Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
1
Nr 76
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om handel med preventivmedel; given Stockholms
slott den 13 februari 1959.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förordning om handel med preventivmedel.
GUSTAF ADOLF
Rune B. Johansson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att preventivmedel skall få försäljas även från
aulomatapparat. Utomhus skall dock sådan försäljning få äga rum endast
från automat, vari samtidigt tillhandahålles jämväl andra sjukvårds- eller
sanitetsartiklar.
Då de nya bestämmelserna leder till förhållandevis genomgripande ändringar
i den nuvarande förordningen om handel med preventivmedel, föreslås
att denna ersättes med en helt ny förordning. Den nya förordningen
avses träda i kraft den 1 juli 1959.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 76
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959
Förslag
till
Förordning
om handel med preventivmedel
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som vill, annorstädes än i apoteksinrättning eller läkemedelsförråd,
idka handel med preventivmedel skall söka tillstånd därtill, i Stockholm
hos över ståthål larämbetet och i övrigt hos polismyndigheten i den ort, där
försäljningen skall bedrivas.
2 §•
1 bistånd må beviljas endast beträffande sådana medel, som medicinalstyrelsen
godkänt för den med ansökningen avsedda försälj ningsformen.
3 §•
Försäljning må ej äga rum genom kringföring.
Utomhus må försäljning ske allenast från automatapparat, vari samtidigt
tillhandahållas jämväl andra sjukvårds- eller sanitetsartiklar.
4 §.
När skäl äro därtill, må tillstånd återkallas eller begränsas.
5 §.
Den som tillhandahåller preventivmedel i strid mot bestämmelserna i
denna förordning straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader;
och skola preventivmedel som påträffas hos honom förklaras förverkade till
kronan, om det ej är uppenbart obilligt.
Med preventivmedel som förklarats förverkade skall förfaras på sätt medicinalstyrelsen
bestämmer.
6 §•
Mot polismyndighets beslut må talan föras genom besvär hos länsstyrelsen.
Klagan över länsstyrelsens beslut må föras hos Konungen genom
besvär.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
7 §•
Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning meddelas av
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959, då förordningen den 9
september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel upphör att gälla;
dock att före den nya förordningens ikraftträdande meddelat tillstånd även
därefter behåller sin giltighet, om det icke återkallas.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 februari 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om ny förordning
om handel med preventivmedel samt anför.
1. Inledning
Försäljningen av preventivmedel regleras bland annat i förordningen
den 9 september 1938 om handel med preventivmedel. Enligt denna förordning
är all preventivmedelsförsäljning med undantag av försäljning
från apotek underkastad tillståndstvång. Inom detaljhandeln bedrives försäljningen
huvudsakligen i två former, antingen såsom butiksförsäljning
eller såsom postorderförsäljning. Försäljning utomhus är uttryckligen förbjuden.
Efter preventivmedelsförordningens tillkomst har frågan om automatförsäljning
av preventivmedel blivit aktuell och tagits upp i olika sammanhang.
Sålunda hemställde medicinalstyrelsen redan år 1946, att Kungl.
Maj:t måtte förklara hinder inte möta mot sådan försäljning inom vissa
för allmänheten tillgängliga inomhuslokaler. Vid tillkomsten av 1948 års
butikstängningslag uttalade dåvarande departementschefen (prop. 1948:
248), att det inte syntes föreligga någon anledning att i det sammanhanget
föreslå ändring i det rådande förbudet att försälja preventivmedel utomhus,
varav följde att automatförsäljning av sådan vara utomhus även
fortsättningsvis bleve förbjuden. I fråga om automatförsäljning av preventivmedel
inomhus fann han, att från de synpunkter, som förestavat
regleringen av handeln med preventivmedel, förutsättningar inte syntes
vara för handen att bevilja tillstånd härtill, ehuru sådan försäljning inte
var uttryckligen förbjuden i förordningen. Riksdagen lämnade departementschefens
uttalanden utan erinran. Därefter uttalade sig 1950 års
abortutredning för automatförsäljning av preventivmedel, och medicinal
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 7<i år 1950
styrelsen ställde sig ånyo positiv härtill och förklarade, att försäljning genom
automater var en lämplig form för saluhållandet. Även åtskilliga
tjänsteläkare tillstyrkte en sådan försäljningsform.
Frågan väcktes på nytt i samband med 1956 års ändringar i butikstängningslagstiftningen.
Min företrädare i ämbetet fann då (prop. 1956:
162) det vara tveksamt i vilken utsträckning automatförsäljning av preventivmedel
generellt kunde tillåtas inom ramen för bestämmelserna i gällande
preventivmedelsförordning. Men även spörsmålet om man över huvud
taget mera allmänt borde tillåta automatförsäljning av preventivmedel var
tveksamt och föremål för delade meningar. Olika synpunkter gjorde sig
gällande vid bedömningen av denna fråga, och för egen del var min företrädare
inte beredd att ta ställning därtill, innan spörsmålet blivit närmare
belyst.
På grund av den tveksamhet, som sålunda har yppats i fråga om såväl
lagligheten som lämpligheten av automatförsäljning av preventivmedel
tillkallade min företrädare med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den
23 mars 1956 byråchefen Sven-Hugo Ryman för att såsom utredningsman
verkställa utredning av frågan om ändrade former för försäljning av preventivmedel
och därmed sammanhängande frågor. Samtidigt tillkallades
såsom experter för att medverka i utredningsarbetet föredraganden i medicinalstyrelsen
i ärenden rörande könssjukvård, medicine licentiaten Malcolm
Tottie, skolöverläkaren, professorn Carl Wilhelm Herlitz, dåvarande studentprästen,
numera biträdande föreståndaren vid stadsmissionen i Stockholm,
pastor Ludvig Jönsson, samt advokaten Baltzar Widlund. Sedermera tillkallades
såsom ytterligare expert sekreteraren i målsmännens riksförbund,
fru Rosa Hellström-Olsson.
Utredningsmannen avlämnade den 21 augusti 1958 betänkande i ämnet
(stencilerat), innefattande utkast till bl. a. ny förordning om handel med
preventivmedel jämte tillämpningskungörelse. Om betänkandets innehåll
är utredningsmannen och samtliga experter ense.
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av försvarets sjukvårdsstyrelse,
socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
statens institut för folkhälsan, skolöverstyrelsen, kommerskollegium, statens
provningsanstalt, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, överståthållarämbetet,
rikets samtliga länsstyrelser samt domkapitlen i Uppsala
ärkestift och Stockholms stift. Medicinalstyrelsen har i anslutning till sitt
eget yttrande överlämnat utlåtande från styrelsens socialpsykiatriska
nämnd. Kommerskollegium har bifogat yttranden från samtliga handelskammare.
överståthållarämbetet har närslutit utlåtanden från stadskollegiet
och poliskammaren i Stockholm. Flertalet länsstyrelser har vid sina remisssvar
fogat yttranden från förste provinsialläkaren, lokala polismyndigheter,
barnavårdsnämnder och hälsovårdsnämnder in. fl. Vidare har följande sammanslutningar
och företag avgivit yttranden, nämligen svenska stadsför
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959
bundet, svenska socialvårdsförbundet, målsmännens riksförbund, apotekarsocietetens
direktion, Sveriges farmaceutförbund, föreningen Sveriges landsfiskaler,
svenska sjukvårdsaffärernas riksförbund, riksförbundet för sexuell
upplysning, aktiebolagets Nils Adamssons sjukvårdsaffär och H. E. Adamsson
Aktiebolag.
Utredningsmannens förslag tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran
av det övervägande flertalet remissinstanser, och endast ett fåtal avstyrkanden
föreligger. De erinringar som förekommit hänför sig huvudsakligen till
frågan om den närmare utformningen av automathandeln, främst frågan
vilka platser som bör få komma ifråga för denna försäljningsform.
Jag kommer i det följande att lämna en redogörelse dels för de i vårt land
gällande bestämmelserna om handeln med preventivmedel och om automathandeln
m. m. jämte rättstillämpningen i fråga om automathandeln med
preventivmedel, dels för automathandeln med preventivmedel i vissa främmande
länder och övergår därefter till att närmare behandla utredningsmannens
förslag.
2. Gällande bestämmelser
A. Om handel med preventivmedel
Handeln med preventivmedel regleras i främsta rummet genom förordningen
den 9 september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel med
däri genom förordningen den 4 mars 1949 (nr 59) vidtagna ändringar. Enligt
preventivmedelsförordningen i dess nu gällande lydelse skall den som annorstädes
än å apoteksinrättning vill idka handel med eller eljest tillhandahålla
allmänheten preventivmedel söka tillstånd därtill hos polismyndigheten i den
ort, där rörelsen skall utövas. Med preventivmedel förstås medel, som är avsedda
att förebygga befruktning eller överförande av könssjukdom. Tillstånd
får avse endast vissa angivna medel. När skäl är därtill, må meddelat tillstånd
återkallas. Närmare föreskrifter om tillstånds beviljande och återkallande
meddelas av Konungen. Försäljning får ej äga rum genom kringföring
och ej heller utomhus. Överträdelse av förordningen straffas med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader; därvid påträffade preventivmedel, som
uppenbarligen är avsedda att tillhandahållas olovligen, skall förklaras förverkade.
I kungörelsen den 9 september 1938 (nr 568) med vissa föreskrifter i anledning
av förordningen om handel med preventivmedel har närmare föreskrifter
meddelats om tillstånds beviljande och återkallande. Ansökning om
tillstånd skall göras skriftligen och innehålla uppgifter i följande avseenden:
a) vilka medel sökanden ämnar tillhandahålla, b) huruvida sökanden ämnar
bedriva parti- eller detaljhandel eller avser att på annat sätt tillhandahålla
medlen åt allmänheten, c) huruvida tillhandahållande skall äga rum allenast
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959
medelst posten, d) å vilket ställe rörelsen skall utövas, e) vilken reklam sökanden
ämnar bedriva och f) därest sökanden är bolag eller förening, vem
som skall föreslå rörelsen. Vid prövning av ansökning om tillstånd skall
särskilt iakttagas, bland annat, att sökanden är berättigad att idka handel i
allmänhet samt med hänsyn till den reklam han uppger sig ämna bedriva och
i övrigt kända förhållanden är lämpad att erhålla tillstånd och, om sökanden
är bolag eller förening, att rörelsen omhänderhas av lämplig föreståndare,
att uppgiven lokal för medlens tillhandahållande är ur hygienisk
synpunkt och i övrigt tillfredsställande samt att tillstånd icke meddelas att
försälja medel, som måste anses olämpliga för sitt ändamål eller kan befaras
vara skadliga, varvid i tveksamma fall yttrande bör inhämtas från
medicinalstyrelsen.
1 bevis som meddelas angående tillstånd att tillhandahålla preventivmedel
skall intagas erinran om att tillståndet må återkallas, när skäl föreligger
härför, och att försäljning ej får äga rum genom kringföring eller
utomhus. Vid prövning av fråga om återkallelse skall särskilt beaktas,
huruvida tillståndshavaren (för bolag eller förening föreståndaren) gjort
sig skyldig till förseelse, som har samband med rörelsen och som kan anses
göra honom olämplig att vidare bedriva densamma, huruvida olämplig
reklam bedrives och huruvida eljest någon väsentlig ändring inträtt i
jämförelse med förhållandena vid tillståndsprövningen. Innan tillstånd
återkallas skall tillståndshavaren, i den mån så kan ske och särskilda skäl
icke är däremot, beredas tillfälle till rättelse.
För försäljning av preventivmedel från apotek har särskilda bestämmelser
utfärdats. I kungörelsen den 18 oktober 1946 (nr 639) om tillhandahållande
av preventivmedel å apoteksinrättning föreskrives, att å apoteksinrättning,
varmed förstås såväl självständigt apotek som filialapotek, skall
följande slag av preventivmedel vara att tillgå, nämligen kondomer, pessarer,
syregelé samt spermatocida suppositorier. Skyldighet att å apoteksinrättning
tillhandahålla dessa preventivmedel föreligger emellertid icke
under tid, då nattexpedition är anordnad, och ej heller å sön- eller helgdag.
Medicinalstyrelsen äger meddela närmare föreskrifter angående arten och
beskaffenheten av de preventivmedel, som skall tillhandahållas å apoteksinrättning,
liksom angående kontroll av medlen och formerna för deras
tillhandahållande.
B. Om automathandel
Automathandeln är en tämligen modern försäljningsform, och det är först
på sistone som principen om automathandelns frihet har vunnit allmänt erkännande.
Denna handel har närmare reglerats i de hutikstängningslagar,
som tid efter annan avlöst varandra, på så sätt att den varit underkastad
samma bestämmelser om affärstid som detaljhandelsbutikerna, i den mån
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
den icke uttryckligen undantagits från lagarnas tillämpning. Autoniathandelns
frigivande har skett successivt, och denna utveckling återspeglas följaktligen
legislativt i en motsvarande krympning av tillämpningsområdet
för butikstängningslagarna.
Det första mera väsentliga steget på vägen mot en fri automathandel togs
genom tillkomsten av butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608). Lagen
innehåller i huvudsak bestämmelser om den vanliga affärstiden, om kommunala
avvikelser därifrån och om särskilt tillstånd till annan affärstid än den
vanliga. Huvudregeln är att butik får hållas öppen för allmänheten vardagar
från klockan 8 till klockan 19 med vissa möjligheter till utsträckning av tiden,
som saknar intresse i förevarande sammanhang. Kommunal myndighet
kan bestämma om inskränkningar i den vanliga affärstiden, och länsstyrelsen
kan under vissa angivna förutsättningar meddela särskilt tillstånd
för näringsidkare att hålla butik öppen för allmänheten eller att annorstädes
idka försäljning till allmänheten å tid, då det eljest icke är tillåtet.
Från lagens tillämpning undantages enligt lagen den 7 juni 1956 (nr 320)
om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 bl. a. försäljning från
automatapparat, som bedrives antingen i anslutning till egen butik, där
samma slag av varor saluföres, eller i järnvägs väntsal eller inom annan huvudsakligen
för de resande avsedd del av järnvägs stationsområde eller slutligen
å annan plats än nu sagts om försäljningen icke sker i anslutning till
annan tillhörig butik, där samma slag av varor saluföres. Såsom villkor för
att automathandeln skall vara undantagen från butikstängningslagen gäller,
att automatapparaten är av typ, som godkänts av vederbörlig myndighet,
och beträffande försäljning av tobaksvaror att tillstånd lämnats av monopolutövaren.
I fråga om försäljning av preventivmedel från automatapparat
skall emellertid ändringen i butikstängningslagen, intill dess Konungen annorlunda
förordnar, inte medföra någon ändring i tillämpningen av dittills
gällande bestämmelser.
I kungörelsen den 21 juli 1948 (nr 609) om typgranskning av automater
föreskrives, att automatapparat skall vara till typen godkänd av statens
institut för folkhälsan efter samråd med statens kriminaltekniska anstalt,
institutet dock obetaget att samråda även med annan myndighet.
Enligt 76 § 2 mom. byggnadsstadgan den 30 juni 1947 (nr 390) må i byggnadsordning
stadgas, att tillstånd skall sökas hos byggnadsnämnden för åtgärd,
som påverkar byggnads utseende eller stadsbilden, däribland skyltning.
I anslutning härtill har i det normalförslag till byggnadsordning, som
år 1948 upprättats av byggnadsstyrelsen och som — frånsett Stockholm,
Göteborg och Malmö — antagits av praktiskt taget alla städer, köpingar och
municipalsamhällen, intagits en bestämmelse att byggnadsnämndens lov
erfordras för uppsättande av skylt eller annan liknande reklamanordning.
Med skylt avses i detta sammanhang även skyltskåp och försäljningsautomat.
Enligt de särskilda föreskrifter som meddelats i normalförslaget om skylt
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1956
m. m. får skylt, som anbringats lägre än 2,50 meter över marken, skjuta fram
högst 20 cm över gatulinjen. Särskilt skall tillses, att skylten ej stör gatueller
stadsbilden, verkar förvillande för trafiken eller störande för närboende
eller anbringas så, att den försvårar gaturenhållningen.
På försäljningsautomater är också allmänna ordningsstadgan den 15 december
1956 (nr 617) tillämplig. Enligt 2 § får nämligen allmän plats inom
stadsplanelagt område i stad, köping och annat samhälle, där byggnadslagens
bestämmelser för stad äger tillämpning, icke tagas i anspråk för försälj -ningsstånd, ställningar och dylikt, såframt ej tillstånd därtill lämnats av
polismyndigheten eller — såvitt angår upplåtelse för försäljningsändamål —
i Stockholm av överståthållarämbetet. Innan tillstånd meddelas, skall yttrande
inhämtas från den kommunala nämnd eller styrelse, som kommunen
bestämt. Om denna avstyrker, får tillstånd icke meddelas.
2 § allmänna ordningsstadgan torde icke vara tillämplig å försälj ningsautomater
i vidare mån än de tar allmän plats i anspråk på sådant sätt, att
de hindrar dess användning för avsett ändamål eller vållar olägenhet från
ordningssynpunkt. Härigenom faller flertalet av de mindre försäljningsautomaterna
utanför bestämmelsen. Även för en mindre automat kan det dock
— beroende på dess avsedda placering — bli fråga om ett sådant ianspråktagande
av den allmänna platsen, att tillstånd fordras enligt ordningsstadgan.
För större fristående automater eller andra automater, som på ett hindrande
sätt skjuter ut över den allmänna platsen, krävs alltid särskilt tillstånd
enligt förevarande paragraf. Om automaten emellertid anbringas i trappa,
port eller nisch, som gränsar till den allmänna platsen, och detta på ett
sådant sätt, att något utrymme å eller ovanför den allmänna platsen icke
tages i anspråk, synes tillstånd enligt ordningsstadgan icke erforderligt.
3. Rättstillämpningen i fråga om automathandeln med preventivmedel
Trots den restriktiva ståndpunkt som statsmakterna i samband med tillkomsten
av 1948 års butikstängningslag jämte 1956 års ändringar däri intagit
i fråga om automatförsäljning av preventivmedel, har tillstånd i icke
obetydlig omfattning beviljats till sådan försäljning inomhus. Enligt uppgifter
hänförliga till slutet av år 1956 skulle sålunda i runt tal drygt 150 preventivmedelsautomater
finnas uppsatta på olika orter, bortsett från automater
inom militära förläggningar. I Stockholm har däremot den tillståndsbeviljande
myndigheten regelmässigt avslagit ansökningar om automatförsäljning
av preventivmedel. Någon sådan försäljning förekommer inte heller i
huvudstaden annat än vid militärförband.
Att de tillståndsgivande myndigheterna kommit till olika resultat med
avseende å tillåtligheten av automathandel inomhus sammanhänger uppenbarligen
med att denna försäljningsform inte var aktuell vid preventivmedelsförordningens
tillkomst och att varken själva förordningen eller förarbe
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959
tena till denna ger några säkra hållpunkter för frågans bedömande. I viss
mån har rättsläget dock numera klarnat på detta område, sedan Kungl.
Maj :t den 15 juni 1956 meddelat beslut i ett antal besvärsmål, som samtliga
gällt ifrågasatt tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel inom
offentliga toaletter. Genom dessa avgöranden torde det få anses fastslaget,
att hinder föreligger enligt gällande rätt att meddela tillstånd till sådan försäljning
i toaletter, tillgängliga för allmänheten, övervägande skäl talar för
att sådant hinder möter mot tillstånd till försäljning av preventivmedel från
automat även i andra för allmänheten tillgängliga inomhuslokaler, möjligen
med undantag för butikslokaler. Redan beviljade tillstånd får emellertid
enligt samma avgöranden inte återkallas enbart på den grund att tillståndet
inte bort lämnas, utan för återkallelse fordras sådana särskilda skäl, som närmare
anges i tillämpningskungörelsen till preventivmedelsförordningen.
Den restriktiva ståndpunkt som statsmakterna intagit till automathandeln
med preventivmedel hav icke avsett sadan handel inom militärförbanden.
I tjänstemeddelanden från försvarets sjukvårdsstyrelse (Tsjv 1955 nr
8) har med giltighet från och med den 15 december 1955 följande föreskrifter
meddelats rörande automathandel med preventivmedel.
Kondomer lillhandahålles i automater, som installeras på lämplig plats
inom förbandet. Förbandschef äger bevilja tillstånd härtill åt den, som
innehar medgivande av polismyndighet i orten att driva handel med preventivmedel.
Försäljningen av preventivmedel sker i läger- eller manskapskassans
regi. Skriftligt avtal eller kontrakt upprättas för viss tid mellan lägereller
manskapskassan och tillståndshavaren. 1 § butikstängningslagen utgör
icke hinder för försäljning genom automat å annan tid än den vanliga affärstiden
under förutsättning att försäljningen äger rum endast till personal och
värnpliktiga vid förbandet. Förpackningarnas storlek, kvalitet, pris in. in.
bestämmes av sjukvårdsstyrelsen.
4. Automathandeln med preventivmedel i vissa främmande länder
Danmark
I borgerlig straffelovs § 235 stadgas bötesstraff dels för den som på förargelseväckande
sätt gör reklam för eller salubjuder medel, som är tjänliga
att förebygga havandeskap, dels för den som utan uttrycklig anmodan utsänder
reklam för sådana medel till person, som icke driver lovlig försäljning
med preventivmedel.
Grundläggande bestämmelser rörande försäljning av preventivmedel ges
i övrigt i It § första stycket lov om foranstaltninger i anledning af svangerskab
in. v., vilken utfärdats den 23 juni 1956. Där stadgas, att föremål som är
tjänliga att förebygga havandeskap får säljas endast om de godkänts av
justitieministern efter samråd med sundhedsstyrelsen. Justitieministern
äger vidare rätt att efter samråd med handelsministern fastställa priserna
på preventivmedel. Dessa far säljas endast på apotek och de övriga för
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 ur 1959
säljningsställen som godkänts av tjänsteläkaren efter samråd med polismyndigheten.
Överträdelse av bestämmelserna straffas med böter. Justitieministern
äger enligt 12 § samma lag utfärda närmare föreskrifter rörande
lagens tillämpning.
I de nu gällande föreskrifterna av justitieministern stadgas bl. a., att kondomer
får säljas endast i förseglade förpackningar, på vilka skall finnas antecknat
hållbarhetsdata, pris samt grossistens eller importörens eller den
inhemske tillverkarens hemvist och inregistrerade varumärke. Försäljningen
får ske allenast inom den för kondomen angivna hållbarhetstiden.
I anslutning till de nu refererade bestämmelserna har sundhedsstyrelsen
utfärdat ett cirkulär till tjänsteläkarna angående godkännande av försäljningsställen
för preventivmedel. Inledningsvis framhålles i cirkuläret, att avsikten
icke är att begränsa antalet försäljningsställen utan endast att skapa
underlag för kontrollen av handeln med preventivmedel. Godkännande får
icke meddelas beträffande sådana försäljningsställen, varifrån säljes otuktiga
och oanständiga skrifter eller bilder eller om vilka polismyndigheten
eljest har sig något ofördelaktigt bekant. För att säkra kontrollen över preventivmedlens
kvalitet och ge köparna möjlighet att reklamera vid eventuella
fel godkännes endast sökande, som har fast försäljningsställe. Enbart
postorderförsäljning av preventivmedel är icke tillåtet. Enligt gällande praxis
är det, frånsett apoteken, blott sjukvårdsaffärer, tobaksaffärer och herrfrisörer,
som får tillstånd att saluhålla preventivmedel. Sjukvårdsaffärernas tillstånd
brukar omfatta både kondomer och pessarer; de övrigas endast kondomer.
Kemiska medel får bara saluföras på apotek.
För försäljning av preventivmedel genom automat fordras särskilt tillstånd.
Sådant ges blott åt den som har allmänt tillstånd att sälja preventivmedel.
Automatförsäljning utomhus tillätes ej; de godkända automaterna är
i regel placerade i herrtoaletter på restauranger och hotell, och i automaterna
tillhandahålles endast kondomer. Vid tillstånd till denna automatförsäljning
fästes i övrigt följande villkor. Automaten skall vara vit till färgen. På automatens
framsida skall med tydliga, icke mindre än 1/2 cm höga bokstäver
anges namn och adress på den firma, som ansvarar för automaten och dess
innehåll. Annan lext än denna samt »Prseservativer for msend» med uppgift
om pris och antal får icke finnas på eller vid automaten. Denna text skall
vara i mörk färg och höjden på bokstäver och siffror får ej överstiga 15 mm.
Genom automaten får endast säljas en kondom i varje förpackning till ett
pris av 1:— dkr. Genom regelbunden kontroll skall tillses, att automaten
fungerar tillfredsställande och att de saluförda kondomerna är av god och
hållbar kvalitet. Hos firmor, som bedriver automatförsäljning, skall finnas
anställd en person, som är väl insatt i handeln med kondomer.
I Köpenhamn finns drygt 500 godkända automater, från vilka säljes ca
100 000 kondomer om året. Tillsyn över automathandeln utövas av sedlighetspolisen.
Varken där eller hos sundhetsstyrelsen har man några in
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
vändningar mot denna handel. Automatförsäljning förekommer även i
Århus, Odense och Ålborg.
Finland
Finland saknar helt speciallagstiftning på förevarande område, om man
bortser från att kemiska medel innehållande starkt verkande ämnen faller
under apoteksvarulagen och därför är receptbelagda. Ej heller finns i strafflagen
något brott upptaget med anknytning till preventivmedel.
Mekaniska preventivmedel får således saluföras utan några inskränkningar.
Apotek, sjukvårdsaffärer och tobaksaffärer säljer preventivmedel,
i allmänhet kondomer. Någon automatförsäljning av sådana medel förekommer
icke.
Norge
För försäljning av kemiska preventivmedel fordras tillstånd av sosialdepartementet.
I övrigt föreligger ingen speciallagstiftning rörande preventivmedel.
Sådana medel ingår icke i de varuslag, som enligt handelslagstiftningen
får säljas genom automat.
Storbritannien
Några statliga föreskrifter som reglerar handeln med preventivmedel finns
ej. I princip äger vem som helst handla därmed.
Frågan om försäljning av preventivmedel genom automat blev hösten
1949 föremål för en debatt i parlamentet. Flera ledamöter gjorde därvid
inrikesministern uppmärksam på att automatförsäljning av preventivmedel
förekom på flera platser i landet. Automaterna var placerade utomhus, utanför
biografer och på andra ställen utmed gatorna. På frågor vilka åtgärder
inrikesministern avsåg att vidtaga för att skydda ungdomen, svarade han,
att han låtit utarbeta ett normalförslag till lokala ordningsbestämmelser om
förbud mot försäljning av preventivmedel genom automat samt att detta
normalförslag skulle utsändas till alla kommunalfullmäktige (country and
borough councils). I den mån de kommunala myndigheterna därefter antog
normalförslaget att gälla såsom lokala ordningsbestämmelser, skulle dessa
fastställas av inrikesministern.
Västtyskland
Den tyska strafflagen (Strafgesetzbuch) stadgar i § 184 straff för den som
på ett sedlighetssårande sätt offentligen annonserar eller gör reklam för
medel, föremål eller förfaranden, vilka är avsedda att användas för att förebygga
könssjukdomar, eller på en för allmänheten tillgänglig plats utställer
sådana medel eller föremål. Bestämmelsen åsyftar icke att hindra försäljning
av preventivmedel i vidare mån än denna bedrives på ett sedlighetssårande
sätt.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
Federala bestämmelser om handel med preventivmedel ges i övrigt i 20 §
lagen den 23 juli 1953 om bekämpande av könssjukdomar (Gesetz zur
Bekämpfung der Geschlechtskrankheiten). Däri föreskrives bl. a., att föremål
som är avsedda att förebygga, bota eller lindra könssjukdomar eller sjukdomar
avseende könsorganen får försäljas endast efter tillstånd av Bundesgesundheitsamt
(motsvarande medicinalstyrelsen i Sverige) samt att tillstånd
skall vägras om föremålet är hälsovådligt eller olämpligt för uppgivet
ändamål. I övrigt finns inga speciella federala bestämmelser rörande handeln
med preventivmedel.
I Hamburg och en del andra orter i Västtyskland saluföres kondomer i
automater, placerade såväl utomhus som i offentliga herrtoaletter. Utomhusautomaterna
innehåller i regel även andra varuslag, men det förekommer
också sådana automater med enbart kondomer. Bland de varuslag som saluföres
i automater tillsammans med preventivmedel kan nämnas film, rakblad,
pappersnäsdukar, sanitetstamponger och pastiller. Automaterna är
ofta uppsatta i anslutning till butik, där samma slags varor tillhandahålles,
men det är också vanligt med utomhusautomater utan sådan anknytning.
Ytterligare kan beträffande automaternas placering anmärkas, att de ofta
placerats på sådan höjd att mindre barn icke har möjlighet att göra inköp
i automaten utan särskilda föranstaltningar. Några större olägenheter av
automathandeln med preventivmedel, sådan den utformats i Hamburg, har
enligt berörda myndigheter icke försports.
5. Utredningsmannens förslag och yttrandena däröver
A. Principiella synpunkter på automathandel med preventivmedel
U t rednings mannen
Utredningsmannen konstaterar till en början, att 1938 års preventivmedelsförordning
såtillvida innefattade en slutgiltig lösning av den tidigare
omstridda preventiv medelsfrågan, som samhället därmed erkände
dessa medels berättigande. Intet har därefter inträffat, som enligt
hans mening skulle kunna leda till att man från principiell synpunkt kan
överväga en begränsning av den nuvarande, enligt förordningen tillåtna
handel med preventivmedel som sker över disk eller genom postorder. Frågan
gäller därför, huruvida samhället mot bakgrunden av sitt tidigare ställningstagande
nu bör vidga ramen för preventivmedelsförordningen till att omfatta
försäljning av sådana medel även genom automat. En naturlig utgångspunkt
anser utredningsmannen därvid vara, att lagstiftningen inte bör lägga
hinder i vägen för att den moderna tekniken utnyttjas inom detaljhandeln,
såvida inte allvarligare olägenheter kan befaras uppstå, och han anser intet
skäl föreligga, varför detta omdöme skulle sakna giltighet i fråga om handeln
med preventivmedel.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 7959
Utredningsmannen övergår därefter till att närmare skärskåda de skäl, som
kan anföras för och emot den kompletterande distributionsform på området
som automatförsäljning innebär.
Beträffande skälen för automatförsäljning av preventivmedel
framhåller utredningsmannen inledningsvis, att det preventivmedel,
som närmast är aktuellt för automatförsäljning, är kondomen och
att det kan användas i syfte att förebygga såväl befruktning som överförande
av könssjukdom, främst gonorré.
Enligt utredningsmannen ligger det vidare i sakens natur, att automathandelns
väsentliga fördel att medge distribution av varor dygnet runt är
särskilt framträdande i fråga om en sådan vara som preservativ för män.
Automatförsäljning möjliggör också diskreta inköp. Tekniska hinder föreligger
inte mot försäljning av preventivmedel genom automat, och varan är
lätt att förpacka för denna distributionsform.
Från mera allmänna synpunkter talar därjämte enligt utredningsmannens
mening starkt till förmån för automathandeln önskemålet att preventivmedlen
göres lätt tillgängliga för att öka möjligheterna att förhindra inte önskvärd
befruktning och överförande av könssjukdom. Särskilt när det gäller de
tillfälliga förbindelserna erinras om att havandeskap efter sådana förbindelser
ofta leder till illegal abort eller också kan få svåra sociala följdverkningar
för både modern och barnet. Risken för venerisk smitta är också
påtaglig inom tillfälliga förbindelser.
Den illegala handeln med preventivmedel utgör enligt utredningsmannen
ytterligare en viktig omständighet, som inte får förbises i detta sammanhang.
De mest framträdande olägenheterna med denna handel synes vara,
att de hygieniska förhållanden varunder verksamheten bedrives ofta fyller
inte ens blygsamma anspråk och att köparna av allt att döma sannolikt
måste betala oskäligt höga priser för varor av mindre god eller direkt undermålig
kvalitet. Illegal försäljning torde ofta bedrivas genom kringvandrande
personer och då inte sällan under anstötliga former. Ovanligt är inte, att preventivmedel
utbjudes illegalt till barn och ungdom i samband med nöjestillställningar
utomhus. Det är därför angeläget, att samhället skapar förutsättningar
för en legal preventivmedelshandel av tillräcklig omfattning och
så beskaffad, att man kan beröva de illegala försäljarna deras marknad. Enligt
utredningsmannen torde detta mål i praktiken inte kunna uppnås utan
att man undanröjer de nuvarande hindren mot automathandeln.
En utvidgad automathandel med preventivmedel bedömes också kunna få
en prisutjämnande effekt på hela den legala preventivmedelsmarknaden.
Utredningsmannen erinrar beträffande skälen mot automatförsäljning
av preventivmedel först om att statsmakterna tidigare
intog en restriktiv ståndpunkt till automathandeln över huvud taget men att
denna ståndpunkt numera i allt väsentligt har övergivits. De i dagens läge
aktuella invändningarna mot automatförsäljning av preventivmedel synes
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959
också hänföra sig mindre till försäljningsformen såsom sådan än till det
slag av varor, som det här är fråga om.
De skäl som kan anföras mot automatförsäljning av preventivmedel ligger
enligt utredningsmannen väsentligen på det etiska planet, men vid sidan
härav har man att beakta även ordningssynpunkter och estetiska synpunkter.
Bland de betänkligheter som har anförts mot sådan handel, nämner utredningsmannen
främst, att automaterna på ett olämpligt sätt skulle rikta
barns uppmärksamhet på sexuallivet, att de ofördelaktigt skulle påverka
de ungas fantasi, att de skulle befordra promiscuitet bland minderåriga eller
grundlägga inte önskvärda samlagsvanor bland yngre samt att den med automaterna
förenade lättåtkomligheten av preventivmedel skulle undergräva
ungdomens ansvarskänsla och självdisciplin. Därutöver anföres, att automaterna
skulle kunna väcka anstöt på många håll samt att de skulle kunna
föranleda nedskräpning och förargelse.
Den ojämförligt allvarligaste invändningen mot automatförsäljning av
preventivmedel anser utredningsmannen ligga i farhågorna för att en sådan
försäljning skulle leda till ökning av de tillfälliga sexuella förbindelserna
bland ungdom. Det saknas inte företrädare för en så långtgående uppfattning,
att man på denna grund bör införa ett fullständigt förbud mot denna
försäljningsform, och därvid hänvisas inte sällan till de många legala inköpsmöjligheter
som redan nu står till buds.
I utredning mannens ställningstagande understrykes,
att preventivmedelsfrågan i vårt land har passerat det stadium då inställningen
till denna fråga var kontroversiell och känsloladdad. Han anser automathandeln
med preventivmedel mera utgöra ett praktiskt än ett principiellt
problem. De motiv som har anförts till förmån för automathandeln är enligt
hans mening så starka, att samhället inte rimligen bör ställa sig avvisande
till denna försäljningsform, om det är möjligt att utforma handeln så,
att den inte medför några allvarligare olägenheter.
Ehuru mycket talar för att man endast i ringa grad skulle kunna motverka
promiscuitet genom att försvåra tillgången till preventivmedel, anser utredningsmannen
det vara väsentligt, att automathandeln gestaltas så, att den
inte ger anledning till uppfattningen att samhället skulle vilja främja tillfälliga
sexuella förbindelser. Härvidlag måste man främst hålla ungdomen
i sikte. Farhågorna för mindre barns nyfikenhet eller klåfingrighet eller för
bristande ordning vid platsen för automaten synes utredningsmannen vara
av underordnad betydelse, och dessa problem torde det för övrigt vara lättare
att bemästra. Han upplyser, att olägenheter av sist angiven natur endast i
ringa utsträckning har påvisats av de myndigheter, som till honom redovisat
sina erfarenheter av den hittillsvarande automatförsäljningen.
I detta sammanhang understryker utredningsmannen betydelsen av den
obligatoriska sexualundervisningen i skolorna. Han menar nämligen, att en
lagstiftning, som avser att främja en ändamålsenligt reglerad automathandel
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
med preventivmedel, ter sig mindre betänklig från barna- och ungdomsskyddande
synpunkter i samma män som sexualundervisningen i skolorna
lyckas med att bibringa ungdomen en sådan helhetssyn på det sexuella livet,
som ger den förmåga att ställa preventivmedelsfrågan i dess rätta sammanhang.
De överväganden som utredningsmannen sålunda ställts inför har lett
honom fram till ståndpunkten, att det låter sig göra att reglera automathandeln
med preventivmedel på ett sätt, som bör kunna godtagas från de
skilda synpunkter som samhället här har att bevaka. Enligt utredningsmannen
bör automatförsäljning få bedrivas på härför lämpliga platser såväl
inomhus som utomhus, utomhus dock endast om i automaten samtidigt tillliandahålles
jämväl andra sjukvårds- eller sanitetsartiklar.
Remissyttrandena
Det övervägande flertalet remissinstanser ansluter sig till eller lämnar
utan erinran utredningsmannens ståndpunkt, att samhället inte rimligen
bör ställa sig avvisande till automathandel med preventivmedel, om det är
möjligt att utforma handeln så, att den inte medför några allvarligare olägenheter.
De flesta remissinstanserna är också ense med utredningsmannen
om att det bör låta sig göra att reglera automathandeln i fråga på ett godtagbart
sätt. Bland dem som helhjärtat ställer sig bakom utredningsmannens
principiella uppfattning må särskilt nämnas socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
överståthållarämbetet, flertalet länsstyrelser och riksförbundet för
sexuell upplysning.
Utan att vilja motsätta sig en utvidgad automathandel med preventivmedel
framhåller länsstyrelsen i Jönköpings län, att länsstyrelsen inte är övertygad
om att olägenheterna helt kan undvikas, och såväl nämnda länsstyrelse
som många andra remissinstanser, bland dem skolöverstyrelsen, understryker
starkt betydelsen av att de barna- och ungdoinsskyddande synpunkterna
blir beaktade.
Domkapitlet i Uppsala ärkestift finner visserligen, att starka invändningar
av principiell och praktisk natur måste göras mot utredningsförslaget och
motiveringarna däri, men domkapitlet anser sig på grund av de nuvarande
allvarliga missförhållandena inom preventivmedelsdistributionen likväl inte
kunna helt avstyrka en automathandel på området.
Länsstyrelsen i Hallands län ställer sig tveksam till frågan, huruvida och
i vilken omfattning sådan handel bör tillrådas. De av utredningsmannen
anförda skälen har emellertid övertygat länsstyrelsen om att man, åtminstone
försöksvis, bör pröva en utvidgad automatförsäljning enligt utredningsmannens
förslag.
Även Malmö stads hälsovårdsnämnd förordar, att automatförsäljning
skall få ske försöksvis. Enligt nämnden bör i en första etapp utomhusförsäljningen
begränsas till apotek och sjukvårdsaffärer. Inomhusapparater
17
Kangl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
bör få uppsättas endast i nattpolikliniker, sjukvårdsaffärer och — inom de
största samhällena — i ett begränsat antal kommunala bekvämlighetsinrättningar,
som står under tillsyn.
Styrelsen för målsmännens riksförbund, vilket för närvarande företräder
370 föräldraföreningar med tillsammans över 300 000 målsmän, erinrar
om att en så ömtålig fråga som lämpligheten av automathandel med preventivmedel
utgör självfallet måste uppvisa stora differenser inom en grupp
av denna storleksordning och att styrelsen därför inte anser sig kunna ta
ställning till förslaget med anspråk på att företräda en något så när enhetlig
föräldraopinion. Styrelsen framhåller emellertid, att denna omständighet
inte får tolkas såsom ett principiellt avståndstagande från användningen av
preventivmedel utan att det är styrelsens övertygelse att majoriteten av förbundets
medlemmar anser, att preventivmedlen har en viktig uppgift att
fylla inom ramen för ett ansvarsfyllt sexualliv. Åtgärder, ägnade att få bort
det ovärdiga smussel och hemlighetsmakeri, som ännu i alltför stor utsträckning
omger dessa medel, måste därför hälsas med tillfredsställelse,
varvid ungdomsvårdande synpunkter dock måste tillmätas avgörande
betydelse.
Endast länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens län, en minoritet inom
domkapitlet i Uppsala ärkestift, barnavårdsnämnden i Enköping, förste
provinsialläkaren i Jönköpings län samt svenska sjukvårdsaffärernas riksförbund
ställer sig helt avvisande till automathandel med preventivmedel.
Länsstyrelsen i Uppsala län vänder sig särskilt mot förslaget att tillåta
försäljning av preventivmedel genom utomhusautomater och hänvisar därvid
först till att inte något av våra tre nordiska grannländer ansett sig böra
tillåta sådan försäljning. Det kan enligt länsstyrelsen icke bestridas, att möjligheten
att när som helst skaffa preventivmedel kommer att bidraga till att
öka antalet tillfälliga könsförbindelser, särskilt bland ungdomen. En öppen
försäljning genom automat kommer att av många uppfattas som en samhällets
sanktion av lösa förbindelser, förklarar länsstyrelsen och fortsätter.
Länsstyrelsen har svårt att föreställa sig att det skulle stå någon starkare
och mera utbredd folkopinion bakom utredningsförslaget om preventivmedelsautomater.
Länsstyrelsen håller fastmer för troligt att ännu större grupper
av medborgare skulle anse att en i princip frisläppt automathandel med
preventivmedel icke är önskvärd och att den otvivelaktigt skulle vålla mera
skada än nytta. Något verkligt samhällsintresse kan ett sådant radikalt underlättande
av preventivmedelshandeln icke anses innebära. Man måste även
taga hänsyn till att eu lagfäst fri handel med preventivmedel i den utmanande
öppna form, som utomhusautomater innebär, skulle för stora grupper
av samhällsmedborgare innebära en allvarlig kränkning av hela deras livsåskådning.
Samhället bör ej bidraga till att uppluckra anständighetsbegreppet
mera än som redan skett. Särskilt måste samhället vara skyldigt att beakta
opinionen hos de föräldrar, som bär ansvaret för barnens och ungdomens
fostran och som med rätta kunna kräva samhällets bistånd härvidlag.
2— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 76
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år W59
Länsstyrelsen anser vidare, att den kompromiss mellan motvägande intressen,
som åstadkoms på 1930-talet, fortfarande utgör en bärig grund för reglering
av handeln med preventivmedel. De möjligheter, som nu finns för inköp
av preventivmedel, torde vara fullt tillräckliga. Några verkligt starka
skäl att gå längre än som gällande bestämmelser medger har utredningsmannen
enligt länsstyrelsens mening inte kunnat påvisa.
Länsstyrelsen i Västerbottens län grundar sitt avstyrkande på i huvudsak
samma skäl.
Något utpräglat behov av preventivmedelsautomater anser svenska sjukvårdsaffärernas
riksförbund inte föreligga annat än vid de militära förbanden.
Att nattetid tillhandahålla preventivmedel åt lösa förbindelser innebär
enligt riksförbundet att man stimulerar den lössläppliet, som man på andra
vägar söker begränsa. Riksförbundet förklarar sig vidare icke tro, att lätttillgängligare
preventivmedel skulle medföra en nedgång i frekvensen av
könssjukdomar. Avslutningsvis anför riksförundet.
I betänkandet rörande denna fråga har beklagligtvis en viktig omständighet
förbisetts. -— De svenska sjukvårdsaffärerna har en icke oväsentlig mission
att fylla vid handeln av preventivmedel. Med mångårig erfarenhet tillhandahålles
vederhäftig upplysningslitteratur och gives råd i stor utsträckning.
Den personliga kontakten och ansvarskänslan bör betraktas som en
viktig sanerande faktor, som givetvis inte kan ersättas genom automater
inom denna specifika handel.
Sammanfattningsvis anser vi att åtgärden att utöka de officiellt sanktionerade
försäljningsställena (apotek, sjukvårdsaffärer, etc.) med automater i
avträden, vare sig nu dessa befinner sig i folketshuslokaler, danssalonger,
busstationer in. fl. ställen, måste betraktas som ytterst förkastlig, både ur
etisk och hygienisk synvinkel.
B. Frågor rörande utformningen av automathandel med preventivmedel
U tredningsmannen
Utredningsmannen behandlar först den centrala frågan, var automaterna
skall få placeras. Såväl i vårt land som i vissa främmande länder synes uppmärksamheten
härvidlag främst ha riktats på de betänkligheter, som kan
anföras mot automatförsäljning utomhus. Tydligen har man därvid särskilt
haft i sikte de frestelser till impulsinköp, som utomhus placerade automater
skulle kunna väcka bland ungdomen. Med utomhusförsälj ning avser utredningsmannen
även sådan försäljning inomhus, som äger rum under utomhusliknande
förhållanden, exempelvis i tunnelbanestationer, foajéer till nöjesinrättningar
och dylika lokaler. Utredningsmannen inventerar i första hand
de olika grupper av inom huslokaler, som från distributionssynpunkt
kan antas vara ändamålsenliga för automatförsäljning av preventivmedel,
i syfte att för varje sådan grupp söka bedöma, huruvida betänkligheterna
mot automatförsäljning där är så stora, att lokalerna icke bör få
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 ur 1959
19
komma ifråga för ändamålet. Mot bakgrunden härav tar utredningsmannen
upp frågan om automatförsäljning utomhus.
Automatförsäljning av preventivmedel synes enligt utredningsmannen
främst böra komma i fråga i samband med den handel, som bedrives av
apotek och sjukvårdsaffärer. Självfallet bör formella hinder icke resas mot
automatförsäljning i apotekens och sjukvårdsaffärernas försäljningslokaler.
Med försäljningslokaler kan här likställas sådana förrum (väntrum) till
dessa, som stänges samtidigt med försäljningslokalerna i övrigt. Därmed
vinnes emellertid icke andra fördelar än att kunden under affärernas normala
öppethållande kan göra sina inköp snabbt och utan att behöva konfronteras
med en expedit.
Utredningsmannen ställer därefter frågan, huruvida man inte åtminstone
bör godta automatförsäljning i sådana väntrum till apotek och sjukvårdsaffärer,
som kan hållas öppna dygnet runt. Om väntrummen inte är för
små, anser han dem lämpade för den distributionsform som automathandeln
utgör. De är naturliga platser för automatförsäljning, samtidigt som de tilllåter
diskreta inköp. Emellertid har apotekarsocieteten uttryckt farhågor
för att väntrummen på kvällarna skulle kunna bli samlingsplatser för
nyfiken ungdom eller att försäljningen där eljest skulle kunna äventyra
allmän ordning. Även om sådana problem utan större svårigheter skulle
kunna bemästras, räknar utredningsmannen med att flera väntrum av nu
angiven anledning kanske inte kommer att utnyttjas för ändamålet. Många
apotek och flertalet sjukvårdsaffärer torde för övrigt sakna sådana väntrum
av tillräcklig storlek, och han finner det icke vara realistiskt att räkna med
tillkomsten av dylika lokaler i någon större omfattning. En till dessa platser
lokaliserad automatförsäljning av preventivmedel kommer därför att få begränsad
räckvidd. Med hänsyn till önskvärdheten att i görligaste mån anknyta
automathandeln till apotek och sjukvårdsaffärer anser utredningsmannen,
alt man då får överväga att tillåta automatförsäljning utomhus i
anslutning till dessa försäljningsställen. Ställningstagandet till denna fråga
påverkas emellertid av möjligheten att i andra inomhuslokaler tillgodose
ortens behov av preventivmedelsautomater. Utredningsmannen återkommer
därför till frågan, sedan inventeringen av tänkbara inomhusutrymmen
har slutförts.
Naturliga platser för automatförsäljning av preventivmedel utgör enligt
utredningsmannen vidare natt polikliniker för förebyggande behandling mot
könssjukdomar. Sådana förekommer nu i Stockholm, Göteborg och Malmö.
I väntrummet till göteborgskliniken har också uppsatts eu automat, som
anlitas även av andra än dem, som besöker kliniken i behandlingssyfte.
De offentliga toaletterna finner utredningsmannen därnäst komma i betraktande
såsom möjliga platser för automatförsäljning av preventivmedel.
Bortses från militärförbanden, har den hittillsvarande automathandeln med
sådana medel så golt som undantagslöst koncentrerats till dessa lokaler. Så
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
som en förutsättning för att sådan handel över huvud taget skall få bedrivas
i offentliga toaletter måste enligt utredningsmannen krävas, att de står
under ständig tillsyn. Urinoarer och andra obevakade bekvämlighetsinrättningar
bör sålunda under inga förhållanden få användas för denna försäljning.
Även mot toaletter, som står under ständig tillsyn, har i förevarande
hänseende vissa betänkligheter anförts. Dessa betänkligheter är dock enligt
utredningsmannens mening inte av den styrka, att de motiverar ett förbud
mot automatförsäljning där. Om en sådan toalett uppfyller rimliga standardkrav
kan den redan i och för sig vara godtagbar för försäljningen ifråga, och
den kan dessutom på grund av förhållandena i orten vara att föredra framför
andra aktuella platser. Av betydelse är också, att några påtagliga olägenheter
inte påvisats i fråga om den hittillsvarande automatförsäljningen i de
offentliga toaletterna. Under vissa förhållanden anser utredningsmannen
därför bevakade offentliga toaletter kunna godtagas för automatförsäljning
av preventivmedel. Ett bestämt krav måste dock vara, att de hygieniska förhållandena
i lokalen är tillfredsställande.
Med offentliga toaletter har utredningsmannen icke åsyftat toaletterna vid
järnvägsstationerna. Eftersom dessa främst är avsedda för resande, anser
han det icke vara lämpligt att preventivmedelsförsäljning förekommer där.
Järnvägsstationerna har också på många håll blivit en samlingsplats för
ortens ungdom, vilket ytterligare talar emot automatförsäljning av preventivmedel
därstädes. Preventivmedelsautomater bör enligt hans mening över
huvud taget icke förekomma inom järnvägs stationsområde. Enligt vad
han inhämtat delas denna uppfattning helt av järnvägsstyrelsen.
Ett svårare problem anser utredningsmannen toaletterna vid busstationerna
erbjuda, eftersom dessa stationer så gott som undantagslöst är lokaliserade
till ett torg eller annan allmän plats av liknande karaktär. Denna
omständighet leder enligt hans mening till att de i förevarande avseende
i princip torde få bedömas på samma sätt som de offentliga toaletterna i
allmänhet. Toalettens anknytning till en busstation kan emellertid med
hänsyn till de barna- och ungdomsskyddande synpunkterna påkalla en mera
restriktiv bedömning än eljest av frågan, huruvida lokalen bör tillåtas för
automatförsäljning eller inte.
Utredningsmannen påpekar, att automatförsäljning vidare förekommer i
bekvämlighetsinrättningar inom Folkets-husanläggningar. Bekvämlighetsinrättningarna
inom sådana och liknande anläggningar liksom också inom
teatrar och biografer är enligt hans uppfattning icke lämpliga såsom platser
för automatförsälj ningen.
Av de inomhuslokaler, som det finns anledning att ytterligare särskilt
beakta, återstår enligt utredningsmannen främst bekvämlighetsinrättningarna
vid dansrestauranger, folkparksanläggningar och andra nöjesetablissemang.
Härmed anser han sig vara inne på det svåraste avvägningsproblemet.
A ena sidan skulle automathandeln med all sannolikhet fylla ett särskilt
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 ur 1959
stort behov just vid nöjesinrättningarna, eftersom många sexuella förbindelser
av tillfällig natur torde inledas där. Denna synpunkt har säkerligen
också varit en bidragande orsak till att preventivmedelsautomater i inte
ringa utsträckning uppsatts i här ifrågavarande bekvämlighetsinrättningar.
Å andra sidan kan starka betänkligheter anföras mot att sanktionera denna
utveckling. Förekomsten av automathandel med preventivmedel på dessa
platser skulle nämligen kunna tydas som om man på ansvarigt håll betraktar
sexuellt umgänge såsom normal avslutning på den underhållning eller förströelse,
som nöjesinrättningarna bereder.
Av det föregående anser utredningsmannen framgå, att åtskilliga, kanske
till och med flertalet samhällen icke kan erbjuda andra tänkbara inomhuslokaler
för automatförsälj ning av preventivmedel på tider, då apotek och
andra affärer normalt är stängda, än bekvämlighetsinrättningarna vid nöjesetablissemangen.
Skulle man nu godta dessa lokaler för automatförsäljning
och samtidigt avvisa sådan försäljning utomhus på härför lämpade platser,
skulle resultatet för många samhällen följaktligen bli, att försäljningen av
preventivmedel vid kvällens inbrott överflyttades från apoteket och andra
affärer, som tillhandahåller sådana medel, till samhällets kanske enda restaurang
eller folkparksanläggning. En sådan koncentrering av automatförsäljningen
till nöjesinrättningarna ter sig enligt utredningsmannens mening
särskilt betänklig mot bakgrunden av att dessa utgör en vanlig samlingsplats
för ortens ungdom.
Automaterna bör dessutom vara lättillgängliga även för andra än dem,
som besöker nöjesinrättningarna. Utredningsmannen finner det inte vara
rimligt, att den som önskar inköpa preventivmedel efter affärstid inte har
någon annan utväg än att bege sig till en restaurang eller folkpark.
Trots de i det föregående anförda betänkligheterna anser utredningsmannen
sig likväl icke kunna föreslå ett ovillkorligt förbud mot automatförsäljning
inom nöjesinrättningarna. En nöjesplats kan nämligen ha en sådan
karaktär och vara belägen på så stort avstånd från annan i orten efter
affärstid tillgänglig inköpskälla, att det skulle kunna leda till större skada
än nytta om man förbjöd automatförsäljning därstädes. Utredningsmannen
har härvid särskilt i åtanke sådana avsides belägna nöjesplatser, där man
av erfarenhet vet att talrika sexuella förbindelser av tillfällig natur inleds.
Han understryker emellertid, att nöjesetablissemangen endast i undantagsfall
bör få komma ifråga för automatförsäljning av preventivmedel.
Utredningsmannen finner av del anförda framgå, att en till inomhuslokaler
begränsad aulomathandel med preventivmedel på många håll icke
medger en godtagbar lösning av automathandeln. Han anser därför, att man
på allvar måste överväga frågan om automatförsäljning utomhus. Innan
han närmare behandlar de skäl, som kan anföras för och emot ulomhusförsäljningen,
redogör han emellertid för sin uppfattning om den automatför
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
sälj ning, som redan nu förekommer inom militär förläggningar och större
industrianläggningar.
Utmärkande för den på dessa platser bedrivna automathandeln finner
utredningsmannen vara att den riktar sig till en viss bestämd personkrets.
Så gott som undantagslöst är det fråga om vuxna män. Att denna automatförsäljning
fyller ett stort behov torde vara ovedersägligt. Utomstående
äger som regel icke tillträde till områdena, varför det inte är fråga om försäljning
till allmänheten i egentlig mening. Militärförbanden har i stor utsträckning
ställt sig positiva till den där bedrivna automatförsäljningen,
och några betänkligheter anser utredningsmannen rimligen inte kunna anföras
mot denna form av försäljning vare sig inom militärförläggningarna
eller inom industrianläggningarna. Eftersom områdena är inhägnade eller
bevakade, torde det i och för sig vara utan större betydelse om automaterna
placeras inomhus eller utomhus. Ur diskretionssynpunkt synes dock placering
inomhus i allmänhet böra föredragas. Tillgången till lämpliga utrymmen
inomhus torde också göra placering utomhus mindre aktuell.
Utredningsmannen övergår härefter till frågan, huruvida automatförsäljning
av preventivmedel till allmänheten bör få förekomma uto in h u s.
Genom att tillåta även utomhusförsäljning får man i stort sett obegränsade
möjligheter att lokalisera automathandeln i ett samhälle till de härför mest
ändamålsenliga platserna. Redan detta finner utredningsmannen vara en
stor fördel, inte minst med hänsyn till att den illegala handeln härigenom
kan bekämpas på ett effektivt sätt. Härtill kommer enligt utredningsmannens
mening att en lämpligt spridd automathandel utomhus minskar behovet
av sådana inomhuslokaler, mot vilkas utnyttjande för ändamålet
betänkligheter kan anföras. Utredningsmannen finner sig därför böra
undersöka, huruvida utomhusförsäljningen från skilda synpunkter helt
eller delvis kan vara att föredra framför inomhusförsäljningen.
Utredningsmannen erinrar om vad han tidigare anfört därom, att det
ligger närmast till hands att tänka sig automatförsäljning utomhus i direkt
anslutning till de butiker, som tillhandahåller preventivmedel över disk,
främst apotek och sjukvårdsaffärer. En här bedriven automathandel med
preventivmedel är inte förenad med de särskilda olägenheter, som i det
föregående påvisats i fråga om automatförsäljning i offentliga toaletter och
framför allt i bekvämlighetsinrättningar vid nöjesetablissemangen. Gentemot
en placering av automater utanför apoteken och sjukvårdsaffärerna
kan emellertid anföras andra betänkligheter. Utredningsmannen har därvid
inte så mycket i sikte farhågorna för att automaten skulle kunna väcka
anstöt bland dem, som besöker butiken i helt andra ärenden, eftersom en
sådan konsekvens skulle kunna undvikas genom att automaten placeras
så att den kan dras in under tiden för butikens öppethållande. Farhågorna
för barns nyfikenhet eller klåfingrighet anser han inte heller få tillmätas
avgörande betydelse. Den omständigheten, att automaten är föremål för
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
allmän insyn, utgör nämligen samtidigt ett hämmande moment härvidlag,
och några större svårigheter torde inte föreligga för ordningsmakten att
hålla automaten under erforderlig uppsikt. I stället träder enligt utredningsmannens
mening i förgrunden de betänkligheter, som ligger däri, att
en utomhus placerad preventivmedelsautomat genom sin blotta förekomst
på eller invid allmän plats utgör en opåkallad reklam för varan, något som
kan fresta ungdomen till impulsinköp. En sådan automat skulle också
kunna väcka anstöt hland befolkningen på orten över huvud taget.
Om man förknippar en utomhus bedriven automatförsäljning av preventivmedel
med villkoret, att även andra varor måste försäljas i automaterna,
anser utredningsmannen emellertid, att man kan undvika att automaterna
tilldrar sig inte önskvärd uppmärksamhet. I samma syfte skulle
man då också föreskriva, att dessa inte får förses med reklamtext, som på
ett uppseendeväckande eller eljest olämpligt sätt utmärker de där saluförda
preventivmedlen. Därutöver måste enligt utredningsmannens mening övervägas,
huruvida man bör begränsa automaternas varusortiment. Som exempel
nämner han att i Hamburg, där preventivmedel försäljes utomhus i
automat såväl såsom enda varuslag som jämsides med andra artiklar, det
är vanligt, att automaterna innehåller sådana varor som rakblad, sanitetsbindor
eller -tamponger, näsdukar, pastiller och film vid sidan av preventivmedel.
Så skilda varuslag som film och preventivmedel bör dock enligt
hans mening inte förekomma i en och samma automat. Utredningsmannen
anser över huvud taget det vara mindre lämpligt med ett alltför heterogent
varusortiment i detta sammanhang. Ju mera olikartat varusortimentet blir,
desto större blir nämligen den krets av köpare, som opåkallat kommer att
konfronteras med preventivmedelsförpackningarna. Utomhus synes därför
enligt utredningsmannens mening endast böra tillåtas sådana automater,
vari jämte preventivmedel saluföres andra slag av sjukvårds- och sanitetsar
tik lar, som är lämpade för denna försälj ningsf orm. Detta villkor liksom
förbudet mot olämplig reklam anser utredningsmannen böra upptagas som
tvingande föreskrifter i hithörande författningar.
För att om möjligt få automatförsäljningen i första hand lokaliserad till
apoteken har utredningsmannen övervägt frågan om utvidgning av skyldigheten
för apoteksinrättningarna att tillhandahålla preventivmedel till
att avse även annan tid än normal expeditionstid, dvs. kvällar och nätter
samt sön- och helgdagar. I överensstämmelse med medicinalstyrelsens och
apotekarsocietetens härvidlag samstämmigt uttalade önskemål har han
emellertid stannat för att begränsa den tilltänkta utvidgningen av den nuvarande
expeditionstiden i fråga om dessa medel till sön- och helgdagar.
En längre gående utsträckning av expeditionstiden i förevarande avseende
skulle nämligen leda till att åtminstone vissa apotek blev tvungna att hålla
automat med preventivmedel, och utredningsmannen anser inle tillräckliga
skäl föreligga för att skapa automattvång för apoteken. Han räknar
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
emellertid med att apoteken liksom för övrigt också sjuk vårdsaffärerna
efter automathandelns frigivande successivt kommer att anskaffa sanitetsautomater,
i vilket sammanhang han konstaterar, att förbandsautomater,
lämpliga för ändamålet, redan har installerats vid ett antal apotek.
Utredningsmannen vill till och med ifrågasätta, huruvida icke i själva
verket försäljning av preventivmedel utomhus från en för olika slag av
sanitetsartiklar avsedd automat i många fall skulle te sig lämpligare än
inomhusförsäljningen och upplyser i detta sammanhang om att vissa av
honom tillfrågade myndigheter har föredragit utomhusförsäljning i anslutning
till apotek och sjukvårdsaffärer framför försäljning i bekvämlighetsinrättningar
samt att apotekarsocieteten på förfrågan förklarat sig hellre
se att automater placeras utomhus i anslutning till apoteken än i dessas
väntrum. Utredningsmannen anser för sin del övervägande skäl tala för att
automater av den blandade typ, som förut angivits, bör få förekomma på
lämpliga platser utomhus, och han har den uppfattningen att sådan utomhusförsäljning
på många håll skulle vara att föredra framför automatförsäljning
inomhus. Dylika automater är enligt hans mening helt enkelt att
betrakta som speciella sjukvårdsaffärer och bör därför i fråga om preventivmedelsförsäljningen
i princip bedömas på samma sätt som sådana affärer.
Mot bakgrunden av det uppsving, som kännetecknat den senaste utvecklingen
av automathandeln över huvud taget anser han det också finnas
anledning anta, att sådana sanitetsautomater av lämplig utformning
utan större tidsutdräkt kommer att introduceras på den svenska marknaden.
Genom att för utomhusförsäljningen föreskriva den här föreslagna automattypen
blir det enligt utredningsmannens mening dessutom inte nödvändigt
att upprätthålla kravet på automatens anknytning till apotek eller
sjukvårdsaffär. Nämnda inrättningar bör sålunda kunna få sätta upp automater
på annan lämplig plats i samhället, och hinder bör inte heller möta
för att specialföretag, som driver försäljning av sjukvårds- och sanitetsartiklar
i stor skala, får uppsätta automater på lämpliga platser utomhus
även på ort, där företaget inte har etablerat någon detaljhandelsbutik.
Utredningsmannen anger vissa allmänna riktlinjer för automaternas
placering. Han anser sålunda, alt tillstånd till automatförsäljning
av preventivmedel i omedelbar anslutning till apotek eller sjukvårdsaffär
alltid bör ges, om platsen inte är uppenbart olämplig för ändamålet.
Olämplig finner han platsen vara, om den ligger i närheten av en skola;
över huvud taget bör sådana platser undvikas, där barn och ungdom vanligen
samlas.
Vad beträffar de platser utomhus, som inte har anknytning till apotek och
sjukvårdsaffär bör enligt utredningsmannens mening vid prövningen förutom
de barna- och ungdomsskyddande synpunkterna även ordnings- och
trevnadssynpunkter särskilt beaktas. Allmänt sett synes undandragna
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
platser härvidlag böra stå tillbaka för platser, där olika slags detaljhandel
normalt bedrives inom orten. Hänsyn bör vidare tagas till pietetssynpunkter,
så alt automater inte uppsättes på platser, där det av särskild anledning kan
befaras, att de kommer att väcka anstöt. Någon generell klassificering av för
automatförsäljningen lämpliga utomhusplatser låter sig emellertid inte
göra, eftersom förhållandena skiftar från ort till ort och de lokala förhållandena
ytterst måste tillmätas avgörande betydelse.
Lika litet som i fråga om utomhusförsäljningen är det enligt utredningsmannen
rörande inomhusför sälj ningen möjligt att genom lagstiftning bestämma
vilka platser, som bör kunna godtagas för ändamålet. Även här
måste de lokala förhållandena på orten ytterst bli utslagsgivande för bedömandet.
Med hänsyn härtill har han inte heller ansett sig böra föreslå ett
ovillkorligt förbud mot automatförsäljning av preventivmedel ens i sådana
lokaler, som allmänt sett ter sig mindre lämpliga härför. Utredningsmannen
anser dock, att tillstånd till automatförsäljning inomhus bör kunna vägras
av det skälet, att annan lämpligare plats i närheten — utomhus eller inomhus
— står till buds för ändamålet, och sådant tillstånd bör enligt hans mening''
på i det föregående anförda skäl i fråga om nöjesinrättningarna alltid
vägras, därest automatförsäljning med fördel kan bedrivas på annan plats
ej för långt därifrån.
Vid den redovisning, som utredningsmannen sålunda lämnat rörande automathandelns
framtida utformning, har han inte direkt haft i sikte den
automatförsäljning, som redan bedrives och även framdeles bör få bedrivas
inom militärförläggningar och större industrianläggningar. Inom dessa områden
bör enligt hans mening tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel
som regel kunna lämnas utan någon mera ingående prövning i fråga
om automatens placering.
Remissyttrandena
I flera remissyttranden framhålles, att den av utredningsmannen föreslagna
utformningen av automathandeln med preventivmedel utgör en väl
genomförd avvägning av de skilda synpunkter, som här kommer i betraktande.
Det övervägande flertalet av de remissinstanser, som anser att automathandeln
i princip bör friges även på detta område, ansluter sig också i
huvudsak till eller har intet väsentligt att erinra mot den lösning av frågan,
som utredningsförslaget innebär. Vissa erinringar och kompletterande synpunkter
har emellertid framkommit.
Vad först beträffar frågan, huruvida automatförsäljning skall få bedrivas
även utomhus är det endast ett fåtal remissinstanser, som ställer sig
tveksamma härtill.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att en dylik försäljning knappast torde
få den med reformen eftersträvade effekten. Kommer utomhusautomaterna
— såsom utredningsmannen föreslagit och som från många synpunkter kan
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
ske också är nödvändigt — att placeras huvudsakligen på sådana platser, där
försäljningen blir föremål för allmän insyn, kommer detta enligt länsstyrelsens
mening att avskräcka många, vilkas inköp man velat underlätta genom
ifrågavarande distributionsform. Köpmotståndet i detta fall kommer
knappast heller att elimineras genom att sortimentet i automaten utökas
med andra sjukvårds- och sanitetsartiklar. Länsstyrelsen framhåller också,
att en utomhus bedriven automathandel säkerligen kommer att väcka förargelse
och anstöt i vida kretsar.
I samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i Örebro län, som särskilt betonar,
att det inte finns några erfarenheter att bygga på härvidlag, eftersom
utomhusförsäljning hittills varit förbjuden.
Poliskammaren i Göteborg förordar, att tillståndsgivningen blir restriktiv
i fråga om utomhusautomater intill dess närmare erfarenheter vunnits.
Aktiebolaget Nils Adamssons sjukvårdsaffär konstaterar med tillfredsställelse,
att utredningsmannen föreslagit automatförsäljning även utomhus,
men finner det vara tveksamt, huruvida utomhusförsälj ningen som regel
skulle vara lämpligare än inomhusförsäljningen. Bolaget pekar härvidlag
särskilt på diskretionssynpunkterna och anser, att det i förarbetena inte
bör göras något direkt uttalande till förmån för någotdera alternativet.
Riksförbundet för sexuell upplysning berör samma problem och framhåller,
att tillstånd till automatförsäljning bör beviljas för en fullt godtagbar
inomhusplats, även om det omedelbart utanför eller i närheten till äventyrs
skulle finnas en lämpligare utomhusplats.
Ett flertal remissinstanser har särskilt behandlat det av utredningsmannen
för utomhusförsäljning uppställda villkoret, att även andra slag av sjukvårds-
eller sanitetsartiklar än preventivmedel skall tillhandahållas i automaten.
En allmänt positiv inställning till sådana sanitetsauto mater
kommer till uttryck i yttrandena från medicinalstyrelsen, handelskammaren
i Gävle samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Målsmännens riksförbund
understryker liksom barnavårdsnämnden i Uppsala betydelsen av att
tvingande bestämmelse härom intages i preventivmedelsförordningen, och
riksförbundet för sexuell upplysning, som finner utredningsmannens ifrågavarande
uppslag gott, anser det vara naturligt att övriga varor blir av föreslagen
typ. Länsstyrelsen i Stockholms län och polischefen i Kristianstad
finner det inte nödvändigt att begränsa varusortimentet till sanitetsartiklar
utan anser att även andra för automathandel lämpade artiklar bör få försäljas
vid sidan av preventivmedel.
Några remissinstanser ställer sig däremot tveksamma till eller anser sig
böra avstyrka utredningsmannens förslag på denna punkt. Statens institut
för folkhälsan ifrågasätter lämpligheten av att införa tvingande bestämmelse
om sanitetsautomater, även om sådana automater ibland vore att föredra
framför renodlade preventivmedelsautomater. Länsstyrelsen i Söderman
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 76'' år 1959
lands län framhåller, att om någon större efterfrågan, såsom är antagligt, inte
uppkommer på de övriga sanitetsvarorna dessa torde bli av sämre beskaffenhet
på grund av långvarig lagring. Enligt länsstyrelsen bör man undvika
en föreskrift, som kan verka i sådan riktning. Polischefen i Västervik är inne
på samma tema. Han erinrar om att sanitetsautomater kan leda till ökade
underhållskostnader och därmed ökade priser på preventivmedel.
Poliskammaren i Eskilstuna anser liksom förste provinsialläkaren i Kronobergs
län, att preventivmedlen inte bör omges med någon hemlighetsfullhet
och att sanitetsautomater därför inte är av nöden.
Direkt olyckligt finner Aktiebolaget Nils Adamssons sjukvårdsaffär villkoret
om sanitetsautomater. Bolaget vill visserligen inte helt bestrida att försäljningen
av preventivmedel såsom en vara bland flera i sjukvårdsautomater
i vissa fall skulle kunna vara en lämplig övergångsform eller möjligen på en
del platser t. o. in. den slutligt riktiga formen för preventivmedelsförsäljningen
utomhus i automat. Men bolaget anser att kombineringen med andra
sjukvårdsartiklar i de flesta sammanhang innebär en alldeles onödig åtgärd.
Försäljningen av de andra sjukvårdsartiklarna kommer inte att löna
sig och inverkar därför fördyrande på de automatförsålda preventivmedlen.
Bolaget föreslår med hänsyn härtill, att tillhandahållandet av andra sjukvårdsartiklar
i preventivmedelsautomat utomhus inte skall utgöra törutsättning
för tillstånd utan att det skall få ankomma på den tillståndsgivande
myndigheten att fästa sådant villkor vid tillståndet, om myndigheten så finner
önskvärt.
Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter lämpligheten av att göra skillnad
mellan utomhus- och inomhusautomater. Länsstyrelsen, som är böjd
för att förorda sanitetsautomater även inomhus, erinrar om att det eljest
kan bli svårt att avgöra till vilken kategori en automat är att hänföra.
I remissyttrandena har vidare frågan om automaternas placering
ägnats stor uppmärksamhet. Det är särskilt barna- och ungdomsvårdande
synpunkter som jämte diskretionssynpunkter härvidlag stått i förgrunden.
Några remissinstanser har närmare uppehållit sig vid automatförsäljning
i anslutning till apotek och sjukvårdsaffärer.
Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det från alla synpunkter lämpligt
att apoteken i så stor utsträckning som möjligt åtar sig handeln med preventivmedel.
Även om något tvång att hålla automater för ändamålet inte
hör åläggas apoteken i lag, anser länsstyrelsen, att medicinalstyrelsen bör
försöka träffa överenskommelse med apotekarsocieteten om att uppsätta
sådana automater i anslutning till apoteken. Enligt länsstyrelsens mening
är det också lämpligt, att preventivmedelsautomater uppsättes i anslutning
till sjukvårdsaffärer.
Även målsmännens riksförbund anser sig kunna dela uppfattningen, att
det ligger närmast till hands att tänka sig en automatförsäljning av preven
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
tivmedel i anslutning till apotek och sjukvårdsaffärer. Härigenom skulle
enligt förbundet möjlighet ges att på ett varsamt sätt vänja allmänheten
vid dessa automater.
Domkapitlet i Uppsala ärkestift understryker vikten av att automathandeln
utformas så, att det medicinska syftet tydligt framhäves, och domkapitlet
finner därför att tillstånd till automatförsäljning bör begränsas
till att avse automater, uppsatta i eller i omedelbar anslutning till apotek,
sjukvårdsaffärer och nattpolikliniker.
Länsstyrelsen i Örebro län uttalar däremot, att många apotek inte torde
kunna anses lämpliga för automatförsäljning av preventivmedel med hänsyn
till deras ofta centrala och utsatta läge. Av de fyra apoteken inom Örebro
stad är sålunda de tre största belägna vid starkt upplysta och synnerligen
livligt -— kvällstid inte minst av ungdom — trafikerade gator. Sjukvårdsaffärerna
har i stället ofta ett mer undanskymt läge, vilket i många
fall enligt länsstyrelsens mening skulle göra dessa mer lämpade för automathandeln.
Apotekarsocietetens direktion anser sig inte kunna biträda utredningsmannens
uppfattning, att en av apoteken bedriven automatförsäljning av
preventivmedel i särskilt hög grad skulle kunna bidra till att bryta den sociala
tabuering, som ännu vidlåder preventivmedlen. Genom den apoteken
ålagda skyldigheten att försälja preventivmedel torde i tillräckligt hög grad
dessa medels medicinska och sociala erkännande ha blivit tillgodosett.
Direktionen framhåller vidare, att tvång till försäljning på detta sätt i vart
fall inte bör ifrågakomma för apotekens vidkommande.
Också medicinalstyrelsen och Sveriges farmacevtförbund understryker
betydelsen av att apotekens medverkan till automatförsäljningen får ske
helt på frivillighetens väg.
Handelskammaren i Gävle framhåller, att tillstånd till automatförsäljning
bör ges åt företag, som driver försäljning av sjukvårds- och sanitetsartiklar
i inte alltför obetydlig omfattning, medan Västernorrlands länsavdelning
av föreningen Sveriges landsfiskaler ifrågasätter, huruvida dylikt tillstånd
inte bör kunna lämnas även åt frisérsalonger, som redan förut erhållit tillstånd
till försäljning av preventivmedel över disk.
Handelskammaren i Göteborg anser, att automatbutiker bör räknas till
samma kategori av lokaler som sjukvårdsaffärernas förrum eller väntrum.
Enligt kammaren anses det inom branschen inte vara någon större skillnad
mellan, å ena sidan, ett förrum till ett apotek eller en sjukvårdsaffär, som
efter butikstängningstid måste vara skilt från butiken i övrigt, samt, å den
andra, en automatbutik med preventivmedel som enda handelsvara. Samma
uttalande gör H. E. Adamsson Aktiebolag.
Några remissinstanser finner automatförsäljning av preventivmedel i
offentliga toaletter vara mer eller mindre olämplig.
Socialstyrelsen uttalar i denna fråga, att styrelsen inte finner placering
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
av preventivmedelsautomater i offentliga toaletter vara särskilt tilltalande.
Styrelsen framställer emellertid inte något yrkande om förbud mot sådan
försäljning inom dessa lokaler under hänvisning till att försäljningen enligt
utredningsförslaget bör medges endast i sådana bekvämlighetsinrättningar,
som står under ständig tillsyn och där de hygieniska förhållandena
är fullt tillfredsställande.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att tillstånd till automatförsäljning
i offentliga toaletter med hänsyn till allmänna ordnings- och
trevnadssynpunkter bör ges endast i undantagsfall.
Gatunämnden i Stockholm hyser visserligen betänkligheter mot preventivmedelsautomater
inom de bevakade offentliga bekvämlighetsinrättningarna
men anser sig likväl kunna tillstyrka en sådan försäljning försöksvis
under någon tid för att man skall bli i stånd att vinna närmare erfarenheter
härav. Till gatunämndens förslag ansluter sig stadskollegiet i Stockholm.
Målsmännens riksförbund anser, att en till offentliga toaletter hänvisad
automatförsäljning av preventivmedel kan komma att inverka menligt på
den allmänna synen på preventivmedel. Enligt förbundets mening bör man
i stället sträva efter att bringa upp denna syn på ett högre plan och söka
nå jämställighet mellan preventivmedel och sanitetsvaror i övrigt.
Förste provinsialläkaren i Gotlands län finner inte skäl föreligga för
tillstånd till automater i offentliga bekvämlighetsinrättningar, om utomhusautomater
enligt utredningsmannens förslag blir tillåtna.
Helt negativt till de offentliga toaletterna såsom försäljningsplats för
preventivmedel ställer sig gatukontoret i Stockholm. Kontoret anför.
De erfarenheter, som gatukontoret har, talar icke för lämpligheten av
att i de offentliga bekvämlighetsinrättningarna medgiva försälj ningsautomater.
Kontoret har också konsekvent motsatt sig alla framställningar beträffande
tillstånd för dylika. Som skäl härför kan anföras, att bekvämlighetsinrättningarna
i stor omfattning drar till sig lösa element och orosstiftare,
som ur ordnings- och trevnadssynpunkt skapar mycket svårbemästrade
problem, vilka t. o. in. medfört, att bekvämlighetsinrättningar fått
stängas på kvällarna. Även om det övervägande antalet allmänna toaletter
för närvarande är bemannade, är dock tendensen, att man övergår till obemannade
genom samordning med försäljningskiosker. Med hänsyn härtill
och då man kan förutsätta, att automathandeln i anslutning till apotek och
sjukvårdsaffärer kommer att vara tillfyllest, vill gatukontoret icke för sin
del tillstyrka en dylik handel i de allmänna bekvämlighetsinrättningarna,
enär det kan befaras, att den ytterligare skulle försvåra ordningshållningen
därstädes.
Även II. E. Adamsson Aktiebolag finner de offentliga toaletterna vara
olämpliga såsom försäljningsställen för preventivmedel. Bolaget hänvisar
särskilt till att det just är ungdomen, som gör sina inköp på dessa toaletter,
och att denna ungdom i stor utsträckning utgöres av tonåringar, som
utan skada skulle avstå från inköp, om de måste besöka ett apotek, en
30 Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959
sjukvårdsaffär eller en automat, placerad utomhus enligt utredningsmannens
förslag.
I flera yttranden beröres frågan om automatförsäljning av preventivmedel
vid järnvägs-, buss- och tunnelbanestationer samt inom teatrar, biografer,
folketshusanläggningar, idrottsanläggningar och andra liknande
inomhuslokaler, där människor av båda könen samlas.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner inte anledning föreligga till alltför
stor restriktivitet i fråga om automaternas placering. Enligt länsstyrelsens
mening synes toaletter vid buss- och järnvägsstationer kunna komma ifråga
för automatförsäljning av preventivmedel.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att preventivmedelsautomater
bör få förekomma även i bekvämlighetsinrättningarna inom folketshusanläggningar.
Riksförbundet för sexuell upplysning tar särskilt upp frågan om automatförsäljning
inom folketshusanläggningar. Dessa framhålles vara till sin karaktär
och utformning så olika på olika platser i landet, att förbundet finner
det vara oriktigt att behandla dem så generellt som utredningsmannen
gjort. I många fall kan de jämställas med teatrar och biografer, i andra
fall utgör de stora byggnadskomplex av fastighetskaraktär med hyresgäster
av olika slag. Sistnämnda förhållande är det vanliga i Stockholm och Göteborg
och på andra större platser. Någon enstaka lokal inom sådana komplex
kan jämställas med exempelvis en teaterlokal, men detta gäller inte
komplexet i dess helhet. Enligt förbundet bör därför den tillståndsgivande
myndigheten beakta, vilken karaktär den ifrågavarande inrättningen har
och avgöra frågan om tillstånd från fall till fall.
Aktiebolaget Nils Adamssons sjukvårdsaffär finner utredningsmannens
avvisande inställning till automatförsäljning vid järnvägsstationer vara
alltför kategorisk. Bolaget anför, att ett mycket stort antal toaletter vid
järnvägsstationerna är fullt jämförbara med de offentliga toaletterna i
samhällena. Ofta är toaletten vid järnvägsstationen samhällets enda offentliga
toalett. Det torde enligt bolaget inte vara ovanligt att toaletten inom
stationsområdet är placerad långt ifrån den naturliga samlingsplatsen för
ungdomen. Såvitt bolaget kan förstå, är förevarande fråga ett typfall, då
de lokala förhållandena måste få bli utslagsgivande för bedömningen.
Norrbottens och t Österbottens läns handelskammare, länsstyrelserna i
Stockholms, Malmöhus och Norrbottens län, målsmännens riksförbund och
H. E. Adamsson Aktiebolag säger sig samtliga ha svårt att förstå utredningsmannens
uppfattning, att bekvämlighetsinrättningarna vid järnvägsoch
busstationer bör bedömas efter olika grunder i förevarande avseende.
Av nu nämnda remissinstanser ställer sig alla utom länsstyrelsen i Stockholms
län klart avvisande till automatförsäljning av preventivmedel inte
blott vid järnvägsstationer utan också vid busstationer. Länsstyrelsen i
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959
Norrbottens län framhåller därutöver, att sådan försäljning bör förbjudas
även i bekvämlighetsinrättningarna till teatrar och biografer.
Länsstyrelsen i Malmöhus län vill starkt ifrågasätta, huruvida automathandel
med preventivmedel bör få äga rum å tunnelbanestationer samt
inom hallar till idrottsanläggningar och liknande lokaler. Enligt länsstyrelsens
mening finns här skäl, som talar för att man jämställer dessa platser
med sådana inomhuslokaler som toaletter vid järnvägsstationer, där
utredningsmannen anser att automater inte bör få förekomma. Med nu
nämnda lokaler vill länsstyrelsen likställa bekvämlighetsinrättningarna
inom teatrar, folketshusanläggningar och andra liknande anläggningar. I
samma riktning uttalar sig Malmö stads hälsovårdsnämnd.
Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår, att det i författningstexten
intages förbud mot preventivmedelsautomater i sådana inomhuslokaler, där
människor av olika kön och åldrar vanligen samlas. Bland sådana lokaler
nämner länsstyrelsen särskilt järnvägs- och bussväntsalar. Enligt länsstyrelsens
mening skulle automatförsäljning på dessa platser vara ägnad att
väcka anstöt.
Starkast bryter sig meningarna i frågan, huruvida automatförsäljning
av preventivmedel skall få förekomma vid nöjesinrättningar, såsom folketsparkanläggningar,
dansrestauranger och andra liknande nöjesetablissemang.
På denna punkt har också ett större antal remissinstanser funnit
anledning att närmare utveckla sina synpunkter.
Flera remissinstanser ansluter sig till utredningsmannens ståndpunkt,
att automatför sälj ning av preventivmedel bör få förekomma vid nöjesinrättningar
endast i undantagsfall eller då synnerliga skäl föreligger härför.
Socialstyrelsen finner sålunda den av utredningsmannen härvidlag gjorda
avvägningen riktig, och därvid har styrelsen särskilt beaktat den hänsyn
som måste tagas till föräldrars och uppfostrares naturliga oro för en ökning
av de tillfälliga sexuella förbindelserna bland ungdomen.
Skolöverstyrelsen ifrågasätter i likhet med utredningsmannen starkt
lämpligheten av att automater uppsättes inom toaletter vid nöjesinrättningar.
Överstyrelsen motsätter sig dock inte utredningsmannens förslag
men förutsätter, att största möjliga återhållsamhet iakttages vid tillståndsprövningen.
1 samma riktning uttalar sig länsstyrelserna i Kristianstads
samt Göteborgs och Dohus län.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser med hänsyn till ordnings- och
trevnadssynpunkter, att preventivmedelsautomater endast i undantagsfall
hör få uppsättas inom nöjesinrättningar.
Länsstyrelsen i Norrbottens län ställer frågan, huruvida den svenska allmänheten
från etisk synpunkt är beredd att i dag godta en anordning med
preventivmedelsautomater vid nöjesinrättningar. Länsstyrelsen föreslår, att
tillstånd till automater på dessa platser lämnas endast om sådana inte
lämpligen kan uppsättas i anslutning till apotek, läkemedelsförråd eller
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
sjukvårdsaffär. Om behovssynpunkten skall anses ha företräde framför
den etiska, förefaller det länsstyrelsen märkligt, att försäljning av preventivmedel
enligt utredningsmannen inte skall få ske inom folketshusanläggningar.
Det alldeles övervägande flertalet danssalonger i landsorten är inrymda
just i Folkets hus.
Några remissinstanser vill ha totalt förbud mot automatförsäljning av
preventivmedel vid nöjesinrättningar.
Länsstyrelsen i Uppsala län, som inte anser sig kunna tillstyrka automathandel
med preventivmedel över huvud taget, erinrar om ett uttalande
från barnavårdsnämnden i Uppsala, att en automathandel med preventivmedel
vid nöjesinrättningarna skulle kunna te sig som en samhällets legalisering
av könsumgänget såsom en naturlig avslutning på samvaron och
att den dessutom skulle strida mot grundtemat i utredningsmannens betänkande,
att preventivmedelsautomater inte bör uppsättas där ungdom regelbundet
samlas.
Även barnavårdsnämnden i Borås, länsstyrelsen i Malmöhus län och
målsmännens riksförbund ställer sig avvisande till preventivmedelsförsäljning
vid nöjesinrättningarna. Länsstyrelsen i Malmöhus län ställer därvid
frågan, huruvida sådana automater på dessa ställen skulle få någon mera
avsevärd betydelse som ersättning för de vanliga inköpskällorna i orten,
medan målsmännens riksförbund framhåller, att förbundet vid sitt negativa
ställningstagande inte förbisett den medkänsla, som utredningsmannen
visat inför allt det lidande som följer ett ansvarslöst sexualliv i spåren
och vilken medkänsla förbundet helt delar.
Andra remissinstanser finner däremot utredningsmannens förslag beträffande
automatförsäljning vid nöjesinrättningarna vara alltför restriktivt.
En minoritet inom socialstyrelsen framhåller, att de betänkligheter som
kan anföras mot en friare försäljning på här ifrågavarande platser måste
vika för en vidare syn, som bringar i sikte de olyckor som venerisk smitta
och ovälkomna havandeskap har i följe.
Länsstyrelsen i Stockholms län finner utredningsmannens restriktiva
inställning till automater inom restauranger och nöjeslokaler svårbegriplig
med tanke på önskvärdheten att motarbeta den illegala försäljningen, vilken
synes florera just i och invid sådana lokaler.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län jämställer toaletter vid dansrestauranger,
folkparksanläggningar och andra nöjesetablissemang med bekvämlighetsinrättningar
vid järnvägs- och busstationer. Länsstyrelsen erinrar om att
inköpen på sådana platser skulle kunna ske utan insyn från utomstående,
vilken för närvarande utgör en hämsko på försäljningen över disk i apotek
och sjukvårdsaffärer.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län understryker kraftigt behovssynpunkten.
Det samhällsintresse som en liberalisering av försäljningen är
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959
avsedd att tillgodose synes länsstyrelsen till stor del gå förlorat, om försäljning
inte får ske på sådana ställen där behovet är särskilt framträdande.
Även poliskammaren i Eskilstuna och polischefen i Västervik ger behovssynpunkten
klart företräde.
Riksförbundet för sexuell upplysning vänder sig med skärpa mot utredningsmannens
restriktiva uppfattning i fråga om automatförsäljning av
preventivmedel vid nöjesinrättningar. Förbundet erinrar om att automatförsäljning
av preventivmedel förekommit i Danmark mer än 20 år med
goda erfarenheter och att dessa automater uteslutande varit placerade i
hotell- och restaurangtoaletter. Den av utredningsmannen i förevarande
del förda argumenteringen finner förbundet inte realistisk. Frekvensen av
tillfälliga sexuella förbindelser heror av så många faktorer av annan art
och allt talar för att den inte står i något direkt samband med lättheten
att komma över preventivmedel. Man bör enligt förbundet inte uppresa
hinder för preventivmedelsförsäljning just i sådana sammanhang, där man
erfarenhetsmässigt vet att tillfälliga sexuella kontakter knytes.
I samma riktning uttalar sig Aktiebolaget Nils Adamssons sjukvårdsaffär.
Bolaget tror, att utvecklingen redan har passerat den punkt, då utredningsmannens
intresseavvägning var riktig. Den upplysning i sexuella
frågor, som barnen åtnjuter redan i skolan, och den allmänna öppenhet i
sådana frågor, som råder såväl i litteraturen som i umgänget människor
emellan, gör att försäljning av preventivmedel inte längre är något som
väcker associationer, vilka annars skulle ha uteblivit.
H. E. Adamsson Aktiebolag anser, att man bör skilja mellan dansrestaurangernas
bekvämlighetsinrättningar och de offentliga toaletterna. Bolaget
framhåller härvidlag.
De barna- och ungdomsskyddande synpunkterna synes även ha väglett
utredningsmannen i frågan huruvida preventivinedelsautomater böra få
förekomma på nöjesetablissemangs och dansrestaurangers toaletter. Även
om lämpligheten av att preventivmedel över huvud taget säljes på toaletter
kan ifrågasättas, synes det knappast vara de ungdomsskyddande synpunkterna,
som bör vara avgörande beträffande dansrestaurangerna. Den
publik, som besöker dansrestauranger, torde ha nått den ålder, då den troligen
ej kan hindras att inleda sexuella förbindelser. Bristen på preventivmedel
skulle säkerligen vara till mera skada än nytta i dessa fall. Aktiebolaget
föreslår därför, att preventivinedelsautomater tillåtas på dansrestaurangernas
toaletter. Beträffande folkparkernas offentliga toaletter anser
aktiebolaget dessa vara lika olämpliga för preventivinedelsautomater som
de övriga offentliga toaletterna.
I några remissyttranden understrykes utredningsmannens uppfattning,
alt de lokala förhålla n d e n a på orten ytterst måste bli utslagsgivande
för frågan, huruvida tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel
hör lämnas i det enskilda fallet eller inte, och att det inte låter
sig göra att uppställa några generella, bindande regler för denna prövning.
3 — It i han g till riksdagens protokoll 1959. t samt. Nr 76
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
Under hänvisning till utredningsmannens övervägande härvidlag uttalar
sålunda handelskamrarna i Stockholm och Gävle samt länsstyrelsen i Kopparbergs
län, att tillståndsgivningen bör bedömas från fall till fall. Länsstyrelsen
framhåller dock, att det synes styrelsen uppenbart, att automater
ej bör få uppsättas i närheten av skolor och platser, där barn och ungdom
vanligen samlas, och inte heller å platser, exempelvis i trakten av kyrkor
och missionshus, där de av speciella skäl skulle väcka anstöt. Vid tillståndsgivningen
bör också enligt länsstyrelsens mening hänsyn tagas till om på
en ort — det gäller särskilt mindre samhällen — finns en utbredd opinion
mot automathandel.
Slutligen har ett antal remissinstanser behandlat frågan, huruvida den
tillståndsgivande myndigheten bör äga beakta behovssynpunkter
i vidsträckt mening — dvs. taga hänsyn till i vad mån den på orten redan
befintliga preventivmedelsförsäljningen kan anses tillfyllest för ortens behov
—■ eller i princip begränsa sin prövning till lämpligheten i och för sig
av den för försäljningen avsedda platsen.
En minoritet inom socialstyrelsen anser det vara uppenbart, att barnavårdsnämndens
liksom polismyndighetens prövning endast bör avse tilllämpningen
av fastställda normer på de lokala förhållandena och inte får
gå utöver dessa normer vare sig i restriktiv eller motsatt riktning. Detta
bör enligt denna minoritets mening komma till klart uttryck i författningstexten.
Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor uppehåller sig vid den av
utredningsmannen föreslagna statliga regleringen från näringsfrihetens
synpunkter. Ämbetet erinrar först om att i förarbetena till 1953 års lag om
motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet understrukits
vikten av att statliga regleringar utformas på sådant sätt att
konkurrensen ej hämmas i större utsträckning än nödvändigt. Med hänsyn
till att polismyndigheten icke synes få befogenhet att ingå på en behovsprövning
finner ämbetet ej anledning att motsätta sig den av utredningsmannen
föreslagna formen av etableringskontroll. Ämbetet framhåller i
anslutning härtill, att myndigheterna vid tillståndsprövningen bör tillse alt
de icke i onödan medverkar till uppkomsten eller bibehållandet av ett lokalt
monopol.
Poliskammaren i Malmö erinrar om konkurrenssituationen på preventivmedelsmarknaden
och ifrågasätter, huruvida inte de tänkbara följderna
av detta förhållande efter ett frisläppande av automathandeln påkallar ett
närmare övervägande. En genomgående princip för polismyndigheternas
prövning av tillståndsfrågor på andra områden får sägas vara den, att dessa
frågor skall prövas utan hänsyn till vad behovs- och konkurrenssynpunkter
kan föranleda till. Lagstiftaren har därmed i dessa sammanhang velat
slå vakt om näringsfrihetens principer. Poliskammaren vill ifrågasätta,
huruvida en dylik ståndpunkt är möjlig och lämplig även vad avser auto
-
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
mathandel med preventivmedel med de från flera synpunkter ömtåliga
hänsyn som denna speciella fråga kräver. Kammaren håller inte för osannolikt,
att den hårda konkurrensen företagen emellan kan resultera i tillkomsten
av alltför många och från behovssynpunkt inte motiverade automater,
därest tillståndsprövningen inte som ett väsentligt moment kommer
att innefatta även behovsprövning. Enligt poliskammarens mening bör övervägas
att låta en kommande lagstiftning uttryckligen ange, att frågan i vad
mån behovet av automatförsäljning av preventivmedel redan är täckt inom
försäljningsområdet också skall inverka på tillståndsprövningen. Ett motsvarande
uttalande göres av förste provinsialläkaren i Älvsborgs lån, som
anser det olämpligt att konkurrerande företag får tillstånd att sätta upp
automater intill varandra.
Handelskammaren i Karlstad betonar önskvärdheten från näringslivets
sida av att rätten till automatförsäljning förbehålles den reguljära lokala
handeln och att tillståndsprövningen från denna synpunkt blir relativt
restriktiv.
6. Departementschefen
Försäljning av preventivmedel utomhus är uttryckligen förbjuden i nu
gällande preventivmedelsförordning av år 1938, och utomhus uppsatta försälj
ningsautomater för sådana medel torde inte heller förekomma i landet.
Däremot finns ett inte ringa antal preventivmedel sautomater inomhus, företrädesvis
lokaliserade till bekvämlighetsinrättningar.
Delade meningar har emellertid i praxis rått om lagligheten av automatförsäljning
av preventivmedel inomhus. Detta sammanhänger med att denna
försäljningsform saknade aktualitet vid preventivmedelsförordningens tillkomst
och följaktligen inte blivit närmare reglerad där. De tillståndsbeviljande
myndigheternas olika bedömning av ärenden rörande automatförsäljning
av preventivmedel har också utgjort en betydande olägenhet, som har
givit sig tillkänna i olika sammanhang. Inte utan fog har myndigheternas
sinsemellan oförenliga beslut kommit att uppfattas såsom en olikhet inför
lagen, och det föreligger ett uppenbart behov av klara normer i fråga om
automatförsäljning på detta område. Jag anser det därför vara ofrånkomligt,
att statsmakterna nu tar ställning till frågan i vad mån preventivmedel
skall få försäljas genom automat.
Såsom utredningsmannen framhållit har diskussionen kring preventivmedelsfrågan
i vårt land i stort sett passerat det stadium, då denna fråga
var föremål för allvarligare meningsbrytningar av principiell natur. Genom
preventivmedelsförordningens antagande år 1938 och den därefter år 1946
stadgade skyldigheten för apoteksinrättning att tillhandahålla allmänheten
preventivmedel har dessa medels medicinska och sociala betydelse vunnit
samhällsmakternas fulla erkännande. I fråga om automathandeln är att
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959
märka, att det första steget mot dess frigivande togs genom tillkomsten av
1948 års butikstängningslagstiftning och att denna handel i princip frigavs
i och med 1956 års ändringar i samma lagstiftning och därmed erkändes
såsom en med butiksför sälj ningen fullt likvärdig distributionsform.
Det är mot bakgrunden av den nu angivna utvecklingen som man har att
bedöma, om automathandeln bör friges även på preventivmedelsförsäljningens
område. En åtgärd i denna riktning kan såtillvida sägas vara ett
samhälleligt intresse, som det måste vara en uppgift för samhället att underlätta
tillgången till preventivmedel i syfte att motverka de olyckor, som
ovälkomna havandeskap har i följe, och den alltjämt förhållandevis stora
spridningen av de veneriska sjukdomarna. De fördelar, som automathandeln
erbjuder på varudistributionens område genom att göra allmänheten oberoende
av affärstider, är också särskilt påtagliga i fråga om en sådan vara
som preservativ för män, vilken närmast är aktuell för denna försäljningsform.
Vidare kommer i betraktande den illegala handeln med preventivmedel,
vilken med hänsyn till dess av allt att döma mycket stora spridning,
de ofta anstötliga former, varunder den bedrives, och de underhaltiga
varor, som därigenom utbjudes, mer eller mindre äventyrar syftet med den
lagliga regleringen av preventivmedelsförsäljningen. Endast genom en ändamålsenligt
utformad automathandel synes det bli möjligt att på ett effektivt
sätt motverka den illegala handeln på området.
På nu anförda skäl delar jag för min del helt utredningsmannens även av
det övervägande flertalet remissinstanser biträdda uppfattning, att samhället
inte bör ställa sig avvisande till en automathandel med preventivmedel
utan att problemet närmast gäller att söka utforma denna handel så, att
den icke medför allvarligare olägenheter.
Frågan om en lämplig utformning av automathandeln med preventivmedel
är i främsta rummet en fråga om var automaterna skall få placeras. Det
är nämligen givet, att man kan föreskriva sådana inskränkningar beträffande
uppställningen av preventivmedelsautomater att några nya problem
över huvud taget inte kan uppkomma av denna försäljningsform. Å andra
sidan medför alltför långtgående inskränkningar i fråga om platsvalet att
automatförsäljningens speciella fördelar går förlorade. En avvägning bör
därför ske, varvid man — som utredningsmannen framhållit — särskilt
hör beakta de barna- och ungdomsskyddande synpunkter och de ordningssynpunkter,
som här kan göra sig gällande, varjämte tillbörlig hänsyn bör
tagas till vad pieteten bjuder.
Om automaternas fördelar att medge inköp oberoende av affärstider skall
kunna tillvaratagas, måste automaterna placeras antingen utomhus
eller i lokaler som hålles öppna för allmänheten även på
andra tider än affärstider. Såsom jag inledningsvis framhållit har hittills
lämnade tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel på grund av
förbudet i preventivmedelsförordningen mot försäljning av sådana medel
Kungl. Maj.ts proposition nr 7(i är Utö!)
37
utomhus uteslutande gällt inomhuslokaler, huvudsakligen bekvämlighetsinrättningar.
Utredningsmannen har enligt min uppfattning på ett övertygande
sätt visat att, även om en del inomhuslokaler får anses lämpade för
automatförsäljning av preventivmedel, ett upphävande, såvitt avser automathandel,
av förbudet i preventivmedelsförordningen mot utomhusförsäljning
skulle erbjuda överlag bättre möjligheter att lokalisera denna handel
till platser, där det är både naturligt och lämpligt att automaterna placeras.
Förslaget att automatförsäljning skall få äga rum utomhus har under
remissbehandlingen också rönt erinringar från endast ett fåtal remissinstanser.
En remissmyndighet har särskilt vänt sig mot att samhället
skulle medverka till ett så radikalt steg på preventivmedelsförsäljningens
område och därvid bland annat framhållit, att en sådan öppen automatförsäljning
för stora grupper av samhällsmedborgare skulle innebära en allvarlig
kränkning av hela deras livsåskådning. Från ett annat håll har därutöver
invänts, att utomhus placerade automater på grund av insynen över
försäljningen från utomstående troligen inte skulle anlitas av många, vilkas
inköp man har velat underlätta genom denna distributionsform. Automatförsäljning
av preventivmedel utomhus har emellertid obestridliga fördelar,
och jag kan inte finna invändningarna häremot bärande, om man — såsom
utredningsmannen tillika föreslagit — förbinder denna försäljning med
villkoret, att även andra sjukvårds- och sanitetsartiklar samtidigt måste
tillhandahållas i automaten. Genom att begränsa utomhusförsälj ningen till
dylika sanitetsauto mater och till härför lämpade platser — till
platsvalet återkommer jag i det följande — kan sålunda både pietetskrav
och diskretionssynpunkter tillgodoses samt goda förutsättningar följaktligen
skapas för en automathandel på detta område i tilltalande former.
I enlighet med det anförda förordar jag sålunda — i överensstämmelse
med utredningsmannens förslag — att preventivmedel skall få försäljas
i sanitetsautomater utomhus. Jag är också ense med utredningsmannen
och det övervägande flertalet remissinstanser på den punkten, att det inte
föreligger tillräckliga skäl att meddela tvingande föreskrift om sanitetsautomater
även med avseende å sådana platser inomhus, som kan anses
lämpade för automatförsäljning av preventivmedel. Inomhus bör följaktligen
i princip hinder inte resas mot automater för enbart preventivmedel.
Jag övergår härefter till spörsmålet, vilka platser som bör få komma
i fråga för automatförsäljningen. Utredningsmannens lösning av de
avvägningsproblem, som här möter, kan jag i allt väsentligt godtaga, och
jag begränsar mig därför i det följande till alt huvudsakligen närmare faeVÖra
sådana frågor beträffande platsvalet, som föranlett särskild uppmärksamhet
under remissbehandlingen eller som jag eljest finner vara av särskild
vikt.
Automatförsäljning av preventivmedel bör i första hand få bedrivas i
nnltpolikliniker för förebyggande behandling av könssjukdomar samt i an
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
slutning till apotek och sjnkvårdsaffärer. Nattpolikliniker finns för närvarande
endast tre i landet, nämligen i Stockholm, Göteborg och Malmö, varför
en preventivmedeisförsäljning därstädes får endast begränsad betydelse.
Annorlunda förhåller det sig härvidlag med apoteken och sjukvårdsaffärerna.
För dessas vidkommande skulle det närmast bli fråga om utomhusförsäljning,
eftersom dessa inrättningar i allmänhet synes sakna för automatförsäljning
lämpade inomhusutrymmen, som kan hållas tillgängliga
för allmänheten efter affärstid. Bortsett från de remissinstanser, som ställt
sig avvisande till automathandel med preventivmedel över huvud taget, har
man allmänt godtagit en automathandel i anslutning till nämnda inrättningar.
Fn del remissinstanser har önskat att automathandeln med preventivmedel,
åtminstone under en övergångstid och i varje fall med avseende
å sådan handel utomhus, skulle begränsas till apotek och sjukvårdsaffärer.
Med anledning härav vill jag framhålla att det synes önskvärt, att utvecklingen
på detta område går i den riktningen, att automathandeln företrädesvis
lokaliseras till apotek och sjukvårdsaffärer. En sådan utveckling
torde bäst främjas genom att dessa inrättningar, om särskilda skäl i det
enskilda fallet inte talar däremot, regelmässigt erhåller tillstånd att sätta
upp försäljningsautomat i omedelbar närhet av sina butikslokaler. Emellertid
bör enligt min mening automatförsäljning av preventivmedel kunna
medgivas även annorstädes än vid apotek och sjukvårdsaffärer. Sådana
inrättningar finns inte på alla orter och på andra håll kan de vara så belägna
— exempelvis mitt emot en skola — att en annan plats är att föredraga
för automatförsäljningen ifråga. Automatförsäljning av preventivmedel
bör därför få förekomma även på andra härför lämpade platser,
såväl inomhus som utomhus. Jag vill emellertid understryka betydelsen
av att de tillståndsgivande myndigheterna med tillbörlig varsamhet
prövar framställningar om tillstånd till automatförsäljning. Särskild
hänsyn måste här tagas, förutom till barna- och ungdomsskyddande synpunkter,
även till pieteten, så att inte tillstånd lämnas till sådan försäljning
på plats, där det av särskild anledning kan befaras, att automaten
kommer att väcka anstöt.
Jag har tidigare framhållit, att den automathandel, som redan nu bedrives
i landet, företrädesvis har koncentrerats till offentliga toaletter. Preventivmedelsautomater
förekommer sålunda både i fristående offentliga toaletter
och i bekvämlighetsinrättningar inom eller i anslutning till sådana anläggningar
som busstationer, dansrestauranger, Folkets hus, folkparker. Fråga
uppkommer därför, huruvida automatförsäljning av preventivmedel bör få
äga rum inom dylika anläggningar även i fortsättningen vid sidan av den
automathandel som framdeles skall få förekomma i anslutning till apotek
och sjukvårdsaffärer eller på andra lämpliga platser utomhus.
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959
39
Några remissinstanser har framställt erinringar mot att preventivmedelsförsäljning
skulle tillåtas i fristående offentliga toaletter. Deras betänkligheter
bottnar huvudsakligen i farhågor för att en preventivmedelsautomat
inom dylik lokal kommer att skapa svårbemästrade ordnings- och trevnadsproblem.
Med hänsyn till sådana synpunkter anser jag i likhet med utredningsmannen
att automatförsäljning i toaletter endast bör få förekomma
om toaletten är bevakad och i tillfredsställande hygieniskt skick. I övrigt
får här liksom eljest de lokala förhållandena på orten ytterst bli avgörande
för bedömningen, varav följer att tillstånd bör kunna vägras även av det
skälet, att en försäljningsautomat redan uppsatts på annan plats i närheten
eller att annan lämpligare plats, utomhus eller inomhus, står till buds för
automatförsäljningen.
Under remissbehandlingen har vidare delade meningar framkommit i
fråga om lämpligheten av automatförsäljning av preventivmedel vid järnvägs-,
buss- och tunnelbanestationer samt inom teatrar, biografer, folketshusanläggningar,
idrottsanläggningar, nöjesetablissemang och andra liknande
lokaliteter.
På de av utredningsmannen anförda skälen bör preventivmedelsautomater
över huvud taget inte förekomma vare sig i bekvämlighetsinrättningar
eller annorstädes inom järnvägs stationsområde, och härmed bör enligt
min mening tunnelbanestationer jämställas i det avseende, varom här är
fråga. Vad busstationerna beträffar synes preventivmedelsautomater endast
kunna komma i fråga i bekvämlighetsinrättningar vid sådana stationer,
varvid dessa bör bedömas efter samma grunder som offentliga toaletter.
Jag vill emellertid understryka, att det som regel inte torde finnas anledning
att tillåta automatförsäljning vid busstationer i vidare mån än någon
annan lämplig plats inte står till buds för ändamålet på orten. Tillstånd
bör följaktligen här lämnas endast i undantagsfall.
Teatrar, biografer och idrottsanläggningar anser jag över huvud taget inte
böra komma ifråga för automathandel med preventivmedel, varom också
remissinstanserna så gott som undantagslöst synes vara ense. Med teatrar
och biografer har utredningsmannen likställt folketshusanläggningar, varemot
från några håll har invänts, att dessa till sin karaktär och utformning
är så olika på skilda håll i landet, att de inte i detta sammanhang
kan behandlas generellt. Denna invändning förtjänar enligt min mening
beaktande. Om sådana anläggningar — vilket är vanligt — regelbundet
upplåtes för dansändamål eller danslokaler finns inrymda där, bör de helt
eller delvis bedömas på samma sält som de nöjesinrättningar, som jag avser
att behandla i det följande. Dessutom kan en folketshusanläggning utgöra
ett stort byggnadskomplex, vari inrymts även affärslokaler av olika
slag, och hinder bör då inte möta mot tillstånd till exempelvis en sanitetsautoinat
i anslutning till en där inrymd sjukvårdsaffär. I eller i anslutning
40
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1956
till sådana lokaliteter, som är avsedda enbart för den kulturella verksamhet
som vanligen förekommer i Folkets hus, bör preventivmedelsautomater
emellertid inte få förekomma.
Det återstår härefter att närmast behandla frågan, huruvida automatförsäljning
av preventivmedel skall få äga rum i bekvämlighetsinrättningar
vid dansrestauranger, folkparksanläggningar och andra nöjesetablissemang.
Utredningsmannens ståndpunkt, vilken lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser, innebär att automatförsäljning skall få förekomma på
dessa platser endast om synnerliga skäl talar härför. Ett sådant skäl anser
utredningsmannen föreligga, om en nöjesplats har en sådan karaktär och
är belägen på så stort avstånd från annan i orten tillgänglig inköpskälla,
att det skulle kunna leda till större skada än nytta, om man förbjöd automatförsäljning
inom nöjesplatsen. Den av utredningsmannen sålunda gjorda
avvägningen kan jag i huvudsak godtaga. Vid detta bedömande har jag särskilt
beaktat de möjligheter, som den av mig förordade utomhusför sälj ningen
i allmänhet erbjuder att tillgodse inköpsbehoven efter affärstid. Ett för mig
väsentligt skäl att tillåta utomhusförsäljning på detta område har just
varit, att man härigenom kan undvika automatförsäljning på sådana platser,
där försäljningen skulle väcka opinion eller mot vilkas anlitande för
ändamålet eljest betänkligheter kan anföras. Jag anser följaktligen, att
återhållsamhet bör iakttagas i fråga om tillstånd till automatförsäljning av
preventivmedel vid nöjesinrättningar. Tillstånd till sådan försäljning på
dylika platser bör som regel vägras, om automatförsäljning med fördel kan
bedrivas på annan plats inte för långt därifrån.
Vad slutligen militärförläggningar och industrianläggningar beträffar delar
jag helt utredningsmannens uppfattning, att tillstånd till automatförsäljning
av preventivmedel inom dessa områden som regel bör kunna lämnas
utan någon mera ingående prövning av platsens lämplighet.
7. Specialmotivering
Det av mig sålunda i allt väsentligt godtagna utredningsförslaget leder till
ändringar i nu gällande preventivmedelsförordning i sådan utsträckning,
att jag finner det lämpligt, att denna ersättes med en helt ny förordning. På
grundval av utredningsmannens förslag har inom inrikesdepartementet utarbetats
förslag till förordning om handel med preventivmedel. Jag övergår
nu till att behandla de särskilda bestämmelserna i detta förslag och får
därvid även hänvisa till ett av utredningsmannen utarbetat utkast till
kungörelse med föreskrifter rörande tillämpningen av förordningen, vilket
utkast torde få fogas som bilaga till protokollet i detta ärende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 195!)
41
1 §•
Paragrafen, som motsvarar första stycket av inledningsparagrafen i den
nuvarande förordningen, anger omfattningen av tillståndsplikten i fråga om
handeln med preventivmedel jämte tillståndsgivande myndighet.
U tredningsmannen
Med avseende å tillstånds pliktens omfattning gäller föi
närvarande, att apoteksinrättning är undantagen från skyldigheten att söka
tillstånd till handel med preventivmedel. Utredningsmannen, som närmast
i förtydligande syfte förordar att läkemedelsförråd uttryckligen jämställes
med sådan inrättning, finner inte skäl att föreslå inskränkning i rätten för
apoteken att bedriva handel med sådana medel utan tillstånd, såvitt avser
en inom försäljningslokalerna bedriven handel. Till dessa lokaler räknar
utredningsmannen i detta sammanhang även sådana dygnet runt öppna
väntrum eller förrum, som närmare berörts i den allmänna motiveringen.
Han anser nämligen, att dessa väntrum lika litet som själva försäljningslokalerna
behöver underkastas särskild prövning med avseende å en därstädes
bedriven automathandel med preventivmedel, eftersom det liksom hittills
bör ankomma på medicinalstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter
om formerna för preventivmedelsförsäljning från apoteksinrättning. Däremot
måste enligt utredningsmannens mening tillstånd krävas i sådana
fall, då försäljning av preventivmedel från apoteksinrättning skall ske annorstädes
än i apotekslokalerna, dvs. genom automat utomhus i anslutning
till apoteket eller på annan plats. Apoteket eller det eljest tilltänkta stället
för automatförsäljningen kan nämligen vara så beläget, att platsen lämpligen
inte bör godtagas för sådan försäljning från de synpunkter som, enligt
vad som utvecklats i samband med den allmänna motiveringen, skall beaktas
vid prövning av fråga om tillstånd till försäljning av preventivmedel
från automat.
I fråga om den tillståndsgivande myndigheten erinrar utredningsmannen
om att tillståndsprövningen i samband med de år 1949
vidtagna ändringarna i preventivmedelsförordningen överflyttades från länsstyrelsen
till den lokala polismyndigheten. Denna decentralisering av beslutanderätten
har enligt hans mening av allt att döma varit ändamålsenlig, och
de hittillsvarande erfarenheterna ger honom därför inte anledning att överväga
vare sig någon återgång till tidigare ordning eller någon annan ändring
härvidlag. Den omständigheten, att försäljning av preventivmedel enligt
hans förslag i fortsättningen skall få ske jämväl från automat utomhus eller
inomhus, föranleder honom ej heller alt föreslå någon annan tillståndsprövande
myndighet, eftersom automatförsäljningen främst hör prövas från
de synpunkter, som det åligger just de lokala polismyndigheterna att bevaka.
Utredningsmannen upplyser, all eu av de på hans föranstaltande hörda
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
polismyndigheterna har föreslagit, att polismyndigheten bör åläggas att i
ärenden om tillstånd till försäljning av preventivmedel genom automat höra
hälsovårdsnämnden och kommunalnämnden samt att tillstånd icke skall få
beviljas, därest nämnda kommunala organ eller ett av dem avstyrkt bifall
till framställningen. Utredningsmannen erinrar om att en motsvarande
kommunal vetorätt föreligger enligt allmänna ordningsstadgan den 14 december
1956 (nr 617) i fråga om tillstånd till ianspråktagande av allmän
plats för bland annat försäljningsautomater, dock att denna vetorätt endast
i undantagsfall torde kunna göras gällande i fråga om sådana mindre automater
som de här aktuella sanitetsautomaterna.
Ett kommunalt veto i fråga om automatförsäljning av preventivmedel
skulle emellertid enligt utredningsmannen mindre väl stämma överens
med de allmänna riktlinjer för tillståndsprövningen, som han tidigare uppdragit.
Den prövning, som skall föregå besluten i hithörande ärenden, bör
med vederbörlig hänsyn tagen till de lokala förhållandena ske efter så enhetliga
principer över hela landet som möjligt. Prövningen bör därför enligt
hans mening begränsas till att i huvudsak avse sådana spörsmål, som sammanhanger
med automaternas placering och beskaffenhet, och han finner
det ligga helt i linje med de lokala polismyndigheternas allmänna uppgifter
att bevaka de särskilda synpunkter, som här gör sig gällande. Det bör därför
ankomma på polismyndigheten allena att slutgiltigt taga ställning till frågan,
huruvida tillstånd till automatförsäljning bör lämnas eller inte. På
grund härav har utredningsmannen kommit till den uppfattningen, att särskild
kommunal vetorätt inte bör införas beträffande försäljningen av preventivmedel
genom automat.
För att ärendet skall bli allsidigt belyst finner utredningsmannen det å
andra sidan vara av vikt, att vederbörande kommunala organ får tillfälle
att framföra sina synpunkter. I första hand måste uppmärksamhet ägnas de
barna- och ungdomsskyddande synpunkterna. För att skyddet av barn och
ungdom skall vinna tillbörligt beaktande vid prövningen av ansökningar om
tillstand till automatförsäljning bör enligt hans mening barnavårdsnämnden
alltid höras i sådana ärenden.
Däremot anser utredningsmannen skäl knappast föreligga att också föreskriva
obligatoriskt hörande av hälsovårdsnämnden. Avser ansökningen
utomhusapparat, torde nämligen hygieniska synpunkter icke göra sig gällande
annat än i fråga om apparatens beskaffenhet, och sådana synpunkter
tillgodoses genom föreskrifterna i butikstängningslagen och den därtill anslutande
kungörelsen den 21 juli 1948 (nr 609) om typgranskning av automatapparater.
Enligt nämnda kungörelse skall apparattypen vara godkänd
a\ statens institut för folkhälsan. Vad beträffar inomhusförsäljningen, vare
sig denna sker över disk eller genom automat, måste givetvis tillses att lokalen
är tillfredsställande från hygienisk synpunkt. Man torde dock enligt utredningsmannens
mening kunna förvänta, att polismyndigheten i detta av
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959 43
seende liksom hittills utan särskild föreskrift vid behov kommer att höra
hälsovårdsnämnden.
Utredningsmannen framlägger i detta sammanhang vidare vissa synpunkter
på tillståndsprövningen i fråga om butikshandeln
och erinrar om att den nuvarande tillämpningskungörelsen
till preventivmedelsförordningen inte reglerar tillståndsprövningen i fråga
om själva försäljningen i vidare mån än att lokalen skall vara ur hygienisk
synpunkt och i övrigt tillfredsställande. Tillståndsprövningen bör
enligt hans mening utvidgas till att avse även formerna för försäljningen,
och detta alldeles oavsett huruvida automatförsäljning av preventivmedel
kommer att tillåtas eller inte. Man kan nämligen törutse,
att de nya betjäningsformer, som kommit i bruk inom andra detalj handelsbranscher,
också kommer att tillämpas i sjukvårdsaffärer. Vid sidan
av tillhandahållande över disk kan sålunda självbetjäning komma i fråga
i sådana affärer. Utredningsmannen anser, att även preventivmedel i
princip bör kunna få försäljas på detta sätt. Vid tillståndsprövningen måste i
dylika fall frågan om preventivmedelsförpackningarnas utstyrsel och uppläggning
ägnas särskild uppmärksamhet. Automatförsäljning inom butikslokal
bör enligt utredningsmannen i allt väsentligt bedömas på samma sätt
som butikshandeln i allmänhet.
Utredningsmannen föreslår med hänsyn till vad som här och i samband
med den allmänna motiveringen anförts om tillståndsprövningen, att föreskrifterna
i tillämpningskungörelsen kompletteras, dels med ett stadgande
av innehåll att även formerna för den avsedda försäljningen skall prövas
och dels med en erinran om att plats där automat avses skola uppsättas icke
får vara olämplig härför med hänsyn till barn och ungdom samt allmän
ordning och trevnad.
Remissyttrandena
Ett antal remissinstanser berör närmare frågan, huruvida tillståndsprövningen
bör anförtros lokal eller central myndighet.
Medicinalstyrelsen betraktar såsom särskilt värdefullt, att tillståndsgivningen
föreslås förbli decentraliserad till lokala myndigheter.
Handelskammaren i Götebory ifrågasätter däremot med hänsyn till betydelsen
av enhetlig tillämpning lämpligheten av att anförtro polismyndigheterna
tillståndsprövningen. Större garantier för enhetlig rättstillämpning
skulle enligt kammaren kunna vinnas, om prövningen förlädes till länsstyrelserna.
H. E. Adamsson Aktiebolag erinrar om den bristande enhetlighet
som hittills kännetecknat rättstillämpningen på detta område genom
att preventivmedelsautomater i strid mot gällande lagstiftning uppsatts
med polismyndigheternas tillstånd flerstädes i landet. Bolaget förordar eu
återgång till tidigare ordning med länsstyrelsen såsom tillståndsmyndighet.
Även socialvårdskonsulenten i tolfte distriktet föreslår länsstyrelsen såsom
tillståndsmyndighet.
44
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1959
Länsstyrelsen i Jönköpings län anser det böra övervägas att lägga beslutanderätten
hos länsstyrelsen i fall då barnavårdsnämnden avstyrker en
ansökan men polismyndigheten anser att den bör bifallas. I samma riktning
uttalar sig förste provinsialläkaren i Gotlands län.
Överståthållarämbetet erinrar om att det ankommer på ämbetet att fatta
beslut enligt allmänna ordningsstadgan om markupplåtelse beträffande försälj
ningsautomat och att ämbetet därför lämpligen bör handha tillståndsgivningen
rörande preventivmedelsför sälj ningen i Stockholm.
Utredningsmannens förslag om att barnavårdsnämnden obligatoriskt
skall höras i tillståndsärenden rörande automatför sälj ning av preventivmedel
har särskilt uppmärksammats i ett antal remissyttranden.
På denna punkt tillstyrkes utredningsförslaget av bland andra skolöverstyrelsen,
länsstyrelserna i Södermanlands, Gotlands, Hallands, Kopparbergs
och Jämtlands län samt målsmännens riksförbund. Länsstyrelsen
i Kopparbergs län ifrågasätter, om inte yttrande därjämte bör inhämtas
från drätselkammaren respektive kommunalnämnden. I tveksamma fall
tinner länsstyrelsen i Jämtlands län det vara lämpligt, att socialvårdskonsulenten
höres jämte barnavårdsnämnden. Enligt målsmännens riksförbund
bör det dessutom åläggas barnavårdsnämnden att med vaksamhet
följa verkningarna av automatförsäljningen.
Andra remissinstanser ställer sig däremot tveksamma till eller avstyrker
barnavårdsnämndens obligatoriska hörande.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att föreskriften om barnavårdsnämndens
hörande bör utformas såsom avseende normalfall eller helt utmönstras
ur kungörelsen och i stället intas i sådana rådgivande anvisningar,
som bör utfärdas centralt. Enligt länsstyrelsens mening bör remissbehandlingen
i normalfall även innefatta hörande av tjänsteläkaren i orten, och
inte sällan torde det vara påkallat att även hälsovårdsnämnden och skolstyrelsen
får yttra sig.
Poliskammaren i Malmö framhåller att, även om poliskainmaren anser
barnavårdsnämndens hörande värdefullt, kammaren för sin del anser, att
polismyndigheterna äger viss möjlighet att själva beakta de synpunkter
som barnavårdsnämnderna i sammanhanget företräder, i varje fall bättre
möjligheter än vad fallet är, då det gäller förhållanden som faller inom
hälsovårdsnämndernas speciella område i dessa fall. Poliskammaren avser
därvid speciellt den betydelse könssjukdomarnas lokala frekvens och
källor bör tillmätas vid bedömandet av tillståndsärenden. Poliskammaren
finner bland annat från denna synpunkt motiverat, att hälsovårdsnämnden
regelmässigt får yttra sig före avgörandet av tillståndsärenden.
Obligatoriskt hörande av hälsovårdsnämnden tillstyrkes också av förste
provinsialläkarna i Östergötlands och Gotlands län, av den sistnämnde i
vart fall med avseende å automatförsäljning inomhus.
Riksförbundet för sexuell upplysning säger sig inte kunna förstå utred -
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
ningsmannens motivering på denna punkt. Riksförbundet understryker,
att barnavårdsnämnd inte sysslar med ungdom över 21 år och att barnavårdsnämnderna
i sitt ställningstagande måste beakta att huvudparten av
ungdomar under 21 år tillhör de skötsamma. Problemen för den relativt
obetydliga grupp ungdomar som på grund av sexuell vanart eller liknande
förseelser står under barnavårdsnämnds tillsyn får enligt förbundets mening
inte övervärderas, så att vinsterna med det framlagda förslaget äventyras
och följderna drabbar de vuxna och ansvarskännande. Förbundet
framhåller därutöver, att ansvarslösa och oroliga element dessutom bör
hjälpas till att undvika de skador som tillfälliga sexualförbindelser kan
ge upphov till.
Följande remissinstanser avstyrker i likhet med riksförbundet för sexuell
upplysning barnavårdsnämndens obligatoriska hörande, nämligen förste,
provinsialläkaren i Kristianstads län, polischefen i Kristianstad samt föreningen
Skaraborgs läns landsfiskaler och Västernorrlands länsavdelning
av föreningen Sveriges landsfiskaler. Förste provinsialläkaren i Kristianstads
län framhåller till stöd för sin ståndpunkt, att endast pietets- och diskretionssynpunkter
bör vara avgörande för frågan, huruvida tillstånd till automatförsälj
ning bör lämnas på viss plats eller inte.
Styrelsen för Kopparbergs läns socialvårdsförbund anser, att bamavåidsnämnden
behöver höras blott under en övergångstid samt att drätselkammaren
respektive kommunalnämnden torde utgöra lämpligare remissorgan.
Slutligen har i några remissyttranden också berörts frågan om k o in in un
a 11 v e t o.
Stockholms handelskammare erinrar om det kommunala veto som enligt
ordningsstadgan gäller för sådana försäljningsautomater, å vilka stadgan
är tillämplig. Kammaren finner det uppenbart, att vid tillämpningen av den
kommunala vetorätten enligt ordningsstadgan — och som för Stockholms
stads del reglerats i en särskild kungörelse angående skyltar, skyltskåp
m. ni. — endast vad däri stadgas angående försäljningsautomats allmänna
utseende, storlek och placering in. in. beaktas. Den allmänna bedömningen,
huruvida tillstånd till automatför sälj ning av preventivmedel skall lämnas
eller inte, bör sålunda åvila vederbörande tillståndsmyndighet, dvs. i allmänhet
den lokala polismyndigheten.
Malmö stads hälsovårdsnämnd förordar kommunalt veto i fråga om
automatförsäljning av preventivmedel. Enligt nämndens mening bör det
i första hand ankomma på kommunalnämnden eller motsvarande myndighet
att göra ett sådant veto gällande.
Departementschefen
Vad först beträffar frågan om tillståndspliktens omfattning delar jag utredningsmannens
uppfattning, all tillstånd bör krävas för apoleksim ällning
att försälja preventivmedel endast i fråga om utomhus uppsatt automat, och
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
godtar också den av utredningsmannen härvidlag förordade gränsdragningen
mellan utomhus- och inomhusförsäljning. Jag har heller intet att
erinra mot att läkemedelsförråd i förevarande hänseende jämställes med
apoteksinrättning.
Några remissinstanser har föreslagit, att tillståndsprövningen flyttas från
den lokala polismyndigheten till länsstyrelsen. Såsom utredningsmannen
framhållit decentraliserades emellertid beslutanderätten i hithörande ärenden
år 1949 från länsstyrelsen till den lokala polismyndigheten, och erfarenheterna
av denna ändring har överlag varit goda. Inte heller föreligger enligt
min mening anledning att överväga återgång till det tidigare systemet
därför, att preventivmedel skall få försäljas även genom automat. Jag föreslår
sålunda — i överensstämmelse med utredningsmannens förslag — att
det alltjämt skall ankomma på den lokala polismyndigheten att handlägga
ärenden rörande tillstånd till handel med preventivmedel, dock att överståthållarämbetet
på de av ämbetet anförda skälen bör vara tillståndsmyndighet
med avseende å sådan handel i Stockholm.
I syfte att undanröja tveksamhet i fråga om behörig myndighet har jag
i anslutning till utredningsmannens förslag vidtagit den jämkningen i förhållande
till den nuvarande förordningen, att tillstånd skall sökas hos myndigheten
i den ort, där försäljningen skall bedrivas. Härav följer, att ett företag,
som önskar uppsätta automat för preventivmedel på annan ort än den,
där företaget utövar sin egentliga rörelse, har att söka tillstånd till automatförsäljningen
hos myndigheten i den ort, där automaten avses att uppsättas.
Vad postorderförsäljningen beträffar får den liksom hittills anses bedriven
på avsändningsorten. Övriga ändringar som vidtagits är huvudsakligen av
redaktionell natur och innebär närmast ett klarläggande av att även försäljning
av preventivmedel inom militärförläggningar, industrianläggningar
och dylika slutna områden är underkastad tillståndstvång.
På de av utredningsmannen anförda skälen anser jag, att kommunalt veto
inte bör ifrågakomma med avseende å automatförsäljning av preventivmedel.
För att ärendet skall bli allsidigt belyst bör emellertid, då skäl härtill
föreligger, vederbörliga kommunala myndigheter beredas tillfälle att
framföra sina synpunkter. Härför torde närmast barnavårdsnämnden och
häsovårdsnämnden komma i fråga. Eftersom omständigheterna i det enskilda
fallet måste bli utslagsgivande för frågan, vilka myndigheter som
lämpligen bör höras, och det följaktligen i ett ärende kan inträffa, att hälsovårdsnämnden
bör höras framför barnavårdsnämnden, finner jag _ i lik
het
med flera remissinstanser — det inte vara lämpligt att binda den tillståndsgivande
myndigheten vid att höra endast barnavårdsnämnden. Det
bor sålunda ankomma på den tillståndsprövande myndigheten att utan närmare
föreskrifter inhämta erforderliga yttranden — och detta gäller alla
ansökningar om tillstånd till försäljning av preventivmedel, oavsett i vilken
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
form denna avses att bedrivas. Härav tbrde följa, att barnavårdsnämnden
som regel bör höras i ärenden, som rör automatförsäljning.
Vidkommande slutligen de särskilda synpunkter, som utredningsmannen
anfört i fråga om vad som bör vara föremål för tillståndsprövningen, kan
jag i allt väsentligt biträda dessa. De föreskrifter som behöver utfärdas,
anser jag böra upptagas i tillämpningskungörelsen.
2 §.
Paragrafen, som motsvarar 2 § första stycket törsta punkten i den nuvarande
förordningen, anger vilka preventivmedel, som tillstånd må avse.
Utredningsmannen
Enligt nu gällande förordning ankommer det på den lokala polismyndigheten
att bestämma vilka medel, som skall omfattas av tillståndet, dock att
yttrande rörande befarat olämpligt eller skadligt medel skall inhämtas från
medicinalstyrelsen. Utredningsmannen anser att polismyndigheten härvidlag
bör ha att rätta sig efter generella föreskrifter från medicinalstyrelsen. Dessa
föreskrifter bör avse inte blott vilka preventivmedel, som över huvud taget
må säljas i landet, utan även i vilka särskilda försäljningsformer de olika
medlen får tillhandahållas. I fråga om automathandeln betyder detta, att
medicinalstyrelsen skall fastställa vilka slag av preventivmedel, som får tillhandahållas
i automat. Utredningsmannen erinrar vidare om att bestämmelser
om kvalitetskontroll beträffande preventivmedel hittills inte utfärdats
annat än i fråga om apoteksförsäljningen. Han anser en allmän kvalitetskontroll
angelägen och finner för sin del, att det bör ankomma på medicinalstyrelsen
att utfärda föreskrifter även i detta ämne. Anses en sådan
kontroll inte kunna genomföras inom hela preventivmedelsmarknaden, bör
enligt utredningsmannens mening i varje fall i automat inte få tillhandahållas
annat än kontrollerade preventivmedel.
Departementschefen
Jag biträder utredningsmannens förslag, att det bör ankomma på medicinalstyrelsen
alt utfärda närmare föreskrifter om vilka preventivmedel
som må försäljas i landet och i vilka former de olika medlen skall få tillhandahållas.
Vad kvalitetskontrollen beträffar får jag framhålla, att medicinalstyrelsen
den 1 december 1958 till mig överlämnat förslag till utvidgad
offentlig kvalitetskontroll av preventivmedel, avgivet av en av styrelsen
för ändamålet tillsatt kommitté. Detta förslag, som närmast avser allmän
kvalitetskontroll av kondomer, behandlas för närvarande inom inrikesdepartementet,
och jag har för avsikt att söka få till stånd en dylik kontroll
av all preventivmedelsförsäljning i landet.
I förordningen torde i nu förevarande avseende endast behöva utsägas att
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
tillstånd må avse endast sådana medel, som medicinalstyrelsen godkänt för
den med ansökningen avsedda försäljningsformen.
3 §•
Paragrafen motsvarar 3 § i nuvarande förordning.
Utredningsmannen
Stadgandet, att försäljning ej får äga rum genom kringföring, bör bibehållas
oförändrat. Däremot bör i överensstämmelse med vad som anförts
under den allmänna motiveringen förbudet mot utomhusförsälj ning uppmjukas,
så att försäljning utomhus får ske från automat, vari samtidigt tillhandahålles
andra sjukvårds- eller sanitetsartiklar. Dessa andra varor bör
förekomma i apparaten i sådan omfattning, att preventivmedlen inte dominerar
där. Enligt utredningsmannens mening bör preventivmedlen i en sådan
sanitetsautomat inte heller få på annat sätt framhävas framför andra varor
i apparaten. Anges varorna genom text på denna, bör emellertid hinder
inte möta mot att också preventivmedlen utmärkes på motsvarande sätt.
Texten bör dock inte få göras mera framträdande än vad som erfordras för
att vägleda kunden vid själva inköpet. Någon reklam för preventivmedlen
anser utredningsmannen under inga förhållanden böra godtagas, vare sig
på själva automaten eller genom skylt intill denna. På automat för enbart
preventivmedel bör varan och övriga erforderliga upplysningar, såsom uppgift
om pris, firma in. m., anges på ett diskret sätt. Utredningsmannen
framhåller vidare, att i många automater torde preventivmedlen komma att
utmärkas blott genom själva förpackningarna och anser det vara av vikt,
att den tillståndsgivande myndigheten tillser att förpackningarna inte har
anstötlig eller eljest uppseendeväckande utstyrsel.
Departementschefen
Av vad jag tidigare anfört i samband med den allmänna motiveringen
framgår, att jag anser automatförsälj ning av preventivmedel böra få äga
rum utomhus på härför lämpade platser under förutsättning att i automaten
samtidigt tillhandahålles även andra sjukvårds- eller sanitetsartiklar. Vad
utredningsmannen anfört om utstyrseln av såväl sådana automater som
automater inomhus för enbart preventivmedel m. m. kan jag godtaga. Jag
vin här tillägga, att de motiv som förestavat villkoret att preventivmedel
utomhus får försäljas endast i sanitetsautomat också leder till att en sådan
automat inte får uppsättas i omedelbar anslutning till försäljningsautomater
med helt andra varugrupper, såsom chokladautomater, tobaksautomater
m. fl. Vidare må erinras om bestämmelserna rörande automatförsäljning i
butikstängningslagen, vari bl. a. föreskrives att automaten skall vara av typ
som godkänts av vederbörlig myndighet.
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959
4 §•
Paragrafen motsvarar 2 § första stycket i den nu gällande förordningen.
Återkallelserätten bör bibehållas, men därjämte torde uttryckligen böra utsägas,
att den tillståndsgivande myndigheten också äger begränsa meddelat
tillstånd. Det kan nämligen framdeles bli vanligt, att ett och samma tillstånd
kommer att avse flera olika försäljningsformer, exempelvis kombinationen
butiks- och automatförsäljning. Skulle återkallelseskäl föreligga allenast
beträffande en av dessa försäljningsformer, är det enligt min mening tillräckligt
att tillståndet begränsas till att gälla blott den återstående. Såsom
nytt skäl för återkallelse eller begränsning av tillstånd bör i tillämpningskungörelsen
upptagas, att plats, där automat uppsatts, visat sig olämplig
härför från de synpunkter som skolat iakttagas vid tillståndsprövningen.
5, 6 och 7 §§.
Paragraferna 5 och 6 motsvarar 4—6 §§ i nuvarande förordning. De föreslagna
ändringarna innebär endast förenklingar, sammanhängande med
numera gällande regler om böter och om besvärstid i administrativa mål.
Paragrafen 7 motsvarar 2 § andra stycket i den nu gällande förordningen.
Bestämmelse om ikraftträdande
Den nya förordningen bör träda i kraft den 1 juli 1959. Äldre tillstånd bör
äga giltighet jämväl efter den nya förordningens ikraftträdande, i den mån
de inte strider mot och därför återkallas enligt grunderna för denna. Tillståndet
skall återkallas i sådana fall, då automatens placering eller utseende
uppenbarligen inte uppfyller de nya fordringarna. Vid tvekan om
platsens lämplighet för automatförsäljningen får hittillsvarande erfarenheter
bli utslagsgivande för frågan, huruvida tillståndet bör återkallas eller
inte.
8. Departementschefens hemställan
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande över förenämnda
inom inrikesdepartementet upprättade förslag till förordning om handel med
preventivmedel.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bo Slenfors
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 76
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1959
Bilaga
Utredningsmannens förslag
till
Kungörelse
med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av förordningen om handel
med preventivmedel
Med stöd av 6 § förordningen om handel med preventivmedel förordnas
härigenom som följer.
1 §•
Ansökning om tillstånd att idka handel med preventivmedel skall göras
skriftligen och innehålla uppgift i följande avseenden:
a) vilka medel sökanden ämnar tillhandahålla,
b) huruvida sökanden ämnar bedriva partihandel eller detaljhandel,
c) var försäljningen skall äga rum,
d) då fråga är om detaljhandel, hur försäljningen avses skola bedrivas,
e) då medlen skola tillhandahållas från automatapparat, vilken automattyp
som skall begagnas och hur förekomsten av preventivmedel avses att
utmärkas,
f) vilken reklam sökanden ämnar bedriva, samt
g) därest sökanden är bolag eller förening, vem som skall förestå rörelsen.
2 §.
Vid prövning av ansökningen skall särskilt iakttagas:
att sökanden är berättigad att idka handel i allmänhet samt med hänsyn
till den reklam han uppgiver sig ämna bedriva och i övrigt kända förhållanden
är lämpad att erhålla sådant tillstånd och, där sökanden är bolag eller
förening, att rörelsen omhänderhaves av lämplig föreståndare,
att uppgiven lokal och formerna för medlens tillhandahållande äro från
hygienisk synpunkt och i övrigt tillfredsställande,
att plats där automatapparat avses skola uppsättas icke är olämplig härför
med hänsyn till barn och ungdom samt allmän ordning och trevnad,
att automatapparat uppfyller stadgade fordringar, samt
att förekomsten av preventivmedel i automatapparat icke utmärkes så,
att apparaten på grund därav tilldrager sig särskild uppmärksamhet.
3 §•
Innan tillstånd meddelas till försäljning från automatapparat, skall yttrande
rörande lämpligheten av den plats, där apparaten avses skola uppsättas,
inhämtas från barnavårdsnämnden i orten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1959 51
4 §•
I bevis om tillstånd skall angivas, vilka medel som omfattas av tillståndet
och under vilka former dessa må tillhandahållas. Beviset skall därjämte upptaga
erinran om att tillståndet må återkallas eller begränsas, när skäl äro
därtill, ävensom att försäljning ej må äga rum genom kringföring.
5 §■
Vid prövning av fråga om återkallande eller begränsning av tillstånd skall
särskilt beaktas:
huruvida tillståndshavaren eller föreståndare gjort sig skyldig till någon
förseelse, som har samband med rörelsen och som kan anses göra honom
olämplig att vidare bedriva densamma,
huruvida olämplig reklam bedrives,
huruvida plats där automatapparat uppsatts visat sig olämplig härför
från de synpunkter som skola iakttagas vid tillståndsprövningen, samt
huruvida eljest någon väsentlig ändring inträtt i jämförelse med förhållandena
vid tillståndsprövningen.
Innan tillstånd återkallas eller begränsas, skall tillståndshavaren, om
särskilda skäl ej äro däremot, beredas tillfälle till rättelse.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1959, då kungörelsen den 9
september 1938 (nr 568) med vissa föreskrifter i anledning av förordningen
den 9 september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel upphör att
gälla.