Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
1
Nr 49
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående Sveriges medlemskap
i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
(IMCO); given Stockholms slott den 30 januari
1959.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om
vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att
godkänna konventionen om upprättande av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
(Inter-governmental Maritime Consultative Organisation,
IMCO). Organisationen utgör Förenta Nationernas fackorgan på sjöfartens
område.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 49
2
Kungl. Maj.ts proposition nr U9 år 1959
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 januari 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för finansdepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet fråga
om Sveriges medlemskap i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
och anför följande.
Under andra världskriget upprättade västmakterna gemensamma organ
för att samordna utnyttjandet av handelstonnage. Liknande organ fanns
också under de första åren efter kriget. Även Sverige medverkade i viss
utsträckning i dessa organ. Ett av ifrågavarande organ var Internationella
sjöfartsrådet (United Maritime Consultative Council, UMCC). Detta ägde
bestånd under tiden den 1 mars—31 oktober 1946 och hade såsom huvuduppgift
att genom utbyte av upplysningar åstadkomma viss samordning av
medlemsregeringarnas sj öfartspolitik.
Kort tid efter krigsslutet i Europa uppstod diskussion på det internationella
planet om det fortsatta behovet av ett internationellt organ på
sjöfartens område. Därvid utgick man på de flesta tongivande håll från att
ett organ för samordning på regeringsnivå av utnyttjandet av handelstonnaget
icke längre skulle vara erforderligt. Diskussionen gällde närmast,
huruvida det skulle vara av värde att upprätta ett organ för allmänt dryftande
av sjöfartens problem, särskilt spörsmål av teknisk natur. Meningarna
härom var delade; från några håll hävdades sålunda, att ett dylikt organ
icke behövdes.
I juni 1946 anmodade emellertid Förenta Nationernas generalsekreterare
Internationella sjöfartsrådet att pröva frågan. Denna behandlades av sjöfartsrådet
vid dess sista möte i oktober 1946, varefter rådet till generalsekreteraren
överlämnade ett utkast till konvention om upprättande av en mellanstatlig
rådgivande sjöfartsorganisation. Denna skulle anslutas till Förenta
Nationerna såsom dess fackorgan för sjöfarten. Organisationen skulle
ha till uppgift att dels behandla tekniska frågor inom den internationella
sjöfarten, såsom ärenden rörande sjöfartssäkerhet och navigering, dels verka
för undanröjande av statlig sjöfartsdiskriminering, dels dryfta sjöfartsfrågor,
som kunde komma att hänskjutas till organisationen av Förenta Nationerna,
dels ock underlätta utbyte av upplysningar mellan medlemsna
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959
3
tionerna i spörsmål av nu nämnda slag. Förutom en församling, omfattande
företrädare för alla medlemmar, skulle organisationen ha ett råd med
sexton medlemmar och en kommitté för sjöfartssäkerhetsfrågor ävensom
ett sekretariat.
På anmodan av Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råd, till
vilket generalsekreteraren hänskjutit frågans vidare behandling, inbjöd denne
intresserade regeringar att deltaga i en sjöfartskonferens i Geneve. Konferensen
skulle med konventionsutkastet såsom underlag behandla frågan om
upprättande av en sjöfartsorganisation. Därvid borde enligt ekonomiska och
sociala rådets mening övervägas, huruvida icke den föreslagna organisationen
skulle kunna tilläggas uppgift att befatta sig jämväl med ärenden avseende
s. k. obilliga konkurrensbegränsande åtgärder, vidtagna av sammanslutningar
av rederier.
Vid antagandet den 6 augusti 1947 av inbjudan till sjöfartskonferensen
förklarades från svensk sida, att organisationen icke borde erhålla befogenhet
att vidtaga åtgärder på det kommersiella planet. Vidare borde redan
befintliga organisationer på sjöfartsområdet få fortsätta sin verksamhet.
Den nya organisationen borde därför icke syssla med sådana uppgifter, som
redan voro föremål för organiserat internationellt samarbete.
I sjöfartskonferensen, som ägde rum under tiden den 19 februari—den 6
mars 1948, deltog trettiotvå stater, däribland Sverige och övriga nordiska
länder. Därutöver företräddes fyra stater — liksom vissa internationella
organisationer — genom observatörer. Sverige representerades av en delegation,
som omfattade företrädare från statens sida samt för redarna och
de ombordanställda.
Konferensens viktigaste spörsmål blev att fastställa den föreslagna organisationens
kompetens. Vissa sjöfartsnationer önskade från början giva
organisationen en vidsträckt kompetens att vidtaga åtgärder för motverkande
av statlig sjöfartsdiskriminering. Invändningar däremot gjordes av
de stater, bl. a. Amerikas förenta stater, som strävar att medelst olika former
av statligt stöd främja sjöfart med fartyg under egen flagg. Vad de
nordiska länderna beträffar eftersträvade dessa vid konferensen att få organisationens
verksamhetsområde begränsat till att avse endast tekniska
spörsmål, medan däremot prövningen av frågor av ekonomisk art icke ansågs
böra tillkomma organisationen.
Vad åter angår förslagen att organisationen skulle tilläggas kompetens
att dryfta sjöfartsfrågor, som kunde komma att hänskjutas till organisationen
av Förenta Nationerna, samt ärenden avseende s. k. obilliga konkurrensbegränsande
åtgärder från rederisammanslutningars sida, förklarade
de nordiska delegationerna i konsekvens med sin nyssnämnda målsättning,
att deras regeringar icke ville godtaga dessa förslag, vilka innebure, att
organisationen skulle givas befogenhet att behandla — förutom tekniska
spörsmål •— även såväl ekonomiska som kommersiella frågor. Från andra
håll gjordes gällande, att organisationen borde få en vidsträckt kompetens
i sistnämnda hänseenden.
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959
Det bör redan i detta sammanhang framhållas, att — såsom kommer att
framgå av redogörelsen av artiklarna 1 och 4 av den vid konferensen
antagna konventionen — förhandlingarna delvis utmynnade i kompromisser
i vad gäller organisationens kompetens i ekonomiska och kommersiella frågor.
Sålunda skulle visserligen organisationen erhålla befogenhet att främja
undanröjande av statlig sjöfartsdiskriminering, men statligt stöd åt utvecklingen
av den egna sjöfarten skulle därvid i och för sig icke anses utgöra
diskriminering, förutsatt att dylikt stöd icke grundades på åtgärder, ägnade
att inskränka friheten för övriga länders sjöfart att deltaga i den internationella
handeln. Vidare skulle organisationen äga att befatta sig med dels
frågor, som Förenta Nationerna hänsköte till densamma, dels ock frågor om
obilliga konkurrensbegränsande åtgärder från rederi sammanslutningars sida,
beträffande sistnämnda frågor dock endast om dessa icke kunnat lösas vare
sig inom den internationella sjöfartens egna organ eller genom direkta förhandlingar
mellan berörda länder. Därjämte torde här få erinras om att organisationen
dock i alla frågor avsågs erhålla endast rådgivande karaktär.
Resultatet av arbetet vid konferensen redovisades i en den 6 mars 1948
dagtecknad slutakt jämte fyra bilagor. Det vid konferensen framkomna,
likaledes nämnda dag dagtecknade förslaget till konvention om upprättande
av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen med två till konventionen
hörande bilagor godkändes av tjugo av de trettiotvå i konferensen
deltagande delegationerna. De skandinaviska delegationerna avstod från att
rösta. En av slutaktens bilagor innefattar en resolution om upprättande av
en förberedande kommitté med uppgift att — intill dess organisationen träder
i verksamhet — handlägga ärenden, som har samband med organisationens
tillkomst. Kommittén skall bestå av representanter för följande tolv
länder, nämligen Amerikas förenta stater, Argentina, Australien, Belgien,
Canada, Frankrike, Grekland, Indien, Nederländerna, Norge, Storbritannien
och Sverige.
Texten till själva slutakten och till konventionen jämte den senares två bilagor
torde i engelsk originalversion samt i svensk översättning få fogas såsom
bilagor (Bilaga A och B) till statsrådsprotokollet i detta ärende. Jag ber
att i det följande först få redogöra för det huvudsakliga innehållet i konventionens
bestämmelser.
Konventionen om upprättande av Mellanstatliga rådgivande
sj öfartsorganisationen
I konventionens del I anges organisationens syften. Såsom
framgår av artikel 1 är dessa:
att utgöra ett organ för mellanstatligt samarbete i fråga om statlig handläggning
av alla slags tekniska spörsmål avseende internationell handelssjöfart
samt att främja införande av högsta möjliga standard i fråga om
sjöfartssäkerhet och navigering (mom. a),
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
att verka för upphävande av statlig diskriminering och onödiga statliga
restriktioner på den internationella handelssjöfartens område i syfte att
därigenom främja tillgång utan diskriminering på tonnage för världshandeln,
varvid stöd, som en regering lämnar sitt lands sjöfart för dess utveckling
och av beredskapshänsyn, icke i och för sig skall anses utgöra diskriminering,
förutsatt att dylikt stöd icke innebär inskränkning i friheten för
övriga länders fartyg att deltaga i den internationella handeln (mom. b),
att under förutsättningar, som anges i konventionens artikel 4, dryfta
ärenden rörande obilliga konkurrensbegränsande åtgärder från rederisammanslutningars
sida (mom. c),
att diskutera varje sjöfartsfråga, som må hänskjutas till organisationen
av något Förenta Nationernas under- eller fackorgan (mom. d), samt
att ombesörja utbyte av upplysningar mellan regeringarna i frågor, som
behandlas av organisationen (mom. c).
I konventionens del II beskrives organisationens uppgifter. I artikel 2
fastslås sålunda, att organisationens verksamhet skall ha rådgivande karaktär.
Enligt artikel 3 skall organisationen framlägga rekommendationer
i ärenden inom ramen för dess i artikel 1 angivna syften, i den mån
dylika ärenden hänskjutes till organisationen av medlem, av något Förenta
Nationernas under- eller fackorgan eller av annan mellanstatlig organisation.
Den skall vidare ombesörja utarbetande av utkast till konventioner,
avtal eller andra lämpliga akter, rekommendera dessa utkast till
antagande samt, när så anses nödvändigt, sammankalla konferenser. I artikel
4 finnes bl. a. de förut antydda särbestämmelserna om organisationens
behandling av obilliga konkurrensbegränsande åtgärder från rederisammanslutningars
sida. Där stadgas till en början, att alla frågor, som av organisationen
anses kunna lösas inom den internationella sjöfartens egna organ,
skall hänskjutas till dessa. Vidare föreskrives, att — därest organisationen
finner, att ett ärende avseende konkurrensbegränsande åtgärder icke kan
avgöras på nu nämnt sätt — ärendet skall upptagas till behandling på framställning
av medlem, förutsatt att ärendet först varit föremål för direkta
förhandlingar mellan berörda medlemmar.
I konventionens del III, som omfattar artiklarna 5—11, behandlas frågan
om in e d 1 e in s k a p i organisationen. Medlemskap är öppet för stater,
som är medlemmar av Förenta Nationerna, samt för stater, som utan att vara
medlemmar i Förenta Nationerna deltagit i 1948 års sjöfartskonterens i
Geneve. Övriga stater kan bli medlemmar, dock på villkor, att två tredjedelar
av organisationens medlemmar samtycker därtill. Område, för vars
internationella förbindelser eu medlem ansvarar och för vilket konventionen
givits giltighet, kan bli associerad medlem. Motsvarande gäller i fråga om
område, som förvaltas av Förenta Nationerna. Eu associerad medlem skiljer
sig från eu annan medlem därigenom, att den förstnämnde saknar rösträtt
och valbarhet till organisationens råd och sjöfartssäkcrhetskommitlé.
Förenta Nationernas generalförsamling kan avstänga stat eller område från
medlemskap i organisationen.
6
Kungi. Maj. ts proposition nr \9 år 1959
Del IV — artikel 12 — innehåller föreskrifter om organisationens o r g a n.
I artikeln stadgas, att organisationen skall ha en församling, ett råd, en
sjöfartssäkerhetskommitté och sådana underorgan, som må befinnas påkallade.
Dessutom skall finnas ett sekretariat.
I del V, som utgöres av artiklarna 13—16, återfinnes bestämmelser om
församlingen. Denna består av alla organisationens medlemmar och
skall hålla ordinarie möte en gång vartannat år; extra möte skall hållas
sextio dagar efter det att antingen en tredjedel av medlemmarna eller rådet
uttryckt önskemål därom. Möte är beslutmässigt, då eu majoritet av medlemmarna
är närvarande. Församlingen skall bl. a. välja medlemmar i rådet
och sjöfartssäkerhetskommittén, upprätta sådana underorgan, som befinnes
påkallade, träffa avgörande i ärenden, som hänskjutes till församlingen
av rådet, fastställa budget och avgöra finansieringsfrågor, yttra sig
över organisationens räkenskaper samt taga ställning till förslag till de rekommendationer,
som organisationen skall framlägga. I sistnämnda hänseende
är det dock rådets sak — i förekommande fall sjöfartssäkerhetskommitténs
via rådet — att formulera förslag till rekommendationer jämte
eventuella avtalsutkast och liknande handlingar. Godtager församlingen icke
dessa textförslag, skall de sändas tillbaka till rådet med församlingens
kommentarer. Församlingen kan på rådet överlåta varje ärende inom ramen
för organisationens verksamhet utom befogenheten att besluta om rekommendationer
om antagande av bestämmelser rörande sjöfartssäkerhet.
Om rådet stadgas i del VI. Enligt artikel 17 skall rådet ha sexton medlemmar,
varav sex skall vara regeringar i de länder, som har det största
intresset av att ställa sjötransporttjänster till förfogande, och sex skall vara
regeringar i de andra länder, som har det största intresset i internationell
sjöburen handel. Av de övriga fyra medlemmarna skall församlingen välja
två bland regeringarna i länder, som har ett avsevärt intresse av att ställa
sjötiansporttjänster till förfogande, och två bland regeringarna i länder,
som har ett avsevärt intresse i internationell sjöburen handel. — Artikeln
hänvisar till en av de förut angivna båda bilagorna till konventionen, nämligen
Bilaga /. I denna, till vilken torde få hänvisas, anges, hur det första rådet
skall sammansättas. Här må endast nämnas, att enligt nämnda bilaga det
första rådet skall bestå av Grekland, Nederländerna, Norge, Sverige, Storbritannien
och Amerikas förenta stater samt av Argentina, Australien, Belgien,
Canada, Frankrike och Indien ävensom av ytterligare fyra stater.
I syfte att klarlägga, vilken sammansättning rådet skall ha under en
nästkommande ämbetsperiod, skall enligt artikel 18 rådet självt fastställa,
vilka länder som har det största intresset respektive ett avsevärt intresse
av att tillhandahålla sjötransporttjänster. Dessa avgöranden skall träffas
genom majoritetsbeslut, inbegripet majoritet av nyssnämnda båda kategorier.
I motsvarande ordning skall rådet fastställa, vilka länder som har det
största intresset i internationell sjöburen handel. Att märka är emellertid,
att rådet icke har att befatta sig med nomineringar för den fjärde kategorien,
nämligen de två länderna med ett avsevärt intresse i internationell
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
sjöburen handel. Enligt artikel 19 skall rådets ämbetsperiod vara från slutet
av ett ordinarie församlingsmöte till slutet av det nästa. Rådsmedlem
skall kunna väljas om. Rådsmöte är enligt artikel 20 beslutmässigt, då tolv
medlemmar är närvarande. Möte skall hållas på lämplig plats och så ofta,
som rådets ordförande eller minst fyra rådsmedlemmar finner nödvändigt.
I artikel 21 bestämmes, att medlem av organisationen, som icke ingår i rådet,
skall inbjudas till möten om frågor av särskilt intresse för denna medlem,
som därvid icke skall äga rösträtt i rådet. Rådet skall enligt artikel 22
vidarebefordra sjöfartssäkerhetskommitténs rekommendationer till församlingen
eller, då denna icke sammanträder, till medlemmarna direkt. Ärenden
inom sjöfartssäkerhetskommitténs verksamhetsområde får icke behandlas
av rådet, förrän kommittén yttrat sig däröver. Enligt artikel 23
skall rådet med församlingens godkännande utse generalsekreterare och ombesörja
anställning av övrig erforderlig personal. Rådet skall enligt artiklarna
24 och 25 vid varje ordinarie församlingsmöte framlägga verksamhetsberättelse
och budgetförslag. Enligt artikel 26 äger rådet sluta avtal för
organisationen med andra organisationer. Dylika avtal skall underställas
församlingen för godkännande. I övrigt skall enligt artikel 27 rådet mellan
församlingsmötena fullgöra alla organisationens uppgifter, utom befogenheten
att taga ställning till förslag till de rekommendationer till organisationens
medlemmar, som avser antagande av bestämmelser rörande sjöfartssäkerhet.
Regler om sjöfartssäkerhets kommittén är intagna i del
VII. Kommittén skall enligt artikel 28 ha fjorton medlemmar, vilka skall
vara regeringar med betydande intressen i sjöfartssäkerhet. Minst atta skall
företräda de största sjöfartsländerna. Återstoden skall representera andra
länder med motsvarande intressen, exempelvis länder, varifrån sjöfarten erhåller
arbetskraft till fartygen. Vid val till kommittén skall hänsyn också
tagas till önskvärdheten av lämplig fördelning av medlemsplatserna mellan
de viktigaste geografiska områdena. Ämbetsperioden är fyra år. Medlem kan
omväljas. Sjöfartssäkerhetskommittén skall enligt artikel 29 behandla olika
i artikeln närmare angivna frågor avseende sjöfartssäkerhet. Kommittén
skall i dylika frågor upprätthålla nära förbindelser med andra mellanstatliga
organ på transport- och kommunikationsväsendets område. Kommittén
skall enligt artikel 31 hålla ett möte årligen och i övrigt då minst fem av
dess medlemmar begär det. För beslutmässighet fordras, att en majoritet
av dess medlemmar är närvarande. I behandling av fråga av särskilt intresse
för någon medlem av organisationen, som icke ingår i kommittén,
skall enligt artikel 32 denna medlem inbjudas alt deltaga utan rösträtt.
I del VIII — artiklarna 33 - 38 — upptages bestämmelser om sekretariatet.
Detta skall innefatta en generalsekreterare, eu sekreterare för
sjöfartssäkerhetskommittén och i erforderlig omfattning ytterligare personal,
att utväljas av generalsekreteraren. Sekretariatets förpliktelser och arbetssätt
motsvarar i övrigt vad som brukar gälla för mellanstatliga organisationer.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
I del IX behandlas frågor om organisationens finanser. För närmare
kännedom om bestämmelserna härutinnan hänvisas till artiklarna 39_42.
Del X — artikel 43 — innehåller regler om röstning i församlingen,
rådet och sjöfartssäkerhetskommittén. Varje medlem skall ha en röst. I allmänhet
skall, såvida icke för särskilda fall annat överenskommits genom internationellt
avtal, beslut fattas av majoriteten av närvarande och röstande
medlemmar. Medlem, som nedlägger sin röst, skall anses såsom icke röstande.
I de fall, då två tredjedels majoritet erfordras, skall under samma
förutsättning denna majoritet beräknas på närvarande medlemmar.
Enligt del XI —- artikel 44 ■— skall organisationens säte upprättas
i London, såvida församlingen icke med två tredjedels majoritet träffar
annat beslut. Rådet äger dock besluta om församlingsmöte på annan plats.
De båda följande delarna — del XII och XIII — innehåller föreskrifter om
förbindelserna med Förenta Nationerna och andra
organisationer respektive om juridisk status, privilegier
och immunitet för organisationen. För närmare kännedom om bestämmelserna
om ifrågavarande förbindelser hänvisas till artiklarna 45—
^9- — Enligt artikel 50 skall frågor om status m. in. regleras i samordning
med Förenta Nationernas allmänna konvention om privilegier och immuniteter
för fackorganen. I artikel 51 hänvisas till den andra av konventionens bilagor,
Bilaga II. Denna, till vilken torde få hänvisas, upptager provisoriska
bestämmelser om organisationens juridiska status in. in.
I del XIV behandlas frågan om ändringar av konventionen. Ändringsförslag
skall enligt artikel 52 underställas medlemmarna minst sex
månader före det församlingsmöte, vid vilket förslagen skall behandlas. För
antagande av ändringsförslag fordras, att detsamma godtagits av församlingen
med två tredjedels majoritet, däri inbegripen en majoritet av rådets
medlemmar, samt att det uppnår godkännande av två tredjedelar av organisationens
medlemmar, de associerade medlemmarna icke inräknade. Ändringen
träder i kraft tolv månader efter det att sistnämnda villkor uppfyllts.
Medlem kan före ikraftträdandet avgiva en förklaring att ändringen
icke godkännes, varvid densamma icke blir giltig gentemot ifrågavarande
medlem. Dock kan församlingen vid tidpunkten för ändringsförslagets godtagande
besluta med två tredjedels majoritet, att medlem, som avgivit dylik
förklaring och icke godkänner ändringen inom tolv månader efter dess
ikraftträdande, vid utgången av denna tid skall vara utesluten ur organisationen.
I artiklarna 53—54 finns föreskrifter om deposition av ändring och
förklaring.
Av de nästa två delarna av konventionen innehåller del XV — artikel 57
— bestämmelser om konventionens tolkning och i del XVI upptages
diverse stadgande n, nämligen om undertecknande och godkännande
(artikel 57), om icke självstyrande områden (artikel 58) och om utträde
(artikel 59). Enligt sistnämnda artikel kan medlem, sedan konventionen varit
i kraft i tolv månader, utträda ur organisationen genom att med tolv månaders
varsel avgiva skriftlig förklaring därom.
Kungl. j\l(ij:ts proposition nr 49 år 1959 9
I del XVII, omfattande konventionens fyra sista artiklar —- artiklarna 60
—63 — upptages stadganden om konventionens ikraftträdande. Här
må endast nämnas, att enligt artikel 60 konventionen skall träda i kraft,
så snart den ratificerats av tjugoen stater, varav minst sju skall ha handelsflottor
uppgående till minst en miljon bruttoregisterton vardera.
Dröjsmålet med konventionens ikraftträdande och orsakerna härtill
Ikraftträdandet enligt konventionens artikel 60 skedde först den 17 mars
1958, således nästan jämnt tio år efter konventionens tillkomst.
För närvarande räknar organisationen bland sina medlemmar fjorton
stater, som har handelsflottor med en bruttodräktigliet av minst en miljon
registerton, nämligen Argentina, Canada, Frankrike, Förenta staterna,
Grekland, Italien, Japan, Liberia, Nederländerna, Norge, Panama, Sovjetunionen,
Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Övriga medlemmar
är sexton till antalet, nämligen Australien, Belgien, Burma, Dominikanska
republiken, Ecuador, Förenade arabrepubliken, Haiti, Honduras,
Indien, Iran, Irland, Israel, Mexico, Pakistan, Schweiz och Turkiet, vad Indien
beträffar dock med visst, ännu icke godkänt förbehåll. Dessutom har
ratifikation företagits av den kinesiska regimen på Formosa. Norge ratificerade
så sent som den 29 december 1958. LTanför organisationen står
alltjämt — förutom Sverige — bl. a. Danmark och Finland samt de östeuropeiska
länderna utom Sovjetunionen.
I anledning av konventionens ikraftträdande har organisationen nyligen
börjat sin verksamhet. Orsakerna till det långa dröjsmålet är av följande
slag.
Vad först beträffar de utpräglade sjöfartsländer, som hållit sig utanför
organisationen — d. v. s. främst de nordiska länderna, av vilka dock Norge
såsom nämnts för kort tid sedan biträtt konventionen — har dessa ansett,
att samarbetet i stort sett skötts tillfredsställande inom den internationella
sjöfartens egna organ och — i vad avser förefintliga inellanstatliga överenskommelser
på olika sjöfartstekniska och nautiska områden — av den regering,
nämligen i första hand den brittiska, som hittills betrotts med administrationen
av dylika överenskommelser. Vidare har befarats, att en mellanstatlig
organisation, vars medlemmar till betydande del väntades komma att
vara länder med önskan att snabbt bygga upp egna handelsflottor, skulle
med den utformning konventionen erhållit kunna utnyttjas för försök till
tonnagekvoteringar och andra statliga ingripanden av ekonomisk eller kommersiell
natur med avseende på den internationella sjöfarten.
Också många av de stater, som icke traditionellt brukar betecknas såsom
sjöfartsländer — även om de i ett par fall bar icke obetydliga handelsflottor
bar funnit konventionen i dess nuvarande skick otillfredsställande.
Exempel på dylika länder är latinamerikanska stater och Indien samt i viss
mån de östeuropeiska staterna. Det kan antagas, att sådana länder som bär
avses ofta tvekar alt binda sig med hänsyn till att organisationen äger be
-
10
Kangl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
fogenhet i fråga om statlig sjöfartsdiskriminering. Å andra sidan bär ifrågavarande
bestämmelser befunnits tillfredsställande för flera länder inom
denna kategori, eftersom konventionen ratificerats av vissa stater, som gjort
sig kända för sjöfartsdiskriminering och knappast för närvarande torde ämna
avstå därifrån.
Den starkaste invändningen från sådana stater, som icke är sjöfartsländer,
synes i övrigt rikta sig mot det inflytande, som konventionen tillförsäkrar
sjöf artsländerna i organisationen. Såsom framgår av redogörelsen för artikel
17 i konventionen skall ju nämligen rådet till hälften bestå av länder
med viktiga intressen att tillhandahålla tonnage. Stora utsikter torde vidare
finnas för att även flera av de rådsmedlemmar, som utsetts med hänsyn till
sina intressen i sjöburen handel, har betydande handelsflottor och redan av
detta skäl ser sina intressen i stor utsträckning sammanfalla med de utpräglade
sjöfartsländernas.
De länder, vilkas regeringar uppträtt såsom de främsta tillskyndarna av
organisationens upprättande — detta gäller närmast Förenta staternas och
Storbritanniens regeringar — har sålunda fått konstatera, att allvarliga betänkligheter
uttalats mot konventionen såväl från utpräglade sjöfartsländer
som från länder, vilkas uppfattning i ekonomiska och kommersiella sjöfartsfrågor
allmänt sett är en helt annan än förstnämnda länders. Båda dessa
grupper av länder förhöll sig under de första åren efter konventionens tillkomst
i stort sett helt avvaktande till densamma.
Tidigare åtgärder på svensk sida i fråga om konventionen
Beträffande frågan om Sveriges medlemskap i organisationen har, efter
remisser, yttranden inkommit i två omgångar, nämligen dels år 1951, dels
ock efter konventionens ikraftträdande den 17 mars 1958. Under mellantiden
vidtogs såväl i Sverige som på det internationella planet åtgärder, som avsåg
konventionen. För såväl yttrandena som ifrågavarande åtgärder kommer
i det följande redogörelse att lämnas i tidsföljd.
Yttrandena år 1951
Yttrande avgavs den 25 maj 1951 av kommerskollegium, som i sin tur
berett Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet
och Svenska sjöfolksförbundet tillfälle att yttra sig i
ärendet. Redareföreningen inkom med två yttranden, medan övriga organisationer
icke lät sig avhöra.
I yttrandena från Sveriges redareförening anföres bl. a., att föreningen avråder
från att Sverige ansluter sig till organisationen, som föreningen anser
vara obehövlig. Det framhålles, att det är helt olämpligt, att organisationen
— såsom konventionen gör möjligt — handlägger rent kommersiella
frågor. Föreningen framhåller, att en anslutning till organisationen, som
icke synes få världsomfattande karaktär, skulle medföra ej oväsentliga
Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 19ö9
11
kostnader och dessutom svårigheter för både staten och sjöfartsnäringen att
avvara det antal sakkunniga personer, som erfordras för de omfattande och
långvariga överläggningar, som måste komma att försiggå inom organisationen.
Kommerskollegium förklarar sig icke kunna tillstyrka att Sverige ansluter
sig till konventionen, eftersom dess tillämpningsområde blivit större än
som ur svensk synpunkt kan anses tillrådligt. Under erinran om att kommersiella
frågor, d. v. s. sådana som sedvanemässigt handhas av rederinäringens
utövare, kan komma att behandlas av den tilltänkta organisationen,
understryker kollegium särskilt, att organisationen trots sin karaktär av
blott rådgivande institution kan befaras komma att tjäna såsom instrument
för sjöfartspolitiska förfoganden (fraktregleringar o. d.), som kan lända
mindre men i och för sig betydande sjöfartsnationer — sådana som de skandinaviska
— till skada. Kollegium framhåller, att därest organisationen
likväl kommer till stånd, även Sverige bör biträda konventionen, enär organisationens
befogenheter är så vittgående att det är av vikt att Sverige då får
tillfälle att inom organisationens ram bevaka sina intressen i samarbete
med övriga nordiska länder.
Vissa framställningar under åren 1952—1954 rörande konventionen
I skrivelse den 13 december 1952 återkommer Sveriges redareförening till
frågan om godkännande av konventionen. Därvid erinras om att föreningen
vid upprepade tillfällen ultalat farhågor för att organisationen skulle
kunna befatta sig med kommersiella frågor. Under framhållande av att
från utländskt håll gjorts vissa uttalanden under hand av innehåll, att
organisationen sannolikt icke kommer att befatta sig med dylika frågor,
betonar föreningen, att det i sådant fall icke skulle vara nödvändigt att giva
organisationen befogenheter, vilka den kan väntas icke komma att begagna.
Föreningen upplyser, att man dock icke vill motsätta sig att det
upprättas ett internationellt forum för behandling av rent tekniska sjöfartsfrågor
och att det i sådant syfte inrättas ett mindre sekretariat i London.
Föreningen uttalar, att konventionen i föreliggande skick icke bör ratificeras
av Sverige, men att förslag bör framställas att sådant sekretariat
upprättas eller — därest förslaget härutinnan icke skulle vinna anslutning
— att konventionen ändras så, att organisationens uppgifter inskränkes till
att omfatta tekniska spörsmål.
I skrivelse den 17 januari 1953 framhåller Svenska sjöfolksförbundet bl. a.,
att den brist på en mellanstatlig sjöfartsorganisation, som vid olika tillfällen
beklagats av Internationella transportarbetarefederationen och andra internationella
organisationer, innebär att möjlighet saknas till samlade aktioner
avseende sjöräddningsväsendet, radiosändningar och väderleksrapportering
o. s. v. Förbundet anhåller, att Sverige ratificerar konventionen.
Redareföreningen behandlar ånyo frågan i skrivelse den 24 juni 1954.
Föreningen framhåller, all behovet av en mellanstatlig sjöfartsorganisation
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 4.9 år 1959
visserligen över huvud är tvivelaktigt men att man — därest eu dylik organisation
anses böra skapas — varken från de nordiska ländernas sida eller
inom sjöfartskretsar i andra länder har något att erinra mot en internationell
organisation, som har att befatta sig endast med tekniska och
nautiska spörsmål. Från föreningens sida gör man gällande, att del för
de nordiska staternas del icke torde innebära några nämnvärda olägenheter
att stå utanför organisationen vid ett ikraftträdande av konventionen.
Föreningen anhåller, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att de nordiska
länderna gemensamt skulle deklarera att de icke har för avsikt att ratificera
konventionen i dess föreliggande form även om den skulle träda i kraft,
ävensom att i samband med en dylik deklaration förslag måtte framläggas
om en sådan ändring av konventionen att dess område inskränktes till att
avse enbart sådana spörsmål som nyss nämnts.
I anledning av Redareföreningens skrivelse anför kommerskollegium den
8 juli 1954, att det måhända skulle finnas utsikt att vinna gehör för förslag
att begränsa konventionens tillämpningsområde, därest ett förslag härom
framställdes av de nordiska länderna gemensamt, och förordar därför
en undersökning av förutsättningarna för en dylik aktion.
Olika försök att begränsa organisationens verksamhetsområde
Sedan det framemot mitten av 1950-talet visat sig, att så många stater
ratificerat konventionen att organisationen måhända omsider skulle komma
till stånd, beslöt man på svensk, dansk och norsk sida att pröva möjligheterna
av att få till stånd en ändring i konventionen. Ändringen skulle innebära,
att de kontroversiella element, som statlig sjöfartsdiskriminering och
privata konkurrensbegränsande åtgärder utgör, skulle undanröjas. Dessa
överväganden ledde till ett förslag om en ändring av konventionen därhän,
att organisationen i princip icke skulle få andra uppgifter än tekniska och
nautiska. Ändringsförslaget, som överlämnades till Förenta Nationernas generalsekreterare
hösten 1954, avsågs av förslagsställarna skola behandlas
av en för ändamålet särskilt sammankallad sjöfartskonferens.
Det skandinaviska förslaget prövades i början av år 1955 av Förenta Nationernas
ekonomiska och sociala råd samt av vederbörande underorgan till
detta, men förkastades där med stor majoritet. Ärendet togs från norsk sida
på nytt upp i Förenta Nationernas generalförsamling samma år, även där i
stort sett utan framgång.
Från svensk sida har man med visst norskt och danskt stöd senare vid
ett par tillfällen på diplomatisk väg bragt frågan på tal med ett stort antal
länder. Därvid har understrukits, att det bästa sättet att utan ytterligare
dröjsmål få till stånd en på många håll önskad organisation med tillräckligt
stor anslutning för att kunna bedriva ett effektivt samarbete i tekniska
sjöfartsfrågor vore att begränsa organisationens uppgifter till just dylika
frågor, låt vara i vidsträckt bemärkelse.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.9 är 1959
Ehuru vederbörande myndigheter i åtskilliga länder uttalade viss förståelse
för de skandinaviska synpunkterna, såväl i samband med förslagen i
Förenta Nationerna som då saken på diplomatisk väg upptagits från svensk
sida, visade man sig knappast på något håll beredd att medverka till en
ändring i konventionen, innan densamma trätt i kraft. Från de länders sida,
som redan ratificerat konventionen, hänvisade man i regel därvid till företagen
ratifikation och förklarade, att öppet stöd åt den skandinaviska ståndpunkten
skulle innebära ett otänkbart frånfallande av denna åtgärd. De
skandinaviska staterna uppmanades i stället att själva ratificera konventionen
och verka för en ändring, sedan organisationen väl kommit till stånd.
Att ifrågavarande strävanden från nordiskt håll samt motsvarande ansträngningar
från redareorganisationer i olika länder omsider burit frukt
visade sig emellertid vid det sammanträde med organisationens
förberedande kommitté, som i anledning av konventionens
ikraftträdande hölls i New York i juni 1958. Sammanträdet hade till
ändamål att bl. a. bestämma datum för det första församlingsmötet samt
uppgöra förslag till program och budget för organisationen under de första
två åren av dess verksamhet. I detta sammanträde deltog svenska, norska,
grekiska och indiska representanter, oaktat icke något av deras länder då
ännu anslutit sig till organisationen. Vidare företräddes Italien och Japan,
som anslutit sig till organisationen men icke ingick i förberedande kommittén,
genom observatörer.
Från skandinavisk, grekisk och indisk sida framfördes samstämmigt önskemålet
om eu begränsning av organisationens uppgifter till att avse i vidsträckt
mening tekniska spörsmål. Den svenska delegationen efterlyste i
anslutning härtill förslag till en dylik begränsning i praktiken, för den händelse
övriga länder icke bedömde det lämpligt att redan vid församlingens
första möte lägga fram förslag om en konventionsändring.
Så gott som alla de vid kommittésammanträdet närvarande delegationerna
förklarade sig dela de skandinaviska, grekiska och indiska synpunkterna.
Kommittén beslöt enhälligt att förelägga församlingen ett programförslag
för de första två verksamhetsåren, omfattande endast tre kategorier av
ärenden, alla av teknisk natur, nämligen sjöfartssäkerhets-, oljeskade- och
skeppsmätningsfrågor. Dessutom konstaterades emellertid, att organisationen
i sin egenskap av Förenta Nationernas fackorgan icke skulle kunna undandraga
sig att upptaga sjöfartsspörsmål, som kunde komma att hänskjutas
till densamma av moderorganet. Förenta staternas delegation uttalade
därvid den åsikten, att även sistnämnda spörsmål borde vara av teknisk
natur.
Förslaget till budget och personalstat för de första två åren utformades
med hänsyn till det sålunda begränsade programmet. Personalen skulle inklusive
generalsekreteraren omfatta sex tjänstemän jämte erforderlig biträdespersonal.
1 detta sammanhang förklarades från brittiskt håll, att Storbritannien
avsåge att fram till den konferens om översyn av gällande sjöfartssäkerhetskonvention,
som torde komma att äga rum år 1960, med den
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959
nya organisationens samtycke fortsätta att i praktiken administrera de
mellanstatliga överenskommelser på sjöfartsområdet, för vilka Storbritannien
hittills tjänstgjort såsom depositionsland.
I samband med kommittésammanträdet ställde ett par representanter i
utsikt, att deras länder skulle stödja eventuella nordiska försök vid ett senare
och mera lägligt tillfälle att få till stånd en ändring i konventionen.
Yttrandena år 1958 m. m.
Frågan om ett godkännande av konventionen i det nya läge, som uppstått
efter konventionens ikraftträdande och efter den förberedande kommitténs
sammanträde, underställdes sjöfartsstyrelsen, statskontoret, Sveriges
redareförening, Stockholms rederiförening, Rederiföreningen för mindre
fartyg, Sjöassuradörernas förening, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska
stewardsföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet
för yttrande genom en inom handelsdepartementet upprättad,
den 29 juli 1958 dagtecknad promemoria. Av promemorian framgick,
att man vid diskussionerna om problemet, huruvida ett godkännande av konventionen
bör ske, i huvudsak anslutit sig till endera av följande två ståndpunkter,
nämligen att antingen bör Sverige icke godkänna konventionen, så
länge den innehåller bestämmelser om att ekonomiska och kommersiella frågor
skall kunna behandlas av organisationen, eller också bör Sverige godkänna
konventionen i dess nuvarande utformning men såsom medlem av
organisationen verka för att stadgandena om organisationens kompetens i
ekonomiska och kommersiella spörsmål utgår ur konventionstexten.
Statskontoret, som endast uttalat sig om frågan om kostnaderna för ett
medlemskap i organisationen, framhåller, att för ändamålet erforderliga
medel torde böra äskas å riksstaten under särskilt härför avsett anslag under
tionde huvudtiteln.
Icke i något av de övriga yttrandena har man uttryckt eu negativ inställning
till en organisation med uppgift att främja samarbete enbart i frågor
av teknisk natur. Däremot intager man genomgående en avvisande hållning
beträffande de stadganden i konventionen, varigenom spörsmål av
ekonomisk och kommersiell karaktär lagts inom organisationens arbetsområde.
I anslutning till de synpunkter, som sålunda framförts, har i yttrandena
intagits olika ståndpunkt till frågan om godkännandet av konventionen.
Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening och Sjöassuradörernas
förening ansluter sig därvid utan förbehåll till det första av de förut angivna
båda alternativen, alltså att Sverige bör avvakta att godkänna konventionen,
intill dess densamma ändrats att avse endast tekniska och nautiska
spörsmål. Av övriga remissinstanser förklarar sig de ombordanställdas
organisationer föredraga det andra alternativet, nämligen att Sverige godkänner
konventionen sådan den nu föreligger men inom organisationen verkar
för att en sådan ändring som nyss sagts kommer till stånd. Sjöfartssty
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
15
relsen och Rederiföreningen för mindre fartyg är tveksamma men väljer
—- under vissa förutsättningar — även det senare alternativet.
Sveriges redareförening hänvisar dels till en vid sammanträde den 16
april 1958 av företrädare för redareorganisationer i ett stort antal länder
inom ramen för internationella sjöfartskammaren antagen resolution, enligt
vilken den nya organisationens uppgifter bör begränsas till frågor av
teknisk och nautisk natur, dels ock till ett sammanträde den 5 september
1958 mellan representanter för de nordiska ländernas redareorganisationer,
varvid man enhälligt beslutat bestämt avråda respektive regeringar från att
godkänna konventionen, innan densamma ändrats så, att organisationens
verksamhet begränsats på angivet sätt. Redareföreningen framhåller, att enligt
dess uppfattning sådana nya förhållanden på senare tid ej inträtt, som
motiverar en ändring i dess tidigare i olika sammanhang deklarerade inställning.
Stockholms rederiförening instämmer helt i vad som anförts av Redareföreningen.
Sjöassuradörernas förening förklarar sig kunna tillstyrka svensk medverkan
i internationellt samarbete rörande sjöfartstekniska och nautiska
frågor. Vad beträffar spörsmål av ekonomisk och kommersiell karaktär inskränker
sig föreningen till att konstatera, att man från nordisk sida redan
vid 1948 års Genéve-konferens bestämt avvisat tanken att organisationens
kompetens skulle omfatta dylika spörsmål. Föreningen erinrar om att denna
nordiska ståndpunkt, som vidhållits under de mellanliggande årens diskussioner
i ämnet, nu fått gehör i så måtto att även andra sjöfartsländer är
beredda att i praktiken begränsa organisationens närmaste verksamhetsprogram
till de tekniska och nautiska frågorna. Om denna ändrade hållning
är allvarligt menad, anför föreningen, bör den logiska konsekvensen vara att
konventionen ändras. Föreningen förklarar sig finna det sannolikt, att Sverige
skulle ha större möjligheter att få en ändring av konventionen till stånd,
om ändringen ställes såsom villkor för en anslutning än om krav härom
framföres först efter det att en anslutning skett. Denna villkorliga position
får enligt föreningens mening givetvis en större tyngd, om den stödes av
samtliga nordiska länder.
Sjöfartsstyrelsen anför till en början.
De ekonomiska och kommersiella frågor, som enligt konventionen tillhör
organisationens arbetsområde, har hittills i stort sett icke varit föremål
för mellanstatliga förhandlingar av mera världsomfattande karaktär. Frågor
av detta starkt intressebetonade slag lämpar sig över huvud icke för rådslag
och ställningstagande i en organisation av den till tänkta karaktären.
Därtill kommer att med hänsyn till den numerära övervikt, som icke-sjöfartsländer
och länder med små handelsflottor kan väntas få i organisationens
församling, stor risk finns för att denna kommer att ge uttryck för
starkt sjöfartsprotektionistiska tendenser och därigenom direkt skada den
svenska sjöfartens intressen. För utvecklingen av sjöfartsnäringen i Sverige
liksom i övriga nordiska länder är fri sjöfart eu väsentlig förutsättning. Enligt
styrelsens bedömning kommer det att finnas väsentligt större möjlig
-
16 Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959
heter att i praktiken arbeta för detta önskemål vid sidan om än inom organisationen.
Styrelsen säger sig vara medveten om att — sedan organisationen nu kommit
till stånd — ett avståndstagande från densamma kan medföra vissa
nackdelar med hänsyn till dess uppgifter på det tekniska och nautiska planet.
Styrelsen fortsätter.
Man torde kunna förutsätta, att huvuddelen av existerande internationella
överenskommelser av teknisk och nautisk karaktär successivt kommer
att anknytas till organisationen. Med nutidens snabba tekniska utveckling
är det ofrånkomligt att överenskommelserna regelbundet överses och i den
mån så erfordras ändras och utbygges. Förhandlingar i dessa frågor torde
komma att föras i organisationens regi. Det har enligt styrelsens erfarenhet
otvivelaktigt varit möjligt att — i synnerhet genom en fast nordisk sammanhållning
— med hittillsvarande former för det internationella samarbetet
på sjöfartens tekniska och nautiska områden få avsevärt gehör för
de synpunkter, som i skilda avseenden framförts bl. a. från svensk sida.
Skulle Sverige och Norden stå utanför den nya organisationen kommer detta
att medföra en väsentlig begränsning av våra möjligheter att påverka utvecklingen.
Sverige torde visserligen även om det icke är medlem i organisationen
komma att beredas möjlighet att ansluta sig till de av organisationen
administrerade konventionerna. Våra möjligheter att aktivt arbeta
för genomförande av olika förslag torde däremot bortfalla. Nu nämnda nautiskt-tekniska
aspekter får emellertid trots den betydelse de otvivelaktigt
har, enligt styrelsens uppfattning icke vara avgörande i frågan om en svensk
ratifikation av konventionen. Bestämmande härvidlag bör främst vara återverkningarna
från ekonomisk och kommersiell synpunkt på de svenska sjöfartsintressena
av en anslutning. Det är naturligt, att organisationen även
utan svenskt deltagande kan fatta beslut, som ofördelaktigt påverkar de
ekonomiska förutsättningarna för vår sjöfart. I vad mån så kan ske heror
emellertid i hög grad av huruvida organisationen kommer att få den världsomspännande
karaktär, som en dylik organisation måste ha för att kunna
göra auktoritativa uttalanden avseende den internationella sjöfartens ekonomiska
och kommersiella spörsmål. Därest samtliga nordiska länder stode
utanför organisationen, komme detta, med hänsyn till de nordiska ländernas
ställning i sjöfartshänseende, icke att sakna betydelse i nu nämnda
sammanhang.
Såsom en slutsats framhåller sjöfartsstyrelsen, att — därest frågan bedömts
uteslutande från nu gällande konvention — man på ''svensk sida bör
sträva efter att tillsammans med övriga nordiska länder tills vidare stå
utanför organisationen. Styrelsen framhåller emellertid, att ett betydande
antal till organisationen anslutna sjöfartsnationer nu visat förståelse för de
nordiska staternas ståndpunkt vad gäller organisationens faktiska verksamhetsområde.
Detta torde påverka de överväganden beträffande anslutning
till organisationen, som pågår i andra nordiska länder. Därest såsom en följd
av dessa något av de nordiska länderna skulle ansluta sig till organisationen
och därmed den nordiska fronten brytas, torde det enligt styrelsen
knappast längre vara till fördel för den svenska sjöfartsnäringen att Sverige
står utanför organisationen. Den svenska sjöfarten torde i så fall bäst
gagnas av att Sverige genom medlemskap tillsammans med övriga nor
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1959
17
diska stater påverkar verksamheten i enlighet med den nordiska uppfattningen
om organisationens uppgifter.
Rederiföreningen för mindre fartgg framhåller, att det knappast torde
råda någon tvekan om att ett mellanstatligt organ för behandling av rent
tekniska och nautiska frågor skulle kunna vara av ett visst värde sett ur
sjöfartens synpunkt. Vidare torde det med säkerhet kunna fastslås, att en
sådan organisation med befogenheter att även behandla rent kommersiella
spörsmål, vilket alltid måste anses utgöra respektive länders interna angelägenheter,
skulle kunna lända små, men betydande sjöfartsnationer till stor
skada. Med stöd av de diskussioner, som hittills förts angående en begränsning
av organisationens verksamhetsområde, anser sig Rederiföreningen
kunna draga den slutsatsen, att utsikterna till en revision av konventionen
ter sig mycket ovissa men att man dock måste bedöma utsikten till en konventionsändring
större med de nordiska länderna såsom medlemmar i organisationen
än stående utanför. Enligt föreningens mening bör det beaktas
om icke Sverige såsom medlem av Förenta Nationerna bör medverka vid
lösandet av sjöfartsfrågor i en organisation inom Förenta Nationernas ram,
enär den svenska sjöfartsnäringen under alla förhållanden kan få komma
att draga konsekvenserna av de beslut, som fattas i organisationen, utan
möjlighet för Sverige att — därest vårt land står utanför densamma — påverka
dessa beslut. Föreningen föreslår, att man från svensk sida ratificerar
konventionen, under förutsättning att även de övriga nordiska länderna
gör så. Samtidigt föreslår föreningen, att man från svensk sida efter erhållet
medlemskap med all kraft går in för att få till stånd en revision av konventionen
att omfatta endast tekniska och nautiska frågor.
Svenska sjöfolksförbundet, som hänvisar till sin skrivelse den 17 januari
1953, framhåller, att enligt förbundets mening Sverige icke har anledning
motsätta sig att de tekniska och nautiska frågorna samlas till ett internationellt
permanent organ och att ett sådant obestridligen kan vara av värde.
Förbundet anser, att — enär organisationen nu etablerats — Sverige endast
såsom medlem av densamma bäst kan verka för en revision av konventionen
och för andra för den svenska sjöfartsnäringen förmånliga initiativ. Förbundet
framhåller, att sådana inom organisationen framlagda förslag, som bedömts
kunna vara av sådan art att de kan skada den svenska sjöfartsnäringen,
effektivt kan motarbetas från svensk sida endast under den förutsättningen
att Sverige är medlem i organisationen.
Svenska stewardsföreningen förklarar sig vara av den bestämda uppfattningen,
att en ratificering av konventionen bör ske. Men föreningen finner
det också angeläget att framhålla, att från svensk sida i fortsättningen allt
göres för alt få en konventionsändring till stånd, så att organisationens
framtida arbetsområde begränsas till enbart tekniska och nautiska frågor.
Eu sådan inskränkning av verksamhetsområdet bör enligt föreningen givetvis
medföra en därmed sammanhängande anpassning av sekretariatets storlek.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 49
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 4.9 år 1959
Sveriges fartggsbefälsförening anför bl. a., att frånvaron av ett Förenta
Nationernas sjöfartsorgan anses utgöra en betänklig lucka inom Förenta Nationernas
organisation, vilket tvingar några av dess organ att syssla med
frågor, för vilka de inte är helt kvalificerade, att organisationen kommer
att träda i verksamhet, planlägga sitt arbete och börja handläggningen av
en rad betydelsefulla sjöfartsangelägenheter samt att den förberedande
kommitténs förslag att för de närmaste två åren begränsa organisationens
arbete att omfatta enbart spörsmål av nautisk och teknisk karaktär utgör
både en klar eftergift för den nordiska ståndpunkten och en anvisning om
att man tydligen är inställd på en revision av konventionen för att uppnå
den väldsomspännande anslutning förutan vilken organisationen ej blir ett
representativt organ inom Förenta Nationerna. Föreningens slutsats är, att
Sverige nu bör ratificera konventionen och att vårt land därigenom bäst
torde kunna verka för att kravet på en revision av konventionen vinner anhängare
och snarast aktualiseras och genomföres. Lyckligast vore om ett
eller flera av de nordiska länderna kunde enas om en sådan politik. Föreningen,
som anser att en anslutning bör ske under det uttryckliga förbehållet
att fortsatt svenskt medlemskap göres beroende av genomförande
av en snabb revision, förklarar, att en starkt bidragande orsak till föreningens
ställningstagande jämväl varit att föreningen med oro betraktat ett sådant
läge att organisationen i sin regi skulle till överläggning uppta alla
frågor, som sammanhänger med säkerheten till sjöss, och även andra betydelsefulla
sjöfartsangelägenheter, som skulle beröra de sjöfarande, utan att
man från svenskt håll skulle ges tillfälle att påverka handläggningen.
Svenska maskinbefälsförbundet säger sig vara införstått med att Sverige
i största möjliga utsträckning bör medverka när det gäller samarbete i sjöfartsfrågor
inom Förenta Nationernas ram. Men detta samarbete får enligt
förbundet icke ske på bekostnad av den svenska sjöfartsnäringens berättigade
intressen. Dock synes det förbundet som om vissa faror kan vara
förenade med ett fullständigt avståndstagande från organisationens verksamhet,
då vårt land i sådant fall skulle sakna möjligheter att påverka organisationens
framtida utveckling liksom dess arbete under nu rådande
känsliga situation. Enligt förbundets förmenande bör därför vårt lands
anslutning till organisationen göras beroende av övriga nordiska länders
ställningstaganden och framför allt till frågan om en begränsning av organisationens
kompetensområde, så att detta organ enbart kommer att
handlägga frågor av teknisk och nautisk karaktär samt sjöfartssäkerhetsfrågor.
I detta sammanhang torde få anmälas en från Skandinaviska transportarbetarefederationen
inkommen, den 18 oktober 1958 dagtecknad skrivelse,
vari meddelats att federationen den 17 samma månad enhälligt antagit en
resolution med anhållan bl. a. att regeringarna i de nordiska länderna omedelbart
måtte gå i författning om att ratificera konventionen för att genom
sjöfartsorganisationen till behandling upptaga frågan om åtgärder i anled
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959 19
ning av tillväxten av handelstonnage, registrerat under s. k. bekvämlighets
flagg.
Sveidges redareförening har, med anledning av Transportarbetarefederationens
nämnda resolution, i skrivelse den 6 november 1958 framhållit, att de
nordiska länderna visserligen givetvis har ett starkt intresse av att registreringarna
under bekvämlighetsflagg motverkas, men att frågan om dessa
registreringar utgör ett typiskt exempel på problem av den art, som man
från de nordiska ländernas sida icke vill att organisationen skall befatta
sig med. Frågan bör därför, framhåller föreningen, behandlas i andra former
än såsom en på organisationen ankommande angelägenhet. Föreningen
säger sig vidhålla sin uppfattning, att Sverige icke bör ratificera konventionen,
förrän en ändring skett i densamma. Transportarbetarefederationens
resolution är enligt föreningen ägnad att ytterligare visa lämpligheten av en
dylik attityd från vårt lands sida.
Organisationens första församlingsmöte
Med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 19 december 1958 utsågs den 30
samma månad tre observatörer med uppdrag att närvara vid det konstituerande
mötet med organisationens församling, vilket sedermera ägde rum
i London den 6—den 20 januari 1959. Dessa observatörer utsågs jämväl att
vara ombud vid sammanträde den 5 nämnda månad med organisationens
förberedande kommitté.
Med hänsyn till att Sverige jämlikt konventionens bilaga I avsågs skola
ingå i organisationens råd under den första verksamhetsperioden uppkom
vid församlingsmötet frågan om den svenska ståndpunkten beträffande konventionen.
I anledning därav avgav de svenska observatörerna jämlikt sina
direktiv förklaring av innehåll, att proposition angående godkännande av
konventionen beräknades underställas 1959 års riksdag, dock under förutsättning
att programmet för organisationens arbete under de första verksamhetsåren
begränsades på sätt som föreslagits av förberedande kommittén
vid dess sammanträde i juni 1958 samt att Sveriges ställning enligt konventionen
och tillhörande bilagor icke äventyrades till följd av det oundvikliga
dröjsmål, som riksdagens prövning av frågan skulle föranleda.
Denna svenska förklaring medförde, att den svenska rådsplatsen tryggades.
Sverige fick vidare rätt att i avvaktan på en svensk ratifikation deltaga
i rådsmötena genom observatörer. I övrigt kom rådet att bestå av •— förutom
de i nyssnämnda bilaga nämnda staterna — Italien och Japan såsom sjöfartsländer
samt Sovjetunionen och Förbundsrepubliken Tyskland såsom länder
med avsevärt intresse i internationell sjöburen handel. Vad Indien beträffar
har med hänsyn till den icke godkända indiska reservationen beslutats, att
landet tills vidare icke skall lia rösträtt vare sig i rådet eller församlingen.
Församlingen beslöt vidare att i huvudsak godkänna förberedande kom -
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959
initténs förut angivna förslag till arbetsprogram för den första verksamhetsperioden.
Härigenom har programmet sålunda inskränkts till att omfatta
spörsmål i samband med sjöfartssäkerhetskonventionen och till denna konvention
fogade ombordläggningsregler, internationella signalkoden, förenhetligande
av skeppsmätningsregler samt oljeskadekonventionen. Att
märka är vidare, att den första verksamhetsperioden utsträckts till att omfatta
även år 1961, således sammanlagt tre år. Den från nordisk sida eftersträvade
begränsningen av verksamheten till tekniska spörsmål kommer
således att äga bestånd i minst tre år. Budgeten vidgades i proportion härmed
och slutar för den första verksamhetsperioden på 726 000 dollars. Medlemmarnas
bidrag skall provisoriskt beräknas på grundval av dels ett fast
belopp, grovt anpassat efter ländernas betalningsförmåga, dels ett belopp,
som avspeglar storleken av det i varje land registrerade handelstonnaget.
Under församlingsmötet bekräftades det intryck, som förberedande kommitténs
sammanträde i juni 1958 efterlämnat, nämligen att många länder
numera är inställda på att i varje fall inledningsvis koncentrera organisationens
verksamhet till tekniska ärenden. I särskilt hög grad var detta fallet
i fråga om de västeuropeiska sjöfartsländerna, men även från amerikanskt
och sovjetiskt håll gjordes uttalanden, som tydde på en liknande inställning.
Å andra sidan ville man knappast på något håll helt utesluta möjligheten
av att sjöf artsärenden av ekonomisk natur på ett senare stadium skulle
upptagas i organisationens program.
Till medlemmar i organisationens sjöfartssäkerhetskommitté valdes för
den första perioden representanter för dels Förenta staterna, Storbritannien,
Norge, Japan, Italien, Nederländerna, Frankrike och Förbundsrepubliken
Tyskland, dels Argentina, Canada, Förenade arabrepubliken, Grekland,
Pakistan och Sovjetunionen. Sverige ansågs i och för sig kvalificerat för
medlemskap i kommittén men kunde såsom ännu stående utanför organisationen
icke komma i fråga.
En särskild fråga av avsevärd principiell betydelse uppkom i samband
med valet av medlemmar till sjöfartssäkerhctskommittén. Såsom framgått
av redogörelsen för artikel 28 i konventionen skall minst åtta av denna kommittés
medlemmar företräda de största sjöf artsländerna. Från Liberias och
Panamas delegationer gjordes därvid —■ med kraftigt stöd från Förenta staternas
delegation —• gällande, att förstnämnda båda länder med hänsyn till
sin plats i statistiken över det i olika länder registrerade handelstonnaget
borde ingå i kommittén såsom sjöfartsländer. Mot denna tolkning opponerade
sig emellertid i församlingen en av de västeuropeiska sjöfartsländerna
ledd majoritet, som även omfattade Sovjetunionens delegation. Enligt denna
majoritets uppfattning var Liberia och Panama icke att betrakta såsom sjöfartsländer
i konventionens mening, bl. a. emedan det icke funnes något
verkligt samband mellan dessa stater och de fartyg, som förde deras flaggor;
hänvisning skedde i detta sammanhang till de diskussioner av frågan
om fartygs nationalitet, som ägde rum vid Förenta Nationernas s. k. havsrättskonferens
i Geneve våren 1958. De båda staterna blev heller icke invalda
Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1959
21
i kommittén. Församlingen beslöt emellertid på liberianskt förslag, att organisationen
skulle konsultera Internationella domstolen beträffande spörsmålet
huruvida den valda kommittén vore tillsatt i enlighet med konventionens
bestämmelser.
Departementschefen
Under det andra världskriget och även under en kort period därefter verkade
särskilda internationella samordnande organ på sjöfartens område.
Sverige deltog i viss utsträckning i dessa organs verksamhet. Vid de redan
vid tiden närmast efter världskriget begynnande diskussionerna på det internationella
planet om det fortsatta behovet av ett internationellt sjöfartsorgan,
närmast för dryftande av sjöf artsfrågor av teknisk natur, gjordes
från flera håll gällande, att ett sådant behov förelåg. Motsatt uppfattning
kom också till uttryck, däribland från redareorganisationerna i sjöfartsländerna.
Vid Förenta Nationernas sjöfartskonferens, som hölls i Geneve år 1948,
upptogs frågan om skapande av ett internationellt sjöfartsorgan till behandling.
Det främsta syftet med konferensen var att få till stånd ett organ, till vilket
handläggningen av internationella sjöfartsfrågor av teknisk karaktär
skulle kunna centraliseras, varjämte konventioner och andra internationella
bestämmelser i dylika ämnen skulle utformas där och underställas organets
medlemmar för godkännande. Skälen till önskemålet om en centralisering
av de tekniska sjöfartsfrågorna, däri i viss mån inbegripet sjörättsliga och
sociala spörsmål, var flera. Dessa frågor hade historiskt kommit att handläggas
av en mängd internationella organ, såväl sådana av mellanstatlig karaktär
som på privat initiativ tillkomna. Ifrågavarande organ ansågs icke
alltid äga erforderlig sakkunskap på sjöfartsområdel, och förbindelserna
dem emellan betraktades ibland såsom icke helt tillfredsställande. Likaså
ansågs det på en del håll tveksamt, om — såsom då var och fortfarande är
fallet — administrationen av tekniska sjöf artskonventioner borde vara anförtrodd
enskilda regeringar.
Konferensen skulle emellertid icke begränsa sig till att pröva förutsättningarna
för en organisation för handläggning av enbart tekniska frågor
utan hade även till uppgift att undersöka möjligheterna att därutöver giva
organisationen kompetens att behandla sådana ekonomiska och kommersiella
spörsmål, som innefattas hl. a. i statlig sjöfartsdiskriminering och
konkurrensbegränsandc åtgärder från rederisammanslutningars sida.
Från Sveriges och övriga nordiska länders sida eftersträvade man vid
konferensen, att verksamhetsområdet för den föreslagna organisationen
skulle begränsas till att omfatta endast tekniska frågor och således ej avse
ekonomiska och kommersiella spörsmål.
Frågan huruvida prövning av jämväl ärenden av sistnämnda karaktär
skulle kunna tillkomma organisationen visade sig vara kontroversiell vid
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
konferensen. Resultatet av densamma — konventionen den 6 mars 1948 om
upprättande av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen — utgör
i detta avseende en kompromiss. Enligt konventionen skall visserligen organisationen
äga att befatta sig — förutom med tekniska frågor — med ekonomiska
och kommersiella spörsmål, men rätten till prövning av sistnämnda
spörsmål har begränsats. Konventionens bestämmelser om möjlighet för organisationen
att vidtaga åtgärder för motverkande av statlig sjöfartdiskriminering
försågs sålunda med förbehåll avseende visst ekonomiskt och annat
stöd åt den egna sjöfarten. Därjämte skall reglerna om dryftande av
konkurrensbegränsande åtgärder, som vidtagits på privat väg, tillämpas endast
i fall, då uppkommande problem icke kunnat lösas av berörda parter
på annat sätt. Det är dock att märka, att organisationen enligt konventionen
därjämte skall behandla varje sjöfartsfråga, som må hänskjutas till organisationen
av Förenta Nationernas under- eller fackorgan.
Beträffande konventionens innehåll i övrigt torde få hänvisas till den
redogörelse som förut lämnats. Konventionen skulle träda i kraft så snart
den ratificerats av 21 stater, varav minst 7 skulle ha handelsflottor uppgående
till minst en miljon bruttoregisterton vardera. Uppfyllandet av detta
villkor tog lång tid och konventionen trädde i kraft först den 17 mars 1958.
Under de något över tio år, som förflutit mellan konventionens tillkomst
och dess ikraftträdande, har allvarliga betänkligheter uttalats mot konventionen
i olika hänseenden från såväl sjöfartsländer som från länder, vilka
icke brukar anses såsom sjöfartsländer. Betänkligheterna från de nordiska
ländernas sida har varit föranledda av att organisationens kompetens utsträckts
att omfatta ekonomiska och kommersiella spörsmål. Även eu rad
andra länder med delvis andra sjöfartsintresssn än de nordiska länderna
har i likhet med dessa ställt sig avvaktande till frågan om organisationens
upprättande. Från de skandinaviska ländernas sida tog sig tveksamheten
mot organisationen även uttryck i förslag under hösten 1954 till
Förenta Nationernas generalsekreterare, att konventionen skulle begränsas
till att avse endast frågor av teknisk natur. Förslaget och sedermera från
svensk sida vidtagna åtgärder på det diplomatiska planet i samma syfte
ledde icke till omedelbart åsyftat resultat, d. v. s. en ändring av konventionen.
Men de betänkligheter, som man sålunda på olika håll hyst mot konventionen,
har bl. a. medfört, att organisationens förberedande kommitté sommaren
1958 fattade beslut om att förslag skulle framläggas vid organisationens
konstituerande möte att dess arbete under den första verksamhetsperioden
skulle avse endast vissa tekniska frågor. Det konstituerande mötet i januari
1959 med organisationens församling antog detta förslag.
Vid prövningen av frågan om en svensk anslutning till konventionen är
det naturligt att först behandla den sida av organisationen, som avser behandlingen
av tekniska frågor.
Begreppet tekniska frågor är icke närmare definierat i konventionen. Men
begreppet får anses ha eu rätt vidsträckt innebörd och kan sägas omfatta
alla sådana sjöfartsfrågor av teknisk natur, vilka hittills gjorts till föremål
23
Kungl. Maj.ts proposition nr U9 år 195!)
för avtal stater emellan i form av konventioner eller vilka kan komma att
regleras genom sådana konventioner.
Det bör betonas, att — enär under Förenta Nationerna upprättats organ
för handläggning av frågor på en mängd olika områden, exempelvis spörsmål
rörande luftfarten och telekommunikationerna — det förefaller vara
principiellt motiverat att organisera behandlingen av de tekniska sjöfartsfrågorna
på motsvarande sätt. Det kan befaras, att sistnämnda frågor, i
den mån de upptages till behandling inom Förenta Nationerna, eljest icke
skulle ägnas erforderlig uppmärksamhet eller prövas med tillräcklig sakkunskap.
Det får därjämte anses sannolikt, att det internationella samarbetet
i vissa avseenden kan främjas genom tillkomsten av ett samlande
organ för tekniska sjöfartsfrågor. Det är sålunda — såsom bland andra
sjöfartsstyrelsen framhållit — möjligt, att ett dylikt organ med framgång
kan verka för en mera allmän anslutning till befintliga konventioner på
området än som hittills skett. Bättre samordning av det arbete, som berör
verksamheten för de organ, vilka redan sysslar med vissa sjöfartsfrågor
— exempelvis Internationella arbetsorganisationen — torde vidare vara
en fördel, som kan uppnås. Det synes också sannolikt, att ett fackorgan
för sjöfarten inom Förenta Nationernas ram skall ha större möjligheter
än som hittills förelegat att uppehålla nära förbindelser med andra internationella
organ, vilkas verksamhet på ett eller annat sätt berör sjöfarten.
Vidare bör framhållas, att det internationella samarbetet i fråga om
tekniska sjöf artsproblem kan väntas bli allt livligare. Nya regler och konventioner
kommer att utarbetas och äldre måste ses över och anpassas till
nya förhållanden. Mycket talar för att ett sålunda intensifierat arbete bättre
kan ske genom ett samlande organ.
Å andra sidan bör framhållas, att Sveriges rättigheter och skyldigheter enligt
nu förefintliga tekniska sjöfartskonventioner, vilka är avsedda att administreras
av organisationen, eller enligt sådana, som sedermera kan komma
att utarbetas inom organisationen och likaledes administreras av denna
samt av Sverige biträdas, icke torde röna inflytande av om Sverige står utanför
eller tillhör organisationen. Men möjligheterna å svensk sida att påverka
utformningen av nya konventioner på området, avsedda att administreras av
organisationen, synes vara avsevärt mindre, därest Sverige icke är medlem
av organisationen.
Med stöd av anförda omständigheter och i linje med den inställning, som
man från svensk sida tidigare intagit, finner jag, att Sverige icke rimligen
bör vägra att medverka i den av organisationen bedrivna verksamheten i
den del densamma avser sjöfartsfrågor av teknisk natur. I detta avseende
råder icke numera några meningsskiljaktigheter mellan de av ett sådant
organ berörda svenska myndigheterna och organisationerna.
Konventionen om upprättandet av det nya fackorganet på sjöfartens område
innehåller emellertid stadganden, som är ägnade att inge vissa farhågor
ur svensk synpunkt. Såsom framgått av den tidigare redogörelsen bar å
svensk och övriga nordiska länders sida ansetts, att organisationen icke bör
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959
befatta sig med ekonomiska och kommersiella frågor. Det kan nämligen
befaras, att behandlingen inom organisationen av dylika ärenden skulle påverkas
av synpunkter, som strider mot önskemålet om rationella former för
bedrivande av internationell sjöfart. En sådan behandling skulle vara till
men för i första hand mindre länder med en utvecklad sjöfartsnäring, såsom
t. ex. Sverige.
I fråga om konventionens bestämmelser om statlig sjöfartsdiskriminering
må erinras om att man från svensk sida sedan lång tid och i olika sammanhang
hävdar den av det stora flertalet länder vedertagna principen, att den
internationella sjöfarten icke bör bli föremål för statliga konkurrenshämmande
ingripanden. I nuvarande skede av hastigt expanderande världsekonomi,
ökande internationell handel och intensifierat arbete på att undanröja
handelshinder mellan staterna synes det i hög grad befogat att befästa
och utbygga denna sjöfartens frihet. I konsekvens med denna åskådningsträvar
svenska myndigheter, ofta i samverkan med länder med motsvarande
inställning, att förmå stater, som tillgriper nationell diskriminering
och andra restriktioner, att avstå därifrån. Inom Organisationen för
europeiskt ekonomiskt samarbete har härutinnan nåtts betydande resultat i
fråga om länder, som är anslutna till denna organisation. På många andra
håll synes emellertid en ny protektionism göra sig gällande, som bl. a. tager
sig uttryck i förmånsbehandling av olika slag av det egna landets handelsfartyg.
Mot bakgrunden av det nu sagda framstår givetvis konventionens bestämmelser
om motverkande av statliga sjöfartsrestriktioner såsom i sak oantastliga
ur svensk synpunkt. Att inom sjöfartsorganisationen upptaga dylika
spörsmål synes emellertid av flera skäl icke ändamålsenligt.
Först må framhallas, att det till bestämmelserna om statlig sjöfartsdiskriminering
hörande förbehållet att statligt stöd åt sjöfarten icke skall anses
utgöra diskriminering, så länge därigenom icke friheten inskränks för andra
länders fartyg att deltaga i internationell trafik, är svårtydbart och i varje
fall ägnat att betydligt försvaga övriga stadganden i ämnet. Detta förhållande
belyses av att flera länder, som notoriskt tillämpar restriktioner till förfång
för andra länders fartyg och säkerligen icke avser att upphöra därmed, har
sett sig oförhindrade att biträda konventionen. Därjämte kan anföras, att det
torde finnas små utsikter att genom multilaterala överläggningar inom organisationen
komma till rätta med statliga diskrimineringsåtgärder. Blir
organisationen av mera världsomfattande karaktär — och detta är ju syftet
med ett Förenta Nationernas fackorgan — kommer dess medlemmar att i stor
utsträckning vara just stater, som med stöd av nyssnämnda förbehåll eller eljest
önskar vidtaga dylika åtgärder. Tillämpning av konventionens stadganden
i detta avseende torde då sällan komma att leda till konkreta resultat.
Vidare bör betonas, att det förhållandet att organisationen enligt konventionen
är behörig att upptaga diskrimineringsfall kan befaras leda till
att det blir svårare att i andra former — exempelvis genom samverkan i det
Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1959
25
enskilda fallet mellan därav drabbade länder •— diskutera frågan med det
diskriminerande landet. Därigenom skulle konventionens bestämmelser om
diskriminering motverka sitt eget syfte.
Vad angår konventionens bestämmelser om s. k. obilliga konkurrensbegränsande
åtgärder från rederisammanslutningars sida bör framhållas, att de
starkaste invändningarna mot dessa bestämmelser rests från främst redarehåll
såväl i Sverige som i andra länder. Föreskriften om att frågor om sådana
åtgärder skall upptagas till behandling av organisationen endast när
de befunnits icke kunna lösas av parterna själva eller genom direkta förhandlingar
mellan berörda stater torde icke tillräckligt kunna motverka, att dessa
frågor underställes organisationen. Det synes nämligen sannolikt, att den
part i en tvist om konkurrensbegränsande åtgärder, som tror sig kunna vinna
något genom att frågan upptages av organisationen, kommer att eftersträva
att så sker. Vidare torde det komma att råda delade meningar bland olika
länder om vilka konkurrensbegränsande åtgärder som skall anses såsom obilliga.
Diskussioner härom inom organisationen kan befaras bli synnerligen
komplicerade och leda till en för samarbetet beträffande de tekniska frågorna
och för organisationen själv olycklig splittring. Lösningen av problem,
som sammanhänger med konkurrensbegränsningar, torde böra sökas på
andra vägar än genom ett Förenta Nationernas fackorgan, vars diskussioner
i dylika frågor kan komma att så präglas av de skilda ländernas olika näringspolitiska
uppfattning att den fackmässiga bedömningen blir tillbakasatt
eller helt utesluten.
Beträffande bestämmelsen i konventionen att organisationen skall behandla
varje sjöfartsfråga, som hänskjutes till densamma av Förenta Nationerna
eller dess fackorgan, har uttalats farhågor för att organisationen därigenom
skulle komma att befatta sig med ekonomiska och kommersiella frågor. Såsom
exempel på dylika frågor har nämnts regleringar eller förfoganden av
olika slag på sjöfartsområdet.
Utan att vara tillfreds med nämnda bestämmelse i vad densamma kan
komma att gälla ekonomiska och kommersiella frågor vill jag framhålla, att
liknande bestämmelser återfinns i statuterna för alla Förenta Nationernas
fackorgan och att det därför ur denna synpunkt är naturligt att bestämmelsen
upptagits i föreliggande konvention. Det synes icke kunna hävdas, att sjöfartsorganisationen
i princip skulle kunna vägra att över huvud taget befatta
sig med sjöfartsärenden, som mottagits från andra fackorgan eller från Förenta
Nationerna. Men förutsättningar finns givetvis såväl inom som utom organisationen
att påverka bestämmelsens tillämpning. Sålunda torde det vara
möjligt att i Förenta Nationerna eller i vederbörande fackorgan arbeta
för att de uppdrag, som lämnas sjöfartsorganisationen, håller sig inom
den önskade ramen. Därjämte torde organisationen vara oförhindrad att i
sitt utlåtande i en underställd fråga ställa sig avvisande till en sakprövning
av densamma. Vidare måste alltid hållas i minnet, att organisationen
såsom enbart rådgivande icke kan fatta för medlemmarna bin
-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
dande beslut och att detta gäller icke blott i frågor, vilka den på eget initiativ
dryftar, utan även i spörsmål, vilka överlåtits från Förenta Nationerna
eller fackorgan.
De betänkligheter mot konventionen i dess föreliggande skick, som jag
nu sökt belysa, har såsom tidigare anförts föranlett de nordiska länderna att
länge förhålla sig avvaktande till frågan om organisationens upprättande och
att arbeta för en ändring av konventionen, innebärande inskränkning av organisationens
uppgifter till spörsmål av teknisk natur. Befattning med dylika
frågor torde ostridigt vara dess viktigaste ändamål. Genom eliminering
av de kontroversiella ekonomiska och kommersiella uppgifterna från organisationens
verksamhetsfält skulle man sannolikt underlätta snabbare och
mera omfattande anslutning och åstadkomma den önskade kraftsamlingen
kring de tekniska frågorna. Bland annat synes det rimligt att antaga, att
invändningarna mot sjöfartsländernas stora inflytande inom organisationen
skulle bortfalla eller åtminstone avsevärt mildras, om organisationen finge
ägna sig åt uteslutande tekniska ärenden, vilka utan tvekan främst är en
sjöfartsländernas angelägenhet.
Med hänvisning till vad jag nu anfört om konventionens bestämmelser i
vad desamma avser ekonomiska och kommersiella frågor vill jag framhålla,
att anledning synes saknas att frångå den hittillsvarande svenska inställningen
att organisationen icke bör befatta sig med sådana frågor och att det
ur svensk synpunkt är angeläget att konventionen ändras i överensstämmelse
därmed.
Konventionen har numera trätt i kraft. Organisationen upprättades vid
det konstituerande mötet i januari 1959. Organisationen räknar för närvarande
trettioen medlemmar. Ytterligare ratifikationer torde vara att vänta
under tiden fram till nästa församlingsmöte, som avses äga rum år 1961. Av
de nordiska länderna har Norge ratificerat konventionen. Detta skedde den
29 december 1958.
Vid prövningen av frågan huruvida även Sverige bör ingå såsom medlem
av organisationen eller fortfarande ställa sig utanför densamma torde hänsyn
böra tagas till förut omnämnda beslut rörande organisationens verksamhet,
som på förslag av förberedande kommittén fattades vid det konstituerande
församlingsmötet. Beslutet avser, att organisationen under sina
första tre år skall befatta sig uteslutande med spörsmål av teknisk art, nämligen
sjöfartssäkerhets-, oljeskade- och skeppsmätningsfrågor.
Konstituerande mötets beslut rörande arbetsprogrammet innebär, att de
nordiska ländernas önskemål i fråga om verksamhetens inriktning tills
vidare tillgodosetts i sak. Det tillmötesgående, som sålunda visades de nordiska
länderna, får till stor del tillskrivas övriga sjöfartsländers bekymmer
över den jämförelsevis långsamma takten i ratifikationerna liksom deras
önskan att förmå just de nordiska länderna, vilkas närvaro i sjöfartssammanhang
brukar anses vara betydelsefull, att ansluta sig.
Tillmötesgåendet torde icke böra ses såsom enbart taktiskt betingat. Det
förefaller tydligt, att åtminstone regeringarna i sjöfartsländerna inom or
-
2 7
Kungl. Maj.ts proposition nr iU år 1959
ganisationen blivit övertygade om det sakligt berättigade i den nordiska
ståndpunkten. Säkerligen har redareorganisationerna i respektive länder genom
sina många framställningar i ämnet en viktig del i denna utveckling.
Det bör emellertid framhållas, att — även om organisationen avses skola
under de första verksamhetsåren befatta sig endast med de tekniska spörsmål
som förut nämnts — organisationen icke kan undandraga sig befattning
med sjöfartsärenden, som hänvisas till densamma av Förenta Nationerna
eller dess fackorgan. Skulle dessa ärenden avse andra än tekniska frågor,
äventyras i viss mån den nu planerade ramen för organisationens verksamhet.
Emellertid kommer enligt församlingens beslut organisationens sekretariat
icke att ha personella resurser för handläggning av ekonomiska eller
kommersiella frågor. Med hänsyn härtill och till vad jag tidigare anfört rörande
konventionens ifrågavarande bestämmelse om hänvisning av ärenden
till organisationen synes de farhågor, som knutits till bestämmelsen, åtminstone
för närvarande vara överdrivna.
Det är givetvis svårt att nu göra något bestämt uttalande beträffande
frågan huruvida den för den första treårsperioden beslutade begränsningen
av verksamheten kommer att gälla även framdeles. Sannolikt är att majoriteten
av organisationens medlemmar kommer att bestå av länder med en i
jämförelse med bl. a. de nordiska länderna väsensskild inställning till den
internationella sjöfartens ekonomiska och kommersiella frågor. Detta behöver
emellertid icke betyda, att förstnämnda länder ser det förenligt med
sina intressen att upptaga sådana frågor till behandling inom organisationen.
Därtill kommer, att det kan förutsättas att inom organisationens råd,
med dess viktiga funktioner och möjligheter att i viss mån styra utvecklingen,
de traditionella sjöfartsländerna fortfarande måste få en dominerande
ställning. Denna skulle ytterligare förstärkas, om Sverige tillförsäkrade sig
inflytande i organisationen.
Under åberopande av vad jag tidigare framhållit och icke minst med hänsyn
till att Norge inträtt i organisationen vill jag förorda, att Sverige icke
längre håller sig utanför densamma utan godkänner konventionen. Den för
de nordiska länderna gemensamma strävan att giva organisationen ett
ändamålsenligt verksamhetsfält synes mig ha de största möjligheterna att
nå sitt syfte genom fortsatt samverkan dessa länder emellan såväl som med
andra länder med motsvarande inställning. En samverkan härutinnan från
svensk sida torde icke kunna fullt förverkligas utanför organisationen, särskilt
som även Danmark och Finland i sina överväganden torde ha kommit
fram till motsvarande ståndpunkt.
Skulle emellertid organisationens verksamhet komma att utvecklas på ett
sätt, som kan lända den svenska sjöfartsnäringen till förfång, bör Sverige
icke tveka att, helst i samförstånd med andra nordiska länder, taga medlemskapet
under omprövning.
I detta sammanhang vill jag beröra den i skrivelsen från Skandinaviska
transporlarbetarefederationen uttalade tanken, att organisationen borde dryfta
åtgärder i anledning av tillväxten av tonnage, registrerat under bekväm
-
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
lighetsflagg. Det bör framhållas, att registrering av ett fartyg under bekvämlighetsflagg
kan betraktas såsom en fråga om statlig jurisdiktion och
kontroll över fartyget i bl. a. tekniska avseenden. Det är givet, att Sverige bör
verka såväl för att bestämmelser för erhållande av god sjöfartssäkerhet
tillämpas på alla fartyg oavsett nationell status som för att tillämpningen
blir föremål för vederbörlig kontroll. Vidtagande av sådana åtgärder är
också ett huvudsyfte med sjöfartsorganisationens upprättande. Grundorsakerna
till tillväxten av tonnage under bekvämlighetsflagg är emellertid att
hänföra till ekonomiska faktorer. Med den inställning, som Sverige i samförstånd
med övriga nordiska länder intagit och bör fasthålla i fråga om
den nya sjöfartsorganisationens verksamhet, bör dessa bakomliggande faktorer
icke dryftas inom organisationen utan bör bli föremål för överläggningar
i annan ordning. Jag vill emellertid erinra om att — såsom framgått av
det föregående — frågan om bekvämlighetsflaggor aktualiserades under det
konstituerande församlingsmötet i samband med val av medlemmar i sjöfartssäkerhetskommittén
och att i detta fall majoritetens ståndpunktstagande
gick i den av de europeiska sjöfartsländerna önskade riktningen.
Kostnaderna för svenskt medlemskap i organisationen kommer att under
åren 1959—1961 uppgå till omkring 33 000 kronor per år. Därtill skall
för år 1959 läggas ett belopp av cirka 7 000 kronor, utgörande Sveriges andel
i organisationens rörelsefond. Vidare torde böra beräknas medel för
kostnader i samband med deltagande i möten inom organisationen. Jag har
vid anmälan i 1959 års statsverksproposition av utgifterna under tionde huvudtiteln
för budgetåret 1959/60 under punkten avseende förslagsanslaget
till Bidrag till vissa internationella byråer m. m. gjort framställning om ett
belopp å tillhopa 50 000 kronor för bestridande av de löpande kostnaderna i
samband med ett svenskt deltagande i organisationen. Frågan om medel
till organisationens rörelsefond torde i ett senare sammanhang vid anmälan
av kapitalbudgetsanslag å t.illäggsstat för innevarande budgetår få handläggas
av ministern för utrikes ärendena.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bemyndiga
Kungl. Maj:t att godkänna konventionen den 6 mars 1948
om upprättande av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Rutger Croneborg
Kungl. ]\laj:ts proposition nr 49 år 1959
29
Bilaga A
United Nations Maritime
Conference
Geneva, 6th March, 1948
Final act
The United Nations Maritime Conference
was convened by the Economic
and Social Council of the United
Nations by the following resolution
adopted on 28th March 1947.
“The Economic and Social Council
requests the Secretary-General:
(a) to convene a conference of interested
Governments to consider the
establishment of an inter-governmental
maritime organisation. The Draft
Convention prepared by the United
Maritime Consultative Council on
this matter, concerning the scope and
the purpose of the proposed organisation,
will serve as a working paper
forming the basis of discussion for
the Conference. The Conference will
also consider if the scope and purposes
of the Organisation should include
the removal or prevention of
unfair restrictive practices by shipping
concerns;
(b) to circulate the above-mentioned
Draft Convention to all the Governments
invited to the Conference;
(c) to inform the Governments
which are invited to the Conference
that any comments which they mav
wish to make on specific artides of
the Draft Convention or amendmenls
which they may wish to propose in
advance of the Conference, should be
submitted to the Secretary-General
for circulation to all Governments
participating in the Conference and
for consideration hy the Conference
itself;
(Översättning)
Förenta Nationernas Sjöfar
tskonferens
Geneve den 6 mars 1948
Slutakt
Förenta Nationernas sjöfartskonferens
sammankallades av Förenta Nationernas
ekonomiska och sociala råd
genom följande den 28 mars 1947 antagna
resolution:
»Ekonomiska och sociala rådet
uppmanar generalsekreteraren:
a) att sammankalla en konferens
mellan intresserade regeringar för att
dryfta upprättande av en mellanstatlig
sjöfartsorganisation. Det av
internationella sjöfartsrådet utarbetade
stadgeutkastet i denna fråga rörande
den föreslagna organisationens
verksamhetsområde och syften skall
tjäna som grundval för konferensens
diskussioner. Konferensen skall
även dryfta frågan huruvida organisationens
verksamhetsområde och
syften bör innefatta avskaffande eller
förhindrande av obilliga konkurrensbegränsande
metoder från rederisammanslutningars
sida;
b) att sända ut ovannämnda stadgeutkast
till alla till konferensen inbjudna
regeringar;
c) alt informera de till konferensen
inbjudna regeringarna om att kommentarer,
som do önska göra till
stadgeutkastets enskilda artiklar,
ävensom ändringsförslag, som de
önska framlägga före konferensen,
böra underställas generalsekreteraren
för delgivning med alla i konferensen
deltagande regeringar och för
behandling av konferensen;
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1959
(d) to draw up a provisional
agenda for the Conference, including
the items mentioned above;
(e) to invite all the members of the
United Nations and the following Governments
to participate in the Conference
:
Albania, Austria, Bulgaria, Eire,
Finland, Hungary, Italy, Portugal,
Roumania, Switzerland, Transj ordania,
Yemen.
The Economic and Social Council
expresses the hope that the Governments
invited to the Conference may
give their respective delegations full
powers enabling them to sign such
Convention on the establishment of
an inter-governmental maritime organisation
as may be concluded åt the
Conference.
The Economic and Social Council
requests the Secretary-General to invite
the specialised agencies, intergovernmental
organisations and International
organisations in this field, as
may be appropriate, to send observers
to the Conference. The Conference
shall meet, if practicable, in the
autumn of 1947, åt a place to be determined
by the Secretary-General after
consultation with the President of
the Council.”
The United Nations Maritime Conference
met in the City of Geneva
from the 19th February, 1948, to the
6th March, 1948.
The Governments of the following
States were represented åt the Conference
by Delegations:
Argentina
Australia
Belgium
Brazil
Canada
Chile
China
Colombia
Czechoslovakia
Denmark
Dominican Republic
Egypt
Eire
Finland
d) att utarbeta en provisorisk dagordning
för konferensen, innefattande
ovannämnda frågor;
e) att inbjuda alla medlemmar av
Förenta Nationerna och följande regeringar
att deltaga i konferensen:
Albanien, Österrike, Bulgarien, Irland,
Finland, Ungern, Italien, Portugal,
Rumänien, Sclrweiz, Transj ordanien,
Jemen.
Ekonomiska och sociala rådet uttrycker
förhoppningen, att de till konferensen
inbjudna regeringarna måtte
giva sina respektive delegationer
fullmakt att underteckna den konvention
om upprättande av en mellanstatlig
sjöfartsorganisation, som
må komma att slutas vid konferensen.
Ekonomiska och sociala rådet uppmanar
generalsekreteraren att inbjuda
de fackorgan, mellanstatliga organisationer
och andra internationella
organisationer på detta område,
som må befinnas lämpligt, att sända
observatörer till konferensen. Konferensen
skall om möjligt sammanträda
hösten 1947 på plats, som fastställes
av generalsekreteraren efter samråd
med rådets ordförande.»
Förenta Nationernas sjöfartskonferens
sammanträdde i Geneve från
den 19 februari 1948 till den 6 mars
1948.
Följande länders regeringar voro
representerade av delegationer vid
konferensen:
Argentina
Australien
Belgien
Brasilien
Canada
Chile
Kina
Colombia
Tjeckoslovakien
Danmark
Dominikanska republiken
Egypten
Irland
Finland
Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1959
31
France
Greece
India
Italy
Lebanon
Netherlands
Norway
New Zealand
Pakistan
Panama
Poland
Peru
Portugal
Sweden
Switzerland
Turkey
United Kingdom
United States of America.
The Governments of the following
States had observers åt the conference:
Cuba
Ecuador
Iran
Union
of South Africa
The following organisations were
represented by observers:
Frankrike
Grekland
Indien
Italien
Libanon
Nederländerna
Norge
Nya Zeeland
Pakistan
Panama
Polen
Peru
Portugal
Sverige
Schweiz
Turkiet
Storbritannien
Amerikas Förenta Stater
Följande länders regeringar hade
sänt observatörer till konferensen:
Cuba
Ecuador
Iran
Sydafrikanska unionen
Följande organisationer voro representerade
av observatörer:
A. lnter-Governmental Organisations
International
Labour Office
World Health Organisation
International Civil Aviation Organisation
International
Telecommunications
Union
International Meteorological Organisation.
B. Non-Governmental Organisations
International
Co-operative Alliance
International Chamber of Cominerce
International
Law Association
International Transport Workers’
Federation.
The Confcrence had before it and
used as a basis for discussion the
draft agreement for an inter-governinental
maritime organisation pre
-
A. Mellanstatliga organisationer
Internationella arbetsbyrån
Världshälsoorganisationen
Internationella civilflygorganisationen
Internationella
telekommunikationsunionen
Internationella
meteorologiska organisationen.
B. Andra internationella organisationer
Internationella
kooperativa alliansen
Internationella
handelskammaren
Internationella rättsförbundet
Internationella transportarbetarfederationcn.
Konferensen använde som grundval
för diskussionen det av internationella
sjöfartsrådet utarbetade utkastet
till överenskommelse om en
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1959
pared by the United Maritime Consultative
Council. This document was
submitted as a working paper for the
Conference in accordance with the
resolution adopted by the Economic
and Social Council on 28th March,
1947, åt its 4th session, on the recommendation
of its Transport and Communications
Commission.
On the basis of its deliberations, as
recorded in the records and reports
of the respective committees, and of
the plenary sessions, the Conference
prepared and opened for signature
and acceptance a Convention on the
Inter-Governmental Maritime Consultative
Organisation.
In addition, the Conference adopted
the following resolutions:
1. A Resolution för the Establishment
of a Preparatory Committee of
the Inter-governmental Maritime Consultative
Organisation;
(Appendcd hereto as Annex A to
this Final Act.)
2. A Resolution on the Safety of
Life åt Sea Conference;
(Appended hereto as Annex B to
this Final Act.)
3. A Resolution relating to the
Report of the Preparatory Committee
of Experts on Co-ordination of Safety
åt Sea and in the Air;
(Appended hereto as Annex C to
this Final Act).
The Conference also approved the
substance of a Draft Agreement on
Relationships between the new Organisation
and the United Nations
(appended hereto as Annex D) and
decided that it be used as a basis for
negotiations by the Preparatory
Committee with the United Nations
in confornrity with section 2 of the
resolution establishing the Committee.
In witness whereof the respective
representatives have signed this Final
Act:
Done in the City of Geneva this
6th day of March, 1948, in a single
copy in the English, French and
mellanstatlig sjöfartsorganisation.
Detta dokument förelädes konferensen
i enlighet med den resolution,
som antogs av ekonomiska och sociala
rådet vid dess fjärde session
den 28 mars 1947 på rekommendation
av dess transport- och kommunikationskommission.
På grundval av sina överläggningar,
redovisade i respektive utskotts
samt plenarsessionernas protokoll
och yttranden, utarbetade konferensen
och framlade för undertecknande
och godkännande en konvention
om den Mellanstatliga rådgivande
sj öf artsorganisationen.
Dessutom antog konferensen följande
resolutioner:
1. En resolution om upprättande
av en förberedande kommitté för den
Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen;
(Bifogad
som Bilaga A1 till denna
slutakt.)
2. En resolution om konferensen
om säkerheten till sjöss;
(Bifogad som Bilaga B1 till denna
slutakt.)
3. En resolution beträffande rapporten
från förberedande expertutskottet
för samordning av säkerheten till
sjöss och i luften;
(Bifogad som Bilaga C1 till denna
slutakt.)
Konferensen godkände även i huvudsak
ett utkast till överenskommelse
om förbindelserna mellan den
nya organisationen och Förenta Nationerna
(bifogad som Bilaga D1) och
beslöt, att det skulle användas såsom
grundval för förhandlingar mellan
förberedande kommittén och Förenta
Nationerna i enlighet med punkt 2
av resolutionen om upprättande av
kommittén.
Till bestyrkande varav respektive
representanter ha undertecknat denna
slutakt:
Som skedde i Geneve den 6 mars
1948 i ett enda exemplar på engelska,
franska och spanska språken, vilka
Bilagan utesluten i denna proposition.
Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959
33
Spanish languages, each text being
equally authentic. The original texts
will be deposited with the SecretaryGeneral
of the United Nations who
will send certified copies to each of
the Governments invited to send
representatives to the Conference.
(Here follow the signatures.)
texter skola äga lika giltighet. Originaltexterna
skola deponeras hos Förenta
Nationernas generalsekreterare,
vilken kommer att överlämna bevittnade
kopior till var och en av de regeringar
som inbjudits att sända representanter
till konferensen.
(Här följa underskrifterna.)
:t Rihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 49
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
Bilaga B
Convention Konvention
för the Establishment of the om upprättande av Mellanstat
Inter-governmental
Maritime liga rådgivande sjöfartsorga
Consultative
Organisation nisationen
The States parties to the present
Convention hereby establish the Inter-governmental
Maritime Consultative
Organisation (hereinafter referred
to as “the Organisation”).
Part I.—Purposes of the Organisation.
Article 1.
The purposes of the Organisation
are:
(a) to provide machinery for cooperation
among Governments in the
field of governmental regulation and
practices relating to technical matters
of all kinds affecting shipping engaged
in international trade, and to
encourage the general adoption of the
highest practicable standards in matters
concerning maritime safety ''and
efficiency of navigation;
(b) to encourage the removal of
discriminatory action and unnecessary
restrictions by Governments affecting
shipping engaged in international
trade so as to promote the
availability of shipping services to the
commerce of the world without discrimination;
assistance and encouragement
given by a Government for
the development of its national shipping
and for purposes of security
does not in itself constitute discrimination,
provided that such assistance
and encouragement is not based on
measures designed to restrict the freedom
of shipping of all flags to take
part in international trade;
(c) to provide for the consideration
by the Organisation of matters concerning
unfair restrictive practices
by shipping concerns in accordance
with Part II;
De till denna konvention anslutna
staterna upprätta härmed Mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen
(härnedan kallad »organisationen»).
Del I. — Organisationens syften.
Artikel 1.
Organisationens syften äro:
a) att utgöra ett organ för samarbete
regeringar emellan rörande
lagstiftning och praxis på den internationella
handelssjöfartens område,
såvitt angår tekniska frågor av alla
slag, samt att befordra allmänt införande
av högsta möjliga standard
i fråga om sjöfartssäkerhet och navigering;
b)
att verka för undanröjande av
diskriminerande statliga åtgärder och
onödiga statliga restriktioner berörande
den internationella handelssjöf
arten för att därigenom främja
tillgång på tonnage för världshandeln
utan diskriminering. Statligt
stöd och uppmuntran åt utvecklingen
av det egna landets sjöfart och
i beredskapssyfte utgör icke i och för
sig diskriminering, förutsatt att dylikt
stöd och uppmuntran ej grundats
på åtgärder, som avse inskränkning
i friheten för fartyg av varje nationalitet
att deltaga i den internationella
handeln;
c) att i enlighet med del II träffa
anstalter för behandling inom organisationen
av frågor rörande obilliga
konkurrensbegränsande åtgärder från
rederisammanslutningars sida.
35
Kungl. Maj. ts proposition nr i9 år 1959
(d) to provide for the consideration
by the Organisation of any matters
concerning shipping that may be referred
to it by any organ or specialised
agency of the United Nations;
(e) to provide for the exchange of
information among Governments on
matters under consideration by the
Organisation.
Part II.—Functions.
Article 2.
The functions of the Organisation
shall be consultative and advisory.
Article 3.
In order to achieve the purposes
set out in Part I, the functions of the
Organisation shall be:
(a) subject to the provisions of Article
4, to consider and make recommendations
upon matters arising under
Article 1 (a), (b) and (c) that
may be remitted to it by members,
by any organ or specialised agency
of the United Nations or by any other
inter-governmental organisation or
upon matters referred to it under Article
1 (d);
(b) to provide for the drafting of
conventions, agreements, or other
suitable instruments, and to recommend
these to Governments and to
inter-governmental organisations, and
to convene such conferences as may
be necessary;
(c) to provide machinery for consultation
among members and the
exchange of information among Governments.
Article 4.
In those matters which appcar to
the Organisation capable of settlement
through the normal processes
of international shipping business the
Organisation shall so recommend.
Whcn, in the opinion of the Organisation,
any matter concerning unfair
restrictive practices by shipping
concerns is incapable of settlement
through the normal processes of in
-
d) att träffa anstalter för behandling
inom organisationen av sjöfartsfrågor,
som må hänskjutas till densamma
av Förenta Nationernas organ
eller fackorgan;
e) att träffa anstalter för utbyte
regeringarna emellan av upplysningar
i frågor, som äro under behandling
hos organisationen.
Del II. — Uppgifter.
Artikel 2.
Organisationens uppgifter skola
vara rådgivande.
Artikel 3.
För uppnående av de i del I angivna
syftena skola organisationens uppgifter
vara:
a) att under hänsynstagande till
föreskrifterna i artikel 4 dryfta
och framlägga rekommendationer i
frågor enligt artikel 1 a), b) och c),
vilka hänskjutas till den av dess
medlemmar, av Förenta Nationernas
organ eller fackorgan eller av annan
mellanstatlig organisation eller i frågor,
vilka hänskjutas till den enligt
artikel 1 d);
b) att ombesörja utarbetande av
konventioner, avtal eller andra lämpliga
akter samt att rekommendera
dessa åt regeringar och åt mellanstatliga
organisationer ävensom att
sammankalla de konferenser som
kunna bli nödvändiga;
c) att vara ett organ för samråd
medlemmarna emellan och för utbyte
av upplysningar regeringar emellan.
Artikel 4.
Beträffande frågor, som förefalla
organisationen att kunna lösas med
den internationella handelssjöfartens
normala metoder, skall organisationen
rekommendera sådant tillvägagångssätt.
Då någon fråga rörande
obilliga konkurrensbegränsande åtgärder
från rederisammanslutningars
sida enligt organisationens åsikt icke
kan lösas med den internationella
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
ternational shipping business, or has
in fact so proved, and provided it
shall first have been the subject of
direct negotiations between the
Members concerned, the Organisation
shall, åt the request of one of
those members, consider the matter.
Part III.—Membership.
Article 5.
Membership in the Organisation
shall be open to all States, subject to
the provisions of Part III.
Article 6.
Members of the United Nations
may become members of the Organisation
by becoming parties to the Convention
in accordance with the provisions
of Article 57.
Article 7.
States not members of the United
Nations which have been invited to
send representatives to the United
Nations Maritime Conference convened
in Geneva on 19th February,
1948, may become members by becoming
parties to the Convention in
accordance with the provisions of Article
57.
Article 8.
Any State not entitled to become a
member under Article 6 or 7 may
apply through the Secretary-General
of the Organisation to become a member
and shall be admitted as a member
upon its becoming a party to the
Convention in accordance with the
provisions of Article 57, provided
that, upon the recommendation of the
Council, its application has been approved
by two-thirds of the members
other than associate-members.
Article 9.
Any territory or group of territories
to which the Convention has been
made applicable under Article 58, by
handelssjöfartens normala metoder
eller faktiskt har visat sig icke kunna
lösas på detta sätt, skall organisationen,
förutsatt att frågan först
har varit föremål för direkta förhandlingar
mellan de berörda medlemmarna,
taga upp frågan till behandling
på anmodan av en av dessa
medlemmar.
Del III. — Medlemskap.
Artikel 5.
Medlemskap i organisationen skall
med beaktande av bestämmelserna i
artiklarna 6—11 kunna vinnas av alla
stater.
Artikel 6.
Medlemmar av Förenta Nationerna
kunna bli medlemmar av organisationen
genom att ansluta sig till konventionen
i enlighet med föreskrifterna
i artikel 57.
Artikel 7.
Stater, som icke äro medlemmar av
Förenta Nationerna men som inbjudits
att sända representanter till Förenta
Nationernas sjöfartskonferens,
sammankallad i Geneve den 19 februari
1948, kunna bli medlemmar
genom att ansluta sig till konventionen
i enlighet med föreskrifterna i
artikel 57.
Artikel 8.
Stater, som icke äro berättigade till
medlemskap enligt artiklarna 6 och
7, kunna ansöka om medlemskap hos
organisationens generalsekreterare
och skola antagas såsom medlemmar
efter att ha anslutit sig till
konventionen i enlighet med föreskrifterna
i artikel 57, förutsatt att
ansökan på rekommendation av rådet
har godkänts av två tredjedelar
av medlemmarna, associerade medlemmar
icke medräknade.
Artikel 9.
Område eller grupp av områden,
på vilken konventionen har gjorts
tillämplig i enlighet med artikel
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
37
the member having responsibility för
its international relations or by the
United Nations, may become an associate-member
of the Organisation by
notification in writing given by such
member or by the United Nations, as
the case may be, to the SecretaryGeneral
of the United Nations.
Article 10.
An associate-member shall have
the rights and obligations of a member
under the Convention except that
it shall not have the right to vote in
the Assembly or be eligible for membership
on the Council or on the
Maritime Safety Committee and subject
to this the word “member” in the
Convention shall be deemed to include
associate-member unless the
context otherwise requires.
Article 11.
No State or territory may become
or remain a member of the Organisation
contrary to a resolution of the
General Assembly of the United Nations.
Part IV.—Organs.
Article 12.
The Organisation shall consist of
an Assembly, a Council, a Maritime
Safety Committee, and such subsidiary
organs as the Organisation may
åt any time consider necessary; and
a Secretariat.
Part V.—The Assembly.
Article 13.
The Assembly shall consist of all
the members.
Article 14.
Rcgular sessions of the Assembly
shall take place once every 2 years.
Extraordinary sessions shall be convened
after a notice of 60 days whenever
one-third of the members give
notice to the Secretary-General that
they desire a session to be arranged,
or åt any time if deemed necessary by
the Council, after a notice of 60 days.
58 av den medlem som har ansvaret
för dess internationella förbindelser
eller av Förenta Nationerna, kan
bli associerad medlem av organisationen
efter skriftligt meddelande
härom från berörda medlem respektive
Förenta Nationerna till Förenta
Nationernas generalsekreterare.
Artikel 10.
En associerad medlem skall ha
samma rättigheter och skyldigheter
som enligt konventionen tillkommer
en medlem med undantag av rösträtt
i församlingen och valbarhet till
rådet eller sjöfartssäkerhetskommittén.
Med dessa undantag skall ordet
»medlem» i konventionen anses omfatta
associerad medlem, för såvitt
sammanhanget icke kräver annorlunda.
Artikel 11.
Ingen stat och intet område må bli
eller förbli medlem av organisationen
i strid mot resolution antagen av
Förenta Nationernas generalförsamling.
Del IV. — Organ.
Artikel 12.
Organisationen skall bestå av en
församling, ett råd, en sjöfartssäkerhetskommitté
och sådana underorgan,
som organisationen vid varje
tidpunkt må befinna nödvändiga,
samt ett sekretariat.
Del V. — Församlingen.
Artikel 13.
Församlingen skall bestå av samtliga
medlemmar.
Artikel 14.
Ordinarie möten med församlingen
skola äga rum vartannat år. Extra
möten skola sammankallas med sextio
dagars varsel, då en tredjedel av
medlemmarna meddela generalsekreteraren,
att de önska att ett möte
skall hållas, eller då rådet anser det
nödvändigt.
38
Kangl. Maj:ts proposition nr 59 år 1959
Article 15.
A majority of the members other
than associate-members shall constitute
a quorum för the meetings of the
Assembly.
Article 16.
The functions of the Assembly
shall be:
(a) to elect åt each regular session
from among its members, other than
associate-members, its President and
2 Vice-Presidents who shall hold Office
until the next regular session;
(b) to determine its own rules of
procedure except as otherwise provided
in the Convention;
(c) to establish any temporary or,
upon recommendation of the Council,
permanent subsidiary bodies it may
consider to be necessary;
(d) to elect the members to be represented
on the Council, as provided
in Article 17, and on the Maritime
Safety Committee as provided in Article
28;
(e) to receive and consider the reports
of the Council, and to decide
upon any question referred to it by
the Council;
(f) to vote the budget and determine
the financial arrangements of
the Organisation, in accordance with
Part IX;
(g) to review the expenditures and
approve the accounts of the Organisation;
(h)
to perform the functions of the
Organisation, provided that in matters
relating to Article 3 (a) and (b),
the Assembly shall refer such matters
to the Council for formulation by it of
any recommendations or instruments
thereon; provided further that any
recommendations or instruments submitted
to the Assembly by the Council
and not accepted by the Assembly
shall be referred back to the Council
for further consideration with such
observations as the Assembly may
make;
(i) to recommend to members för
adoption regulations concerning mari
-
Artikel 15.
En majoritet av medlemmarna,
associerade medlemmar icke medräknade,
skall utgöra beslutmässigt antal
vid församlingens möten.
Artikel 16.
Församlingens uppgifter skola vara:
a)
att vid varje ordinarie möte
bland medlemmarna, associerade
medlemmar icke medräknade, välja
en ordförande och två vice ordföranden,
som skola inneha posterna till
nästa ordinarie möte;
b) att själv fastställa sina procedurregler,
utom då annat är stadgat
i konventionen;
c) att upprätta tillfälliga eller, på
rådets rekommendation, permanenta
underorgan, som den må anse nödvändiga;
d)
att välja de medlemmar, som
skola vara representerade i rådet i
enlighet med artikel 17 och i sjöfartssäkerhetskommittén
i enlighet med
artikel 28;
e) att mottaga och dryfta rådets
rapporter samt att fatta beslut i frågor,
som hänskjutas till densamma
av rådet;
f) att rösta om budgeten och besluta
om organisationens finanser i
enlighet med del IX;
g) att granska organisationens utgifter
och godkänna dess räkenskaper;
h)
att fullgöra organisationens
uppgifter, dock att den skall hänskjuta
frågor, som falla under artikel
3 a) och b), till rådet för utarbetande
av rekommendationer eller akter
härutinnan, samt att rekommendationer
eller akter, som rådet underställer
församlingen men denna
icke godkänner, skola sändas tillbaka
till rådet med församlingens eventuella
kommentarer;
i) att till medlemmarnas godkännande
rekommendera regler beträf
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 4!) år 1959
39
time safety, or aniendments to such
regulations, which have been referred
to it by the Maritime Safety Committee
through the Council;
(j) to refer to the Council for consideration
or decision any matters
within the scope of the Organisation,
cxcept tliat the function of making
recommendations under paragraph
(i) of this Article shall not be delegated.
Part VI.—The Council.
Article 17.
The Council shall consist of 16
members and shall be composed as
follows:
(a) six shall be Governments of the
nations with the largest interest in
provning international shipping services;
(b)
six shall be Governments of
other nations with the largest interest
in international sea-borne trade;
(c) two shall be elected by the Assembly
from among the Governments
of nations having a substantial interest
in provning international shipping
services; and
(d) two shall be elected by the
Assembly from among the Governments
of nations having a substantial
interest in international sea-borne
trade.
In accordance with the principles
set forth in this article the first Council
shall be constituted as provided
in Appendix I to the present Convention.
Article 18.
Except as provided in Appendix I to
the present Convcntion, the Council
shall determine, for the purpose of
Article 17 (a), the members, Governments
of nations with the largest interest
in providing international shipping
services, and shall also determine,
for the purpose of Article 17
(c), the members, Governments of
nations having a substantial interest
in providing such services. Such dc
-
fande sjöfartssäkerhet eller ändringar
i sådana regler, vilka ha hänskjutits
till den av sjöfartssäkerhetskommittén
genom rådet;
j) att till rådet för övervägande eller
beslut hänskjuta frågor inom organisationens
verksamhetsområde,
dock att uppgiften att göra rekommendationer
enligt denna artikels
moment i) icke skall överlåtas.
Del VI. — Rådet.
Artikel 17.
Rådet skall bestå av sexton medlemmar
och ha följande sammansättning
:
a) sex skola vara regeringar i länder
med det största intresset i tillhandahållande
av tonnage för den
internationella handelssjöfarten;
b) sex skola vara regeringar i andra
länder med det största intresset i
den internationella sjöburna handeln;
c) två skola väljas av församlingen
bland regeringar i länder med ett avsevärt
intresse i tillhandahållande av
tonnage för den internationella handelssjöfarten;
och
d) två skola väljas av församlingen
bland regeringar i länder med ett avsevärt
intresse i den internationella
sjöburna handeln.
I enlighet med de i denna artikel
fastställda principerna skall det första
rådet konstitueras såsom stadgas i
Bilaga I till denna konvention.
Artikel 18.
Med förbehåll för vad som är stadgat
i Bilaga I till denna konvention
skall rådet fastställa vilka som i enlighet
med artikel 17 a) skola vara
medlemmar i egenskap av regeringar
i länder med det största intresset i
tillhandahållande av tonnage för
den internationella handelssjöfarten
och likaledes fastställa vilka som i
enlighet med artikel 17 c) skola vara
medlemmar bland regeringar i
40
Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959
terminations shall be made by a majority
vote of the Council, including
the concurring votes of a majority of
the members represented on the
Council under Article 17 (a) and (c).
The Council shall further determine,
for the purpose of Article 17 (b), the
members, Governments of nations
with the largest interest in international
sea-borne trade. Each Council
shall make these determinations åt a
reasonable time before each regular
session of the Assembly.
Article 19.
Members represented on the Council
in accordance with Article 17 shall
hold office until the end of the next
regular session of the Assembly.
Members shall be eligible for re-election.
Article 20.
(a) The Council shall elect its
Chairman and adopt its own rules of
procedure except as otherwise provided
in the Convention.
(b) Twelve members of the Council
shall constitute a quorum.
(c) The Council shall meet upon
one month’s notice as often as may
be necessary for the efficient decharge
of its duties upon the summons
of its Chairman or upon request
by not less than 4 of its members.
It shall meet åt such places as
may be convenient.
Article 21.
The Council shall invite any member
to participate, without vote, in its
deliberations on any matter of particular
concern to that member.
Article 22.
(a) The Council shall receive the
recommendations and reports of the
Maritime Safety Committee and shall
transmit them to the Assembly and,
when the Assembly is not in session,
to the members for information, to
-
länder med ett avsevärt intresse i sådant
tillhandahållande. Dylika beslut
skola fattas genom majoritetsröstning
i rådet, inbegripet instämmande röster
från majoriteten av de medlemmar,
som äro representerade i rådet
i enlighet med artikel 17 a) och c).
Rådet skall vidare fastställa vilka som
i enlighet med artikel 17 b) skola
vara medlemmar i egenskap av regeringar
i länder med det största intresset
i den internationella sjöburna
handeln. Varje råd skall fatta dessa
beslut i rimlig tid före varje ordinarie
möte med församlingen.
Artikel 19.
Medlemmar representerade i rådet
i enlighet med artikel 17 skola inneha
sina poster till slutet av nästa ordinarie
möte med församlingen. Medlem
skall kunna omväljas.
Artikel 20.
a) Rådet skall självt välja sin ordförande
och självt fastställa sina procedurregler,
där ej annat är stadgat
i konventionen.
b) Tolv medlemmar av rådet skola
vara beslutmässiga.
c) Rådet skall sammanträda med
en månads varsel så ofta detta är
nödvändigt för ett effektivt fullgörande
av dess uppgifter. Det skall
sammankallas av ordföranden eller
på begäran av minst fyra av dess
medlemmar. Det skall sammanträda
på plats som må vara lämplig.
Artikel 21.
Rådet skall inbjuda medlem att
utan rösträtt deltaga i dess förhandlingar
i varje fråga av särskilt intresse
för denna medlem.
Artikel 22.
a) Rådet skall mottaga sjöfartssäkerhetskommitténs
rekommendationer
och rapporter och vidarebefordra
dem till församlingen eller, när denna
icke har möte, direkt till de enskilda
medlemmarna för deras kännedom
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
41
gether with the comments and recommendations
of the Council.
(b) Matters within the scope of Artide
29 shall be considered by the
Council only after obtaining the
views of the Maritime Safety Committee
thereon.
Article 23.
The Council, with the approval of
the Assembly, shall appoint the Secretary-General.
The Council shall also
make provision for the appointment
of such other personnel as may be
necessary, and determine the terms
and conditions of service of the Secretary-General
and other personnel,
which terms and conditions shall
conform as far as possible with those
of the United Nations and its specialised
agencies.
Article 24.
The Council shall make a report
to the Assembly åt each regular session
on the work of the Organisation
since the previous regular session of
the Assembly.
Article 25.
The Council shall submit to the
Assembly the budget estimates and
the financial statements of the Organisation,
together with its comments
and recommendations.
Article 26.
The Council may enter into agreements
or arrangements covering the
relationship of the Organisation with
other organisations, as provided for
in Part XII. Such agreements or arrangements
shall be subject to approval
by the Assembly.
Article 27.
Between sessions of the Assembly,
the Council shall perform all the
functions of the Organisation, except
the function of making recommendations
under Article 16 (i).
jämte rådets kommentarer och rekommendationer.
b) Frågor, som hänföra sig till artikel
29, skola behandlas av rådet endast
efter inhämtande av sjöfartssäkerhetskommitténs
åsikt.
Artikel 23.
Rådet skall med församlingens godkännande
utnämna generalsekreterare.
Rådet skall även vidtaga åtgärder
för utnämning av annan personal
som må behövas samt fastställa
villkor och tjänsteförhållanden för
generalsekreteraren och annan personal,
vilka villkor och förhållanden
i största möjliga utsträckning skola
stå i överensstämmelse med Förenta
Nationernas och dess fackorgans.
Artikel 24.
Rådet skall vid varje ordinarie
möte avlägga rapport till församlingen
om organisationens arbete sedan
församlingens senaste ordinarie möte.
Artikel 25.
Rådet skall underställa församlingen
organisationens budgetberäkningar
och finansrapporter jämte sina
kommentarer och rekommendationer.
Artikel 26.
Rådet må träffa avtal och anstalter
beträffande organisationens förbindelser
med andra organisationer
i enlighet med del XII. Sådana avtal
och anstalter skola vara underkastade
församlingens godkännande.
Artikel 27.
Mellan församlingens möten skall
rådet utföra organisationens samtliga
åligganden med undantag av uppgiften
i fråga om rekommendationer enligt
artikel 16 i).
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1959
Part VII.—Maritime Safety Committee.
Article 28.
(a) The Maritime Safety Committee
shall consist of 14 members elected
hy the Assembly from the members,
Governments of those nations
having an important interest in maritime
safety, of which not less than 8
shall be the largest ship-owning nations,
and the remainder shall be
elected so as to ensure adequate representation
of members, Governments
of other nations with an important
interest in maritime safety,
such as nations interested in the
supply of large numbers of crews or
in the carriage of large numbers of
berthed and unberthed passengers,
and of major geographical areas.
(b) Members shall be elected for a
term of 4 years and shall be eligible
for re-election.
Article 29.
(a) The Maritime Safety Committee
shall have the duty of considering
any matter within the scope of the
Organisation and concerned with
aids to navigation, construction and
equipment of vessels, manning from
a safety standpoint, rules for the
prevention of collisions, handling of
dangerous cargoes, maritime safety
procedures and requirements, hydrographic
information, log-books and
navigational records, marine casualty
investigation, salvage and rescue,
and any other matters directly affecting
maritime safety.
(b) The Maritime Safety Committee
shall provide machinery for perforining
any duties assigned to it by
the Convention, or by the Assembly,
or any duty within the scope of this
article which may be assigned to it
by any other inter-governmental
instrument.
(c) Having regard to the provisions
of Part XII, the Maritime Safety Committee
shall have the duty of maintaining
such close relationship with
other inter-governmental bodies con
-
Del VII. — Sjöfartssäkerhetskommittén.
Artikel 28.
a) Sjöfartssäkerhetskommittén
skall bestå av fjorton medlemmar,
valda av församlingen bland medlemmar,
som äro regeringar i länder
med betydande intresse i sjöfartssäkerheten,
varav minst åtta skola vara
de största sjöfartsnationerna, medan
återstoden skall väljas på sådant sätt
att skälig representation tillförsäkras
medlemmar, som äro regeringar
i andra länder med betydande intresse
i sjöfartssäkerheten, såsom länder
med intressen i tillhandahållande av
stort antal besättningsmän eller i
transport av stort antal med eller
utan kojplats resande passagerare,
ävensom större geografiska områden.
b) Medlemmar skola väljas för en
tid av fyra år och skola kunna omväljas.
Artikel 29.
a) Sjöfartssäkerhetskoinmitténs
uppgift skall vara att behandla frågor
inom organisationens verksamhetsområde
rörande navigeringshjälpmedel,
byggnad och utrustning av fartyg,
bemanning sedd ur säkerhetssynpunkt,
regler för undvikande av
ombordläggning, handhavande av
farlig last, tillvägagångssätt och föreskrifter
ifråga om sjöfartssäkerheten,
hydrografiska upplysningar, loggböcker
och navigeringsanteckningar,
utredning av sjöolyckor, bärgning
och räddningsaktioner samt andra
spörsmål, som direkt beröra sjöfartssäkerheten.
b) Sjöfartssäkerhetskommittén
skall organiseras så, att den kan åtaga
sig alla uppgifter, som tilldelas
densamma i denna konvention eller
av församlingen, liksom varje uppgift
inom ramen för denna artikel,
som må hänskjutas till kommittén
genom annan mellanstatlig akt.
c) Sjöfartssäkerhetskoinmitténs
uppgift skall vara att jämlikt del
XII upprätthålla sådana nära förbindelser
med andra mellanstatliga
organ på transport- och kommunika
-
Kungi. Maj. ts proposition nr 4.9 år 1959
43
cerned with transport and Communications
as may furthcr the object of
the Organisation in promoting maritime
safety and facilitate the coordination
of activities in the fields
of shipping, aviation, telecommunications
and meteorology with respect to
safety and rescue.
Article 30.
The Maritime Safety Committee,
through the Council, shall
(a) submit to the Assembly åt its
regular sessions proposals made by
members for safety regulations or för
amendments to existing safety regulations,
together with its comments or
recommendations thereon;
(b) report to the Assembly on the
work of the Maritime Safety Committee
since the previous regular session
of the Assembly.
Article 31.
The Maritime Safety Committee
shall meet once a year and åt other
times upon rcquest of any 5 of its
members. It shall elect its officers
once a year and shall adopt its own
rules of procedure. A majority of its
members shall constitute a quorum.
Article 32.
The Maritime Safety Committee
shall invite any member to participate,
without vote, in its deliberations
on any matter of particular concern
to that member.
Part VIII.—The Secretariat.
Article 33.
The Secretariat shall comprise the
Secretary-General, a Secretary of the
Maritime Safety Committee and such
staiff as the Organisation may require.
The Secretary-General shall be
the chief administrative officer of the
Organisation, and shall, subject to the
provisions of Article 23, appoint the
above-mentioned personnel.
tionsområdet, som kunna främja organisationens
syfte att befordra sjöfartssäkerheten
och att underlätta
samordning av verksamheten på sjöfartens,
luftfartens, telekommunikationernas
och meteorologiens områden
i fråga om säkerhet och räddningstjänst.
Artikel 30.
Sjöfartssäkerhetskominittén skall
genom rådet:
a) vid församlingens ordinarie möten
underställa denna av medlemmar
framlagda förslag om säkerhetsföreskrifter
eller ändringar i gällande
säkerhetsföreskrifter jämte sina
kommentarer och rekommendationer;
b)
avlägga rapport till församlingen
om sjöfartssäkerhetskommitténs
arbete sedan senaste ordinarie session
med församlingen.
Artikel 31.
Sjöfartssäkerhetskominittén skall
sammanträda en gång om året och
vid andra tidpunkter på begäran av
fem av sina medlemmar. Den skall
själv årligen välja sina styresmän
och själv antaga sina procedurregler.
En majoritet av dess medlemmar
skall vara beslutmässig.
Artikel 32.
Sjöfartssäkerhetskommittén skall
inbjuda medlem att utan rösträtt deltaga
i dess förhandlingar i varje fråga
av särskilt intresse för denna medlem.
Del VIII. — Sekretariatet.
Artikel 33.
Sekretariatet skall bestå av generalsekreteraren,
en sekreterare för
sjöfartssäkerhetskommittén samt annan
personal, som organisationen
må behöva. Generalsekreteraren skall
vara organisationens chefstjänsteman
och skall under hänsynstagande
till föreskrifterna i artikel 23 utse
ovannämnda personal.
44
Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959
Article 34.
The Secretariat shall maintain all
such records as may be necessary för
the efficient discharge of the functions
of the Organisation and shall
prepare, collect and circulate the papers,
documents, agenda, minutes and
information that may be required for
the work of the Assembly, the Council,
the Maritime Safety Committee,
and such subsidiary organs as the
Organisation may establish.
Article 35.
The Secretary-General shall prepare
and submit to the Council the
financial statements for each year and
the budget estimates on a biennial
basis, with the estimates for each
year shown separately.
Article 36.
The Secretary-General shall keep
members informed with respect to the
activities of the Organisation. Each
member may appoint one or rnore representatives
for the purpose of communication
with the Secretary-General.
Article 37.
In the performance of their duties
the Secretary-General and the staff
shall not seek or receive instructions
from any Government or from any
authority external to the Organisation.
They shall refrain from any action
which might reflect on their position
as international officials. Each
member on its part undertakes to respect
the exclusively international
character of the responsibilities of the
Secretary-General and the staff and
not to seek to influence them in the
discharge of their responsibilities.
Article 38.
The Secretary-General shall perform
such other tasks as may be assigned
to him by the Convention, the
Assembly, the Council and the Maritime
Safety Committee.
Artikel 34.
Sekretariatet skall hålla sådant arkiv,
som kräves för ett effektivt fullgörande
av organisationens uppgifter,
och skall utarbeta, insamla och
distribuera rapporter, dokument,
dagordningar, protokoll och upplysningar,
som krävas för församlingens,
rådets, sjöfartssäkerhetskominitténs
och av organisationen eventuellt
upprättade underorgans arbete.
Artikel 35.
Generalsekreteraren skall utarbeta
och underställa rådet finansrapporter
för varje år och budgetberäkningarna
för tvåårsperioder med beräkningar
för varje år för sig.
Artikel 36.
Generalsekreteraren skall hålla
medlemmarna underrättade om organisationens
verksamhet. Varje medlem
må utse en eller flera representanter
för förbindelse med generalsekreteraren.
Artikel 37.
Vid fullgörandet av sina uppgifter
skola generalsekreteraren och
personalen icke begära eller mottaga
instruktioner från någon regering eller
från någon myndighet utanför
organisationen. De skola avhålla sig
från varje handling, som kan kasta
skugga på deras ställning som internationella
tjänstemän. Varje medlem
förbinder sig för sin del att respektera
den rent internationella arten
hos generalsekreterarens och hans
personals uppgifter samt att icke söka
påverka dem vid uppfyllandet av
deras plikter.
Artikel 38.
Generalsekreteraren skall utföra
sådana ytterligare uppgifter, som tilldelas
honom genom konventionen, av
församlingen, rådet eller sjöfartssäkerhetskommittén.
Kungl. Maj. ts proposition nr \9 år 1959
45
Part IX.—Finances.
ÄRTICLE 39.
Each member shall bear the salary,
travel and other expenses of its own
delegation to the Assembly and of its
representatives on the Council, the
Maritime Safety Committee, other
committees and subsidiary bodies.
Article 40.
The Council shall consider the financial
statements and budget estimates
prepared by the SecretaryGeneral
and submit them to the Assembly
with its comments and recommendations.
Article 41.
(a) Subject to any agreement between
the Organisation and the
United Nations, the Assembly shall
review and approve the budget estimates.
(b) The Assembly shall apportion
the expenses among the members in
accordance with a scale to be fixed
by it after consideration of the proposals
of the Council thereon.
Article 42.
Any member which fails to decharge
its financial obligation to the
Organisation within one year from
the date on which it is due shall have
no vote in the Assembly, the Council,
or the Maritime Safety Committee
unless the Assembly, åt its discretion,
waives this provision.
Part X.—Voting.
Article 43.
The following provisions shall apply
to voting in the Assembly, the
Council and the Maritime Safety Committec:
(a)
Each member shall have one
vote.
(b) Except as otherwise provided
in the Convention or in any intcrnational
agreement which confers func
-
Del IX. — Finanser.
Artikel 39.
Varje medlem skall bestrida löne-,
rese- och andra utgifter för sin egen
delegation i församlingen och sina
egna representanter i rådet, sjöfartssäkerhetskommittén,
andra kommittéer
och underorgan.
Artikel 40.
Rådet skall dryfta de av generalsekreteraren
utarbetade finansrapporterna
och budgetberäkningarna
samt underställa församlingen dem
jämte sina kommentarer och rekommendationer.
Artikel 41.
a) Med förbehåll för överenskommelse
i annan riktning mellan organisationen
och Förenta Nationerna
skall församlingen granska och godkänna
budgetberäkningarna.
b) Församlingen skall fördela utgifterna
mellan medlemmarna i enlighet
med en skala, som fastställes
av församlingen efter prövning av
rådets förslag därom.
Artikel 42.
Medlem, som uraktlåter att uppfylla
sina finansiella förpliktelser gentemot
organisationen inom ett år från
betalningsdatum, skall fråntagas rösträtt
i församlingen, rådet och sjöfartssäkerhetskommittén,
försåvitt
icke församlingen efter eget gottfinnande
avstår från att tillämpa denna
föreskrift.
Del X. — Röstning.
Artikel 43.
Följande föreskrifter skola gälla
vid röstning i församlingen, rådet och
sjöfartssäkerhetskommittén:
a) Varje medlem skall ha en röst.
b) Därest ej annat stadgas i konventionen
eller i annat internationellt
avtal, som tilldelar försam
-
46
Kungl. ftlaj. ts proposition nr i9 år 1959
tions on the Assembly, the Council,
or the Maritime Safety Committee,
decisions of tliese organs shall be by
a majority vote of the members present
and voting and, for decisions
where a two-thirds majority vote is
required, by a two-thirds majority
vote of those present.
(c) For the purpose of the Convention,
the phrase “members present
and voting” means “members
present and casting an affirmative or
negative vote”. Members which abstain
from voting shall be considered
as not voting.
Part XI.—Headquarters of the
Organisation.
Article 44.
(a) The headquarters of the Organisation
shall be established in London.
(b) The Assembly may by a twothirds
majority vote change the site
of the headquarters if necessary.
(c) The Assembly may hold sessions
in any place other than the
headquarters if the Council deems it
necessary.
Part XII.—Relationship with the United
Nations and other Organisations.
Article 45.
The Organisation shall be brought
into relationship with the United
Nations in accordance with Article 57
of the Charter of the United Nations
as the specialised agency in the field
of shipping. This relationship shall
be effected through an agreement
with the United Nations under Article
63 of the Charter of the United
Nations, which agreement shall be
concluded as provided in Article 26.
Article 46.
The Organisation shall co-operate
with any specialised agency of the
United Nations in matters which may
be the common concern of the Organisation
and of such specialised agen
-
lingen, rådet eller sjöfartssäkerhetskommittén
uppgifter, skola beslut i
dessa organ fattas med majoriteten
bland de närvarande och röstande
medlemmarna samt vid beslut, där
två tredjedels majoritet kräves, med
två tredjedels majoritet bland de
närvarande medlemmarna.
c) Uttrycket »närvarande och röstande
medlemmar» i denna konvention
betyder »närvarande medlemmar,
som avgiva en positiv eller negativ
röst». Medlemmar, som nedlägga
sin röst, skola betraktas såsom
icke röstande.
Del XI. — Organisationens säte.
Artikel 44.
a) Organisationens säte skall upprättas
i London.
b) Församlingen må med två tredjedels
majoritet flytta sätet, om så
är nödvändigt.
c) Församlingen må hålla möte
annorstädes än å sätet om rådet anser
detta nödvändigt.
Del XII. — Förbindelserna med Förenta
Nationerna och andra organisationer.
Artikel 45.
Organisationen skall anslutas till
Förenta Nationerna i enlighet med
artikel 57 i Förenta Nationernas stadga
såsom fackorganet på sjöfartens
område. Denna anslutning skall ske
genom ett avtal med Förenta Nationerna
i enlighet med artikel 63 i Förenta
Nationernas stadga och artikel
26 i denna konvention.
Artikel 46.
Organisationen skall samarbeta
med Förenta Nationernas fackorgan
i frågor, som kunna vara av gemensamt
intresse för organisationen
och dessa fackorgan, samt skall
Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959
47
cy, and shall consider such matters
and act with respect to them in accord
with such specialised agency.
Article 47.
The Organisation may, on matters
within its scope, co-operate with
other inter-governmental organisations
which are not specialised
agencies of the United Nations, but
whose interests and activities are
related to the purposes of the Organisation.
Article 48.
The Organisation may, on matters
within its scope, make suitable arrangements
för consultation and cooperation
with non-governmental international
organisations.
Article 49.
Subject to approval by a two-thirds
majority vote of the Assembly, the
Organisation may take over from
any other international organisations,
governmental or non-governmental,
such functions, resources and obligations
within the scope of the Organisation
as may be transferred to
the Organisation by international
agreements or by mutually acceptable
arrangements entered into between
competent authorities of the
respective organisations. Similarly,
the Organisation may take over any
administrative functions which are
within its scope and which liave been
entrusted to a Government under the
terms of any international instrument.
Part XIII.—Legal Capacity, Privileges and
Immunities.
Article 50.
The legal capacity, privileges and
immunities to bo accorded to, or in
connexion with, the Organisation
shall be derivcd from and govcrned
by the General Convention on the
Privileges and Immunities of the
Specialised Agencies approved by the
dryfta sådana frågor och vidtaga åtgärder
beträffande dem i samråd med
berörda fackorgan.
Artikel 47.
Organisationen må i frågor inom
dess verksamhetsområde samarbeta
med andra mellanstatliga organisationer,
som icke äro fackorgan under
Förenta Nationerna men vilkas intressen
och verksamhet ha samband
med organisationens syften.
Artikel 48.
Organisationen må i frågor inom
dess verksamhetsområde träffa lämpliga
anstalter för samråd och samarbete
med icke mellanstatliga internationella
organisationer.
Artikel 49.
Under förutsättning av godkännande
med två tredjedels majoritet i församlingen
må organisationen från
andra internationella organisationer,
vare sig mellanstatliga eller icke,
övertaga de uppgifter, tillgångar och
förpliktelser inom organisationens
verksamhetsområde, som må överföras
till organisationen genom internationella
avtal eller genom ömsesidigt
godtagbara föranstaltningar beslutade
av behöriga instanser i respektive
organisationer. Likaledes må
organisationen övertaga administrativa
uppgifter inom dess verksamhetsområde,
vilka enligt stadganden
i en internationell akt anförtrotts en
regering.
Del XIII. — Juridisk status, privilegier
och immunitet.
Artikel 50.
Den juridiska status, de privilegier
och den immunitet, som skola
beviljas åt eller i samband med organisationen,
skola härleda sig från och
regleras av allmänna konventionen
om fackorganens privilegier och immunitet,
antagen av Förenta Natio
-
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
General Assembly of the United
Nations on 21st November, 1947, subject
to such modifications as may
be set forth in the final (or revised)
text of the Annex approved by the
Organisation in accordance with Sections
36 and 38 of the said General
Convention.
Article 51.
Pending its accession to the said
General Convention in respect of the
Organisation, each member undertakes
to apply the provisions of
Appendix II to the present Convention.
Part XIV.—Amendments.
Article 52.
Texts of proposed amendments to
the Convention shall be communicated
by the Secretary-General to
inembers åt least 6 months in advance
of their consideration by the Assembly.
Amendments shall be adopted
by a two-thirds majority vote of the
Assembly, including the concurring
votes of a majority of the members
represented on the Council. Twelve
months after its acceptance by twothirds
of the members of the Organisation,
other than associate-members,
each amendment shall come into
force for all members except those
which, before it comes into force,
make a declaration that they do not
accept the amendment. The Assembly
may by a two-thirds majority
vote determine åt the time of its
adoption that an amendment is of
such a nature that any member which
has made such a declaration and
which does not accept the amendment
within a period of 12 months
after the amendment comes into force
shall, upon the expiration of this
period, cease to be a party to the
Convention.
Article 53.
Any amendment adopted under
Article 52 shall be deposited with the
Secretary-General of the United
nernas generalförsamling den 21 november
1947, med förbehåll för sådana
ändringar, som må intagas i
den slutgiltiga (eller reviderade) texten
till den av organisationen i enlighet
med §§36 och 38 av sagda konvention
antagna bilagan.
Artikel 51.
I avvaktan på sin anslutning till
sagda allmänna konvention med avseende
på organisationen förbinder
sig varje medlem att tillämpa stadgandena
i Bilaga II till denna konvention.
Del XIV. — Ändringar.
Artikel 52.
Texter till föreslagna ändringar i
konventionen skola av generalsekreteraren
tillställas medlemmarna
minst sex månader före deras behandling
av församlingen. Ändringar
skola godtagas med två tredjedels
majoritet i församlingen, inbegripet
instämmande röster från majoriteten
av de i rådet representerade medlemmarna.
Tolv månader efter godkännande
med två tredjedels majoritet
av organisationens medlemmar, associerade
medlemmar undantagna,
skall varje ändring träda i kraft för
samtliga medlemmar utom för dem
som, innan den träder i kraft, avge
en förklaring, att de icke godkänna
ändringen. Församlingen må vid tidpunkten
för godtagandet med två
tredjedels majoritet bestämma, att en
ändring är av sådan art att medlem,
som avgivit sådan förklaring och icke
godtager ändringen inom en tidrymd
av tolv månader från dess ikraftträdande,
vid utgången av denna tidrymd
skall upphöra att vara ansluten
till konventionen.
Artikel 53.
Jämlikt artikel 52 antaget ändringsförslag
skall deponeras hos Förenta
Nationernas generalsekreterare,
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 49 ar 1959
Nations, who will immediately forward
a copy of the amendment to all
members.
Article 54.
A declaration or acceptance under
Article 52 shall be made by the
communication of an instrument to
the Secretary-General for deposit with
the Secretary-General of the United
Nations. The Secretary-General will
notify members of the receipt of any
such instrument and of the date when
the amendment enters into force.
Part XV.—Interpretation.
Article 55.
Any question or dispute concerning
the interpretation or application
of the Convention shall be
referred for settlement to the Assembly,
or shall be settled in such
other nianner as the parties to the
dispute agree. Nothing in this article
shall preclude the Council or the
Maritime Safety Committee from settling
any such question or dispute
that may arise during the exercise of
their functions.
Article 56.
Any legal question which cannot
be settled as provided in Article 55
shall be referred by the Organisation
to the International Court of Justice
for an advisory opinion in accordance
with Article 96 of the Charter of the
United Nations.
som omedelbart sänder en kopia därav
till samtliga medlemmar.
Artikel 54.
En förklaring eller ett godkännande
jämlikt artikel 52 skall göras genom
att berörda medlem tillställer
generalsekreteraren ett instrument
för deposition hos Förenta Nationernas
generalsekreterare. Generalsekreteraren
skall underrätta medlemmarna
om mottagandet av sådant instrument
och om datum för ändringens
ikraftträdande.
Del XV. — Tolkning.
Artikel 55.
Varje spörsmål eller tvist beträffande
tolkningen eller tillämpningen
av konventionen skall hänskjutas till
församlingen för avgörande eller skall
lösas på sådant annat sätt, varom
parterna i tvisten överenskomma.
Denna artikel skall icke utgöra hinder
för rådet eller sjöfartssäkerhetskommittén
att lösa spörsmål eller
tvist av nämnt slag, som kan uppstå
under utövande av deras verksamhet.
Artikel 56.
Varje juridisk fråga, som inte kan
lösas jämlikt artikel 55, skall hänskjutas
av organisationen till Internationella
domstolen för utlåtande
jämlikt artikel 96 av Förenta Nationernas
stadga.
Part XVI.—Miscellaneous Provisions.
Article 57.
Signature and Acceptance.
Subject to the provisions of Part
III, the present Convention shall remain
open for signature or acceptance
and States may become parties
to the Convention hy:
(a) signature without reservation
as to acceptance;
Del XVI. — Diverse stadganden.
Artikel 57.
Undertecknande och godkännande.
Denna konvention är öppen för undertecknande
och godkännande under
hänsynstagande till bestämmelserna
i del III, och stater kunna bli
anslutna till konventionen genom:
a) undertecknande utan förbehåll
för godkännande;
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 4!).
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
(b) signature subject to acceptance
foliowed by acceptance;
or
(c) acceptance.
Acceptance shall be effected by the
deposit of an instrument with the
Secretary-General of the United Nations.
Article 58.
Territories.
(a) Members may make a declaration
åt any time that their participation
in the Convention includes all or
a group or a single one of the territories
for whose international relations
they are responsible.
(b) The Convention does not apply
to territories for •whose international
relations members are responsible
unless a declaration to that effect has
been made on their behalf under the
provisions of paragraph (a) of this
article.
(c) A declaration made under
paragraph (a) of this article shall
be communicated to the SecretaryGeneral
of the United Nations and
a copy of it will be forwarded by him
to all States invited to the United
Nations Maritime Conference and to
such other States as may have become
members.
(d) In cases where under a trusteeship
agreement the United Nations is
the administering authority, the United
Nations may accept the Convention
on behalf of one, several, or all of
the trust territories in accordance
with the procedure set forth in Article
57.
Article 59.
Withdrawal.
in) Any member may withdraw
from the Organisation by written
notification given to the SecretaryGeneral
of the United Nations, who
will immediately inform the other
members and the Secretary-General
b) undertecknande med förbehåll
för godkännande, följt av godkännande;
c)
godkännande.
Godkännande skall verkställas genom
deposition av ett instrument hos
Förenta Nationernas generalsekreterare.
Artikel 58.
Områden.
a) Medlemmar må vid vilken tidpunkt
som helst avgiva förklaring
att deras anslutning till konventionen
innefattar alla eller en grupp eller
ett enda av de områden, för vilkas
internationella förbindelser de
äro ansvariga.
b) Konventionen är icke tillämplig
å områden, för vilkas internationella
förbindelser medlemmar äro ansvariga,
försåvitt icke en förklaring härom
har avgivits å deras vägnar jämlikt
moment a).
c) Jämlikt moment a) avgiven förklaring
skall tillställas Förenta Nationernas
generalsekreterare, och
denne sänder en kopia till samtliga
till Förenta Nationernas sjöfartskonferens
inbjudna stater och andra stater,
som må ha blivit medlemmar.
d) I de fall, då Förenta Nationerna
genom ett förvaltarskapsavtal har blivit
den förvaltande myndigheten, må
Förenta Nationerna godkänna konventionen
för ett, flera eller alla förvaltarskapsområden
i enlighet med
den i artikel 57 fastställda proceduren.
Artikel 59.
Utträde.
a) Medlem må utträda ur organisationen
genom skriftlig anmälan till
Förenta Nationernas generalsekreterare,
som genast underrättar övriga
medlemmar och organisationens generalsekreterare
om sådan anmä
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1959
51
of the Organisation of such notification.
Notification of withdrawal may
be given åt any time after the expiration
of 12 months from the date on
which the Convention has come into
force. The withdrawal shall take effect
upon the expiration of 12 months
from the date on which such written
notification is received by the Secretary-General
of the United Nations.
(b) The application of the Convention
to a territory or group of territories
under Article 58 may åt any
time be terminated hy written notification
given to the Secretary-General
of the United Nations by the member
responsible for its international relations
or, in the case of a trust territory
of which the United Nations is
the administering authority, by the
United Nations. The Secretary-General
of the United Nations will immediately
inform all members and
the Secretary-General of the Organisation
of such notification. The notification
shall take effeet upon the expiration
of 12 months from the date
on which it is received by the Secretary-General
of the United Nations.
Part XVII.—Entry into Force.
Article 60.
The present Convention shall enter
into force on the date when 21 States,
of which 7 shall each have a total
tonnage of not less than 1 million
gross tons of shipping, have become
parties to the Convention in accordance
with Article 57.
Article 61.
The Secretary-General of the United
Nations will inform all States invited
to the United Nations Maritime Conference
and such other States as may
have become members, of the date
when each State becomes party to the
Convention, and also of the date on
which the Convention enters into
force.
lan. Anmälan om utträde må ingivas
när som helst efter utgången av
tolv månader från dagen för konventionens
ikraftträdande. Utträdet
blir giltigt tolv månader efter den
dag, då Förenta Nationernas generalsekreterare
mottager sådan skriftlig
anmälan.
b) Tillämpningen av konventionen
å område eller grupp av områden
jämlikt artikel 58 må när som helst
uppsägas genom skriftlig anmälan
till Förenta Nationernas generalsekreterare
från den för dess internationella
förbindelser ansvarige medlemmen
eller, i fråga om ett förvaltarskapsområde
för vilket Förenta
Nationerna är den förvaltande
myndigheten, från Förenta Nationerna.
Förenta Nationernas generalsekreterare
underrättar omedelbart
alla medlemmar och organisationens
generalsekreterare om sådan anmälan.
Anmälan blir giltig tolv månader
från den dag då Förenta Nationernas
generalsekreterare mottagit den.
Del XVII. — Ikraftträdande.
Artikel 60.
Denna konvention skall träda i
kraft då tjugoen stater, varav sju skola
ha ett sammanlagt fartygstonnage
av minst en miljon bruttoton vardera,
anslutit sig till konventionen jämlikt
artikel 57.
Artikel 61.
Förenta Nationernas generalsekreterare
kommer att underrätta alla till
Förenta Nationernas sjöfartskonferens
inbjudna stater och andra stater,
som blivit medlemmar, om dagen för
varje stats anslutning till konventionen
och likaså om dagen för konventionens
ikraftträdande.
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 49 ar 1959
Article 62. Artikel 62.
The present Convention, of which
the English, French and Spanish texts
are equally authentic, shall be deposited
with the Secretary-General of
the United Nations, who will transmit
certified copies thereof to each of the
States invited to the United Nations
Maritime Conference and to such
other States as may have become
members.
Article 63.
The United Nations is authorised to
effeet registration of the Convention
as soon as it comes into force.
In witness whereof the undersigned
being duly authorised by their
respective Governments for that purpose
have signed the present Convention.
Done åt Geneva this 6th day of
March, 1948.
(Here follow the signatures.)
Appendix I
(Referred to in Article 17.)
Composition of the First Council.
In accordance with the principles
set forth in Article 17 the first Council
shall be constituted as followTs:
(a) The 6 members under Article
17 (a) being
Greece
Netherlands
Norway
Sweden
United Kingdom
United States
(b) The 6 members under Article
17 (b) being
Argentina
Australia
Belgium
Canada
France
India
Denna konvention, vars engelska,
franska och spanska texter skola äga
lika giltighet, skall deponeras hos
Förenta Nationernas generalsekreterare,
som kommer att överlämna bevittnade
kopior därav till alla till Förenta
Nationernas sjöf artskonferens
inbjudna stater och till andra stater,
som blivit medlemmar.
Artikel 63.
Förenta Nationerna bemyndigas
att verkställa registrering av konventionen
så snart den träder i kraft.
Till bestyrkande varav undertecknade,
därtill vederbörligen befullmäktigade
av sina respektive regeringar,
undertecknat denna konvention.
Som skedde i Geneve den 6 mars
1948.
(Här följa underskrifterna.)
Bilaga I
(Omnämnd i artikel 17.)
Det första rådets sammansättning.
Jämlikt de i artikel 17 fastställda
principerna skall det första rådet
sammansättas på följande sätt:
a) De sex medlemmarna enligt artikel
17 a) skola vara:
Grekland
Nederländerna
Norge
Sverige
Storbritannien
Amerikas förenta stater
b) De sex medlemmarna enligt artikel
17 b) skola vara:
Argentina
Australien
Belgien
Canada
Frankrike
Indien.
Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959
53
(c) Two members to be elected by
the Assembly under Article 17 (c)
from a panel nominated by the 6
members named in paragraph (a) of
this Appendix.
(d) Two members elected by the
Assembly under Article 17 (d) from
among the members having a substantial
interest in international seaborne
trade.
Appendix II
(Referred to in Article 51.)
Legal Capacity, Privileges and lmmunities.
The following provisions on legal
capacity, privileges and immunities
shall be applied by members to, or in
connexion with, the Organisation
pending their accession to the General
Convention on Privileges and Immunities
of Specialised Agencies in respect
of the Organisation:
Section 1.
The Organisation shall enjoy in the
territory of each of its members such
legal capacity as is necessary for the
fulfilment of its purposes and the
exercise of its functions.
Section 2.
(a) The Organisation shall enjoy
in the territory of each of its members
such privileges and immunities
as are necessary för the fulfilment of
its purposes and the exercise of its
functions.
(b) Representatives of members,
ineluding alternates and advisers and
officials and employees of the Organisation,
shall similarly enjoy such
privileges and immunities as are necessary
for the independent exercise
of their functions in connexion with
the Organisation.
c) Två medlemmar skola väljas av
församlingen jämlikt artikel 17 c) ur
en grupp utvald av de sex i moment
a) av denna bilaga nämnda medlemmarna.
d) Två medlemmar skola väljas av
församlingen jämlikt artikel 17 d)
bland de medlemmar, som ha ett
avsevärt intresse i internationell sjöburen
handel.
Bilaga II
(Omnämnd i artikel 51.)
Juridisk status, privilegier och
immunitet.
Följande stadganden beträffande
juridisk status, privilegier och immunitet
skola tillämpas av medlemmarna
å eller i samband med organisationen
i avvaktan på deras anslutning
till allmänna konventionen
om fackorganens privilegier och immunitet
med avseende på organisationen
:
Avdelning 1.
Organisationen skall på varje medlems
område åtnjuta sådan juridisk
status, som är nödvändig för att nå
dess syften och fullgöra dess uppgifter.
Avdelning 2.
a) Organisationen skall på varje
medlems område åtnjuta de privilegier
och den immunitet, som äro nödvändiga
för att nå dess syften och
fullgöra dess uppgifter.
b) Medlemmarnas representanter,
inbegripet ställföreträdare och rådgivare
samt organisationens tjänstemän
och övriga anställda skola likaledes
åtnjuta de privilegier och den
immunitet, som äro nödvändiga för
ett oberoende fullgörande av deras
uppgifter i samband med organisationen.
54
Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1959
Section 3.
In applying the provisions of Sections
1 and 2 of this Appendix, the
members shall take into account as
far as possible the standard clauses of
the General Convention on the Privileges
and Immunities of the Specialised
Agencies.
Avdelning 3.
Vid tillämpningen av stadgandena
i avdelning 1 och 2 av denna bilaga
skola medlemmarna i största utsträckning
taga hänsyn till huvudreglerna
i allmänna konventionen om
fackorganens privilegier och immunitet.
617590 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag