Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

Nr 51

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring;
given Stockholms slott den 6 februari 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till lag om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny lag om krigsansvarighet för livoch
invaliditetsförsäkring att ersätta 1943 års lag i ämnet. I förslaget har
med hänsyn till penningvärdets fall uppräkning skett av de belopp efter
vilka krigsansvarigheten bestämmes. Därutöver har av försäkringstekniska
skäl verkställts en omarbetning av ansvarighets- och utbetalningsreglerna.

t Biliang till riksdagens protokoll 1''Jb''J. 1 samt. Nr 51

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

Förslag

till

Lag

om krigsansvarighet för liv- och invaliditet sförsäkring

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser
1 §•

Denna lag äger tillämpning å försäkringsavtal varigenom försäkringsanstalt,
som driver försäkringsrörelse här i riket, å svensk medborgare eller
å utlänning med hemvist härstädes meddelat

1. livförsäkring (kapitalförsäkring, livränteförsäkring) för dödsfall;

2. invaliditetsförsäkring, som

a) avser premiebefrielse för livförsäkring för dödsfall eller för livsfall eller

b) meddelats i samband med livränteförsäkring för livsfall på sådant sätt
att invaliditetsförsäkringen upphör, om livränteförsäkringen upphör, eller

c) meddelas av anstalt, vars rörelse i huvudsak omfattar tjänstepensionsförsäkring.

Å livförsäkring för livsfall i förening med invaliditetsförsäkring är lagen
tillämplig efter vad därom stadgas i 19 §.

Lagen avser ej återförsäkring eller försäkring hos ränte- och kapitalförsäkringsanstalt.

Konungen äger i fråga om försäkring hos utländsk anstalt meddela undantag
från lagens tillämpning.

2 §■

I denna lag förstås med

krigstillstånd krig, vari Sverige befinner sig, eller annat förhållande, som
av Konungen med avseende å lagens tillämplighet jämställes med sådant
krig,

krigsansvarighet försäkringsgivares ansvarighet för sådant dödsfall eller
fall av invaliditet, som inträffar under krigstillstånd eller, där det föranletts
av krigshandling under tid då krigstillstånd varit rådande, inom ett år efter
krigstillståndets upphörande,

krigspremie sådan tilläggspremie, som betingas av krigsansvarighet,

risksumma, vid sådan kapitalförsäkring å en persons liv, som medför utbetalning
av försäkringssumman på en gång vid den försäkrades död, skillnaden
mellan försäkringssumman och det tekniska återköpsvärdet samt vid
annan försäkring ett med hänsyn till försäkringsformen bestämt motsvarande
belopp, samt

tekniskt återköpsvärde försäkrings beräknade värde vid full återköpsrätt
oavsett om sådan rätt föreligger eller ej.

Med invaliditetsförsäkrings årsbelopp avses i fråga om invaliditetsränteförsäkring
det belopp för år, varmed försäkringsgivaren enligt försäkringsavtalet
har att fullgöra sin betalningsskyldighet vid inträffat försäkringsfall,
och i fråga om kapitalförsäkring för fall av invaliditet ett motsvarande omräknat
belopp.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

Krigsansvarighet och bestridande av kostnaden för sådan ansvarighet

3 §•

Krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren intill, förutom det tekniska
återköpsvärdet, ett belopp av risksumman som vid dödsfall utgör fyrahundratusen
kronor och vid invaliditet motsvarar ett årsbelopp av tolvtusen kronor
(krigsskyddad risksumma). Hava å samma person flera livförsäkringar
eller flera invaliditetsförsäkringar meddelats av en eller flera försäkringsgivare,
skall, där ej Konungen annorlunda förordnar, vad nu sagts gälla den
sammanlagda risksumman för dödsfall eller för invaliditet samt tidigare
meddelad försäkring åtnjuta krigsskydd framför senare meddelad.

Förbehåll, som strider mot första stycket eller som eljest innebär, att någon
med krigstillstånd sammanhängande omständighet skulle för försäkringsgivaren
medföra frihet, helt eller delvis, från ansvarighet som i första stycket
sägs, må ej av försäkringsgivaren åberopas; dock att Konungen äger medgiva,
att sådant förbehåll må åberopas beträffande försäkring, som meddelats
efter krigstillståndets inträdande eller inom tre månader dessförinnan.

4 §•

Vid dödsfall eller fall av invaliditet för vilket krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren
har denne, där ej Konungen annorlunda förordnar, att i
fråga om försäkring, beträffande vilken försäkringsgivarens betalningsskyldighet
skall fullgöras med belopp för en gång, i vanlig ordning utgiva ett
belopp motsvarande det tekniska återköpsvärdet, ökat med hälften av risksumman
dock högst med femtiotusen kronor.

Skall betalningsskyldigheten enligt försäkringsavtalet fullgöras med belopp,
som förfalla till betalning efter hand i särskilda poster, skall, där ej
Konungen annorlunda förordnar, utbetalning ske enligt avtalet, vid invaliditetsränteförsäkring
dock ej med högre belopp än tolvtusen kronor för år.

[ fall som nu sagts må utbetalning ej ske längre än till dess sammanlagda
beloppet av de verkställda utbetalningarna uppgår, vid livförsäkring till
vad som enligt första stycket skolat utbetalas, därest försäkringsbeloppet
utgått på en gång, och vid invaliditetsförsäkring till belopp som Konungen
bestämmer.

5 §•

Hava å samma person flera livförsäkringar meddelats av en eller flera försäkringsgivare,
skall vid nibetalning enligt 4 § vad där stadgas tillämpas
å försäkringarnas sammanlagda risksumma. I fråga om flera invaliditetsförsäkringar
skall vad i nämnda paragraf sägs äga tillämpning å det mot
försäkringsförmånerna svarande sammanlagda årsbeloppet.

Belopp som enligt första stycket vid dödsfall utgives av sammanlagda
risksumman fördelas på försäkringarna i förhållande till deras krigsskyddade
risksummor. Belopp som vid invaliditet utgives av det sammanlagda
årsbeloppet fördelas på försäkringarna i förhållande till försäkringarnas
årsbelopp, såvitt krigsansvarighet för dessa åvilar försäkringsgivaren.

0 §.

Vad som återstår av försäkrings krigsskyddade risksumma sedan utbetalning
skett enligt 4 och 5 §§ må ej utgivas förrän krigspremie fastställts
enligt 14 § första stycket eller befunnits icke behöva uttagas. Om så erfordras,
må betalningen uppskjutas ytterligare högst ett år. Å ogulden del skall
från det avgörande om krigspremien träffats gäldas ränta efter räntefot, som
Konungen bestämmer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

7 §•

Om de sammanlagda krigsskyddade risksummorna för inträffade försäkringsfall,
för vilka krigsansvarighet med avseende å visst krigstillstånd åvilar
försäkringsgivaren, överstiga summan av de å tiden för krigstillståndet
belöpande riskpremierna för samtliga av försäkringsgivaren meddelade försäkringars
krigsskyddade risksummor, må skillnaden (överkostnaden) till
hälften eller den mindre del, som Konungen bestämmer, täckas genom uttagande
av krigspremie för envar försäkrad, medan återstoden skall täckas
genom tillskott från försäkringsgivaren, allt i den mån ej annat föranledes
av vad i 8—It §§ stadgas.

8 §•

Krigspremie må icke överstiga en tjugondel av den högsta krigsskyddade
risksumma, som under krigstillståndet gällt för den försäkrade.

9 §.

Inländsk försäkringsgivare vare ej pliktig att till överkostnadens täckande
tillskjuta större belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal
äventyras eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas
i anspråk dels genom anlitande av såväl tillgängligt som för tio år enligt
av Konungen meddelade bestämmelser förutberäknat överskott å försäkringsgivarens
rörelse dels ock genom anlitande av till framtida förfogande
avsatta medel, regleringsfond, säkerhetsfond, utjämningsfond och återbäringsfond.
I överskotts- och fondmedlen inräknas endast vad som belöper å
försäkring eller försäkringsdel, vars risksumma är krigsskyddad.

Vad här stadgats om inländsk försäkringsgivares tilfskottsplikt skall äga
motsvarande tillämpning å utländsk försäkringsgivare enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Konungen.

10 §.

