Kungl. Maj:ts proposilion nr W år 1959

1

Nr 47

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar
inom taxeringsorganisationen i Stockholm; given
Stockholms slott den 30 januari 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623),

dels ock bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I samband med 1956 års taxeringsreform beslöts, att taxering av rörelseidkare
och andra skattskyldiga med svårkontrollerade inkomstförhållanden
skulle verkställas av särskilda taxeringsnämnder med biträde av heltidsanställda
tjänstemän, taxeringsassistenter. Denna organisation skulle dock
tills vidare inte tillämpas inom Stockholm.

Efter särskild utredning i ämnet föreslås, att taxeringsassistenttjänster
skall inrättas även i huvudstaden. Under de två närmaste budgetåren skall
enligt förslaget anställas högst 15 assistenter. Avsikten är, att nyanställningen
av assistenter så snart ske kan skall motsvaras av indragningar på
överståthållarämbetets taxeringsavdelning av vissa tjänster i akademikerkarriären.

Mot bakgrunden av vissa vid remissbehandlingen diskuterade förhållanden
förordas, att en utredning om taxeringsavdelningens framlida organisation
skall verkställas av överståthållarämbetet samt att det slutliga antalet
taxeringsassistenter skall fastställas först sedan denna utredning slutförts.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 47

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1959

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623)

Härigenom förordnas, att 16 § 4 mom. taxeringsförordningen den 23 november
1956 skall upphöra att gälla samt att 6 § 2 mom. och 16 § 1 mom.
samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §• 6 §.

2 in o m. För särskild —--2 mom. För särskild------

biträda nämnden. biträda nämnden.

Vad nu sagts skall dock icke gälla
Stockholm.

16 §.

1 m o m. Det åligger---vid

taxeringsarbetet.

16 §.

1 m o m. Det åligger---vid

taxeringsarbetet.

Vad ovan vid 3) stadgas skall icke
gälla Stockholm.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1959

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari
1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för inrikes- och civildepartementen fråga om
ändrad taxeringsorganisation i Stockholm samt anför därvid följande.

I. Inledning

Nu gällande taxeringsförordning antogs vid 1956 års riksdag på grundval
av propositionen nr 150. Reformen innebar betydelsefulla omläggningar av
både taxeringsorganisationen och förfarandet vid taxeringen. För taxering
av rörelseidkare m. fl. svårkontrollerade skattskyldiga tillskapades särskilda
taxeringsnämnder, vilka skulle erhålla biträde av fast anställda taxeringsassistenter.
Med hänsyn till de särskilda förhållandena i Stockholm skulle
emellertid taxeringsassistenter tills vidare inte anställas där.

Genom beslut den 29 juni 1956 tillkallades skattedirektören A. F. Bsekkevold
och numera byråchefen C. G. Blomqvist med uppdrag att verkställa utredning
och inkomma med förslag rörande de åtgärder som erfordras för
att inom Stockholms stad genomföra den organisation med särskilda taxeringsnämnder,
biträdda av taxeringsassistenter, som för landet i övrigt föreslagits
genom nyssnämnda proposition. Såsom ytterligare utredningsman
tillkallades sedermera landskamreraren G. Löfstedt.

Utredningen, som antagit benämningen 1956 års sakkunniga för taxeringsorganisationen
i Stockholm, har den 14 maj 1958 avgivit betänkande med
förslag till ändrad taxeringsorganisation i Stockholm (stencilerat). Förslaget
innebär i huvudsak, att taxeringsassistenter skall anställas jämväl
i huvudstaden samt att i samband härmed en omorganisation, medförande
på längre sikt indragning av viss annan personal, skall verkställas av taxeringsavdelningen
vid överstålhållarämbetets skatteavdelning.

över betänkandet bär efter remiss yttranden inkommit från statskontoret,
riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, statens organisationsnämmt,
statens lönenämnd, överståthållarämbetet, 1955 års stadsutredning, Slalstjänstemännens
riksförbund och Sveriges juristförbund.

överståthållarämbetet har bifogat yttranden från direktionen för uppbördsväsendet
i Stockholm samt ämbetets personalförening.

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 47 år 1959

I yttrandena har allmänt tillstyrkts, att taxeringsassistenter anställes i
Stockholm som biträden åt de särskilda taxeringsnämnderna för rörelseidkare
m. fl. Kritik mot denna del av förslaget har endast anförts av sammanslutningar,
som kan sägas företräda den nuvarande personalen vid ämbetet.
Däremot har den föreslagna omorganisationen av taxeringsavdelningen
föranlett gensagor från flera håll, och överståthållarämbetet och riksskattenämnden
har förordat, att ställning icke nu tas i denna fråga.

Innan jag går in på de sakkunnigas förslag, torde i sammandrag få återgivas
den i betänkandet lämnade redogörelsen för nuvarande förhållanden.

II. Nuvarande förhållanden m. m.

Taxeringsväsendet i Stockholm har sedan gammalt delvis avvikit från
vad som gällt för landet i övrigt. Bland annat har särskilda taxeringsnämnder
med biträde av kvalificerade tjänstemän från överståthållarämbetets
skatteavdelningar redan långt före 1956 års reform verkställt taxering av
skattskyldiga med mera invecklade inkomstförhållanden.

Vid genomförandet av deklarationsplikt år 1902 handhades arbetet med
taxering, debitering, uppbörd och redovisning av skatt utav uppbördsavdelningen
vid överståthållarämbetet. Den utökning av arbetsbördan, som bl. a.
deklarationsplikten medförde, ledde till att uppbördsavdelningen omorganiserades
år 1921. Arbetet med taxering och debitering skildes från uppbördsarbetet
och anförtroddes åt tjugu taxeringskommissarier, vilka förestod
lika många taxeringskontor; de biträddes av taxeringsassistenter. Taxeringskontoren
omfattade som regel en församling. Själva taxeringen verkställdes
av lokala taxeringsnämnder, i vilka taxeringskommissarie och taxeringsassistent
regelmässigt tjänstgjorde som kronoombud. Även annan personal
vid överståthållarämbetet anlitades som kronoombud, medan däremot
ordföranden i taxeringsnämnden i princip utsågs bland personer som icke
var anställda vid ämbetet.

Denna 1921 års organisation gällde fram till år 1936, då uppbördsavdebningen
vid överståthållarämbetet ånyo omorganiserades. Avdelningen ändrade
namn flera gånger och benämndes från år 1942 skatteverket. På avdelningen
handlades ärenden rörande folkbokföring, taxering, uppbörd in. in.

Vid 1936 års omorganisation inrättades en taxeringsavdelning för taxeringsarbetet
med en taxaringsintendent som chef. Taxeringskontoren koncentrerades
till fem, ettvart omfattande viss avgränsad del av staden, med en
taxeringsinspektör som föreståndare och en förste taxeringsassistent som
hans närmaste man. Vidare inrättades ett för hela staden gemensamt bolagstaxeringskontor
och ett bokgranskningskontor. I princip bibehölls tjänstemannataxeringen,
d. v. s. skatteverkets personal tjänstgjorde som kronoombud
i taxeringsnämnderna. Detta gällde regelmässigt i de vid denna tidpunkt
inrättade särskilda taxeringsnämnderna, som handhade taxering av
bolag, samt i de s. k. speciella taxeringsnämnderna, vilka taxerade andra
rörelseidkare, utövare av fria yrken och överhuvudtaget skattskyldiga med

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1959

mera invecklade inkomstförhållanden. I de vanliga taxeringsnämnderna
anlitades även utom verket stående personer som kronoombud.

Den organisation av taxeringsväsendet i Stockholm som antogs år 1936
består alltjämt i sina huvuddrag. Vissa betydelsefulla ändringar beslöts
emellertid år 1947 med verkan fr. o. m. år 1948. Skatteverket, som förut
varit en av överståthållarämbetets fem avdelningar och varit uppfört på
kommunens stat, omorganiserades till fyra avdelningar, varav en övertogs
av staten och benämndes skatteavdelningen. De andra organiserades som
tre från ämbetet skilda kommunala verk för folkbokföring, uppbörd och indrivning.

Skatteavdelningen fick en skattedirektör som chef och uppdelades på eu
allmän avdelning och den år 1936 inrättade taxeringsavdelningen. Taxeringsavdelningen
ställdes under ledning av en förste taxeringsintendent med
bibehållen uppdelning på fem lokala taxeringskontor, ett bolagstaxeringskontor
och ett bokgranskningskontor. Ettvart av taxeringskontoren fick en
taxeringsintendent som chef, medan bokgranskningskontoret ställdes under
ledning av en revisionsintendent. Bortsett från personalen vid bokgranskningskontoret
tjänstgjorde skatteavdelningens personal under taxeringsperioden
såsom kronoombud vid stadens särskilda och speciella taxeringsnämnder.
Från och med år 1948 tjänstgjorde däremot inga befattningshavare
från skatteavdelningen som kronoombud i de lokala taxeringsnämnderna.

Från år 1948 och fram till år 1958 har antalet avlämnade deklarationer
ökat från i runt tal 471 000 till 550 000, d. v. s. med ca 80 000. Antalet deklarationer,
som hänförts till speciella eller särskilda taxeringsnämnder har
ökat med ca 12 000 eller från ca 80 000 till ca 92 000.

Denna tillväxt av deklaralionsmaterialet har haft till följd att antalet
taxeringsnämnder ökats, de lokala taxeringsnämnderna från 82 år 1948 till
115 år 1957 samt de speciella och särskilda nämnderna från 42 till 49. Till
de speciella nämnderna har liksom tidigare hänförts deklarationer från
rörelseidkare och fria yrken samt personer med en bruttoförmögenhet som
överstigit 150 000 kr. De särskilda taxeringsnämnderna, som utgjort åtta
till antalet, har handhaft taxering av aktiebolag och andra juridiska personer.

Stegringen av antalet deklarationer har enligt de sakkunniga medfört
vissa olägenheter. Skatteverkets kvalificerade personal har icke räckt till
för alt fylla platserna som kronoombud i de särskilda och speciella nämnderna,
utan i viss utsträckning har även personal, som varit avsedd för
bokgranskningsuppgifter, måst tagas i anspråk.

När antalet deklarationer i särskild eller speciell taxeringsnämnd överstigit
1 700, har man som regel måst anlita även ett biträdande kronoombud.
För detta uppdrag har icke kunnat användas personal från skatteavdelningen.

Taxeringsavdelningen har år 1952 utökats med ytterligare ett lokalt taxeringskontor
och består således numera av bolagstaxeringskontoret, bok -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1959

granskningskontoret och sex lokala taxeringskontor, nämligen norra taxeringskonloret
omfattande Nikolai, Klara, Jakobs, Johannes, Adolf Fredriks
och Gustaf Vasa församlingar, södra taxeringskontoret omfattande Maria,
Högalids, Katarina och Sofia församlingar, östra taxeringskontoret omfattande
Engelbrekts, Hedvig Eleonora och Oscars församlingar, västra taxeringskontoret
omfattande Matteus, Kungsliolms och S:t Görans församlingar,
taxeringskontoret för Brännkyrka m. fl. församlingar omfattande i huvudsak
förutvarande Brännkyrka församling och Spånga församling samt taxeringskontoret
för Bromma m. fl. församlingar omfattande med visst undantag
förutvarande Bromma och Enskede församlingar. Till norra taxeringskontoret
har hänförts den för riket gemensamma taxeringsnämnden. Bolagstaxeringskontoret,
som omfattar hela staden, handlägger förutom bolagstaxeringar
även taxeringar av läkare, tandläkare och handelsresande. Ärenden
rörande allmän fastighetstaxering handlägges å de lokala taxeringskontoren,
medan den särskilda fastighetstaxeringen handhaves av taxeringskontoret
för Brännkyrka in. fl. församlingar (»fastighetstaxeringskontoret»).

I enlighet med 1956 års taxeringsförordning har från och med den 1 januari
1958 organiserats ett under allmänna avdelningen lydande kansli för
prövningsnämnden med en assessor, fyra kanslister och tre biträden.

På taxeringsavdelningen tjänstgjorde under 1957 — förutom förste taxeringsintendenten
—- sju taxeringsintendenter (envar chef för ett taxeringskontor),
en revisionsintendent (bokgranskningskontoret) samt ytterligare
88 mera kvalificerade befattningshavare. Av dessa 88 tjänstemän var 64
tilldelade de lokala kontoren och bolagstaxeringskontoret samt 24 bokgranskningskontoret.
Härjämte tjänstgjorde på avdelningen tre kanslister
samt biträdespersonal.

För behörighet till de kvalificerade tjänsterna å skatteavdelningen kräves
juris kandidatexamen, statsvetenskaplig-juridisk examen eller examen från
handelshögskola. För tjänstgöring på bokgranskningskontoret gäller examen
från handelshögskola som behörighetskrav.

Då den statliga skatteavdelningen tillskapades år 1948, besattes de kvalificerade
tjänsterna med personal från skatteverket. Denna personal var
underkastad de kommunala avlöningsbestämmelserna. Kompetenskravet för
att erhålla kvalificerad tjänst vid skatteverket hade varit enbart studentexamen.
I samband med skatteavdelningens förstatligande meddelades därför
bestämmelser, som innebar, att skatteverkets personal under vissa villkor
befriades från kravet på akademisk examen vid anställning på skatteavdelningen.
Den 1 januari 1958 upprätthöll drygt hälften eller 58 av 97
utav taxeringsavdelningens befattningshavare kvalificerade tjänster på grund
av sålunda meddelad dispens.

Beträffande arbetsuppgifterna på taxeringsavdelningen framhåller de sakkunniga
bl. a., att förste taxeringsintendenten som chef för avdelningen har
en väsentlig uppgift att upprätthålla likformigheten av taxeringarna inom
de olika taxeringskontoren.

Den övriga kvalificerade personalen, bortsett från bokgranskningskonto -

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1959 7

rets personal, sysselsättes under tiden augusti—mars dels med utredningar
och upprättande av förslag till intendentsyttranden i besvärsmål och dels
med eftergranskning av deklarationer samt upprättande av förslag till intendentens
ändringsyrkanden. Under tiden mars—juli tjänstgör större delen
av personalen som kronoombud i de särskilda och speciella nämnderna
samt biträder i övrigt taxeringsintendenten med ankommande göromål.

Bokgranskningskontorets personal tas huvudsakligen i anspråk för räkenskapsgranskning.

Den stegring av taxeringsavdelningens arbetsuppgifter, som fortgått alltsedan
1948 års omorganisation, bär enligt de sakkunniga medfört att den då
tänkta arbetsgången icke helt kunnat hållas. Antalet besvärsmål till prövningsnämnden
beräknades år 1948 till 6 000 men har visat sig uppgå under
perioden 1948—1958 till mellan 9 000 och 13 000. Vid omorganisationen antogs,
att en befattningshavare på lokalt taxeringskontor skulle medhinna
i medeltal fem besvärsmål per dag. Detta antagande har ej heller besannats.
Medeltalet under perioden 1948—1958 torde, säger de sakkunniga, ha —
ovisst av vilken orsak — genomgående varit väsentligt lägre och har inte
kunnat mera påtagligt höjas.

Nu nämnda omständigheter ävensom ökningen av inkomna deklarationer
har enligt de sakkunniga medfört att viktiga arbetsuppgifter måst åsidosättas.
De sakkunniga konstaterar sålunda att under senaste tioårsperiod
bär övervakningsarbetet i första instans i hög grad måst inskränkas och att
eftergranskning förekommit blott i ringa omfattning. Det påpekas, att flera
av befattningshavarna på bokgranskningslcontoret har måst tagas i anspråk
som kronoombud samt som biträde vid beredning av mål till prövningsnämnden,
vilket givetvis inverkat på bokgranskningsarbetets effektivitet.

De sakkunniga anser utredningen klart visa att tillgången på kvalificerad
arbetskraft på taxeringsavdelningen varit för knapp för att personalen tillfredsställande
skulle ha kunnat lösa sina arbetsuppgifter samt uppskattar
bristen till åtminstone tolv befattningshavare i kvalificerad tjänst.

III. De sakkunnigas förslag
Organisationen i första instans

De sakkunniga erinrar om att 1956 års taxeringsreform bl. a. innebär, att
den tjänstemannataxering, som sedan gammalt ägt rum i Stockholm, har
genomförts för landet i övrigt. I fögderi och stad med egen uppbördsförvaltning
har svårkontrollerade deklarationer, som avgivits av fysiska personer,
dödsbon och familjestiftelser, sammanförts till en eller flera särskilda taxeringsnämnder.
Utredning, granskning och förslag till taxering skall i dessa
nämnder utföras av heltidsanställda tjänstemän, taxeringsassistenter, vilka
förordnas av länsstyrelsen att biträda taxeringsnämnderna. Taxeringsassislcnterna
skall ha förskaffat sig praktisk erfarenhet av arbetet på lands
kontor samt ha genomgått eu av länsstyrelsernas utbildningsnämnd anordnad
utbildningskurs.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 4/ år 1959

De sakkunniga påpekar, att de arbetsuppgifter, som taxeringsassistenterna
utför i länen, i Stockholm handhas av akademiskt utbildad personal vid
överståthållarämbetets skatteavdelning. I anslutning härtill anföres följande.

Beskaffenheten av taxeringsmaterialet i de särskilda nämnderna för taxering
av vissa fysiska personer m. fl. i Stockholm avviker, typiskt sett, icke i
mera väsentlig mån från det taxeringsmaterial, som i länen skall behandlas
av taxeringsassistenter. På denna grund saknas alltså anledning att föi
de tjänstemän, vilka i Stockholm skola biträda avsedda taxeringsnämnder,
föreskriva andra kompetenskrav än de, som uppställts för taxeringsassistenterna
i länen. De sakkunniga ha inte heller funnit några skäl i övrigt, soin
tala för en särställning för ifrågakomna tjänstemän i Stockholm. De sakkunniga
finna sålunda hinder ej möta, att även i Stockholm taxeringsassistenter
förordnas att biträda i 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen avsedda
särskilda taxeringsnämnder och att beträffande dessa taxeringsassistenter
liknande kompetenskrav uppställas, som nu gälla för taxeringsassistenterna
i länen. I lönehänseende böra taxeringsassistenterna i Stockholm
placeras lika med taxeringsassistenterna i länen, d. v. s. i lönegrad Ao
17.

De sakkunniga utgå alltså från, att taxeringsassistenter skola anställas
även i Stockholm, och att dessa med hjälp av biträden för de enklare göromålen
skola övertaga det arbete, som nu under månaderna mars till och med
juni åvilar tjänstemännen vid taxeringsavdelningen som kronoombud vid
taxeringen av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser.

De sakkunniga föreslår vidare, att assistenterna skall placeras på överståthållarämbetets
skatteavdelning. Enligt 1956 års taxeringsförordning skall
länsstyrelsernas taxeringsassistenter placeras hos de lokala skattemyndigheterna.
Skälet härtill har bl. a. varit, att de för taxeringsarbetet erforderliga
handlingarna finns samlade hos den lokala skattemyndigheten samt alt
en placering därstädes underlättar kommunikationen med de skattskyldiga.
Sådana eller liknande skäl kan enligt de sakkunniga icke åberopas för att
placera de vid överståthållarämbetet anställda taxeringsassistenterna hos den
lokala skattemyndigheten.

Vid bestämmandet av det erforderliga antalet taxeringsassistenter inverkar
två faktorer, framhåller de sakkunniga, nämligen dels antalet inkomna
deklarationer av beskaffenhet att böra behandlas av i 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen
omförmäld särskild taxeringsnämnd, d. v. s. deklarationer
av mera invecklad beskaffenhet, avgivna av fysiska personer m. fl., och
dels antalet deklarationer, som varje taxeringsassistent kan medhinna att
granska under taxeringsperioden.

Antalet deklarationer, som skall handläggas av särskilda taxeringsnämnder,
beräknar de sakkunniga år 1960 uppgå till omkring 83 000.

De sakkunniga har på grundval av en inom taxeringsavdelningen företagen
utredning beräknat att omkring 1 400 av nyssnämnda 83 000 deklarationer
bör medhinnas av varje taxeringsassistent. Av dessa 1 400 knnde i genomsnitt
200 antagas vara av enklare beskaffenhet.

De sakkunniga erinrar i detta sammanhang om att det i 1956 års proposition
om taxeringsreformen förutsatts, att envar av taxeringsassistenterna

9

Kungl. Maj.ts proposition nr tf år 1959

vid länsstyrelserna borde hinna granska omkring 1 200 rörelsedeklaratio
ner nnder taxeringsperioden.

Med hänsyn till nämnda beräkningar om antalet deklarationer och assistenternas
arbetsprestationer beräknar de sakkunniga, att 59 taxeringsassistenter
blir erforderliga. Då emellertid viss reserv för sjukdomsfall och
annat tjänstehinder synes nödvändig, föreslår de sakkunniga, att 65 taxeringsassistenttjänster
inrättas vid överståthållarämbetets skatteavdelning.

Taxeringsassistenterna i Stockholm bör enligt de sakkunniga som nyss
nämnts i princip ha samma löneställning som taxeringsassistenterna i länen,
d. v. s. lönegrad Ao 17. Under utbildningstiden bör för aspirant på taxeringsassistenttjänst
tillämpas samma befordringsgång, som gäller för icke
ordinarie kanslister vid överståthållarämbetet (Af 9—Ae 13). I lönefrågan
anför de sakkunniga vidare.

Det torde emellertid vara ofrånkomligt att för den stora kategori tjänstemän,
varom här är fråga, öppna möjligheter till befordran. Den utväg, som
härutinnan erbjuder sig, synes i första hand vara att ett antal befordringstjänster
i lönegrad Ao 19, förslagsvis 10, inrättas. Av dessa böra några inrättas
redan i samband med organisationens ikraftträdande för att underlätta
personalanskaffningen samt de återstående sedermera i mån av behov
efter framställning av överståthållarämbetet. Vidare torde få förutsättas, att
mera dugande assistenter skola kunna erhålla dispens till sådan befattning
vid taxeringsavdelningen, till vilken fordras akademisk examen.

Beträffande de särskilda taxeringsdistriktens storlek yttrar de sakkunniga
följande.

Om vid indelningen i särskilda taxeringsdistrikt dessa givas en omfattning,
avpassad efter det antal deklarationer e n taxeringsassistent kan beräknas
medhinna att granska, skulle — i enlighet med de sakkunnigas förut
uttalade mening — varje särskild taxeringsnämnd få att handlägga omkring
1 400 deklarationer. Antalet nu ifrågavarande särskilda taxeringsdistrikt för
taxering av fysiska personer m. fl. skulle komma att uppgå till 59 mot för
närvarande 40. Ett så stort antal distrikt synes icke lämpligt, varför de sakkunniga
vilja förorda att distrikten göras större och i regel avpassas så, att
två taxeringsassistenter kunna tilldelas varje nämnd. Den ändrade ställning,
som ordföranden i nämnden tilldelats enligt den nya taxeringsorganisationen,
talar för att vid kommande indelning i särskilda taxeringsdistrikt i
Stockholm dessa göras så stora som möjligt, varigenom även enhetligheten
i taxeringen skulle befrämjas.

De sakkunniga föreslår att taxeringsassistentorganisationen träder i kraft
den 1 juli 1959, varvid överståthållarämbetet under hösten samma år skulle
kunna anställa dels ett antal taxeringsassistenter för tjänstgöring i 1960 års
särskilda taxeringsnämnder och dels ett antal aspiranter å taxeringsassistenttjänst.

Vid genomförandet av taxeringsassistentorganisationen i länen hade man,
påpekar de sakkunniga, att tillgå kåren av landskanslister vid länsstyrelserna.
Då någon motsvarighet härtill icke finns vid överståthållarämbetet, får
organisationen i huvudsak uppbyggas från grunden. De sakkunniga bedömer
emellertid möjligheterna att anskaffa lämpliga aspiranter för ifrågavarande

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1959

tjänster som relativt goda. Det förutsattes emellertid, att under en följd av
år åtminstone fem aspiranter från överståthållarämbetet årligen beredes möjlighet
påbörja sin teoretiska utbildning vid av länsstyrelsernas utbildningsnämnd
anordnade kurser.

Uppbyggnaden av assistentorganisationen bör enligt de sakkunniga ske i
tre etapper. Härvid anföres bl. a.

Den första etappen skulle omfatta de båda första åren efter organisationens
ikraftträdande. Under denna tid anställas 15 tjänstemän av vilka åtminstone
5 förutsättas redan ha föreskriven utbildning. Detta antal, 15 stycken,
överstiger visserligen något den förut omnämnda akuta bristen på kvalificerade
tjänstemän vid taxeringsavdelningen, men då större delen av de nyanställda
befattningshavarna först efter praktisk och teoretisk utbildning
kunna mera verksamt biträda i taxeringsarbetet, skulle nämnda brist vid
periodens utgång endast delvis vara avhjälpt.

Den andra etappen skulle omfatta de fem därpå följande åren. Under dessa
år anställas ytterligare aspiranter, av vilka åtminstone fem varje år få
påbörja genomgången av den föreskrivna utbildningskursen. Under denna
etapp avvecklas successivt systemet med att ordförandena granska visst antal
deklarationer, och utvidgas tjänstemannataxeringen till nya grupper
skattskyldiga på sätt förut beskrivits. Vid slutet av denna etapp skulle 40
taxeringsassistenter eller aspiranter å taxeringsassistenttjänst finnas tillgängliga.

För den tredje etappen kan någon tidsgräns icke angivas. Införandet av
taxeringsassistentorganisationen leder till att ett antal tjänster såsom amanuenser,
taxeringsinspektörer och förste taxeringsinspektörer vid skatteavdelningen
bliva överflödiga och sålunda måste indragas. Antalet dylika tjänster
beräkna de sakkunniga till 23. Under denna tredje etapp böra ytterligare
2 aspiranter på taxeringsassistenttjänst anställas samt taxeringsassistenttjänster
inrättas endast successivt i den mån så finnes lämpligt vid uppkommande
vakanser på sådana förste taxeringsinspektörs-, taxeringsinspektörseller
amanuenstjänster, vilka anses böra indragas.

De rutinmässiga göroinålen inom särskild taxeringsnämnd förutsättes
kunna utföras av biträdespersonal. De sakkunniga beräknar erforderligt antal
biträden till 30 under förutsättning att i varje taxeringsnämnd finns två
taxeringsassistenter.

De sakkunniga erinrar om att enligt 16 § 1 mom. gällande taxeringsförordning
de lokala skattemyndigheterna i länen skall ombesörja sortering av
deklarationer m. in. samt längdföring. Motsvarande arbetsuppgifter bör enligt
de sakkunniga ankomma på den lokala skattemyndigheten i Stockholm.
Därvid förutsättes, att överståthållarämbetet icke kommer att — i enlighet
med bestämmelsen vid 2) i angivna moment — påkalla någon ändring
beträffande ombesörjandet av sorteringen och längdföringen i Stockholm.

Överståthållarämbetets skatteavdelning

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag till ändrad organisation av
taxeringsarbetet i första instans i Stockholm torde enligt de sakkunniga
även kräva en omorganisation av skatteavdelningens taxeringsavdelning.

De sakkunniga har den principiella inställningen, att en bestämd åtskill -

1]

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1959

nåd bör göras mellan å ena sidan taxeringsarbetet i första instans och å
andra sidan de arbetsuppgifter, som sammanhänger med processföringen
samt att taxeringsrevisionsverksamheten bör förstärkas. Med utgångspunkt
härifrån har de sakkunniga föreslagit, att de på överståthållarämbelets taxeringsavdelning
ankommande göromålen med taxering i första instans sammanföres
för hela staden till en underavdelning, kallad taxeringssektionen,
att taxeringsrevisionsärendena för vinnande av ökad effektivitet uppdelas
på två underavdelningar, benämnda första och andra revisionssektionerna,
samt att beredning och handläggning av besvär eller framställningar och
ansökningar till prövningsnämnden ävensom av besvär till skattedomstolarna
fördelas på fyra underavdelningar, nämligen första, andra, tredje och
fjärde besvärssektionerna. Chef för envar av nämnda sektioner utom revisionssektionerna
skall vara en taxeringsintendent. Var och en av revisionssektionerna
skall stå under ledning av en revisionsintendent. Såsom redan
antytts är avsikten, att de 65 taxeringsassistenterna skall knytas till en sålunda
organiserad taxeringsavdelning. Det för avdelningen erforderliga behovet
av mera kvalificerad personal beräknar de sakkunniga till 72 mot för
närvarande 95 tjänstemän; 23 tjänstemän skulle sålunda bli övertaliga,
vilket nödvändiggör särskilda övergångsanordningar. Härutöver föranleder
förslaget indragning av en ordinarie taxeringsintendenttjänst och en extra
ordinarie taxeringsintendenttjänst. Å andra sidan föreslås nyinrättande av
en tjänst som revisionsintendent och en tjänst som biträdande taxeringsintendent.
I fråga om biträdespersonalen förutsättes icke någon annan utökning
än som må föranledas av behovet av ökad biträdeshjälp å prövningsnämndens
kansli, uppskattningsvis beräknat till 7 biträden.

Taxeringssektionens huvuduppgift blir enligt de sakkunnigas förslag att
leda och övervaka taxeringsarbetet i första instans samt att biträda vid
granskningsarbetet.

Taxeringsassistenterna skall enligt förslaget närmast knytas till taxeringssektionen.
De skall, som nämnts, under taxeringsperioden biträda de särskilda
nämnderna med utredning och föredragning av inkomna deklarationer.
Under tiden augusti—februari kommer enligt de sakkunnigas förslag
taxeringsassistenterna huvudsakligen att sysselsättas med den s. k. eflergranskningen,
d. v. s. den granskning som enligt 17 § första stycket taxeringsförordningen
ytterst ankommer å förste taxeringsintendenten. En del
av assistenterna skall emellertid, som framgår av det följande, under ieketaxeringsperiod
tilldelas andra sektioner, bl. a. revisionssektionerna.

Taxeringssektionen skall enligt förslaget uppdelas på sju detaljer, varav
eu avses skola handlägga taxering av bolag och föreningar in. in. i hela staden
och de övriga sex detaljerna givas territoriellt avgränsade verksamhetsområden.

Mellan taxeringssektionen och besvärssektionerna förutsättes ett nära
samarbete. Bl. a. tänker sig de sakkunniga att utredningen i de mål, där fråga
om intendentsbesvär kan uppkomma, skall utföras inom taxeringssektionen.

Fördelningen av mål mellan besvärssektionerna avses skola ske på så

12

Kungl. Maj yls proposition nr 47 år 1959

sätt att tre av sektionerna tilldelas mål från var sitt territoriellt avgränsat
verksamhetsområde i staden samt till den fjärde sektionen hänföres mål
rörande aktiebolags och andra juridiska personers taxering. Samtliga besvär
rörande fastighetstaxeringar föreslås skola handläggas på första besvärssektionen.

Genom införandet av taxeringsassistentorganisationen kommer, framhåller
de sakkunniga, den viktiga revisionsverksamheten att avsevärt kunna
förstärkas. Under den tid då taxeringsarbetet i första instans icke pågår
skulle en stor del av taxeringsassistenterna kunna ägna sig åt bokgranskningsuppgifter.
Det nyss nämnda förslaget, att det nuvarande bokgranskningskontoret
skall uppdelas på två revisionssektioner, har tillkommit hl. a.
för att på bästa sätt kunna utnyttja den sålunda ökade granskningspersonalen.
Det förutsättes, att till den första revisionssektionen skulle hänföras
de mera kvalificerade granskningsuppgifterna.

Under perioden augusti—februari skulle enligt de sakkunnigas förslag
taxeringsassistenterna föreläggas arbetsuppgifter vid de skilda underavdelningarna
på taxeringsavdelningen. En tänkbar fördelning av taxeringsassistenterna
är enligt de sakkunnigas uppfattning följande: 25 stannar kvar
å taxeringssektionen, 25 sysselsättes med taxeringsrevision, 10 biträder med
beredningen av besvärsmål och ärenden till prövningsnämnden samt 5 avdelas
att biträda med göromål inom prövningsnämndens kansli. Vidare anföres.

En sådan fördelning, varom det skall tillkomma överståthållarämbetet att
besluta, bör ske årligen och avvägas med hänsyn till de vid varje tillfälle
rådande förhållandena. Härigenom undvikes, att personalen låses fast i en
viss organisationsplan, och möjlighet skapas att på bästa sätt utnyttja tillgängliga
arbetskrafter. Det sagda gäller självfallet — med den modifikation,
som föranledes av detaljföreståndarnas ställning — icke blott taxeringsassistenterna
utan även övrig personal inom taxeringssektionen. I fråga om
förslaget att överföra viss personal till prövningsnämndens kansli vilja de
sakkunniga framhålla, att den stora besvärsfrekvensen otvivelaktigt leder
till en stark arbetsbelastning för prövningsnämndens kansli under hösthalvåret.
Det torde därför vara uteslutet, att den för kansliet avdelade personalen
ensam förmår att bemästra det omfattande arbetsmaterialet. För undvikande
av stockning i prövningsarbetet torde det därför vara ofrånkomligt att
förstärka kansliets personal, såväl den kvalificerade personalen som biträdespersonalen.
För en sådan förstärkning får man räkna med att personal
å taxeringsavdelningen skall slå till förfogande.

Den kvalificerade personalen i övrigt, d. v. s. den personal, för vilken i
princip kräves akademisk examen, skall enligt den av de sakkunniga föreslagna
organisationen fördelas med 10 befattningshavare på taxeringssektionen,
26 på revisionssektionerna och 20 på besvärssektionerna. Nämnda
indelning, i vilken taxerings- och revisionsintendenterna men icke förste
taxeringsintendenten medräknats, avses skola gälla under hela året. Under
tiden augusti—februari kommer emellertid de 15 tjänstemän, som under
taxeringsperioden tjänstgjort som kronoombud i de särskilda nämnderna
för taxering av juridiska personer, att förstärka personalen å besvärssektionerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr tf år 1959

13

De åtta kansliskrivare som f. n. tjänstgör på taxeringsavdelningen föreslås
placerade vid taxeringssektionen.

Den föreslagna organisationen av taxeringsavdelningen föreslås skola träda
i kraft den 1 juli 1959 samt tillämpas första gången vid 19G0 års taxering.

Vissa författningsfrågor

Vad de sakkunniga föreslagit aktualiserar vissa smärre ändringar i taxeringsförordningen.
Sålunda bör enligt de sakkunniga 6 § 2 mom. andra
stycket, vari Stockholm undantas från bestämmelserna om taxeringsassistenter,
upphävas. — Vidare förordas vissa jämkningar i 16 §, som behandlar
kommunernas medverkan i taxeringsarbetet. Därvid bör 4 mom., som
förutsätter att beträffande Stockholm särskilda bestämmelser i detta ämne
skall meddelas av Kungl. Maj :t, kunna utgå och ersättas av en föreskrift,
som undantar den lokala skattemyndigheten i Stockholm från skyldighet
enligt 1 mom. 3) att vaka över att taxeringsassistent fullgör sina åligganden
samt tillhandahålla honom biträdeshjälp. — De sakkunniga ifrågasätter
även en jämkning av 68 § sista stycket av innebörd att taxeringslängd
skall i särskild nämnd, som icke har assistent, underskrivas jämväl av kronoombudet.

Slutligen framhålles, att kungörelsen 1948: 150 med provisoriska bestämmelser
om biträde av kommunala tjänstemän vid taxeringsarbetet i Stockholm
kan upphävas samt att ändringar erfordras i instruktionen för överståthållar
ämbetet.

De sakkunniga erinrar om att den nya taxeringsförordningen saknar bestämmelser
om när organisationen i första instans skall vara helt genomförd.
Det förutsättes att organisationen skall genomföras så snart sig göra
läter bl. a. med hänsyn till tillgången på personal. Under ett övergångsskede
kommer sålunda den gamla taxeringsnämndsorganisationen att delvis
bestå. Vissa övergångsbestämmelser har meddelats härom i den nya taxeringsförordningen.

Ej heller för Stockholm kan enligt de sakkunniga någon sista tidpunkt
fastställas för genomförande av den nya taxeringsorganisationen i första
instans. De problem, som uppkommer vid genomförandet av taxeringsassistentorganisationen,
torde i stort sett bli desamma i Stockholm som i länen.
Enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till taxeringsförordningen skall
— intill dess taxeringsassistenter förordnats för i 4 § fjärde stycket samma
förordning angivet särskilt taxeringsdistrikt — sistnämnda författningsbestämmelse
icke gälla. Genomföres de sakkunnigas förslag blir 4 § fjärde
stycket taxeringsförordningen tillämplig också beträffande Stockholm, och,
i den mån överståthållarämbetet ej har taxeringsassistenter alt förordna i de
särskilda nämnderna, får fortfarande tjänstemän vid ämbetet förordnas som
kronoombud. Någon speciell övergångsbestämmelse därutöver för Stockholms
vidkommande synes enligt de sakkunniga icke vara erforderlig.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1959

Kostnadsberäkningar

Den kostnadsökning för statsverket, som skulle uppkomma om de sakkunnigas
förslag genomföres, kommer, enligt vad de sakkunniga framhåller,
helt att falla på den utbyggda taxeringsorganisationen i första instans. Den
huvudsakliga kostnadsökningen utgöres nämligen av lönekostnader för de
föreslagna taxeringsassistenterna.

Kostnadsökningen kommer enligt de sakkunnigas beräkningar att nå
sitt högsta belopp 7 å 8 år efter reformens genomförande. Först vid den
tidpunkten har så många laxeringsassistenter eller 42 stycken anställts, att
en successiv avlösning av de 23 mera kvalificerade tjänster vilka tidigare
berörts kan påbörjas. De sakkunniga uppskattar den maximala kostnadsökningen
till i runt tal 750 000 kronor, varvid den besparing avräknats som
en avveckling av uppdragen som biträdande kronoombud in. m. skulle medföra.
Hänsyn har härvid icke tagits till pensioneringskostnader eller till kostnader
för lokaler, utrustning m. m.

För första utbyggnadsåret beräknas kostnadsökningen till ca 125 000
kronor och för andra året till ca 250 000 kronor.

IV. Remissyttrandena
Organisationen i första instans

Såsom inledningsvis antytts har de sakkunnigas förslag att även i Stockholm
införa den för landet i övrigt beslutade taxeringsassistentorganisationen
biträtts av samtliga remissinstanser, som icke kan sägas företräda den
nuvarande personalen vid överståthållarämbetet.

Statskontoret har intet att erinra mot att den för landet i övrigt gällande
organisationen med taxeringsassistenter genomföres även i Stockholm. Ämbetsverket
anför bl. a. följande.

Statskontoret är av den meningen, att ställning icke nu kan tagas till antalet
taxeringsassistenter vid en fullt utbyggd organisation utan att erfarenheten
av verksamheten under de första verksamhetsåren får avvaktas, innan
ett mera definitivt ställningstagande till personalbehovet kan göras. Ämbetsverket
vill emellertid tillstyrka den föreslagna utbyggnaden i en första etapp.
Det hade dock varit önskvärt, att utredningsmännen kunnat ange, i vilken
ordning och omfattning rekryteringen av befattningshavare skulle ske,
tramför allt under vartdera av de båda första åren, även om — som i betänkandet
framhålles — vissa rekryterings- och utbildningsbekymmer kunna
föreligga. En mera i detalj gående bedömning av dessa frågor framstår
för statskontoret som särskilt värdefull, eftersom de åberopade svårigheterna
skulle kunna äventyra syftet med den föreslagna reformen.

De sakkunnigas förslag om inrättande av befordringstjänster i lönegraden
Ao 19 anser statskontoret sig för närvarande icke kunna biträda. Med
ett ståndpunktstagande härutinnan torde få anstå, till dess närmare erfarenheter
vunnits av den föreslagna omorganisationen.

Riksräkenskapsverket har ingen invändning att göra mot förslaget att
taxeringsassistenter anställes även i Stockholm. Ämbetsverket kan emeller -

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1959

15

tid icke tillstyrka, att statsmakterna binder sig för att fastställa antalet
assistenter till föreslagna 65, utan anser lämpligare, att organisationen får
växa fram successivt med hänsyn till det faktiska personalbehovet.

Riksskattenämnden finner den föreslagna taxeringsorganisationen i första
instans lämplig för Stockholm. Nämnden tillstyrker, att taxeringsassistenterna
placeras i den föreslagna lönegraden Ao 17 med ett antal befordringstjänster
i lönegrad Ao 19. Befordringsmöjliglieterna för assistenterna
synes emellertid enligt nämndens mening alltför begränsade, och det ifrågasättes
om icke rekryteringssvårigheter kan uppkomma.

Statens organisationsnämnd tillstyrker, att taxeringsassistenterna placeras
på taxeringsavdelningen, men vänder sig mot de sakkunnigas beräkningar
av antalet taxeringsassistenter. När de sakkunniga angivit detta antal
till 65, har de, påpekar nämnden, byggt på förutsättningen att varje
assistent skulle hinna granska 1 400 deklarationer under taxeringsperioden.
Härom anföres vidare.

