tidningsrörelsen. Detta anses vara grundförutsättningen
för en sund avgiftspolitik, som postverket i egenskap av affärsdrivande
verk bör vara förpliktat att följa. Avgifterna i samtliga övriga
postverkets rörelsegrenar — med ett betydelselöst undantag — är f. n. så
avvägda, att de åtminstone täcker merkostnaderna för resp. rörelsegrenar.
Med hänsyn till tidningsrörelsens storlek — den omfattar ca 40 % av hela
antalet postbehandlade försändelser — anses det vidare nödvändigt att tid -ningsi öreisen lämnar ett skäligt bidrag till täckandet av de gemensamma
kostnaderna. Detta är så mycket mera betydelsefullt som vissa av de gemensamma
kostnaderna, t. ex. lokalkostnaderna, på längre sikt påverkas av
tidningsrörelsen i betydligt högre grad än vad en merkostnadsberäkning utvisar,
varför en ersättning, som täcker enbart merkostnaderna, i det långa
loppet blir otillräcklig för att täcka de verkliga kostnaderna för tidningsrörelsen.
Erhåller postverket icke bidrag från tidningsrörelsen till de gemensamma
kostnaderna, uppstår en merbelastning av övriga rörelsegrenar,
vilket i längden kan verka hämmande på den postala servicen till den allmänhet
som betjänar sig av dessa rörelsegrenar.
Från tidningsrepresentanternas sida har förklarats att man icke kan
förena sig om en sådan målsättning. Till stöd härför har i första hand åberopats
att tidningsrörelsen ägde ett sådant samband med övriga rörelsegrenar,
att någon klar åtskillnad i ekonomiskt hänseende icke kunde göras
och att postverkets rörelseresultat finge betraktas som en helhet. Tidningarna
tillför sålunda postverket betydande inkomster i brevrörelsen genom
svar på annonser, pristävlingar o. d. I detta sammanhang borde också beak
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 9-i år it)59
27
tas, att tidningsvärlden över huvud tagel är eu stor kund till postverket och
på grund härav enligt allmänna affärsprinciper bör komma i åtnjutande av
prisförmåner. Det kan vidare vara affärsmässigt riktigt att driva en viss
rörelsegren med förlust, om hela verksamheten därigenom främjas. Tidningsvärlden
tillför postverket inkomster i andra rörelsegrenar och bidrager
till att skapa underlag för upprätthållande av eu hög servicestandard.
Gentemot den första synpunkten har från postverkets sida först och
främst genmälts att postverkets inkomster i brevrörelsen motsvaras av utgifter
och att tidningarnas inverkan på överskottet på brevrörelsen därför i
och för sig vore avsevärt lägre än bruttoinkomsten av den brevtrafik, som
föranledes av dem. Det vore emellertid principiellt felaktigt att gottskriva
tidningarna ett dylikt överskott, bl. a. enär i så fall även andra grupper av
kunder — t. ex. korrespondensinstitut, postorderfirmor och över huvud taget
varje företag eller person, som erhåller stor post — skulle kunna åberopa
liknande skäl för en gynnsammare behandling i avgiftshänseende. Detta
skulle undanrycka själva grundvalen för den nuvarande postala avgiftssättningen
och inverka på möjligheterna att tillämpa lägre porton för vissa
försändelseslag, t. ex. tidningar. Särskild rabattering av storkunder förekommer
i postverket endast på så sätt att viss kvantitetsrabatt lämnas vid
större inlämningar av trycksaksförsändelser — genom de särskilda portona
för masskorsband och gruppkorsband. Skälig hänsyn till tidningarna såsom
storkunder torde få anses ha tagits i och med att avgifterna för tidningar
är och förutsättes bli t. o. m. lägre än avgifterna för nämnda rabatterade försändelseslag.
Under inga förhållanden synes det vara ekonomiskt berättigat
att driva dylik rabattering så långt att avgifterna kommer att ligga under
vad som motsvarar merkostnaderna.
Vad beträffar den andra synpunkten har från postverkets sida framhållits
att det under alla förhållanden måste anses felaktigt från företagsekonomisk
synpunkt att driva en så betydande rörelsegren som tidningsrörelsen
med förlust. Det är visserligen riktigt att tidningarna breddar trafikunderlaget,
men de förorsakar i och för sig kostnader, som f. n. icke står i
rimligt förhållande till inkomsterna av tidningsbefordran. Tidningarna är
ett av de mera servicekrävande försändelseslagen. Postverket som sådant
kan icke stå till svars med att kunder, som betjänas av en viss av postverkets
rörelsegrenar, skall subventioneras av kunder, som betjänas av andra
rörelsegrenar.
Gentemot postverkets målsättning för tidningsrörelsens finansiering bär
emellertid från tidningarnas sida ytterligare gjorts gällande, att avvägningen
av postavgifterna för tidningar till följd av statsmakternas inställning
till pressen hittills skett även från andra synpunkter än de rent affärsmässiga.
Tidningarna önskar en fortsatt tillämpning av en sådan avgiftspolitik.
Som skäl härför har bl. a. åberopats, att det på grund av pressens kulturella
och politiska betydelse ligger i statens intresse att genom låga postavgifter
underlätta tidningarnas spridning. Den ekonomiska situationen är vidare
bekymmersam för många tidningar. Härvid erinras om de stora förändringar,
som ägt rum i tidningsvärlden under senare tid, såsom nedlägg
-
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 94 år 11)50
ningar och fusioner av tidningar. En avsevärd höjning av postavgifterna för
tidningar skulle påskynda denna utveckling. Från samhällets sida bör man
göra vad som är möjligt för att hindra en dylik tendens.
Från postverkets sida har framhållits att de senast anförda synpunkterna
väsentligen faller utanför vad som kan avgöras på grundval av en affärsmässig
bedömning av postverkets avgiftssättning.
Utredningsmannen har för sin del funnit att, om postverkets rörelse skall
vara självbärande, så bör målsättningen enligt nutida betraktelsesätt vara
alt postavgifterna i tidningsrörelsen skall täcka minst rörelsens merkostnader
och dessutom lämna ett så stort bidrag till täckande av de gemensamma
kostnaderna som kan anses skäligt med hänsyn till olika på frågan inverkande
faktorer, bl. a. marknadsläget. Skulle det av särskilda skäl, t. ex.
av hänsyn till pressens samhälleliga betydelse, anses befogat att staten understödjer
tidningarna, bör detta i första hand ske på annat sätt än genom
nedsättning av postavgifterna under vad som är affärsekonomiskt motiverat.
I varje fall bör enligt utredningsmannens uppfattning postavgifterna för
tidningar inte stadigvarande sättas så lågt att täckning för rörelsens merkostnader
inte erhålles. Skulle ändock så anses böra ske, föreligger en subvcntionering.
I sådant fall bör subventionen redovisas öppet och medel härför
antingen anvisas genom ett särskilt anslag på riksstaten eller efter formligt
beslut av statsmakterna tillföras tidningsrörelsen från intäkterna av
någon annan gren av postverkets rörelse. Det torde ligga utanför utredningens
uppdrag att till prövning upptaga frågan om en sådan icke affärsmässig
avgiftssättning och därmed förknippade frågor.
Övergångstid. På postverkets sida har man varit medveten om att redan
en höjning av avgifterna till vad som krävs för merkostnadstäckning skulle,
om den uttages på en gång, kunna medföra en i varje fall tillfällig minskning
av tidningsrörelsens volym, som icke omedelbart skulle motsvaras av
en lika stor minskning av kostnaderna, enär vissa av dessa är relativt trögrörliga.
Detta skulle leda till en viss ojämnhet i rörelsens utveckling. Med
hänsyn härtill har man på postverkets sida förklarat sig kunna gå med på
att under en övergångstid tillämpa en viss nedsättning av postavgifterna i
förhållande till merkostnaderna.
Utredningsmannen har i detta läge initierat förhandlingar mellan parterna
i syfte att uppnå överenskommelse om en modifierad avgiftssättning under
en begränsad övergångsperiod. En dylik övergångsperiod har även ansetts
påkallad för att postverket och tidningarna skall få erfarenhet av hur
den föreslagna nya organisationen av postverkets tidningsrörelse fungerar
i praktiken.
Under förhandlingarna har enighet uppnåtts om att reglera avgifterna
under en femårsperiod med början den 1 januari 1960. Under denna period
skall en successiv höjning av postavgifterna äga rum. Efter förslag av tidningssidan
har postverket accepterat att höjningen sker i två etapper, den
Kungl. Majrts proposition nr 94 år 1959
29
första omfattande tre år och den andra två år. Den nya organisationen av
postverkets tidningsrörelse har därvid förutsatts skola vara genomförd
fr. o. m. den 1 januari 1963, då de nuvarande postabonnemangen skulle bli
helt avlösta av utgivarkorsband.
Beträffande avgifternas storlek under övergångsperioden har parterna däremot
icke kunnat enas utom i vad avser kommissionärskorsbanden.
Uttagningsprocenten under övergångstiden och postavgifternas storlek.
Från postverkets sida har förklarats, att man vore beredd att under den
ovannämnda övergångsperioden beräkna avgifterna så, att intäkterna därav
motsvarar följande procenttal av postverkets merkostnader för tidningsrörelsen
enligt kostnadsutredningen, uppräknad till kostnadsläget i mars
1958:
Perioden Perioden
1960—62 1963—64
Postabonnemang ................................ 82 %
Oadresserade utgivarkorsband..................... 77 % 90 %
Adresserade utgivarkorsband ...................... 72 % 87 %
Kommissionärskorsband .......................... 100 % 100 %
Från tidningarnas sida har en uttagningsprocent av 100 accepterats för
kommissionärskorsband med hänsyn till att avgifterna för kommissionärskorsband
för närvarande i det närmaste täcker merkostnaderna.
I övrigt har man från tidningssidan förklarat sig icke kunna acceptera
högre uttagningsprocent än följande:
Perioden Perioden
1960—62 1963—64
Postabonnemang .................................. 70 % —
Oadresserade utgivarkorsband....................... 60 % 70 %
Adresserade utgivarkorsband ........................ 55 % 65 %
Enligt utredningsmannens mening har postverket genom sitt erbjudande
uppnått gränsen för den avgiftsrabattering under merkostnadsnivån som
kan accepteras av ett affärsdrivande verk. Utredningsmannen har meddelat
tidningsutgivareföreningens förliandlingsdelegerade detta samt hemställt, att
de delegerade ville taga ståndpunkt till frågan huruvida postverkets föreliggande
erbjudande kan accepteras eller om föreningen av finansiella eller
andra skäl önskar hos statsmakterna utverka att viss del av kostnaderna
täckes av statsmedel i annan ordning.
De förliandlingsdelegerade har därefter meddelat, att postverkets erbjudande
icke kunde accepteras samt alt man icke under utredningens gång
önskade utveckla sina synpunkter på den sist berörda frågan.
Utredningsmannen bar i delta läge låtit utarbeta förslag till nya postavgifter
på grundval av postverkets erbjudande samt föreslår att dessa lägges
till grund för statsmakternas beslut. De nya avgifterna innefattas i utredningsmannens
förslag till tidningsförordning. För närmare kännedom
härom torde få hänvisas till handlingarna.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
Utredningen förutsätter att frågan om avvägningen av postavgifterna
fr. o. m. den 1 januari 1965 skall göras till föremål för nya förhandlingar
i god tid före femårsperiodens utgång.
Den ekonomiska innebörden av förslaget. De ekonomiska verkningarna för
postverket av förslaget till höjda postavgifter är beroende av huru tidningarna
i framtiden kommer att begagna sig av de distributionsformer postverket
kommer att erbjuda.
I det följande har för perioderna 1960—62 och 1963—64 gjorts beräkningar
av postverkets inkomster och kvarstående förlust på tidningsrörelsen
jämfört med merkostnaderna under antagande att tidningsrörelsens volym
blir oförändrad och i övrigt under antagande av följande tre olika alternativ
för tidningarnas fördelning på distributionsformer.
Alt. A: Oförändrad fördelning på postabonnemang, oadresserade utgivarkorsband,
adresserade utgivarkorsband och kommissionärskorsband.
Alt. B: Samtliga postabonnemang övergår till oadresserade utgivarkorsband.
Alt. C: Hela tidningsrörelsen övergår till adresserade utgivarkorsband. Kommissionärskorsbanden
bibehålies oförändrade.
Med tillämpning av de uttagningsprocenttal, som utredningen förordar,
blir postverkets inkomster i mkr:
Alt. A Alt. B Alt. G
Postverkets inkomster per år 1960—62 ............ 45,9 42,0 36,6
» » »> » 1963—64 ............ — 49,0 43,5
Jämfört med nuvarande inkomstnivå, 30 mkr, blir inkomstökningen för
postverket i mkr:
Alt. A Alt. B Alt G
Inkomstökning per år 1960—62.................... 15,9 12,0 6,6
» » » 1963—64.................... — 19,0 13,5
Postverkets förlust å tidningsrörelsen jämförd med merkostnaderna, vilken
för närvarande uppgår till ca 30 mkr per år, kommer med de nya avgifterna
att förete följande utveckling i mkr:
Resultatförbättring |
per |
år |
1960—62 ........ |
Alt. A ....... 18,4 |
Alt. B 18,4 |
Alt. C 17,4 |
» |
» |
» |
1963—64 ........ |
....... . |
25,4 |
24.3 |
Kvarstående förlust |
per |
år |
1960—62 ........ |
....... 12,5 |
12,5 |
13,5 |
» » |
» |
» |
1963—64 ........ |
5,5 |
6,6 |
För statsbudgetens del innebär förslaget att postmedlen under budgetåret
1959/60 torde kunna ökas med ca 9 mkr, under budgetåret 1960/61 med
ca 18 mkr och under budgetåret 1961/62 med ca 17 mkr, allt jämfört med
Kungl. Maj.ts proposition nr ,94 år 1959
31
nuvarande avgiftsnivå. Under budgetåren 1962/63 och 1963/64 torde postmedlens
ökning komma att ligga mellan 24 och 25 mkr, beroende på i vilken
utsträckning tidningarna övergår från oadresserade till adresserade utgivarkorsband.
Samtidigt med denna inkomstökning skulle likväl kvarstå en
förlust å tidningsrörelsen såsom sådan av ca 13 mkr under åren 1960—62
och ca 6 mkr under åren 1963—64.
För tidningarnas del innebär förslaget jämfört med nuvarande postavgifter
en ökning av postavgifterna, som i procent räknat uppgår till:
Alt. A Alt. B Alt. C
Ökning av postavgifterna 1960.—62................ 53 % 40 % 22 %
» » » 1963—64................ — 63 % 45 %
Själva omläggningen av tidningsrörelsens organisation innebär emellertid
också, såsom tidigare framhållits, att vissa arbetsuppgifter, som tidigare
åtminstone delvis ombesörjts av postverket, i framtiden skall utföras av
tidningarna själva. Sådana överflyttningar av arbetsuppgifter och kostnader
från postverket till tidningarna förekommer endast i fråga om sådana
tidningar som för närvarande är postabonnerade. För oadresserade respektive
adresserade utgivarkorsband sker inga överflyttningar av arbetsuppgifter
och kostnader.
I fråga om de postabonnerade tidningarna innebär en övergång till utgivarkorsband
att abonnemangsbokföringen avlyftes från postverket, som
självfallet i framtiden icke heller får tillgodoräkna sig någon inkomst härför.
Den nya organisationen förutsätter vidare att inslagningen av tidningarna
i princip skall ombesörjas av tidningarna själva, medan postverket
f. n. i princip ombesörjer inslagningen av postabonnerade tidningar (men
ej utgivarkorsbanden). Det är förenat med betydande svårigheter att beräkna
de framtida tillkommande kostnaderna för abonnemangsbokföring
och inslagning hos tidningarna. Enligt en grov uppskattning kan den av
nu nämnda anledningar uppkommande merbelastningen på tidningsindustrien
uppskattas till 5,3 mkr varav 2,8 mkr belöper på abonnemangsbokföringen
och 2,5 mkr på inslagningen.
Om man bortser från adresseringskostnaden, vilken icke för närvarande
låter sig beräkna och dessutom är fakultativ i det föreslagna organisationssystemet,
och om man uppskattar bokförings- och inslagningskostnaderna
på sätt nyss angivits, skulle tidningarnas postavgifter och tillkommande utgifter
i den nya organisationen sammanlagt motsvara följande ökning av
tidningarnas utgifter i mkr resp. procent:
Alt. A Alt. B Alt. C
Tidningarnas utgiftsökning 1960—62 mkr.......... 18,4 17,3 11,9
% .......... 61 57 40
» » 1963—64 mkr.......... — 24,3 18,8
% .......... — 80 62
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1959
Av de lämnade uppgifterna framgår, att tidningarnas utgiftsökning såväl
i absoluta som relativa tal är betydande och uppgår till belopp, som avsevärt
överstiger tidningarnas utgiftsökning på grund av postavgifternas höjning
under perioden 1949—53, även om hänsyn tages till penningvärdets
fall. För alt rätt bedöma postavgifternas betydelse för tidningarnas ekonomi
måste emellertid dessa självfallet sättas i relation till övriga kostnader för
tidningsföretagen. Av tillgängliga bokslut för ett antal Stockholms- och
landsortstidningar samt andra upplysningar synes framgå att postavgifterna
utgör en förhållandevis liten andel av omsättningen. I de granskade boksluten
har andelen varierat mellan lägst 0,1 % och högst ca 6 % samt vanligen
hållit sig mellan 2 och 3 % av omsättningen.
Vid eu jämförelse med tidigare avgiftshöjningar finner man vidare att
postavgifterna under tiden från 1949 till 1953 höjdes i tre etapper med sammanlagt
87 %. Den nu föreslagna avgiftshöjningen är — även om den
8 %-iga avgiftshöjningen år 1958 medräknas — pocentuellt sett av samma
storleksordning som den förra och den skall genomföras i två etapper under
åren fram t. o. in. 1963.
För vissa tidningar kan postavgifternas höjning bli proportionsvis mycket
högre än för andra tidningar. Från fackpresshåll har i detta sammanhang
bl. a. pekats på alt vissa publikationer tillhörande fackpressen med
mycket låg vikt per nummerexemplar i det nya avgiftssystemet får mycket
stora ökningar av postavgifterna medan tyngre publikationer rent av kan
få sänkningar.
Utredningsmannen har varit medveten om avgiftssystemets verkningar
på publikationer med låg vikt. Dessa får en procentuellt stor ökning av postavgifterna,
men utredningen har samtidigt kunnat konstatera att det här i
regel är fråga om publikationer, vilkas totala utgifter för postbefordran är
relativt små, och att det därför borde vara möjligt att uttaga de ökade kostnaderna
av prenumeranter och föreningsmedlemmar som mottager publikationerna.
Det bör enligt utredningens mening icke få ifrågakomma att förhållandena
för sådana publikationer får bli normerande för avgiftsnivån
för samtliga tidningar. Det synes icke heller vara lämpligt att postverket
genom ett icke kostnadsmässigt konstruerat avgiftssystem skulle indirekt
subventionera ideella och andra sammanslutningar samt deras publikationer.
Detta bör i stället ske genom direkt prövning från statsmakternas sida
av varje ändamål och behov för sig, allteftersom de anmäler sig.
Tidningarnas förmåga att bära höjda postavgifter blir slutligen beroende
av deras möjligheter att uttaga de ökade kostnaderna av annonsörer, prenumeranter
och andra.
Detta är i sill tur beroende av en mångfald olika faktorer såsom storleken
av den upplaga som distribueras genom postverket, prissättningen på olika
upplagor, storleken av lösnummerförsäljningen, förhållandet mellan annonsinkomster
och övriga inkomster, efterfrågeelasticiteten in. in. Tidningarnas
förmåga att absorbera de nya postavgifterna blir härigenom väsentligt
olika. Fördelningen olika företag emellan av de ökade postavgifterna
Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1959
33
kommer nämligen alt variera avsevärt bland annat beroende på i vilken
utsträckning tidningarna kan och måste anlita postverket för sin distribution.
I vissa fall kommer ökningen att motsvara en relativt liten del av omsättningen
medan i andra fall — det gäller då främst tidningar med i förhållande
till totalupplagan stort antal postprenumeranter —- kostnaden blir
förhållandevis större.
Medan tidningar med gynnsamma spridnings- och distributionsförhållanden
torde kunna absorbera de högre avgifterna, bedömes på tidningshåll
utsikterna för andra tidningar att genom prishöjningar på annonser och
tidningar erhålla kompensation för den föreslagna höjningen av postavgifterna
vara små.
Såsom förut framhållits torde det icke vara eu uppgift för postverket såsom
affärsdrivande verk att härvidlag träda emellan utan det torde få ankomma
på tidningarna, om de så önskar, att i annan ordning upptaga frågan
om eventuella bidrag av statsmedel till prövning.
Yttranden
Vad utredningen anfört om målsättningen för avgiftspolitiken på
längre sikt — täckning av merkostnaderna jämte skälig andel av de gemensamma
kostnaderna — har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna,
bortsett från tidningsntgivareföreningen, som hänvisat till vad tidningarnas
representanter anfört i utredningen.
Av vad remissinstanserna härutinnan framhåller må här redovisas följande.
Generalpoststyrelsen anför, att sagda målsättning överensstämmer med
en allmänt erkänd och i andra liknande sammanhang tillämpad princip för
prissättning. Den tillämpas f. ö. också i postverkets taxesättning i andra rörelsegrenar.
— Den från tidningshåll hävdade meningen att det icke är nödvändigt
att tidningsrörelsen bär sig, så länge postverkets hela rörelse lämnar
ett tillfredsställande ekonomiskt resultat, kan styrelsen ej finna vara
berättigad. Ett sådant betraktelsesätt synes möjligen kunna anläggas, när
det gäller relativt obetydliga rörelsegrenar. I fråga om en rörelsegren som
tidningsrörelsen, vilken sedan mycket lång tid tagit en mycket stor del av
postverkets kapacitet i anspråk, måste det emellertid anses orimligt att uppställa
en dylik målsättning för avgiftspolitiken. Detta leder till en belastning
av andra rörelsegrenar och dessas kunder, en belastning som, i princip och
till sina praktiska verkningar, är minst sagt diskutabel både från rättvisesynpunkt
och från ekonomiska synpunkter. — Brevet är det försändelseslag
som nu bär eu väsentlig del av de gemensamma kostnaderna ävensom av
underskottet på tidningsrörelsen. Tendensen är emellertid sedan åtskillig
lid, att brevens relativa andel i poströrelsens volym blir mindre och mindre.
Eftersom de gemensamma kostnaderna skapas av poströrelsen som helhet,
följer därmed att det vid utgiftsstegringar på grund av den allmänna kostnadsutvecklingen
eller på grund av fortgående serviceförbättringar uppstår
eu allt starkare belastning på nämnda försändelseslag.
Styrelsen understryker i detta sammanhang, att även de monopolskyddade
försändelseslagen är priskänsliga. En alltför stark avgiftsbelastning på
It liiluimj till riksdagens protokoll 1959. I samt. Nr 94
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
dem leder enligt styrelsens erfarenhet till ett »köpmotstånd», som tar sig
uttryck i en inskränkning av korrespondensen, t. ex. genom sammanförande
av flera försändelser till en, med eller utan uppskjutande av mindre brådskande
korrespondens i detta syfte, samt genom övergång i mån av möjlighet
till billigare försändelseslag. Även konkurrensen från telefon o. d. begränsar
i viss mån möjligheterna att höja avgifterna. Möjligheterna att från
andra icke monopolskyddade rörelsegrenar än tidningsrörelsen få ytterligare
bidrag till de gemensamma kostnaderna är begränsade. Detta visar bl. a. erfarenheterna
från de höjningar i paketportot, som vidtogs år 1952 i syfte
att kompensera inkomstbortfallet till följd av nedprutningen av postverkets
förslag om höjning av tidningsavgifterna. Följden blev eu kraftig nedgång
i paketrörelsen.
Järnvägsstyrelsen upplyser, att den av utredningen angivna målsättningen
sedan länge tillämpats och eftersträvats ifråga om prissättningen vid statens
järnvägar. Förutom det allmänna kostnadstäcknings- och förräntningskravet,
som gällt statens järnvägars verksamhet som helhet, har nämligen
tillämpats principen att ingen trafik får vara direkt förlustbringande för
statens järnvägar i den meningen, att statens järnvägars nettointäkt skulle
bli större om denna trafik bortföll. Järnvägsstyrelsen anser denna målsättning
vara ett grundläggande villkor för en sund avgiftspolitik vid statliga
affärsverk.
Postutredningen framhåller generellt, att den ekonomiska grunden för
postverket bör vara självbärighet. Kravet på kostnadstäckning bör avse i
första hand rörelsen i dess helhet. Eu sund ekonomi och rättvisan de olika
rörelsegrenarnas utnyttjare emellan kräver dessutom, att varje rörelsegrcn
förutom kostnadstäckning för sina merkostnader ger även ett lämpligt avvägt
bidrag till de för hela poströrelsen gemensamma kostnaderna. Vid taxesättningen
synes i varje fall på längre sikt detta kostnadstäckningskrav ej
kunna efterges, i synnerhet ej beträffande de större särskilt kapacitetskrävande
rörelsegrenarna, efter vilka den postala apparaten, de fasta anläggningarna
såväl som personalstyrkan, huvudsakligen anpassats och dimensionerats.
Om kravet ej uppfylles, uppstår en oriktig belastning av andra
rörelsegrenar, framför allt brevrörelsen.
Tidningsrörelsen, som omfattar omkring 45 % av den avsända postens
totalvikt, är självfallet en av de största och mest kapacitetskrävande postala
rörelsegrenarna. I anslutning till det här förda resonemanget om kostnadstäckningens
omfattning föreligger därför enligt postutredningens bedömande
klara motiv för att, såsom utredningsmannen i tidningsförordningsutredningen
uttalat, postavgifterna för tidningar skall täcka minst rörelsens merkostnader
och dessutom lämna ett skäligt bidrag till täckande av de gemensamma
kostnaderna.
Pris- och kartellnämnden har sökt bilda sig en uppfattning om det kunde
tänkas föreligga några företagsekonomiska skäl, som kunde göra det motiverat
för postverket att av sin tidningsrörelse uttaga lägre avgifter än vad
som erfordras för att täcka merkostnaderna för denna rörelse. Från tidningsrepresentanternas
sida har framhållits att tidningarna tillför postverket
betydande inkomster i andra rörelsegrenar genom svar på annonser
o. d. vilket förtjänade att beaktas vid avgiftssättningen. Frånsett de av postrepresentanterna
påtalade riskerna för att även andra storkunder skulle
kunna åberopa liknande synpunkter, skulle en specialrabattering på denna
grund, såvitt nämnden kan bedöma, vara företagsekonomiskt motiverad endast
under förutsättning att postverket eljest i väsentlig utsträckning skulle
gå miste om ifrågavarande returinkomster och den därmed förbundna vinsten.
Så synes emellertid icke vara fallet, då det kan förmodas att ifråga
-
Kungl. Maj.ts proposition nr !H år 1959
35
varande returinkomster tillnärmelsevis skulle bli av samma omfattning,
även om det genomfördes en kraftig stegring av tidningsavgifterna med
eventuella återverkningar på tidningarnas distributionsvägar. — Det har
vidare framhållits att tidningsrörelsen bidrar till att skapa underlag för
upprätthållandet av en hög servicestandard med förmånlig inverkan på övriga
rörelsegrenar. Detta förhållande synes emellertid icke kunna anföras
som argument för att tidningsavgifterna skulle sättas lägre än vad som
motsvarar merkostnaderna för tidningsrörelsen, sådana som dessa blivit
beräknade under förutsättning av en för övriga rörelsegrenar oförändrad
servicestandard.
Skulle det så förhålla sig att en jämförelsevis kraftig stegring av tidningsavgifterna
skulle komma att i betydlig utsträckning medföra en omläggning
av tidningsdistributionen och en avsevärd minskning av postverkets
tidningsrörelse, kan det likväl antagas att postverkets rörelseresultat på
lång sikt skulle komma att härigenom förbättras, eftersom det kan beräknas
bli ett mindre bortfall av rörelseintäkter än av merkostnader. På kort
sikt skulle emellertid utfallet kunna tänkas bli annorlunda, eftersom merkostnaderna
för tidningsrörelsen i ett sådant begränsat tidsperspektiv till
någon del torde ha karaktären av fasta kostnader. Det skulle följaktligen
kunna finnas anledning att låta genomförandet av en förutsatt kraftig stegring
av tidningsavgifterna ske med viss fördröjning, för den händelse tidningsrörelsens
omfattning skulle starkt påverkas av en sådan avgiftsstegring,
vilket emellertid är ett förhållande som ej berörts av utredningen och
i övrigt undandrar sig nämndens bedömande.
På längre sikt föreligger, såvitt nämnden kunnat bedöma, icke några företagsekonomiska
skäl, som skulle kunna göra det motiverat att hålla tidningsavgifterna
lägre än vad som erfordras för att täcka tidningsrörelsens
merkostnader. Från sådana utgångspunkter synes det därför enligt nämndens
mening oriktigt att på längre sikt hålla tidningsavgifterna lägre än
vad som ger täckning för tidningsrörelsens merkostnader, i all synnerhet
som postverket på övriga rörelsegrenar tar ut betydande överskott.
Grossistförbundet anser det i princip riktigt att de affärsdrivande verken,
oberoende av vilket verksamhetsområde det gäller, söker ge sin verksamhet
en sådan inriktning att merkostnaderna och skälig andel av de gemensamma
kostnaderna täckas. I den mån man inom ett ämbetsverk från början
accepterat denna målsättning och låtit den fortlöpande återspeglas i sin avgiftspolitik
har den väl också i regel kunnat godtagas av de intressegrupper,
som är beroende av ämbetsrörelsen. — Det i postverkets rörelse ingående
avgift ssystemet för postbefordran av tidningar måste emellertid
vålla speciella problem med hänsyn till att denna del av rörelsen under en
följd av år arbetat med avgifter, som icke täcker verkets merkostnad. Det
är därför påkallat att, om eu omläggning av postverkets tidningsrörelse kommer
till stånd, denna sker så att de ofrånkomliga olägenheter, som uppstår
för tidningsföretagen, icke blir alltför betungande.
Industriförbundet anser att postverket i likhet med andra statliga affärsverk
och enskilda företag bör drivas efter affärsmässiga principer. Postverket
bör i enlighet härmed eftersträva full kostnadstäckning för varje särskild
rörelsegren, därest icke ett underskott — tillfällig eller på längre sikt
— skulle le sig företagsekonomiskt motiverat. Vad gäller tidningsrörelsen
har enligt förbundets uppfattning icke inom utredningen förebragts tillräckliga
skäl för att denna verksamhet även i fortsättningen skall drivas med
förlust. — Vid avvägningen av tidningsrörelsens bidrag till verkets fasta
kostnader bör man ta hänsyn till icke blott koslnadsmässiga utan även
36 Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
marknadsmässiga faktorer. Det är nämligen tänkbart, att en ur ren kostnadssynpunkt
skälig taxa kan leda till att tidningsrörelsen i sådan grad
minskar i omfattning, att rörelsens netto icke stiger utan sjunker.
Handelskammaren i Göteborg framhåller, att beräkningen av andelen i
de gemensamma kostnaderna innefattar så många ovissa faktorer och
skönsmässiga uppskattningar, att det måste bliva i hög grad osäkert att angiva
en bestämd procentandel. Under alla förhållanden bör beräkningen av
denna andel med hänsyn till dessa förhållanden göras i underkant.
Av de remissinstanser, som yttrat sig om formerna för en eventuell subventionering
av tidningsrörelsen delar generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen,
kommerskollegium, riksräkenskapsverket och postutredningen utredningens
uppfattning, att ett understöd bör regleras över statsbudgeten eller
under alla förhållanden redovisas öppet.
Endast handelskammaren i Gävle synes hävda en annan mening. Kammaren
framhåller, att posten är ett statligt monopolföretag, som utan mera
allvarlig konkurrens har att ombesörja sin uppgift. Då i denna ingår vissa
sociala åtaganden, är det uppenbarligen svårt att upprätta en rättvisande
och affärsmässig kalkyl över de kostnader, som en viss uppgift, t. ex. tidningsdistribution,
förorsakar. Det är också klart, att omhänderhavandet av
tidningsdistributionen medfört fördelar genom en förbättrad och tätare postgång
för ett mycket stort antal orter på den svenska landsbygden, så att
dessa orter numera åtminstone varje söckendag ha postgång. Tidningsutbärningen
medför sålunda indirekt vissa sociala förmåner för orterna i fråga.
Kostnaderna för de åtaganden av övervägande social natur, som kommumkationsverken
lämnar, borde egentligen genom särskilda anslag^ gå direkt
över budgeten, men då storleken av dessa merutgifter av lättförståeliga skäl
är svår att beräkna, finner handelskammaren det mest ändamålsenligt att
de såsom hittills täckes via verket i fråga.
Vad gäller utredningsmannens förslag till avgiftssättning under
övergångstiden vill statens sakrevision gå längre i kostnadstäckning
än enligt förslaget. Revisionen påpekar, att det redan nu fmns
tidningsföretag, som helt måste bära kostnaderna för sina tidningars distribution.
En icke hundraprocentig täckning skulle därför gynna övriga tidningar
gentemot dessa senare. Den icke helt kostnadstäckande taxan synes
icke vara betingad av konkurrens från andra distributionsföretag, i varje
fall framgår icke detta av utredningen. Enligt revisionens mening förtjänar
det därför övervägas, om icke den successiva höjningen av avgifterna bör
åsyfta, att hundraprocentig täckning uppnås före övergångsperiodens slut.
Även statskontoret skulle helst ha sett, att full kostnadstäckning kunnat
uppnås redan under tidsperioden 1960—1964. Av betänkandet framgår
emellertid, att detta kan befaras leda till en viss ojämnhet i tidningsrörelsens
utveckling. Det vore enligt utredningen även önskvärt att under en
övergångstid närmare pröva den nya organisationen. En tillfällig nedsättning
av avgifterna enligt utredningens förslag bör enligt ämbetsverkets mening
endast ske om postverkets totala rörelse det oaktat kan beräknas lam
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 9\ ur 1959
37
na ett överskott, som motsvarar normal förräntning av det i postverket nedlagda
kapitalet jämte skälig vinstmarginal. Vid de nya förhandlingar om
taxesättningen, som avses skola äga rum före övergångsperiodens utgång,
finner statskontoret principiella skäl tala för att kraven på täckning av såväl
merkostnaderna som skälig andel i de gemensamma kostnaderna upprätthålles.
Avgiftsförslaget tillstyrkes av postntredningen, kommerskollegium och
generalpoststijrelsen. Sistnämnda myndighet anför, att det för postverket
som sådant icke är möjligt att gå längre i avgiftsreducering än vad som motsvarar
de av postverkets representanter framlagda förslagen. Desamma innebär
för de nuvarande adresserade utgivarkorsbanden, som utgör inemot
hälften av postverkets tidningsrörelse, en avgiftshöjning med genomsnittligt
ca 40 %, vilket med hänsyn till föreliggande omständigheter icke torde
kunna anses oskäligt. Redan vid denna nivå uppkommer en faktisk avgiftssänkning
för åtskilliga tidningar på grund av den omfördelning av avgifterna,
som det föreslagna avgiftssystemet innebär. En ytterligare sänkning
av avgiftsnivån skulle medföra avgiftssänkning för ett större antal tidningar,
något som enligt styrelsens mening icke kan anses rimligt med hänsyn
till att rörelsen totalt fortfarande kommer att gå med underskott.
Tidningarnas bud skulle för ifrågavarande del av tidningsrörelsen genomsnittligt
innebära föga mer än status quo. Avgiftssänkning skulle uppkomma
för ett avsevärt antal tidningar.
Några övertygande skäl för en generell oförmåga hos tidningarna att bära
den föreslagna höjningen har icke framlagts. Tvärtom har styrelsen i de
fall, där upplysningar varit möjliga att få, kunnat konstatera att postavgifterna
i regel uppgår till en relativt obetydlig del av tidningarnas totalkostnader,
varför ifrågavarande kostnadsökning i allmänhet icke borde medföra
någon mera avsevärd belastning av tidningsläsarna och annonsörerna. Åtskilliga
tidningar drivs såsom rena affärsföretag och lämnar nu en god avkastning.
Andra ägs och utges av industriföretag, handelsföretag etc. som
led i dessas verksamhet. Dessa kategorier av tidningar skulle gynnas mer
än som kan anses skäligt, om man rättar avgiftssättningen efter de ekonomiskt
svaga tidningarna.
En grupp remissinstanser, representerande näringslivet, anser att man genom
förhandlingar bör söka fastställa en övergångstid och uttagningsprocent,
som kan accepteras av båda parter. Uttalanden i denna riktning har
gjorts av grossistförbundet, industriförbundet och lantbruksförbundet. Skånes
handelskammare tar ej ställning till frågan om vilka taxehöjningar som
nu kan behöva genomföras. Handelskammaren uttalar blott, att kammaren
väl kan tänka sig att det med hänsyn till storleken av de taxehöjningar utredningen
ansett nödvändiga och de svårigheter så stora taxehöjningar skulle
ställa tidningarna inför kan vara motiverat med längre övergångstider och
lägre taxor i begynnelseskedet än vad utredningen föreslagit.
Stockholms handelskammare befarar, att avgiftshöjningarna i förening
med de ökade kostnader, som läggs på tidningarna i anledning av den föreslagna
organisationsändringen, leder till en ökning av tidningarnas abon
-
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
nemangsavgifter. Detta kan leda till en minskning i antalet hushåll som
håller sig med flera dagstidningar. Det vore därvid naturligt om en minskning
av efterfrågan i första hand komme att drabba riks- och länstidningarna,
som i allmänhet torde läsas som komplement till den lokala pressen.
Att en sådan utveckling icke blott med hänsyn till tidningarnas ekonomiska
bärkraft utan även ur kulturella och politiska aspekter vore otillfredsställande
har med skärpa framhållits av tidningarnas representanter i utredningen.
Framhållas må jämväl att det ur näringslivets synpunkt är av obestridligt
värde att vid sidan av lokalpressen ha tillgång till tidningar med
riks- eller länsomfattande spridning, med vilka en avsevärd del av landets
befolkning kan nås genom annonsering. Även om handelskammaren icke
ansett sig ha anledning rikta invändningar mot den av utredningen föreslagna
omorganisationen av tidningsrörelsen, finner kammaren av här anförda skäl
angeläget, att den höjning av postavgifterna som i samband därmed kan befinnas
oundgänglig icke genomföres i så snabb takt att tidningarna måste
vidtaga prishöjningar, som kan förväntas leda till en avsevärt minskad tidningsspridning
i landet. Detta önskemål framstår ur tidningarnas synpunkt
som så mycket mer berättigat som dessa organiserat sin distribution och
gjort sina ekonomiska kalkyler på grundval av de distributionsformer och
de former för avgiftsbeläggning som sedan lång tid varit gällande. Handelskammaren
anser sig med hänsyn till vad sålunda anförts icke kunna tillstyrka,
att avgifterna för den aktuella femårsperioden sättes högre än som
svarar mot den uttagningsprocent i förhållande till postverkets merkostnader
för tidningsrörelsen, som tidningarnas representanter förklarat sig kunna
acceptera.
Även Föreningen Svensk fackpress anser sig ej böra tillstyrka högre
taxeuttag än enligt budet från tidningarnas representanter i utredningen.
Föreningen hyser allvarliga farhågor för att de av utredningen föreslagna
höjda taxorna för tidskriftsdistribution allvarligt kommer att försvåra utgivandet
av eu stor grupp tidskrifter, särskilt sådana med låg häftesvikt och
tät utgivningsgång, bland vilka återfinnes många organ för ideella föreningar
med stor och allmännyttig aktivitet och stort medlemsantal. Verksamheten
i dessa sammanslutningar drives ofta under ekonomiskt mycket knappa förhållanden
och möjliggöres till stor del genom en uppoffrande personlig insats
av den aktiva gruppen bland medlemmarna. Det synes föreningen ytterst
betänkligt om genom höjda utgifter för informationsspridningen inom sådana
sammanslutningar deras verksamhet skulle försvåras eller omöjliggöras.
Tidningsutgivareföreningen hänvisar till vad tidningarnas representanter
anfört i utredningen.
Befogenhetsfördelningen m. m,
Utredningen
Genom den redovisade kostnadsutx-edningen har ådagalagts, att postavgifterna
i tidningsrörelsen f. n. långt ifrån täcker postverkets merkostnader
för tidningsrörelsen och att någon saklig grund icke föreligger att betrakta
Kungl. Mnj. ts proposition nr 9''r år 1959
39
dem som annat än ersättning för postverkets tjänster. Med den konstruktion
av det nya avgiftssystemet, för vilken utredningen förut redogjort, får avgifterna
en klart kommersiell utformning. En sund utveckling av tidningsrörelsen
i konkurrens med andra distributionsformer för tidningar är beroende
av att avgifterna anpassas efter marknadsförhållandena. Detta gör
det angeläget, att formerna för ändring av avgifterna blir så enkla som
möjligt och att ändringar kan ske relativt snabbt.
Enligt utredningsmannens mening föreligger sålunda i och för sig god,t
skäl för en ändring av beslutanderätten i fråga om postavgifterna i tidningsrörelsen,
så att dessa avgifter i framtiden fastställas av Kungl. Maj :t eller
av generalpoststyrelsen. Endast om postavgifterna skulle sättas lägre än
som kan affärsekonomiskt försvaras, föreligger enligt detta betraktelsesätt
anledning underställa ärendet riksdagens prövning och i så fall närmast
från synpunkten att riksdagen har att besluta huru underskottet på tidningsrörelsen
skall täckas på riksstaten.
Utredningsmannen har vid samråd med representanter för den av Kungl.
Maj:t tillsatta postutredningen 1956 erfarit, att denna för närvarande prövar
frågan om befogenhetsfördelningen i fråga om postavgifterna i ett vidare
sammanhang. Vid tidningsförordningsutredningens behandling av frågan
har postverkets och tidningarnas representanter — under samstämmigt
framhållande att postverkets tidningsrörelse ej bör åtnjuta något monopolskydd
— uttalat sig för ett bibehållande tills vidare av nuvarande ordning,
enligt vilken postavgifternas konstruktion och storlek i tidningsrörelsen fastställes
av riksdagen. Enighet har dock förelegat därom att vissa specialavgifter
i framtiden bör fastställas av Kungl. Maj :t eller delegeras till generalpoststyrelsen.
I detta läge har lidningsförordningsutredningen — i avbidan på statsmakternas
ståndpunktstagande till postutredningens blivande förslag — utarbetat
sina avgiftsförslag med utgångspunkt från att postavgifterna i tidningsrörelsen
i nuvarande läge skall i princip fastställas av riksdagen.
I olikhet mot vad fallet är i fråga om andra postala försändelseslag innehåller
vad tidningsrörelsen beträffar den av riksdagen fastställda förordningen
icke endast avgiftsbestämmelser utan också vissa bestämmelser av
mera reglementarisk natur. Beträffande övriga försändelseslag fastställes
endast själva avgifterna och därmed omedelbart sammanhängande viktskalor
o. d. av riksdagen, medan de närmare villkoren för befordran mot resp.
porto fastställes av Kungl. Maj :t och i viss utsträckning av generalpoststyrelsen.
Utredningen har icke kunnat finna några skäl varför beslutanderätten
i detta hänseende bör ligga på ett högre plan när det gäller tidningsförsändelser
än när det gäller andra postförsändelser. I enlighet härmed föreslår
utredningen att tidningsförordningen i princip endast skall omfatta själva
avgifterna och vad som omedelbart sammanhänger därmed, under det att
övriga föreskrifter skall fastställas i annan ordning, dels av Kungl. Maj :t i
cn särskild tillämpningskungörclse, dels av generalpoststyrclscn. Därigenom
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
kan man uppnå en större smidighet i tillämpningen än som är möjligt då
även ändringar av ringa betydelse måste följa det tidsschema och den arbetskrävande
procedur som riksdagsbehandlingen nödvändiggör.
Beträffande postavgifterna i allmänhet gäller vidare att riksdagen överlämnat
beslutanderätten rörande vissa avgifter av ringa ekonomisk betydelse
till Kungl. Maj :t, som i sin tur i vissa fall delegerat den vidare till generalpoststyrelsen.
I analogi härmed föreslår utredningen att rätten att besluta
om vissa avgifter av mindre betydelse, vilka f. n. är fastställda i tidningsförordningen,
nämligen avgiften för tidningsbilagor och för extra ändring
till tidningstaxan, i framtiden skall tillkomma Kungl. Maj :t eller ev. delegeras
till generalpoststyrelsen. Detsamma synes efter den första femårsperiodens
slut böra gälla för den s. k. inslagningsavgiften.
Med utgångspunkt från ovan behandlade principer bar inom utredningen
ett förslag till ny tidningsförordning utarbetats. För närmare kännedom härom
torde få hänvisas till betänkandet.
Yttranden
Riksräkenskapsverket anser, att avgifterna i postverkets rörelsegrenar inklusive
tidningsrörelsen ej längre bör ha karaktären av bevillning utan få
fastställas av Kungl. Maj:t. Statens sakrevision har även berört denna fråga
men hyser uppfattningen att postutredningens förslag bör avvaktas och frågan
därefter bedömas i ett vidare sammanhang.
AB Svenska pressbyrån anser angeläget att tidningsförordningen utformas
så att den ger möjlighet för pressbyrån att fortsätta med sina distributionsåtaganden.
Utöver ett generellt medgivande att pressbyrån som avsändare
av tidningskorsband blir betraktad som enskild tidning torde härvid
i första hand följande synpunkter böra beaktas.
1. Då valet av postbefordringssätt (utgivarekorsband eller kommissionärskorsband)
gällande pressbyråns regionala lösnummerdistribution i fortsättningen
synes böra betingas uteslutande av mottagarens möjligheter att utan
anmaning avhämta försändelsen på postanstalten, bör en dispens gällande
bestämmelserna i § 2 i förslaget till ny tidningsförordning kunna lämnas
avseende pressbyråns kommissionärskorsband. Enligt denna dispens bör
föreskriften, att tidningen skall utkomma minst tolv gånger om året för att
få försändas i kommissionärskorsband icke gälla tidning, som ingår i pressbyråns
kommissionärskorsband. Skulle sådant undantag icke medges, måste
pressbyrån nämligen till varje mottagare, dit kommissionärskorsband med
hänsyn till mottagningsförhållandena vore det lämpligaste befordringssättet,
utsortera och som utgivarekorsband avsända tidningar med en periodicitel
om mindre än tolv nummer per år.
2. Då befordringsavgifter för såväl utgivare- som kommissionärskorsband
för varje enskild tidning baseras bl. a. på årsvikten av tidningens postbefordrade
upplaga och medeltransportavståndet, synes det nödvändigt att,
då pressbyråns korsband innehåller ett flertal olika tidningar, i § 3 i förslaget
till ny tidningsförordning införa en bestämmelse, att pressbyrån även
i detta hänseende blir betraktad som enskild tidning. Detta skulle medföra,
att en särskild befordringsavgift fastställdes för pressbyråns utgivare resp.
kommissionärskorsband beroende på medeltransportsträckan för dessa korsband.
Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1959
41
Departementschefen
Sedan den nu gällande tidningsförordningen utfärdades i början av 1930-talet, har avgifterna för postverkets befordran av tidningar höjts fyra gånger,
nämligen vid ingången av åren 1949, 1952, 1953 och 1958. Dessa höjningar
har alla betecknats såsom provisoriska. Orsaken härtill har framförallt
varit, att det inte förelegat någon samstämmig uppfattning om storleken
av kostnaderna för postverkets tidningsrörelse. En fullständig översyn av
tidningsförordningen hade dessutom förebådats.
Vid den översyn av förordningen som nu ägt rum genom den år 1955
tillsatta tidningsförordningsutredningen har det befunnits vara av grundläggande
betydelse för avgiftssättning och organisation att få fram en i görligaste
mån ostridig beräkning av kostnaderna för tidningsrörelsen. Utredningen
har också verkställt en undersökning i detta syfte.
Undersökningen har gjorts i form av merkostnadskalkyl, d. v. s. den har
avsett att fastställa de kostnader, som skulle bortfalla för postverket om
tidningsrörelsen helt nedlades. En förutsättning för beräkningarna har varit,
att servicen för kvarstående delar av postverkets rörelse skulle bibehållas
helt oförändrad. Endast kostnader, som kunde beräknas falla bort
på relativt kort sikt, har medräknats. Vid undersökningarnas uppläggning
har kvalificerad företagsekonomisk expertis anlitats, och full insyn har beretts
parterna vid undersökningarnas bedrivande.
Kostnadsundersökningen har givit till resultat, att merkostnaderna för
tidningsrörelsen uppgår till ca 60 mkr per år. De häremot svarande intäkterna
beräknas till ca 30 mkr och täcker således endast ca 50 % av merkostnaderna.
Bristen i fråga om täckning av merkostnaderna utgör alltså 30
mkr årligen.
De i utredningen ingående partsrepresentanterna har varit eniga om alt
godtaga detta resultat som ett tillfredsställande mått på postverkets kostnader
för tidningsrörelsen. Även i remissyttrandena har resultatet i stort sett
godtagits.
För egen del vill jag uttala min tillfredsställelse över att en av berörda
parter accepterad kostnadsberäkning nu har kunnat framläggas. Jag förordar,
att undersökningen lägges till grund för statsmakternas bedömning
av organisation och avgifter i postverkets tidningsrörelse.
Vad angår tidningsrörelsens organisation har sedan lång tid tillbaka från
såväl postverkets som tidningarnas sida ansetts önskvärt med en modernisering
och förenkling. Kritiken av de nuvarande förhållandena har så gott
som helt gällt postabonnemangssystemet.
Utredningen har eftersträvat en sådan organisation, att förekommande
dubbelarbete elimineras och de olika arbetsuppgifterna utföres av den part
— postverket eller tidningarna — som har de bästa förutsättningarna därför.
Härigenom kan den mest rationella arbetsfördelningen åstadkommas
och de sammanlagda kostnaderna reduceras.
övervägandena har lett till förslag om att avveckla de nuvarande post -
42
Kungl. Mnj. ts proposition nr 94 år 1959
abonnemangen under en övergångstid fram till utgången av år 1962. Tidningsrörelsen
skulle vid bifall till nämnda förslag i princip baseras på utgivarkorsband,
som kan vara antingen adresserade eller — när det gäller
dagstidningar samt veckotidningar med mycket stora upplagor — även
oadresserade. Organisationsändringen innebär bl. a., att postverkets befattning
med abonnemangsbokföring och inslagning av tidningar i princip överföres
på tidningarna. I den mån dessa övergår till adresserade utgivarkorsband
kommer de även att överta adresseringsgöromålen från postverket.
För allmänhetens del innebär den föreslagna organisationen snarast en förenkling.
Den föreslagna organisationen, varom parterna är ense, har så gott som
allmänt tillstyrkts av remissinstanserna. Även enligt min mening synes utredningens
förslag i denna del böra godtagas.
Merkostnadsundersökningen har givit underlag för uppgörande av ett
nytt avgiftssystem, där avgifternas storlek bättre än f. n. ansluter sig till
kostnaderna för postverkets prestationer för de olika tidningarna. Enligt
detta system skall postavgifterna sammansättas av olika avgiftsdelar, som
svarar mot vissa arbetsdetaljer inom postverket. När det gäller transporterna,
har dessutom den häremot svarande avgiftsdelen graderats efter det genomsnittliga
transportavståndet för tidningens postbefordrade upplaga; det
är här alltså fråga om ett slags zontaxa.
Även på denna punkt föreligger enighet mellan postverkets och tidningarnas
representanter i utredningen. I remissyttrandena har några invändningar
ifråga om den principiella uppläggningen ej framkommit.
För egen del vill jag framhäva, att det föreslagna avgiftssystemet, som
byggts på principen pris efter prestation, innebär en mer rationell och rättvis
avvägning mellan olika distributionsformer och tidningar än den nuvarande
taxan, som är en enhetstaxa baserad på tidningarnas vikt. Med hänsyn
härtill och då tidningsrörelsen icke omfattas av postmonopolet utan
drives i fri konkurrens med andra distributionsformer, anser jag i förevarande
fall ett avsteg kunna göras från den eljest i poströrelsen förhärskande
principen med enhetsporto. Jag tillstyrker alltså utredningens förslag
ifråga om avgiftssystemets konstruktion.
Vid sidan av de avgifter, som svarar mot postverkets normala prestationer
enligt den föreslagna organisationen, har utredningen föreslagit särskilda
avgifter för bl. a. tidningsinslagning, i den mån tidningarna fortfarande
önskar anlita postverket härför, och för brådskande behandling av
vissa tidningar. Sistnämnda tilläggsavgift skall enligt förslaget utgå för
tidningar, som utkommer med mindre än två nummer i veckan. Detta innebär,
att dagstidningar icke behöver erlägga någon sådan avgift. Lantbruksförbundet
har i sitt remissyttrande föreslagit, att även vissa facktidningar
in. m. bör komma i åtnjutande av brådskande befordran utan tilläggsavgift.
Enligt vad jag inhämtat från postverket är det icke praktiskt möjligt att ur
den heterogena grupp av tidningar, det här är fråga om, på objektiva grunder
urskilja någon kategori, som bör likställas med dagstidningar. Det är
Kungl. Maj.ts proposition nr 9k år 1959
43
icke heller möjligt för postverket att inom ramen för nuvarande distributionsapparat
åtaga sig att behandla alla tidningar som dagstidningar. Med
hänsyn härtill anser jag mig ej kunna biträda lantbruksförbundets förslag
utan tillstyrker vad utredningen i dessa hänseenden förordat.
För att postavgifterna i fortsättningen skall följa kostnadsutvecklingen
har man inom utredningen varit ense om att föreslå en indexreglering av
postavgifterna. Därvid har för den närmaste femårsperioden avgifterna på
visst sätt anknutits till konsumentprisindex. Kommerskollegium har ifrågasatt
om en sådan indexreglering är grundlagsenlig, enär den innebär att
riksdagen delegerar till postverket att höja postavgifterna. Härtill vill jag
endast anmärka, att riksdagen sedan lång tid tillbaka och senast genom
riksdagens skrivelse 1958: 51 delegerat beslutanderätten ifråga om vissa
postavgifter, som i princip räknas till bevillningarna. För egen del anser
jag mig böra tillstyrka, att en indexreglering av avgifterna införes. I likhet
med statskontoret ställer jag mig något tveksam till lämpligheten av att
härvid anknyta till konsumentprisindex. Förslaget synes mig dock även
i detta hänseende, såsom varande resultat av förda förhandlingar, få accepteras
för den närmaste femårsperioden.
Vad angår målsättningen på längre sikt i fråga om avgifternas storlek
har postverkets representanter i utredningen hävdat, alt postverket bör erhålla
täckning för merkostnaderna i tidningsrörelsen och dessutom för en
skälig andel av de gemensamma kostnaderna. Utredningsmannen har anslutit
sig till denna ståndpunkt. Tidningarna däremot har icke ansett sig kunna
acceptera en sådan princip.
Remissinstanserna utom tidningsutgivareföreningen har allmänt anslutit
sig till postverkets och utredningsmannens uppfattning i denna fråga.
Enligt min mening måste det vara en grundläggande regel, att postverkets
rörelse — liksom övriga affärsverks — drivs efter principer, som är
godtagbara från företagsekonomiska synpunkter. Det är med denna utgångspunkt
klart, att såsom krav på postverkets rörelse måste i princip
uppställas icke endast att kostnadstäckning uppnås för den totala rörelsen
utan även att varje rörelsegren bär de merkostnader den förorsakar. Om
sistnämnda krav ej uppfylles, föreligger en oriktig inbördes prissättning på
företagets tjänster och därigenom en felaktig belastning av vissa rörelsegrenar
och dessas kunder. Detta kan leda till en snedvridning av konkurrensförhållandena
mellan olika distributionsformer, företag m. in. När det gäller
eu så kapacitetskrävande och i den totala rörelsen så betydande rörelsegren
som postverkets tidningsrörelse — den omfattar ca 40 % av hela antalet
postbehandlade försändelser och ca 45 % av den avsända postens tolalvikt
— kan man enligt min mening av nyss antydda skäl icke heller efterge
kravet på att utöver merkostnaderna på längre sikt även viss andel av
verkets fasta kostnader skall täckas. Jag ansluter mig således till postverkets
och utredningsmannens uppfattning i denna fråga.
Inom utredningen har enighet uppnåtts om att under en övergångstid
postavgifterna för tidningar under alla förhållanden skall sättas lägre än
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
vad som motsvarar postverkets merkostnader. Man har också enats om att
avgifterna bör i första omgången regleras för femårsperioden 1960—1964.
I fråga om avgifternas storlek under denna period har parterna däremot
endast kunnat komma överens beträffande kommissionärskorsbanden, för
vilka avgifter motsvarande merkostnaderna har ansetts kunna uttagas.
Vad angår avgifterna för de övriga försändelseslagen, varom enighet sålunda
icke har kunnat uppnås inom utredningen, innebär parternas slutliga
ståndpunkter följande siffror för intäkterna i procent av merkostnaderna.
Perioden 1960—62 |
Perioden 1963—64 |
|||
Postverket |
Tidningarna |
Postverket |
Tidningarna |
|
Postabonnemang................ |
82 |
70 |
_ |
70 |
Oadresserade utgivarkorsband .... |
77 |
60 |
90 |
|
Adresserade utgivarkorsband..... |
72 |
55 |
87 |
65 |
Utredningsmannen har anslutit sig till postverkets förslag.
Det ekonomiska resultatet vid ett bifall till postverkets förslag skulle bli
en ökning av verkets nettoöverskott med ca 18 mkr under ettvart av de tre
törsta åren och med ca 25 mkr under vartdera av de båda därpå följande.
Tidningarnas förslag skulle medföra en ökning för år räknat om ca 10 mkr
under den första och ca 15 mkr under den andra perioden. Totalt för femårsperioden
skiljer således ca 45 mkr mellan parternas förslag.
För tidningarnas del skulle uppkomma kostnadsökningar av en storleksordning,
som i stort sett motsvarar postverkets resultatförbättring.
Bland remissinstanserna har statens sakrevision velat gå längre i kostnadstäckning
än postverket, medan övriga statliga myndigheter biträtt postverkets
förslag. De organ, som representerar näringslivet, har antingen gått
på tidningarnas linje eller ansett att en uppgörelse i frågan bör sökas förhandlingsvägen.
För egen del anser jag det uppenbart, att man icke rimligen kan kräva
full kostnadstäckning för tidningsrörelsen i ett enda slag. Tidningarna har
under en lång tid inrättat sig efter en för låg avgiftsnivå och måste få tid att
successivt anpassa sig till ett högre taxeuttag. En alltför stor höjning på en
gång skulle också kunna medföra en minskning av tidningsrörelsens volym,
exempelvis på grund av att tidningarna sökte sig till andra distributionsformer.
Härigenom kunde på kortare sikt intäkter falla bort för postverket
utan motsvarande bortfall av de mera trögrörliga kostnaderna. En skälig
övergångstid är därför önskvärd med hänsyn till såväl postverkets som tidningarnas
intressen.
I syfte att söka nå en uppgörelse om avgifternas storlek under en sådan
övergångstid har ytterligare förhandlingar förts mellan kommunikationsdepartementet
och representanter för tidningarna. Dessa förhandlingar har
också lett fram till en kompromissartad uppgörelse, som träffats under förutsättning
av vederbörande huvudmäns godkännande.
45
Kungi. Maj. ts proposition nr ,94 år 1959
Denna uppgörelse innebär, att för postabonnemang under åren 1960—1962
skulle uttas 76 % av merkostnaderna, medan för oadresserade och adresserade
utgivarkorsband uttagningsprocenten skulle bli 71 respektive 67 % för
hela femårsperioden 1960—1964. Detta betyder en resultatförbättring för
postverket om drygt 15 mkr per år, d. v. s. ungefär hälften av det belopp,
som f. n. brister i merkostnadstäckningen. För tidningarnas del torde uppgörelsen
innebära en ökning med i genomsnitt inemot 50 % av deras nuvarande
kostnader för distribution av den postbefordrade upplagan, häri
inräknat kostnaderna för sådana arbetsdetaljer, som överföres från postverket
till tidningarna. I procent av tidningarnas totala omsättning torde det
röra sig om en ökning av i genomsnitt ca 1 å 2 %.
Svenska tidningsutgivareföreningens styrelse har enhälligt accepterat
uppgörelsen, dock under framhållande av att det från skilda håll inom föreningen
uttalats, att uppgörelsen för alla tidningar innebär allvarliga bekymmer
och för många tidningar — icke minst lokalpressen — kommer att
medföra utomordentligt besvärande följder.
För egen del förordar jag, att uppgörelsen — som schematiskt kan sägas
för postverkets del innebära att täckningsprocenten i relation till de nuvarande
merkostnaderna ökas genom intäktshöjning och kostnadsbortfall från
50 till 75 % för den närmaste femårsperioden — godtages av Kungl. Maj :t
och lägges till grund för beräkningen av avgifterna i tidningsrörelsen under
nämnda period.
Vad gäller det mera långsiktiga perspektivet på avgiftsfrågan förutsätter
jag, att efter utgången av ifrågavarande femårsperiod postverket skall erhålla
täckning för återstående del av merkostnaderna jämte en skälig andel
av de gemensamma kostnaderna. Beträffande storleken av sistnämnda
andel torde förhandlingar få upptagas med representanter för tidningarna.
Det bör ankomma på postverket att i god tid före femårsperiodens utgång
ta initiativ till sådana förhandlingar, vid vilka även justeringar i fråga om
rörelsens organisation torde få diskuteras. Parterna har dock varit ense om,
att man om möjligt bör hålla fast vid huvudlinjerna i den föreslagna organisationen.
Det föreslagna procentuella uttaget av merkostnaderna för de olika försändelseslagen
har av postverket i samråd med representanter för tidningarna
omräknats till avgifter i enlighet med det föreslagna taxesystemet. Avgiftsbeloppens
storlek framgår av ett inom kommunikationsdepartementet
upprättat förslag till ny tidningsförordning, vartill jag i det följande återkommer.
Då de nya avgifterna, såsom framgår av det föregående, är avsedda att
träda i kraft den 1 januari 1960, innebär mitt förslag i vad avser budgetåret
1959/60 en inkomstförbättring för postverket om ungefär halva den
årliga resultatförbättringen eller 7,5 mkr. Den härav föranledda ändringen
ifråga om inkomstberäkningen för postverket torde få anmälas senare i vår
i den s. k. kompletteringspropositionen.
46
Kungl. Maj. ts proposition nr 94 år 1959
Författningstextens detalj utformning
Nyssnämnda förslag till ny tidningsförordning har utarbetats på grundval
av utredningens utkast till dylik förordning och med beaktande av de
synpunkter, jag förut anfört. I överensstämmelse med vad utredningen föreslagit
har därvid vissa detaljbestämmelser, som finns intagna i nu gällande
förordning, ansetts böra utgå ur den nya förordningen och i stället överföras
till författning, som av Kungl. Maj:t utfärdas i administrativ ordning.
Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för de olika bestämmelserna
i det inom kommunikationsdepartementet utarbetade förslaget till förordning.
Rubriken
Förordningen har sedan gammalt kallats »tidningsförordningen». Det har
ansetts praktiskt att i förordningens rubrik införa denna benämning. Vidare
har det i nuvarande förordning använda uttrycket »tidningar och andra periodiska
skrifter» ersatts med termen »tidningar». Innebörden av sistnämnda
term förklaras närmare i 1 §.
1 §■
Nuvarande förordnings giltighet är begränsad till tidningar, som trycks
och utges i Sverige. Kungl. Maj :t äger dock medgiva att förordningen får
tillämpas även på annan tidning. Någon anledning att frångå denna konstruktion
har jag icke ansett föreligga.
Bestämmelsen att förordningen endast gäller postbefordran inom riket
är föranledd av att postavgifterna i internationell tidningsutväxling regleras
i särskilda internationella postavtal.
Nuvarande förordning innehåller vissa bestämmelser (§ 3) om de villkor
ett tryckalster skall uppfylla för att kunna befordras som tidning mot de i
förordningen stadgade postavgifterna. Bakgrunden till dessa bestämmelser
är att dessa postavgifter ansetts böra förbehållas verkliga tidningar, däri inbegripet
tidskrifter, och att de icke skall kunna utnyttjas för befordran av
andra slags trycksaker. Enligt min uppfattning är dylika bestämmelser fortfarande
nödvändiga, så länge postavgifterna för tidningar är lägre än för
andra försändelseslag, som kan komma i fråga vid befordran av trycksaker.
Dessa bestämmelser är emellertid av sådan art att de bör kunna ingå i den
av Kungl. Maj :t fastställda tillämpningskungörelsen.
2 §■
Det har förutsatts att generalpoststyrelsen även i fortsättningen skall utge
en årlig tidningstaxa upptagande de tidningar, som kan befordras enligt
tidningsförordningens bestämmelser. Till taxan utkommer regelbundet ändringstillägg.
Därest tidningsföretag önskar utgivande av extra tillägg och
Kungl. Maj.ts proposition nr 9b år 1959
47
styrelsen anser sig böra bifalla framställningen, anser jag att styrelsen därför
ulan särskild föreskrift i förordningen bör ha rätt att uttaga ersättning
för kostnader i anledning därav.
Enligt den terminologi, som numera användes inom tidningsvärlden, användes
ordet »upplaga» allenast för att ange antalet exemplar. Däremot användes
ordet icke synonymt med uttrycket »edition». Jag har ansett mig
i förordningen böra följa den av tidningarna tillämpade terminologin.
3 §.
Kommissionärskorsband utgör i nuvarande förordning en särskild kategori
av utgivarkorsband. I praktiken är emellertid utgivarkorsband och kommissionärskorsband
helt skilda försändningsformer, vilket ansetts böra komma
till uttryck i förordningen.
F. n. gäller en begränsning i postverkets skyldighet att ombesörja tidningsdistribution
av postabonnerade tidningar inom lokalbrevbäringsområde. För
utgivarkorsband har en sådan begränsning däremot icke varit aktuell. De
skäl som föranlett begränsningen i fråga om postabonnemang är emellertid
i princip tillämpliga även för utgivarkorsband. Dessa skäl, som närmare
utvecklats av generalpoststyrelsen i yttrande över en motion (11:396) till
1948 års riksdag, äger fortfarande giltighet. Det har därför ansetts nödvändigt
att bibehålla ifrågavarande begränsning och tillämpa den på utgivarkorsband,
som i fortsättningen skall bli den enda försändningsformen vid
distribution till abonnenter. Det har dock ansetts lämpligt bibehålla möjligheten
att i mindre omfattning, t. ex. vid försändning till andra än abonnenter,
sända utgivarkorsband inom lokalområde. Dessutom bör det liksom hittills
vara möjligt för generalpoststyrelsen att i vissa fall åtaga sig distribution
av tidning även på utgivningsorterna.
För att tidning skall befordras såsom kommissionärskorsband bör det
liksom f. n. vara fråga om en regelbunden försändning, så att mottagarna kan
avhämta försändelserna utan anmaning och försändelserna icke blir liggande
på postanstalterna någon längre lid. Denna förutsättning torde i regel
icke uppfyllas av tidningar, som utkommer mindre ofta än tolv gånger om
året. Dessa tidningar har nämligen ofta tämligen obestämda utgivningstider.
Det har vidare förutsatts att kommissionärskorsband liksom f. n. endast
skall få sändas till återförsäljare och ombud. Med ombud avses i detta sammanhang
prenumerantsamlare och personer, som är anställda för lokal utdelning
av tidningar.
Med anledning av ett av Aktiebolaget Svenska pressbyrån under remissbehandlingen
uttalat önskemål har emellertid ansetts lämpligt att giva generalpoststyrelsen
möjlighet att efter prövning i särskilt fall medgiva befordran
såsom kommissionärskorsband jämväl av tidning, som utkommer
mindre ofta än tolv gånger om året.
48
Kungi. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
4 §•
Maximivikten för en försändelse har ansetts böra sänkas från 25 till 20
kilogram i överensstämmelse med vad som numera gäller för paket.
5 §•
Bestämmelserna om befordringsavgifternas storlek har enligt sakens natur
blivit relativt komplicerade och därför överförts till en bilaga. I den
praktiska tillämpningen torde emellertid avgiftsberäkningen kunna förenklas.
Utredningen har sålunda förutsatt att antalet buntar, medeltransportavstånd
m. m. i regel icke skall behöva beräknas fortlöpande för varje sändning
utan endast vid vissa tillfällen, varefter resultatet tillämpas under en
viss period. Det bör vidare övervägas, om det icke är lämpligt att för varje
tidning räkna ut en kilogramavgift, som i sig innefattar de övriga avgiftskomponenterna.
Medeltransportavståndet avses skola beräknas på grundval av de genom
postverket verkligen utförda transporterna. Om sålunda postverket beträffande
ett visst antal postbefordrade exemplar icke utför några transporter,
skall dessa exemplar ingå i beräkningen med avståndet 0. Om vissa tidningsexemplar
genom tidningens försorg transporteras till en viss ort för att därifrån
befordras vidare genom postverket, skall avståndet för dessa exemplar
beräknas från den ort, där postverket övertager befordringen. Det är tänkt
att ett fastställt medeltransportavstånd skall gälla t. v. till dess någondera
parten av särskild anledning, t. ex. väsentligt ändrade transportförhållanden,
påyrkar omräkning. I början kan det dock vara lämpligt att avstånden
under alla förhållanden omräknas med viss periodicitet. Erfarenheten torde
få utvisa, hur man bör förfara i dessa och andra praktiska frågor, och det
torde böra överlåtas åt postverket och tidningarna att komma fram till en
lämplig ordning.
6 §.
Denna bestämmelse motsvarar §11, mom. 3 i gällande förordning.
7 §•
Jag hänvisar till mina tidigare uttalanden i fråga om indexreglering av
postavgifterna.
8 §.
I denna paragraf lämnas generalpoststyrelsen ett generellt bemyndigande
att göra avvikelser från de i förordningen intagna postavgifterna, i sådana
fall då postverkets prestationer avviker från de normalprestationer som avgiftsbelagts
i förordningen. I detta sammanhang hänvisas till vad jag tidigare
anfört i fråga om särskilda avgifter för brådskande befordrtn av tidningar,
extra utdelningsturer, söndagsutdelning m. m.
49
Kungl. Maj.ts proposition nr .94 år 1959
9 §•
Avgiften för tidningsbilagor är av förhållandevis ringa ekonomisk betydelse.
Den inbringar omkring 0,5 mkr för år. Med hänsyn härtill torde beslutanderätten
i fråga om denna avgift kunna delegeras till Kungl. Maj :t.
Övergångsbestämmelserna
Den föreslagna förordningens giltighetstid är begränsad till fem år. Övergångsbestämmelsen
rörande postabonnemang har motiverats av att vissa tidningar,
som nu i huvudsak har haserat sin postdistribution på postabonnemang,
skulle få svårt att omedelbart ställa om till det nya systemet. Det har
emellertid bedömts att några nämnvärda omställningssvårigheter icke föreligger
i de fall då den postabonnerade upplagan är mindre än 1 000 exemplar.
Avgifterna för postabonnemang under övergångstiden har ansetts böra
anpassas till avgifterna för den föreslagna nya organisationen. Dock har en
särskild, lägre taxa för tidningsinslagning införts av hänsyn till tidningar,
som på grund av lokalsvårigheter o. d. icke har praktisk möjlighet att omedelbart
själva åtaga sig inslagningen. Denna lägre taxa har ansetts endast
böra komma sådana tidningsföretag till del, vilkas tidningar f. n. inslås
av postverket. Om sådant tidningsföretag övergår från postabonnemang
till kortutdelning, bör det icke komma i ett sämre läge i fråga om inslagningen
än om det bibehållit postabonnemangsformen tiden ut.
Det är avsett att grundavgiften skall erläggas i samband med den årliga
anmälningen till tidningstaxan. Grundavgifterna för år 1960 skall således
erläggas i samband med anmälningen till 1960 års tidningstaxa, vilken bör
komma postverket tillhanda före den 1 november 1959, därest tidnings befordran
enligt förordningen skall kunna ske redan från och med den 1
januari 1960.
Avgiften för utdelningskorten avses skola erläggas i samband med kortens
utsändande. Om ett tidningsföretag skall övergå till kortutdelning redan
från och med den 1 januari 1960, måste det sända ut korten senast
under december 1959. Det är icke meningen atl avgift för kort skall erläggas
för de på postanslalterna befintliga korten, som avser nu existerande »korttidningar»
och vilka kort legat till grund för utdelningen från tidigare datum
än den 1 januari 1960. I sådana fall skall kortavgift erläggas först i
och med att nya kort utsändes.
I enlighet med vad i det föregående anförts föreligger ett inom kommunikationsdepartementet
upprättat förslag till förordning angående villkoren
för postbefordran av tidningar (tidningsförordning).
Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga förenämnda förslag till förordning.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 94
Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1959
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Swarting
Kungi. Maj.ts proposition nr 9b år 1959 51
Register
Sid.
Förslag till förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar
...................................................... 2
Utdrag av statsrådsprotokollet för den 27 februari 1959 ............ 9
Gällande bestämmelsei’ m. m................................. 10
Postverkets kostnader för tidningsrörelsen ...................... 11
Tidningsrörelsens organisation ................................. 12
Avgiftssystemets konstruktion ................................. 19
Avgifternas storlek............................................ 26
Befogenhetsfördelningen m. m................................. 38
Departementschefen .......................................... 41
Författningstextens detaljutformning ........................... 4g