Om sammanlagda beloppet av de krigspremier, som enligt 8 § må uttagas,
ej förslår till täckande av den del av överkostnaden, som enligt 7 § må
täckas genom uttagande av dylika premier, skall återstoden täckas genom
att, med iakttagande av begränsningarna i 9 §, försäkringsgivarens tillskott
höjes. På motsvarande sätt må, om det belopp, varmed försäkringsgivaren
är pliktig att bidraga, icke förslår till täckande av på denne belöpande del
av överkostnaden, återstoden täckas genom att, med iakttagande av begränsningen
i 8 §, krigspremierna höjas.

11 §•

Kan hela över kostnaden icke täckas i den ordning, som i 10 § sägs, må
bristen utjämnas genom att de belopp, som innehållits enligt 4—6 §§, nedsättas
i förhållande till försäkringarnas krigsskyddade risksummor.

12 §.

Konungen äger förordna, att vid bestämmande och täckning av överkostnad
olika försäkringsbestånd skola särskiljas. Sådant förordnande må ock
meddelas med avseende allenast å tillämpning av 11 §.

13 §.

Skall enligt 12 § överkostnad bestämmas särskilt för olika försäkringsbestånd,
må likväl utjämning av kostnaden för krigsansvarigheten ske mellan
bestånden eller några av dem. Utjämning må ock ske mellan försäkringsbestånd
hos olika försäkringsgivare, vilka därom träffat avtal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

Krigspremies fastställande och uttagande

14 §.

Krigspremie fastställes så snart lämpligen kan ske efter det krigstillståndet
upphört och senast inom två år därefter. Krigspremie bestämmes, med tilllämpning
av det förenklade beräkningssätt Konungen må medgiva, så att
det belopp, som för visst försäkringsbestånd skall täckas genom krigspremier,
fördelas å försäkringarna inom beståndet i förhållande till den högsta
krigsskyddade risksumma, som för varje försäkrad gällt under krigstillståndet.

Om försäkring helt eller delvis upphör av annan orsak än sådant försäkringsfall,
för vilket krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren, må utan hinder
av vad i första stycket sägs krigspremien fastställas vid försäkringens
upphörande och beräknas enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av
Konungen. Beträffande försäkring, som upphör till viss del, skall fastställandet
avse allenast denna del, där ej annorlunda förordnas.

15 §.

Krigspremie skall erläggas å tid som Konungen bestämmer; dock att under
ett år icke må fordras betalning vilken överstiger, vid kapitalförsäkring
för dödsfall å en persons liv en hundradel av försäkringssumma, som omfattas
av krigsansvarigheten, och vid annan försäkring ett med hänsyn till
försäkringsformen bestämt motsvarande belopp.

I avräkning å blivande krigspremie må, från det krigstillståndet inträtt,
provisorisk krigspremie uttagas. Vad i första stycket stadgas om bestämmande
av tid för krigspremies erläggande och om den högsta årliga betalning,
som må fordras, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om provisorisk
krigspremie.

Utan hinder av vad i första stycket stadgas äger försäkringsgivaren vid
utbetalning på grund av försäkringen eller vid försäkringens nedsättning av
annan anledning än i 16 § första stycket sägs tillgodogöra sig fastställd krigspremie.

16 §.

Erlägges icke krigspremiebelopp inom en månad från förfallodagen, må
enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar försäkringsgivarens förpliktelser
nedsättas under förutsättning,

1. att minst en månad förflutit från det försäkringsgivaren till försäkringstagaren
avsänt meddelande om premiens belopp och förfallodag samt om påföljden
av underlåten betalning, dock att meddelande, som avsänts tidigare
än en månad före förfallodagen, ej må åberopas, samt

2. att försäkringsgivaren till försäkringstagaren avlåtit meddelande, att
han på grund av dröjsmålet gör rätten till nedsättning gällande, med underrättelse
tillika om villkoren för försäkringstagarens återinträde i sina rättigheter
enligt avtalet.

Försäkringsgivarens förpliktelser må anses nedsatta från dagen för det
sistnämnda meddelandets avlåtande.

17 §.

Oguldet krigspremiebelopp, som försäkringsgivaren icke kan tillgodogöra
sig vid utbetalning på grund av försäkringen eller genom försäkringens nedsättning,
må ej uttagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959
Särskilda bestämmelser

18 §.

Konungen äger utöver vad ovan sägs medgiva avvikelse från vad i 3—17 §§
stadgas beträffande

1. livförsäkring, som meddelats av anstalt, vars rörelse i huvudsak omfattar
tjänstepensionsförsäkring;

2. korttidsförsäkring, försäkring med naturlig premie eller försäkring med
lägre premie under viss tid, vilken vid krigstillståndets inträdande ännu ej
gått till ända;

3. grupplivförsäkring, som meddelats enligt särskilda grunder;

4. livförsäkring, beträffande vilken ansvarigheten begränsats på grund av
att premiebetalningen avbrutits i förtid (fribrev);

5. annan livförsäkring, vilken vid krigstillståndets inträdande icke varit
i kraft fem år; samt

6. invaliditetsförsäkring.

19 §.

Har livförsäkring för dödsfall eller för livsfall meddelats i förening med
invaliditetsförsäkring, äger Konungen föreskriva, att försäkringarna vid bestämmande
av försäkringsgivarens tillskott till täckande av överkostnad samt
vid nedsättning enligt 11 eller 16 § skola betraktas såsom en enda försäkring.

Har invaliditetsförsäkringen meddelats av annan försäkringsgivare än den,
hos vilken livförsäkringen tagits, må genom avtal mellan försäkringsgivarna,
vilket godkännes av försäkringsinspektionen, bestämmas att vad i första
stycket är stadgat skall gälla i fråga om försäkringarna.

20 §.

Då försäkringsgivare har att lämna tillskott till täckande av överkostnad,
skola, där ej Konungen annorlunda förordnar, överskottsmedel tagas i anspråk
före fondmedel samt fondmedlen frigöras i den ordning, som gäller för
täckande av förlust.

21 §.

Konungen äger medgiva, att försäkringsfonden må, utöver vad som följer
av stadgandet i 274 § andra stycket lagen om försäkringsrörelse, till belopp
motsvarande försäkringsgivarens tillskott eller, innan tillskottet fastställts,
vad försäkringsgivaren beräknas skola tillskjuta på grund av krigsansvarigheten,
redovisas i andra värdehandlingar än i nämnda paragraf första stycket
1—7 avses.

Sådant förutberäknat överskott, som avses i 9 §, må i försäkringsgivarens
balansräkning uppföras såsom tillgång.

22 §.

Under krigstillstånd och till dess krigspremier fastställts enligt 14 § första
stycket eller befunnits icke behöva uttagas må, om ej Konungen för särskilt
fall annorlunda förordnar, tilldelning av återbäring icke ske och ej heller
beslut fattas om utdelning av vinst till aktieägare eller av ränta till garant.

Varder utdelning av vinst eller ränta beslutad och verkställd i strid mot
vad i första stycket stadgas, vare de, som uppburit sådan utdelning, skyldiga
att återbetala denna jämte fem procent ränta därå. För brist, som kan uppkomma
vid återbetalningen, vare de, som medverkat till beslutet eller verkställandet
därav, ansvariga efter de grunder, som stadgas beträffande skadeståndsskyldighet
i 320, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

23 §.

För tillämpning av vad i denna lag stadgas skola grunder upprättas. Beträffande
sådana grunder skall i tillämpliga delar gälla vad i lagen om försäkringsrörelse
och lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva
försäkringsrörelse här i riket stadgas om grunder för livförsäkringsrörelse.

24 §.

Sker avvikelse från denna lag eller från grunder eller särskilda föreskrifter
för lagens tillämpning, skall i fråga om inländskt bolag vad i 288, 289,
320, 321, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse samt beträffande utländsk
försäkringsanstalt vad i 25 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket stadgas äga motsvarande tilllämpning.

25 §.

Styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som uppsåtligen
eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelsen i 22 § första stycket låter verkställa
tilldelning av återbäring eller utbetalning av vinst eller ränta, straffes
med dagsböter eller fängelse.

26 §.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Konungens ställe
fullgöra vad som enligt denna lag ankommer på Konungen, dock ej såvitt
avser rätt jämlikt 2 § att med avseende å lagens tillämplighet med krig, vari
Sverige befinner sig, jämställa annat förhållande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om försäkring, som meddelats före den 1 juli 1941, är försäkringsgivaren,
såvitt angår risksumma som ej åtnjuter krigsskydd enligt 3 §,
ansvarig i överensstämmelse med avtalet; dock att Konungen äger förordna
om uppskov med utbetalningen.

Genom denna lag upphäves lagen den 11 juni 1943 (nr 338) om krigsansvarighet
för liv- och invaliditetsförsäkring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 december 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ng lag om
krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring samt anför därvid följande.

Genom lagen den 11 juni 19i3 (nr 338) om krigsansvarighet för liv- och
invaliditets försäkring har bestämmelser meddelats i syfte att under krigstillstånd
ge försäkringstagarna ett mer omfattande skydd än som skulle
följa av eljest tillämpade avtalsvillkor vid sådan försäkring.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 20 december 1956 har försäkringsinspektionen
framlagt förslag till omarbetning av krigsansvarighetslagen. Främst
åsyftas med förslaget att bringa lagens bestämmelser i formell överensstämmelse
med 1948 års lag om försäkringsrörelse (SFS nr 433) och 1950 års
lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här
i riket (SFS nr 272), vilka båda författningar trätt i kraft efter tillkomsten
av krigsansvarighetslagen. Förslaget tar även hänsyn till nytillkomna försäkringsformer
och inträffade förändringar i penningvärdet. Slutligen har
inspektionens bedömningar skett mot bakgrund av livförsäkringsbolagens
planerade organisation i fall av krig.

Till grund för försäkringsinspektionens förslag har legat en av Svenska
livförsäkringsbolags förening till Kungl. Maj :t ställd skrivelse den 5 februari
1953 med förslag till ändrad lagstiftning i ämnet. Föreningen har
även, efter remiss, yttrat sig över inspektionens förslag. Föreningen har
därvid godtagit förslaget, utom på en punkt, där föreningens ståndpunkt i
det följande kommer att särskilt redovisas.

Krigsansvarighetslagens innehåll

Krigsansvarighetslagens tillämplighetsområde angives i dess 1 §. I stort
sett äger lagen tillämpning på livförsäkring (kapital- eller livränteförsäkring)
för dödsfall samt på invaliditetsförsäkring, under förutsättning antingen
att denna avser premiebefrielse för livförsäkring eller förenats med
livränteförsäkring för livsfall på sådant sätt att invaliditetsförsäkringen

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 är 195!)

upphör, om livränteförsäkringen upphör, eller ock att invaliditetsförsäkringen
meddelats av bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring.
Lagen gäller icke beträffande återförsäkring eller försäkring hos anstalt,
som utom återförsäkring endast meddelar kollektiv försäkring, samt
icke heller beträffande ränte- och kapitalförsäkringsanstalts verksamhet.

I 2 § definieras vissa grundläggande begrepp i lagen.

Lagens huvudregel i fråga om krigsansvarigheten upptages i 3 §. Sådan
ansvarighet åvilar försäkringsgivaren intill ett belopp av, utöver återköpsvärdet,
200 000 kronor av risksumman för dödsfall och samma belopp av
risksumman för invaliditet (krigsskvddad risksumma). Med risksumma
förstås vid kapitalförsäkring för dödsfall å en persons liv skillnaden mellan
försäkringssumman och återköpsvärdet samt vid annan försäkring ett
med hänsyn till försäkringsformen bestämt motsvarande belopp. Om flera
liv- eller flera invaliditetsförsäkringar å samma person meddelats av en
eller flera försäkringsgivare, gäller begränsningsregeln, om Kungl. Maj :t
inte förordnar om annat, den sammanlagda risksumman för dödsfall eller
för invaliditet. Tidigare meddelad försäkring åtnjuter därvid krigsskydd
framför senare meddelad.

Bestämmelser om utbetalningen av försäkringsbelopp ges i 4 §. Har under
krigstillstånd försäkringsfall inträffat, för vilket krigsansvarighet åvilar
försäkringsgivaren, skall denne, där ej Kungl. Maj :t förordnar annorlunda,
i vanlig ordning utbetala ett belopp motsvarande återköpsvärdet, ökat med
hälften av risksumman dock högst med 50 000 kronor. Om flera liv- eller
flera invaliditetsförsäkringar å samma person meddelats av en eller flera
försäkringsgivare, gäller begränsningsregeln den sammanlagda risksumman
för dödsfall eller för invaliditet och utbetalningarna fördelas, om begränsningsregeln
behöver träda i tillämpning, på de olika försäkringarna i förhållande
till deras krigsskyddade risksummor. Återstoden av krigsskyddad
risksumma får ej utgivas förrän efter krigets slut.

Med avseende å finansieringen av de på grund av ett krig ökade kostnaderna
rör sig lagen med begreppet överkostnad, varmed förstås skillnaden
mellan å ena sidan de sammanlagda krigsskyddade risksummorna för inträffade
försäkringsfall, för vilka krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren,
och å andra sidan summan av de å tiden för krigstillståndet belöpande riskpremierna
för samtliga av försäkringsgivaren meddelade försäkringars
krigsskyddade risksummor.

I 5—It §§ regleras i vilken ordning överkostnaden skall bestridas. I princip
skall kostnaden delas lika mellan försäkringstagarna och försäkringsgivarna.
Försäkringstagarna ålägges att betala viss krigspremie och bolagen
skall bidraga med tillskott av vinst- och fondmedel. Krigspremien är maximerad
till fem procent av den högsta krigsskyddade risksumma, som under
kriget varit gällande för den försäkrade. Bolaget är ej skyldigt att bidraga
med högre tillskott än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal
äventyras eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan
lagas i anspråk dels genom anlitande av såväl tillgängligt som för 10 år

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1959

framåt törutberäknat överskott å rörelsen, dels ock genom nedsättning av
utjämningsreserv, vinstfonder, säkerhetsfond och återbäringsreserv. I överskotts-
och fondmedel inräknas endast vad som belöper på försäkring, vars
risksumma är krigsskyddad. Om krigspremieinkomsten och bolagens egna
tillskott visar sig otillräckliga för täckande av överkostnaden, utjämnas
bristen genom att de försäkringsbelopp, som innehållits, nedsättes i förhållande
till försäkringarnas krigsskyddade risksummor. Kungl. Maj :t äger
förordna, att vid bestämmande och täckning av överkostnad olika försäkringsbestånd
skall särskiljas. Sådant förordnande kan även meddelas när
fråga endast är om nedsättning av innehållna ersättningsbelopp. Skall enligt
förordnande av Kungl. Maj :t överkostnad bestämmas särskilt för olika
försäkringsbestånd, kan likväl utjämning av kostnaden för krigsansvarigheten
ske mellan bestånden eller några av dem. Utjämning kan också ske
mellan försäkringsbestånd hos olika försäkringsgivare, i den mån dessa träffat
avtal därom.

Om krigspremies fastställande och uttagande meddelas bestämmelser i
12—15 §§. Ivrigspremierna fastställes i huvudsak efter krigets slut sedan
krigsbokslut blivit uppgjort. I avräkning å den blivande krigspremien får
dock, sedan krigstillståndet inträtt, provisorisk krigspremie uttagas. För
såväl krigspremie som provisorisk krigspremie gäller, att i allmänhet under
ett år icke får krävas betalning, vilken överstiger en procent av den av krigsansvarigheten
omfattade försäkringssumman.

Beträffande vissa typer av försäkringar — livförsäkring som meddelats av
anstalt vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, korttidsförsäkring,
försäkring med naturlig premie eller försäkring med lägre premie under
vissa år, vilka vid krigstillståndets inträdande ännu ej gått till ända, annan
livförsäkring, vilken vid krigstillståndets inträdande icke varit i kraft
fem år, och invaliditetsförsäkring — gäller enligt 16 § att Kungl. Maj :t eller,
i fråga om utländsk anstalt, försäkringsinspektionen äger medgiva avvikelse
från vad i lagen stadgas rörande krigsansvarigheten och bestridandet av
kostnaderna för sådan ansvarighet samt rörande krigspremiernas fastställande
och uttagande.

För tillämpning av lagens bestämmelser skall enligt 21 § särskilda grunder
upprättas. Grunderna skall såvitt angår utländsk anstalt stadfästas av försäkringsinspektionen
men i övrigt av Kungl. Maj :t.

Föreslagna ändringar i krigsansvarighetslagen

Försäkringsinspektionens förslag innefattar icke några avsteg från de
grundläggande principer, som präglar gällande lag. Såsom framgått innebär
förslaget i första hand en anpassning av lagens bestämmelser till senare tillkommen
lagstiftning, nämligen 1948 års lag om försäkringsrörelse och 1950
års lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse
här i riket.

Försäkringsinspektionen anför i sin förut berörda skrivelse såsom tänkbart,
att en allsidig, från grunden gående utredning rörande de ansvarig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

hetsproblem, som livförsäkringen möter i händelse av krig, skulle kunna
leda till delvis andra lösningar än dem, krigsansvarighetslagen nu innehåller.
Ett krig, vari vårt land blir indraget, kan medföra sådana störningar i
livförsäkringsbolagens verksamhet, att samtliga bolag eller vissa av dem icke
kan fungera på det sätt, som krigsansvarighetslagen förutsätter. Därest på
en gång antalet försäkringsfall blir mycket stort och försäkringstagarna på
grund av krigsförhållandena får svårigheter att inbetala premier till bolagen
samtidigt som dessa icke i praktiken kan förvandla sina värdehandlingar
i kontanta medel, kan situationen bli svårbemästrad för bolagen. Personalbrist
och materiella skador på livförsäkringsbolagens fastigheter och tekniska
anläggningar kan också försvåra eller omöjliggöra bolagens funktioner
under krig. Behov kan därför föreligga av avvikelser från den i krigsansvarighetslagen
skisserade ordningen. I viss mån öppnar lagen själv
möjligheter till avvikelser från den avsedda normalordningen. Det kan emellertid,
framhåller inspektionen, bliva nödvändigt att göra ytterligare avvikelser
från lagen. Behov av dispenser kan emellertid även uppkomma beträffande
vissa stadganden i försäkringsavtalslagen och lagstiftningen om försäkringsrörelse.
Det synes inspektionen mest ändamålsenligt, att samtliga
dessa dispensfrågor löses genom den särskilda lagstiftningen med vissa bestämmelser
om inländsk försäkringsrörelse respektive utländsk försäkringsrörelse
här i riket vid krig m. m. Inspektionen erinrar också om möjligheten
att utnyttja moratorielagen.

För egen del kan jag ansluta mig till de synpunkter rörande omfattningen
av den förestående revisionen av krigsansvarighetslagen, som försäkringsinspektionen
anfört. Goda skäl talar för att man i princip bibehåller
den nuvarande i lagen angivna administrativa ordningen för reglering av
lcrigsansvarigheten. Frågor om dispenser och avvikelser i trängda lägen från
lagens bestämmelser torde få lösas gemensamt med likartade frågor på det
övriga försäkringsområdet genom den särskilda lagstiftningen om försäkringsrörelse
vid krig.

Det är min avsikt att senare denna dag anmäla förslag till ny lagstiftning
med bestämmelser om inländsk respektive utländsk försäkringsrörelse vid
krig m. m. Detta förslag innefattar en utvidgning av de befogenheter Kungl.
Maj :t och försäkringsinspektionen har enligt hittills gällande bestämmelser
och möjliggör en långtgående anpassning av försäkringsverksamheten efter
extraordinära förhållanden.

I enlighet med vad nu anförts har inom handelsdepartementet upprättats
förslag till omarbetade bestämmelser rörande krigsansvarigheten för livoch
invaliditetsförsäkring. Med hänsyn till att de föreslagna ändringarna
berör flertalet paragrafer i den nuvarande lagen har det ansetts mest ändamålsenligt
att låta denna ersättas av ny lag.

Lagförslaget torde såsom Bilaga1 få fogas till detta protokoll.

1 Bilagan har här uteslutits. Den överensstämmer — fränsett vissa redaktionella jämkningar
— med det vid propositionen fogade lagförslaget utom däri att övergångsbestämmelse tillfogats
i sistnämnda förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

Jag övergår härefter till en närmare redogörelse för de ändringar som föreslås
i förhållande till 1943 års lag.

/ §•

Paragrafen motsvarar 1 § gällande lag och anger lagens tillämplighetsområde.
Försäkringsinspektionens förslag innefattar i första hand en redaktionell
omarbetning av lagrummet i syfte att göra detta mera överskådligt. Lagen
föreslås i princip skola ha samma räckvidd som hittills. I fråga om kollektiv
livförsäkring (grupplivförsäkring) föreslår inspektionen dock en mindre
justering av saklig innebörd.

Enligt gällande lag göres undantag från tillämpningsområdet för försäkring
hos anstalt, som utom återförsäkring endast meddelar grupplivförsäkring.
Undantaget har sin förklaring i att det vid tillkomsten av nuvarande
krigsansvarighetslag icke. förekom sådan försäkring i någon större omfattning.
Det var endast återförsäkringsaktiebolaget Sverige som hade några få
bestånd av direkt dylik försäkring. Med hänsyn bland annat till att vid ifrågavarande
försäkringsform någon egentlig fondering icke förekommer utan
försäkringarna har karaktären av ren riskförsäkring utan sparmoment ansågs
ifrågavarande försäkringar hos Sverige — som är bolagets enda direktförsäkringsbestånd
— böra undantagas från lagens tillämpningsområde.

Försäkringsinspektionen framhåller att grupplivförsäkringen numera vunnit
stor spridning och att ett flertal livförsäkringsbolag erhållit koncession
för bedrivande av denna försäkringsform. Med den utformning krigsansvarighetslagen
har faller därför grupplivförsäkringen i allmänhet inom lagens
tillämpningsomåde. Enligt försäkringsinspektionens mening bör krigsansvarighetslagen
även framdeles omfatta grupplivförsäkring. De speciella problem
beträffande krigsansvarigheten, som främst på grund av frånvaron av
egentlig fondering uppkommer inom denna försäkringsform, bör få lösas
genom att Kungl. Maj:t eller inspektionen dispensvägen medgiver erforderliga
avvikelser från lagens normalregler. Då sålunda den allt övervägande
delen av grupplivförsäkring faller inom lagens tillämpningsområde, finner
inspektionen det icke motiverat att lagen bibehåller det gamla undantaget för
bolaget Sveriges direktbestånd av kollektiv försäkring. I den mån ifrågavarande
försäkringsbestånd kräver en speciell behandling vid lagens tillämpning,
synes inspektionen möjlighet härtill böra stå öppen genom dispens.

För egen del biträder jag försäkringsinspektionens uppfattning att lagen
bör ha generell tillämpning på grupplivförsäkring och att dispensvägen får
anlitas i den mån denna försäkringstyp kräver särbehandling.

Vid utformningen av departementsförslaget har vidare, i enlighet med inspektionens
förslag, den punkt i paragrafen enligt vilken lagen är tillämplig
på invaliditetsförsäkring meddelad av bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar
livränteförsäkring, jämkats sålunda att rörelsens huvudsakliga omfattning
i stället skall avse tjänstepensionsförsäkring. Någon saklig ändring avses
icke. Den föreslagna lydelsen torde bättre ange det karakteristiska för

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

den typ av försäkringsanstalter som avses. Praktisk betydelse har bestämmelsen
för närvarande endast för Svenska Personal-Pensionskassan. I nuvarande
lydelse har ifrågavarande punkt formellt även avseende på Allmänna
Änke- och Pupillkassan i Stockholm, vilken inrättning genom omredigeringen
av bestämmelsen skulle komma att falla utanför lagens tillämpningsområde.
Sistnämnda kassa saknar emellertid bestånd av invaliditetsförsäkring
och äger ej heller meddela sådan försäkring.

2 §.

1 ill paragrafen, som motsvarar 2 § gällande lag, har överförts där upptagna
definitioner av vissa grundbegrepp i lagen.

I enlighet med försäkringsinspektionens förslag har definitionen av risksumma
undergått viss redaktionell jämkning. Försäkringens återköpsvärde
såsom faktor vid beräkningen av risksumman bär sålunda ersatts av ett nytt
begrepp nämligen det tekniska återköpsvärdet. Därmed avses att bättre än
nu uttrycka att återköpsvärde skall tagas i beräkningen även i det fall att
återköpsrätt icke alls eller endast delvis föreligger. Begreppet täcker följaktligen
vad som brukar betecknas såsom en försäkrings avgångsvärde,
d. v. s. värdet av sparpremierna jämte därå belöpande ränta. I denna mening
har uttrycket tekniskt återköpsvärde tidigare utnyttjats i meddelade grunder
för försäkringsrörelse. Begreppet torde dock icke kunna införas i lagtexten
utan att samtidigt angives vad som avses därmed. Så har skett i departementsförslaget.

Såsom i det följande skall behandlas har försäkringstekniska skäl föranlett
särskilda bestämmelser rörande krigsansvarighet för invaliditetsförsäkring
och utbetalningen av försäkringsbeloppen vid sådan försäkring. Såsom
faktor vid beräkningen införes därvid begreppet årsbelopp, vilket utnyttjas
såväl beträffande ränte- som kapitalförsäkring. I fråga om förstnämnda
typ av försäkring avses med årsbelopp det belopp för år, varmed
försäkringsgivaren enligt försäkringsavtalet har att fullgöra sin betalningsskyldighet
vid inträffat försäkringsfall. I fråga om kapitalförsäkring åsyftas
ett efter särskilda grunder evalverat belopp. I förevarande paragraf har
detta angivits.

3 §■

Paragrafen motsvarar 3 § gällande lag.

För säkring sinspektionen

Försäkringsinspektionen bibehåller i sitt förslag principen i nuvarande
lag att begränsa krigsansvarigheten till att omfatta försäkrings tekniska
återköpsvärde jämte ett maximerat belopp av risksumman (krigsskyddad
risksumma). I 1943 års lag har högsta krigsskyddade risksumma fastslagits
till 200 000 kronor för såväl liv- som invaliditetsförsäkring. Inspektionen
föreslår, i enlighet med livbolagföreningens framställning, att den krigs -

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

skyddade risksumman vid invaliditetsförsäkring av praktiska skäl i stället
bestämmes i förhållande till ett visst högsta årligt räntebelopp. Den föreslagna
metoden att begränsa försäkringsgivarens krigsansvaräghet för invaliditetsförsäkring
överensstämmer med vad som tillämpats i gällande
grunder för sådan försäkring, där det årliga räntebelopp efter vilket maximigränsen
bestämts utgör 6 000 kronor.

Inspektionen föreslår med hänsyn till penningvärdets fall att den krigsskyddade
risksumman för dödsfall höjes från 200 000 kronor till 400 000
kronor. I fråga om invaliditetsförsäkring föreslås att det högsta årliga räntebeloppet
till grund för beräkningen av krigsskyddet bestämmes till 12 000
kronor.

I övrigt överensstämmer inspektionens förslag med innehållet i 3 § nuvarande
lag.

Departementschefen

I fråga om bestämningen av krigsansvarigheten skiljer sig försäkringsinspektionens
förslag principiellt från gällande lag däri att den krigsskyddade
risksumman vid invaliditetsförsäkring angives till belopp motsvarande
viss högsta årsränta. Förändringen är betingad av att lagens hittillsvarande
begränsning av krigsansvarigheten för ifrågavarande försäkringar
till visst kapitalbelopp visat sig ogörlig att tillämpa. Den har därför i de
av bolagen upprättade och av Kungl. Maj:t stadfästa grunderna för ifrågavarande
försäkringsverksamhet frångåtts och ersatts med en maximering
som primärt tar sikte på den årliga utbetalningen för varje försäkring. Jag
delar försäkringsinspektionens mening att det av den nya lagen bör framgå
att krigsansvarigheten i fråga om invaliditetsersättning bestäms efter
annan grund än som tillämpas vid livförsäkring. Beträffande kapitalförsäkring
för fall av invaliditet förutsätter principen om begränsning till belopp
som motsvarar viss årsutbetalning en evalveringsregel. Denna bör ha
sin plats i grunderna till den nya lagen.

Jag biträder inspektionens förslag om höjning av de belopp, efter vilka
gränsen för krigsansvarigheten hittills bestämts.

Det må tilläggas, att den begränsning av krigsskyddet, som paragrafen
innehåller inte utesluter att bolag erhåller stadfästelse av grunder som innebär
att bolaget åtager sig krigsansvarighet till högre belopp än som föreskrivits
i lagrummet. En utvidgning av krigsskyddet kan nämligen ifrågakomma
exempelvis beträffande invaliditetsförsäkring som meddelats i förening
med tjänstepensionsförsäkring. För sådant fall torde det få ankomma
på Kungl. Maj:t att jämlikt 18 § i den föreslagna lagen medgiva erforderlig
avvikelse från huvudregeln.

4—6 §§.

Paragraferna upptager regler om utbetalning av krigsskyddade försäkringsbelopp.
Bestämmelserna har i gällande lag motsvarighet i 4 §.

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1959

Försåkringsinspektionen

I olikhet med nuvarande bestämmelser skiljer försäkringsinspektionens
förslag mellan sådana försäkringsfall där betalningsskyldigheten skall fullgöras
med belopp för en gång och sådana fall, där försäkringssumman utbetalas
i rater. I förslaget har för de förra fallen bibehållits den nu gällande
regeln om begränsning av utbetalningen till belopp motsvarande återköpsvärdet,
ökat med hälften av risksumman dock högst med 50 000 kronor.
Begreppet tekniskt återköpsvärde har dock införts.

I fråga om övriga försäkringsfall innebär inspektionens förslag att betalning
i första hand skall äga rum fullt ut enligt det föreliggande avtalet.
Vid livförsäkring skall utbetalning ske endast till dess sammanlagda beloppet
av de verkställda utbetalningarna uppgår till vad som skolat utbetalas
om försäkringsbeloppet utgått på en gång. Beträffande invaliditetsförsäkring
föreslås att Kungl. Maj :t förordnar om begränsning av utbetalningen.
I livbolagsföreningens skrivelse anföres att det ansetts lämpligare att från
början utbetala fulla försäkringsbelopp och vid behov avkorta betalningstiden
än att med bibehållande av den avtalade tiden nedsätta varje utfallande
belopp. Vad som står till förfogande för utbetalning torde enligt föreningens
mening i de allra flesta fall förslå till full betalning till dess krigsbokslutet
uppgjorts. Det kan emellertid, anför föreningen, visa sig nödvändigt
att efter krigsbokslutet reducera eventuella återstående betalningar för
att få kompensation för vad som tidigare möjligen utbetalats för mycket.
Härigenom kan förmånstagare, som insatts i första hand, bli gynnade på
senares bekostnad. Enligt föreningens mening kan det dock antagas i regel
vara i mottagarnas intresse att betalningen koncentreras till början av utbetalningstiden,
eftersom den penningvärdeförsämring, som synes vara oundviklig
vid krig, då ännu ej hunnit fortskrida så långt.

Har flera livförsäkringar meddelats å en och samma person skall enligt
försäkringsinspektionens förslag vid tillämpning av utbetalningsregeln räknas
med den sammanlagda risksumman för dödsfall. Utbetalningsbeloppet
skall sålunda motsvara återköpsvärdet ökat med hälften av sammanlagda
risksumman för dödsfall eller för invaliditet. Ökningen må dock icke överstiga
50 000 kronor. I fall av flera invaliditetsförsäkringar skall enligt förslaget
utbetalningsreglerna vid invaliditetsfall tillämpas på det mot försäkringsförmånerna
svarande sammanlagda årsbeloppet.

I fråga om fördelningen mellan olika försäkringar av verkställda utbetalningar
föreslår försåkringsinspektionen att den nuvarande regeln om fördelning
i proportion till försäkringarnas krigsskyddade risksummor bibehålies
oförändrad såvitt avser livförsäkring. Beträffande invaliditetsförsäkring
föreslås att vad som utbetalas av sammanlagda årsbeloppet skall fördelas
på försäkringarna i förhållande till försäkringarnas av krigsansvarighet
omfattade årsbelopp.

Enligt livbolagsföreningen — på vars framställning försäkringsinspektionens
förslag i denna del återfaller — bar praktiska skäl förestavat den före -

Kungl. Maj. ts proposition nr Öl år 1059

slagna avvikelsen från nuvarande regel. Beräkning under krigstillstånd av
risksumman för invaliditetsförsäkringar kan nämligen enligt föreningen
förutsättas komma att erbjuda sådana svårigheter att en förenkling av fördelningsregeln
är påkallad. Den nya regeln ger en fördelning, som i det enskilda
fallet lämnar ett annat ekonomiskt resultat än den nuvarande regeln.
Om de olika invaliditetsförsäkringarna är meddelade av samma försäkringsgivare
bär detta ej större betydelse. Är försäkringarna meddelade av
olika försäkringsgivare, kan ändringen av fördelningsregeln beräknas medföra
viss överskjutning av kostnaderna för invaliditetsfallen mellan försäkringsgivarna.
Föreningen anför, att detta dock ansetts vara av mindre betydelse,
enär man kan förutsätta att viss utjämning mellan försäkringsgivarna
av vinster och förluster av sig själv kommer till stånd och man
för övrigt icke kan i förväg bedöma, vilken försäkringsgivare, som kommer
att vinna eller förlora vid bestämmelsens tillämpning.

I överensstämmelse med nuvarande ordning innehåller förslaget att vad
som återstår av försäkrings krigsskyddade risksumma sedan utbetalning
verkställts enligt förutberörda regler inte får utgivas förrän krigspremie
fastställts eller befunnits icke behöva uttagas. Förslaget upptager även gällande
bestämmelse att betalningen får uppskjutas ytterligare högst ett år,
om så erfordras. Liksom nu är fallet skall enligt förslaget den oguldna delen
av den krigsskyddade risksumman från det beslut träffats om krigspremien
löpa med ränta efter räntefot som Kungl. Maj :t bestämmer.

Departementschefen

Den hittillsvarande beräkningen av utbetalningsbelopp har visat sig onödigt
omständlig och tidskrävande i fråga om försäkring med periodiskt utfallande
försäkringsbelopp. Särskilt vid invalidränteförsäkring framstår
en beräkning på grundval av återköpsvärde och risksumma såsom olämplig.
Den från praktiska synpunkter lämpligaste lösningen torde vara att i fråga
om försäkring med periodisk utbetalning låta betalning ske med belopp
enligt försäkringsavtalet men begränsa utbetalningen genom att avkorta betalningstiden.
Det torde såsom försäkringsinspektionen framhållit i allmänhet
ställa sig fördelaktigt för försäkringstagaren att från början få fulla
försäkringsbelopp och i stället för en reduktion av beloppen vidkännas en
motsvarande minskning av den tid under vilken försäkringsförmånerna åtnjutes.
Beträffande invalidränteförsäkring är dock nödvändigt att införa
den spärren att den årliga utbetalningen ej får överstiga tolvtusen kronor.
I fråga om livförsäkring bör utbetalningen icke fortgå längre än till dess
summan av beloppen uppgår till vad som skolat utbetalas därest försäkringsförmånerna
utgått på en gång. Vad gäller invaliditetsförsäkring torde det
få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om begränsning av utbetalningen.

I princip bör maximeringen av den omedelbara utbetalningen vid dödsfall
och invaliditet liksom hittills medföra samma verkan för försäkringstagare
som koncentrerat sitt försäkringsskydd till en enda försäkring som

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

för den vilken fördelat skyddet på flera försäkringar, kanske tecknade hos
olika försäkringsbolag. I fråga om all livförsäkring bör därför om flera försäkringar
finns meddelade å samma person utbetalningen icke tillåtas överstiga
vad som motsvarar försäkringarnas tekniska återköpsvärde ökat med
hälften av deras sammanlagda risksumma dock högst med 50 000 kronor.

I fråga om flera invaliditetsförsäkringar bör den begränsning som tillämpas
beträffande utbetalningen vid enstaka sådan försäkring avse försäkringarnas
sammanlagda årsbelopp. Förekommer såväl kapital- som ränteförsäkring
förutsätter regelns tillämpning evalvering av kapitalförsäkringen.

Fördelningen mellan olika invaliditetsförsäkringar av belopp som utbetalats
av det sammanlagda årsbeloppet torde i enlighet med inspektionens förslag
av praktiska skäl böra ske i förhållande till försäkringarnas årsbelopp
i den mån krigsansvarighet för dessa föreligger. Den mera schematiska beräkningsgrund
som därmed införes påverkar endast uppdelningen mellan
försäkringsbolagen av kostnaderna för invaliditetsfallen. De enskilda försäkringstagarnas
rätt beröres emellertid icke av den föreslagna förenklingen.

Den utbyggnad av reglerna om utbetalning som det nu förordade förslaget
innebär medför att bestämmelserna icke längre lämpligen kan sammanföras
i en enda paragraf. De har därför för överskådlighetens skull uppdelats på
tre paragrafer.

7 §■

Paragrafen, som motsvarar 5 § gällande lag, upptager huvudregeln om finansieringen
av den ökade kostnad för inträffade försäkringsfall, som kan
komma att föranledas av kriget (överkostnaden). Såsom av den föregående
allmänna redogörelsen för nuvarande lag framgått gäller för närvarande att
överkostnaden skall täckas till hälften genom att krigspremier uttages av
varje försäkringstagare och till återstoden genom tillskott från försäkringsgivaren.
De följande paragraferna i nuvarande lag (6—9 §§) innehåller modifieringar
av huvudregeln. Enligt 6 § får krigspremie icke överstiga fem
procent av den högsta krigsskyddade risksumma, som under krigstillståndet
gällt för den försäkrade. I 7 § begränsas försäkringsgivarens tillskottsplikt.
Försäkringsgivaren är icke pliktig att till överkostnadens täckande tillskjuta
större belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal äventyras
eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas i anspråk
dels genom anlitande av visst överskott å rörelsen dels ock genom nedsättning
av vissa fonder. Enligt 8 § kan försäkringsgivaren under vissa förutsättningar
bli skyldig att täcka större andel av överkostnaden än hälften. Om
nämligen sammanlagda beloppet av de krigspremier, som enligt 6 § må uttagas,
ej förslår till täckande av halva överkostnaden, skall återstoden täckas
genom all försäkringsgivarens tillskott höjes. En sådan böjning får dock äga
rum endast i den mån densamma kan ske med iakttagande av de i 7 § stadgade
begränsningarna för försäkringsgivares tillskottsplikt. Därest å andra
sidan det belopp, varmed försäkringsgivaren är pliktig att bidraga, icke
förslår till täckande av halva överkostnaden, får på motsvarande sätt åtcr!i
Biliang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr .;/

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

stoden täckas genom att krigspremierna höjes, i den mån den i 6 § angivna
maximiramen ger utrymme för en sådan höjning. Skulle liela överkostnaden
icke kunna täckas i den ordning, som nyss sagts, skall bristen enligt 9 § utjämnas
genom nedsättning av försäkringsbelopp, som innehållits enligt 4 g.

Försäkringsinspektionen

Försäkringsinspektionen ifrågasätter om det numera är riktigt och ändamålsenligt
att uppställa den huvudregeln, att försäkringsbolagens tillskottsplikt
endast skall omfatta hälften av överkostnaden och att den återstående
hälften skall få uttagas av försäkringstagarna i form av krigspremier. I den
mån bolagens överskott och fonder förslår därtill och så kan ske utan att
tryggheten för gällande försäkringsavtal äventyras eller enskilda försäkringstagares
rätt förnärmas bör enligt inspektionens mening skyldighet kunna
åläggas försäkringsbolagen att genom tillskott täcka större andel av överkostnaden
än hälften. Inspektionen förordar därför sådan jämkning av 5 §
att överkostnaden får till hälften eller den mindre del, som Kungl. Maj :t bestämmer,
täckas genom uttagande av krigspremie för envar försäkrad, medan
återstoden skall täckas genom tillskott från försäkringsgivaren, allt i den
mån ej annat föranledes av vad i 6—9 §§ stadgas.

Försäkringsinspektionen hänvisar i sin motivering av förslaget till den
ställning som livförsäkringen intager enligt 1948 års lag om försäkringsrörelse.
Inspektionen erinrar om att livförsäkringsbolagen enligt nu gällande
lag och praxis praktiskt taget helt drives för försäkringstagarnas räkning.
Samtliga uppkommande överskott tillgodoföres försäkringstagarna senast vid
försäkringstidens slut, i den mån icke överskotten erfordras för vederbörande
bolags konsolidering. Aktieägarna i livförsäkringsaktiebolagen har ingen rätt
till överskottsfonderna, utan enligt de av Kungl. Maj :t stadfästa bolagsordningarna
är aktieägarnas rätt begränsad till att omfatta endast aktiekapitalet
och en till i allmänhet fem procent fixerad årlig utdelning å detta kapital.
Livförsäkringsbolagens överskott och fonder tillhör sålunda inte några
främmande intressenter utan bör betraktas som försäkringstagarnas egendom.

Svenska livförsäkringsbolags förening

Föreningen motsätter sig den föreslagna ändringen av 5 §. Föreningen anser
icke att förslaget kan motiveras med att livbolagens rörelse drives för försäkringstagarnas
räkning och att överskottsfonderna även i livförsäkringsaktiebolagen
tillkommer försäkringstagarna. I och för sig kan det, anför föreningen,
finnas skäl för att i den extraordinära situation som avses taga i
anspråk konsolideringsmedel, som kan finnas uppsamlade hos bolagen.
Denna del av överskottsmedlen har nämligen framförallt till uppgift att
möjliggöra för bolagen att helt eller åtminstone i största möjliga utsträckning
fullgöra sina skyldigheter vid exceptionella påfrestningar. Större delen
av överskottsmedlen utgöres emellertid av återbäringskapital som ännu ej

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

tilldelats försäkringstagarna. Den av inspektionen åberopade kooperativa karaktären
av livförsäkringsrörelsen utgör därför enligt föreningens mening
icke något skäl för att större andel än hälften av överkostnaden skall bäras
av försäkringsbolagen. Den fördel för försäkringstagarna som inspektionens
förslag varit avsedd att medföra blir sålunda endast skenbar. Den extra belastningen
kommer nämligen direkt eller indirekt att minska de för återbäring
till försäkringstagarna tillgängliga medlen.

Föreningen utvecklar sin ståndpunkt enligt följande.

Det sagda innebär, att frågan även berör ett avvägningsproblem mellan
olika kategorier försäkringstagare, nämligen mellan försäkringstagare från
tiden före och försäkringstagare för tiden efter premiesänkningen den 1 september
1955. Något förenklat kan saken även uttryckas så, att det är en fråga
om avvägning mellan de gamla, sparbetonade försäkringarnas intressen och
de unga, mera riskbetonade försäkringarnas intressen. Det är de förra som
skulle kunna bli lidande på att bolagens extrafonder tages i anspråk för
täckande av de överdödlighetskostnader, som få förutsättas bli en följd av
kriget. Situationen skulle med andra ord kunna bli den att gamla försäkringstagare
som ha låg risksumma och vilka följaktligen skulle betala en
låg krigspremie men som ha hög »intjänad» återbäring, helt eller delvis
skulle få avstå denna återbäring till nyare försäkringstagare med hög risksumma
och vilka följaktligen skulle ha att betala eu hög krigspremie. Ett
sådant förhållande kan icke anses vara tillfredsställande och lagen torde även
ha avsett att förhindra detta genom bestämmelsen i 7 § därom att överskottsmedlen
ej få tagas i anspråk så att enskilda försäkringstagares rätt
förnärmas. Denna bestämmelse är dock så pass allmänt hållen att delade
meningar lätt kan uppkomma om dess innebörd. Svårigheterna att förverkliga
bestämmelsens målsättning torde emellertid öka om försäkringsbolagens
tillgångar i alltför stor utsträckning skulle tagas i anspråk för krigsdödsfall
utan att motsvarande krigspremie uttages av försäkringstagarna. Vid en
sträng tillämpning av bestämmelsen och till följd av den skedda premiesänkningen
är det ingalunda osannolikt, att det belopp, varmed försäkringsgivaren
är pliktig att bidraga, icke förslår till täckande av halva överkostnaden
för de unga försäkringarna utan att i stället återstoden måste täckas genom
att krigspremierna för dessa höjes, i den mån den i 6 § angivna maximinormen
ger utrymme för en sådan böjning.

En lagändring i den av inspektionen föreslagna riktningen skulle sannolikt
missgynna spararna. Om allmänheten före ett krig eller i dess omedelbara
begynnande skulle få reda på att bolagets extrafonder helt kunna tas
i anspråk för utbetalning för krigsrisker, kan man befara att många försäkringstagare
återköpa sina gamla försäkringar och teckna nya i stället.
Ju större kraven på bolagen bli, desto större är risken för en sådan utveckling.
Detta skulle visserligen kunna hindras genom all i det iråkade läget
försäkringstagarnas rätt till återköp häves. Om inspektionens förslag skulle
godtagas, måste det alltså sannolikt kompletteras med ett upphävande av
denna försäkringstagarnas rätt. Lagstiftningen bör emellertid ej utformas på
sådant sätt att man måste räkna med att en dylik extraordinär åtgärd skall
tillgripas.

Föreningen tillägger bl. a. all principiella invändningar kan resas mot att
administrativ myndighet skall tiga all efter helt skönsmässiga bedömningar
bestämma innehållet i gällande civilrättsliga avtal genom att lägga större eller
mindre del av kostnaden för eu i avtalet utfäsl prestation på den ena eller

Kungi. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

den andra parten. Eu bestämmelse härom skulle leda till otillfredsställande
löslighet i avtalsförhållandet på en ekonomisk viktig punkt. Befogenheten
att diskretionärt bestämma i vad mån bolagen skall svara för överkostnaden
är enligt föreningens mening icke förenlig med det primära ansvar för ett
bolags ekonomi som åvilar dess ledning. Föreningen erinrar vidare om att
krigsbokslut enligt lagen skall uppgöras så snart som möjligt efter krigstillståndets
upphörande och senast inom två år därefter. Enligt föreningens
mening är det i hög grad vanskligt att så snart efter krigsslutet bedöma
huruvida icke dödlighet och invaliditet kommer att väsentligt öka. Sådana
verkningar kan befaras uppträda lång tid efter krigsslutet och likväl vara
beroende av krigsförhållanden. Även detta anser föreningen tala mot en
lagbestämmelse att administrativ myndighet skall bestämma om överkoslnaden
och därmed övertaga det primära ansvaret för att de kvarlämnade
tillgångarna skall vara tillräckliga.

Departementschefen

De överskott som uppstår i livförsäkringsrörelse och vilka ej behöver innestå
för konsolidering av rörelsen skall enligt försäkringslagen i princip
gottgöras försäkringstagarna i form av återbäring. Försäkringsbolagens tillskottsplikt
enligt 5 § gällande krigsansvarighetslag innefattar ett avsteg från
denna princip i så måtto som försäkringstagarna genom bolagets finansiering
av överkostnaden tillgodoföres överskottsmedel efter andra grunder än
dem som gäller för tilldelning av återbäring. Skyldigheten för bolagen att bidraga
med täckning av överkostnaden har hittills varit begränsad till högst
hälften av denna kostnad. Motiven härtill är delvis att söka i den intressemotsättning
som före 1948 års försäkringslag förelåg mellan försäkringstagare
och försäkringsgivare. Frågan om finansieringen av överkostnaden har
såsom försäkringsinspektionen framhållit otvivelaktigt kommit i ett annat
läge i och med att livförsäkringsrörelsen numera praktiskt taget helt drives
för försäkringstagarnas räkning. Tillskottspliktens omfattning har därmed
i högre grad än tidigare blivit en fråga om skälig avvägning mellan olika försäkringstagargruppers
intressen. Samtidigt har motiven för den principiella
gränsen för finansieringsbidraget vid halva överkostnaden försvagats. I ett
speciellt efterkrigsläge kan det framstå såsom ganska rimligt att bolagen av
tillgängliga överskottsmedel bestrider något mer än hälften av överkostnaden.
De rättvisesynpunkter på förhållandet olika försäkringstagargrupper
emellan som livbolagsföreningen anförl finner jag icke vara tillräckligt skäl
för att motsätta mig försäkringsinspektionens förslag. Något missgynnande
av exempelvis ett äldre sparbetonat försäkringsbestånd till förmån för ett
yngre och riskbetonat bestånd, vilket föreningen antyder såsom en följd av
förslaget, behöver icke förekomma därest bolagen utnyttjar möjligheterna
att tilldela återbäring på ett riktigt sätt. Under krigstillstånd torde i allmänhet
komma att tillåtas sådan tilldelning av återbäring som just syftar till en
rättvis balans mellan olika försäkringsbestånd. Jag kan icke heller i övrigt
biträda de skäl föreningen anfört mot inspektionens förslag. På grund av

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

del anförda finner jag övervägande skäl tala för sådan uppmjukning av den
nuvarande finansieringsregeln som inspektionen förordat.

8 §■

Paragrafen är, frånsett en jämkning av redaktionell natur, likalydande
med 6 § nuvarande lag.

9 §.

Paragrafen motsvarar 7 § gällande lag.

De fondmedel, varom i paragrafens första stycke är fråga, har i departementsförslaget
betecknats i enlighet med terminologien i 1948 års lag om
försäkringsrörelse.

10 §.

Paragrafen motsvarar 8 § gällande lag.

Uppmjukas huvudregeln om finansieringen av överkostnaden på sätt som
förordats vid 7 §, bör den nuvarande täckningsregeln i 8 § 1943 års lag
jämkas i den del den förutsätter att överkostnaden i princip bäres till hälften
vardera av försäkringsbolaget och försäkringstagarna. Förutsättningen
för den ytterligare tillslcottsplikt som enligt stadgandet åvilar försäkringsgivaren
har därför i departementsförslaget angivits vara att sammanlagda beloppet
av de krigspremier, som enligt 8 § må uttagas, ej förslår till att täcka
den del av överkostnaden som må täckas genom uttagande av dylika premier.

11—17 §§.

Paragraferna överensstämmer helt med 9—15 §§ gällande lag.

18 §.

Paragrafen, som motsvarar 16 § i gällande lag, öppnar möjlighet för Kungl.
Maj:t att medgiva avvikelse från bestämmelserna i 3—17 §§ beträffande invaliditetsförsäkring
och viss livförsäkring. I departementsförslaget har den
nuvarande uppräkningen av försäkringsformer som avses med undantagsregeln
utökats med grupplivförsäkring och sådan livförsäkring, beträffande
vilken ansvarigheten begränsats på grund av att premiebetalningen avbrutits
i förtid (fribrev). I fråga om grupplivförsäkring — som ju saknar
egentliga fondmedel — kan vid påfrestning av försäkringsbolagens ekonomiska
resurser eljest gällande krigsansvarighet få nedskäras. Även beträffande
finansieringen av överkostnaden kan avvikelser från normalbestämmelserna
bli aktuella. För fribrevens del torde i första hand komma i fråga
undantag från reglerna om uttagandet av krigspremier.

Under första punkten upptages i paragrafen för närvarande livförsäkring
som meddelats av anstalt vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring.
I departementsförslaget har av redaktionella skäl, som redovisats i sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

band med motsvarande ändring i 1 §, ordet livränteförsäkring ersatts med
tjänstepensionsförsäkring.

19 och 20 §§.

Paragraferna överensstämmer helt med 17 och 18 §§ gällande lag.

21 §.

Paragrafen motsvarar 19 § gällande lag. Lagrummet har redaktionellt jämkats
med hänsyn till den genom 1948 års lag om försäkringsrörelse införda
möjligheten att fritt placera viss kvot av försäkringsfonden.

22 §.

Paragrafen motsvarar 20 § gällande lag.

Enligt den äldre försäkringslagen skedde återbäringen till försäkringstagarna
i form av premieåterbäring från premieåterbäringsreserven eller i
form av vinstutdelning från vinstfond. I båda fallen hade utbetalningen till
försäkringstagarna karaktären av vinstutdelning och omfattades sålunda av
förbudet i förevarande paragraf mot disposition av vinstmedel under krigstillstånd
och innan krigspremier blivit fastställda.

Genom 1948 års försäkringslag har återbäringen till följd av bl. a. principen
för medlens fondering förlorat sin vinstkaraktär. Paragrafen har därför
kompletterats så att förbudet angives omfatta — förutom utdelning av
vinst till aktieägare eller av ränta till garant — tilldelning av återbäring.

Andra stycket har omformulerats efter mönster av 67 § 2 mom. försäkringslagen.
Till skillnad mot vad som nu gäller omfattar återbetalningsskyldigheten
enligt förslaget icke tilldelad återbäring som lagstridigt utbetalats
till försäkringstagare. För dem som i bolaget medverkat till beslut om sådan
utbetalning eller verkställandet av detta kan dock ifrågakomma ersättningsskyldighet
enligt skadeståndsreglerna i försäkringslagen.

23 §.

Paragrafen, som motsvarar 21 § gällande lag, innehåller föreskrift om att
grunder skall upprättas för tillämpning av stadgandena i lagen. Beträffande
de inländska bolagen hänvisar förslaget liksom paragrafen i gällande lydelse
till bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse. I fråga om de utländska
bolagen saknades vid krigsansvarighetslagens tillkomst regler om
fastställande av grunder. Bestämmelser härom upptogs därför i denna paragraf.
Sedermera har i den nya lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket allmänna bestämmelser meddelats
om upprättande av grunder för livförsäkringsrörelse. De hittillsvarande
reglerna om grunder i fråga om utländsk anstalt har därför i departementsförslaget
ersatts med eobart en hänvisning till nyssnämnda lag.

24 §.

Paragrafen, som motsvarar 22 § gällande lag, har i departementsförslaget
redaktionellt omarbetats. Därvid har nuvarande hänvisningar till lagrum i

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 februari 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 27 januari
1959 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 19 december 1958 remitterade
förslaget till lag om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

Efter redogörelse för utlåtandet hemställer föredraganden att lagförslaget
måtte, efter jämkning och komplettering i överensstämmelse med vad
lagrådet förordat samt vissa andra mindre ändringar av redaktionell art,
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Pierre Vinde

3 Ilihang till riksdagens protokoll 1959. i samt. Nr 51

Kungi. Maj.ts proposition nr 51 år 1959

äldre lagstiftning ersatts med hänvisning till motsvarande paragrafer i de
nya lagarna om försäkringsrörelse och utländska försäkringsanstalter.

25 §.

Paragrafen motsvarar 23 § gällande lag och innehåller stadgande om straff
vid överträdelse av förbudet i 22 § första stycket mot vissa utbetalningar
innan krigspremier blivit fastställda. I departementsförslaget har paragrafen
formulerats i nära anslutning till 327 § 5. nya försäkringslagen.

26 §.

I enlighet med försäkringsinspektionens förslag har tillagts en ny paragraf
som möjliggör för Kungl. Maj:t att delegera sina befogenheter enligt lagen
till försäkringsinspektionen. Departementsförslaget har avfattats så att det
uttryckligen framgår att delegationsrätten icke avser Kungl. Maj :ts befogenhet
enligt 2 § att närmare bestämma när krigstillstånd i lagens mening
råder.

Den nya lagen torde böra träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Departementschefens hemställan

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det inom handelsdepartementet
upprättade lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Björn Bergman

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 27 januari
1959.

N ärvarande:

justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,
regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 21 januari 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
19 december 1958, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring,

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av lagbyråchefen G. Borggård.

Lagrådet yttrade:

Jämlikt 26 § äger Konungen uppdraga åt försäkringsinspektionen att i
Konungens ställe fullgöra vad som enligt lagen ankommer på Konungen,
dock ej såvitt avser beslutanderätt jämlikt 2 §. I sistnämnda paragraf upptagas
emellertid blott definitioner, av vilka den vari här åsyftade beslutanderätt
omförmäles avser begreppet krigstillstånd. Det synes därför icke vara
tillräckligt tydligt att i 26 § tala om »beslutanderätt jämlikt 2 §''» utan nödvändigt
att uttryckligen ange vad som åsyftas, nämligen »rätt jämlikt 2 §
att med avseende å lagens tillämplighet med krig, vari Sverige befinner
sig, jämställa annat förhållande».

I 1943 års lag upptogs en övergångsbestämmelse i fråga om försäkring,
som meddelats före den 1 juli 1941. Enligt denna bestämmelse skulle försäkringsgivaren
vara, såvitt anginge risksumma som ej åtnjöte krigsskydd
enligt 3 §, ansvarig i överensstämmelse med avtalet; dock att Konungen ägde
förordna om uppskov med utbetalningen. Då någon undersökning av dessa
äldre försäkringar enligt uppgift ej gjorts och ej heller lämpligen kan ske
samt det således icke kan anses uteslutet att en dylik bestämmelse i något
fall kan få praktisk betydelse, hemställer lagrådet, att en motsvarande övergångsbestämmelse
fogas vid den föreslagna nya lagen.

Ur protokollet:

Clas Amilon