Av betänkandet framgår emellertid att de nuvarande kronoombuden medhunnit
ungefär samma pensum fram till dåvarande gräns för taxeringsperioden,
d. v. s. 15 juni, och därjämte en eftergranskning av cirka 500 deklarationer,
som granskats av ordföranden i taxeringsnämnden. Det torde
icke föreligga någon anledning att antaga, att prestationerna skulle behöva
försämras genom den ifrågasatta reformen. Eftersom taxeringsperioden
utsträckts med 15 dagar, bör man därför — även med hänsynstagande till
under denna tid inträffande helger — kunna räkna med att varje taxeringsassistent
skall kunna granska i genomsnitt minst 1 600 deklarationer
med den av de sakkunniga förutsatta sammansättningen, d. v. s. cirka 1/7 av
enkel beskaffenhet. Med denna beräkningsgrund skulle det behövas 52 taxeringsassistenter
plus erforderlig reserv.

Statens lönenämnd anför i samma fråga bl. a. följande.

Enligt lönenämndens mening föreligger ej anledning att vid beräkningen
av antalet erforderliga taxeringsassistenttjänster räkna med ett visst antal
såsom reserv för sjukdom in. in. För detta ändamål torde nämligen böra
disponeras kanslister i reglerad befordringsgång. Antalet taxeringsassistentbefattningar
bör därför på sätt eljest sker fastställas till 59, eller vad som
behövs för arbetsuppgifternas bestridande.

Lönenämnden har icke något att erinra mot att hefordringstjänster i lönegrad
Ao 19 inrättas såsom en påbyggnad på taxeringsassistentkarriären
men förutsätter att så sker endast i den mån för tjänsterna avdelas arbetsuppgifter,
som motivera en sådan lönegradsplacering.

Ö verståt hållarämbe te t ansluter sig till de sakkunnigas uppfattning, att
hinder ej möter mot att i Stockholm genomföra den för landet i övrigt gällande
organisationen med taxeringsassistenter. Inte heller antalet föreslagna
tjänster eller den etappvisa uppbyggnaden av organisationen föranleder någon
erinran från ämbetets sida. Däremot framhålles — i anledning av de
sakkunnigas uttalande alt taxeringsassistenter borde efter dispens kunna
ifrågakomma till högre tjänster — alt dispens till befattningar, som kräver
akademisk examen, bör givas endast i undantagsfall och då till sällsynt dugande
assistenter. Till den föreslagna indragningen av ett antal tjänster i

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år i959

akademikerkarriären anser sig ämbetet icke nu böra taga ställning utan
anför bl. a.

Lösningen av dessa frågor är helt beroende av assistentorganisationens
successiva uppbyggnad, vilken i sin första etapp i viss mån får anses utgöra
en försöksverksamhet. Ämbetet finner sig således icke nu kunna binda sig
för en framtida indragning av ett bestämt antal tjänster eller för tidpunkten
därför. Av utredningen framgår dock tydligt, att det under den första etappen,
då tillhopa 15 assistenter skola nyanställas, över huvud taget icke kan
bliva fråga om någon indragning av tjänster. Ämbetet vill därjämte redan
nu bestämt uttala, att en eventuell framtida indragning av befordringstjänster
måste ske med yttersta försiktighet, så att rekryteringen av amanuenspersonal
under övergångsåren icke försvåras.

Förslaget att placera taxeringsassistenterna vid ämbetets taxeringsavdelning
förklarar sig ämbetet biträda. Likaså tillstvrkes, att den lokala skattemyndigheten
medverkar vid taxeringen med sortering av deklarationer,
längdföring in. m.

Överståthållarämbetets personalförening avstyrker förslaget att inrätta
en organisation med taxeringsassistenter i de särskilda taxeringsnämnderna.
Föreningen anser inte, att taxeringsarbetet i första instans skulle gagnas
av att de nuvarande akademiskt utbildade kronoombuden ersättes av taxeringsassistenter
i kanslistkarriär. Föreningen framhåller vidare, att de sakkunnigas
förslag om assistenternas befordringsmöjligheter icke tillfredsställande
lösts. Det föreslagna dispensinstitutet torde på grund av den åldersfördelning,
som råder bland innehavarna av de högre tjänsterna inom skatteavdelningen,
icke inom överskådlig framtid kunna tillämpas.

Direktionen för uppbördsväsendet i Stockholm tillstyrker de sakkunnigas
förslag till alla delar och understryker särskilt vikten av att överståthållarämbetets
skatteavdelning genom assistentorganisationen tillföres en välbehövlig
personalförstärkning. Direktionen finner det lämpligt, att den lokala
skattemyndigheten skall biträda vid sortering av deklarationer, längdföring
in. m. För att bibehålla ett verkligt lekmannainflytande i nämnderna är det
enligt direktionen önskvärt, att till ordförande utses person, som icke är
anställd inom skatte- och taxeringsväsendet.

1955 års stadsutredning tillstyrker i princip förslaget om en taxeringsassistentorganisation
i Stockholm samt framhåller, att en sådan reform
icke torde föregripa stadsutredningens kommande förslag. I yttrandet förordas
emellertid, att statsmakterna icke nu binder sig för ett definitivt antal
assistenttjänster eller antager förslaget att inrätta befordringstjänster i Ao
19. Härvid erinras bl. a. om att en hålkorts- eller databehandlingsreform
inom uppbördsväsendet kan leda till en ytterligare omorganisation av taxeringsväsendet.

Statstjänstemannens riksförbund anser de sakkunnigas förslag icke vara
av beskaffenhet att böra läggas till grund för lagstiftning.

I sammanfattning av sitt yttrande framhåller riksförbundet bl. a.

att en effektivisering av taxeringen i Stockholm bör ske i första hand ge -

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1959

17

nom förstärkning av den nuvarande, beprövade organisationen, varvid
täckandet av den av de sakkunniga påtalade bristen om 12 kvalificerade befattningshavare
framstår såsom den mest praktiska och minst kostsamma
åtgärden,

att åtgärder snarast bör vidtagas för att förbättra befordringsutsikterna
för skatteavdelningens kvalificerade personal samt

att, därest en laxeringsassistentorganisation ändå skulle befinnas lämplig
även för Stockholm, redan från början bör tillskapas rimligare och bättre
befordringsutsikter för dessa tjänstemän än de sakkunniga föreslagit med
hänsyn till förekommande mera kvalificerade arbetsuppgifter.

Sveriges juristförbiind ifrågasätter om, med hänsyn till de speciella förhållanden
som råder i Stockholm, ett genomförande av de sakkunnigas förslag
kommer att medföra en rättvisare och effektivare taxering i första
instans. Förbundet anför bl. a. följande.

Ehuru införandet av taxeringsassistenter helt står i överensstämmelse
med förbundets i skilda sammanhang uttryckta uppfattning att huvudsakligen
utnyttja den kvalificerade personalen för arbetsuppgifter, som motiverar
den högre utbildningen, anser förbundet det icke vara tillfredsställande
utrett, huruvida en omläggning enligt de sakkunnigas förslag utan olägenheter
kan komma till stånd i föreliggande fall. Förbundet anser därför att
starka skäl talar för att icke nu ta definitiv ställning till frågan om införandet
av taxeringsassistentorganisationen i Stockholm. Några nämnvärda olägenheter
med ett uppskov har icke heller förebragts. Till stöd för ett uppskov
talar dessutom, att det kan vara befogat att något avvakta erfarenheterna
från taxeringsreformen i länen.

Om en taxeringsassistentorganisation likväl genomföres, anser sig förbundet
inte vilja motsätta sig att speciellt duktiga och kunniga taxeringstjänstemän
ges möjlighet till dispens för tjänst inom den högre karriären. Förbundet
avvisar emellertid bestämt, att denna möjlighet utnyttjas för att
kompensera ett ogynnsamt löneläge eller en icke nöjaktig befordringsgång.

ÖverståthåHarämbetets skatteavdelning

De sakkunnigas förslag till omorganisation av skatteavdelningen har blivit
föremål för delade meningar. Direkt avstyrkande uttalanden göres av
riksskattenämnden, överståthållarämbetet, samma ämbetes personalförening,
Statstjänstemännens riksförbund och Sveriges juristförbund. Övriga
remissinstanser har i princip tillstyrkt förslaget. Dock framhålles allmänt,
alt antalet sektioner blivit för stort.

Statskontoret finner, att genomförandet av taxeringsassistentorganisalionen
nödvändiggör en omorganisation av taxeringsavdelningen, men anser,
att en uppdelning av avdelningen i sju sektioner skulle medföra alltför små
enheter. I vart fall vill statskontoret förorda att endast en revisionssektion
och högst två besvärssektioner inrättas. Statskonoret finner det icke tillfredsställande
utrett, hur den kvalificerade personalen, taxeringsinspektörer, taxeringsrevisorer
och amanuenser, skall fördelas på de skilda sektionerna eller
i vilka lönegrader de skall placeras.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 47

]8

Kungl. Maj. ts proposition nr 47 år 1959

Riksräkenskapsverket tar icke direkt ställning till förslaget till omorganisation
av taxeringsavdelningen men framhåller det angelägna i att de föreslagna
taxeringsassistenterna främst förstärker taxeringsrevisionen.

Riksskattenämnden anser, att en jämförande undersökning av arbetsmetoder
och personalresurser mellan taxeringsavdelningen och taxeringssektionerna
vid några av de större länsstyrelserna hade varit värdefull vid bedömningen
av förslaget till ny organisation av taxeringsavdelningen i Stockholm.
Det synes riksskattenämnden som om antalet kvalificerade befattningshavare
vid skatteavdelningen vore stort i jämförelse med länens laxeringssektioner.
Företagna undersökningar synes enligt nämnden ge helägg
för att skillnaden i arbetsuppgifter mellan de största länen, särskilt Malmöhus
län samt Göteborgs och Bohus län, å ena sidan, och Stockholms stad, å
den andra, icke är så betydande att den förklarar olikheten i personalresurser.
De berörda olikheterna aktualiserar, säger nämnden, frågan om icke
arbetet vid skatteavdelningen bedrives efter delvis andra principer än i länen.
Nämnden anför vidare.

Betänkandet innefattar icke någon jämförelse mellan Stockholm och länen
utan utgår endast från den nuvarande organisationen i Stockholm och
föreslår de ändringar i denna, som betingas av det föreslagna systemet med
taxeringsassistenter. Då man emellertid åtminstone beträffande assistenterna
eftersträvar att närma sig den organisation, som numera gäller i länen,
skulle enligt riksskattenämndens mening en sådan på närmare undersökning
grundad jämförelse vara värdefull. En jämförande undersökning
av arbetsmetoderna vid skatteavdelningen och vid länens taxeringssektioner
skulle måhända även kunna belysa det i förslaget berörda förhållandet att
befattningshavarna å de lokala taxeringskontoren icke kunnat medhinna
de vid 1948 års omorganisation förutsatta fem besvärsmålen per man och
dag. De sakkunniga säga härom (sid. 28): »medeltalet under tioårsperioden
1948—1958 torde — ovisst av vilken orsak — genomgående ha varit väsentligt
lägre och har icke kunnat mera påtagligt höjas». Riksskattenämnden
har — på grundval av det knapphändiga material, som stått till förfogande
— försökt göra en preliminär beräkning i förevarande hänseende och kommit
till att man i medellal medhunnit — ehuru givetvis även andra arbetsuppgifter
förekommit — allenast ett besvärsmål per man och dag. Därvid
har nämnden gått till väga sålunda. Antalet besvär och yrkanden har beräknats
till 15 000 (jfr uppgifter å sid. 28 i betänkandet). Från det totala
antalet kvalificerade befattningshavare, 97 stycken, har först avräknats 25
tjänstemän hos bokgranskningskontoret, vilka äro avsedda för taxeringsrevision.
Vidare har borträknats 17 personer för att kompensera den tjänstetid,
som kronoombudsuppdragen taga i anspråk. Härefter återstå 55 befattningshavare.
Antalet arbetsdagar per år synes efter avdrag för helgdagar och
semester i genomsnitt kunna beräknas till 270. Antalet avverkade mål per

man och dag skulle då i medeltal bli — 1,01. Vid denna beräkning

55 X 270

har ändå hortsetts från det (å sid. 31 i betänkandet omnämnda) förhållandet,
att personal från bokgranskningskontoret måst lagas i anspråk för beredning
av taxeringsmål till prövningsnämnden. Att märka är vidare att
det mest tidsödande arbetet, nämligen bokgranskningen, icke med denna beräkningsmetod
inverkat på resultatsiffran.

Med hänsyn till önskvärdheten av en utredning i nyssnämnt hänseende
finner riksskattenämnden det vanskligt att utan vidare lägga förslaget till

Kungl. Maj.ts proposition nr tf år 1959 19

grund för en omorganisation av taxeringsväsendet i Stockholm. Nämnden
anför vidare.

Skäl synas tala för att, innan ståndpunkt i frågan tages, en närmare undersökning
i ämnet först göres genom exempelvis statens organisationsnämnd,
som redan sysslat med motsvarande organisationsfrågor för länsstyrelserna.
Eventuellt bör även en representant för finansdepartementet
deltaga i utredningen, liksom även eu representant för Stockholm och en för
länsstyrelsen i något av de största länen.

Beträffande den föreslagna uppdelningen av taxeringsavdelningen på en
taxeringssektion och fyra besvärssektioner ifrågasätter riksskattenämnden
om en sådan uppdelning mellan sektionerna är ändamålsenlig. Härvid anföres.

Det framgår icke klart av betänkandet om taxeringsintendenten å taxeringssektionen
skall godkänna promemorian innan denna överlämnas till
vederbörande besvärssektion. Är så emellertid fallet måste dubbelarbete uppkomma,
då ju taxeringsintendenten vid besvärssektionen därefter skall pröva
ärendet. Om åter taxeringsintendenten å taxeringssektionen icke avses
skola först godkänna promemorian, böra de befattningshavare, som syssla
med upprättandet av dylika promemorior, i stället sortera direkt nnder besvärssektionen
och tillhöra personalen å denna. Eljest uppstår även enligt
detta alternativ dubbelarbete, låt vara av mindre omfattning än enligt det
förstnämnda alternativet. Det torde finnas möjligheter att tillse, att erforderlig
personal avdelas för eftergranskning och ej tages i anspråk för andra
uppgifter, även om personalen hänföres till besvärssektionerna. Den i betänkandet
föreslagna anordningen synes även medföra risk för att taxeringssektionen
lägger ned ett måhända omfattande arbete på ärenden, som besvärssektionen
sedan anser sig icke böra upptaga.

Riksskattenämnden konstaterar vidare, att, på grundval av de sakkunnigas
förslag om antalet tjänstemän å besvärssektionerna och det beräknade
antalet inkommande mål, varje befattningshavare å andra och tredje besvärssektionen
komme i medeltal alt avverka två mål per man och dag.
Motsvarande prestation på den fjärde besvärssektionen, som bl. a. handlägger
bolagsbesvär, skulle understiga elt mål per man och dag.

Den föreslagna uppdelningen av bokgranskningskontoret på två revisionssektioner
vill riksskattenämnden icke tillstyrka. Bokgranskningsverksamheten
bör enligt nämnden bedrivas allenast på eu sektion och under ledning
av en befattningshavare.

Riksskattenämnden kan icke heller godtaga förslaget att vissa taxeringsassistenter
under tiden mellan taxeringsperioderna skulle tjänstgöra på prövningsnämndens
kansli. Ur rättssäkerhetssynpunkt bör, framhåller nämnden,
någon sammanblandning av kansliets personal med personal från taxeringsavdelningen
icke ske.

Statens organisationsnåmnd anser, alt vissa fördelar kan vinnas genom
att taxeringsavdelningens organisation baseras i huvudsak på eu funktionell
indelning i stället för den nuvarande territoriella. Inrättandet av en taxeringssektion
tillstyrkes, medan däremot uppdelningen av bokgranskningskontoret
på två sektioner avstyrkes, bl. a. med hänsyn till svårigheterna att
åstadkomma en jämn arbetsfördelning. De invändningar som riktats mot

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1959

uppdelningen av bokgranskningskontoret anser sig organisationsnämnden
i princip kunna göra även mot förslaget om fyra besvärssektioner.

Statens lönenämnd anför bl. a. följande.

Såsom framgår av betänkandet finnas f. n. å överståthållarämbetets taxeringsavdelning,
förutom amanuenstjänster, ett antal befattningar som taxeringsinspektör
och förste taxeringsinspektör, fördelade på lönegraderna
A 19, 21, 23, 24 och 25. De sakkunniga ha icke angivit, vilka av dessa befattningar,
som skola indragas och ersättas med taxeringsassistenttjänster.
Lönenämnden anser emellertid, att detta förhållande bör klarläggas, varvid
de tjänster, som avses skola indragas, i vanlig ordning böra föras å övergångsstat
och ersättas med taxeringsassistenttjänster. Sistnämnda tjänster
böra vakantsättas i avvaktan på att övergångsstatbefattningarna kunna indragas.
En översyn av sakkunnigförslaget i sådant syfte bör därför verkställas.

Beträffande biträdespersonalen föreslår utredningen bl. a., att de nu befintliga
8 kansliskrivartjänsterna på överståthållarämbetets taxeringsavdelning
skola placeras på den nya taxeringssektionen. Av förslaget framgår
ej vilka arbetsuppgifter, som avses skola ankomma på dessa tjänster. Nämnden
anser därför skäl föreligga för att den översyn av de sakkunnigas förslag,
som nämnden förordat, även får omfatta frågan om behovet av dessa
tjänster.

Överståthållarämbetet, som före avgivandet av sitt utlåtande tagit del av
övriga remissyttranden, uttalar, att ämbetet finner det svårt att utan bearbetat
statistiskt material, som täcker en längre tidsperiod, göra en rättvisande
jämförelse mellan Stockholm och de större länen — endast om de större kan
här bliva fråga. Ämbetet finner det för sin del icke uteslutet, att personaluppsättningen
på de större länens taxeringssektioner är alldeles för knappt
tilltagen. Detta styrkes enligt ämbetet bl. a. av det förhållandet, att övertidsarbete
i betydligt större omfattning torde förekomma inom dessa läns taxeringssektioner
än vad som sker i Stockholm. Av lokalt betingade skäl torde
därjämte sedan ett antal år taxeringspersonalen i Stockholm ha varit mera
inriktad direkt på besvärsmålens handläggning i prövningsnämnden än vad
fallet är ute i länen. Till följd av det stora antalet besvärsmål till prövningsnämnden
och de täta sammanträdena med denna har nämligen — för att
underlätta arbetet för prövningsnämndens ledamöter — upprättats betydligt
fylligare promemorior i de enskilda målen än vad som i allmänhet torde
ha skett i länen. Det skall, uttalar ämbetet, icke bestridas, att dessa promemorior
kommit att, till såväl innehåll som form, bliva omständligare än
syftet med desamma påkallat — något som helt visst sammanhänger med
den numera borttagna rätten för prövningsnämnden att utan yrkande frångå
taxeringsnämnds beslut. Ovedersägligt lärer i allt fall vara, att detta omfattande
promemorieskrivande varit mycket tyngande för taxeringskontoren.
Dessutom har arbetsförhållandena i Stockholm varit besvärliga till följd
av taxeringsavdelningens spridning på många olika lokaler på ett flertal
ställen i staden, vilket starkt försvårat samordningen. Dessa och även
andra faktorer måste, framhåller ämbetet, hållas i minnet vid ett försök till
jämförelse mellan prestationerna i de större länen och i Stockholm. Ämbetet
fortsätter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 47 år 1959

21

Överståthållarämbetet anser sig emellertid ha grundad anledning att räkna
med ett effektivare arbete inom taxeringsavdelningen alldeles oavsett
om en större organisationsförändring sker eller icke. Förutom vissa interna
åtgärder är härutinnan att framhålla, att genom införandet av prövningsnämndens
kansli och skatteavdelningens nära förestående inflyttning i det
s. k. skattehuset dels de olika taxeringskontoren starkt avlastas den mest
tyngande delen av prövningsnämndsarbetet, dels ock väsentliga fördelar
komma att ernås beträffande samordningen inom taxeringsavdelningen.

Den genomgripande omorganisation, som de sakkunniga föreslagit, anser
ämbetet icke nödvändig. Ämbetet framhåller, att den nuvarande organisationen
trots vissa brister likväl fungerat på ett tillfredsställande sätt
under ett par decennier. Fn anknytning av taxeringsassistentorganisationen
till nu bestående taxeringskontor torde enligt ämbetets uppfattning
kunna ske utan att dessas indelning och uppgifter i väsentlig mån ändras.
Ämbetet förordar därför bibehållande tills vidare av den nuvarande organisationen,
uppbyggd på taxeringskontor.

Beträffande assistenternas inplacering i organisationen samt övervakningen
av taxeringsnämndernas arbete anför ämbetet följande.

Vid en inplacering av taxeringsassistenterna i nuvarande organisation
böra dessa således anknytas till respektive taxeringskontor. Under den del
av året, som icke sammanfaller med taxeringsperioden, böra assistenterna
indelas till tjänstgöring å bokgranskningskontoret och de olika taxeringskontoren.
I princip böra assistenterna icke tjänstgöra å prövningsnämndens
kansli. Dylik tjänstgöring må dock kunna förekomma i utbildningssyfte.
Vid sin tjänstgöring å taxeringskontoren skola assistenterna avdelas huvudsakligen
för eftergranskande och utredande verksamhet. Särskilda föreskrifter
böra i arbetsordningen intagas därom att de endast i undantagsfall
— och efter särskilt medgivande av överståthållaren — må anlitas för beredande
av mål och ärenden, anhängiggjorda hos prövningsnämnden utav
skattskyldiga. Vid dylikt förhållande komma deras arbetsuppgifter delvis
att motsvaras av de eftergranskande uppgifter, som vissa landskanslister
inom länens taxeringssektioner bruka tilldelas — eu anordning som visat
sig mycket fördelaktig.

I anslutning till vad ovan upptagits bör inom ramen för gällande organisation
prövas en annan ordning för övervakningen av taxeringsarbetets
bedrivande i första instans. I likhet med de sakkunniga finner överståthållarämbetet
det nuvarande arrangemanget med övervakningen utförd av tre
särskilt avdelade befattningshavare icke tillfredsställande; en utökning av
den därmed avsedda verksamheten måste betecknas såsom högeligen angelägen.
De sakkunniga ha i sådant syfte föreslagit, att inom den av dem
förordade nya taxeringssektionen skulle finnas sju detaljföreståndare, som
skulle ha det närmaste ansvaret för övervakningen, var och eu inom sitt
område. Då såsom framgår av det föregående, överståthållarämbetet icke
kunnat biträda de sakkunnigas vittgående omorganisationsförslag, kommer
med ämbetets ståndpunkt någon särskild taxeringssektion ej att inrättas.
Det synes emellertid överståthållarämbetet mycket lämpligt att av de
sakkunnigas förslag i detta hänseende upptaga tanken med de sju detaljföreståndarna.
Inom ramen för nuvarande organisation skulle detta kunna
ske så, att varje taxeringsintendents närmaste man — förste taxeringsinspektör
i Ao 24 — finge sig ålagt att, under taxeringsperioden, beträffande
de taxeringsnämnder, som lyda under kontoret, ha det omedelbara ansvaret
för övervakningen. Detta åläggande bör även kunna ske genom delegation.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1959

Genom ett sådant system vinnes jämväl den fördelen, att taxeringsnämndernas
ordförande få en speciell förbindelseman inom kontoret. Genom nu skisserade
ordning kommer enligt ämbetets mening att beträffande övervakningen
nås samma mål, som de sakkunniga i detta avseende åsyftat med den
av dem föreslagna nya taxeringssektionen. Några särskilda kostnader för
statsverket torde icke uppkomma.

Med den ståndpunkt som intagits till de sakkunnigas förslag angående
omorganisation av taxeringsavdelningen saknar ämbetet anledning att gå in
på någon detalj granskning av förslaget. Det framhålles emellertid som angeläget,
att antalet besvärssektioner icke beräknas till mindre än fyra, medan
däremot uppdelningen av bokgranskningskontoret på två sektioner
förefaller mindre lämplig med hänsyn till önskvärdheten av en enhetlig ledning.
Ämbetet tror sig vidare kunna förutse, att visst dubbelarbete kommer
att uppstå mellan taxeringssektion och besvärssektioner.

Överståthållarämbetets personalförening förklarar sig icke vara övertygad
om att den föreslagna organisationen skulle erbjuda en bättre lösning
av taxeringsavdelningens arbetsuppgifter än den nuvarande kontorsorganisationen.
Personalföreningen har däremot intet att erinra emot att bokgranskningskontoret
uppdelas på två avdelningar.

Föreningen understryker vidare vikten av att taxeringsassistenterna under
tiden mellan taxeringsperioderna icke sysselsättes med annat arbete än
revisionsarbete. Förslaget att överföra en del av taxeringsassistenterna till
prövningsnämndens kansli måste ur rättssäkerhetssynpunkt anses mindre
lämpligt, framhåller föreningen.

Föreningen avvisar slutligen förslaget om indragning av vissa tjänster vid
taxeringsavdelningen.

Stockholms stads uppbördsdirektion finner den föreslagna organisationen
i stort sett ändamålsenlig även om en koncentration av besvärsärendena
till en å två sektioner hade varit att föredraga.

I huvudsak samma uppfattning redovisar 1955 års stadsutredning.

Statstjänstemannens riksförbund avstyrker i princip förslaget till omorganisation
av skatteavdelningen. Riksförbundet framhåller emellertid vikten
av att taxeringsassistenterna mellan taxeringsperioderna sysselsättes
med revisionsarbete och i vart fall inte, som föreslagits, med arbetsuppgifter
på prövningsnämndens kansli.

Sveriges juristförbund förklarar, att även om man inför en taxeringsassistentorganisation
detta inte torde nödvändiggöra en så genomgripande
omorganisation som de sakkunniga föreslagit. Bl. a. påpekar förbundet,
att förslaget synes ge upphov till betydande dubbelarbete mellan taxeringssektion
och besvärssektioner. En bestämd åtskillnad bör enligt förbundet
göras mellan den dömande och den fiskala verksamheten, varför det inte
bör ifrågakomma att taxeringsassistenter tjänstgör på prövningsnämndens
kansli. Förbundet understryker, att assistenterna mellan taxeringsperioderna
bör sysselsättas med taxeringsrevision. Förbundet påpekar, att de sakkunniga
icke synes ha utrett behovet av kvalificerad personal på prövnings -

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1959

nämndens kansli. Det framstår emellertid för juristförbundet som ytterst
angeläget, att en personalförstärkning här kommer till stånd.

V. Departementschefen

Inom Stockholm har sedan länge funnits tjänstemannataxering i den meningen
att befattningshavare vid överståthållarämbetet förordnats att såsom
ett åliggande i tjänsten vara kronoombud i särskilda taxeringsnämnder, som
handhar taxering av bl. a. rörelseidkare och andra skattskyldiga med svårkontrollerade
inkomstförhållanden. Denna anordning togs i viss mån till
förebild vid 1956 års taxeringsreform, då för landet i övrigt beslöts en organisation
med särskilda, av taxeringsassistenter biträdda nämnder för taxering
av sådana skattskyldiga. Skiljaktigheterna gentemot den i huvudstaden
tillämpade ordningen blev emellertid ganska betydande. I motsats till kronoombudet
är sålunda taxeringsassistenten inte ledamot av nämnden. Han har
uteslutande att biträda denna med utredning, föredragning och expeditionellt
arbete. Taxeringskontrollen skall i princip helt ankomma på assistenten,
medan ordföranden är befriad härifrån; i Stockholm är denna uppgift fördelad
på ordföranden och kronoombudet. Slutligen utväljes kronoombuden
i huvudstaden bland de akademiskt utbildade tjänstemännen vid överståthållarämbetet,
medan taxeringsassistenterna i länen tillhör kanslistkarriären.

Under förarbetena till 1956 års taxeringsreform ansågs det angeläget, att
den för landet i övrigt beslutade organisationen blev genomförd även i Stockholm.
Härför ansågs emellertid ytterligare utredning erforderlig.

Den utredning i ämnet som numera verkställts har utmynnat i ett enhälligt
förslag att i Stockholm övergå till den för landet i övrigt beslutade organisationsformen.

Uppenbart är, att genomförandet av en organisation med taxeringsassistenter
måste få återverkningar på överståthållarämbetets skatteavdelning.
Utredningen har härvidlag framlagt långtgående förslag, innebärande en genomgripande
omorganisation och förstärkning av taxeringsavdelningen. Antalet
kvalificerade befattningshavare skulle vid fullt genomförd organisation
utgöra 137, inbegripet taxeringsassistenterna, mot nu 97.

I anledning av detta förslag bar riksskattenämnden, såsom framgår av den
förut lämnade redogörelsen, gjort vissa jämförelser i fråga om personaluppsättning
och arbetsprestationer mellan taxeringsavdelningen vid överståthållarämbetet
och taxeringssektionerna på länsstyrelserna. Därvid har nämnden
funnit, att taxeringsavdelningen i Stockholm i förhållande till arbetsuppgifterna
har en rikligare personaluppsättning än de större länsstyrelseinas
taxeringssektioner. I nämndens yttrande verkställes även en beräkning
av hur många prövningsnämndsmål per arbetsdag som taxeringsavdelningens
kvalificerade personal — sedan personalen på bokgranskningskontoret
frånräknats — i medeltal medhunnit. Beräkningen har givit till resultat, att
per befattningshavare och arbetsdag endast ett mål har medhunnits. Upp -

24 Kung/. Maj. ts proposition nr 47 år 1959

lysningsvis kan nämnas, att enligt uppgifter som jag under hand inhämtat
från länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorr lands
län ligger arbetsresultatet, beräknat på motsvarande sätt, där mellan två och
tre mål per befattningshavare och arbetsdag.

Överståthållarämbetet, som tagit del av riksskattenämndens beräkningar,
har icke bestritt riktigheten av desamma men har framhållit, att det utan
bearbetat statistiskt material, som täcker en längre tidsperiod, är svårt att
göra en rättvisande jämförelse mellan Stockholm och de större länen. Ämbetet
har även pekat på en rad omständigheter som varit ägnade att dra ned
arbetsresultatet i Stockholm, bl. a. den service i form av vidlyftiga promemorior
som med tidigare tillämpad ordning tillhandahållits prövningsnämnden.

Även om vederbörlig hänsyn tas till de av ämbetet åberopade förhållandena,
är likväl skillnaden mellan Stockholm och de större länen påfallande.
Det kan här förtjäna framhållas, att någon nämnvärd skillnad i fråga om
målens genomsnittliga svårighetsgrad inte torde föreligga mellan Stockholm
och de större länen. Vad som anförts från ämbetets sida ger även vid handen,
att man inom ämbetet är medveten om att här föreligger förhållanden, som
snarast måste rättas till.

Under angivna omständigheter torde det icke vara möjligt att nu bilda sig
en säker uppfattning om personalbehovet vid taxeringsavdelningen och den
lämpliga organisationsformen för denna. En ny utredning i organisationsfrågan
synes därför ofrånkomlig. Denna utredning bör gå hand i hand med
åtgärder inom ramen för nuvarande organisation. Överståthållarämbetet har
redan vidtagit vissa förberedande åtgärder. Jag vill i sammanhanget anmärka,
att jag icke har något att erinra mot vad ämbetet förordat i fråga om
ordnandet av arbetet med att övervaka och handleda taxeringsnämnderna.

För den nya utredningen är olika former tänkbara. En sådan är den av
riksskattenämnden antydda, som skulle innebära att organisationsnämnden
blir huvudman för utredningen. Vissa skäl talar emellertid för att överståthållarämbetet
självt bör ombesörja det erforderliga utredningsarbetet. Med
hänsyn bl. a. till det nära sambandet med nyss antydda åtgärder finner jag
det senare alternativet vara att föredraga. Jag förutsätter härvid att ämbetet
anlitar expertis från organisationsnämnden i likhet med vad som skett
vid organisationsundersökningar på länsstyrelserna.

I fråga om det utredningsarbete som sålunda bör ankomma på överståthållarämbetet
synes särskilda direktiv icke vara erforderliga. Om riksdagen
icke har någon erinran mot vad jag här förordat, kommer ämbetet, enligt
vad jag under hand inhämtat, att snarast påbörja arbetet. Jag vill emellertid
i sammanhanget anmärka följande.

Såväl utredningsarbetet som de åtgärder ämbetet självt kan vidtaga bör
ta sikte på att nå fram till en effektivt arbetande organisation. I samband
med utredningen synes organisationen av prövningsnämndens kansli
böra överses med ledning av vunna erfarenheter. Huruvida taxeringsavdelningen
i dess framtida gestaltning bör ha större eller mindre personalupp -

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 195!)

25

sättning än hittills kan självfallet icke nu bedömas med någon säkerhet. Det
förut sagda tyder emellertid på alt den nuvarande organisationen i vissa
hänseenden snarast är överdimensionerad.

Ett särskilt problem, som framförts från personalorganisationernas sida,
är hur rimliga befordringsmöjligheter skall kunna skapas. Bl. a. mot bakgrunden
härav kan ställas frågan, om icke åtskilliga arbetsuppgifter, som
nu utföres av akademiskt utbildad personal i lägre befattningar, med fördel
skulle kunna överlämnas till kanslistpersonal. Detta skulle innebära, att man
utbygger en mellangradskarriär av samma typ som vid länsstyrelserna.

Utredningen bör bedrivas så skyndsamt omständigheterna tillåter. I samband
med utredningens framläggande torde det vara lämpligt att redogörelse
lämnas för de åtgärder på området överståthållarämbetet vidtagit inom den
nuvarande organisationens ram.

Jag övergår härefter till det föreliggande förslaget att i Stockhom skapa
en motsvarighet till den organisation av taxeringsassistenter som enligt 1956
års reformbeslut håller på att utbyggas i övriga delar av landet. Detta förslag
har i princip tillstyrkts av det stora flertalet remissinstanser, däribland
överståthållarämbetet och direktionen för uppbördsväsendet i Stockholm.
Kritik har endast anförts av remissinstanser, som kan sägas företräda den
nuvarande personalen vid ämbetet. Från dessa håll har huvudsakligen gjorts
gällande, att det skulle innebära en kvalitetsförsämring, om arbetsuppgifter,
som nu utföres av akademiskt utbildad personal, skulle överlämnas till befattningshavare
i mellangradskarriären.

I anledning av dessa invändningar bör framhållas, att det icke kan vara
till fördel för vare sig det allmänna eller personalen att anlita befattningshavare
med högre utbildning än som är erforderlig. Från såväl utredningens
som ett flertal remissinstansers sida har konstaterats, alt de arbetsuppgifter
som skulle ankomma på assistenterna i Stockholm föga skiljer sig från motsvarande
uppgifter för de nu verksamma assistenterna ute i länen och att
dessa uppgifter med fördel kan anförtros åt tjänstemän i mellangradskarriären.
Tilläggas kan, att erfarenheterna från det första året av assistenternas
verksamhet i länen enligt samstämmiga vittnesbörd är genomgående
goda. Det kan också förtjäna erinras om att den nuvarande kvalificerade
personalen vid överståthållarämbetets taxeringsavdelning till större delen
saknar akademisk utbildning; de innehar sina befattningar på grund av en
generell dispens.

Jag kan därför inte finna, alt bärande skäl anförts mot att, i överensstämmelse
med vad som förutsattes vid 1956 års taxeringsreform, införa
eu assistentorganisation även i Stockholm. Självfallet kan mot bakgrunden
av vad tidigare anförts råda viss tvekan om beslut i frågan bör fattas innan
den nyss förordade utredningen slutförts. Det bör emellertid beaktas, att
uppbyggandet av en assistentorganisation tar tämligen lång tid. Ett uppskov
med beslutet skulle ytterligare framskjuta den tidpunkt, då denna i
och för sig önskvärda reform kan bli genomförd. Det sagda innebär också,
!5 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 47

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 ur 1959

att under de närmaste åren endast ett mindre antal assistenter kan anställas.
Ett ställningstagande i frågan kan därför knappast vara till hinders vid
utredningen om taxeringsavdelningens organisation. Tvärtom synes anställandet
av ett mindre antal assistenter kunna ge värdefulla erfarenheter för
utredningsarbetet och måhända även underlätta de åtgärder inom den nuvarande
organisationens ram som överståthållarämbetet kommer alt vidtaga.

Å andra sidan saknas uppenbarligen förutsättningar för att nu fixera det
slutliga antalet assistenter eller att ange hur assistenterna skall inpassas i
den framtida organisationen. Detsamma gäller spörsmålet om tjänster i
högre lönegrad än Ao 17. Dessa frågor får närmare prövas vid utredningen.
Redan i detta sammanhang vill jag emellertid framhålla, att jag delar
de betänkligheter som i flera yttranden anförts mot alt låta taxeringsassistenter
tjänstgöra på prövningsnämndens kansli. Jag kan även instämma
i de uttalanden som gjorts till förmån för att, så långt detta är praktiskt
möjligt och lämpligt, använda assistenternas arbetskraft under icketaxeringsperiod
för att intensifiera taxeringsrevisionsverksamheten.

Med ledning av det anförda anser jag mig böra förorda, att beslut nu
fattas om att även i Stockholm införa den för landet i övrigt föreskrivna
assistentorganisationen. I samband därmed bör fastställas det antal assistenter
som skall anställas under de första två åren. Detta antal synes i enlighet
med utredningens förslag böra angivas till högst 15. Härav synes något
fler än hälften lämpligen kunna anställas omkring årsskiftet 1959/60
och de övriga ett år senare. Tjänsterna bör, i likhet med vad som gäller
länsstyrelserna, ordinariesättas med lön enligt Ao 17. Såsom utredningen
föreslagit bör i förekommande fall icke-ordinarie personal inplaceras i vederbörlig
befordringsgång. I personalförteckningen för överståthållarämbetet
bör, utöver de ändringar som föreslagits i statsverkspropositionen (XI
ht. s. 379), vidtagas häremot svarande kompletteringar. Beträffande utbildning
och andra kvalifikationskrav bör gälla detsamma som vid länsstyrelserna.
Assistenterna bör på sätt utredningen föreslagit placeras på överståthållarämbetet
och inte hos uppbördsverket. Även detta verk är nämligen gemensamt
för hela staden, och de fördelar i form av lokal anknytning m. m., som
i övriga delar av landet kunnat erhållas genom att placera assistenterna hos
de lokala skattemyndigheterna, kan inte vinnas i Stockholm. I fråga om storleken
av de taxeringsdistrikt i vilka assistenterna skall tjänstgöra synes, i
avbidan på närmare erfarenheter, utredningens förslag kunna följas. För
den på budgetåret 1959/60 belöpande kostnadsökningen, vilken beräknats
till 125 000 kronor för avlöningar och 34 000 kronor för omkostnader, har
medel begärts i statsverkspropositionen (XI ht. s. 379 och 381) under överståthållarämbetets
avlönings- och omkostnadsanslag. Beträffande användningen
av taxeringsassistenterna mellan taxeringsperioderna torde det få
ankomma på överståthållarämbetet att meddela närmare föreskrifter under
beaktande av de nyss anförda synpunkterna.

Om taxeringsassistenter anställes i Stockholm enligt vad jag här förordat,
kommer antalet kvalificerade befattningshavare vid taxeringsavdel -

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1953

ningen att öka. Det är angeläget att denna ökning, i avbidan på ett slutligt
ställningstagande till avdelningens organisation, hålles inom en så snäv
ram som möjligt. De med assistentorganisationens införande följande indragningarna
av andra tjänster bör därför påbörjas så snart som möjligt
och alltså på ett avsevärt tidigare stadium än utredningen räknat med.
Med hänsyn härtill bör vid uppkomna vakanser noga övervägas, om tjänsten
bör upprätthållas i fortsättningen. Tjänster som kan ifrågakomma till
indragning bör i vart fall icke återbesättas med ordinarie innehavare.

Assistenlorganisationens införande i Stockholm föranleder vissa ändringar
i taxeringsförordningen. Vad utredningen härvidlag förordat har lämnats
utan erinran vid remissbehandlingen och synes i huvudsak böra biträdas.
Den föreslagna kompletteringen av reglerna om underskrivande av taxeringslängd
synes dock knappast erforderlig. I enlighet med det anförda har
inom finansdepartementet upprättats förslag till förordning om ändring i
taxeringsförordningen. Kungörelsen om biträde av kommunala tjänstemän
vid taxeringsarbetet i Stockholm bör, såsom utredningen förordat, upphävas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
genom proposition föreslå riksdagen att

a) antaga förenämnda förslag till förordning om ändring
i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623);

b) besluta, att den för riket i övrigt gällande organisationen
med taxeringsassistenter skall införas i Stockholm enligt
de riktlinjer som angivits i det föregående; samt

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
överståthållarämbetet uppföra 15 tjänster såsom taxeringsassistent
i Ao 17.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alice Magnusson

590147 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag