Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Nr 52

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse
vid krig m. m.; given Stockholms slott den 6 februari
1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till

1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig
m. in.; och

2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket
vid krig m. m.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1940 års lag med vissa bestämmelser om inländsk
försäkringsrörelse vid krig in. m. samt motsvarande lag beträffande
den utländska försäkringsrörelsen här i riket ersättes med ny lagstiftning.
Förslaget har utarbetats under beaktande av försäkringsbolagens krigsplanläggning.
De nya lagarna, vilka i likhet med nuvarande lagstiftning givits
fullmaktskaraktär, upptar förutom de beredskapsbefogenheter, som hittills
tillkommit Kungl. Maj:t eller försäkringsinspektionen, viktiga nya befogenheter
syftande till att i ett extraordinärt läge anpassa försäkringsverksamhelen
efter förhållandena.

För att möjliggöra att vissa försäkringsgrenar enligt beredskapsplaneringen
nedlägges i ett krigsläge och försäkringsverksamheten koncentreras till
mera betydelsefulla branscher, föreslås sålunda att Kungl. Maj:t får befogenhet
förordna att försäkringsavtal, dock ej beträffande livförsäkring, inom
viss gren för bestämd tid eller tills vidare skall upphöra att gälla. Även i
andra hänseenden ges Kungl. Maj:t möjlighet ingripa i gällande försäkringsavtal.
Enligt förslaget öppnas vidare viss möjlighet att göra avvikelse från
gällande bestämmelser om aviseringsskyldighet samt att medgiva anstånd
1 llihang till riksdagens protokoll l''J5D. 1 samt. Nr 52

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

med premiebetalning och fullgörande av betalningsskyldighet som åvilar
försäkringsgivaren. För att under krigsförhållanden vidmakthålla brandförsäkringarna
å byggnader även om premiebetalning uteblir föreslås befogenhet
för Kungl. Maj :t att förordna att underlåtenhet att erlägga premie ej
skall inverka på försäkringsgivarens ansvarighet enligt försäkringsavtalet.
För tid under vilken sådant förordnande gäller skall enligt förslaget försäkringsgivaren
äga förmånsrätt i den försäkrade egendomen för oguldna premier.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—13 §§ och 17 § äga tilllämpning.
Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet
av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna
icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den
mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande
enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda
bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att
det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning
av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke
inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är
detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet senast före nästkommande
riksdagssessions avslutande av Konungen upphävas.

Föreligga eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden, äger
Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2—13 §§ och 17 §
stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga
tillämpning.

2 §.

Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, å vilket
lagen om försäkringsrörelse äger tillämpning, att utan återförsäkring
ikläda sig ansvarighet på en och samma risk för högre belopp än som jämlikt
bolagsordningen kunnat ske. Inspektionen må även medgiva ömsesidigt
försäkringsbolag att överskrida i bolagsordningen angiven begränsning av
återförsäkringen i förhållande till den direkta försäkringen.

3 §•

Inländskt försäkringsbolag, varå lagen om försäkringsrörelse äger tilllämpning,
må inom försäkringsgren, som omfattas av koncession för återförsäkringsrörelse,
meddela återförsäkring utan hinder av föreskrift i bolagsordningen
om begränsning av bolagets verksamhet till riket eller viss
del av riket eller till" visst slag av egendom. Äterförsäkring som nu sagts
må dock ej avse livförsäkring eller annan personförsäkring.

4 §•

Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, som
driver livförsäkringsrörelse, att för anskaffande av medel till bestridande
av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till försäk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

ringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om försäkringsrörelse till försäkringstagarnas
säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för
ändamålet erfordras.

5 §•

Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva inländskt försäkringsbolag,
som driver livförsäkringsrörelse, tillstånd att uppskjuta utbetalandet
av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från skyldighet
att lämna lån å sådana försäkringar.

6 §.

Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag att avvikelse
göres från vad i bolagsordning eller lagen om försäkringsrörelse stadgas
angående tid och plats för vidtagande av åtgärd. Sådant medgivande
må dock ej avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande som ankommer
på domstol.

7 §-

Finnes på grund av förhållanden, som i 1 § avses, oundgängligt att starkt
begränsa försäkringsverksamheten i riket, äger Konungen beträffande viss
försäkringsgren förordna, att avtal, varigenom annan försäkring än livförsäkring
meddelats av inländskt försäkringsbolag, skall för bestämd tid eller
tills vidare upphöra att gälla. Om vad därvid är att iakttaga beträffande
försäkringstagares rätt meddelas bestämmelser av Konungen.

8 §.

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag meddela förordnande
om premies storlek samt, beträffande försäkringsavtal som ej avser
livförsäkring, om självrisk att gälla utan hinder av att försäkringsavtal innehåller
därifrån avvikande villkor.

9 §.

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag medgiva avvikelse
från bestämmelserna i 14 § andra stycket lagen om försäkringsavtal, däremot
svarande försäkringsvillkor eller 16 § lagen om krigsansvarighet för
liv- och invaliditetsförsäkring.

10 §.

Konungen äger medgiva försäkringstagare hos inländskt försäkringsbolag
anstånd med erläggande av premie under högst tre månader från förfallodagen.

Konungen må ock medgiva inländskt försäkringsbolag anstånd under
högst tre månader med fullgörande av betalningsskyldighet i anledning av
annan försäkring än sådan, varå lagen om krigsansvarighet äger tillämpning.

11 §•

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna, att försäkringstagares
underlåtenhet att erlägga premie för brandförsäkring å
byggnad, hörande till fast egendom eller tomträtt eller vattenfallsrätt, icke
skall inverka å försäkringsgivarens ansvarighet jämlikt försäkringsavtalet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

delsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock
att förmånsrätt må åtnjutas utan hinder av att premie stått ogulden längre
tid än ett år efter förfallodagen.

Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även
ränta å oguldet premiebelopp.

12 §.

Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt på grund av
förhållanden, som i 1 § avses, icke kommer att fullfölja avtal, varigenom
den meddelat återförsäkring åt svenskt försäkringsbolag, äger Konungen
förbjuda svenskt försäkringsbolag att under tid, då bestämmelserna i denna
paragraf äga tillämpning, fullfölja avtal, varigenom det meddelat återförsäkring
åt försäkringsanstalter, som tillhöra den utländska anstaltens hemland,
ävensom att sluta nya sådana avtal med dem.

13 §.

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna om avvikelse
från 18 och 21 §§ lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

14 §.

Vid krig, vari riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört äger
Konungen i fråga om inländskt försäkringsbolag med avseende å bestämmelserna
i 93 §,'' i 205 § såvitt däri hänvisas till 93 § samt i 262 § lagen om
försäkringsrörelse föreskriva sådana avvikelser, som kunna erfordras i anledning
av kriget.

15 §.

Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med
stöd av 2 § eller någon av 4—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.

Har försäkringsinspektionen lämnat medgivande enligt 2 § och därvid
föreskrivit villkor, skall, om villkoret åsidosättes, vad i 288, 289, 320, 321,
323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse är stadgat för överträdelse
av bolagsordningen äga motsvarande tillämpning.

16 §.

Försäkring, som under tid då bestämmelserna i 2 eller 3 § ägt tillämpning
meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla utan hinder
därav att nämnda tid gått till ända.

Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån
medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt någon av bestämmelserna
i 4—15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelsen upphört att
äga tillämpning.

17 §.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen alt fullgöra vad som
enligt denna lag ankommer på Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 541) med vissa bestämmelser
om inländsk försäkringsrörelse vid krig in. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid

krig m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—14 §§ och 19 § äga tilllämpning.
Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet
av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna
icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den
mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande
enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda
bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att
det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning
av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom
två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är detsamma
förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet senast före nästkommande
riksdagssessions avslutande av Konungen upphävas.

Föreligga eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden, äger
Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2—14 §§ och 19 §
stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga
tillämpning.

2 §•

Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt, som jämlikt lagen
om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här
i riket driver sådan rörelse, på grund av förhållanden som i 1 § sägs (krigsförhållanden)
icke kommer att infria härstädes ingångna förbindelser till
försäkringstagare, äger Konungen förbjuda anstalten att under tid, då bestämmelserna
i denna paragraf äga tillämpning, fortsätta verksamheten
här i riket.

3 §•

Har på sätt i 2 § sägs förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt alt
fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livförsäkring,
för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild administration
inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla vad
i 296 §, 297 § 1 mom. och 298 § lagen om försäkringsrörelse finnes stadgat;
dock att vad i 297 § 1 mom. fjärde stycket sägs om registrering i stället
skall avse tillkännagivande i allmänna tidningarna. Har särskild administration
inträtt skall vad i 165 § lagen om försäkringsrörelse är stadgat
om förbud mot att meddela nya försäkringar äga motsvarande tillämpning.
I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

svenskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit koncession
för livförsäkringsrörelse bär i riket.

Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i
första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bidrag,
varom förmäles i 26 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket, varefter återstoden skall, där ej
Konungen annorlunda föreskriver, efter det krigsförhållandena upphört överlämnas
till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

4 §•

Har utländsk försäkringsanstalt i annat fall än i 3 § avses upphört att
driva livförsäkringsrörelse här i riket, äger Konungen, under förutsättning
som i 2 § sägs, besluta, att administration på sätt i 3 § förmäles skall inträda.
Konungen äger ock med avseende å sådan anstalt besluta, att i denna
lag föreskrivet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas
jämväl vid administration, som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen
om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i
riket.

5 g.

Kommer icke i den ordning, som avses i 3 §, överlåtelse av livförsäkringarna
till stånd, skall, där ej Konungen annorlunda bestämmer, administrationen
fortsättas så länge krigsförhållandena äro för handen eller tills dessförinnan
samtliga livförsäkringar upphört.

Vid krigsförhållandenas upphörande skall, såvitt ej Konungen annorlunda
bestämmer, försäkringsinspektionen till den utländska försäkringsanstalten
avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkringar
finnas löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga
samtliga till administrationsboet hörande livförsäkringar. Sådant övertagande
må ej ske, med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som
jämlikt 6 eller 15 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva
försäkringsrörelse här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld.
Har ej anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen och
fyllt bristen, vare frågan förfallen och åligger det försäkringsinspektionen
att hos Konungen göra anmälan om förhållandet.

Har anmälan enligt andra stycket gjorts, ankommer det på Konungen
att förordna om administrationens fortsättande eller om administrationsboets
avveckling genom fördelning av tillgångarna. I senare fallet meddelar
Konungen tillika erforderliga föreskrifter angående avvecklingen och
fördelningen.

0 §■

Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som
driver livförsäkringsrörelse bär i riket, att för anskaffande av medel till
bestridande av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till
försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket till försäkringstagarnas
säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för ändamålet
erfordras.

7 §•

Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva utländsk försäkringsanstalt,
som driver livförsäkringsrörelse här i riket, tillstånd att uppskjuta
utbetalandet av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från
skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 52 år 1959

8 §•

Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som
driver försäkringsrörelse här i riket, att avvikelse göres från vad i lagen om
rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket
stadgas angående tid och plats för vidtagande av åtgärd. Sådant medgivande
må dock ej avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande
som ankommer på domstol.

9 §•

Finnes på grund av förhållanden, som i 1 § avses, oundgängligt att starkt
begränsa försäkringsverksamheten i riket, äger Konungen beträffande viss
försäkringsgren förordna, att avtal, varigenom annan försäkring än livförsäkring
meddelats av utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse
här i riket, skall för bestämd tid eller tills vidare upphöra att gälla.
Om vad därvid är att iakttaga beträffande försäkringstagares rätt meddelas
bestämmelser av Konungen.

10 §.

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse
här i riket, meddela förordnande om premies storlek samt, beträffande
försäkringsavtal som ej avser livförsäkring, om självrisk att gälla
utan hinder av att försäkringsavtal innehåller därifrån avvikande villkor.

11 ,§•

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse
här i riket, medgiva avvikelse från bestämmelserna i 14 §
andra stycket lagen om försäkringsavtal, däremot svarande försäkringsvillkor
eller 16 § lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

12 §.

Konungen äger medgiva försäkringstagare hos utländsk försäkringsanstalt,
som driver försäkringsrörelse här i riket, anstånd med erläggande av
premie under högst tre månader från förfallodagen.

Konungen må ock medgiva anstalt som i första stycket sägs anstånd under
högst tre månader med fullgörande av betalningsskyldighet i anledning
av annan försäkring än sådan, varå lagen om krigsansvarighet äger tilllämpning.

13 §.

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse
här i riket, förordna, att försäkringstagares underlåtenhet
att erlägga premie för brandförsäkring å byggnad, hörande till fast egendom
eller tomträtt eller vattenfallsrätt, icke skall inverka å försäkringsgivarens
ansvarighet jämlikt försäkringsavtalet.

För fordran å ogulden premie, som avser tid under vilken förordnande enligt
första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egendomen
njuta betalning med samma förmånsrätt som enligt 17 kap. 6 § handelsbalken
tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock
att förmånsrätt må åtnjutas utan hinder av att premie stått ogulden längre
tid än ett år efter förfallodagen.

Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även
ränta å oguldet premiebelopp.

14 §.

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse
här i riket, förordna om avvikelse från 18 och 21 §§ lagen
om trafikförsäkring å motorfordon.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

15 §.

Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med
stöd av någon av 6—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.

16 §.

Har jämlikt 2 § förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt, som driver
livförsäkringsrörelse här i riket, att fortsätta verksamheten eller har
beslut meddelats jämlikt 4 §, skola, såvitt ej Konungen annorlunda förordnar,
bestämmelserna i denna lag rörande administrationen äga giltighet
jämväl efter det att ifrågavarande lagbestämmelser upphört att äga tillämpning.

Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån
medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt någon av bestämmelserna
i 6—15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelsen upphört att
äga tillämpning.

17 §.

Vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för
livstid eller längre tid än tio år.

18 §.

Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag krigsförhållandena
skola anses hava upphört.

19 §.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att fullgöra vad som
enligt denna lag ankommer på Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 542) med vissa bestämmelser
om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig in. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 december 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ny lagstiftning om
försäkringsrörelse vid krig m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Bestämmelser till reglering av försäkringsverksamheten i ett krigsläge har
upptagits i två beredskapslagar, nämligen lagen den 21 juni 1940 (nr 541)
med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. och
lagen den 21 juni 1940 (nr 542) med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse
här i riket vid krig m. m. Båda lagarna har fullmaktskaraktär
och innefattar befogenheter för Kungl. Maj :t och försäkringsinspektionen
syftande till en anpassning av försäkringsverksamheten efter extraordinära
förhållanden.

Med två skrivelser, båda av den 29 juni 1957, har försäkringsinspektionen
framlagt förslag till ny lagstiftning, avsedd att ersätta nu nämnda båda beredskapslagar.
Till den del inspektionens förslag tar sikte på nya bestämmelser
om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. in. har detsamma grundats
på en av Svenska försäkringsbolags riksförbund i skrivelse till inspektionen
av den 31 mars 1955 gjord framställning med förslag i ämnet.

över inspektionens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av Svea
hovrätt, statskontoret, kommerskollegium, riksnäinnden för ekonomisk försvarsberedskap,
statens krigsskadenämnd, Folksam, Trafikförsäkringsföreningen,
Husdjursförsäkringsföretagens förening, Föreningen av utländska
försäkringsbolags generalagenter. Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges allmänna hypoteksbank och Sveriges fastighetsägareförbund,
varjämte dels Svenska försäkringsbolags riksförbund och
Svenska livförsäkringsbolags förening dels konungariket Sveriges stadshy -

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959 11

potekskassa och Svenska bostadskreditkassan å ömse håll avgivit gemensamt
yttrande.

Kommerskollegium har bifogat utlåtanden från Sveriges industriförbund,
Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,
Smålands och Blekinge handelskammare, Gotlands handelskammare,
Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handelskammaren
i Karlstad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskammaren
i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare
samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Sveriges allmänna hvpoteksbank har bilagt utlåtanden från fyra hypoteksföreningar.

II. Den inländska försäkringsrörelsen
Nuvarande bestämmelser

Såsom inledningsvis framgått har 1940 års lag med vissa bestämmelser
om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. karaktären av en fullmaktslag.
För att lagens bestämmelser (2—7 §§) skall träda i tillämpning fordras
särskilt förordnande enligt 1 §. Dylikt förordnande kan meddelas vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av
krig föranledda förhållanden. Förordnandet meddelas av Kungl. Maj :t med
riksdagens samtycke. Om riksdagen ej är samlad, kan provisoriskt förordnande
meddelas av Kungl. Maj :t. Sådant förordnande skall underställas
nästföljande riksdag. Godkännes det icke inom trettio dagar från riksdagens
början, skall förordnandet efter utgången av nämnda tid upphöra att lända
till efterrättelse.

Har förordnande meddelats om tillämpning av bestämmelserna i 2—7 §§,
gäller i huvudsak följande.

Enligt 2 § äger försäkringsinspektionen medgiva inländskt försäkringsbolag
— med undantag av bolag som avses i 265 § c) 1917 års lag om försäkringsrörelse
(sockenbolag) — att under iakttagande av de villkor, inspektionen
finner skäligt föreskriva, utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet
på samma risk för högre belopp än som kunnat ske jämlikt bolagsordningen.
Har sådant medgivande lämnats, skall påföljd, som eljest enligt
lagen om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse av bolagsordningen,
inträda där villkor som inspektionen föreskrivit åsidosättes.

Lagen ger i 3 § inländskt försäkringsbolag —• dock ej sockenbolag — rätt
att, utan hinder av föreskrift i bolagsordningen om begränsning av bolagets
verksamhet till visst slag av egendom eller till riket eller viss del av riket,
meddela återförsäkring å brandförsäkring av egendom av annat slag eller
å annan ort än sålunda föreskrivits. Med hänsyn till utformningen av bestämmelserna
i 1917 års lag stadgas samtidigt, att därest ömsesidigt försäkringsbolag,
vars verksamhet endast avser att meddela försäkring av egendom
inom ett län, med stöd av vad nyss sagts meddelar återförsäkring å brand -

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

försäkring av egendom utom länet, bolaget dock skall anses vara av det slag
som avses i 262 § 1917 års lag (länsbolag).

I 4 § stadgas, att inländskt ömsesidigt försäkringsbolag må, utan hinder
av stadgandet i 118 § 1917 års lag, vid meddelande åt annat bolag av återförsäkring
å brandförsäkring träffa förbehåll, att det sistnämnda bolaget ej
skall vara delägare i det förra bolaget. Har sådant förbehåll träffats, skall, i
händelse av brist som avses i 139 § 1917 års lag, delägarna ej vara pliktiga att
vidkännas uttaxering till infriande av förbindelse på grund av återförsäkringen.

