Kungi. Maj.ts proposition nr 63 år 1959
1
>ir 63
Iiungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni
1953 (nr 272); given Stockholms slott den 13 februari
1959.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i källskattebestämmelserna, sammanhängande
med den år 1958 beslutade omläggningen av den statliga personalpensioneringen.
Vidare föreslås vissa förenklingar i bestämmelserna om restavgift och
om ränta på restituerad skatt. I samband därmed förordas även en viss
jämkning i bestämmelserna om rätt att erhålla ränta på överskjutande preliminär
skatt.
! Biluuuj till riksdagens protokoll 1999. I samt
.Yr 63
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959
Förslag
till
förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 3 § 3 mom., 39 § 1 mom., 43 § 1 mom., 58 §
1 mom. och 69 § uppbördsförordningen
lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
3 §■
3 mom. Kungl. Maj:t må förordna,
att preliminär A-skatt skall utgå
jämväl för annan inkomst än sådan
som i 2 mom. under 1 första och andra
styckena sägs.
(Se vidare anvisningarna.)
39 §.
1 m o in. Vid utbetalning--—
erlägga (skatteavdrag).
Har arbetstagare,--— första
utbetalningstillfället.
43 §.
1 mom. Arbetsgivare skall — — •—
skatteavdraget angivits.
Efter utgången av den sista uppbördstermin,
under vilken skatt enligt
debetsedel skall erläggas, eller, om
arbetstagare tidigare slutat sin anställning,
vid dennas slut skall arbetsgivaren
till arbetstagaren återställa
debetsedeln. Därvid skall arbetsgivaren
hava å debetsedeln lämnat
uppgift om summan av verkställda
skatteavdrag och den tid av
1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. och 58 §
1957: 667.
den o juni 1953’ skola erhålla ändrad
(Föreslagen lydelse)
3 §•
3 m o m. Kungl. Maj :t må förordna,
att preliminär A-skatt skall utgå
jämväl för sådan folkpension enligt
lagen om folkpensionering som utbetalas
i särskild ordning med hänsyn
till samordning med statlig personalpensionsförmån,
så ock för annan inkomst
än sådan som i 2 mom. under
1 första och andra styckena sägs.
(Se vidare anvisningarna.)
39 §.
1 mom. Vid utbetalning —---
erlägga (skatteavdrag).
Har arbetstagare,---första
utbetalningstillfället.
Kungl. Maj.t må föreskriva, att
statlig pensionsmyndighet skall verkställa
skatteavdrag för kvarstående
skatt i annan ordning än i nästföregående
stycke sägs.
43 §.
1 m o m. Arbetsgivare skall---
skatteavdraget angivits.
Efter utgången av den sista uppbördstermin,
under vilken skatt enligt
debetsedel skall erläggas, eller,
om arbetstagare tidigare slutat sin
anställning, vid dennas slut skall arbetsgivaren
till arbetstagaren återställa
debetsedeln. Därvid skall arbetsgivaren
lämna arbetstagaren
skriftlig uppgift om summan av verkställda
skatteavdrag och den tid av
1 mom. se 1958: 300 samt av 69 § 1 mom. se
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959
(Nuvarande lydelse)
inkomståret som avdragen avse. Dylik
uppgift, som skall vara av arbetsgivaren
eller någon hos honom anställd
undertecknad eller signerad,
skall tillika omfatta arbetsgivarens
namn och adress.
Har debetsedel — — — kvarstående
skatten.
Det ankommer---tillhanda
hållas
arbetsgivare.
58 §.
1 m o in. Har skattskyldig eller arbetsgivare
som verkställt skatteavdrag
underlåtit att inbetala skatt i
tid och ordning, som i 53 eller 54 §
eller 56 § 3 mom. sägs, skall utgå
restavgift, beräknad efter fyra öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som sålunda icke erlagts,
dock ej mindre än tjugufem öre.
Vad nu sagts skall i fall, som avses
i 56 § 3 mom. andra stycket, gälla
endast om där angiven inbetalning
icke verkställts senast under den
uppbördstermin, som infaller närmast
efter utgången av den månad,
under vilken skatteavdraget verkställts,
eller, såvitt gäller inbetalning
från arbetsgivare som avses i 53 §
1 mom. tredje stycket, senast den
18 i den månad under vilken nämnda
uppbördstermin infaller.
69 §•
1 mom. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 inom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slutliga
skatten med minst en femtedel av
denna eller med minst tiotusen kronor,
äger den skattskyldige erhålla
(Föreslagen lydelse)
inkomståret som avdragen avse. Dylik
uppgift, som skall vara av arbetsgivaren
eller någon hos honom
anställd undertecknad eller signerad,
skall tillika omfatta arbetsgivarens
namn och adress. Uppgift som nu
sagts skall tecknas å debetsedeln, om
arbetstagaren slutat sin anställning
före utgången av månaden närmast
före den sista uppbördstermin, under
vilken skatt enligt debetsedeln
skall erläggas.
Har debetsedel —• — —- kvarstående
skatten.
Det ankommer---tillhanda
hållas
arbetsgivare.
58 §.
1 m o in. Har skattskyldig eller arbetsgivare
som verkställt skatteavdrag
underlåtit att inbetala skatt i tid
och ordning, som i 53 eller 54 § eller
56 § 3 mom. sägs, skall utgå restavgift,
beräknad efter fyra öre för varje
hel krona av den del av skatten, som
sålunda icke erlagts, dock ej mindre
än en krona. Restavgiften skall vid
öretal över femtio avrundas uppåt
och vid annat öretal avrundas nedåt
till helt krontal. Vad nu sagts skall
i fall, som avses i 56 § 3 mom. andra
stycket, gälla endast om där angiven
inbetalning icke verkställts senast
under den uppbördstermin, som infaller
närmast efter utgången av den
månad, under vilken skatteavdraget
verkställts, eller, såvitt gäller inbetalning
från arbetsgivare som avses
i 53 g 1 mom. tredje stycket, senast
den 18 i den månad under vilken
nämnda uppbördstermin infaller.
69 §.
1 in o in. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slutliga
skatten, äger den skattskyldige
erhålla ränta med fem procent, för
en beräknad tid av ett år, å den del
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1059
(Nuvarande lydelse)
ränta med fem procent, för en beräknad
tid av ett år, å den del av det
överskjutande beloppet, som överstiger
ettusen kronor; dock att det belopp,
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast
lägre hundratal kronor. Vid bedömandet
av om och med vilket belopp
ränta skall utgå, skall i den preliminära
skatten icke inräknas sådan i
27 § 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts efter
den 30 april året näst efter inkomståret;
vidare skall med slutlig skatt
likställas sådan tillkommande skatt,
som enligt vad i 68 § 4 mom. andra
stycket sägs helt eller delvis skall
gäldas med där omförmäld preliminär
skatt.
Ränta som----- — den skattskyl
dige.
2 mom. Den som jämlikt 68 § 2
mom. äger återbekomma för mycket
erlagd skatt skall erhålla ränta därå
efter fem procent för år. Sådan ränta
skall dock icke utgå å belopp som
dödsbo i anledning av skattskyldigs
frånfälle befriats från att erlägga eller
å räntebelopp som påförts enligt
stadgandet i 27 § 3 mom. I fall varom
i 68 § 3 mom. sägs skall ränta utgå
endast å den del av det för mycket erlagda
beloppet, som skall utbetalas
till den skattskyldige.
Vid beräkning —• — — beloppet
återbetalas.
(Föreslagen lydelse)
av det överskjutande beloppet, som
överstiger ettusen kronor; dock att
det belopp, varå ränta sålunda skall
beräknas, skall avrundas till närmast
lägre hundratal kronor. Vid bedömandet
av om och med vilket belopp
ränta skall utgå, skall i den preliminära
skatten icke inräknas sådan i
27 § 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts efter
den 30 april året näst efter inkomståret;
vidare skall med slutlig skatt
likställas sådan tillkommande skatt,
som enligt vad i 68 § 4 mom. andra
stycket sägs helt eller delvis skall
gäldas med där omförmäld preliminär
skatt.
Ränta som — — — den skattskyldige.
2 in o in. Den som jämlikt 68 § 2
mom. äger återbekomma för mycket
erlagd skatt skall erhålla ränta därå
efter fem procent för år. Uppkommer
öretal vid beräkning av sådan ränta,
skall räntebeloppet jämnas till närmast
högre hela krontal. Ränta skall
dock ej utgå, om räntebeloppet skulle
understiga fem kronor. Ränta som nu
sagts skall icke heller utgå å belopp
som dödsbo i anledning av skattskyldigs
frånfälle befriats från att erlägga
eller å räntebelopp som påförts
enligt stadgandet i 27 § 3 mom. I fall
varom i 68 § 3 mom. sägs skall ränta
utgå endast å den del av det för mycket
erlagda beloppet, som skall utbetalas
till den skattskyldige.
Vid beräkning — — — beloppet
återbetalas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959, dock att förordningens
bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som
erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
februari 1959.
Närvaran de:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för civildepartementet fråga om vissa ändringar
i uppbördsförordningen samt anför därvid följande.
Nu gällande uppbördsförordning tillkom 1953 som ett resultat av en allmän
översyn av det 1945 införda källskattesystemet. Under aren efter 1953
har vissa ändringar genomförts. Dessa har avsett att förbättra uppbördssystemet
i olika detaljer men har också varit en följd av reformer på andra
områden, inte minst inom sociallagstiftningen.
Ytterligare ändringar kan förutses. När en allmän tjänstepensionering
införes, erfordras sålunda bestämmelser om avgiftsnppbörd in. in. På längre
sikt kan en omläggning av det tekniska förfaringssättet vid skatteuppbörden
komma att genomföras på grundval av den nyss påbörjade utredningen
om ökad användning av maskinella hjälpmedel vid folkbokföring, debitering
och uppbörd. Vid sidan av dessa större reformer har en rad andra uppbördsfrågor
aktualiserats under senare år. Eu del av dessa frågor är sådana,
att de inte kan lösas utan närmare utredning. Detta gäller exempelvis besvärsförfarandel
i nppbördsmål och den skattskyldiges möjligheter att utverka
uppskov med inbetalning av skatt i anledning av ett från hans sida
överklagat taxeringsbeslut. Jag avser att vid ett senare tillfälle anmäla dessa
frågor.
Vissa smärre spörsmål synes emellertid vara av beskaffenhet att kunna
behandlas redan nu. Sålunda bar riksdagens revisorer tagit initiativ till
vissa förenklingar i bestämmelserna om restavgiften och räntan på restituerad
skatt. I samband därmed avser jag att föreslå viss jämkning av bestämmelserna
om rätt att erhålla ränta på överskjutande preliminär skatt. Vidare
nödvändiggör den av 1958 års B-riksdag beslutade omläggningen av den
statliga personalpensioneringen vissa specialregler angående skatteavdrag
in. in. Jag anhåller att nu få upptaga dessa frågor, varvid början lämpligen
torde få göras med de spörsmål som sammanhänger med den statliga
personalpcnsioneringen.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1950
I. Uppbördsfrågor vid den statliga personalpensioneringen
Inledning
Vid 1958 års B-riksdag antogs nya grunder för den statliga personalpensioneringen
(propositionen nr B 31 och statsutskottets utlåtande nr B 52).
Dessa grunder byggde på en överenskommelse med de statsanställdas huvudorganisationer,
vid vars tillkomst har förutsatts, att gemensam utbetalning
av statlig personalpension och allmän pension skall anordnas. Det
nya pensionssystemet avses träda i kraft den 1 juli 1959.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 maj 1958 tillkallades generaldirektören
A. E. V. Swartling att verkställa erforderlig planering av gemensam
utbetalning av personalpension och allmän pension. Biktpunkten för
planeringsarbetet angavs vara att pensionstagarna skall erhålla personalpension
och allmän pension genom en och samma utbetalningshandling.
Den 14 november 1958 överlämnade utredningsmannen en promemoria
angående de ändringar i uppbördsförordningen som påkallas av en gemensam
pensionsutbetalning. De ifrågasatta ändringarna skulle innebära att beträffande
pensioner, som utbetalas till statstjänstemän in. fl. och deras efterlevande,
a) preliminär A-skatt även utgår på den del av det samordnade pensionsbeloppet
som avser folkpension,
b) skatteavdrag för kvarstående skatt verkställes på de pensionsbelopp
som utbetalas för februari—-maj månader, samt
c) viss lättnad medgives i fråga om skyldigheten för arbetsgivare att å
debetsedel lämna uppgift om summan av verkställda skatteavdrag in. in.
Preliminär A-skatt för folkpension
Gällande bestämmelser. Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt
eller preliminär B-skatt. Preliminär A-skatt skall i princip utgöras för inkomst
av tjänst, däribland pension. Kungl. Maj:t äger, enligt en i 3 § 3 mom.
uppbördsförordningen intagen bestämmelse, förordna att preliminär Askatt
skall utgå även för annan inkomst. Skatten erlägges genom skatteavdrag,
som verkställes av den som utbetalar löne- eller pensionsbeloppet.
Skatteavdragets storlek anges i skattetabeller, som visar den preliminära
skatt som belöper på olika inkomstbelopp. — Preliminär B-skatt avser alla
slag av inkomst och utgår enligt särskild debitering.
från huvudregeln att preliminär A-skatt skall beräknas för inkomst av
tjänst göres i 10 § uppbördsförordningen vissa undantag. Där anges sålunda
bl. a., att preliminär A-skatt inte skall utgå för folkpension enligt lagen
om folkpensionering.
Utrednings promemorian. I promemorian frainhålles, att det vid gemensam
utbetalning av tjänstepension och folkpension måste anses oegentligt och
även ur arbetssynpunkt besvärande, om preliminär A-skatt utgår på endast
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1959
en del av det samordnade beloppet. I anledning därav föreslås, att uppbördsförordningen
ändras så, att möjlighet finns alt verkställa skatteavdrag å
folkpension. Ändringen bör enligt utredningsmannen innebära, att Kungl.
Maj :t erhåller rätt alt i särskilda fall bestämma, att skatteavdrag skall verkställas
å folkpension.
Departementschefen. Enligt gällande bestämmelser skall preliminär Askatt
inte innehållas vid utbetalning av folkpension. I den mån mottagaren
bär en tjänsteinkomst vid sidan av folkpensionen, t. ex. en personalpension,
skall källskatteavdrag däremot verkställas på denna inkomst. I dessa
fall kommer skatten på folkpensionen att uttagas i form av kvarskatt, försåvitt
mottagaren inte själv begärt höjning av kallskatteavdraget. Är åter
folkpensionen den huvudsakliga inkomstkällan, resulterar taxeringen i regel
i att pensionen inte alls eller endast till viss mindre del blir beskattad.
Ortsavdraget och det extra avdrag för nedsatt skatteförmåga som kan erhållas
vid taxeringen motsvarar nämligen i regel hela folkpensionen eller i
vart fall större delen därav. Förutsättningar har därför hittills inte ansetts
föreligga, för att uttaga källskatt pa folkpensionerna.
Den vid nyssnämnda överenskommelse förutsatta samordningen vid utbetalning
av statlig tjänstepension och folkpension ställer för de därav berörda
pensionärernas del frågan i ett ändrat läge. De båda slagen av pensioner
kommer att utbetalas av samma myndighet och beräknas gemensamt.
Något hinder för att uttaga källskatt på folkpensionen kommer då
inte att föreligga. Såsom utredningsmannen påpekat bör tvärtom av samordningen
följa, att avdraget för preliminär A-skatt beräknas på det utbetalda
pensionsbeloppet i dess helhet. En sådan ordning bor vara till fordel
även för pensionären. Han behöver nämligen inte, såsom nu ofta är fallet,
riskera att bli påförd kvarskatt för folkpensionen.
På grund härav förordar jag, att bestämmelser införes, som möjliggör att
källskatt avdrages på folkpension, när den utbetalas i särskild ordning
med hänsyn till samordning med statliga personalpensionsformåner. Med
tanke på bestämmelsernas speciella natur synes det härvid lämpligt att anknyta
till den befogenhet som Kungl. Maj :t äger enligt 3 § 3 mom. uppbördsförordningen
att förordna om uttag av preliminär A-skatt även för
annan inkomst än tjänsteinkomst. Denna befogenhet bör utvidgas så att
den omfattar jämväl här avsedda fall. Därjämte är det önskvärt, att en redaktionell
jämkning vidtages i 10 §. Denna jämkning synes emellertid kunna
anstå, till dess ställning tagits till föreliggande förslag att ändra namnda
paragraf i annat hänseende. De närmare bestämmelserna i ämnet bör
lämpligen utfärdas i administrativ ordning och bl. a. innebära, att viss reduktion
av de i skattetabellerna angivna skattebeloppen skall ske med hänsyn
till att pensionsmottagarna i förekommande fall inte skall betala pensionsavgift
och sjukförsäkringsavgift.
Enligt 37 § taxeringsförordningen behöver kontrolluppgift inte lämnas
för folkpension. Denna bestämmelse utgör självfallet inte något hinder for
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1959
pensionsmyndigheten att, om så befinnes praktiskt lämpligt, lämna uppgift
om samtliga utbetalda förmåner, alltså även om folkpensionen. Om så sker,
bör det dock till förebyggande av missförstånd uttryckligen angivas att beloppet
i fråga inkluderar folkpension.
Skatteavdrag för kvarstående skatt
Gällande bestämmelser. Med kvarstående skatt förstås skatt, som återstår
att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt. Beloppet av
den kvarstående skatten framgår av debetsedeln å slutlig skatt.
Kvarstående skatt som inte uppgår till fem kronor efterskänkes. Annan
kvarstående skatt förfaller till betalning, om skatten uppgår till högst 50
kronor, under uppbördsterminen i mars året efter taxeringsåret. Om kvarskatten
överstiger oO kronor, skall hälften inbetalas under mars och resten
under uppbördsterminen i maj.
Kvarstående skatt, som påförts löntagare eller pensionär, erlägges i regel
genom skatteavdrag på samma sätt som preliminär skatt. Skyldighet att vidkännas
skatteavdrag för kvarstående skatt, som påförts i hemortskommunen,
föreligger nämligen för den som har att erlägga preliminär A-skatt.
Skatteavdrag för kvarstående skatt kan ifrågakomma blott under januari_
april månader.
För att arbetsgivaren skall kunna fullgöra sin skyldighet att göra skatteavdrag
för kvarstående skatt, åligger det arbetstagaren att snarast efter
det han mottagit debetsedeln å slutlig skatt antingen till arbetsgivaren
överlämna denna eller också — om han inte fått kvarskatt sig påförd
— för arbetsgivaren uppvisa debetsedeln eller intyg från lokal skattemyndighet
att kvarstående skatt inte skall erläggas.
Skatteavdrag för kvarstående skatt sker på så sätt att vid varje avlöningstillfälle
— såvitt avser månatliga utbetalningar — hälften av den kvarstående
skatt som förfaller till betalning vid nästföljande uppbördstermin
innehålles av arbetsgivaren.
Om den anställde inte fullgjort sin skyldighet att överlämna eller uppvisa
debetsedeln å slutlig skatt eller vederbörligt intyg, skall arbetsgivaren
vid avlöningstillfällena i januari—april verkställa skatteavdrag för kvarstående
skatt med en fjärdedel av avlöningsbeloppet.
Bestämmelserna om skatteavdrag för kvarstående skatt är intagna i 39
och 40 §§ uppbördsförordningen.
De skattebelopp som innehållits av arbetsgivaren skall av denne inbetalas
eller gireras till skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden. Inbetalningen
anses behörigen verkställd om —- såvitt avser arbetsgivare med
minst två arbetstagare -— inbetalningskortet eller girokortet inkommit till
postanstalt senast den 18 i den månad, under vilken uppbördsterminen
infaller.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959
Utredningspromemorian. I promemorian framhålles, att gemensam utbetalning
av folkpension in. in. och statlig personalpension avses skola ske den 15 i
varje månad. För närvarande utbetalas de statliga personalpensionerna vid
månadens slut. Utredningsmannen förutser, att den ändrade tidpunkten för
utbetalningen, som ansluter till nuvarande tidpunkt för folkpensionsutbetalning,
kommer att medföra än större svårigheter än för närvarande att
verkställa avdrag för kvarstående skatt vid utbetalningen under januari månad.
Om — såsom det nya statliga pensionssystemet kräver — utbetalningarna
centraliseras till en enda myndighet, blir det enligt utredningsmannen
omöjligt för denna att på ett riktigt sätt verkställa sådant avdrag.
I promemorian föreslås därför, att avdragen för kvarstående skatt i fråga
om statliga pensionärer skall ske vid utbetalningarna den 15 i månaderna
februari, mars, april och maj. Det tillägges, att förfaringssättet, trots tidsförskjutningen,
inte behöver innebära någon försening med redovisningen
av innehållna kvarskattemedel. Dessa kan nämligen i vanlig ordning redovisas
i mars och maj.
Departementschefen. Debetsedlarna å slutlig skatt skall tillställas de skattskyldiga
senast den 15 december under taxeringsåret. Om debetsedeln upptar
kvarstående skatt, skall den dock, enligt särskild bestämmelse i uppbördskungörelsen,
om möjligt översändas senast den 10 december. Den tid
som förflyter mellan debetsedlarnas utsändande och det första avlöningstillfälle,
då skatteavdrag för kvarstående skatt skall ske, uppgår således till omkring
en månad.
Den avsedda centraliseringen och mekaniseringen av utbetalningen av de
statliga personalpensionerna medför, att pensionsmyndigheten i samband
med årsskiftena skall registrera alla de data som erfordras för att bestämma
skatteavdragen för ca 70 000, sedermera 120 000 pensionärer. Även med
anlitande av extra arbetskraft torde det vara ogörligt att slutföra detta arbete
före den 15 januari, då den samordnade pensionen för nämnda månad
avses skola utbetalas.
Utredningsmannens förslag att framflytta skatteavdragen för kvarstående
skatt en månad är att se mot bakgrunden av de särskilda förhållanden
som sålunda kommer att föreligga. Uppenbart är, att vissa specialbestämmelser
på området är erforderliga.
Vid övervägande av de olika möjligheter som härvidlag kan föreligga
har jag funnit, att den föreslagna förskjutningen av skatteavdragen erbjuder
den ur skilda synpunkter bästa lösningen. Den tillgodoser pensionsmyndighetens
behov av rådrum för det administrativa arbetet med avdragens
verkställande men försenar inte kvarskattemedlens inlevererande. Förslaget
bör därför biträdas. Då de olika detaljbestämmelser, som påkallas härav,
inte lämpligen kan införas i uppbördsförordningen, förordar jag, att Kungl.
Maj :t genom ett tillägg till 39 § 1 mom. nämnda förordning erhåller befogenhet
alt utfärda sådana bestämmelser i administrativ väg.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959
Dessa bestämmelser bör i främsta rummet reglera de situationer som kan
uppkomma, om pensionsmyndigheten inte är att anse som pensionstagarens
huvudarbetsgivare under hela den tid avdrag för kvarstående skatt kan
ifrågakomma, d. v. s. under månaderna januari—maj. Den avsedda förskjutningen
av sådana avdrag bör sålunda inte ske, om pensionsmyndigheten
först efter utgången av januari blivit huvudarbetsgivare. Det kan nämligen
då ha ankommit på annan arbetsgivare att inleverera den på den första
månaden belöpande kvarskatten. Om åter pensionsmyndigheten före utgången
av maj upphör att vara huvudsaklig arbetsgivare, bör myndigheten
— med hänsyn till förskjutningen av avdragen — vara skyldig att det
oaktat göra erforderligt avdrag för kvarstående skatt vid den närmast följande
pensionsutbetalningen. Ytterligare erfordras en särskild bestämmelse
för det fall att pensionen upphör att utgå under tidsperioden i fråga. Sker
detta redan före pensionsutbetalningen i januari, bör skatteavdrag verkställas
vid sistnämnda tillfälle och någon förskjutning av kvarskatteavdraget
inte äga rum. Upphör pensionsrätten senare, bör pensionären eller, om han
avlidit, hans dödsbodelägare erinras om att en del av den kvarstående skatten
ännu inte erlagts.
Uppgift om verkställda skatteavdrag
Gällande bestämmelser. Det åligger arbetsgivare att vid varje avlöningstillfälle
lämna särskilt kvitto på skatteavdraget, om inte lönen utkvitterats
på avlöningslista, på vilken skatteavdraget anges.
Därutöver skall arbetsgivaren lämna arbetstagaren uppgift om summan
av verkställda skatteavdrag och den tid av inkomståret som skatteavdragen
avser. I normalfallet, d. v. s. om arbetstagaren överlämnat sin debetsedel
till arbetsgivaren, skall uppgiften tecknas på debetsedeln och undertecknas
eller signeras av arbetsgivaren eller någon hos honom anställd. Uppgiften
lämnas så snart arbetsgivaren fullgjort sin skyldighet att verkställa skatteavdrag
enligt debetsedeln, d. v. s. — om inte anställningen upphört dessförinnan
— i regel under januari såvitt gäller preliminär A-skatt och i maj
beträffande kvarstående skatt. — Av arbetsgivare utfärdad uppgift om verkställda
skatteavdrag torde i regel äga vitsord gentemot statsverket, såvitt
gäller arbetstagarens rätt att få räkna sig avdraget till godo.
Skyldigheten att på debetsedeln lämna uppgift om summan av verkställda
skatteavdrag infördes år 1953 (43 § 1 mom. andra stycket uppbördsförordningen).
Denna anordning ersatte förut gällande bestämmelser om att postens
kvitto på inbetald skatt skulle tecknas eller fastsättas på debetsedeln.
I sammanhanget torde jämväl få erinras om stadgandet i 37 § 2 mom.
sjätte stycket taxeringsförordningen, enligt vilket kontrolluppgift om löneinkomst
och liknande skall innehålla uppgift om skatteavdrag, som skett
för uttagande av preliminär A-skatt.
Utrednings promemorian. I promemorian erinras till en början om att
uppgift om verkställda skatteavdrag för preliminär A-skatt skall anges på
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år i959
den kontrolluppgift, som arbetsgivaren enligt 37 § taxeringsförordningen
lämnar till ledning för den anställdes taxering. Vidare framhålles, alt den
centraliserade pensionsutbetalning som avses komma till stånd för statstjänstemän
blir av mycket stor omfattning.
Skyldigheten att verkställa föreskrivna anteckningar å debetsedlarna kommer,
framhåller utredningsmannen, att bli synnerligen arbetskrävande. Så
skulle bli fallet, även om uppgiftsskyldigheten enligt uppbördsförordningen
fullgjordes på det sätt att särskild handling, på vilken tids- och beloppsuppgifter
angivits maskinellt, vidhäftas debetsedeln. Kontrollen av att handlingen
anbringats på rätt debetsedel synes nämligen förutsätta ett manuellt
förfaringssätt. Utredningsmannen föreslår därför, att uppgiftsskyldigheten
beträffande avdragen för preliminär A-skatt skall få fullgöras så, att å
debetsedeln medelst en stämpel, innehållande utbetalningsmyndighetenis
namn, intygas, att skatteavdrag verkställts enligt vad angiven kontrolluppgift
utvisar. Ett exemplar av kontrolluppgiften skulle tillställas den skattskyldige.
Härav skulle påkallas ändring av bestämmelserna i 43 § 1 mom.
uppbördsförordningen.
Departementschefen. Genom det »kvitto» som arbetsgivaren tecknar på
debetsedeln erhåller arbetstagaren bevis om att det där angivna skattebeloppet
innehållits. Han har också användning för uppgiften i fråga när han
skall deklarera.
Enligt utredningsmannens förslag skulle den statliga pensionsmyndigheten
inte behöva angiva beloppet av den innehållna skatten pa debetsedeln.
Där skulle i stället hänvisas till det exemplar av kontrolluppgiften för taxeringen
som tillställes pensionstagaren. På kontrolluppgiften tinnes uppgift
om beloppet. Härigenom skulle det bli möjligt att anlita maskiner för arbetet
med alt lämna pensionärerna uppgift om innehållen skatt. Efter vad
jag under hand erfarit torde motsvarande önskemål föreligga även inom
andra institutioner och företag.
Föreskriften att arbetsgivarens uppgift om innehållen skatt skall tecknas
på debetsedeln har närmast tillkommit av hänsyn till sådana arbetstagare
som bytt anställning under den tid debetsedeln använts för skatteavdrag.
Han kan därigenom på eu handling få uppgifter om de belopp som
innehållits vid de olika anställningarna. För en arbetstagare, som hela tiden
haft samma arbetsgivare, torde det däremot knappast spela någon roll om
uppgiften i fråga tecknas på debetsedeln eller på annan handling. Har en
arbetstagare haft flera arbetsgivare torde det inte heller vara till nämnvärd
olägenhet för honom, om den arbetsgivare som haft att göra det sista skatteavdraget
enligt debetsedeln utfärdar sitt kvitto separat.
Den avsedda centraliseringen av pensionsutbetalningarna förutsätter, att
även uppgifterna till pensionärerna om innehållen skatt kan framställas
maskinellt. Om bestämmelserna ändras så att de möjliggör en sådan ordning,
skulle detta även vara till fördel för enskilda företag och institutioner
med många anställda och pensionärer.
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1959
En viss jämkning av bestämmelserna på området synes därför böra företagas.
Möjlighet bör sålunda föreligga alt teckna uppgiften om innehållen
skatt på särskild handling, därest arbetsgivaren verkställt skatteavdrag för
arbetstagaren under hela den tid debetsedeln avser. Detsamma synes böra
gälla, om anställningen börjat först under nämnda tid men fortsatt under
hela den tid som återstår för skatteavdrag enligt debetsedeln. Såsom utredningsmannen
förutsatt, bör uppgiftsskyldigheten i dessa fall anses rätteligen
fullgjord, om pensionsmyndigheten till pensionstagaren översänder
avskrift av den kontrolluppgift för taxeringen som myndigheten bar att
avgiva och som skall innehålla uppgift om beloppet av innehållen preliminär
A-skatt. Avskriften av kontrolluppgiften måste därvid vara undertecknad
eller signerad på sätt som nu gäller den på debetsedeln lämnade uppgiften.
Däremot bör skyldigheten att teckna uppgiften på debetsedeln kvarstå
i övriga fall, d. v. s. då anställningen slutat innan samtliga skatteavdrag enligt
densamma skolat verkställas. Om uppgiften angående innehållen skatt
tecknas på annan handling än debetsedeln, är det önskvärt att debetsedeln,
på sätt utredningsmannen antytt, förses med hänvisning till nämnda handling.
Det synes dock knappast erforderligt alt utfärda särskilda föreskrifter
härom.
Jag förordar, att bestämmelserna i 43 § 1 mom. uppbördsförordningen
ändras i enlighet med vad jag här anfört.
II. Restavgiften m. m.
Förenklad beräkning av restavgift
Riksdagens år 1956 församlade revisorer föreslog i sin till 1957 års riksdag
avlämnade berättelse (Del I, s. 247—249), att restavgiften i fortsättningen
skall utgå i jämna krontal. Förslaget behandlades av statsutskottet
i utlåtande nr 93 under 22:o), varvid utskottet uttalade sig för författningsändringar
i anslutning till revisorernas förslag. På hemställan av utskottet
anhöll riksdagen i skrivelse, nr 249, att Kungl. Maj :t ville vidta åtgärder i
det av utskottet angivna syftet.
Gällande bestämmelser. Om skattskyldig eller arbetsgivare, som verkställt
skatteavdrag, underlåtit att inbetala skatt i föreskriven tid och ordning, skall
enligt 58 § 1 mom. uppbördsförordningen restavgift utgå, beräknad efter
fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda icke erlagts,
dock ej mindre än 25 öre.
För indrivning av skatt som ankommit på landsfiskal skall restavgiften
enligt 64 § tillfalla statsverket. Har landsfiskalen anlitat exekutionsbiträde,
äger dock biträdet uppbära hälften av restavgiften, men högst 50 kronor för
varje restförd skattepost.
Om indrivningen ankommit på annan utmätningsman än landsfiskal, äger
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959
sådan utmätningsman uppbära restavgiften, i den mån denna inte överstiger
100 kronor för varje restförd skattepost. Exekutionsbiträdet har dock rätt
till hälften härav, i den mån han tagit befattning med indrivningen. I städerna
kan särskilda föreskrifter ha meddelats rörande dispositionen av
restavgiften. Till den del restavgiften överstiger 100 kronor skall den tillfalla
statsverket.
Riksdagens revisorer påpekar, att restavgiften kan utgå med belopp vilket
utgöres av eller i vilket ingår öretal, samt anför vidare.
Av den föregående redogörelsen framgår emellertid, att under senare år åtgärder
i skilda hänseenden vidtagits för att förenkla arbetet i samband med
debitering och uppbörd av skatter av olika slag in. in. Sålunda ha, för att
taga ett exempel, öretalen numera bortarbetats från samtliga de i slutlig
skatt ingående delposterna. Då arbetsbördan för de myndigheter som handha
de administrativa bestyren i samband med uppbörden av skatt alltjämt
är betydande, synas ytterligare åtgärder i förenklande syfte böra vidtagas.
Revisorerna vilja i sådant hänseende föreslå, att restavgiften i fortsättningen
skall utgå i jämna krontal, varvid minsta belopp bör fastställas till en krona.
Som särskild anledning till eu dylik föreskrift må framhållas, att användningen
av hålkorts- och andra kontorstekniska maskiner av komplicerat slag
försvåras, så länge öretal ingå i heloppen för restavgifter. En dylik olägenhet
har bl. a. framkommit vid de försök, som statens organisationsnämnd
f. n. bedriver rörande användandet av hålkortssystem för debitering och
längdföring inom skatteväsendet. Även från näringslivets sida ha, enligt
vad revisorerna erfarit, påtalats de mindre tillfredsställande förhållanden,
som äro förbundna med de nuvarande bestämmelserna om restavgift.
Vid införandet av en föreskrift av här angivet slag uppkomma vissa praktiska
problem. Såsom i det föregående föreslagits bör lägsta beloppet för
restavgiften fastställas till en krona. Uppkommer vid uträkning av restavgift
öretal, bör detta — i likhet med vad som redan gäller i andra fall enligt
uppbördsförordningen — vid belopp över femtio avrundas uppåt och vid
annat öretal nedåt till helt krontal. Eu dylik åtgärd innebär bl. a., att avgiften
för belopp t. o. in. trettiosju kronor blir en krona. Enligt gällande bestämmelse
skall inflytande restavgift i vissa fall fördelas på två håll, vilket
medför att restavgifter, som bestå av ojämna krontal, efter delningen komma
att utgöras av belopp, i vilket ingår öretal. Det synes emellertid önskvärt,
att även i sådant fall öretal undvikes. På vad sätt detta lämpligen
skall ske, torde böra bli beroende på närmare överväganden.
Revisorerna anse sålunda, att författningsändringar i här angivet syfte
snarast böra vidtagas.
Yttranden, över revisorernas förslag har yttranden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet
samt länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge, Jämtlands och Norrbotlens
län. Revisorernas förslag har i princip tillstyrkts i samtliga yttranden.
Statskontoret kan helt ansluta sig till vad revisorerna i förevarande hänseende
anfört. 1 anledning av vad i ärendet uttalats beträffande i stad utgående
restavgifter framhälles den betydelse, som resultatet av 1955 års stadsutrednings
pågående arbete kan erhålla beträffande den framtida organisationen
av den åt vissa släder anförtrodda uppbördsverksamheten.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1959
Enligt riksräkenskapsverket torde revisorernas förslag innebära en viss
arbetsbesparing för uppbörds- och indrivningsmyndigheterna. Med hänsyn
till restavgiftens speciella karaktär av påföljd för försummad skattebetalning
och då den i vissa fall jämväl utgör en löneförmån torde vid införandet
av en sådan föreskrift en hel del praktiska avvägningsproblem uppkomma.
Riksräkenskapsverket vill emellertid icke motsätta sig att frågan om öretalens
slopande göres till föremål för utredning.
Statens organisationsnamnet biträder förslaget att restavgiften skall utgå
i helt krontal och med ett minsta belopp av er. krona. Nämnden framhåller
vidare, att bestämmelserna bör få sådan innebörd, att när restavgift skall
fördelas på två håll, jämväl varje avgiftsdel i förekommande fall avrundas
till helt krontal, enär eljest den avsedda effekten av ändringen i vissa fall
begränsas.
Överståthållarämbetet ansluter sig i princip till förslaget men vill ifrågasätta
huruvida icke i förenklingssyfte det vore lämpligare att låta även överskjutande
öretal över femtio öre bortfalla.
Länsstyrelsen i Södermanlands län finner förslaget väl värt beaktande såsom
ett led i den fortgående förenklingen av uppbörds- och indrivningsförfarandet.
Visserligen kommer väl det föreslagna bestyret med avrundning
till helt krontal uppåt vid öretal över 50 och nedåt vid öretal om 50 och
därunder icke att för vederbörande visa sig mer tidsbesparande än den
nuvarande ordningen, men fördelarna i andra avseenden av detta förfaringssätt,
särskilt med hänsyn till det tilltänkta hålkortssystemet, synes dock
överväga. En ytterligare förenkling, som förtjänar att övervägas, vore givetvis
att helt låta öretalet bortfalla, så att restavgifter som icke uppginge
till helt krontal alltid skulle avrundas nedåt till närmaste hela krontal.
Då en förenkling i av revisorerna föreslagen riktning enligt länsstyrelsens
mening bör genomföras, vill länsstyrelsen för sin del förorda att en utredning
på grundval av revisorernas uttalande kommer till stånd. Därvid bör
i enlighet med revisorernas uttalande särskild uppmärksamhet ägnas de fall,
då restavgiften skall fördelas mellan staten å ena och enskilda eller kommun
å andra sidan och öretal därvid uppkommer.
Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker revisorernas förslag samt framhåller,
att restavgiften även vid delbetalning bör utgöras med helt krontal.
Enligt länsstyrelsens mening synes det angeläget, att förekommande fördelning
av restavgift mellan statsverket och exekutionsbiträde verkställes så
att redovisningen till statsverket verkställes i hela krontal. Då restavgift utgjorts
med udda krontal, bör den udda kronan enligt länsstyrelsen varannan
gång tillfalla statsverket respektive exekutionsbiträdet.
I yttrandet från länsstyrelsen i Norrbottens län anföres följande.
Givetvis skulle en viss förenkling vid längdföring och redovisning av
restförda skatter och restavgifter uppnås, om restavgifterna på sätt föreslagits
endast skulle påföras i krontal. Vid delning av restavgifter, som
bestå av ojämna krontal, kunde man tänka sig den regeln, att även delningen
skall ske i hela krontal så att statsverket avstår sin 50-öring till den
15
Kungl. Maj: Is proposition nr 63 år 1959
provisionsberättigade. Då sportelsystemet är på avskrivning - enligt länsstyrelsens
mening visserligen till skada för indrivningsverksamhetens rationella
bedrivande — och allt färre utmätningsmän och exekutionsbiträden
äga rätt att uppbära del av restavgift, torde den ekonomiska betydelsen
av länsstyrelsens sistberörda förslag för statsverkets del bliva ringa.
Länsstyrelsen har sålunda intet att erinra emot en sadan ändring av
bestämmelserna att restavgift, som icke uppgår till minst en krona, icke
skall uttagas, att restavgift i övrigt blott påföres i hela krontal med jämkning
uppåt och nedåt på sätt revisorerna föreslagit samt att restavgifter,
som uppgå till ojämna krontal och skola fördelas, bliva delade så att den
provisionsberättigade tjänstemannen får en krona mer än statsverket.
Det må dock framhållas, att man genom nu ifrågakomna åtgärder icke
undgår att i ett flertal fall under indrivningsarbetet och redovisningen
därav arbeta med öretal. Länsstyrelsen är dock icke beredd att nu föreslå
några ytterligare åtgärder till undvikande härav.
Statsutskottet framhåller i sitt förut nämnda utlåtande, att revisorernas
förslag ansluter sig väl till de under senare år vidtagna åtgärderna för att
förenkla arbetet i samband med debitering och uppbörd av skatter av olika
slag in. in. Författningsändringar i det av revisorerna angivna syftet synes
därför enligt utskottets mening böra vidtagas. Innan så sker torde dock, såsom
revisorerna själva framhållit, vissa praktiska problem böra upptagas
till närmare övervägande, varvid självfallet även de av remissmyndigheterna
framförda synpunkterna och förslagen bör beaktas.
Departementschefen. När skatt inbetalas för sent eller indrives, skall restavgift
erläggas. Avgiften är inte konstruerad som en dröjsmålsränta. Den
utgår med fyra procent av det restförda beloppet oberoende av hur länge
skattens erläggande fördröjts. Avgiflen kan sålunda redan nu sägas vara
i viss mån schablonmässigt utmätt, öretal kan emellertid uppkomma vid
beräkning av restavgiften.
Revisorernas förslag syftar till att borttaga öretalsberäkningen. Härvid har
man i första hand avsett det avgiftsbelopp som debiteras gäldenären. Man
har emellertid också ansett önskvärt att undgå öretalsberäkning vid bestämmandet
av den andel i restavgiften som i vissa fall skall tillkomma exekutionsbiträde.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag det önskvärt,
att förenklingar genomföres på ifrågavarande område. Förslaget att restavgiften
skall utgå i hela kronor bör därför genomföras.
Vad åter angår tanken alt på motsvarande sätt förenkla avräkningen av
exekutionsbiträdenas andel i restavgiften bör framhållas, att sportelsystemet
vid skatteindrivningen befinner sig under avveckling. Det framstår därför
såsom tveksamt, om man nu bör företaga en ändring, som speciellt syftar
till att underlätta tillämpningen av detta system. Härtill kommer att det
visat sig vara förenat med svårigheter att finna en lösning, som på clt tillfredsställande
sätt tillgodoser önskemålet i fråga. Dessa svårigheter sammanhänger
främst med att sportelinkomsterna är sammansatta av ett stort antal
ofta ganska små poster och alt ändringar i fråga om beräkningen av varje
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1959
post kan få ganska avsevärda följdverkningar på sportelinkomstens storlek.
Om man vill undvika sådana konsekvenser, skulle närmast ifrågakomma att
föreskriva en avjämning av restavgiften till närmaste krontal som är jämnt
delbart med två. Detta skulle emellertid innebära större ändring av restavgiftens
storlek än som eljest hade varit erforderlig. Storleken av det belopp
som avkräves gäldenären skulle sålunda i viss, om än ringa mån göras beroende
av en intern fördelningsfråga inom förvaltningsapparaten, något som
knappast synes tilltalande.
Jag har därför inte ansett mig kunna förorda, att reglerna utformas så att
öretal undgås jämväl vid beräkning av exekutionsbiträdenas andel av restavgiften.
Det synes inte heller möjligt att tillgodose ett vid remissbehandlingen
framkommet önskemål om att avgiften vid delbetalningar skall beräknas
enbart i kronor. Avjämningen bör sålunda endast innebära att avgiften
för varje restförd post skall utgå i helt krontal.
Reglerna härom bör införas i 58 § 1 mom. uppbördsförordningen och synes
i enlighet med vad revisorerna antytt böra ges det innehållet att avgiften
vid öretal över femtio skall avrundas uppåt och vid annat öretal skall avrundas
nedåt till helt krontal. Avgiften skall dock vara lägst en krona.
Genomföres detta förslag, vinnes att särskild beräkning av avgiften blir
obehövlig, om det oguldna skattebeloppet inte överstiger 37 kronor; avgiften
blir då alltid en krona. I de distrikt där exekutionsbiträdena alltjämt
uppbär andel i restavgiften, blir avräkningen av denna andel såtillvida
mindre komplicerad att andra öretal än 50 öre, bortsett från fall av delbetalningar,
inte ifrågakommer.
Förenklad beräkning av restitutionsränta
Riksdagens revisorer har även upptagit frågan om förenkling av vissa
skatterestitutioner. I berättelsen till 1955 års riksdag föreslog sålunda de
år 1954 församlade revisorerna, att vid restitution av skatt ränta, som ej
utgöres av visst minsta belopp, förslagsvis fem kronor, ej skall utgå samt
att räntebeloppen skall utbetalas i helt antal kronor, därvid öretal skall
bortfalla (Del I, s. 174 och 175). Över förslaget avgavs yttranden av statskontoret,
riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna
i Stockholms, Hallands och Västerbottens län, vilka samtliga tillstyrkte förslaget.
Förslaget behandlades av statsutskottet i utlåtande nr 119 under
13:o), varvid utskottet fann förslagen välgrundade. På hemställan av utskottet
anhöll riksdagen i skrivelse, nr 272, att Kungl. Maj:t ville föranstalta
om åtgärder i den av revisorerna angivna riktningen.
Gällande bestämmelser. Envar, som vinner nedsättning i eller befrielse
från honom påförd slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt eller berättigas
återbekomma överskjutande preliminär skatt utöver vad som tillgodoräknats
hononu, äger att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen
skett, kostnadsfritt återbekomma vad han erlagt för mycket. Han äger
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 63 är 1:05!)
tillika enligt 69 § 1 mom. uppbördsförordningen — bortsett från vissa
undantagsfall — erhålla ränta å beloppet efter fem procent för år. För
ränteberäkningen gäller särskilda regler, som i huvudsak innebär följande.
Om skatten erlagts preliminärt under vederbörligt uppbördsår, utgår räntan
från utgången av nämnda år. För annan skatt, som erlagts under förra
hälften av ett uppbördsår — detta är i allmänhet fallet med kvarstående
skatt — utgives ränta från och med den 1 därpå följande september. Har
skatten betalats under senare hälften av ett uppbördsår, vilket ofta sker
med tillkommande skatt, räknas räntan från och med den 1 därpå följande
mars. Räntan utgår till och med den dag, då beloppet återbetalas.
Riksdagens revisorer återger i berättelsen vissa av dem inhämtade uppgifter,
varav framgår att antalet fall, där dylik restitutionsränta till ett belopp
av mindre än fem kronor utbetalats från länsstyrelserna, är betydande.
Efter att vidare ha framhållit att under senare år åtgärder i skilda hänseenden
vidtagits i syfte att förenkla arbetet med debitering och uppbörd
av skatter av olika slag in. in. gör revisorerna följande uttalande
Såsom framgår av det föregående ha olika åtgärder vidtagits i syfte att
förenkla de administrativa bestyren i samband med uträkning och uppbörd
av skatter av olika slag. Då arbetsbördan för de myndigheter, som
handha dessa göromål, del oaktat är betydande, böra om möjligt ytterligare
förenklingar genomföras. Vad som därvid bl. a. förtjänar övervägas
är att ändra bestämmelserna om restitution av slutlig skatt m. in. i de fall,
då ränta därå utgår. Som ovan visats är antalet fall då smärre belopp i
ränta gottskrivas de skattskyldiga betydande. Av samma skäl som eu regel
införts att preliminär skatt, som ej uppgår till fem kronor, ej återbetalas,
torde enligt revisorernas mening böra föreskrivas, att ränta, som ej utgöres
av visst minsta belopp, förslagsvis fem kronor, ej skall utgå. Räntebeloppen
böra vidare utbetalas i helt antal kronor, därvid öretal bör bortfalla.
Då bestämmelser av angivet innehåll — mot vilka några principiella skäl
knappast kunna anföras — enligt de upplysningar revisorerna inhämtat
skulle medföra en viss arbetsbesparing, torde erforderliga författningsändringar
snarast möjligt böra vidtagas.
Departementschefen. Av den nyss lämnade redogörelsen framgår, att
viss arbetsbesparing skulle kunna åstadkommas på länsstyrelserna genom
att förenkla ränteberäkningen vid skatterestitutioner, som verkställes i
anledning av beslut om nedsatt taxering o. dyl. Härmed skulle även kunna
vinnas, att restitutionerna kan expedieras något snabbare än för närvarande
är fallet.
Revisorernas förslag innebär i första hand, att ränta ej skall utbetalas,
om räntan skulle uppgå till mindre belopp än fem kronor. Såsom ett alternativ
till detta förslag skulle kunna övervägas att föreskriva, att ränta inte
skall erläggas på restitutionsbelopp av mindre storlek, exempelvis under
50 kronor. En regel av denna innebörd kunde såtillvida synas vara all
föredra, som man i samtliga fall utan vidare skulle kunna konstatera, när
ränta inte skall betalas. Nackdelen med eu sådan lösning är emellertid atl
2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. Isarnl. Nr 05
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1959
den inte utesluter att mycket små räntebelopp utanordnas, nämligen då
den tid på vilken ränta skall beräknas är kort. Å andra sidan skulle, när
nämnda tid är lång, det indragna räntebeloppet kunna bli åtskilligt högre
än fem kronor. Det bör tillika framhållas, att man, även med den av revisorerna
föreslagna regeln, utan särskilda beräkningar kan avskilja huvuddelen
av de fall då ränta ej ifrågakommer.
Jag förordar därför i enlighet med revisorernas förslag, att ränta ej skall
utgå, om räntebeloppet skulle understiga fem kronor. Det kan här erinras
om att Kungl. Maj :t i propositionen nr 3 till innevarande riksdag föreslagit
en regel av enahanda innehåll med avseende på restitution av vissa konsumtionsskatter.
Den här förordade bestämmelsen ansluter sig också väl till
vad i 28 § och 68 § 1 mom. uppbördsförordningen stadgas om att kvarstående
skatt under fem kronor inte skall erläggas och att restitution inte heller
skall ske av överskjutande skatt som ej uppgår till nämnda belopp.
Såsom revisorerna förutsatt bör öretalsberäkning undvikas. Därvid bör
emellertid, i likhet med vad som föreslagits i propositionen nr 3, gälla den
för de restitutionsberättigade förmånligare regeln att räntebeloppet skall
avrundas uppåt till närmaste hela krontal.
Vad jag här förordat föranleder ändring i 69 § 2 mom. uppbördsförordningen.
Räntan på överskjutande skatt
Såsom inledningsvis antytts, avser jag att i samband med det nyss behandlade
spörsmålet om beräkning av ränta på restituerad skatt upptaga
fråga om viss jämkning av bestämmelserna rörande rätt att erhålla ränta
på överskjutande skatt, d. v. s. för mycket inbetald preliminär skatt.
Gällande bestämmelser. Om den preliminära skatt som skall gottskrivas
skattskyldig vid debitering av slutlig skatt överstiger den slutliga skatten,
äger den skattskyldige enligt 69 § 1 mom. uppbördsförordningen erhålla
ränta för en beräknad tid av ett år. För att ränta skall utgå kräves, att den
erlagda preliminära skatten överstiger den slutliga med minst en femtedel
av denna eller med minst 10 000 kronor. Ränta erhålles för den del av det
överskjutande beloppet som överstiger 1 000 kronor. Det belopp varå ränta
beräknas skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Räntesatsen
idgör sedan den 1 januari 1958 fem procent.
I 27 § 3 mom. uppbördsförordningen meddelas bestämmelser av motsvarande
innehåll angående skyldighet för skattskyldig att utge ränta
på kvarstående skatt. Räntesatsen är för detta fall bestämd till nio procent.
Departementschefen. De nyss beskrivna reglerna om ränta på kvarstående
och överskjutande skatt har närmast utformats med sikte på att erhålla en
godtagbar avvägning av skyldigheten att betala kvarskatteränta. Skälig hänsyn
till sådana skattskyldiga, som under inkomståret har svårt att överblicka
sina inkomster, har sålunda ansetts kräva, att ränta inte skall erläggas med
mindre den kvarstående skatten utgör minst en femtedel av den slutliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 63 är 1959
19
skatten eller också i kronor räknat minst 10 000 kronor. Regeln att ränta
endast skall beräknas på den del av kvarskatten, som överstiger 1 000 kronor,
tjänar i viss mån samma syfte. Denna regel är emellertid också tillkommen
för att myndigheterna inte skall betungas med alltför många
ränteuträkningar.
Att dubbla spärrar gäller för rätten att erhålla ränta på överskjutande
skatt är alltså en följd av att motsvarande spärregler ansetts erforderliga
i fråga om skyldigheten att erlägga kvarskatteränta. För de myndigheter
som har hand om restitutionen av överskjutande skatt är iakttagandet av
de dubbla spärrarna emellertid ägnat att i viss mån komplicera arbetet.
I anslutning till de nyss anmälda förenklingarna i reglerna om restavgift
och ränta på skatt som restitueras i anledning av nedsatt taxering o. dyl.
har jag ansett mig böra uppta frågan om att göra jämväl reglerna om ränta
på överskjutande skatt något enklare. Vad som därvid närmast skulle
ifrågakomma är att slopa kravet på att den överskjutande skatten skall
uppgå till minst en femtedel av den slutliga skatten eller till minst tiotusen
kronor. Myndigheterna skulle då endast behöva undersöka, om den överskjutande
skatten — jämkad nedåt till närmast lägre helt hundratal kronor
— överstiger ettusen kronor. Ränta skulle utgå på den del av den återbetalda
skatten som överstiger sistnämnda belopp.
En sådan ordning skulle innebära vissa fördelar från administrativ synpunkt.
Att man därvid har att räkna med någon ökning av antalet fall i
vilka ränta skall utgå synes inte behöva väcka betänkligheter. Det kan från
andra synpunkter snarast betraktas som en fördel, att de skattskyldiga erhåller
något ökade möjligheter att erhålla räntegottgörelse på för mycket
erlagd preliminär skatt.
Jag förordar, att 69 § 1 mom. uppbördsförordningen ändras på sätt här
angivits. Av skäl som tidigare antytts bör däremot de dubbla spärrarna
kvarstå i fråga om skyldigheten att betala kvarskatteränta.
III. Departementschefens hemställan
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272). Då det nya systemet för pensionsutbetalningarna avses bli tillämpat
fr. o. in. den 1 juli 1959, bör förordningen träda i kraft nämnda dag. Jag
hemställer, att författningsförslaget måtte genom proposition framläggas
för riksdagen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Göran Waldau
590S107 Stockholm 1959, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag