Kungl. Maj:ts ''proposition nr 82 år 1959
1
Nr 82
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1959/60 till bidrag till byggnadsarbeten
m. m. inom skolväsendet; given Stockholms slott
den 6 mars 1959.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas en sammanfattande redogörelse för möjligheterna
att ytterligare rationalisera och förbilliga skolbyggnads verksamheten.
Slutliga anslagsäskanden framlägges för nästa budgetår beträffande bidrag
till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet och bidrag
till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor.
Beträffande den reguljärt bedrivna skolbyggnadsverksamheten under
nästa budgetår förordas icke någon utvidgning utöver vad som svarar mot
de för innevarande budgetår tillämpade och, såvitt gäller yrkesskolbyggnader
utökade, ungefärliga investeringsramarna. Med hänsyn till rådande
förhållanden på arbetsmarknaden föreslås dock igångsättande av ytterligare
statsbidragsberättigade byggnadsarbeten till en sammanlagd kostnad av
vad gäller det allmänna skolväsendet 100 000 000 kronor och vad gäller
yrkesskolväsendet 40 000 000 kronor. Såvitt avser den reguljärt bedrivna
skolbyggnadsverksamheten förordas viss omfördelning av tillgängliga investeringsresurser
till förmån för ett ökat paviljongbyggande.
Anslaget till Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet
föreslås för nästa budgetår uppfört med 82 600 000 kronor
och anslaget till Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor med
33 000 000 kronor, vilket innebär anslagshöjningar i förhållande till innevarande
budgetår med 12 900 000 kronor respektive 21 000 000 kronor eller
tillhopa 33 900 000 kronor. Sistnämnda belopp överstiger med 26 100 000
kronor den i riksstatsförslaget beräknade anslagshöjningen för ifrågavarande
ändamål.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. AV 82
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, håller inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 mars 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, följande.
I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.
Maj:t under punkten 214 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Bidrag till byggnadsarbeten in. m. inom skolväsendet
för budgetåret 1959/60 beräkna ett förslagsanslag av 89 500 000 kronor.
Sedan denna anslagsfråga numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla
densamma.
Statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet utgår
enligt kungörelsen 1957: 318.1 denna kungörelse har i samband med av 1957
års riksdag beslutade ändrade grunder för beräkning av bidragsunderlaget
vid bestämmandet av statsbidrag till skolbyggnader av olika slag (prop.
122; SU 104; Rskr 274) sammanförts tidigare i skilda kungörelser intagna
bestämmelser angående statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet,
till provisoriska skolbyggnader för folkskoleväsendet samt till byggnadsarbeten
vid vissa högre skolor. Enligt övergångsbestämmelser till
nämnda kungörelse skall beträffande ärende rörande statsbidrag till permanenta
skollokaler, som före den 1 mars 1957 inkommit till vederbörande
statsmyndighet, äldre bestämmelser alltjämt äga tillämpning. Dessa statsbidragskostnader
bestrides ur förslagsanslaget till Bidrag till vissa byggnadsarbeten
inom det allmänna skolväsendet, vilket för innevarande budgetår
är uppfört med 69 700 000 kronor.
Enligt kungörelsen 1957: 480 om statsbidrag till yrkesskolor utgår bidrag
till kommuner och landstingskommuner till kostnaderna för dels anskaffande
av lokaler för yrkesskolväsendet, dels anskaffande av den första
uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel till yrkesskolor, dels
ock anskaffande av lokaler för elevhem samt inventarier och inredning till
dylika lokaler. Statsbidraget utgår ur förslagsanslaget till Bidrag till byggnadsarbeten
m. m. vid yrkesskolor. Anslaget var för budgetåret 1957/58
uppfört med 10 000 000 kronor, medan den faktiska anslagsbelastningen
Kungi. Maj.ts proposition nr 82 år 1959 3
nämnda år uppgick till 14 936 037 kronor. Innevarande budgetår är anslaget
uppfört med 12 000 000 kronor.
Skolöverstyrelsen föreslår i sina an slagsäskanden för budgetåret 1959/60
en höjning av det förstnämnda anslaget med 43,1 miljoner kronor till 112,8
miljoner kronor. Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat
följande.
Permanenta skollokaler. Under budgetåret 1957/58 har Kungl. Maj:t
beviljat statsbidrag till byggnadsföretag, varom här är fråga, med nära 63
miljoner kronor. Av detta belopp belöper omkring 41,4 miljoner kronor på
bidrag, beviljade enligt de äldre bestämmelserna, varav omkring 1,7 miljoner
kronor avser ytterligare bidrag till tidigare medgivna företag. Av de bidrag,
sammanlagt omkring 21,5 miljoner kronor, som beviljats enligt kungörelsen
1957: 318, utgör omkring 17,7 miljoner kronor bidrag, som avser
ny- och tillbyggnader och som bestämts enligt den nyinförda s. k. enhetsprismetoden,
medan återstående beloppet, omkring 3,8 miljoner kronor, gäller
på grundval av kostnadsberäkning beviljade bidrag till ombyggnader,
undantagsvis även ny- och tillbyggnader.
Hos Kungl. Maj:t föreliggande, ännu icke till någon del avgjorda ansökningar
om statsbidrag samt av överstyrelsen icke färdigbehandlade ansökningar
omfattade vid en omkring den 1 juli 1958 av överstyrelsen verkställd
inventering företag för en uppskattad kostnad av sammanlagt omkring 250
miljoner kronor. Härtill får för kvarvarande etapper, uppkomna genom
beslut i statsbidragsärenden, läggas en uppskattad kostnad av 120 miljoner
kronor. Beträffande det etappbyggande, som förekommit vid högre skolor
före statsbidragsområdets utvidgning till byggnadsföretag för sådana skolor,
kan kostnaden för de kvarvarande etapperna uppskattas till omkring 50
miljoner kronor.
Före den 1 januari 1959 beräknas inkomma ytterligare statsbidragsansökningar,
avseende färdigplanerade företag, för en kostnad av omkring 105
miljoner kronor. Vidare väntas under första halvåret 1959 komma att inges
ansökningar beträffande företag, för vilka kostnaderna kan uppskattas till
omkring 40 miljoner kronor.
För övriga planerade byggnadsföretag, för vilka skissritningar förhandsvis
godkänts av överstyrelsen, uppskattas de sammanlagda kostnaderna till
omkring 80 miljoner kronor.
Sammanlagt uppgår sålunda kostnaderna för de vid inventeringen medtagna
aktuella byggnadsföretagen till (250 + 120 -f- 50 -f- 105 -j- 40 + 80 =
= ) 645 miljoner kronor.
Vid uppskattningen av kostnaderna för planerade byggnadsföretag, för
vilka statsbidragsansökan med uppgifter om beräknade kostnader ännu icke
föreligger, har överstyrelsen såsom kostnad för respektive företag upptagit
ett med tillämpning av enhetsprismetoden beräknat bidragsunderlag (genoinsnittligt
1 000 kronor per nr nettogolvyta), med visst tillägg för kostnader
för utvändiga ledningar och planering. I fråga om ett förhållandevis
ringa antal ombyggnadsföretag, där enhetsprismetoden ej kan tillämpas,
har överstyrelsen gjort en summarisk uppskattning av kostnaderna.
Av det föregående framgår, att enbart byggnadsföretagen enligt de ansökningar,
som redan föreligger hos Kungl. Maj:t och överstyrelsen — frånsett
vad som avser kvarvarande etapper — samt enligt de ansökningar, som väntas
inkomma före årets slut, representerar en kostnad av (250 -4- 105 =) 355
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
miljoner kronor. Lägges härtill en kostnad av förslagsvis 35 miljoner kronor
för arbeten, utgörande ett led i avvecklingen av de kvarvarande etapperna,
erhålles en summa av 390 miljoner kronor, som bör anses motsvara investeringsbehovet
för kalenderåret 1959 beträffande statsbidragsberättigade permanenta
skollokaler.
På grund av gällande ordning för utbetalningen av beviljade statsbidrag
kan genomsnittligen räknas med att hälften av bidraget utanordnas under
det budgetår, som börjar den 1 juli det kalenderår, under vilket bidraget
beviljats, samt att en fjärdedel utbetalas under det närmast följande budgetåret
och den sista fjärdedelen under det därpå följande budgetåret. Anslaget
för budgetåret 1959/60 kan därför antagas i huvudsak komma att belastas
av bidrag, som beviljats under kalenderåren 1957/59.
Överstyrelsen anser sig vid bedömningen av medelsbehovet för budgetåret
1959/60 böra räkna med ett genomsnittligt statsbidrag av 37 procent
av kostnaderna för byggnadsverksamheten i dess helhet. I dessa kostnader
avses då även ingå icke statsbidragsberättigade utgifter för utvändiga ledningar
och planering med genomsnittligt 5 procent av totalkostnaden.
Vidare har beaktats, att statsbidragssumman något minskas i förhållande
till byggnadsverksamhetens omfattning till följd av att enligt de nya bestämmelserna
inventariebidragen slopats utom i fråga om inventarier till
skolverkstäder.
För de ytterligare statsbidrag, som kan komma att beviljas för utförda
byggnadsföretag, räknar överstyrelsen för budgetåret 1959/60 med ett
medelsbehov av 3 miljoner kronor.
De under kalenderåret 1957 beviljade statsbidragen uppgick, frånsett
ytterligare bidrag, sammanlagt till omkring 60 miljoner kronor. Kostnadsramen
i fråga om statsbidragsberättigade skolbyggen, avseende permanenta
lokaler, är innevarande år 148 miljoner kronor och kommer, därest överstyrelsens
förslag vinner beaktande, år 1959 att uppgå till 390 miljoner
kronor. Medelsbehovet för budgetåret 1959/60 skulle alltså kunna beräknas
till
60 000 000 , 37 /148 000 000 , 390 000 000) , „ ann nnn . , . . ,
----------- + 3 000 000 = i avrundat tal
4 100 \ 4 2 /
103 800 000 kronor.
Provisoriska skollokaler. Under budgetåret 1957/58 har Kungl. Maj:t
enligt kungörelsen 1957: 318 beviljat statsbidrag till provisoriska skolbyggnader
(paviljonger) med sammanlagt omkring 6,65 miljoner kronor, varjämte
enligt kungörelsen 1956: 383 efterhandsvis beviljats bidrag till vissa
redan utförda byggen med tillhopa omkring 265 000 kronor.
De beräknade kostnaderna för de paviljongbyggen, till vilka statsbidragbeviljades
under budgetåret 1957/58 enligt kungörelsen 1957: 318, utgjorde
omkring 11,5 miljoner kronor. Överstyrelsen anser sig böra räkna med att
under vartdera av budgetåren 1958/59 och 1959/60 kommer efter beviljande
av statsbidrag att igångsättas sådana byggen för en kostnad av 15
miljoner kronor.
Statsbidragen till paviljongbyggen enligt de nya bestämmelserna kan beräknas
genomsnittligen uppgå till omkring 60 procent av kostnaderna.
Beträffande skolpaviljongerna kan utbetalningen av beviljade statsbidragförutsättas
ske snabbare än vad som genomsnittligt gäller i fråga om de
permanenta lokalerna. Överstyrelsen räknar med att hälften av statsbidrag
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
till paviljongbygge utbetalas under det budgetår, då bidraget beviljats, och
den andra hälften under det därpå följande budgetåret. Enligt dessa beräkningsgrunder
skulle medelsbehovet för budgetaret 1959/60 utgöra
M/15000000 15 000 000'' = „„„ „„„ kro„or
100 l 2 2 I
Statskontoret anser, att riktpunkten för anslagsavvägningen för budgetåret
1959/60 bör vara en statsbidragsberättigad skolbyggnadsverksamhet
av ungefär oförändrad omfattning. Mot principerna för beräkning av medelsbehovet
har ämbetsverket dock icke något att erinra men linner det icke
uteslutet att det av överstyrelsen för statsbidraget valda procenttalet 37
framdeles kommer att visa sig för högt.
Överstyrelsen för yrkesutbildning föreslår i sina anslagsäskanden för nästa
budgetår, att anslaget till Bidrag till byggnadsarbeten m. in. vid yrkesskolor
höjes med 26 500 000 kronor till 38 500 000 kronor.
För de olika ändamål som skall tillgodoses ur anslaget beräknar överstyrelsen
medelsbehovet på sätt som framgår av följande sammanställning.
1. Bidrag till permanenta undervisningslokaler............ 25 000 000
2. Bidrag till provisoriska undervisningslokaler............ 1 500 000
3. Bidrag till elevhem ................................. 4 000 000
4. Bidrag till stadigvarande undervisningsmateriel ........ 8 000 000
Summa 38 500 000
Ur överstyrelsens motivering för medelsbehovet inhämtas bland annat
följande.
För budgetåret 1958/59 hade ursprungligen räknats med en total investeringsram
för permanenta yrkesskolbyggnader av endast 20 miljoner
kronor. Ramen har emellertid senare ökats till 40 miljoner kronor. Redan
före ingången av budgetåret hade överstyrelsen till Kungl. Maj:t överlämnat
framställningar om statsbidrag till byggnadskostnader, som helt
tar i anspråk nämnda investeringsvolym. Planerade ytterligare yrkesskolbyggnader
runt om i landet kan beräknas dra en byggnadskostnad av omkring
350 miljoner. Enbart de byggnadsprojekt, vilkas planering fortskridit
så långt, att framställningar om statsbidrag till deras förverkligande kan
förväntas inkomma inom en nära framtid, betingar byggnadskostnader av
över 150 miljoner kronor. Med hänsyn till detta framstår den för det innevarande
budgetåret tillmätta investeringsramen såsom mer än knapp.
Överstyrelsen anser, att mycket starka skäl talar för att investeringsramen
för yrksskolbyggnader ökas de närmast kommande åren, och hänvisar
i detta avseende till bland annat vad som anförts i inledningen till
överstyrelsens anslagsäskanden. Om icke ökade resurser i detta hänseende
ställes till buds redan innevarande budgetår, framstår angelägenheten av
att utöka ramen så mycket mera för budgetåret 1959/60 såsom en trängande
nödvändighet.
Överstyrelsen anser sig vid sina anslagsberäkningar böra utgå från att
statsbidrag budgetåret 1959/60 kan beviljas till permanenta yrkesskolbyggnader
med en byggnadskostnad icke understigande 80 miljoner kronor.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
För budgetåret 1957/58 var byggnadsramen i runt tal 22 miljoner kronor
och är, såsom nämnts, för innevarande budgetår medgiven vara 40 miljoner
kronor. Statsbidragsandelen kan med hänsyn till att det i viss omfattning
rör sig om centrala yrkesskolor beräknas till 45 procent. För byggnadskostnader
kan från här angivna utgångspunkter medelsbehovet 1959/60 beräknas
till 24 975 000 kronor eller avrundat 25 000 000 kronor.
Överstyrelsen räknar med att provisoriska lokaler skall kunna tillgodose
vissa trängande behov, i fall där dylika lokaler med fördel låter sig användas.
För budgetåren 1958/59 och 1959/60 torde böra räknas med statsbidrag
till sådana byggnader om tillhopa 3 miljoner kronor, fördelat ungefär
lika på båda budgetåren. Om man räknar med att hälften av statsbidraget
utbetalas under det budgetår, då bidraget beviljas, och den andra hälften
under följande budgetår, skulle medelsbehovet för budgetåret 1959/60 bli
1 500 000 kronor.
Statsbidrag till elevhem beviljades 1957/58 endast i ett fall med 668 000
kronor. För budgetåret 1958/59 räknar överstyrelsen med att statsbidrag
till elevhem måste beviljas med omkring 3 miljoner kronor. Budgetåret
1959/60 torde, i samband med tillkomsten av ytterligare ett antal planerade
centrala verkstadsskolor, böra beräknas att statsbidrag härtill utgår med
ett belopp icke understigande 6 miljoner kronor. Medelsbehovet kan med
utgångspunkt från detta beräknas till 3 917 000 kronor eller avrundat
4 000 000 kronor.
Till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel har under
budgetåret 1957/58 beviljats statsbidrag med i runt tal 3 miljoner kronor,
i huvudsak med tillämpning av 25 § statsbidragskungörelsen. Anskaffningen
av stadigvarande undervisningsmateriel förskjutes något framåt i tiden i
förhållande till byggnadsbidragen. Överstyrelsen räknar med att medelsbehovet
för budgetåret 1959/60 kommer att uppgå till 8 miljoner kronor.
T detta sammanhang torde även få anmälas en av stiftelsen Maria husmodersskola
i Stockholm den 3 juli 1957 gjord och sedermera kompletterad underdånig
framställning, i vilken stiftelsen anhållit om 45 procents statsbidrag
av de verkliga kostnaderna för om- och tillbyggnad av en fastighet
i kvarteret Sparren vid Ansgariegatan 2 i Stockholm samt hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte till 1958 års riksdag göra framställning om erforderligt
anslag härför.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.
Stiftelsen Maria husmodersskola, som tillkom år 1911, har till ändamål
att utan vinstsyfte för viss person driva husmodersskola i Stockholm. Husmodersskolan
skall avse att bibringa eleverna grunderna i husligt arbete
och barnavård i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt reglemente. För
fyllandet av sistnämnda ändamål äger stiftelsen mottaga och förvalta egendom
samt använda disponibla medel. Vid skolan fanns vid den tidpunkt, då
framställningen gjordes, anordnade följande heltidskurser, nämligen husmodersskolor
med ettårig utbildning eller anordnade i form av terminskurser,
yrkeskurser för utbildning av barnsköterskor, kurs för instruktionsocli
demonstrationspersonal samt verkstadsskola för bagare. Härtill kom ett
stort antal deltidskurser. Sedermera har även tillkommit en yrkeskurs för
storhushållspersonal, anordnad i lokaler vid veterinärhögskolans kårhus.
7
Kungl. May.ts proposition nr 82 år 195!)
Totala antalet elever i heltidskurser uppgick arbetsåret 1956/57 till 189.
vartill kom 389 elever i kvällskurser. 1957/58 var antalet elever i heltidskurser
181 och i deltidskurser 340. Antalet inträdessökande till dagkurserna
har väsentligt överskridit tillgången på elevplatser. Sålunda var antalet
inträdessökande till heltidskurser läsåret 1957/58 ca 400. varav endast 126
kunde antagas till de kurser, som påbörjades hösten 1957. Läsåret 1958/59
har 116 elever kunnat antagas i heltidskurser medan mer än två tredjedelar
av de inträdessökande har måst avvisas på grund av platsbrist. Genom den
nu föreslagna på- och ombyggnaden av de nuvarande lokalerna avses en
avsevärd utökning av skolans verksamhet kunna ske. Av sökandens framställning
inhämtas, att ytterligare följande heltidskurser avses skola inrättas,
nämligen en kokerskekurs för skolmåltidspersonal, en parallellavdelning
till den befintliga kursen för instruktions- och demonstrationspersonal samt
en linje för förberedande yrkesutbildning (9y-linje). Vidare planeras den
nuvarande ettåriga verkstadsskolan för bagare förlängas med ett läsår.
Totalt beräknas den sammanlagda ökningen av antalet elever i heltidskurser
till 102. Härtill kommer den ökning av antalet deltidskurser. som ett
genomförande av projektet skulle möjliggöra.
Skolan inflyttade i sina nuvarande lokaler år 1947. Fastigheten ägs av
ett kommunalt företag, AB Stockholmshem, som även uppfört lokalerna.
Stiftelsen disponerar lokalerna genom ett hyreskontrakt på 25 år, räknat
från och med den 1 oktober 1946 till den 1 oktober 1971. Aktiebolaget
Stockholmshem har genom sin verkställande direktör Erik Norman i skrivelse
till skolstyrelsen den 1 september 1958 anfört, att bolaget, i händelse
om- och tillbyggnaden kommer till stånd, intet har att erinra mot att stiftelsen
Maria husmodersskola genom hyreskontrakt får långvarig dispositionsrätt
till lokalerna. Bolaget är, anföres vidare, ävenså villigt att utföra
ifrågavarande om- och tillbyggnad. För bolagets medverkan gäller givetvis,
anför direktör Norman slutligen, att de finansiella frågorna kan lösas
på tillfredsställande sätt.
Sökanden anför i sin framställning att, då stiftelsen icke är ägare till fastigheten,
det i första hand icke ankommer på denna att bekosta nybyggnaden
utan lokalkostnaderna kommer att utgå i form av hyra. Denna beräknas
till för hela skolan ca 108 000 kronor per år. Emellertid är det, anföres
vidare, för möjligheten att förverkliga planerna oundgängligt, att stiftelsen
själv anskaffar största delen av det erforderliga kapitalet. För AB
Stockholmshem är det nödvändigt eller i varje fall önskvärt att finansieringen
ordnas genom att stiftelsen mot inteckning i fastigheten tillhandahåller
en stor del av det erforderliga kapitalet. För stiftelsen är det, anför
sökanden, nödvändigt för finansiering av den utvidgade verksamheten, att
hyran till avsevärd del motsvaras av ränteinkomst pa det kapital, som insättes
i nybyggnaden. Därjämte erfordras givetvis avsevärda belopp till
inventarieanskaffning.
Idéskisserna är upprättade av arkitektavdelningen vid Stockholms stads
fastighetskontor den 5 april 1956 och den It och 25 mars 1957. Enligt förslaget
avses den befintliga byggnaden, som är uppförd i fyra våningsplan
jämte utgrävd källare, påbyggas med ytterligare två våningsplan. Våningsplanet
4 trappor avses inrymma sysalar och vävsal, undervisningskök m. m.
Till våningsplanet 5 trappor avser man förlägga lärosalar, undervisningskök,
tviittstugeavdclning in. in. Vidare avses eu viss omdisponering ske av
de befintliga lokalerna.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
Byggnadskostnaden anges av sökanden till 1 492 000 kronor, varav
1 247 000 kronor belöper på nybyggnaden och 245 000 kronor på ombyggnadsarbetena.
Inklusive kostnaderna för anskaffning av första uppsättningen
stadigvarande undervisningsmateriel samt inventarier och inredning
beräknar sökanden totalkostnaden för projektets utförande til!
1 600 000 kronor. Sökanden påräknar enligt en ingiven finansplan 720 000
kronor i statsbidrag, 200 000 kronor i bidrag ur olika fonder samt 300 000
kronor i inkomster av varulotterier. Vidare avser man genom att belåna en
stiftelsen tillhörig fastighet å Långholmsgatan 22—24 anskaffa 380 000
kronor. Fastigheten kan enligt av skolans rektor lämnad uppgift belånas
med högst sistnämnda belopp.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har i detta ärende anfört följande.
I sitt förslag den 3 oktober 1956 angående byggnadsbidrag för lokala
m. fl. yrkesskolor framhöll överstyrelsen, bland annat, att på vrkesutbildningsomradet
också ett stort antal enskilda skolor var av utomordentligt
värde och att det gällde att bereda dessa möjlighet att under sitt fortbestånd
få tillräckliga och rationella lokaler. Överstyrelsen ansåg emellertid,
att förhållandena vid dessa skolor var så varierande, att ett statsbidrag
bestämt av Kungl. Maj:t efter fritt skön inom en av riksdagen fastställd
maximiprocent syntes vara det mest rationella. Statsbidrag till undervisnings-
och administrationslokaler föreslog överstyrelsen skulle kunna utgå
med högst 80 procent. Bidragets storlek finge, anförde överstyrelsen, givetvis
i fråga om enskilda yrkesskolor bedömas med största hänsynstagande
till möjligheterna att från annat håll erhålla medel för ändamålet. Därjämte
borde enligt överstyrelsens uppfattning betydelse tillmätas skolans
rekryteringsområde. Fn skola med riksomfattande eller i varje fall mycket
vidsträckt rekryteringsområde borde sålunda kunna tillerkännas högt statsbidrag
under det att en skola med relativt lokalt begränsat rekryteringsområde
borde fä nöja sig med lägre bidragsprocent.
I propositionen 1957: 122 anförde föredragande departementschefen
(s. 108) att han, med hänsyn till de ytterligt skiftande förhållanden som
råder beträffande skolornas huvudmannaskap, icke ansett sig böra tillstyrka
överstyrelsens förslag, att statsbidrag till lokalanskaffning skulle
kunna utgå enligt i författning givna bestämmelser. Departementschefen
anförde vidare, att det, såsom statskontoret och riksräkenskapsverket föreslagit,
syntes få bero på riksdagens beslut i varje särskilt fall, om staten
skulle lämna bidrag till kostnader för anskaffande av lokaler för enskilda
yrkesskolor.
Överstyrelsen är medveten om att det naturligtvis i detta fall kan råda
viss tveksamhet, om statsbidrag bör utgå med hänsyn till att stiftelsen,
som driver skolan, icke själv är eller blir ägare till fastigheten. Det får
emellertid anses föreligga relativt betryggande säkerhet för att byggnaden,
s°ni är byggd för skoländamål, ocksii kommer att fortsättningsvis nyttjas
för sådant ändamål. Då därtill kommer, att det är synnerligen angeläget,
att ökade resurser lokalmässigt beredes stiftelsen att bedriva sin verksamhet,
vill överstyrelsen tillstyrka, att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens
medgivande att bevilja statsbidrag till byggnadsarbetet.
I ärendet ingivna idéskisser, mot vilka överstyrelsen i huvudsak intet
har att erinra, och preliminära kostnadsberäkningar gör det endast möjligt
att ungefärligt ange storleksordningen av det statsbidrag, som bör kunna
komma i fråga. Fn relativt hög bidragsprocent synes vara eu nödvändig
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1959
förutsättning för att det planerade byggnadsföretaget överhuvudtaget skall
kunna komma till stånd. Enligt erhållna uppgifter har skolans heltidskurser
under senare år ganska konstant rekryterats till (SO procent från Stockholms
stad, till 20 procent från Stockholms läns landstingskommun och till
20 procent från riket i övrigt. Det synes därför motiverat, att — som sökanden
hemställt — räkna med 45 procent statsbidrag.
Byggnadskostnaden för påbyggnaden beräknas, som förut nämnts, till
1 247 000 kronor. Icke statsbidragsberättigade kostnader för lärar- och
vaktmästarbostäder kan beräknas motsvara (35 000 -f- 50 000 =) 85 000
kronor och kvarstående belopp blir således (1 247 000 •— 85 000 = )
1 162 000 kronor. Nettogolvytan av sådana lokaler, för vilka statsbidrag
i andra fall utgår, kan preliminärt beräknas till 835 in2. Om bidragsunderlaget
för nybyggnaden (påbyggnaden) beräknas i enlighet med statsbidragskungörelsens
11 § 2 mom. blir detta med gällande byggnadskostnads- och
ortsindex avrundat 890 000 kronor.
Statskontoret har i ärendet anfört följande.
Statskontoret har icke något att erinra mot att bidrag av statsmedel —
inom den för yrkesskolbyggnader gällande investeringsramen — medgives
utgå för genomförandet av den i ärendet ifrågakomna om- och tillbyggnaden
av den för stiftelsens verksamhet utnyttjade skolfastigheten. Enligt
ämbetsverkets mening bör emellertid bidraget begränsas att utgå å den
del av de till 1,6 miljoner kronor uppskattade kostnaderna, som stiftelsen
icke själv kan bestrida. Då stiftelsen — såvitt av handlingarna framgår —
räknat med att för ändamålet disponera egna och insamlade medel till ett
sammanlagt belopp av 880 000 kronor, torde bidraget således böra beräknas
på ett kostnadsbelopp av (1 600 000 — 880 000 =) 720 000 kronor.
I anslutning till de i fråga om kommuners och landstingskommuners
yrkesskolor gällande statsbidragsgrundema och med utgående från i ärendet
lämnade uppgifter rörande elevrekryteringen, enligt vilka skolan skulle
med 60 procent hänföra sig till Stockholms stad, med 20 procent till Stockholms
läns landstingskommun och med återstående 20 procent till riket i
övrigt, bör bidraget enligt statskontorets mening beräknas till i avrundat
belopp högst
35 X 60 X 720 000
72 000
100 X 100
20 X 720 000
100
= 151 200 +
144 000 = 367 000
50 X 20 X 720 000 \
ioo x ioo /
kronor, motsvarande
drygt hälften av det erforderliga tillskottet.
Ifrågavarande bidrag torde efter riksdagens medgivande (se prop. 1957:
122 s. 108) få utgå som ovan antytts av för den statliga bidragsgivningen
till yrkesskolbyggnader anvisade anslagsmedel.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i en den 24 januari 1959 dagtecknad redogörelse
med förslag till ytterligare insatser för främjande av sysselsättningen
inom byggnadsfacket uttalat, att man enligt styrelsens bedömande har
anledning hysa stark oro för sysselsättningen särskilt för nästkommande
vinter, såvitt ej konjunkturläget snabbt förbättras och därigenom den privata
investeringsviljan ånyo ökar. Även om eu konjunkturåterhämtning
skulle inträffa under sommaren eller hösten 1959 torde ej den privata inves
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
teringsviljan påverkas så snabbt, att den kan beräknas ge god sysselsättningseffekt
för byggnadsarbetarna redan nästkommande vinter utan först
ett gott stycke in på år 1960. Enligt styrelsens bestämda mening är det
därför nödvändigt, att det skapas en omedelbar beredskap för en ökning av
statliga och kommunala investeringar i byggnader och anläggningar samt
att åtgärder vidtages för en i mesta möjliga mån upprätthållen investering
i privata sektorn. Storleken av denna reserv kan inte beräknas mera exakt
men torde dock behöva avse arbeten av angivet slag för bortåt 2 miljarder
kronor. Förutsatt oförändrad konjunktur under det närmaste halvåret
måste nämligen kompensation för minskad sysselsättning i jämförelse med
under 1958 påbörjade byggnadsarbeten ges på grund av bortfall av en uppdämd
reserv av investeringsobjekt inom den reglerade sektorn på cirka
700 miljoner kronor, den fortsatta snabba rationaliseringen inom byggnadsfacket,
vilken medför ett successivt minskat arbetskraftsbehov, befarad
minskad investeringsvilja inom den privata sektorn samt byggnadsarbetarnas
minskade möjligheter att i nuvarande konjunkturläge erhålla kompletteringsarbete
inom andra områden, företrädesvis skogen.
För att erhålla den önskade kompensationen föreslår arbetsmarknadsstyrelsen
igångsättande i ökad utsträckning av statliga och kommunala
byggnader. Bland de offentliga byggnadsarbeten med god geografisk spridning,
som det finns möjlighet att snabbt igångsätta, befinner sig enligt av
styrelsen inhämtade uppgifter permanenta lokaler för det allmänna skolväsendet
för 273,2 miljoner kronor samt yrkesskolbyggnader för 40,1 miljoner
kronor. Då de statsbidragsanslag, som står till förfogande under
budgetåret 1958/59 i regel redan helt ianspråktagits, är en förutsättning för
att få igång ytterligare, främst större objekt, att vederbörande myndigheter
anvisas ytterligare medel redan under innevarande budgetår. Besked härom
bör lämnas snarast, eftersom man i regel får räkna med några månaders
förberedelsetid, innan objekt av någorlunda storlek kommer igång. Styrelsen
beräknar, att i första hand medel bör ställas till förfogande för igångsättning
av bland annat byggnadsarbeten för det allmänna skolväsendet till en
kostnad av 150 miljoner kronor och för yrkesskolväsendet till en kostnad
av 40 miljoner kronor.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller också, att en snabbt ökad lokaltillgång
för undervisningen även indirekt skulle vara av stort värde från sysselsättningssynpunkt,
då ungdomsarbetslösheten kunde minskas genom en
förlängning av allmänna skolplikten samt genom ökade möjligheter till
vidare utbildning vid yrkesskolor.
Kangl. Maj.ts proposition nr 82 år 1959
11
Departementschefen
Såsom framgår av de nu redovisade anslagsäskandena erfordras under
de närmaste åren betydande investeringar i byggnadsföretag för skolväsendet.
Skolöverstyrelsen bär funnit de sammanlagda kostnaderna för de
närmast aktuella byggnadsföretagen inom det allmänna skolväsendet uppgå
till omkring 645 000 000 kronor, och överstyrelsen för yrkesutbildning beräknar
en motsvarande kostnad av omkring 150 000 000 kronor för planerade
yrkesskolbyggnader runt om i landet. Det kan även nämnas, att enligt
av överstyrelserna under förra året företagna överslagsberäkningar de sammanlagda
investeringsbehoven under tioårsperioden 1959/60—1968/69 beträffande
statsbidragsberättigade skolbyggnadsföretag av de slag som här
är i fråga uppskattats till omkring 2 600 000 000 kronor, varav närmare
1 900 000 000 kronor avser periodens förra hälft.
Framför allt den successiva övergången till enhetsskola och den därmed
följande utbyggnaden av den obligatoriska skolans högstadium kräver ett
betydande lokaltillskott. Också på yrkesutbildningens område pågår en
kraftig expansion av utbildningskapaciteten. Yrkesskolornas elevantal har
under 1950-talet mer än fördubblats, och härtill kommer att de stora ungdomskullarna
nu börjar komma upp i den ålder, då yrkesutbildning blir
aktuell för dem. Fn stigande andel av årskullarna kan också förväntas söka
sin fortsatta utbildning vid yrkesskolorna, eftersom samhällsutvecklingen
medför både ökade anspråk på utbildningsmöjligheter från ungdomens sida
och samtidigt en stegrad efterfrågan på väl utbildad arbetskraft. Det förändrade
läget på arbetsmarknaden skärper också omedelbart kraven på
ökad kapacitet hos såväl det allmänna skolväsendet som yrkesskolväsendet.
Den starka efterfrågan på skollokaler i förhållande till de begränsade
investeringsresurserna gör det till en verkligt allvarlig nödvändighet att
på allt sätt rationalisera och förbilliga skolbyggnads verksamheten. I den
allmänna debatten har tid efter annan rests krav på olika åtgärder i detta
syfte. Jag har därför funnit det lämpligt att i förevarande sammanhang
något närmare redogöra för de åtgärder, som hittills vidtagits och som för
närvarande överväges för att vinna rationaliseringar och besparingar på
detta område.
Jag vill då först erinra om att den omläggning av statsbidragssystemet
beträffande skolbyggnadsverksamheten, som genomförts från och med den
1 juli 1957, bland annat åsyftar att medföra en kostnadsbegränsande effekt.
Såvitt erfarenheterna hittills utvisat synes också kommunerna vid projekteringen
av skolbyggnadsföretag allvarligt eftersträva att icke överskrida
de av skolöverstyrelsen vid prövning av lokalbehovet angivna nettogolvvtorna
samt att hålla kostnaderna inom den gräns, som det s. k. enhetspriset
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
anger. I den män denna gräns icke överskrides kan detta sägas innebära en
besparing i jämförelse med de tidigare genomsnittliga skolbyggnadskostnaderna
med omkring 15 procent.
Den kanske viktigaste förutsättningen för ett ekonomiskt skolbyggande
är emellertid en riktig skolplanermg. Fellokalisering och feldimensionering
av en ny skolanläggning medför ekonomiska konsekvenser av långt allvarligare
art än någon av dem, som uppkommer genom växlande val av byggnadsmaterial
och utrustning eller oekonomisk planlösning. Den alltjämt
pågående inflyttningen till tätorter gör det nödvändigt att försöka finna så
säkra hållpunkter som möjligt för bedömning av befolkningsutvecklingen
på längre sikt, så att skolanläggningar lokaliseras till platser, där det även
för framtiden finns behov av en skola av ifrågavarande slag och storlek.
Särskilt angeläget är detta i fråga om enhetsskolans högstadium, eftersom
dylika skolanläggningar blir kostnadskrävande på grund av det stora antalet
speciallokaler av skilda slag, såsom skolverkstäder, institutionsrum m. m.
Såväl planeringsarbetet på längre sikt som planeringen för att i de enskilda
fallen undvika felinvesteringar och överdimensioneringar har effektiviserats.
Den regionala planeringen har vunnit fastare former genom
länsskolnämndernas tillkomst, och förutsättningarna för denna verksamhet
i övrigt har väsentligt förbättrats efter skolstyrelsereformens ikraftträdande.
Vad exempelvis gäller enhetsskolplaneringen har skolöverstyrelsen från de
regionala instanserna inhämtat uppgifter angående lämpliga högstadieområden
inom respektive områden, vilket material för närvarande bearbetas.
Överläggningar med länsskolnämnder och kommuner äger rum då så erfordras.
Även i övrigt har planeringsverksamheten — på såväl det centrala
som det regionala och lokala planet — kunnat bedrivas efter metoder, som
ger större säkerhet i bedömningen både av det framtida behovet och av den
lämpliga dimensioneringen av skolanläggningar för skilda ändamål. Icke
minst betydelsefullt är att planeringsverksamheten för olika utbildningsbehov
alltmer samordnats med samhällsplaneringen i övrigt.
Näst planeringen torde utrymmesstandarden ha den största betydelsen
för byggnadsekonomin. Utrymmesbesparande åtgärder eller anordningar,
som överhuvud taget åsyftar ett effektivt och rationellt utnyttjande av
tillgängliga lokalresurser, erbjuder av naturliga skäl stora möjligheter att
sänka byggnadskostnaderna. Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 30
januari 1958 till Kungl. Maj:t överlämnat en inom överstyrelsen verkställd
utredning om lokalbehov och utrymmesekonomi. I utredningen, som numera
publicerats i överstyrelsens skriftserie, meddelas anvisningar och rekommendationer
för uppgörande av lokalprogram för skolor av olika storlek och
organisation. \ samband därmed anges utvägar att nedbringa byggnadskostnaderna
genom utrymmesbesparande åtgärder. Dessa innebär i främsta
rummet, att för enhetsskolans högstadium och gymnasiet i stället för det
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
traditionella systemet med klassrum för varje klassavdelning tillämpas en
anordning med ämnesrum och delade klassrum jämte dubbelanvändning av
vissa lokaler. Därigenom blir en skolas samtliga utrymmen effektivt utnyttjade.
Den genomsnittliga beläggningen av varje undervisningsrum uppgår
enligt detta system till minst 30 lektionstimmar i veckan. Det bör sålunda
inte förekomma, såsom fallet ofta är i våra nuvarande högre skolor, att ett
stort antal rum står outnyttjade vissa timmar, därför att klasserna i fråga
har undervisning i specialrum av olika slag. De i utredningen publicerade
lokalprogrammen synes i vad gäller anläggningar för enhetsskolans högstadium
komma att medföra en genomsnittlig utrymmesbesparing av omkring
13 procent i förhållande till traditionellt uppgjorda lokalprogram. I
vilken grad denna besparing kommer att motsvaras av reducering av kostnaderna
beror även på det sätt, på vilket byggnaden utföres, framför allt
på planlösningen. Under alla omständigheter kommer emellertid de nya
principerna för uppgörande av lokalprogram att medföra en avsevärd minskning
av anläggningskostnaderna i jämförelse med kostnaderna för på traditionellt
sätt planerade skolanläggningar. Skolor, som projekterats under de
senaste tre åren, har mer eller mindre genomgående utformats enligt dessa
principer. Det bör tilläggas, att de besparingar, som härigenom vinnes, icke
påverkar kostnaden per kvadratmeter nettogolvyta. Jag vill här slutligen
framhålla, att de ifrågavarande anvisningarna och rekommendationerna
självfallet bör i tillämpliga delar iakttas också beträffande yrkesskolbyggnadsverksamheten.
Skolhusgruppen inom statens nämnd för byggnadsforskning, i vilken
bland annat byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, landskommunernas förbund
och stadsförbundet är representerade, har hittills i huvudsak koncentrerat
sitt arbete på planlösnings studier på basis av ett av de lokalprogram,
som redovisats i skolöverstyrelsens nyssnämnda utredning, i syfte att finna
ekonomiskt fördelaktiga principlösningar. Dessa innebär bland annat att
ytan av sekundärutrymmen, såsom korridorer, trappor och kapprum, reduceras,
utan att funktionsdugligheten hos byggnaden därför eftersättes. Härigenom
bör ytterligare besparingar vinnas. Resultatet av skolhusgruppens
arbete i detta hänseende beräknas föreligga under innevarande budgetår.
Sedan skolhusgruppen till följd av beslut av 1958 års riksdag erhållit
ökade ekonomiska resurser, beräknas forskningsarbetet kunna intensifieras
i enlighet med en fyraårsplan, upptagande bland annat byggnadsteknislca
undersökningar rörande uppvärmning, ventilation, belysning, akustik, materialval.
Vidare avses en detaljanalys skola göras av samtliga utgiftsposter,
som ingår i kostnaderna för ett antal färdigställda skolbyggnader i syfte
att visa, hur olika faktorer påverkar byggnadskostnaderna. En översyn har
därjämte påbörjats av sådana av olika myndigheter utfärdade anvisningar,
som kan inverka på skolbyggnadsekonomin, bland annat brandsäkerhetsföreskrifterna
och skolöverstyrelsens anvisningar.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
Statens byggnadsbesparingsutredning har redan utgivit en serie tekniskekonomiska
specialundersökningar. Utredningen undersöker för närvarande
tillämpningen av därvid erhållna resultat på olika områden av det offentliga
byggandet, bland annat skolbyggnader, och har i detta arbete löpande
samråd med skolmyndigheterna. De rön, som på så sätt kan vinnas, kommer
att bekantgöras i form av anvisningar och rekommendationer för
planering av byggnadsföretag för skolväsendet.
I syfte att åstadkomma så ändamålsenliga inredningar som möjligt och
samtidigt vinna en viss standardisering har inom skolöverstyrelsen sedan
ett par år utförts noggranna rumsstudier över olika skollokalers funktion
och lämpliga utrustning. Detta arbete, som nu är i det närmaste avslutat,
avser komma att utmynna i anvisningar beträffande inredning av olika i en
skolanläggning ingående lokaler, illustrerade med typskisser och schematiska
inredningsuppställningar. Större delen av dessa anvisningar kommer
att publiceras under innevarande budgetår. Beträffande institutionslokaler,
skolverkstäder, slöjdsalar och skolkök kan ritningar sedan någon tid rekvireras
från skolöverstyrelsen. I fråga om institutionslokaler har för användning
vid mindre skolor och som kompletteringslokaler en viss typ av kombinationsrum
med förenklad och till följd därav mindre kostnadskrävande
inredning utexperimenterats.
De ekonomiska synpunkterna beaktas självfallet också vid prövningen
av byggnadsbidragsärendena. Fastställandet av lokalbehovet för en skola
föregås alltid av en prövning av frågan, huruvida skolan från allmänna
organisations- och planeringssynpunkter är behövlig, rätt placerad och
dimensionerad med hänsyn tagen såväl till en lämplig utformning på lång
sikt av skolorganisationen på orten som till samhällsplaneringen i övrigt.
Ritningsgranskningen syftar i första hand till att för varje byggnad finna så
effektiv planlösning som möjligt för att därigenom nedbringa bvggnadskostnaderna.
Slutligen bör här också något beröras de besparingar, som kan vinnas
genom uppförande av provisoriska skollokaler i stället för permanenta.
Inom skolhusgruppen har utarbetats vissa typer av skolpaviljonger. Avsikten
har i första hand varit att stimulera tillverkare av småhus att ta upp
skolpaviljongerna på sitt produktionsprogram. Ett antal paviljonger efter
skolhusgruppens typritningar — i förekommande fall mer eller mindre modifierade
-— har också kommit till utförande. Överhuvudtaget har kommunerna
i ökad omfattning löst sina mest akuta lokalproblem genom att bygga
paviljonger. Som exempel kan nämnas att under budgetåret 1957/58 statsbidrag
beviljats för uppförande av provisoriska skolbyggnader inom det
allmänna skolväsendet till ett sammanlagt belopp av omkring 6 650 000
kronor, motsvarande en beräknad totalkostnad av 11 544 000 kronor. Den
sammanlagda nettogolvytan uppgår till närmare 20 000 kvadratmeter.
Härigenom har tillkommit omkring 300 klassrum och ett mindre antal
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
lokaler för undervisning i slöjd, hushållsgöromål, gymnastik och naturkunskap
samt expeditionsutrymmen, skolmåltidslokaler, lärarrum och uppehållsrum.
Kostnaden per kvadratmeter nettogolvyta uppgår enligt här anförda
siffror till omkring 610 kronor. Den torde emellertid komma att stiga,
allteftersom paviljongbyggnader i större utsträckning uppföres som självständiga
skolenheter, varvid kostnader tillkommer för värmecentral, sanitära
anläggningar och i vissa fall ökade förbindelseleder. Sålunda har genomsnittskostnaderna
för de skolpaviljonger, som projekterats för uppförande i
Stockholm detta år preliminärt beräknats till omkring 675 kronor per kvadratmeter
nettogolvyta. Med nuvarande utvecklingstendens beträffande
paviljongbyggandet torde man få räkna med ett genomsnittspris av omkring
650 kronor per kvadratmeter nettogolvyta.
Enligt kungörelsen 1957: 318 utgår statsbidrag till provisoriska skollokaler
med 325 kronor per kvadratmeter nettogolvyta av lokaler för undervisning,
förvaring av skolmateriel, administration och skolmåltidsverksamhet
samt uppehållsrum för elever. Statsbidrag för permanenta lokaler beräknas
däremot i procent på bidragsunderlaget enligt särskild tabell, som baseras
på antalet skattekronor per invånare i kommunen. Bidragsunderlaget i sin tur
bestämmes med utgångspunkt i ett grundbelopp av 900 kronor per kvadratmeter
nettogolvyta av samma slag av lokaler som nyss angivits för provisoriska
skolbyggnader. Grundbeloppet omräknas med hänsyn dels till förändringarna
i byggnadsstyrelsens byggnadskostnadsindex efter den 1 januari
1956, dels till bostadsstyrelsens ortsindex. Till följd av byggnadskostnadernas
stegring kan det s. k. enhetspriset för närvarande genomsnittligt
beräknas till omkring 1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta. På
grund av ökningen av skatteunderlaget i kommunerna har i skolöverstyrelsens
anslagsäskanden det genomsnittliga procenttalet för bestämmandet av
statsbidragsanslaget för budgetåret 1959/60 beräknats till 37 procent.
Även när det gäller byggnader för yrkesskolväsendet kan man enligt
uppskattningar, som gjorts inom överstyrelsen för yrkesutbildning, räkna
med ett genomsnittligt pris av 1 000 kronor per kvadratmeter för permanenta
och 650 kronor per kvadratmeter för provisoriska skolbyggnader.
Statsbidraget till permanenta yrkesskolbyggnader bör dock, med hänsyn
till de olika reglerna för bestämmande av procentsatsen (kungörelsen 1957:
480), beräknas till i genomsnitt 45 procent av det totala bidragsunderlaget.
De anförda siffrorna innebär, att den sammanlagda investeringskostnaden
blir omkring en tredjedel lägre för paviljongbyggnader än för permanenta
anläggningar. Den sammanlagda statsbidragsutgiften minskar däremot icke
på ett motsvarande sätt, eftersom statsbidraget för provisoriska skollokaler,
omräknat i procent, utgår med 50—60 procent av bidragsunderlaget; denna
högre statsbidragsandel har som bekant tillkommit i syfte att stimulera
kommunerna till ökat paviljongbyggande för att därigenom en begränsning
av kostnaderna för samhällets totala investeringar i skolbyggnader skall
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
åstadkommas. Även om rent teoretiskt hela statsbidragsanslaget för allmänna
skolbyggnader skulle reserveras för provisoriska lokaler, skulle den
mot anslaget svarande byggnadsvolymen, uttryckt i t. ex. kvadratmeter
nettogolvyta eller antal rumsenheter, inte bli avsevärt större än om anslaget
i sin helhet utginge till permanenta lokaler. När det gäller yrkesskolbyggnader
kan man däremot — enär statsbidragsprocenten beträffande permanenta
yrkesskolbyggnader genomsnittligt kan beräknas till 45 procent —
vid ett givet statsbidragsanslag utvinna en något större byggnadsvolym
genom att ge ökat utrymme åt paviljongbyggande på bekostnad av de permanenta
yrkesskol byggena.
Av den lämnade redogörelsen framgår att från därav berörda statliga
myndigheters sida ett omfattande arbete för närvarande bedrives i syfte att
få till stånd ett rationellare och billigare byggande. Genom att utnyttja de
erfarenheter, som därvid erhålles, bör åtskilliga besparingar kunna vinnas.
Jag vill emellertid avslutningsvis understryka, att ansvaret för att detta
syfte verkligen skall nås, i mycket stor utsträckning vilar på kommunerna,
som vid planläggningen av sitt skolbyggande var för sig måste eftersträva
att icke i större utsträckning än som är oundgängligen nödvändigt utnyttja
den begränsade investeringsram, som står till buds för hela landets skolväsen.
När det nu gäller att taga ställning till anslagsbehovet för statsbidrag till
byggnadsändamål inom skolväsendet, vill jag först erinra om att från och
med ingången av år 1958 generellt byggnadstillstånd numera gäller för
byggnadsverksamhet fallande inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.
Skolbyggnadsverksamhetens omfattning begränsas sålunda icke
längre genom vissa fastställda kvoter. Omfattningen av den statsbidragsberättigade
delen av skolbyggnadsverksamheten är därför normalt i första
hand en statsfinansiell fråga, avseende storleken av de bidragsanslag, som
för ändamålet bör anvisas på driftbudgeten. Lämpligen bör emellertid alltjämt
vid anslagsavvägningen för varje budgetår räknas med ungefärliga
investeringsramar, svarande mot de bidragsanslag, som kan komma att
beviljas.
Innevarande budgetår har beträffande byggnadsarbeten för det allmänna
skolväsendet förutsatts en investeringsram av 148 000 000 kronor för permanenta
och 10 000 000 kronor för provisoriska skolbyggnader. Beträffande
yrkesskolorna förutsattes i fjolårets statsverksproposition en i huvudsak
oförändrad investeringsram av 20 000 000 kronor för permanenta skolbyggnader.
Av bland annat arbetsmarknadsskäl har emellertid utrymme lämnats
innevarande budgetår för ytterligare investeringar i permanenta skolbyggnader
för yrkesskolväsendet om 20 000 000 kronor (jfr statsutskottets
utlåtande 1958: 70 s. 10).
Beträffande den reguljärt bedrivna skolbyggnadsverksamheten under
nästa budgetår har jag icke ansett mig böra förorda någon utvidgning ut
-
17
Kungl. May.ts -proposition nr 82 år 1959
över vad som svarar mot de för innevarande budgetår tillämpade och, såvitt
gäller yrkesskolbyggnader utökade, ungefärliga investeringsramarna. Vid beräkningen
av anslagsbehovet för nästa budgetår har jag därför som utgångspunkt
tagit de anslagsbelopp, som skulle erfordras, därest nämnda investeringsramar
skulle bibehållas oförändrade jämväl nästa budgetår. Anslaget
till Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet skulle
1 sådant fall uppföras med i runt tal 64 100 000 kronor, innebärande en
automatisk minskning med 5 600 000 kronor. Jag har därvid beräknat ett
medelsbehov av omkring 2 000 000 kronor till ytterligare statsbidrag för
redan utförda byggnadsföretag. Anslaget till Bidrag till byggnadsarbeten
m. m. vid yrkesskolor skulle under samma förutsättningar uppräknas med
12 000 000 kronor till 24 000 000 kronor.
Att jag tagit nämnda ungefärliga investeringsramar till utgångspunkt för
anslagsberäkningen innebär emellertid icke att jag anser, att den nuvarande
fördelningen mellan permanenta och provisoriska anläggningar bör bibehållas
oförändrad. Bland annat av samhällsekonomiska skäl och från
planeringssynpunkt synes det mig angeläget att en viss omfördelning av tillgängliga
investeringsresurser till förmån för ett ökat paviljongbyggande
kommer till stånd. Såsom av det förut anförda framgått, kan byggnadsvolymen
för i varje fall yrkesskolväsendet ökas, om investeringsramen för
paviljonger vidgas på bekostnad av ramen för permanenta anläggningar.
Men också inom det allmänna skolväsendet bör ett ökat paviljongbyggande
stimuleras, i synnerhet som det enligt min mening bör eftersträvas och
även bör vara möjligt att åstadkomma paviljonger, för vilka byggnadskostnaderna
understiger det förut angivna genomsnittspriset 650 kronor per
kvadratmeter nettogolvyta. Det är självklart angeläget att bereda större
utrymme för statsbidrag åt sådana skolbyggnadsanläggningar, som på grund
av prisbilligt utförande ger största möjliga utbyte av det investerade beloppet
i form av nya lokalutrymmen. Genom att, där så kan ske, bygga erforderliga
lokaler enklare och med sikte på en kortare användningstid än vad
som förutsättes för permanenta anläggningar av traditionell typ kan betydande
besparingar göras. Det torde knappast heller, särskilt med tanke på
den snabba utvecklingen inom de tekniska och naturvetenskapliga områdena,
vara rationellt att i så stor utsträckning, som nu är fallet, binda den
framtida planeringen och utvecklingen på skolans område genom en alltför
stabil och definitiv lösning av det aktuella byggnadsbehovet.
En ytterligare omfördelning redan nästa budgetår i riktning mot ett ökat
utrymme för provisoriska skolbyggnader och en med beaktande av de förut
angivna anslagsbeloppens storlek motsvarande minskning av utrymmet för
permanenta skolbyggnader fordrar naturligtvis en viss omställning i planeringen
och projekteringen på det lokala planet. Det är därför icke lämpligt
att nu bestämt fixera storleken av denna omfördelning utan jag vill här
endast som riktpunkt ange, att genom de olika skolmyndigheternas med
2
— liihang till riksdagens protokoll 19f)9. 1 sand. AV 82
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
verkan det bör vara möjligt att nästa budgetår åtminstone uppnå en omfördelning,
som innebär ett utrymme för en statsbidragsberättigad skolbyggnadsverksamhet
av omkring 130 000 000 kronor för permanenta och omkring
21 000 000 kronor för provisoriska anläggningar inom det allmänna
skolväsendet samt omkring 30 000 000 kronor för permanenta och 8 000 000
kronor för provisoriska yrkesskolbyggnader. Det torde liksom hittills slutligt
få ankomma på Kungl. Maj:t att inom den totala investeringsram, varom
här är fråga, göra av omständigheterna påkallade jämkningar i fördelningen
mellan såväl de förevarande båda investeringsområdena som mellan permanenta
och provisoriska anläggningar.
Av arbetsmarknadsstyrelsens tidigare refererade framställning framgår,
att ett snabbt igångsättande av ytterligare ett stort antal statliga och kommunala
byggnadsföretag med god geografisk spridning är av största vikt
såsom en beredskapsåtgärd för att det skall bli möjligt att nästkommande
vinter uppehålla sysselsättningen inom byggnadsfacket. Eftersom arbetsmarknadssituationen
inom detta fack företer stora lokala variationer, erbjuder
skolbyggandet med dess starka geografiska spridning goda möjligheter
att bereda arbetstillfällen på sådana orter, där investeringar i annan
byggenskap för närvarande är låg. En påtaglig fördel härvidlag är, att planeringen
och projekteringen beträffande ett stort antal skolbyggnadsföretag
nått så långt, att de med kort varsel kan igångsättas. Detta är betydelsefullt,
eftersom förberedelsearbetena för de lämpliga objektens igångsättande
bör avslutas redan under första halvåret 1959, om den fulla effekten i sysselsättningshänseende,
som avsett är, skall vinnas under vintern 1959/60. En
ökad investering i skolbyggnader har också — såsom arbetsmarknadsstyrelsen
framhållit — den indirekta effekten, att ungdomsarbetslösheten kan
motverkas genom att ökade utbildningsmöjligheter beredes de växande
ungdomskullarna.
Med hänsyn härtill anser jag mig i detta sammanhang böra föreslå, att
statsbidragsberättigade byggnadsarbeten för det allmänna skolväsendet till
en sammanlagd kostnad av ytterligare 100 000 000 kronor och för yrkesskolväsendet
till en sammanlagd kostnad av ytterligare 40 000 000 kronor
medgives för nästa budgetår. För att den avsedda sysselsättningseffekten
skall erhållas är det av största vikt att de ytterligare erforderliga förberedelseåtgärderna
för igångsättande av ifrågavarande byggnadsarbeten —
vilka skall utväljas ur den av arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med de
båda överstyrelserna angivna reserven — snarast slutföres. Jag har förvissat
mig om att så kan ske och jag har därför för avsikt att — efter
framställning av de nämnda tre myndigheterna — under vårens lopp föreslå
Kungl. Maj:t att bevilja statsbidrag för här avsedda byggnadsföretag.
Huvudparten av dessa byggnadsföretag, som alla är angelägna från skolplaneringssynpunkt,
torde komma att avse permanenta skolanläggningar.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 åt 1959
Enligt gällande bestämmelser rörande utbetalningen av statsbidrag till
ifrågavarande byggnadsarbeten utbetalas hälften av det beviljade bidraget
vid arbetets påbörjande, ytterligare en fjärdedel, då byggnaden är under
tak, samt återstoden efter den slutliga avsyningen. Jag räknar med att
samtliga erforderliga förberedelseåtgärder för igångsättande skall kunna
slutföras i sådan tid, att förutsättningarna för den första statsbidragsutbetalningen
beträffande här avsedda byggnadsföretag i regel skall föreligga
alldeles i början av nästa budgetår. Med hänsyn härtill bör medel för ändamålet
uppföras på riksstaten för budgetåret 1959/60; skulle förutsättningar
för tidigare utbetalning föreligga, torde Kungl. Maj:t få föreskriva, att
statsbidraget icke må utbetalas före den 1 juli 1959.
Vad jag nu förordat föranleder för budgetåret 1959/60 ett ökat medelsbehov
uppgående till beträffande anslaget till Bidrag till vissa byggnadsarbeten
inom det allmänna skolväsendet 18 500 000 kronor och beträffande
anslaget till Bidrag till byggnadsarbeten m.m. vid yrkesskolor 9 000 000
kronor.
I anledning av vad jag i det föregående sålunda förordat bör nämnda
båda anslag för budgetåret 1959/60 uppföras med (64 100 000 +
18 500 000 —) 82 600 000 kronor respektive (24 000 000 -j- 9 000 000 =)
33 000 000 kronor. Detta innebär anslagshöjningar med 12 900 000 kronor
respektive 21 000 000 kronor eller tillhopa med 33 900 000 kronor. Sistnämnda
belopp överstiger med 26 100 000 kronor den i riksstatsförslaget
beräknade anslagshöjningen för ifrågavarande ändamål.
Vidkommande den förut redovisade framställningen från stiftelsen Maria
husmodersskola i Stockholm vill jag framhålla, att jag funnit vägande sakliga
skäl tala för att bidrag av statsmedel får utgå till kostnaderna för de
avsedda byggnadsarbetena. Med hänsyn till vad i ärendet upplysts angående
äganderättsförhållanden m.m. är jag emellertid inte beredd att för
närvarande taga slutlig ståndpunkt till framställningen, vilket jämväl innebär,
att jag inte funnit anledning att närmare pröva frågan om storleken
av ett eventuellt statsbidrag. Emgllertid vill jag, i enlighet med den ställning
som vid 1957 års riksdag intogs till frågan om statsbidrag till kostnaderna
för anskaffande av lokaler för enskilda yrkesskolor, förorda, att
Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att efter ytterligare prövning
av ärendet ur anslaget till Bidrag till byggnadsarbeten m. in. vid yrkesskolor
bevilja stiftelsen byggnad sbi drag med belopp som befinnes vara
skäligt.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i anslutning till vad jag
i det föregående anfört medgiva, att bidrag av statsmedel
må utgå till stiftelsen Maria husmodersskola i Stockholm
för anskaffande av lokaler för undervisning m.m.;
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1959
b) till Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna
skolväsendet för budgetåret 1959/60 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 82 600 000 kronor;
c) till Bidrag till byggnadsarbeten m.m. vid yrkesskolor
för budgetåret 1959/60 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 33 000 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
M. Ribbing
Ivar Hjeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1959
590397