I 5 och 6 §§ meddelas vissa särskilda bestämmelser, som rör inländska
försäkringsbolag, vilka driver livförsäkringsrörelse. Enligt den förstnämnda
paragrafen äger försäkringsinspektionen medgiva sådant bolag att för anskaffande
av medel till bestridande av återköp av eller förskott å livförsäkringar,
för vilka avsättning till försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen
om försäkringsrörelse till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna
utbekomma vad som för ändamålet erfordras, i den mån det av försäkringsinspektionen
prövas kunna ske utan förfång för försäkringstagarnas
säkerhet. Jämlikt 6 § äger inspektionen vidare att helt eller delvis medgiva
sadant bolag rättighet att uppskjuta utbetalandet av livförsäkringars
återköpsvärden samt befria det från skyldighet att lämna förskott å sådana
försäkringar.

Om det finns anledning alt antaga, att utländsk försäkringsanstalt på
grund av krigsförhållanden icke kommer att fullfölja avtal, varigenom den
meddelat återförsäkring åt svenskt försäkringsbolag, äger Kungl. Maj :t enligt
7 § förbjuda svenska försäkringsbolag att under tid, då förordnande
enligt 1 § gäller, fullfölja avtal, varigenom de meddelat återförsäkring åt
försäkringsanstalter som tillhör den utländska anstaltens hemland, ävensom
att sluta nya sådana avtal med dem.

I 8 § regleras frågan om giltighetstiden för medgivanden in. m. som gjorts
enligt lagen. Sålunda fastslås där, att försäkring, som under tid, då förordnande
enligt 1 § gäller, meddelats med tillämpning av 2, 3 eller 4 §, är
giltig utan hinder därav att nämnda tid gått till ända. Det förklaras vidare
att det ankommer på försäkringsinspektionen att avgöra, i vad mån enligt
5 eller 6 § lämnat medgivande må gälla även efter sagda tid.

Enligt lagens sista paragraf, 9 §, gäller att Kungl. Maj :t vid krig, vari
riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört i fråga om vissa regler
angående upprättande av balansräkning (48, 149 och 212 §§ 1917 års lag)
äger föreskriva sådana avvikelser, som kan erfordras i anledning av kriget.
Det må anmärkas att beslut i enlighet med paragrafen får meddelas oberoende
av förordnande enligt 1 §.

Genom kungörelse den 21 juni 1940 (nr 543) har Kungl. Maj :t, efter inhämtande
av riksdagens samtycke, förordnat att vad i 2—7 §§ stadgas skall
äga tillämpning tills vidare. Detta förordnande har icke sedermera upphävts.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 195!)

Försäkringsväsendets krigsorganisation

Enligt försäkringsbolagens krigsplanläggning skall i händelse av krig inrättas
ett antal för bolagen gemensamma distriktscentraler. I varje län
skall finnas en eller två sådana centraler. Dessa skall i första hand bistå
allmänheten med erforderliga upplysningar och anvisningar på försäkringsområdet.
Distriktscentralerna skall också samarbeta med statens krigsskadenämnd.
I den mån enskilda försäkringsbolag på grund av krigsförstörelse,
sammanbrott av den lokala representationen eller andra förhållanden blir
urståndsatta att själva fortsätta verksamheten, skall distriktscentralerna
träda in och mottaga skadeanmälningar, registrera inträffade försäkringshändelser
samt om möjligt utreda försäkringsfallen, allt i syfte att skapa
underlag för en framtida återuppbyggnad av vederbörande bolags verksamhet.
Beträffande försäkringsspörsmål, som rör fungerande försäkringsbolag,
innefattar således distriktscentralernas planerade verksamhet endast en
orientering och hänvisning. Arbetet är begränsat till de branscher, som under
kriget upprätthålles. Ingen nyteckning, premieuppbörd eller skadeutbetalning
skall ske genom förmedling av centralerna.

Flertalet försäkringsbolag avser att i ett krigsläge helt eller delvis nedlägga
försäljnings- och organisationsavdelningarna.

Även vissa försäkringsgrenar anses böra nedläggas i fall av krig. Orsaken
härtill är dels att grenarna ifråga är av mindre betydelse för folkhushållet
och dels att det uppkommer svårigheter av olika slag att driva dem. Svenska
försäkringsbolags riksförbund har i sin tidigare omnämnda skrivelse gjort
en angelägenhetsgradering av de vanligen förekommande försäkringsgrenarna
genom att inordna dem i tre grupper, där grupp I representerar de
mest angelägna och grupp III de minst angelägna branscherna.

Till grupp 1 räknar förbundet livförsäkring, brandförsäkring, sjöförsäkring,
trafikförsäkring, traktorförsäkringens obligatoriska del samt transportförsäkring.
Till denna grupp anses också möjligen böra föras övrig motorfordonsförsäkring,
dock i så fall med en självrisk som begränsar försäkringen
till mera katastrofliknande skador.

Grupp II omfattar brandavbrottsförsäkring, maskinavbrottsförsäkring,
maskinförsäkring (med undantag av traktor- och värmeledningsförsäkring),
ansvarighetsförsäkring (försedd med ökad självrisk), sjuk- och olycksfallsförsäkring
(begränsad till invaliditets- och dödsfallsersättning), inbrottsförsäkring,
rånförsäkring och vattenledningsskadeförsäkring.

Till grupp III hänföres cykelförsäkring, garantiförsäkring, glasförsäkring,
kreditförsäkring, regnförsäkring, resgodsförsäkring, smyckeförsäkring, stormförsäkring,
traktorförsäkring (med undantag av den obligatoriska delen), värmeledningsförsäkring,
yachtförsäkring och diverseförsäkring.

Enligt förbundets uppfattning bör de till grupp III hörande försäkringsgrenarna
nedläggas i fall av krig. Befinnes det nödvändigt, att jämväl verksamheten
inom någon eller några av branscherna inom grupp II nedlägges,
anser förbundet att sjuk- och olycksfallsförsäkring samt inbrotts-, rån- och
vattenledningsskadeförsäkring därvid i första hand bör komma i fråga.

Kungi. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

På återförsäkringsområdet påkallar ett krigsläge särskilda organisatoriska
åtgärder. Om en återförsäkringsgivare faller bort, möter det under normala
förhållanden icke några oöverstigliga svårigheter för direktförsäkringsgivaren
att på annat håll avbörda sig den risk han icke anser sig själv kunna stå.
Skulle vårt land på grund av krigsförhållanden bli avspärrat, kan däremot
situationen bli den, att de svenska försäkringsgivarnas förbindelser med de
utländska återförsäkringsgivarna brytes och att därför de svenska bolagens
faktiska ansvarighet ökas med ett belopp motsvarande vad som avgivits i
återförsäkring till utländska bolag. I ett sådant läge kan också de i Sverige
såsom direktförsäkringsgivare arbetande utländska bolagen bli tvingade
att upphöra med sin verksamhet. Om icke de försäkringstagare, som täckt
hela eller en del av sitt försäkringsbehov hos ett sådant utländskt bolag,
kan få försäkringarna överförda på svenska bolag, blir de helt eller delvis
ulan försäkringsskydd. Skall de svenska bolagen övertaga dessa de utländska
försäkringsgivarnas direktförsäkringar, kommer deras ansvarighet att ytterligare
ökas. Detta kommer att medföra stora svårigheter särskilt ifråga om
de försäkringsobjekt, beträffande vilka de svenska bolagen redan tidigare svarar
för så stora försäkringssummor, som de anser sig ha möjlighet att täcka.

I början av det andra världskriget träffades vissa anordningar för att bemästra
en dylik situation. Sålunda bildades år 1940 tre s. k. krigskonsortier,
nämligen Svenska Brandstodskonsortiet, Svenska Tariffbrandförsäkringsbolags
konsortium och Svenska Brandförsäkringsanstalters konsortium.
Samtidigt bildades motsvarande konsortier i Norge. Dessa konsortiers verksamhetsområde
är enligt hittills gällande avtal begränsat till brandförsäkring
(inkl. brandavbrottsförsäkring). Avsikten är emellertid att i viss utsträckning
utvidga konsortiernas verksamhet.

Samtliga konsortier är avsedda att träda i funktion endast om extraordinära
förhållanden till följd av krig eller krigsfara så föranleder. Av de tre
svenska konsortierna är Svenska Brandstodskonsortiet och Svenska Tariffbrandförsäkringsbolags
konsortium (kallade konsortierna nr 1) sinsemellan
likartade med den skillnaden, att det förra omfattar de ömsesidiga bolagen
och det senare de bolag, som tillhör Svenska tarifföreningen. Medlemmar
i det ömsesidiga konsortiet är samtliga riksomfattande svenska ömsesidiga
brandförsäkringsbolag. Medlemmar i tariffkonsortiet är tarifföreningens
svenska brandförsäkrande medlemmar. Svenska Brandförsäkringsanstalters
konsortium (kallat konsortium nr 2) omfattar däremot båda grupperna av
bolag.

Konsortierna nr 1 har till uppgift att ta hand om de i Sverige koncessionerade
utländska bolagens direkta svenska affär och fakultativa återförsäkringar,
att i mindre utsträckning övertaga även för medlem av konsortiet
gällande obligatoriska återförsäkringsavtal samt att såsom reassuradör stödja
motsvarande konsortier i Norge.

De båda konsortierna tjänstgör som återförsäkrare åt varandra, varjämte
återförsäkringsavtal är träffade dels med återförsäkringsbolagen i
Sverige, dels också med de norska konsortierna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Konsortium nr 2 är avsett att sättas i funktion endast i yttersta nödfall,
d. v. s. vid bortfall i väsentlig utsträckning av obligatoriska återförsäkringskontrakt
o. d. Om så sker, skall de inhemska bolagen i återförsäkring överlåta
hela sitt bestånd på konsortiet och likaså 100 % av varje nytecknad
eller förnyad försäkring. Konsortiet har icke självt att utställa några försäkringsbrev
utan varje konsortiemedlem framträder gentemot allmänheten
individuellt såsom förut. Konsortiet är följaktligen endast en stor reassuranspool,
vars medlemmar praktiskt taget är desamma som ingår i de båda
konsortierna nr 1. Återförsäkrare är även här de svenska brandassuransbolagen
och de norska konsortierna. Även om konsortium nr 2 skulle komma
att träda i verksamhet, är det meningen, att konsortierna nr 1 skall kvarstå
och det av dem i reassurans eller direkt försäkring övertagna ansvaret skall
då återförsäkras i konsortium nr 2.

Såväl den till konsortierna nr 1 som den till konsortium nr 2 inflytande
affären skall fördelas på konsortiernas medlemmar och återförsäkrare efter
deras andelar i konsortierna. I fråga om de ömsesidiga bolagen är storleken
av varje medlems andel beroende av hans ansvarssumma för direkt
brandförsäkring inom landet och beträffande tariffbolagen står medlems andel
i proportion till hans premieinkomster i direkt svensk brandförsäkring.

I fråga om transportförsäkring och brandförsäkring har staten möjlighet
att enligt 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring
m. m. inträda som återförsäkrare åt svenskt försäkringsbolag eller
sammanslutning av sådana bolag.

Försäkringsinspektionens förslag

Inspektionens förslag innefattar dels en mera redaktionell anpassning
av nuvarande bestämmelser till 1948 års lag om försäkringsrörelse dels vissa
betydande nyheter. I sistnämnda hänseende innebär förslaget en utvidgning
av de befogenheter Kungl. Maj :t och försäkringsinspektionen har enligt
gällande lag.

Inledningsvis framhåller försäkringsinspektionen, att det från ekonomiska
och psykologiska synpunkter är ett samhällsintresse att stora delar av försäkringsväsendet
i görligaste mån fungerar även under ett krig. Samtidigt
måste enligt inspektionen beaktas att i ett dylikt läge landets försvarsåtgärder
av olika slag kommer alt framtvinga en stark begränsning av försäkringsbolagens
fredsmässiga verksamhet. Bolagen måste realistiskt räkna
med att deras personalresurser kommer att bli mycket kraftigt beskurna
samtidigt som de kan bli utsatta för allvarliga störningar även av andra
slag. Inspektionen har i stort sett intet att erinra mot huvudlinjerna i den
krigsorganisation av försäkringsväsendet, som bolagen planerat.

Enligt försäkringsinspektionens förslag skall den nya lagen, liksom den
nu gällande, ha karaktären av eu beredskapslag, vars centrala bestämmelser
om befogenheter i skilda hänseenden för Kungl. Maj:t eller administrativ

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

myndighet kan tillämpas i vissa extraordinära lägen, nämligen vid krig eller
krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden.

Vad angår de formella förutsättningarna för tillämpning
av bestämmelserna, föreslår inspektionen, att samma regler
bör gälla som enligt flera moderna beredskapslagar. Kommer riket i
krig, skall således bestämmelserna i fråga automatiskt, utan särskilt förordnande,
äga tillämpning. Vid krigsfara eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden föreslås bestämmelserna träda i tilllämpning
först efter särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. Sådant förordnande
skall inom en månad underställas riksdagen och förfaller, om detta
ej sker eller om det icke blir gillat inom två månader efter underställningen.

För att möjliggöra att mindre betydelsefulla branscher nedlägges i ett
krigsläge föreslogs i försäkringbolagens förutnämnda skrivelse, att enligt
lagen förordnande skulle kunna meddelas om upphävande av vissa
försäkringsavtals giltighet. Försäkringsinspektionen förordar
en lagbestämmelse, som ger Kungl. Maj :t rätt att med föreskrivande av de
villkor, som kan finnas skäliga, förordna att i fråga om en eller flera försäkringsgrenar
avtal, varigenom annan försäkring än livförsäkring meddelats
av inländskt försäkringsbolag, skall för viss tid eller tills vidare upphöra
att gälla.

Såsom motivering för ett sådant lagstiftningsingrepp har från försäkringsbolagens
sida åberopats, att de inom försäkringsområdet talrikt förekommande
flerårsavtalen omöjliggör ett nedläggande i den enkla formen,
att vederbörande försäkringsbolag vid utgången av den period, för vilken
premie erlagts, uppsäger försäkringarna ifråga och vägrar förnyelse. Givet
är, anför inspektionen, att hithörande problem lättast skulle kunna lösas,
därest försäkringsavtalen över hela linjen vore ettåriga. Vid en sådan ordning
skulle försäkringbolagen i fredstid bl. a. ganska snabbt kunna genomföra
reviderade avtalstexter, inrymmande en utvidgad krigsklausul som gåve
bolagen rätt att låta avtalen upphöra att gälla i händelse av krig. Inspektionen
påpekar emellertid att det i och för sig synes föreligga möjlighet att
utvidga krigsklausulen även i de flesta bestående fleråriga avtal. I försäkringsavtalen
i de aktuella branscherna finns nämligen i allmänhet en bestämmelse,
som ger försäkringsbolagen möjlighet att under löpande avtalstid
genomföra villkorsändringar (och premieändringar) med verkan från
nästa premieförfallodag. Godtager en försäkringstagare icke en sådan skärpning
av villkoren, skall han enligt avtalsbestämmelsen ifråga underrätta försäkringsgivaren
härom och upphör då försäkringen att gälla med, i allmänhet,
utgången av löpande premieperiod. På grundval av denna bestämmelse
i försäkringsavtalen finns enligt inspektionens uppfattning möjlighet
för försäkringsbolagen att även i flertalet löpande avtal ändra försäkrings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

villkoren så att avtalen automatiskt eller efter åtgärd från bolagets sida
upphör att gälla i händelse av krig.

Till förmån för att man på detta sätt avtalsvägen skapar de nödvändiga
förutsättningarna för att vissa försäkringsgrenar skall kunna nedläggas
vid krig kan enligt inspektionens mening åberopas, att en sådan lösning
icke innefattar något ingrepp av statsmakterna i bestående avtalsförhållanden.
Å andra sidan framhåller inspektionen att om alla våra försäkringsbolag
genomför en utvidgning av antytt slag av sina krigsklausuler, tvånget
mot försäkringstagarna i praktiken blir lika starkt som vid en lagstiftning
i ämnet. Härtill kommer att ett genomförande av en förändring av försäkringsavtalens
innehåll på nu ifrågavarande punkt skulle medföra ett kostnadskrävande
och mycket omfattande administrativt arbete för försäkringsbolagens
del. Inspektionen framhåller slutligen till stöd för att lösa frågan
lagstiftningsvägen, att ett nedläggande i krig av vissa för samhället mindre
betydelsefulla försäkringsgrenar synes böra betraktas såsom ett led i skapandet
av en rationell krigshushållning.

Försäkringsinspektionen behandlar i detta sammanhang vissa frågor rörande
innehållet i förordnande enligt det föreslagna lagrummet. Inspektionen
anför.

Det lägges således i Kungl. Majrts hand att bestämma, i vad mån och när
ett nedläggande av en försäkringsgren skall äga rum. Möjlighet finnes därvid
för Kungl. Maj:t att välja bl. a. mellan att antingen låta alla de berörda
avtalen upphöra att gälla från ett visst, angivet datum eller att låta varje
enskilt avtal upphöra att gälla vid utgången av den tid, för vilken premie
redan erlagts då Kungl. Maj:ts förordnande i ämnet meddelas. Givet är att
ett beslut av förstnämnda typ medför den största omedelbara arbetslättnaden
för försäkringsbolagen. Dessa befrias praktiskt taget omedelbart från
nya ersättningsärenden. Denna fördel bör dock icke överskattas. En övergångsvis
kvarstående skadereglering inom de grenar, som i första hand
kommer i fråga att läggas ned, torde knappast kunna bliva så betungande,
att den i väsentlig grad inverkar på vederbörande försäkringsbolags förmåga
att handlägga övriga delar av försäkringsverksamheten. Från försäkringstagarnas
synpunkt är dessutom ett beslut av förstnämnda typ förenat
med den nackdelen, att försäkringstagarna eventuellt icke får full valuta för
erlagda premier. Någon omedelbar återbetalning av överskjutande premie
kan nämligen på grund av förhållandena svårligen komma ifråga. Försäkringstagarna
måste hänvisas till att utbekomma beloppet, antingen kontant
eller såsom avräkning å premie för fortsatt försäkring, först sedan
lugnare förhållanden inträtt. En krigsinflation kan emellertid lätt medföra,
att värdet av det hos försäkringsbolaget innestående tillgodohavandet
uttunnas. Såvitt försäkringsinspektionen kan finna torde man därför närmast
böra tänka sig, att Kungl. Maj :ts förordnande gives det innehållet,
att de berörda avtalen upphör att gälla först vid utgången av den lid, för
vilken premie erlagts. Med hänsyn till ovissheten i de situationer, som en
beredskapslagstiftning hänför sig till, synes det dock ändamålsenligt, att
lagbestämmelsen i ämnet erhåller en så allmän utformning alt Kungl. Maj:t
har fria händer.

*2 Bihang till riksdagens protokoll W5(J. 1 samt. Nr 52

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Från försäkringsbolagshåll har även föreslagits, att försäkringsinspektionen
i fråga om avtal, varigenom försäkring meddelats av inländskt skadeförsäkringsbolag,
skall äga att under löpande avtalstid medgiva sådana
avvikelser från försäkringsvillkoren med avseende å premier och
självris k bestämmelser, som kan erfordras i anledning av kriget.
Ehuru inspektionen yppat vissa betänkligheter mot en bestämmelse av
antytt innehåll förklarar sig inspektionen icke vilja motsätta sig ett stadgande,
som i huvudsak innebär att Kungl. Maj :t ifråga om andra försäkringsavtal
än livförsäkringsavtal äger förordna om ändringar i avtalens
bestämmelser om självrisk och premie.

Inspektionen framhåller sin tveksamhet beträffande en bestämmelse av
angivet innehåll redan av den anledningen att priset och försäkringsprestationens
innehåll i princip torde böra bestämmas av parterna själva. Det
synes inspektionen icke utan tungt vägande skäl böra överlämnas åt en
administrativ myndighet att ändra avtalade premier och självriskbestämmelser.
Å andra sidan menar inspektionen, att förhållandena under ett
nutida krig så starkt avviker från det läge, för vilket den fredsmässiga lagstiftningen
är avpassad, att det i och för sig kan föreligga skäl att i en
beredskapslagstiftning göra betydande avsteg från gängse rättsprinciper
på det ekonomiska livets område. Det är enligt inspektionens mening icke
uteslutet, att förhållandena inom försäkringsväsendet under ett krig kan
bliva sådana, att skaderegleringen i vissa betydelsefulla försäkringsgrenar
kan upprätthållas endast under förutsättning att alla småskador undantages
från ersättning. Inom vissa branscher förekommer redan i fredstid vissa
självriskbestämmelser. Under ett krig kan det vara rationellt att höja självriskbeloppen
och även att införa viss självrisk i grenar, där sådan under
normala förhållanden icke förekommer. I samband med införande eller ökning
av självrisk bör premierna för försäkringarna ifråga i allmänhet jämkas.
Även utan samband med införande eller utvidgning av självriskklausuler
kan premieändringar aktualiseras under ett krig. Ehuru försäkringsbolagen
i flertalet skadeförsäkringsgrenar friskrivit sig från ansvar för
skador, som direkt eller indirekt förorsakats av krig, kan det nämligen
visa sig att skadeutfallet för försäkringsbolagen under ett krig blir sämre
och därigenom ekonomiskt mera betungande för bolagen än vad fallet är
under fredsmässiga förhållanden. Denna omständighet kan, anför försäkringsinspektionen,
utgöra en berättigad anledning till genomförande av premiehöjningar.
Åtföljes kriget av en inflation, kan krigsinflationen också
utgöra skäl för en premiejustering uppåt. Beträffande alla former av försäkring
kan nämligen, påpekar inspektionen, det i premierna ingående förvaltningskostnadstillägget
behöva höjas i en inflationssituation. I vissa fall
kan jämväl riskpremien behöva ökas, exempelvis vid trafikförsäkring och
andra försäkringar på första risk.

Försäkringsinspektionen påpekar att man på detta område liksom i fråga
om den tidigare diskuterade utvidgningen av krigsklausulerna i försök -

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år W59

ringsavtalen har vissa möjligheter att avtalsvägen genomföra önskvärda
förändringar. Inspektionen förordar emellertid lagstiftning och anför att
läget i samband med ett krig torde kunna bliva sådant, att det framstår
såsom ändamålsenligt, att självriskbestämmelser och premieändringar genomföres
med omedelbar verkan eller utan den omgång, som individuella
underrättelser till försäkringstagarna innefattar. Inspektionen förutsätter
härvid att direkta premiehöjningar icke kommer att medgivas utan att
försäkringstagarna i samband med att premien skall betalas underrättas
om höjningarna.

I 14 § andra stycket försäkringsavtalslagen har till skydd för försäkringstagaren
bestämmelser meddelats för det fall att förbehåll träffats om att
underlåtenhet att erlägga premie för en senare period skall medföra att försäkringsgivarens
ansvarighet upphör. Enligt lagrummet får sådan påföljd
icke inträda innan en vecka förflutit efter det försäkringsgivaren givit försäkringstagaren
meddelande med erinran om premiens förfallo
d a g. Vad sålunda stadgats äger ej tillämpning å premie, som förfaller
innan två månader förflutit från det föregående premie skolat betalas.

Likartade bestämmelser finns meddelade i lagen den 11 juni 1943 (nr
338) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

I den förenämnda skrivelsen från Svenska försäkringsbolags riksförbund
anföres det sasom nödvändigt att lagstiftningsvägen befria försäkringsgi\
ai en från påföljden av att avisering om premieförfallodag på grund av
kriget icke kan äga rum. Eljest skulle i ett dylikt läge försäkringsavtalet
fortsätta att löpa utan premiebetalning med oviss möjlighet för bolaget
att i efterhand kunna utkräva premien annat än i samband med inträffade
försäkringsfall.

Försäkringsinspektionen föreslår att Kungl. Maj:t får möjlighet att medgiva
avvikelser från bestämmelserna i 14 § andra stycket försäkringsavtalslagen
och däremot svarande försäkringsvillkor ävensom från 14 § krigsansvarighetslagen.

Till motivering för sin ståndpunkt anför inspektionen alt förhållandena
under ett krig lätt kan bliva sådana, att det icke synes rimligt att försäkringsbolagen
skall vara tvungna att avsända meddelanden till försäkringstagarna
med erinran om premies förfallodag för att de skall kunna göra
gällande förbehåll om att underlåtenhet att erlägga premie för en senare
period skall medföra upphörande av försäkringsgivarens ansvarighet. För
möjligheten av en dispens från ifrågavarande aviseringsskyldighet talar enligt
inspektionens mening hl. a. det förhållandet, att genom krigshandlingar
av olika slag postgången under ett krig kan bliva så rubbad, att det framstår
såsom ganska meningslöst att avsända premieaviseringar. Även om
postförbindelserna skulle fungera förhållandevis normalt, kan det för övi
igt befaras att genomförandet av en omfattande evakuering av våra tätorter
kommer att medföra, afl till försäkringstagarna under deras fredsadresser
avsända premieaviseringar ofta icke kommer vederbörande till handa

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

i rätt tid. Härtill kommer den viktiga omständigheten, att försäkringsbolagen
icke kan räkna med att under ett krig disponera över de personella och
andra resurser, som erfordras för genomförandet av en fredsmässig premieavisering.
Det synes icke heller förenligt med en klok krigshushållning
att söka tvinga försäkringsbolagen att under ett krig utsända massmeddelanden
av ifrågavarande slag. Inspektionen anför vidare.

Givet är att vid meddelande av dispenser från 14 § andra stycket försäkringsavtalslagen
och 14 § lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring
det måste tillses, att försäkringstagarnas intressen blir tillräckligt
beaktade. Det kan ligga nära till hands att Kungl. Maj :t såsom villkor för
befrielse från underrättelseskyldighet uppställer att försäkringsbolagen skall
genom tillkännagivanden i tidningar och meddelanden i radio med jämna
mellanrum påminna försäkringstagarna om vikten av att erlägga sina försäkringspremier.
Vad särskilt angår de krigspremier, som avses i lagen om
krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring, är det nödvändigt att
försäkringstagarna i en eller annan form erhåller klart besked om skyldigheten
att inom viss tid erlägga sådana premier. Försäkringsavtalet ger
nämligen icke någon upplysning härutinnan.

I syfte att ytterligare tillvarataga försäkringstagarnas intressen föreslår
försäkringsinspektionen en bestämmelse av innehåll, att efter förordnande
av Kungl. Maj :t försäkringstagare hos inländskt försäkringsbolag äger åtnjuta
anstånd med er läggande av premie under en tid av
högst tre månader från förfallodagen. Ett sådant anstånd kan enligt inspektionens
mening vara skäligt icke blott i samband med en utebliven premieavisering
utan även på grund av de betalningssvårigheter som lätt kan
uppkomma i anledning av ett inträffat eller väntat krigsutbrott. Inspektionen
erinrar i sammanhanget om att man även på försäkringsbolagens sida
varit inne på tanken att utsträcka bolagens ansvarighet under krig till tre
månader efter premiens förfallodag. En bestämmelse av föreslaget innehåll
synes inspektionen vara av visst värde oaktat tillgången till 1940 års moratorielag.
Den förordade lagbestämmelsen öppnar nämligen enligt inspektionen
möjlighet till en viss specialreglering på försäkringsområdet även i
sådana lägen, där man av psykologiska eller andra skäl icke vill utnyttja
den allmänna moratorielagstiftningen.

Inspektionen påpekar, att avbrott i tillströmningen av premiemedel kan
medföra betalningssvårigheter för försäkringsbolagen. Den nyss berörda
lagregeln om anstånd för försäkringstagare med premiebetalning bör därför,
anför inspektionen, lämpligen kompletteras med ett stadgande, som -— vid
sidan av moratorielagstiftningen — ger Kungl. Maj :t rätt att samtidigt medgiva
inländskt försäkringsbolag anstånd med betalning av ersättning
i anledning av inträffade försäkringsfall under en tid av
högst tre månader från det betalning rätteligen skulle ha erlagts. På grund
av utformningen av lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring
anser inspektionen denna specialbestämmelse icke behöva gälla beträffande
försäkring, varå krigsansvarighetslagen äger tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Försäkringsinspektionen tar i detta sammanhang upp en från försäkringsbolagshåll
väckt fråga om dispensmöjlighet beträffande 84 § försäkringsavtalslagen,
där det i fråga om brandförsäkring stadgas, att om ett försäkringsavtal
är gällande för ett år och icke uppsäges å någondera sidan senast
en vecka före försäkringstidens utgång, avtalet anses förlängt för ett år i
sänder. Denna bestämmelse om tyst förlängning av brandförsäkringsavtal
synes inspektionen ändamålsenlig icke blott för fredsutan
även för krigstid. Inspektionen är därför icke beredd tillstyrka att
någon avvikelse från bestämmelsen möjliggöres i den tilltänkta beredskapslagen.
Skulle emellertid ett försäkringsbolag beträffande någon enstaka ettårig
brandförsäkring vilja bringa densamma till upphörande vid försäkringstidens
utgång, synes det inspektionen rimligt att bolaget även i krigstid
är skyldigt att verkställa uppsägning av avtalet. Anser sig ett bolag på
grund av krigsförhållandena tvunget att lägga ner hela sin brandförsäkringsverksamhet
anser inspektionen att förutsättningar härför bör skapas
icke genom dispens från 84 § försäkringsavtalslagen utan genom att bolaget
utverkar förordnande av Kungl. Maj :t att brandförsäkringsavtalen i
fråga skall för viss tid eller tills vidare upphöra att gälla. I detta sammanhang
erinrar inspektionen om att det dock är tänkt att försäkringsbolagen
under ett krig skall fortsätta sin brandförsäkringsverksamhet så länge det
över huvud taget är möjligt.

Såsom tidigare anförts innefattar försäkringsinspektionens förslag att
Kungl. Maj :t skall äga att dispensera från den i 14 § andra stycket försäkringsavtalslagen
föreskrivna aviseringsskyldigheten. Försäkringsbolagen
har framställt önskemål om att bolagen under ett krig även skall kunna
bli fria från skyldigheten att underrätta inteckningshavare om att den intecknade
egendomens ägare underlåtit att erlägga brandförsäkringspremie
för egendomen ifråga. För att tillvarataga i första hand inteckningshavarnas
men även vederbörande egendomsägares intressen har försäkringsbolagen
tänkt sig, att i fråga om egendom, som kan intecknas, försäkringsbolagens
ansvarighet skulle kvarstå orubbad vid underlåten betalning av
brandförsäkringspremie, men att i gengäld försäkringsbolaget skulle kunna
tillerkännas viss förmånsrätt för ogulden premie vid betalning
ur den fasta egendomen.

På grundval av försäkringsbolagens förslag förordar inspektionen att i
lagen upptages en bestämmelse av innehåll att Kungl. Maj :t äger rätt att
med föreskrivande av erforderliga villkor förordna att inländskt försäkringsbolag
i fråga om rätt till ogulden premie för brandförsäkring å byggnad
till fast egendom skall äga företräde till betalning ur egendomen med
samma rätt som den, vilken i egendomen bär inteckning för fordran, och
därvid åtnjuta förmånsrätt före inteckningshavare och den, som för ogulden
köpeskilling äger fordran med förmånsrätt, som avses i 11 kap. 2 §
jordabalken. Så länge sådant förordnande gäller, skall icke brandförsäk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

i ingsgivaiens ansvarighet upphöra på den grund att premie ej erlägges i
rätt tid. Med byggnad hörande till fast egendom jämställes i förslaget b} ggnad,
som utgör tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt, ävensom egendom
som är föremål för förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier.

Försäkringsinspektionen framhåller att förordnande enligt det föreslagna
stadgandet skulle innebära ett djupgående ingrepp i nu gällande civilrättsliga
förhallanden och att inspektionen därför varit tveksam om lämpligheten
att föreslå en dylik lagbestämmelse. Inspektionen anför att den övervunnit
sin tveksamhet, därför att det icke synes möjligt att finna en annan
oidning, som i samma grad tillvaratager de olika berörda parternas intressen
under ett krig. Även om, såsom inspektionen tänkt sig, egendomsägare
beviljas ett anstånd på tre månader från förfallodagen med erläggande av
försäkringspremier, maste man realistiskt räkna med att situationen i samband
med ett krig kan bliva sådan, att ett mycket stort antal ägare av intecknad
egendom icke blir i stånd att erlägga brandförsäkringspremierna
för egendomen före utgången av tremånadersfristen. Försäkringsbolagen
skulle då på grund av 87 § försäkringsavtalslagen och avtal med försäkringstagare
och inteckningshavare bliva tvungna att underrätta ett stort
antal inteckningshavare om egendomsägarens dröjsmål med betalningen.
Därest de icke utsände sadana meddelanden, skulle de stå ansvarighet mot
inteckningshavarna utan att ha garantier för att få in de oguldna premierna.
Då man måste räkna med att försäkringsbolagen i händelse av krig
icke har personella och andra resurser att utsända individuella massmeddelanden,
skulle bolagen sålunda kunna komma i en mycket svår belägenhet.
Situationen blir däremot en annan, anför inspektionen vidare, om bolagen
efter förordnande av Kungl. Maj :t kan erhålla en tillfredsställande
förmånsrätt för oguldna brandförsäkringspremier. Bolagen har i så fall
goda utsikter att i framtiden få in oguldna premiebelopp av nu ifrågavarande
slag och kan därför stå ansvarighet — gentemot såväl inteckningsha^aie
som ägare och andra intressenter — för inträffade brandskador
oberoende av inträffade dröjsmål med premiebetalningen. Inspektionen anför
ytterligare följande.

En sådan ordning måste rimligen anses vara förenlig med egendomsägarnas
intressen; under ett krig kan det ju mycket lätt inträffa att vederböiande
icke har möjlighet att inbetala brandförsäkringspremien. Vad
angår inteckningshavarna måste det även för dem innebära en väsentlig
att veta, att brandlörsäkringsbolaget är ansvarigt utan hinder av
premiedröjsmål; bl. a. elimineras den under ett krig kanske icke obetydliga
risken att meddelanden till inteckningshavare om underlåten premiebetalning
från fastighetsägarens sida förkommer på vägen till adressaten.
Då brandförsäkringspremierna uppgår till förhållandevis obetydliga belopp,
utgör icke heller den försämring i förmånsrätten för inteckningar, som
inträder därest oguldna brandförsäkringspremier får förmånsrätt före inteckningar,
något tungt vägande skäl mot den skisserade ordningen. Framhållas
må i delta sammanhang, att ett krig ofta åtföljes av inflation och att
i ett dylikt läge inteckningshavarnas säkerhet för att de får ut sina nomi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

nella fordringar blir större än förut. Beträffande sådana borgenärer, som
har sämre rätt än inteckningshavarna, torde det i stort sett ligga även i
deras intresse, att en brandförsäkring å ifrågavarande slag av egendom består
under krigsförhållanden oberoende av dröjsmål med premiebetalningen.

I detta sammanhang erinrar inspektionen slutligen om att Stockholms
stads brandförsäkringskontor för s. k. premielån (d. v. s. försträckning av
försäkringspremien) jämte viss ränta därå sedan gammalt åtnjuter förmånsrätt
i det brandförsäkrade huset framför alla intecknade fordringar.

Försäkringsinspektionen erinrar om att i lagen om försäkringsrörelse
ävensom i försäkringsbolagens bolagsordningar finns åtskilliga bestämmelser
rörande tid och plats för olika åtgärder. Inspektionen
framhåller såsom givet, att det i samband med ett krig kan bliva svårt eller
rent av omöjligt för bolagen att iakttaga ifrågavarande bestämmelser. Försäkringsinspektionen
föreslår därför, att en bestämmelse införes som ger
inspektionen rätt att medgiva inländskt försäkringsbolag att göra avvikelser
från vad i bolagsordning eller lagen om försäkringsrörelse stadgas
angående tid och ort för åtgärds vidtagande.

Enligt inspektionens förslag upptages i lagen bestämmelse om delegationsrätt,
som ger Kungl. Maj :t befogenhet att uppdraga åt försäkringsinspektionen
att fullgöra vad som enligt lagen ankommer på Kungl.
Maj :t. I

I fråga om trafikförsäkringen behandlar försäkringsinspektionen
vissa önskemål från försäkringsbolagen om särregler i händelse av krig.
Önskemålen utmynnar bl. a. i att avvikelser skall kunna göras från bestämmelserna
i 18 och 21 §§ lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon.

Enligt förstnämnda paragraf gäller i huvudsak att försäkringsgivaren —
därest försäkringsavtalet efter uppsägning eller eljest upphört — ändå gentemot
den, som lidit skada, är ansvarig för skadestånd på grund av händelse,
som inträffat innan trettio dagar förflutit från det anmälan om dagen,
då avtalet upphörde, inkommit till länsstyrelsen där fordonet är
registrerat.

I 21 § trafikförsäkringslagen ålägges samtliga trafikförsäkringsanstalter
solidariskt ersättningsansvar, då skada inträffat i följd av trafik med oförsäkrat
fordon eller när det ej kan utrönas vilket fordon, som förorsakat
skadan.

I detta sammanhang må även erinras om den ansvarighetsregel, som
upptages i 2 § första stycket lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet
för skada i följd av automobiltrafik. Enligt nämnda regel är fordonets ägare
(försäkringstagaren) ansvarig för skada, som i följd av trafik med fordonet
tillfogas annan person än föraren eller sådan egendom, som ej be -

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

fordras med fordonet, oaktat ägaren icke är vållande till skadan. Ägaren
är dock fri från ansvarighet, där det framgår av omständigheterna, att
skadan varken förorsakats av bristfällighet å motorfordonet eller vållats
av föraren. I fråga om de omständigheter, som kan verka till befrielse från
ersättningsansvar, åvilar följaktligen bevisbördan ägaren.

I den av försäkringsbolagens riksförbund avlåtna skrivelsen anfördes,
att en högst betydande arbetsbesparing kunde ernås, om en sådan provisorisk
lagregel infördes, att en trafikförsäkring kunde anses avanmäld i samma
ögonblick som vederbörande fordon avfördes ur bilregistret. Vidare
framhölls, att det icke torde vara möjligt att under krig upprätthålla nuvarande
omfattning av trafikförsäkringslagen och bilansvarighetslagen.
Inom trafikförsäkringsföreningen hade två alternativa modifikationer diskuterats,
nämligen antingen att slopa regeln om omkastad bevisbörda eller
att i trafikförsäkringslagen införa en krigsklausul motsvarande den som nu
finnes för övrig motorfordonsförsäkring. Vad ytterligare angår ansvaret under
krig för skador förorsakade av okända fordon, ansågs detta i tveksamma
fall böra åvila kronan. Trafikförsäkringsbolagens solidariska ansvar för
skador av okända fordon ansågs böra begränsas till vad som svarar mot
den under ett krig inskränkta civila fordonsparken. Lagbestämmelser borde
enligt förbundets uppfattning utfärdas som ålägger kronan dess ansvar
i enlighet med den nämnda presumtionen. Om det befinnes, att trafikförsäkringsanstalternas
nämnd icke kan fungera under ett krig, ansågs ej alltför
stora betänkligheter möta mot att låta bolagen själva reglera skador,
som egentligen bort hänskjutas till nämnden för yttrande.

Försäkringsinspektionen anser i likhet med förbundet, att i krig eller i
en krigsliknande situation en rationell arbetsbesparing kan göras, därest
en trafikförsäkring kan anses avanmäld i och med att vederbörande fordon
avförts ur bilregistret. Likaså synes det rimligt, att trafikförsäkringsföreningen
icke står ansvaret för alla skador av okända fordon i en situation,
där de trafikförsäkringspliktiga fordonen utgör en mindre anpart av de fordon
som trafikerar våra vägar. Försäkringsinspektionen tillstyrker därför
att möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att förordna om de avvikelser
från 18 och 21 §§ trafikförsäkringslagen, som kan prövas
erforderliga.

Försäkringsinspektionen är däremot icke beredd att nu tillstyrka en omläggning
av fordonsägarens bevisbörda enligt bilansvarighetslagen eller
införande av någon särskild krigsklausul i trafikförsäkringen.
Om domstolarna tager tillbörlig hänsyn till de speciella förhållandena på
trafikområdet under ett krig, anför inspektionen, torde icke trafikförsäkringen
behöva bli orimligt belastad med skadeersättningar. Skulle det trots
allt under ett krig visa sig, att trafikförsäkringen får bära mer än som kan
anses rimligt, menar inspektionen att möjlighet finns att taga upp förevarande
fråga till omprövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Vad angår spörsmålet om nedläggande under ett krig av trafikförsäkringsanstalternas
nämnd har försäkringsinspektionen intet
att erinra mot en dylik åtgärd. Det påpekas, att någon lagbestämmelse
i ämnet icke erfordras. Erforderligt medgivande kan direkt lämnas av
Kungl. Maj :t. Nämndens verksamhet regleras nämligen av de av Kungl.
Maj :t föreskrivna koncessionsvillkoren för trafikförsäkringsbolagen.

III. Den utländska försäkringsrörelsen
Nuvarande bestämmelser

Lagen den 21 juni 1940 med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse
här i riket vid krig m. in. är en fullmaktslag av samma konstruktion
som motsvarande författning för den inländska försäkringsrörelsen.

Enligt 1 § i lagen äger Kungl. Maj :t sålunda, under de förutsättningar
och i den ordning som angivits i fråga om den inländska försäkringsrörelsen,
att ensam eller med riksdagens samtycke förordna om tillämpning
av lagens bestämmelser (2—7 §§).

Enligt 2 § äger Kungl. Maj :t, där anledning finnes att antaga, att utländsk
försäkringsanstalt, som driver rörelse här i riket, på grund av krigsförhållanden
icke kommer att infria här ingångna förbindelser till försäkringstagare,
förbjuda anstalten att under tid, då förordnande enligt 1 §
gäller, fortsätta verksamheten här i riket.

I 3 § föreskrives, att om förbud enligt 2 § meddelats utländsk anstalt
att fortsätta verksamheten här i riket och denna omfattar livförsäkring,
skall en särskild administration inträda för att tillvarataga livförsäkringstagarnas
rätt. Med avseende å denna administration skall i tillämpliga delar
gälla vad som stadgas i 231—233 §§ och 234 § 1—4 mom. i 1917 års
lag om försäkringsrörelse, överlåtelse av livförsäkringarna må dock ske
även till utländsk anstalt, som äger tillstånd att driva livförsäkringsrörelse
här i riket. Där överskott uppstått vid överlåtelsen, skall ur detta i första
hand gäldas administrationskostnaden samt oguldet bidrag till försälcringsinspektionens
organisation och verksamhet, varefter återstoden, där ej
Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver, efter krigsförhållandenas upphörande
skall överlämnas till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för
administration.

Kungl. Maj :t kan vidare, enligt 4 §, besluta om särskild administration
därest utländsk anstalt, i annat fall än i 3 § avses, upphört att driva livförsäkringsrörelse
här i riket. En förutsättning härför är dock att anledning
finns att antaga att anstalten på grund av krigsförhållanden icke kommer
att infria här ingångna förbindelser till försäkringstagare. Med avseende
å sådan anstalt äger Kungl. Maj:t även besluta, att i lagen föreskri -

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

vet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas även vid administration,
som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen om utländsk
försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

Enligt 5 § skall, där överlåtelse i den ordning, som avses i 3 §, icke kan
komma till stånd och Kungl. Maj :t ej annorlunda bestämmer, administrationen
fortsättas så länge krigsförhållandena är förhanden eller tills dessförinnan
samtliga livförsäkringar upphört. Vid krigsförhållandenas upphörande
skall, såvitt ej Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer, försäkringsinspektionen
till den utländska anstalten avgiva redovisning för administrationen,
samt, om då livförsäkringar finnes löpande, erbjuda anstalten att
återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet hörande
livförsäkringar. Övertagande må dock ej ske med mindre vid övertagandet
förefintlig brist i belopp, som jämlikt 4 eller 8 § i 1903 års lag
om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket
skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Om ej anstalten inom två månader
från erbjudandet återtagit rörelsen och fyllt bristen, är frågan förfallen
och skall, där ej nytt bolag kan komma till stånd enligt 235 § i 1917
års lag om försäkringsrörelse eller samtliga försäkringstagare överenskommer
om administrationens fortsättande, fördelning av administrationsboets
tillgångar äga rum. För denna fördelning skall verkställas beräkning av
det belopp, vartill försäkringsfonden uppgår. Vid fördelningen skall varje
försäkringstagares fordran anses motsvara hans andel i fonden. För de fall
där administrationen fortsättes ankommer det på försäkringsinspektionen
att bestämma, huruvida ytterligare åtgärder bör vidtagas för att överlåta
livförsäkringarna eller, där administrationen fortsättes efter överenskommelse
som nyss nämnts, för att bilda nytt bolag.

Beträffande 6 och 7 §§, vilka till innehållet överensstämmer med 5 och
6 §§ i lagen med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid
krig m. in., torde få hänvisas till den i tidigare avsnitt lämnade redogörelsen
för sistnämnda paragrafer.

Enligt 8 § skall med livförsäkring förstås jämväl livränteförsäkring och
kapitalförsäkring för livsfall. Där stadgas även att vad i lagen föreskrives
om livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring,
som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år.

Jämlikt 9 § ankommer det på Kungl. Maj:t att bestämma den dag, då
med avseende å lagen krigsförhållandena skall anses ha upphört.

Slutligen föreskrives i 10 §, att om förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt
att fortsätta verksamheten eller om beslut meddelats jämlikt
4 §, skall bestämmelserna i lagen, såvitt ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar,
även efter det att förordnande enligt 1 § upphört att gälla, tillämpas
i fråga om administrationen. Försäkringsinspektionen äger enligt samma
paragraf avgöra i vad mån medgivande som lämnats enligt 6 eller 7 § må
gälla jämväl sedan förordnande enligt 1 § upphört att lända till efterrättelse.

Genom kungörelse den 21 juni 1940 (nr 543) har Kungl. Maj:t, efter
inhämtande av riksdagens samtycke, förordnat att vad i 2—7 §§ stadgas

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959 27

skall äga tillämpning tills vidare. Detta förordnande har icke sedermera
upphävts.

Försäkringsinspektionens förslag

De allmänna synpunkter på behovet av en modernisering av beredskapslagstiftningen,
som försäkringsinspektionen anfört beträffande den inländska
försäkringsrörelsen, äger även giltighet i fråga om motsvarande lagstiftning
för de utländska försäkringsanstalterna, som driver rörelse här i
riket. Inspektionen framhåller även betydelsen av att lagstiftningen på sistnämnda
område anpassas såväl till den av inspektionen föreslagna nya lagen
om inländsk försäkringsrörelse vid krig som till den nya lagstiftning
om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i
riket, som trätt i kraft efter tillkomsten av nu gällande beredskapslag.

I fråga om de grundläggande förutsättningarna för lagens tillämpning
överensstämmer inspektionens förslag med vad som föreslagits beträffande
lagen om den inländska försäkringsrörelsen vid krig m. m.

Enligt inspektionens förslag upptages i den nya lagen i huvudsak nuvarande
bestämmelser om förbud för utländsk anstalt att fortsätta verksamheten
och om särskild administration i vissa fall av försäkringsverksamhet
som bedrivits av sådan anstalt. Likaså bibehålies i förslaget gällande
bestämmelse om medgivande för utländsk anstalt att i vissa fall taga i
anspråk de till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna
ävensom nuvarande stadgande angående uppskov med utbetalandet av livförsäkringars
återköpsvärden och befrielse från skyldighet att lämna lån å
sådana försäkringar.

De nya bestämmelser, syftande till att anpassa försäkringsrörelsen till ett
extraordinärt läge, som försäkringsinspektionen förordat med avseende på
den inländska försäkringsverksamheten, har sin motsvarighet i inspektionens
förslag till ny beredskapslag för de utländska anstalterna.

Sålunda föreslås, att Kungl. Maj:t skall äga förordna att försäkringsavtal
skall för viss tid eller tills vidare upphöra att gälla samt besluta om
ändring i avtals bestämmelser om självrisk och premie. Likaså skall Kungl.
Maj:t äga medgiva avvikelser från bestämmelserna i 14 § andra stycket
lagen om försäkringsavtal, motsvarande försäkringsvillkor eller 14 § lagen
om krigsansvarighet. Vidare upptages i den föreslagna lagen reglerna om
anstånd med premiebetalning och betalning av ersättning i anledning av
försäkringsfall samt bestämmelserna om försäkringsanstalts förmånsrätt
för ogulden brandförsäkringspremie. Slutligen äger försäkringsinspektionen
enligt förslaget medgiva utländsk försäkringsanstalt att göra avvikelser
från vad i lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse
här i riket stadgas angående tid och ort för åtgärds vidtagande.

Enligt inspektionens förslag skall Kungl. Maj:t — i överensstämmelse
med vad nu gäller — bestämma den dag, då med avseende på lagen krigsförhållandena
skall ha upphört.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

I likhet med vad som föreslagits för de inländska försäkringsbolagens del
äger Kungl. Maj :t enligt den föreslagna lagen om den utländska försäkringsrörelsen
uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Kungl. Maj :ts ställe
fullgöra vad som enligt lagen ankommer på Kungl. Maj :t.

IV. Remissyttrandena

Remissinstanserna tillstyrker allmänt att nu gällande lagar om försäkringsrörelse
vid krig in. m. ersättes av en modern lagstiftning. I stort sett
godtages försäkringsinspektionens förslag. På några punkter göres dock
från ett par remisshåll erinringar.

I några yttranden beröres planeringen för försäkringsväsendets
krigsorganisation.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller det angelägna
i att försäkringsväsendets funktionsduglighet kan bevaras även vid krig
eller krigsfara. Riksnämnden har intet att erinra mot försäkringsbolagens
planläggning i fråga om försäkringsverksamhetens inriktning i krig. Den
skisserade krigsorganisationen synes nämnden ändamålsenlig, varför beredskapsplaneringen
enligt nämndens mening bör fortgå efter de huvudlinjer,
som angivits.

Statens krigsskadenämnd anför, att den planerade krigsorganisationen i
ett allvarligt läge torde bli av mycket stort värde för såväl försäkringsväsendet
som krigsskadeskyddet. Nämnden understryker vikten av att vid genomförandet
av planerade åtgärder samordningsfrågor beaktas så att om
möjligt någorlunda enhetliga normer för försäkringsväsendet och krigsskadeskyddet
blir gällande.

I ett par yttranden anföres vissa kritiska synpunkter på den av försäkringsbolagens
riksförbund gjorda gruppindelningen efter angelägenhetsgrad
av förekommande försäkringsgrenar.

Folksam förutsätter, att kombinerad försäkring, vari ingår bransch hänförlig
till grupp I, i sin helhet föres till denna grupp även om bransch med
lägre angelägenhetsgrad innefattas i försäkringen. Folksam anser dessutom
i motsats till riksförbundet, att olycksfalls- och sjukförsäkringsbranschen
rimligen bör tillmätas större betydelse än inbrotts-, rån- och vattenledningsskadeförsäkring.
Detta gäller framförallt försäkringar, som innefattar ersättning
vid långvarig arbetsoförmåga och vid invaliditet och som i dessa
avseenden utgör ett betydelsefullt komplement till den obligatoriska sjukoch
yrkesskadeförsäkringen. I detta sammanhang framhålles även alt det
bör kunna övervägas att under ett krig upprätthålla de lokalt ordnade kollektiva
olycksfalls- och sjukförsäkringarna (i Folksam oftast kombinerade
med grupplivförsäkring), vars organisatoriskt fasta anknytning till den
försäkrade gruppen kan möjliggöra ett fortsättande av verksamheten t. o. m.
om kontakten under ett krig skulle brytas mellan gruppen och Folksam.

Sveriges allmänna hgpoteksbank jämte ytterligare några av de hörda

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

hypoteksinrättningama understryker brandförsäkringsverksamhetens betydelse
i ett krigsläge och att denna gren först i sista hand bör nedläggas.

Svenska sparbanksföreningen menar, att kreditförsäkring bör ingå i den
grupp av branscher, vilka avses icke skola nedläggas. Föreningen anför att
denna försäkringsform bl. a. har till syfte att i särskilda fall skapa underlag
för eller komplettera underlaget för kreditgivning såsom att på vissa
punkter stärka eller fullständiga den enligt banklagstiftningen nödvändiga
säkerheten för utlämnade lån. Kreditförsäkringen ligger ur många synpunkter
nära brandförsäkringen, vars uppgift är att skydda i den brandförsäkrade
egendomen placerade medel.

Husdjursförsäkringsföretagens förening riktar uppmärksamheten på att
husdjursförsäkringen inte medtagits i någon av de uppräknade försäkringsgrupperna.
Föreningen upplyser att till densamma är anslutna nio bolag,
varav fem riksbolag och fyra läns- och häradsbolag. Frånsett att ett av medlemsbolagen
bedriver jämväl hagelskadeförsäkring — vilken försäkringsgren
heller icke berörts i förslaget — bedriver samtliga medlemsbolag, i likhet
med samtliga svenska bolag inom denna försäkringsgren, uteslutande
husdjursförsäkring. Det påpekas att tanken att vissa försäkringsgrenar skulle
helt nedläggas i syfte att berörda bolag skulle kunna koncentrera sina ansträngningar
på att fullfölja verksamheten inom andra försäkringsgrenar,
med hänsyn till nyss anförda förhållande, icke är direkt tillämplig på husdjursförsäkringsbolagen
och deras verksamhet. Föreningen förutsätter att
detta beaktas vid bedömandet av frågan om ett nedläggande, helt eller delvis,
av verksamheten inom lmsdjursförsäkringsgrenen.

Ifrågaom förutsättningarna för lagarnas tillämpning
godtages inspektionens förslag av det övervägande flertalet remissinstanser.
Betänkligheter mot den föreslagna utformningen av fullmakten för Kungl.
Maj :t anföres dock av Svea hovrätt, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund
och ett par handelskammare.

Svea hovrätt framhåller, att en del av de nya stadgandena är av mycket
ingripande natur, särskilt till den del de innefattar rätt för Kungl. Maj :t att
förordna om upphävande eller ändring av bestående försäkringsavtal. Såsom
motivering för dessa bestämmelser har åberopats framför allt under
krigsförhållanden uppkommande personalbrist och andra organisatoriska
svårigheter ävensom rubbningar i postgång och kommunikationer. Hovrätten
finner det uppenbart, att, i händelse landet kommer i krig eller
utsättes för så allvarlig krigsfara att krigsmakten och civilförsvaret mobiliseras,
försäkringsbolagens fredsmässiga verksamhet måste starkt begränsas
samt att därvid även sådana åtgärder, som avses med nyssnämnda stadganden,
kan bli nödvändiga. Med hänsyn till de allvarliga betänkligheter av
rättslig natur, som möter mot eu lagstiftning som ingriper i redan ingångna
avtal, anser hovrätten däremot att ifrågavarande stadganden icke bör kunna
sättas i kraft i mindre krisartade situationer, som enligt vad erfarenheten
visat kan sträcka sig under långa tidrymder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Svenska bankföreningen anlägger liknande synpunkter och menar att det
icke bör komma i fråga att ingrepp av nyssnämnda art skall kunna ske i
mindre tillspetsade lägen, jämförliga t. ex. med det som rådde under större
delen av beredskapen i samband med andra världskriget. Enligt föreningens
mening har icke heller några bärande skäl för att de nytillkomna stadgandena
skall göras tillämpliga jämväl under dylika relativt sett lugnare
förhållanden anförts.

Sveriges industriförbund anser det vara en förutsättning för att ifrågavarande
befogenheter för Kungl. Maj :t skall kunna godtagas att de begränsas
till att gälla allenast vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig.

Skånes handelskammare och Smålands och Blekinge handelskammare
föreslår att det tämligen genomgående beträffande de föreslagna nya reglerna
bör gälla att de får sättas i kraft endast vid krig, vari riket befinner
sig.

Kommerskollegium ställer sig däremot positivt till förslaget i denna del
och erinrar om att beredskapslagar av denna natur regelmässigt kan sättas
i tillämpning ej endast vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig,
utan också under andra utomordentliga av krig föranledda förhållanden.
Tillräckliga skäl att frångå denna ordning i förevarande sammanhang synes
kommerskollegium icke kunna anföras.

Vad angår de nya befogenheter för Kungl. Maj:t, som inspektionen föreslagit
såväl beträffande den inländska som i fråga om den utländska försäkringsrörelsen,
har remissinstansernas yttranden främst gällt möjligheterna
att ingripa i bestående avtalsförhållanden, genom att häva avtals
giltighet eller förordna om ändring i avtals bestämmelser om
sj älvrisk och premie.

Av den tidigare redovisningen framgår, att Svea hovrätt jämte ytterligare
några remissinstanser uttalat sig för att Kungl. Maj:t formellt icke gives
befogenheter i nyssnämnda hänseende annat än i ett mera skärpt läge.

Enligt kommerskollegiets mening är det obestridligt att ett förordnande
av nu ifrågavarande beskaffenhet kan synas vara ett väl långt gående ingrepp
i den enskilda avtalsfriheten och att det vore lämpligare om hithörande
frågor reglerades genom överenskommelser mellan parterna i försäkringsavtalet.
Vad nu sagts gäller enligt kollegiets mening framförallt
förordnanden i fredstid, dvs. under tid då landet ej är i krig eller krigsfara
men utomordentliga av krig föranledda förhållanden råder.

Kollegium vill dock icke motsätta sig inspektionens nu berörda, på framställning
av Svenska försäkringsbolags riksförbund framlagda förslag. Dess
praktiska fördelar är enligt kollegiets uppfattning påtagliga, och just den
omständigheten, att det icke torde i och för sig bereda försäkringsbolagen
större svårigheter att så ordna verksamheten att samma resultat som åsyftas
med lagstiftningen kan uppnås medelst egna åtgöranden, minskar avsevärt
betänkligheterna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

Svea hovrätt framhåller ytterligare följande angående de föreslagna bestämmelserna
om avtals giltighet samt om premie- och självriskbestämmelscr.

De i flertalet försäkringsbrev återgivna försäkringsvillkoren innehåller
regelmässigt en s. k. krigsklausul, enligt vilken försäkringsbolagen fritages
från ersättningsskyldighet för skador som direkt eller indirekt förorsakats
av krig. Det vore enligt hovrättens mening ägnat att vilseleda försäkringstagaren
därest försäkringsvillkoren upptoge en sådan klausul men icke
gåve någon antydan om en ytterligare möjlighet för försäkringsbolaget till
befrielse från ansvar under krigsförhållanden. I händelse den föreslagna
lagstiftningen genomföres, synes försäkringsbolagen därför böra rekommenderas
att, till undvikande av missförstånd, i försäkringsvillkoren till
de avtal som ingås efter lagens ikraftträdande intaga en erinran om den
Kungl. Maj:t enligt förevarande stadgande tillkommande befogenheten.

Sveriges allmänna hypoteksbank samt Sveriges stadshypotekskassa och
Svenska bostadskreditkassan uttalar sig mot att Kungl. Maj :t ges befogenhet
att förordna om upphörande av brandförsäkringsavtal. — Hypoteksbanken
menar, att i vart fall bör i lagen införas en angelägenhetsgradering,
varav framgår att brandförsäkringsverksamheten först i sista hand skall
kunna nedläggas.

Svenska stadshypotekskassan och Svenska bostadskreditkassan utvecklar
sin ståndpunkt sålunda.

Enligt kassornas mening bör Kungl. Maj :ts befogenhet att förordna om
upphörande av försäkringsverksamhelen begränsas till de försäkringsgrenar,
som icke äro att hänföra till den viktigaste gruppen. Det kan visserligen
synas vanskligt att med utgångspunkt från de av försäkringsinspektionen
berörda synpunkterna verkställa en riktigt avvägd angelägenhetsgradering.
Någon tvekan torde emellertid knappast kunna råda därom, att
brandförsäkringen med de angivna utgångspunkterna måste hänföras till
den viktigaste gruppen. Ur kreditgivningssynpunkt är det givetvis angeläget,
att brandförsäkringsverksamheten även under krig eller därmed jämförliga
förhållanden uppehälles så långt överhuvud taget är möjligt. Kassorna
vilja därför föreslå, att åtminstone även brandförsäkringsverksamheten
undantages från Kungl. Maj :ts här ifrågasatta befogenhet.

Svea hovrätt ifrågasätter viss jämkning av de föreslagna bestämmelserna
om anstånd under högst tre månader med erläggande av premie och utbetalande
av försäkringsersättning. Hovrätten förklarar sig icke kunna bedöma
huruvida den föreslagna tiden av tre månader är tillräcklig för att
möta de betalningssvårigheter för såväl försäkringsbolagen som försäkringstagarna,
som kan uppkomma i samband med ett krig. Det bör dock enligt
hovrättens mening övervägas om icke med hänsyn till ovissheten i de situationer,
som en beredskapslagsliftning hänför sig till, ifrågavarande bestämmelse
borde erhålla en mera allmän utformning. Härvid hänvisas till 1940
års moratorielag, enligt vilken förordnande om betalningsanstånd kan meddelas
för viss tid eller tills vidare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Förslaget att Kungl. Maj :t skall kunna förordna om förmånsrätt
för ogulden brandförsäkringspremie tillstyrkes av samtliga remissinstanser.
Från ett par håll påpekas dock det principiellt betänkliga i att på detta sätt
skapa en ny förmånsrätt i fast egendom.

Sveriges stadshgpotekskassa och Svenska bostadskreditkassan anför, att
det visserligen kan synas betänkligt att på sätt föreslås inrycka en ny förmånsrätt
före inteckningshavares. Den ifrågasatta förmånsrätten avser emellertid
belopp, som torde få betecknas som jämförelsevis obetydliga. Den försämring
i inteckningshavares säkerhet, som kan uppstå till följd av den
nya förmånsrätten synes därför kassorna bli så ringa, att den väl uppväges
av den ökade trygghet, som brandförsäkringens giltighet även vid utebliven
premiebetalning medför för inteckningshavare. Med hänsyn härtill
och med beaktande av att förmånsrätten i fråga icke kan bli aktuell annat
än vid krig, krigsfara eller under eljest av krig föranledda utomordentliga
förhållanden, kan den föreslagna lösningen enligt kassornas mening accepteras.

Sveriges industriförbund framhåller, att förbundet utgår från att förmånsrätten
skall gälla oavsett om den egendom, varom är fråga, faktiskt är
intecknad eller icke.

Svenska bankföreningen finner förslaget innefatta en god och lämplig utväg
ur de förutsedda svårigheter som föranlett dess framläggande. Föreningen
understryker att förordnande varom nu är fråga bör meddelas allenast
under förutsättning, att möjligheterna till brevsändning eller betalningsförmedling
blivit väsentligt inskränkta, samt upphävas så snart mera ordnade
förhållanden inträtt i dessa avseenden.

Svea hovrätt erinrar om att så länge förordnande om förmånsrätt för
fordran å brandförsäkringspremie gäller, kvarstår brandförsäkringsbolagets
ansvarighet mot såväl innehavare av inteckning i den brandförsäkrade egendomen
som vederbörande egendomsägare även om premierna ej betalas. Härav
synes enligt hovrätten följa att under nämnda tid utrymme icke torde
finnas för ett medgivande till avvikelse från bestämmelserna i 14 § andra
stycket försäkringsavtalslagen såvitt gäller brandförsäkring av egendom i
vilken försäkringsbolaget har angivna förmånsrätt.

Svea hovrätt ifrågasätter lämpligheten av att den allmänna rätt, som enligt
förslaget tillkommer Kungl. Maj :t att delegera sina befogenheter på
försäkringsinspektionen, omfattar även sådana förordnanden vilka innefattar
ingrepp i gällande avtal. Uttalande i samma riktning göres av Mälarprovinsernas
hgpoteksförening.

Sveriges fastighetsägareförbund avvisar i likhet med försäkringsinspektionen
tanken att dispensmöjligheter skulle öppnas för försäkringsbolagen från
bestämmelserna i 84 § försäkringsavtalslagen om s. k. tyst förlängning
av brandförsäkringsavtal. Fastighetsägareförbundet instämmer i

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

försäkringsinspektionens synpunkt att det synes rimligt att bolagen även
i krigstid är skyldiga att verkställa uppsägning av avtalen.

Försäkringsinspektionens ställningstaganden i fråga om trafikförsäkringen
i ett krigsläge godtages eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Trafikförsäkringsföreningen — vars yttrande i denna del biträdes av
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska livförsäkringsbolags förening
och Folksam — ställer sig på vissa punkter kritisk till försäkringsinspektionens
lösningar.

Enligt Trafikförsäkringsföreningens mening är den av försäkringsinspektionen
föreslagna förenklingen i fråga om avanmälan av trafikförsäkring
värdefull men icke ägnad att lösa alla problem. Föreningen belyser
detta med följande exempel.

Bilregistret är helt förstört av krigsskada. Varken trafikförsäkringsgivaren
eller motorfordonsägaren har därför möjlighet vända sig dit med avanmälan
av trafikförsäkring, resp. ansökan om avregistrering av motorfordonet.
— Trafikförsäkringsgivarens kontorsorganisation är skadad och man
har ej möjlighet verkställa avanmälan av trafikförsäkringen till bilregistret.
Då motorfordonsägaren ej går att få tag på, kan dennes nödvändiga medverkan
för åstadkommande av en genom avregistrering verkställd avanmälan
ej erhållas. — Initiativ till avregistrering av motorfordon skall tagas av motorfordonsägaren.
Om denne mot bakgrunden av de omvälvande krigshändelserna
finner frågan om avregistrering likgiltig och ej kan förmås att
medverka, kan en genom avregistrering verkställd avanmälan överhuvudtaget
ej komma till stånd.

Föreningen understryker det angelägna i att frågan om avanmälan av
upphörd trafikförsäkring erhåller en helt tillfredsställande lösning.

Vad angår ansvaret för skador orsakade av okända fordon konstaterar
Trafikförsäkringsf öreningen med tillfredsställelse, att det ansetts rimligt,
att trafikförsäkringsbolagen ej ensamma skall bära ansvaret för skador
genom okända motorfordon under krigsförhållanden och att staten på
lämpligt sätt skall deltaga i kostnaderna för dessa skador. Föreningen är
beredd att även då sköta ifrågavarande skadereglering. De utgivna ersättningarna
kan sedan fördelas mellan staten och föreningen på visst sätt,
exempelvis i proportion till det antal motorfordon, som staten respektive
trafikförsäkringsbolagen bär trafikförsäkringsansvaret för. Avräkning mellan
staten och föreningen bör kunna ske med vissa intervaller, exempelvis
halvårsvis eller årsvis.

Svea hovrätt uttalar sig till förmån för den från försäkringsbolagshåll
hävdade uppfattningen att åtminstone under ett krig den huvudsakliga presuintionen
bör vara att skador, som härrör från okända fordon, skall anses
vara orsakade genom statliga fordon.

Trafikförsäkringsf öreningen framhåller att även bestämmelsen att försäkringsbolagen
står solidariskt ansvar för skador av oförsäkrade for 3

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 52

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

don under krigsförhållanden kan få sådana verkningar att man måste
tänka sig vissa avvikelser från densamma. Enligt föreningens mening bör
en lämplig undantagsbestämmelse införas i trafikförsäkringslagen. Föreningen
utvecklar sin ståndpunkt enligt följande.

Under krigsförhållanden torde ett mycket stort antal motorfordon komma
att vara avregistrerade och alltså ej trafikförsäkrade. Måhända blir det fråga
om flera hundratusen. Dessa komma att vara placerade litet varstans och
ej sällan torde de komma att vara helt utanför ägarens kontroll. Om ett sådant
fordon behövs för en förflyttning av något slag, så kommer man nog
ofta att taga detsamma i anspråk trots att det är avregistrerat, i varje fall
om fråga är om angelägen och brådskande körning, exempelvis evakueringskörning.
Visserligen torde bensinrestriktioner komma att lägga vissa hinder
i vägen för körning men man torde nog kunna räkna med, att under de rådande
onormala förhållandena kommer trots restriktionerna bensin i viss
utsträckning att kunna anskaffas på ett eller annat sätt. Det kan också tänkas,
att gengasutrustning ånyo kan bliva tillgänglig. Om motorfordon av nu
ifrågavarande slag orsakar skada blir föreskriften i 21 § trafikförsäkringslagen
om att trafikförsäkringsbolagen gemensamt skola svara för skadan
aktuell. Föreskriften, som är skriven för fredsförhållanden, bygger på
att alla motorfordon i trafik i princip skola vara trafikförsäkrade och att
en väl fungerande statlig kontrollapparat skall vaka över att trafikförsäkringsplikten
1''ullgöres. Under de onormala krigsförhållandena existera ej längre
dessa förutsättningar för lagbestämmelsen. Vid sådant förhållande kan det
inte vara riktigt att låta de fåtaliga trafikförsäkringspliktiga motorfordonsägarna
genom sina premier svara för de skador, som kunna orsakas av
alla de avregistrerade och oförsäkrade motorfordonen. Föreningen anser
därför, att en lämplig undantagsbestämmelse bör införas i lagtexten.

Föreningen förordar sådan ändring i trafikförsäkringslagstiftningen att
krigsskador undantages från försäkringsbolagens ansvarighet. Det anföres
bl. a. att det icke är rimligt, att ersättning utgår ur trafikförsäkringen på
samma sätt i krig som i fred. Fn hel del trafikolyckor kommer att vara direkt
orsakade av krigsförhållandena, t. ex. trafikolyckor i samband med nödvändiga
och snabba körningar på krigsskadade vägar, trafikolyckor under
mörkläggning, trafikolyckor i samband med körningar, som kompliceras genom
beskjutning eller bombardemang, trafikolyckor i samband med körningar
bland panikpåverkade flyende människor etc. Det kan enligt föreningens
mening knappast anses skäligt att ålägga motorfordonsägarna att bära premiekostnader
anpassade efter sådana onormala risker. Det synes föreningen
som om domstolarna knappast har möjlighet att utan lagändring ta hänsyn
till de speciella förhållandena vid krig på trafikområdet. Enligt föreningens
mening borde det vara riktigare att i trafikförsäkringslagstiftningen göra
undantag för krigsskador och undantaget borde kunna utformas ungefärligen
på samma sätt, som skett i fråga om andra försäkringsbranscher, i
vilka man i sina försäkringsvillkor tagit in en s. k. krigsklausul.

Föreningen har intet att erinra mot atttrafikförsäkringsanstaltemas
nämnd, i enlighet med vad försäkringsinspektionen anfört, nedlägges
under vissa krigsförhållanden.

Kanyl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Avslutningsvis understryker trafikförsäkringsföreningen betydelsen av
att man redan i fredstid tar ställning till de problem, som enligt vad föreningen
anfört återstår att lösa. Föreningen föreslår i enlighet härmed, att
man redan nu försöker att så vitt möjligt fastställa de lagbestämmelser, vilka
skall gälla för trafikförsäkringen under krigsförhållanden.

V. Departementschefen

Gällande lagstiftning om försäkringsrörelse i krig har ägt bestånd sedan
år 1940 och är numera föråldrad i huvudsakligen två hänseenden. Dels bygger
lagstiftningen på den äldre lagen av år 1917 om försäkringsrörelse, vilken
sedermera ersatts av 1948 års lag i ämnet, dels skiljer sig den nuvarande
planläggningen av försäkringsväsendets krigsorganisation i väsentliga stycken
från den planering som förelåg vid 1940 års lagstiftning. Det av försäkringsinspektionen
nu framlagda förslaget syftar till en modernisering av beredskapslagstiftningen
i båda nämnda hänseenden. Förslaget bar i allt väsentligt
godtagits under remissbehandlingen och jag finner det ägnat att nu
läggas till grund för ny lagstiftning om försäkringsverksamheten i krig och
under därmed jämförliga förhållanden.

Försäkringsinspektionens förslag bygger i huvudsak på eu från försäkringsbolagens
riksförbund gjord framställning om ny beredskapslagstiftning
för försäkringsverksamheten i krig och ansluter sig till den av försäkringsbolagen
verkställda krigsplanläggningen. I korthet innebär denna planläggning
följande. Försäkringsverksamheten inskränkes väsentligt vid ett
krigsfall. Ett flertal försäkringsbolag nedlägger helt försäljnings- och organisationsavdelningarna.
Mindre betydelsefulla försäkringsgrenar nedlägges;
i ett svårare läge bibehålies endast de allra angelägnaste såsom livförsäkring
och brandförsäkring. För att i möjligaste mån upprätthålla verksamheten
under krigsförhållanden skapas ett antal för bolagen gemensamma lokala
organ, s. k. distriktscentraler, med uppgift bl. a. att fullgöra vissa löpande
administrativa göromål i lägen där bolagen icke själva kan fortsätta verksamheten.
I fråga om återförsäkringarna avses att träffa liknande anordningar
som dem, vilka vidtogs under det senaste världskriget. Sålunda skapas
två särskilda konsortier med uppgift att vid behov övertaga de i Sverige
koncessionerade utländska bolagens och — i mindre utsträckning — även
svenska bolags återförsäkringar åt inhemska bolag. Konsortierna skall tjänstgöra
såsom återförsäkrare bl. a. åt varandra och åt svenska återförsäkringsbolag.
Ett tredje konsortium är avsett att sättas i funktion endast i yttersta
nödfall och skall då övertaga de inhemska bolagens hela bestånd av återförsäkringar.
I sådant fall skall de båda förstnämnda konsortierna kvarstå och
meningen är att det av dem övertagna försäkringsansvaret då skall återförsäkras
i det tredje konsortiet. Konsortieorganisationen har även till ändamål
att bl. a. omhändertaga de i vårt land verksamma utländska försäkringsanstalternas
direkta svenska affär.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Den av försäkringsbolagen planerade krigsorganisationen har till sina
huvuddrag godtagits av försäkringsinspektionen och under remissbehandlingen
i stort sett lämnats utan erinran. För egen del anser jag mig kunna
tillstyrka att ifrågavarande beredskapsplanläggning tages till utgångspunkt
vid utformningen av den nya lagstiftningen.

I fråga om såväl den inländska som den utländska försäkringsrörelsen bör
beredskapslagstiftningen liksom hittills varit fallet ha fullmaktskaraktär.
Lagstiftningen bör ge Kungl. Maj :t befogenheter att genomföra de erforderliga
åtgärderna för att anpassa försäkringsväsendet efter ett krisläge. Till
frågan om förutsättningarna för lagstiftningens tillämpning vill jag återkomma
i det följande.

Den inländska försäkringsrörelsen

En viktig beredskapsuppgift är att möta den situation som uppstår när
återförsäkringarna hos bolag utomlands eller hos utländska bolag i vårt land
till följd av krigsutbrott icke längre fungerar. I 1940 års lag om inländsk
försäkringsrörelse vid krig har bestämmelser härom meddelats i 2—4 §§. Till
den del bestämmelserna efter ikraftträdandet av 1948 års lag om försäkringsrörelse
fortfarande har aktualitet innebär de i huvudsak följande. Försäkringsinspektionen
kan medge inländskt försäkringsbolag att utan återförsäkring
ikläda sig ansvarighet på samma risk för högre belopp än som kunnat
ske enligt bolagsordningen. Vidare ges svenska försäkringsbolag möjlighet
att meddela återförsäkring å brandförsäkring utan hinder av föreskrift i
bolagsordningen om begränsning av bolagets verksamhet till visst slag av
egendom eller till riket eller viss del av riket.

De ekonomiska anspråken på ett livförsäkringsbolag kan under krig komma
att medföra stora påfrestningar på bolagets betalningsförmåga, icke
minst med hänsyn till att normala återförsäkringsförbindelser inte kan påräknas.
I första hand är fråga om utbetalningar av förfallna försäkringsbelopp,
men i stor utsträckning torde anspråken även komma att gälla återköp
av och förskott å livförsäkringar. För att skänka bolaget erforderlig
likviditet kan det därför bli nödvändigt att ta i anspråk de värdehandlingar,
som i vanliga fall ligger såsom pant för bolagens föx-bindelser gentemot
försäkringstagarna. Såväl enligt 1917 års lag om försäkringsrörelse
som enligt 1948 års lagstiftning kan försäkringsbolag efter prövning av försäkringsinspektionen
utfå sådana pantsatta värdehandlingar för anskaffande
av medel till utbetalning av förfallet försäkringsbelopp. Enligt 5 § i 1940
års lag äger försäkringsinspektionen medgiva alt inländskt livförsäkringsbolag
utfår värdehandlingar även för att finansiera återköp av eller förskott
å livförsäkringar. Inspektionen har dessutom enligt 6 § befogenhet att
medgiva livförsäkringsbolag att uppskjuta utbetalning av återköpsvärden
liksom att befria det från skyldighet att lämna förskott å livförsäkringar.

Enligt 7 § äger Kungl. Maj :t vid befarat avtalsbrott från utländsk försäkringsanstalts
sida förbjuda svenska försäkringsbolag att fullfölja avtal, va:-

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

igenom de meddelat återförsäkring åt försäkringsanstalter i den utländska
anstaltens hemland, ävensom att sluta nya sådana avtal med dem. Slutligen
har i 9 § upptagits bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj:t vid krig, vari
riket befinner sig, eller efter sådant krig äger föreskriva avvikelser från vissa
bokföringsregler i försäkringslagen.

Försäkringsinspektionen föreslår, att de stadganden, som gällande beredskapslag
sålunda upptager, i stora drag bibehålies i den blivande lagstiftningen.
Förslaget har i denna del under remissbehandlingen tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Även jag finner bestämmelser av ifrågavarande innehåll
inte kunna undvaras i den tillämnade beredskapslagen.

Utöver de bestämmelser, som enligt det nyss anförda bör övertagas från
nuvarande lagstiftning, föreslår försäkringsinspektionen betydande nyheter.

Enligt den planerade krigsorganisationen av försäkringsväsendet skall
vissa försäkringsgrenar kunna helt nedläggas och verksamheten
koncentreras till de mest betydelsefulla branscherna. För att underlätta
en sådan omställning föreslås att Kungl. Maj:t skall äga förordna
att försäkringsavtalen inom viss eller vissa branscher, dock ej i fråga om
livförsäkring, skall upphöra att gälla för viss tid eller tills vidare. Vid remissbehandlingen
har allmänt godtagits att Kungl. Maj:t får befogenhet av detta
slag. De hörda hypoteksinrättningarna menar dock att brandförsäkringsavtalen
i detta sammanhang bör ges en särställning.

Det är icke att räkna med att man i ett krigsfall skall kunna driva försäkringsverksamhet
i normal utsträckning. För att försäkringsväsendet i ett
sådant läge alls skall kunna upprätthållas kan det visa sig nödvändigt att
koncentrera verksamheten till de branscher, som bedömes vara viktigast,
särskilt liv- och brandförsäkring. En sådan omställning förutsätter att de
mindre betydelsefulla försäkringsgrenarna nedlägges. Såsom framgått av
det föregående står försäkringsbolagen icke utan möjligheter att på egen
hand genomdriva den åsyftade omläggningen av verksamheten. De ettåriga
försäkringsavtalen inom berörda branscher skulle i vanlig ordning kunna
uppsägas. Beträffande avtal, löpande på längre tid, skulle såsom försäkringsinspektionen
påpekat i och för sig finnas möjlighet för bolagen att under
löpande avtalsperiod ändra försäkringsvillkoren så att avtalen automatiskt
eller efter åtgärd från bolagets sida upphör att gälla i händelse av krig.
Jag är emellertid ense med inspektionen om att man icke bör på detta sätt
överlåta på försäkringsbolagen att åstadkomma de nödvändiga förutsättningarna
för en omorganisation av försäkringsväsendet efter krigsförhållanden.
Det skulle ställa sig kostnadskrävande och medföra ett omfattande
administrativt arbete för försäkringsbolagen att införa behövliga krigsklausuler
i samtliga berörda försäkringsavtal. Eu avtalsförändring på denna
väg skulle med säkerhet på många håll uppfattas som eu extraordinär tvångsåtgärd
vilken det icke borde ankomma på de enskilda bolagen att genomföra.
Naturligast torde även vara att, såsom också försäkringsinspektionen antytt,
betrakta nedläggandet av mindre betydelsefulla försäkringsgrenar så -

Kiingl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

som ett sådant led i en rationell krigshushållning, för vilket det allmänna
har att ta ansvaret. Det synes därför vara att föredra att den åsyftade
förändringen av försäkringsväsendets struktur åvägabringas genom lagstiftning.
Den tilltänkta beredskapslagen bör lämpligen innehålla befogenhet för
Kungl. Maj:t att förordna om upphörande för viss tid eller tills vidare av försäkringsavtalen
inom viss försäkringsgren. Det torde icke vara möjligt att på
förhand taga ställning till det närmare innehållet i sådant förordnande. Självfallet
bör ingreppet i avtalsförhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare
ske så smidigt som möjligt.

Kungl. Maj :ts befogenhet att sätta försäkringsavtal ur kraft hör ej omfatta
livförsäkringar. Att i övrigt begränsa befogenheterna med avseende
å olika försäkringsgrenar synes ej motiverat. Enighet torde råda om att man
i det längsta bör söka upprätthålla brandförsäkringsverksamheten. Det synes
dock ej lämpligt att, såsom från något håll ifrågasatts under remissbehandlingen,
av denna anledning i beredskapslagen göra en angelägenhetsgradering
av de olika branscherna och därigenom i förväg ta ställning till i
vilken ordning som ett eventuellt nedläggande av dessa skall äga rum.

Beträffande premiesättning och villkor om självrisk torde
behovet av statligt ingripande vara mindre. I allmänhet lärer frågor härom
utan olägenhet kunna lösas avtalsvägen. Å andra sidan kan tänkas situationer,
då exempelvis generella regler om självrisk bör tillämpas ulan hinder
av eljest gällande avtalsvillkor. Det kan sålunda under ett krig visa sig
rationellt att inom en försäkringsgren genomgående höja självriskbeloppen
eller att införa självrisk inom en bransch, där sådan tidigare icke förekommit.
Sådan avtalsjämkning förutsätter motsvarande justering av premienivån.
Även utan samband med självriskfrågor kan tänkas påkallat att genom
statligt ingripande vidtaga premiejustering. Närmast kominer väl i fråga
sådana fall där en statlig åtgärd enligt lagen rubbar förutsättningarna för
premiesättningen. Jag finner mig därför böra biträda förslaget i denna del.
Det må påpekas, att den föreslagna befogenheten för Kungl. Maj :t icke är
avsedd för sådan prisreglering, varom bestämmelser är meddelade i allmänna
prisregleringslagen.

Försäkringspremier erlägges regelmässigt i förskott. En allmän förutsättning
för att försäkringsgivarens ansvarighet skall inträda är att premien erlagts.
Avser försäkringen flera premieperioder brukar gälla, att premien
skall erläggas förskottsvis för varje period. Därvid träffas i allmänhet förbehåll
att försäkringsgivarens ansvarighet skall upphöra om premie för en
senare period inte erlagts i rätt tid. För att skydda försäkringstagaren från
alltför sträng påföljd av underlåten premiebetalning gäller
enligt 14 § försäkringsavtalslagen, att försäkringsgivarens ansvarighet i
sådant fall icke må upphöra innan en vecka förflutit efter det försäkringsgivaren
givit försäkringstagaren meddelande med erinran om premiens förfallodag.
Stadgandet har ej avseende å försäkringsavtal med speciellt korta
premieperioder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

En likartad regel upptages i 1943 års lag om krigsansvarighet för liv- och
invaliditetsförsäkring ävensom i det förslag till ny lag i ämnet, som jag tidigare
denna dag anmält.

Såsom försäkringsinspektionen anfört kan den aviseringsskyldighet, som
sålunda åvilar försäkringsbolagen, under krigsförhållanden leda till orimliga
konsekvenser. Det kan nämligen till följd av exempelvis rubbad postgång
eller bolagens brist på erforderliga administrativa resurser visa sig
ogörligt att genomföra premieavisering i vanlig ordning. För att i sådana
lägen möjliggöra att försäkringsbolagen befrias från ansvarighet när premiebetalningen
upphört föreslår inspektionen att Kungl. Maj :t får medgiva
avvikelse från de berörda stadgandena i försäkringsavtalslagen och krigsansvarighetslagen.
Förslaget har godtagits under remissbehandlingen. För
egen del vill jag understryka att en befogenhet av föreslaget innehåll bör
bedömas med hänsyn till möjligheterna att på andra vägar än genom premieavisering
skydda försäkringstagarna från rättsförluster till följd av tillfälliga
dröjsmål med premiebetalningen. Såsom försäkringsinspektionen påpekat
bör vara naturligt att försäkringsbolag som befrias från aviseringsskyldighet
åiägges att genom tillkännagivanden i tidningarna eller på annat
effektivt sätt upplysa försäkringstagarna om att premieavisering icke
kommer att ske samt erinra om betydelsen av att premiernas förfallodagar
iakttages. Angeläget är att innehavarna av liv- och invaliditetsförsäkring
erhåller klart besked om vikten av att inom föreskriven tid erlägga krigspremier.
Försäkringsavtalen innehåller nämligen i allmänhet icke någon
upplysning härom.

Av väsentlig betydelse i detta sammanhang är försäkringsinspektionens
förslag att Kungl. Maj:t skall äga förordna om anstånd med erläggande av
premie. Uppmjukas på detta eller liknande sätt försäkringsavtalens villkor
om förskottsbetalning — vilket jag anser mig kunna förorda — synes några
allvarligare betänkligheter icke behöva hysas mot att i ett ansträngt läge
befria försäkringsbolagen från skyldigheten att underrätta om förfallodag
för premie. I fråga om brandförsäkring å bl. a. fast egendom gör sig, såsom
jag i det följande kommer att utveckla, delvis andra synpunkter gällande.

Beträffande utformningen av den förordade regeln om befogenhet att bevilja
anstånd med premiebetalning kan, såsom Svea hovrätt gjort, ifrågasättas
huruvida icke regeln bör ges ett mera allmänt innehåll och icke i enlighet
med inspektionens förslag vara begränsad till alt avse anstånd under
eu lid av högst tre månader. Till förmån för hovrättens mening talar
svårigheterna alt bedöma det behov som kan komma alt finnas av ett specialmoratorium
på detta område. För egen del är jag dock mest böjd alt
förorda den utformning inspektionen givit regeln och att följaktligen anståndstiden
maximeras till tre månader. Det synes mig nämligen riktigast
att icke ge regeln en vidare omfattning än som är betingat av syftet att
åstadkomma en uppmjukning av kravet på rättidig premiebetalning såsom
förutsättning för försäkringsskydd. För detta ändamål torde eu tremåna -

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

dersfrist vara tillräcklig. En längre frist skulle kunna motiveras om avsikten
med stadgandet vore att lösa sådana ekonomiska krissituationer, som
förutsätts för tillämpning av 1940 års moratorielag. En sådan uppgift bör
dock enligt min mening icke tilläggas den tillämnade lagstiftningen.

I likhet med försäkringsinspektionen finner jag en anståndsregel såsom
den nu förordade böra kompletteras med stadgande som ger Kungl. Maj :t
befogenhet att medgiva försäkringsbolag anstånd under samma tid med utbetalning
av försäkringsersättning.

Jag har i det föregående ansett mig kunna förorda, att Kungl. Maj :t får
möjlighet att efterge skyldigheten för försäkringsgivare att avisera försäkringstagaren
om underlåtenhet att erlägga premie. Försäkringstagarnas intressen
skulle i dylika fall vara på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda genom
generella påminnelser om premieförfallodagar samt genom utsträckning
av betalningsfristerna. I fråga om sådan egendom som allmänt utnyttjas
såsom kreditsäkerhet och för detta ändamål intecknas gör sig emellertid
delvis andra synpunkter gällande. Hänsyn måste tagas till brandförsäkringens
centrala betydelse för kreditväsendet och behovet att trygga inteckningssäkerheterna.

I fråga om fast egendom är att märka stadgandet i 87 § försäkringsavtalslagen
till skydd för innehavare av inteckning i egendomen. Under förutsättning
att inteckningshavaren låtit anmäla namn och adress hos försäkringsbolaget
måste nämligen bolaget vid bristande premiebetalning avisera
även inteckningshavaren om dröjsmålet. Först sedan en vecka förflutit från
sådan underrättelse äger försäkringsgivaren gentemot inteckningshavaren
åberopa den uteblivna betalningen till befrielse från ansvarighet.

Försäkringsinspektionens förslag innebär att försäkringsgivarnas ansvarighet
i fråga om brandförsäkring å byggnader tillhörande fast egendom,
efter förordnande av Kungl. Maj:t, skall kunna kvarstå utan inverkan av
att premiebetalning uteblivit, samt att försäkringsgivare beträffande oguldet
premiebelopp skall äga företräde till betalning ur egendomen framför
alla intecknade fordringar, inräknat fordringar med förmånsrätt enligt It
kaj). 2 § jordabalken. Med nämnda byggnader jämställes i förslaget byggnader
som är att betrakta som tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt.

Den sålunda föreslagna ordningen innebär i och för sig icke någon nyhet.
Sedan gammalt åtnjuter på liknande sätt Stockholms stads brandförsäkringskontor
förmånsrätt i det brandförsäkrade huset för vissa premiefordringar.
Förslaget har i förevarande del också allmänt accepterats vid remissbehandlingen.
För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till de synpunkter
som anförts från försäkringsinspektionens sida. Det må tillfogas,
att det beträffande egendom, vilken omfattas av förordnande som här avses,
självfallet icke ifrågakommer skyldighet att avisera ägare eller inteckningshavare
vid dröjsmål med premiebetalningen.

Enligt försäkringsinspektionens förslag skall förordnande som nu sagts
kunna meddelas även i fråga om annan inteckningsbar egendom som är

Kungl. Ma j. ts proposition nr 52 år 1959

brandförsäkrad. Här kommer i fråga industriell förlagsegendom, jordbruksinventarier
samt, sedan numera lag om förlagsinteckning i vissa oljelager
(SFS 54/1958) trätt i kraft, lager som där avses.

Att skapa en förmånsrätt för brandförsäkringspremier i nämnda egendom
efter samma mönster som beträffande fast egendom låter sig emellertid
enligt min mening knappast göra. Den lösa egendom som kan komma
i fråga för förlagsinteckning m. in. är icke till sin natur så avgränsad från
annan egendom att den utan vidare kan göras till föremål för ett generellt
förordnande om bibehållet försäkringsskydd och förmånsrätt för premier.
Icke heller torde någon godtagbar lösning erbjuda sig därest man, såsom
försäkringsinspektionen tänkt sig, begränsar befogenheten till att avse sådan
egendom som är intecknad. Redan att göra skillnad mellan intecknad
och ointecknad förlagsegendom synes leda till en godtycklig gränsdragning
mellan försäkringsmässigt skyddad och oskyddad egendom, som i praktisk
tillämpning knappast skulle komma att mötas med förståelse. Med hänsyn
till variationerna i inteckningsförhållandena från tid till annan torde
det icke heller vara lämpligt att låta brandförsäkringsskyddet av egendomen
och förmånsrätten däri för oguldna premier bero av att egendomen
är intecknad.

På grund av det anförda är jag icke beredd att nu förorda någon beredskapsmässig
reglering av brandförsäkringsskyddet av annan egendom än
sådan som är att hänföra till fast egendom och därmed jämförliga objekt.
Det är uppenbarligen också främst i fråga om sistnämnda egendom som behov
av statligt ingripande för att vidmakthålla brandförsäkringarna gör
sig gällande.

Vidkommande det från försäkringsbolagshåll framförda förslaget om
dispens möjlighet beträffande 84 § försäkringsav tal

s 1 a g e n delar jag försäkringsinspektionens mening, att den nuvarande
automatiska förlängningen av ettåriga brandförsäkringsavtal bör bestå
även under krigsförbållanden. Det synes icke ligga något orimligt i att
kräva att försäkringsgivare, som i ett enskilt fall ej längre vill meddela försäkring,
i vanlig ordning uppsäger avtalet med försäkringstagaren.

I såväl lagen om försäkringsrörelse som enskilda bolagsordningar finns
åtskilliga bestämmelser om tid och plats för åtgärder som skola
vidtagas. En uppmjukning av sådana bestämmelser kan under krigsförhållanden
te sig påkallad och jag finner mig därför kunna biträda försäkringsinspektionens
förslag att inspektionen ges befogenhet medgiva att försäkringsbolag
avviker från vad sålunda kan vara föreskrivet. Ifrågavarande
befogenhet bör dock ej omfatta processuella stadganden.

Försäkringsinspektionen behandlar i sitt framlagda förslag även viss bcredskapsmässig
reglering av trafikförsäkringen i händelse av krig.

Enligt 18 § lagen om trafikförsäkring å motorfordon står försäkringsgi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 195!)

varen visst ansvar även sedan försäkringsavtalet t. ex. efter uppsägning
upphört att gälla. Försäkringsgivaren är nämligen gentemot skadelidande ansvarig
för skadestånd på grund av händelse som inträffat inom trettio dagar
från det anmälan gjorts till bilregistret om dagen då avtalet upphörde. Denna
regel medför att försäkringsbolagen måste sörja för att anmälan om att
trafikförsäkringsavtal upphört göres snarast möjligt. Under krigsförhållanden
kan det administrativa arbetet härmed — med hänsyn till det stora antalet
avregistreringar och bolagens begränsade personella resurser — bli
alltför betungande. Såsom framhållits av försäkringsinspektionen skulle
en betydande arbetslättnad kunna beredas försäkringsbolagen om en trafikförsäkring
kunde anses avanmäld i och med att vederbörande fordon avfördes
ur bilregistret. Jag delar därför inspektionens uppfattning att det ur
beredskapssynpunkt vore värdefullt att öppna möjlighet för Kungl. Maj:t
att när förhållandena så påkallade förordna om avvikelse från den ordning
som nu föreskrives i 18 §. I vilken mån avvikelse kan ske i annat hänseende
än det nyss antydda synes svårt att bedöma utan kännedom om hur utvecklingen
efter ett krigsutbrott kommer att gestalta sig. Det torde få ankomma
på försäkringsinspektionen att ur beredskapssynpunkt ytterligare
överväga de spörsmål som bär återstår att lösa. Det är självfallet att varje
avsteg från nuvarande regler måste föregås av noggrann prövning att
icke rimliga anspråk på ett effektivt försäkringsskydd eftersättes.

Enligt 21 § trafikförsäkringslagen svarar samtliga trafikförsäkringsbolag
solidariskt för skador som orsakas av oförsäkrade motorfordon eller
motorfordon som ej kunna påträffas och identifieras. Under krigsförhållanden,
då statliga motorfordon utgör en stor del av hela fordonsparken, synes
skäligt att ifrågavarande skadeansvar inte odelat lägges på försäkringsbolagen.
Jag anser mig därför kunna biträda förslaget om befogenhet för
Kungl. Maj:t att meddela från gällande ordning avvikande bestämmelser
om ansvarsfördelningen såvitt rör trafikskador som orsakats av oförsäkrade
eller okända motorfordon.

Jag är emellertid i likhet med försäkringsinspektionen icke villig förorda
att man nu skapar möjlighet att under krigsförhållanden frångå de allmänna
ansvarighetsreglerna enligt bilansvarighetslagen. En jämkning av de
centrala ansvarighctsgrunderna i fråga om trafikskador synes nämligen
icke kunna ske utan att betänkligt försvaga trafikförsäkringsskyddet. Av
samma skäl synes den tillämnade beredskapslagstiftningen icke heller böra
utformas med sikte på införandet av en krigsklausul i trafikförsäkringen.

De nu förordade bestämmelserna rörande trafikförsäkringen upptages i
försäkringsinspektionens förslag såsom ett tillägg i lagen om trafikförsäkring
å motorfordon. Från synpunkten att man i möjligaste mån bör sammanföra
de bestämmelser som reglerar försäkringsverksamheten i krig är
dock att föredraga att ifrågavarande stadganden inlemmas i redan befintlig
beredskapslagstiftning.

Vad angår trafikförsäkringsanstalternas nämnd torde det i ett krigsläge

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

få ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till förhållandena besluta huruvida
nämnden skall finnas kvar eller avvecklas.

Enligt försäkringsinspektionens förslag har Kungl. Maj:t givits rätt att
delegera sina befogenheter enligt lagen på underlydande myndighet. Vid
remissbehandlingen har betänkligheter häremot anförts av bl. a. Svea hovrätt.
För egen del vill jag erinra om den befogenhet att delegera beslutanderätt,
som tillkommer Kungl. Maj:t enligt lagen den 13 mars 1942 (nr 87)
med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna
och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. in. (administrativa fullmaktslagen).
Denna lag lär väl i flertalet fall kunna utnyttjas för sådan
delegering som nu är i fråga. I speciella krissituationer kan det dock te sig
önskvärt att redan på ett förberedande stadium, innan administrativa fullmaktslagen
blivit satt i tillämpning, överföra beslutanderätt enligt den tilllämnade
lagen på försäkringsinspektionen. Jag finner mig därför av beredskapshänsyn
böra biträda inspektionens förslag att i lagen intaga en särskild
bestämmelse om delegationsrätt.

Den utländska försäkringsrörelsen

I fråga om den utländska försäkringsrörelsen under krigsförhållanden biträder
jag försäkringsinspektionens förslag att nuvarande bestämmelser angående
förbud för utländsk anstalt att fortsätta verksamheten och om särskild
administration i vissa fall skall bibehållas i den nya lagstiftningen.

I övrigt torde, såsom försäkringsinspektionen föreslagit, de stadganden
rörande den inländska försäkringsrörelsen, som åsyftar att anpassa försäkringsverksamheten
efter extraordinära förhållanden, böra i huvudsak motsvaras
av en liknande reglering för de utländska anstalternas del. Eftersom
de utländska anstalterna inte ingår i något av de planerade konsortierna
kan dock sådana bestämmelser uteslutas som är direkt betingade av denna
organisatoriska planläggning.

Förutsättningarna för lagstiftningens tillämpning

De nu gällande beredskapslagarna om försäkringsrörelse vid krig är av
permanent karaktär. För att de materiella bestämmelserna skall träda i tilllämpning
fordras särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. Sådant förordnande
om tillämpning förutsätter att riket befinner sig i krig eller krigsfara eller
att eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden råder. Är riksdagen
samlad skall förordnande meddelas först sedan riksdagens samtycke inhämtats.
I annat fall äger Kungl. Maj :t ensam förordna om tillämpning men
skall i närmare angiven ordning i efterhand underställa förordnandet riksdagens
prövning. Kungl. Maj:ts befogenhet att ensam meddela förordnande
torde dock lia mist sin betydelse då riksdagen numera anses samlad hela
året (se särskilda utskottets utlåtande nr 1/1948 s. 24 och 27).

Försäkringsinspektionens förslag innefattar en modernisering av de nuvarande
lagarnas fullmaklskonstruktion i enlighet med vad som numera

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

gäller för flera beredskapslagar. Sålunda skall enligt förslaget den tillämnade
lagstiftningen automatiskt träda i tillämpning när riket indrages i krig.
Vid krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden
föreslås att Kungl. Maj :t skall kunna förordna om tillämpning av
de centrala lagbestämmelserna. Sådant förordnande skall inom en månad
underställas riksdagen och förfaller, om detta ej sker eller om det icke blir
gillat inom två månader efter underställningen.

I likhet med övrig modern beredskapslagstiftning torde de båda tillämnade
lagarna utan vidare böra träda i tillämpning om riket indrages i krig.
Det torde även råda enighet om att de föreslagna befogenheterna behöver
kunna utnyttjas i det fall att vårt land är utsatt för krigsfara. Efter mönster
från bl. a. ransonerings- och förfogandelagstiftningen bör Kungl. Maj :t i
ett dylikt läge äga förordna om tillämpning av de materiella bestämmelserna.
Sådant förordnande bör i vanlig ordning underställas riksdagen och godkännas
för att bestå.

Försäkringsinspektionens förslag innebär att lagstiftningen skall kunna
på samma sätt bringas i tillämpning även vid andra av krig föranledda
utomordentliga förhållanden. Betänkligheter häremot har anförts av vissa
remissinstanser, vilka under hänvisning till de möjligheter till djupgående
ingripanden i träffade avtal som lagarna erbjuder, motsatt sig att befogenheterna
skall gälla annat än vid krig eller krigsfara.

Det kan emellertid icke förnekas att situationer kan förekomma då lagarna
behöver tillämpas trots att vårt land ej är i krig eller krigsfara. Närmast
liggande är det fall att svenska försäkringsbolags förbindelser med
utländska återförsäkringsgivare i betydande omfattning avbrytes till följd
av krig eller liknande förhållanden utanför våra gränser utan att vårt land
är i fara och att de planerade försäkringskonsortierna får träda i verksamhet
för att täcka del behov av återförsäkringsskydd som uppstått. Fn sådan
utveckling påkallar tillämpning av de regler som tar sikte på de svenska
försäkringsbolagens medverkan i konsortieverksamheten. I fråga om
de i vårt land verksamma utländska försäkringsanstalterna kan ett krigsläge,
utan att direkt beröra oss, medföra sådana svårigheter för dessa att
infria sina försäkringsförbindelser att tillämpning av bestämmelserna om
förbud för sådan anstalt att fortsätta verksamheten kan ifrågakomma.
Även andra situationer är tänkbara då ingripanden måste ske i den in- eller
utländska försäkringsverksamheten. Lagstiftningen bör därför kunna
sättas i bruk också i sådana lägen då utomordentliga av krig föranledda
förhållanden föreligger ehuru vårt land ej befinner sig i krig eller krigsfara.

De anförda betänkligheterna torde bli betydligt mindre om det föreskrives
att Kungl. Maj :t, då krig eller krigsfara ej föreligger, skall inhämta riksdagens
samtycke innan förordnande enligt lagstiftningen meddelas. Visserligen
kan en sådan ordning medföra dröjsmål med genomförandet av
nödvändiga regleringar, något som ur allmänna beredskapssynpunkter kan
förefalla olämpligt. Men såvitt nu kan bedömas torde man knappast i freds -

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

tid behöva räkna med lägen då förordnanden aktualiseras så plötsligt eller
eljest bli så brådskande att ett dylikt dröjsmål kan vålla större olägenheter.
Jag vill därför föreslå att lagstiftningen utformas så att den i andra fall
än när riket är i krig eller hotas av krigsfara kan tillämpas först efter riksdagens
samtycke.

De nya beredskapslagarna torde av beredskapsskäl böra träda i kraft omedelbart
efter utfärdandet.

I enlighet med det anförda bär inom handelsdepartementet upprättats
förslag till

1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig
m. m., samt

2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket
vid krig m. m.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet (Bilaga 1 och 2).

Jag övergår härefter till att behandla vissa detalj spörsmål i anslutning till
de enskilda paragraferna i de båda lagförslagen.

Lagen rörande den inländska försäkringsrörelsen

1 §■

Paragrafen behandlar förutsättningarna för lagens tillämpning. Den föreslagna
utformningen har motiverats i det tidigare.

2 §.

Paragrafen motsvarar 2 § gällande lag.

I överensstämmelse med vad som stadgas i sistnämnda lagrum upptages
i den föreslagna paragrafen bestämmelse, som ger försäkringsinspektionen
rätt alt medge försäkringsbolag att ikläda sig ansvarighet på en och samma
risk för högre belopp än som kunnat ske jämlikt bolagsordningen.

Enligt den nya lagen om försäkringsrörelse skall bolagsordningen för ömsesidigt
försäkringsbolag, vars verksamhet avser såväl direkt försäkring som
återförsäkring, innehålla regler för ålerförsäkringens begränsning i förhållande
till den direkta försäkringen. Även dylik begränsning kan behöva överskridas
i en krissituation. I enlighet med försäkringsinspektionens förslag
inrymmes därför i departementsförslaget befogenhet för inspektionen att
också medgiva sådant överskridande.

Dispensregeln i nuvarande lag omfattar inländskt försäkringsbolag, med
undantag av bolag som avses i 265 § c) 1917 års lag om försäkringsrörelse
d. v. s. sockenbolagen. Sistnämnda bolag var nämligen tidigare helt undantagna
från försäkringslagens tillämpning. Den nya försäkringslagen gäller
emellertid i princip även vissa sockenbolag, nämligen dem som driver brandeller
sjöförsäkring. Stadgandet torde därför i sin nya lydelse böra avse varje
inländskt försäkringsbolag, varå försäkringslagen är tillämplig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

3 §■

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket gällande lag och syftar till att
underlätta den återförsäkringsverksamhet som förutsätts skola ske genom
särskilda konsortier. För att möjliggöra en utvidgning av konsortiernas
verksamhet till även andra grenar än brandförsäkring föreslår försäkringsinspektionen
att den nuvarande begränsningen av återförsäkringsmöjligheten
till att avse enhart brandförsäkring slopas och alt bestämmelsen i fortsättningen
skall gälla all återförsäkring, som ej avser liv- eller annan personförsäkring.

Den föreslagna utvidgningen av lagrummets räckvidd finner jag ändamålsenlig.
Det må anmärkas att den större återförsäkringsrätt som stadgandet
erbjuder självfallet endast kan utnyttjas av bolag, som har koncession för
återförsäkring i ifrågavarande försäkringsgren.

4 §.

Paragrafen motsvarar 5 § nuvarande lag. I överensstämmelse med vad
där stadgas ges försäkringsinspektionen rätt att medgiva lättnad i livbolagens
pantsättningsskyldighet för att möjliggöra för bolagen att anskaffa
medel till återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning skett
till livförsäkringsfonden. I ett ansträngt läge kan livbolagen för detta ändamål
erhålla tillåtelse att i erforderlig utsträckning utfå de värdehandlingar,
som enligt försäkringslagen skall förvaras såsom pant till säkerhet för fullgörandet
av bolagens förbindelser enligt försäkringsavtalen.

5 §■

Till paragrafen har överförts den i 6 § gällande lag upptagna bestämmelse,
som ger försäkringsinspektionen rätt att medge livbolag uppskov med
utbetalning av livförsäkringars återköpsvärden och befrielse från skyldighet
att lämna lån å sådana försäkringar.

6 §.

Paragrafen, som innefattar en nyhet i förhållande till nuvarande lag, har
behandlats i den allmänna motiveringen. Såsom där nämnts bör befogenheten
att meddela särbestämmelser beträffande tid och plats för åtgärder icke
avse föreskrift om väckande av talan eller om åtgörande som ankommer
på domstol. Avvikelser från sådana stadganden av processuell natur regleras
i lagen den 26 april 1957 (nr 132) med särskilda bestämmelser angående
domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.

Dispens kan enligt det föreslagna stadgandet ges varje inländskt försäkringsbolag,
av de s. k. sockenbolagen således även sådant bolag varå försäkringslagen
ej är tillämplig.

7—10 §§.

I paragraferna upptages de nya befogenheter för Kungl. Maj:t i fråga om
nedläggande av försäkringsgren (7 §), premiesättning och villkor om själv -

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

risk (8 §), aviseringsskyldighet (9 §) samt anstånd med betalning av premie
respektive försäkringsersättning (10 §), vilka behandlats i den allmänna
motiveringen.

Vid hänvisningen i 9 § till aviseringsbestämmelserna i krigsansvarighetslagen
har angivits numret å den paragraf, under vilken bestämmelserna
upptagits i det förslag till ny lag i ämnet som tidigare denna dag anmälts av
mig.

11 §■

Paragrafen behandlar den i det tidigare förordade befogenheten för Kungl.
Maj:t att förordna att utebliven premiebetalning i fråga om brandförsäkring
å byggnader icke skall inverka på försäkringsansvarigheten. För att bereda
försäkringsgivaren trygghet för att utfå utestående premiebelopp bör
sådant förordnande automatiskt medföra, att försäkringsgivaren tillerkänns
förmånsrätt för sin fordran i den försäkrade egendomen. Det synes vara
lämpligt att premiefordran jämställes med sådana fordringar •— t. ex. avbetalnings-
och räntebelopp i fråga om avdikningslån och vissa uttaxeringar
enligt lagen om enskilda vägar — för vilka förmånsrätt åtnjutes
enligt 17 kap. 6 § handelsbalken. Förmånsrätten bör omfatta oguldna premier
såvitt dessa belöper sig å tid när förordnandet är i kraft. Den bör i
övrigt gälla utan särskild begränsning med hänsyn till den tid premierna
stått oguldna. I vilken mån förmånsrätten även skall omfatta ränta å oguldet
premiebelopp torde få bestämmas av Kungl. Maj:t.

I praktiken torde företrädesrätten till betalning komma att ofta beröra
även egendom som ej omfattas av den meddelade försäkringen, t. ex. mark
varå den brandförsäkrade byggnaden är uppförd. I åtskilliga fall kommer
kanske värdet av den egendom som ligger utanför försäkringen att betydligt
överstiga värdet av det försäkrade. Detta förhållande, som knappast lärer
kunna undvikas, torde dock icke medföra någon olägenhet.

12 §.

Paragrafen motsvarar 7 § gällande lag och upptager där stadgade befogenhet
för Kungl. Maj:t att under vissa förhållanden förbjuda svenska försäkringsbolag
att sluta eller fullfölja återförsäkringsavtal med utländska försäkringsans
talter.

13 §.

Paragrafen upptager den i det föregående förordade befogenheten för
Kungl. Maj:t att förordna om avvikelse från 18 och 21 §§ trafikförsäkringslagen.
Stadgandet har närmare behandlats i den allmänna motiveringen.

n §■

Till paragrafen har överförts stadgandet i 9 § gällande lag utan annan
ändring än att paragrafhänvisningarna enligt förslaget avser den nya försäkringslagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
15 §.

Paragrafen upptager i första stycket befogenhet för Kungl. Maj :t och försäkringsinspektionen
att vid beslut enligt lagen fästa de villkor som finnes
skäliga.

Andra stycket i paragrafen motsvarar det i 2 § gällande lag upptagna
stadgandet om påföljd för åsidosättande av villkor som föreskrivits vid medgivande
för försäkringsbolag att överskrida ansvarighetsbegränsning i bolagsordningen.

16 §.

I paragrafen har med viss redaktionell jämkning upptagits de stadganden
som 8 § gällande lag innehåller.

17 §.

Paragrafen upptager bestämmelse om den rätt för Kungl. Maj :t att delegera
befogenheterna enligt lagen till försäkringsinspektionen, som jag tidigare
förordat. Det är att märka att beslut om delegering kan fattas först
sedan paragrafen satts i tillämpning enligt 1 §.

Lagen rörande den utländska försäkringsrörelsen
1 §■

Förutsättningarna för tillämpning av lagens centrala bestämmelser har
reglerats på samma sätt som för den inländska försäkringsrörelsen.

2 §.

Paragrafen ger Kungl. Maj :t samma befogenhet som 2 § gällande lag att
förbjuda utländsk försäkringsanstalt att fortsätta verksamheten här i riket
om det finns anledning att antaga att anstalten på grund av krigsförhållanden
inte kommer att infria sina här ingångna förbindelser till försäkringstagare.
Den nya avfattningen av 1 § har medfört att definitionen av begreppet
krigsförliållanden upptagits i förevarande paragraf.

3—5 §§.

Förevarande paragrafer upptager, liksom 3—5 §§ gällande lag, bestämmelser
om särskilt administrationsförfarande i vissa fall för att tillvarataga
livförsäkringstagarnas rätt.

Bestämmelserna har anpassats till de nya föreskrifterna om särskild administration
i 1948 års försäkringslag och 1950 års lag om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket.

I 3 § tages sikte på det fall att förbud enligt 2 § meddelats utländsk anstalt
att fortsätta verksamheten här i riket. I överensstämmelse med nuvarande
lags utformning innehåller paragrafen en hänvisning till de lagrum
i försäkringslagen vilka behandlar den särskilda administration som skall

Iiungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

inträda när försäkringsbolag som meddelar livförsäkring trätt i likvidation
eller kommit i konkurstillstånd. Vad som föreskrives i 297 § 1 mom.
fjärde stycket om registrering av beslut, varigenom Kungl. Maj :t godkänt
anbud om övertagande av administrationsboets försäkringsbestånd, skall i
stället avse tillkännagivande i allmänna tidningarna. I likhet med vad nu
gäller skall överlåtelse av livförsäkringarna få ske förutom till svenskt försäkringsbolag
jämväl till utländsk anstalt som erhållit koncession för livförsäkringsrörelse
här i riket. Uppstår överskott vid försäkringarnas överlåtande
skall ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen
och oguldet bidrag till försäkringsinspektionens organisation och verksamhet.
Återstoden av överskottet skall därefter om ej Kungl. Maj :t föreskriver
annorlunda, efter krigsförhållandenas upphörande överlämnas till den
anstalt vars försäkringar varit föremål för administration.

Till 4 § i departementsförslaget har med en formell jämkning överförts
stadgandet i gällande lags 4 § om rätt för Kungl. Maj :t att låta administration
inträda jämväl i vissa andra fall än då jämlikt 2 § förbud meddelats
utländsk försäkringsanstalt att fortsätta livförsäkringsverksamhet här
i riket.

I 5 § behandlas det fortsatta administrationsförfarandet i fall där överlåtelse
av livförsäkringarna icke kommer till stånd i den ordning som avses
i 3 §. I sådant fall skall liksom enligt gällande lag administrationen i normala
fall fortsättas så länge krigsförhållandena är för handen eller tills dessförinnan
samtliga livförsäkringar upphört. Kungl. Maj:t äger dock besluta
om annan ordning, t. ex. förordna om avveckling av administrationsboet.
Vid krigsförhållandenas upphörande skall, såvitt ej Kungl. Maj :t bestämmer
annorlunda, försäkringsinspektionen till den utländska försäkringsanstalten
avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkringar
finns löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga
samtliga till administrationsboet hörande försäkringar. Innan sådant
övertagande får ske, skall dock anstalten först fylla förefintlig brist i belopp,
som skall vara nedsatt jämlikt 6 eller 15 § 1950 års lag om rätt för
utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket. Har
ej anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen och
fyllt bristen, är frågan förfallen. I anslutning till administrationsbestämmelserna
i 1948 års lag om försäkringsrörelse har föreskrivits att i sådant
fall inspektionen skall anmäla förhållandet till Kungl. Maj :t. På Kungl.
Maj :t ankommer att därvid förordna om administrationens fortsättande eller
om administrationsboets avveckling genom fördelning av tillgångarna. För
det sistnämnda fallet krävs det att Kungl. Maj:t meddelar erforderliga föreskrifter
angående avvecklingen och fördelningen.

6 och 7 §§.

Paragraferna, som motsvarar 0 och 7 § § gällande lag, har avfattats i enlighet
med 4 och 5 §§ i förslaget till lag rörande den inländska försäkringsrörelsen.

4 Bilmng till riksdagens protokoll 19.r>9. I samt. Xr 52

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

8 §■

Paragrafen upptager, i överensstämmelse med 6 § i förslaget till lag om
den inländska försäkringsrörelsen, nytt stadgande som möjliggör avvikelse
från bestämmelser i bolagsordning eller försäkringslagen angående tid och
plats för vidtagande av åtgärd.

9—15 §§.

De nya befogenheter för Kungl. Maj :t, som jag förut förordat för den
inländska försäkringsrörelsens del, bör i enlighet med försäkringsinspektionens
förslag även kunna utnyttjas i fråga om de utländska anstalternas
verksamhet här i riket. Bestämmelser härom har därför införts i lagförslaget
om den utländska försäkringsrörelsen. Av förevarande paragrafer har
sålunda 9—13 §§ sin motsvarighet i 7—11 §§ lagförslaget rörande den inländska
försäkringsrörelsen. De följande 14 och 15 §§ har avfattats i nära
överensstämmelse med 13 § respektive 15 § första stycket i sistnämnda förslag.

16 §.

Paragrafen stadgar, i överensstämmelse med 10 § gällande lag, att administrationsbestämmelserna
skall, om Kungl. Maj :t inte förordnar om annat,
även efter det lagens bestämmelser upphört att äga tillämpning gälla i fråga
om försäkringsverksamhet beträffande vilken förbud enligt 2 § eller beslut
enligt 4 § meddelats. I fråga om medgivanden och förordnanden, som meddelats
jämlikt bestämmelserna i 6—15 §§, ankommer det — i principiell
överensstämmelse med vad hittills gällt — på den beslutande myndigheten
att avgöra om beslutet skall gälla jämväl efter det att bestämmelserna upphört
att äga tillämpning.

17 §.

Paragrafen motsvarar 8 § andra stycket gällande lag. Första stycket sistnämnda
paragraf upptager förklaring alt med livförsäkring skall förstås
jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring för livsfall. Numera torde
det framstå såsom självklart att sistnämnda båda försäkringstyper inrymmes
under begreppet livförsäkring. Förklaringen har därför — i enlighet
med försäkringsinspektionens förslag — utgått vid paragrafens överförande
till den tillämnade lagen.

Enligt 8 § andra stycket nuvarande lag skall vad i lagen stadgas angående
livförsäkring äga motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring,
som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år. Vid utformningen
av bestämmelsen i departementsförslaget har dess tillämplighet begränsats
till 3—5 §§ och 16 §. Däremot har 7 och 8 §§ — i nuvarande lag
motsvarande 6 och 7 §§ — uteslutits. Skälet härtill är att återköps- och
lånerätt som förutsättes i nämnda paragrafer endast förekommer vid vissa
typer av livförsäkring men saknar aktualitet när fråga är om annan personförsäkring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

18 §.

Enligt paragrafen, som är likalydande med 9 § gällande lag, ankommer pa
Kungl. Maj :t att bestämma den dag, då med avseende på denna lag krigsförhållandena
skall anses hava upphört.

19 §.

Paragrafen stadgar, i likhet med 17 § i förslaget till lag rörande den inländska
försäkringsrörelsen, rätt för Kungl. Maj :t att delegera befogenheterna
enligt lagen till försäkringsinspektionen.

VI. Departementschefens hemställan

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de inom handelsdepartementet
upprättade båda lagförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Björn Bergman

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Bilaga 1

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Föreligga eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden, äger
Konungen med riksdagens samtycke föror dna, att vad i 2—13 §§ och 17 §
stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga
tillämpning.

2 §•

3 §•

Inländskt försäkringsbolag, varå lagen om försäkringsrörelse äger tilllämpning,
må inom försäkringsgren, som omfattas av koncession för återförsäkringsrörelse,
meddela återförsäkring utan hinder av föreskrift i bolagsordningen
om begränsning av bolagets verksamhet till riket eller viss
del av riket eller till visst slag av egendom. Återförsäkring som nu sagts
må dock ej avse livförsäkring eller annan personförsäkring.

4 §•

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

ringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om försäkringsrörelse till försäkringstagarnas
säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som
för ändamålet erfordras.

5 §•

Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva inländskt försäkringsbolag,
som driver livförsäkringsrörelse, rättighet att uppskjuta utbetalandet
av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från skyldighet
att lämna lån å sådana försäkringar.

6 §-

Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag att göra
avvikelse från vad i bolagsordning eller lagen om försäkringsrörelse stadgas
angående tid och plats för vidtagande av åtgärd. Sådant medgivande
må dock ej avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande som
ankommer på domstol.

7 §.

Konungen äger beträffande viss försäkringsgren förordna, att avtal, varigenom
annan försäkring än livförsäkring meddelats av inländskt försäkringsbolag,
skall för bestämd tid eller tills vidare upphöra att gälla.

8 §.

9 §•

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag medgiva avvikelser
från bestämmelserna i 14 § andra stycket lagen om försäkringsavtal, motsvarande
försäkringsvillkor eller 16 § lagen om krigsansvarighet för liv- och
invaliditet sförsäkring.

10 §.

Konungen äger medgiva försäkringstagare hos inländskt försäkringsbolag
anstånd med erläggande av premie under högst tre månader från förfallodagen.

Konungen må ock medgiva inländskt försäkringsbolag anstånd med fullgörande
av betalningsskyldighet i anledning av annan försäkring än sådan,
varå lagen om krigsansvarighet äger tillämpning.

11 §•

För fordran å ogulden premie som avser tid, under vilken förordnande enligt
första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egendomen
njuta betalning med samma förmånsrätt som enligt 17 kaj». 6 § handelsbalken
tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock
att förmånsrätt må åtnjutas utan binder av att premie stått ogulden längre
tid än ett är efter förfallodagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även
ränta å oguldet premiebelopp.

12 §.

13 §.

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna om avvikelse
från 18 och 21 §§ lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

14 §.

Vid krig, vari riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört äger
Konungen i fråga om inländskt försäkringsbolag med avseende å bestämmelserna
i 93 §, 205 § såvitt däri hänvisas till 93 § samt i 262 § lagen om
försäkringsrörelse föreskriva sådana avvikelser, som kunna erfordras i anledning
av kriget.

15 §‘

Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med
stöd av 2 samt 4—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.

Har försäkringsinspektionen lämnat medgivande enligt 2 § och därvid
föreskrivit villkor, skall påföljd, som eljest enligt 288, 320 eller 321 § lagen
om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse av bolagsordningen, inträda
där sålunda föreskrivet villkor åsidosättes.

16 §.

Försäkring, som under tid då bestämmelserna i 2 eller 3 § ägt tillämpning
meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla utan hinder
därav att nämnda tid gått till ända.

Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån
medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt bestämmelserna i 4
—15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelserna upphört att äga
tillämpning.

17 §-

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att fullgöra vad som
enligt denna lag ankommer på Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 541) med vissa bestämmelser
om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. in.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Bilaga 2

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid

krig m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda
bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att
det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning
av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom
två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är detsamma
förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet senast före nästkommande
riksdagssessions avslutande av Konungen upphävas.

2 §.

3 §•

Har på sätt i 2 § sägs förhud meddelats utländsk försäkringsanstalt att
fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livförsäkring,
för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild administration
inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla vad
i 296 §, 297 § 1 mom. och 298 § lagen om försäkringsrörelse finnes stadgat;
dock att vad i 297 § 1 mom. fjärde stycket sägs om registrering i stället
skall avse tillkännagivande i allmänna tidningarna. Har särskild administration
inträtt skall vad i 165 § lagen om försäkringsrörelse är stadgat
om förbud mot att meddela nya försäkringar äga motsvarande tillämpning.
I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 dr 1959

svenskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit koncession
för livförsäkringsrörelse här i riket.

Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i
första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bidrag,
varom förmäles i 26 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket, varefter återstoden skali, där ej
Konungen annorlunda föreskriver, efter det krigsförhållandena upphört överlämnas
till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

4 §•

Har utländsk försäkringsanstalt i annat fall än i 3 § avses upphört att
driva livförsäkringsrörelse här i riket, äger Konungen, under förutsättning
som i 2 § sägs, besluta, att administration på sätt i 3 § förmäles skall inträda.
Konungen äger ock med avseende å sådan anstalt besluta, att i denna
lag föreskrivet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas
jämväl vid administration, som inträtt på grund av hestämmelserna i lagen
om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i
riket.

5 §.

Vid krigsförhållandenas upphörande skall, såvitt ej Konungen annorlunda
bestämmer, försäkringsinspektionen till den utländska försäkringsanstalten
avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkringar
finnas löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga
samtliga till administrationsboet hörande livförsäkringar. Sådant övertagande
må ej ske, med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som
jämlikt 6 eller 15 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva
försäkringsrörelse här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld.
Har ej anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen''och
fyllt bristen, vare frågan förfallen och åligger det försäkringsinspektionen
att hos Konungen göra anmälan om förhållandet.

Har anmälan enligt andra stycket gjorts, ankommer det på Konungen
att förordna om administrationens fortsättande eller om administrationsboets
avveckling genom fördelning av tillgångarna. I senare fallet medde>-lar Konungen tillika erforderliga föreskrifter angående avvecklingen och
fördelningen.

6 §.

Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som
driver försäkringsrörelse här i riket, att för anskaffande av medel till bestridande
av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till
•försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket till försäkringstagarnas
säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för ändamålet
erfordras.

7 §.

Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva utländsk lorsäkringsanstalt,
som driver livförsäkringsrörelse här i riket, rättighet att
uppskjuta utbetalandet av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse
från skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

8 §•

9 §.

Konungen äger beträffande viss försäkringsgren förordna, att avtal, varigenom
annan försäkring än livförsäkring meddelats av utländsk försäkringsanstalt,
som driver försäkringsrörelse här i riket, skall för bestämd
tid eller tills vidare upphöra att gälla.

10 §.

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse
här i riket, meddela förordnande om premies storlek samt beträffande
försäkringsavtal som ej avser livförsäkring, om självrisk att gälla
utan hinder av att försäkringsavtal innehåller därifrån avvikande villkor.

11 §•

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse
här i riket, medgiva avvikelser från bestämmelse i 14 §
andra stycket lagen om försäkringsavtal, motsvarande försäkringsvillkor eller
16 § lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

12 §.

Konungen må ock medgiva anstalt som i första stycket sägs anstånd med
fullgörande av betalningsskyldighet i anledning av annan försäkring än
sådan, varå lagen om krigsansvarighet äger tillämpning.

13 §.

För fordran å ogulden premie som avser tid, varunder förordnande enligt
första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egendomen
njuta betalning med samma förmånsrätt som enligt 17 kap. 6 § handelsbalken
tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock
att förmånsrätt må åtnjutas utan hinder av att premie stått ogulden längre
tid än ett år efter förfallodagen.

Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även
ränta å oguldet premiebelopp.

14 §.

Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse
här i riket, förordna om avvikelse från 18 och 21 §§ lagen
om trafikförsäkring å motorfordon.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

15 §.

Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med
stöd av 6—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.

16 §.

Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån
medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt bestämmelserna i 6—-15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelserna upphört att äga tilllämpning.

17 §.

Vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för
livstid eller längre tid än tio år.

18 §.

Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag krigsförhållandena
skola anses hava upphört.

19 §.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att fullgöra vad som
enligt denna lag ankommer på Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 542) med vissa bestämmelser
om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m.

Iiungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 januari
1959.

N ärvarande:

justitieråden Beckman,

E. SÖDERLUND,

Tammelin,
regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 21 januari 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
19 december 1958, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig
m. m. samt

2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket
vid krig m. in.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av lagbyråchefen G. Borggård.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse

vid krig m. m.

7 §•

Det förutses att läget kan bli sådant, att försäkringsbolagens verksamhet
måste starkt begränsas. Verksamheten anses därvid böra inriktas huvudsakligen
på det eller de områden som tillmätas den största betydelsen,
medan verksamheten inom andra försäkringsgrenar skulle temporärt nedläggas.
För att detta må kunna ske utan hinder av ingångna avtal föreslås
i denna paragraf, att Konungen skall äga att beträffande viss försäkringsgren
förordna, att avtal, varigenom annan försäkring än livförsäkring meddelats
av inländskt försäkringsbolag, skall för bestämd tid eller tills vidare
upphöra att gälla.

Mot det sålunda utformade förslaget ha i vissa yttranden anförts allvarliga
betänkligheter och erinrats att det åsyftade ingripandet mot redan ingångna
avtal borde medgivas endast i händelse av krig eller krigsfara.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

Lagrådet, som delar dessa betänkligheter, kan icke finna att med den
föreslagna lydelsen tillräckligt inskärpts kravet på en restriktiv tillämpning.
Enligt lagrådets uppfattning bör den nödsituation, som avses med
stadgandet och som utgör en förutsättning för att det åsyftade ingreppet i
bestående avtalsförhållanden må anses försvarligt, klart framhävas i lagtexten
och sålunda den begränsning som bör utmärka stadgandet tydligt
komma till uttryck. Detta synes kunna ske, därest stadgandet erhölle den
lydelsen, att Konungen äger meddela där angivet förordnande, om på grund
av förhållanden, som i 1 § avses, finnes oundgängligt att starkt begränsa
försäkringsverksamheten i riket.

Enligt vad försäkringsinspektionen uttalat torde Konungens förordnande
närmast komma att innebära, att de berörda avtalen upphöra att gälla först
vid utgången av den tid, för vilken premie erlagts. Med hänsyn till ovissheten
i de situationer, i vilka lagbestämmelsen kan bli aktuell, har denna visserligen
erhållit en så allmän avfattning att Konungen har fria händer, men
tydligt är att, om avtal upphör att gälla före utgången av den tid för vilken
premie erlagts, försäkringstagaren i en eller annan form måste erhålla gottgörelse
för vad han erlagt för mycket. I anslutning till förordnande om att
avtal skola upphöra att gälla bör Konungen därför meddela bestämmelser
om vad därvid är att iakttaga beträffande försäkringstagares rätt. Lagrådet
hemställer, att en erinran härom upptages som en andra punkt i paragrafen.

10 §.

Enligt första stycket äger Konungen medgiva försäkringstagare anstånd
med erläggande av premie under högst tre månader. Den i andra stycket
stadgade möjligheten att medgiva försäkringsbolag anstånd med betalningsskyldighet
skulle enligt motiven avse samma tid. Lagrådet hemställer, att
denna tidsbegränsning kommer till uttryck i lagtexten genom att orden »under
högst tre månader» upptagas jämväl i andra stycket.

15 §•

Enligt 15 § andra stycket skall — om försäkringsinspektionen lämnat
medgivande enligt 2 § och därvid föreskrivit villkor — påföljd, som eljest
enligt 288, 320 eller 321 § lagen om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse
av bolagsordning, inträda där sålunda föreskrivet villkor åsidosattes.
För att undvika användning av ordet påföljd i en betydelse, som avviker
från numera gängse terminologi, hemställes att uttryckssättet här jämkas
till överensstämmelse med det som kommit till användning i 24 § av den
samtidigt föreslagna lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.
Efter denna jämkning i nu förevarande styckes lydelse skall, om
villkoret åsidosättes, vad i 288, 289, 320, 321, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse
är stadgat för överträdelse av bolagsordningen äga motsvarande
tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse

här i riket vid krig m. m.

Lagrådet hemställer, att 9 § ändras på motsvarande sätt som ovan angivits
beträffande 7 § i förslaget till lag med vissa bestämmelser om inländsk
försäkringsrörelse vid krig m. m. samt 12 § på samma sätt som angivits beträffande
10 § i nämnda förslag.

Ur protokollet:
Clas Amilon

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Utdrag av protokollet över handetsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 februari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 27 januari
1959 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 19 december 1958 remitterade
förslagen till

1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig
m. m.; samt

2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket
vid krig m. m.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden följande.

Självfallet bör de i 7 § lagen med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse
och i 9 § lagen om den utländska försäkringsrörelsen stadgade
möjligheterna att ingripa i gällande försäkringsavtal begagnas blott i sådana
nödsituationer som gör ingripandet oundgängligt. För att i görlig mån tillmötesgå
de betänkligheter i denna del som yppats i de av lagrådet åberopade
remissyttrandena har också i det remitterade förslaget införts den begränsningen
att lagstiftningen, då krig eller krigsfara ej föreligger, inte skall kunna
sättas i tillämpning annat än med riksdagens samtycke. Jag har intet
emot att denna restriktivitet ytterligare betonas genom de jämkningar i lagrummen
som lagrådet föreslagit. Jämväl vad lagrådet i övrigt påpekat torde
böra iakttagas. Härutöver torde vissa redaktionella jämkningar få vidtagas.

Föredraganden hemställer härefter att de sålunda ändrade lagförslagen
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet;
Pierre Vinde

580238 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag