Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
I
Nr 45
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statens stöd
åt hästaveln; given Stockholms slott den 30 december
1958.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås, alt senare års tillfälliga stödåtgärder och det
mera bestående statliga stödet åt hästaveln skall sammanföras. I konsekvens
härmed beräknas för budgetåret 1959/60 till stöd åt hästaveln under
reservationsanslaget Befrämjande av husdjursaveln 2 000 000 kronor, varav
750 000 kronor till varmblodsaveln och 1 250 000 kronor till kallblodsaveln.
Den hittillsvarande låneverksamheten från statens lånefond för hästavelns
befrämjande föreslås ersatt med statlig kreditgaranti, såvitt avser inköp av
avelsdj ur och ridhästar, och med bidrag, såvitt gäller uppförande av ridhusanläggningar.
Garanti- respektive bidragsramen föreslås för nästa budgetår
skola bestämmas till 1 100 000 respektive 400 000 kronor. I samband med
omläggningen föreslås slutligen nyssnämnda fond liksom statens hästavelsfond
skola upphöra och behållningarna överföras till förut angivna reservationsanslag.
1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 45
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 december 1958.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén,
fråga om statens stöd åt hästaveln samt anför därvid följande.
I. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 juni 1957 tillkallades
samma dag landshövdingen B. Fallenius såsom sakkunnig för att verkställa
utredning och avgiva förslag beträffande statens fortsatta medverkan till
hästavelns befrämjande.
Utredningen, som antagit benämningen 1957 års hästavelsutredning, har
den 22 september 1958 avgivit betänkande med förslag rörande hästavelns
befrämjande (stencilerat). Under sitt arbete har utredningen haft överläggningar
med hästavelsorganisationer samt berörda civila och militära myndigheter.
Vidare har samråd ägt rum med jordbruksanslagsutredningen,1
vilket lett till att enighet uppnåtts mellan de båda utredningarna i fråga om
de i betänkandet framlagda förslagen rörande storleken av och formerna
för statsstödet åt hästaveln.
över betänkandet har yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen,
skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statskontoret,
riksräkenskapsverket, chefen för armén, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, skogs- och lantbruksakademien, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Hushållningssällskapens
förbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,
Avelsföreningen för svenska ardennerhästen, Avelsföreningen för
svenska varmblodiga hästen, Föreningen Nordsvenska hästen, Riksföreningen
för ridningens främjande (Ridfrämjandet) samt De svenska lantliga ryttarföreningarnas
centralförbund.
Innan jag övergår till en närmare redogörelse för hästavelsutredningens
betänkande och de däröver avgivna yttrandena, torde jag få lämna en sam,
inanfattande redovisning av de nuvarande formerna för statsstödet åt hästaveln.
1 Överdirektören K. H. Olsson, ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare S. O.
Antby och E. E. Haeggblom samt ledamöterna av riksdagens första kammare S. Larsson och
E. G. V. Mossberger.
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
3
II. Huvuddragen av nuvarande former för stöd åt hästaveln
Det statliga stödet till hästaveln är av dels mera bestående, dels tillfällig
natur. Stöd av förstnämnda slag har utgått årligen sedan lång tid tillbaka
och har t. o. m. budgetåret 1957/58 haft formen av medelsanvisning till
olika ändamål på hästavelns område under ett särskilt reservationsanslag å
riksstaten, benämnt Hästavelns befrämjande. Innevarande budgetår har
emellertid medelsanvisningen skett å en särskild delpost under reservationsanslaget
Befrämjande av husdjursaveln. Till det mera bestående stödet är
vidare att hänföra den långivning, som sker från statens lånefond för hästavelns
befrämjande. De tillfälliga stödåtgärderna tillkom vid 1952 och 1953
års riksdagar och har förlängts att gälla till den 1 juli 1959. Dessa åtgärder
utgöres av bidrag till hingsthållning samt utlämning av frisedlar och vissa
uppfödningspremier. Bidragen utgår ur statens hästavelsfond. Det må framhållas,
att dispositionen av nämnda anslag och fonder i fråga om såväl
ändamål som belopp är i detalj reglerad av riksdagen.
Till belysande av det ordinarie driftbudgetanslagets
disposition må återgivas riksdagens beslut i ämnet för innevarande
budgetår (IX ht 1958 p. 30; JoU 1 p. 23; rskr. 9).
Kronor
1. Hästpremieringen
a) årsarvoden till premieringsnämndsordförandena .. 10 500
b) särskilda dagarvoden m. m..................... 56 000
c) penningpris m. m............................. 370 000
2. Uppfödnings- och andra premier
a) varmblodiga avelsston.........................
b) varmblodiga hingstar ..........................
c) exporterade varmblodiga remonter och av premie
ringsnämnderna
uttagna avelsston in. m.........
3. Särskilda bidrag för främjande av nordsvensk hästavel
a)
bidrag till framstående ston....................
b) bidrag till hingstföreningar ....................
c) kostnader för inköp och försäljning genom hushållningssällskapens
försorg .......................
d) betäckningsbidrag ............................
e) gemensamhetsbeten för unghästar ..............
4. Understöd åt hästavelsföreningar m. m.
a) svenska ridsportens centralförbund .............
b) avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen . .
c) de svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund
........................................
d) svenska travsportens centralförbund.............
e) föreningen nordsvenska hästen.................
f) riksföreningen för ridningens främjande, ridfrämjandet
........................................
g) till Kungl. Maj :ts förfogande utöver a)—f) ......
15 000
10 000
120 000
2 000
50 000
2 000
8 000
100 000
80 000
45 000
60 000
80 000
20 000
125 000
100 000
Kronor
436 500
145 000
162 000
510 000
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
Kronor Kronor
5. Understöd åt hovvårdsföreningar och ambulerande hov
slagare
.......................................... 125 000
6. Understödjande åtgärder i allmänhet å hästavelns område
........................................... 60 000
Summa kronor 1 438 500
Beträffande de olika delposterna må följande anföras.
1. Hästpremieringen. Medelsanvisning härför har skett med varierande belopp.
Såsom jämförelse kan nämnas, alt förevarande post för budgetåret
1952/53 var upptagen till 488 000 kronor, för budgetåret 1956/57 till 386 000
kronor och för budgetåret 1957/58 till 436 000 kronor.
2. Uppfödnings- och andra priser. Posten a) avser s. k. förärvningspremier
å 500 kronor för 30 ston, som lämnat flest remonter och i aveln insatta
avkomlingar. Posten b) avser dylika premier å 2 500 kronor för 4 hos
enskilda personer födda, staten tillhöriga hingstar av lägst 10 års ålder, vilka
visat sig vara utmärkta förärvare. Premien utgår till den person, hos vilken
hingsten är född. Posten c) avser uppfödningspremier å 400 kronor för
högst 300 hästar, vilka exporterats såsom remonter eller uttagits såsom
avelsston m. in. Posten var för budgetåret 1952/53 upptagen till 200 000
kronor, för budgetåret 1956/57 till 320 000 kronor och för budgetåret 1957/
58 till 145 000 kronor. Den kraftiga minskningen betingades av 1956 års
riksdagsbeslut om reducering av arméns hästinköp.
3. Särskilda bidrag för främjande av nordsvensk hästavel. Denna delpost
har upptagits med oförändrat belopp under en följd av år. Posterna under
delposten avser a) premier å 100 kronor för framstående 3-åriga ston, b)
bidrag till föreningar, som håller hingstar av nordsvensk ras, med 600 kronor
för hingst i Norrland och 500 kronor för hingst i övriga Sverige, c) bidrag
till hushållningssällskapens omkostnader vid eventuella hästinköp, d)
transportbidrag för sådana ston, som är av god kvalitet och har minst 5
mil till lämplig hingst samt e) bidrag till unghästbeten, som i några fall
anordnats av hushållningssällskap och i flertalet fall stått under hushållningssällskaps
kontroll.
4. Understöd åt hästavelsföreningar m. m. Posten a) har utgått med oförändrat
belopp under den senaste 5-årsperioden och avser dels uppfödarpremier
å belopp från 100 till 1 000 kronor för sådana varmblodiga, svenskfödda
hästar, som vid prestationsprov och tävlingar visat särskilt god förmåga,
lämplighet och hållbarhet, dels bidrag till prispengar — varierande
mellan 25 och 500 kronor per ryttare — vid prestationsprov och tävlingar,
och dels förvaltningsbidrag med 10 000 kronor.
Posten b) höjdes vid 1956 års riksdag från 35 000 till 45 000 kronor. Höjningen
avsåg fraktbidrag för ston, vilkas ägare bor långt från hingststation.
Posten i övrigt disponeras för administrationsbidrag.
Under posten c) beräknas 10 000 kronor till tävlingspriser, 17 000 kronor
till vissa premier åt hästägare, 8 000 kronor till administrationskostnader,
5 000 kronor till instruktionsverksamhet samt återstoden eller 22 000 kronor
till understöd åt lokalföreningar in. m. Den höjdes vid 1957 års riksdag från
45 000 till 60 000 kronor.
Posten d) har varit oförändrad under den senaste 5-årsperioden och avser
dels uppfödarpremier för i tävlingar pristagande varmblodiga hästar
med 60 000 kronor och nordsvenska hästar med 10 000 kronor, dels bidrag
till mindre travklubbar utan totalisator med 5 000 kronor, dels bidrag till
Knngl. Maj:ts proposition nr 45 år 1!)59
priser i nordsvenska unghästlopp med 4 000 kronor och dels bidrag till
utgivande av svensk travstambok.
Posten e) har varit upptagen till samma belopp under de senaste 5 åren
och fördelar sig med 10 000 kronor för utgivande av rasstambok och 4 000
kronor för anordnande av utställningar av nordsvenska hästar.
Posten f) höjdes vid 1957 års riksdag från 95 000 till 125 000 kronor och
avser bidrag till administration, rabattkort för ridlektioner åt ungdom, instruktörskostnader
in. in.
Posten g) har ej undergått någon förändring under den senaste 5-årsperioden.
Från denna post utgår bidrag dels till uppfödningsanstalterna för
nordsvenska hingstar å Vången och Norenberg samt vid Umeå lantmannaskola,
dels till Avelsföreningen för svenska ardennerhästan och Sveriges
stuteriboksstyrelse för rasstambokföring och dels till omkostnader för vissa
länsavelsföreningar.
5. Understöd till hovvårdsföreningar och ambulerande hovslagare. Denna
delpost har sedan budgetåret 1951/52 varit upptagen till 125 000 kronor. Under
senare år har medelsanvisningen under delposten avpassats så att bidragsgivning
ej skett med det enligt författningsbestämmelserna högsta beloppet.
6. Understödjande åtgärder i allmänhet å hästavelns område. Medel under
denna delpost har anvisats med samma belopp sedan budgetåret 1954/55,
då en höjning med 10 000 kronor ägde rum. Under budgetåret 1957/58 har
bidrag bland annat lämnats till Ridfrämjandet för kursverksamhet vid
Strömsholm, till centralförbundet för befälsutbildning för kurser i ridning
och hästvård, till Gotlands läns hushållningssällskap för främjande av russaveln
samt till priser i vissa tävlingar.
Långivningen från statens lånefond för hästavelns
befrämjande är reglerad i kungörelsen 1947:395 med däri sedermera
gjorda ändringar. Ur fonden har med riksdagens medgivande årligen
medel tagits i anspråk till lån för inköp av varmblodiga avelsston, nordsvenska
avelsston, hingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras och
avelshingstar av ardennerras samt för förvärv av ridhusbyggnader och för
anskaffande av för ridhusdrift erforderligt hästmaterial m. in. I huvudsak
gäller, att lånen lämnas till hushållningssällskapen, som handhar den vidare
utlåningsverksamheten inom sina resp. områden, frånsett ridhuslånen, vilka
såvitt angår inköp av ridhästar prövas av lantbruksstyrelsen och då det
gäller annat ändamål av Ivungl. Maj:t. Lånen till hushållningssällskapen
är räntefria. Ridhuslånen är dessutom amorteringsfria i de fall de avser
ridhusanläggningar. Enligt riksdagens medgivande (kap.budg. 1958 p. 30,
JoU 7; rskr. 105) må ur lånefonden för budgetåret 1958/59 tagas i anspråk
till lån för inköp av varmblodiga avelsston 250 000 kronor, för inköp
av hingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras 225 000 kronor, för
inköp av nordsvenska avelsston 225 000 kronor, för inköp av avelshingstar
av ardennerras 400 000 kronor samt för förvärv av ridhusbyggnader och för
anskaffande av för ridhusdrift erforderligt hästmaterial in. in. 400 000 kronor.
Vad härefter angår bidragen ur statens häslavelsfond,
d. v. s. de särskilda stödåtgärderna, må i korthet nämnas följande.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1959
Med stöd av 1952 års riksdagsbeslut (JoU 34; rskr. 262) har Kungl. Maj:t
föreskrivit, att för ettvart av åren 1952—1955 finge utgå högst 150 uppfödningspremier
å 200 kronor för vissa 3-åriga remonter, vilka ej inköpts för
statens räkning eller vunnit avsättning genom export, samt att för ettvart
av åren 1953—1957 dessutom för dessa hästar under vissa förutsättningar
finge utgå bevaringspremier å 400 kronor. Kostnaderna för dessa stödåtgärder,
vilka sålunda avsåg varmblodsaveln, beräknades till ca 150 000 kronor
per år.
De vid 1953 års riksdag (prop. 121; JoU 27; rskr. 334) beslutade stödåtgärderna
avser däremot framför allt kallblodsaveln och innebär, såsom redan
förut antytts dels utlämnande av bidrag till hingsthållning och dels utställande
av s. k. frisedlar. Hingsthållningsbidragen utgår till föreningar
och enskilda, som håller hingst av nordsvensk ras eller ardennerras. Föreningarna
erhåller därvid ett avsevärt kraftigare stöd än de enskilda hingsthållarna.
Sålunda kan för föreningsägd hingst av nordsvensk ras utgå bidrag
med i vissa fall upp till 1 900 kronor, medan bidraget för enskild sådan
hingst endast uppgår till 600 kronor. För hingst av ardennerras är motsvarande
belopp 1 600 kronor resp. 500 kronor. Frisedlarna lyder på ett belopp
av 50 kronor och utdelas till samtliga premierade kallblodiga eller i remontaveln
använda fölston. Frisedel kan dessutom i vissa fall tilldelas 2- och
3-åriga ungston. Nu ifrågavarande stödåtgärder beslöts ursprungligen skola
gälla under 4-årsperioden 1953/54—1956/57 samt beräknades draga en
kostnad å 800 000 kronor för år. Av nämnda belopp avsågs 450 000 kronor
till hingsthållningen, därav 40 000 kronor till enskilda hingsthållare, samt
350 000 kronor till frisedlar. Genom beslut av 1957 års riksdag (prop. 135;
JoU 26; rskr. 325) har emellertid stödåtgärderna förlängts att gälla även
under budgetåren 1957/58 och 1958/59. Det bestämdes dock att kostnaderna
för vartdera av dessa år skulle rymmas inom en ram av 600 000 kronor, därav
400 000 kronor till hingsthållningen och 200 000 kronor till frisedlar. Av
förstnämnda belopp beräknades oförändrat 40 000 kronor till enskilda
hingsthållare.
Av efterföljande tablå kan utläsas omfattningen av de tillfälliga stödåtgärderna.
Uppfödnings- och bevaringspremier
Budgetår |
Beviljade belopp |
Ändamål |
Utbeta- lade belopp |
|
1952/53 |
30 000 |
uppf.- prem................... |
............ 20 800 |
20 800 |
1953/54 |
90 000 |
uppf.- prem................... bev.- prem................... exp. till Schweiz.............. |
............ 17 200 ............ 26 400 ............ 8 350 |
51 950 |
1954/55 |
150 000 |
uppf.- prem................... bev.- prem................... exp. till Schweiz.............. |
............ 14 000 ............ 43 600 ............ 5 550 |
63 150 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
Budgetår |
Beviljade |
Ändamål |
Utbeta- |
|
belopp |
lade |
|||
belopp |
||||
1955/56 |
150 000 |
uppf.- prem............................ |
... 11800 |
|
bev.- prem............................ |
... 38 000 |
|||
exp. till Schweiz....................... |
... 8 514 |
58 314 |
||
1956/57 |
120 000 |
bev.- prem............................ |
... 34 400 |
|
exp. till Schweiz....................... |
... 26 222 |
60 622 |
||
1957/58 |
100 000 |
uppf.- prem............................ |
... 30 800 |
|
bev.- prem............................ |
... 15 600 |
|||
exp. till Schweiz....................... |
... 49 306 |
95 706 |
||
1958/59 |
140 000 |
uppf..-prem............................ |
... 40 000 |
|
bev.-prem............................. |
... 42 000 |
82 400 |
||
exp. till Schweiz ännu ej utbetalt |
||||
780 000 |
432 942 |
|||
Hingsthållning och frisedlar |
||||
1953/54 |
800 000 |
hingstfören. |
||
och ensk............................... |
... 413100 |
|||
frisedlar............................... |
... 276 070 |
689 170 |
||
1954/55 |
800 000 |
hingstfören. |
||
och ensk............................... |
... 447 100 |
|||
frisedlar............................... |
... 296 250 |
743 350 |
||
1955/56 |
800 000 |
hingstfören. |
||
och ensk............................... |
... 440 800 |
|||
frisedlar............................... |
... 288 640 |
729 440 |
||
1956/57 |
800 000 |
hingstfören. |
||
och ensk............................... |
||||
frisedlar............................... |
... 199 530 |
646 730 |
||
1957/58 |
600 000 |
hingstfören. |
||
och ensk.............................. |
... 400 000 |
|||
frisedlar............................... |
... 269 130 |
669 130 |
||
1958/59 |
600 000 |
Ännu ej utbetalt |
||
4 400 000 |
3 477 820 |
III. 1957 års hästavelsutrednings betänkande
De första kapitlen av betänkandet innehåller bl. a. en historisk överblick
samt redogörelser för vissa under år 1956 gjorda framställningar om särskilt
stöd åt hästaveln ävensom för 1957 och 1958 års riksdagars beslut i
detta ämne. Vidare har intagits en sammanfattning av vissa yttranden, vilka
utredningen inhämtat från myndigheter och organisationer. I fråga om dessa
avsnitt av betänkandet torde jag få hänvisa till detta.
A. Nuvarande hästbestånd samt framtida behov av och
tillgång på hästar i lantbruket
Hästavelsutredningen har ansett det betydelsefullt att erhålla statistiskt
underlag för en uppskattning av det nuvarande hästbeståndet inom lant
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
bruket samt behovet av och tillgången på hästar där i framtiden. Efter vederbörligt
bemyndigande har utredningen därför anlitat jordbrukets utredningsinstitut
för en undersökning i sådant syfte. Undersökningen har verkställts
under första halvåret 1958 och anknyter till dels den stickprovsundersökning,
som år 1952 företogs av 1951 års hästavelsutredning (SOU
1953:3), och dels vid utredningsinstitutet utförda fortlöpande beräkningar
rörande hästtillgången. Den nu verkställda undersökningen har haft formen
av en »balansräkning» med avsikt att klarlägga, om den beräknade framtida
tillgången på hästar kommer alt kunna täcka behovet. Vidare har man
försökt belysa tillgången på traktorer och bilar vid gårdar med varierande
hästantal. I vissa avseenden har det blivit möjligt att göra jämförelser med
resultaten från 1952 års undersökning, vilken redovisade ett framtida behov
för hela riket av 303 600 arbetshästar i åldern 3 år och däröver.
1958 års undersökning har i övrigt utförts på följande sätt.
Urvalets storlek bestämdes till ca 1 000 gårdar å över 2 hektar. Detta antal
ansåg utredningsinstitutet vara tillräckligt för att ge en tillfredsställande
uppfattning om hästbehov och hästtillgång \ landet som helhet. Det betraktades
också såsom möjligt att med ett material av denna storlek framräkna
vissa resultat för områden och storleksgrupper etc., även om stor försiktighet
måste tillrådas vid användandet av dessa uppgifter. För undersökning
uttogs ett »subsample» av stickprovet i utredningsinstitutets pågående strukturutredning,
vilket stickprov omfattar drygt 8 000 brukningsenheter och
är representativt för förhållandena år 1956. Det utgöres av ett slumpmässigt
urval motsvarande 1/30 av alla brukningsenheter över 2 hektar åker.
För att få den rätta storleken av subsamplet togs ur strukturutredningens
urval var sjunde gård. Totalt motsvarar alltså det urval, som användes för
den nu ifrågavarande undersökningen, 1/210 av totalpopulationen. Ägarna
av de på detta sätt utvalda gårdarna, vilka hade hörts år 1956, tillställdes
en blankett, i vilken begärdes uppgifter i vissa angivna hänseenden. Totalt
utsändes 931 blanketter. Av dessa har 857 kunnat bearbetas. Svarsprocenten
totalt blev 93,1 procent. Några nämnvärda skillnader beträffande svarsprocenten
emellan olika delar av landet har ej uppstått, men däremot har
svarsresultatet blivit relativt dåligt i fråga om de största jordbruken. Då ett
visst bortfall sålunda förekommit i svaren, har resultaten måst på visst sätt
korrigeras.
Hästavelsutredningen lämnar härefter en närmare redogörelse för resultatet
av ifrågavarande undersökning.
Nuvarande hästbestånd
Totalantalet hästar. Antalet arbetshästar i åldern 3 år och däröver på
brukningsenheter med mer än 2 hektar under de senaste åren har angetts
i nästföljande tabell (se överst å s. 9).
I anslutning till tabellen har utredningsinstitutet framhållit, att antalet
202 700 arbetshästar ganska väl överensstämmer med de tidigare årens siffror
med hänsyn tagen till den årliga minskningen om ca 20 000 hästar. Det
bör dock observeras, att gruppen arbetshästar i den föreliggande undersökningen
definierats som hästar födda år 1954 och tidigare, trots att de häs
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
9
Tidpunkt |
Antalet arbetshästar |
Källa |
1.9.1951 |
348 100 |
J ordbruksräkningen |
1.2.1952 |
351 000 |
1951 års häst-avelsutrednmg |
3.6.1952 |
330 400 |
Husdjursräkning |
1.6.1953 |
312 300 |
» |
1.6.1954 |
289 300 |
» |
1.6.1955 |
269 000 |
» |
1.6.1956 |
242 300 |
» |
1.6.1957 |
223 000 |
» |
1.3.1958 |
202 700 |
1958 års utredning |
tar, som är födda år 1955, kan beräknas komma i arbete under 1958. Tages
hänsyn även härtill, bör antalet arbetshästar ökas med ca 4 500, d. v. s. till
207 200. Hela antalet hästar, inklusive unghästar och föl, i jordbruket den
1 mars 1958, som kan beräknas på grundval av resultaten från undersökningen,
utgör ca 216 700.
Hästarnas åldersfördelning. I efterföljande tablå har redovisats i stora
drag hästarnas åldersfördelning inom skilda områden i landet (siffrorna
inom parentes angiver procenttalet).
Område Södra Sveriges |
Antal hästar i åldern |
över 15 år |
Uppgift saknas |
Totala antalet hästar |
|
slättbygder — |
675 (6,0) |
4 500 (40,0) |
5 850 (52,0) |
225 (2,0) |
11 250 |
mellanbygder — |
1 125 (8,5) |
7 650 (57,6) |
4 500 (33,9) |
13 275 |
|
slättbygder — |
2 025 (4,1) |
22050 (45,2) |
24 075 (49,3) |
675(1,4) |
48 825 |
skogsbygder— |
4 950 (5,1) |
47 925 (49,7) |
42 975 (44,5) |
675 (0,7) |
96 525 |
Norra Sverige — |
675 (1,4) |
24 975 (53,4) |
20 250 (43,3) |
900(1,9) |
46 800 |
Hela riket 9 450 (4,4) |
107 100 (49,4) |
97 650 (45,1) |
2 475 (1,1) |
216 675 |
Nära hälften av alla hästar är alltså 15 år eller äldre. Denna höga medelålder
måste, har utredningsinstitutet påpekat, menligt inverka på hästarnas
användningsgrad och kommer givetvis att innebära att hästantalet minskar
mycket snabbt inom den närmaste framtiden. Enligt tablån föreligger
vidare inga större skillnader mellan de olika områdena. Antalet unghästar
och föl förefaller vara relativt sett lägre i Norrland, vilket kan sammanhänga
med mindre intresse för avel i denna landsända. Med hänsyn till
stickprovets storlek bör dock siffrorna ej pressas för hårt.
Utredningsinstitutet har i detta sammanhang även gjort en undersökning
av fördelningen på 1-årsklasser. Det framgår av denna undersökning, att
fölkullarna de senare åren hållit sig kring talet 5 000 eller något därunder.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
Enligt husdjursräkningarna skulle emellertid de årliga tillskotten av föl ha
rört sig om 7 000. Orsakerna till denna skillnad har dock inte helt kunnat
klarläggas.
Fördelningen på kön. I detta hänseende visar utredningsinstitutets undersökning,
att av 199 800 hästar — d. v. s. de fall där uppgift lämnats —-utgjordes 1 350 av hingstar, 85 500 av valacker samt 112 950 av ston. Uttryckt
i procent blir detta resp. 0,7, 42,8 och 56,5. Av dessa siffror framgår,
att stona utgör mer än hälften av samtliga arbetshästar. Beräknar man andelen
ston i åldersklasser, synes antalet vara störst i de lägre klasserna för
att sedan minska med stigande ålder. Denna omständighet har enligt institutet
viss betydelse i samband med de längre fram redovisade prognosberäkningarna.
Fördelningen på raser. Av de uppgifter, vilka utredningsinstitutet lämnat
beträffande rasfördelningen, må här återgivas följande sammanställning
(siffrorna inom parentes angiver procenttalet).
Antal hästar inom resp. ras
Område Södra Sveri-ges slätt- |
Ardenner |
Nord- svensk |
Korsning |
Varm- blod |
Övriga och |
Totala antalet hästar |
bygder .... |
8 325(82,3) |
900(8,9) |
450(4,4) |
450(4,4) |
10125 |
|
bygder — |
9 225(78,9) |
1 350(11,5) |
675(5,8) |
450(3,8) |
11 700 |
|
bygder — |
33 525(73,4) |
7 650(16,7) |
2 025(4,4) 1 |
350(3,0) |
1 125(2,5) |
45 675 |
der........ |
58 050(65,0) |
22 500(25,2) |
6 075(6,8) |
450(0,5) |
2 250(2,5) |
89 325 |
Norra Sverige |
11 925(26,0) |
25 650(55,9) |
5 400(11,7) |
450(1,0) |
2 475(5,4) |
45 900 |
Hela riket 121 050(59,7) |
58 050(28,6) |
14 625(7,2) 3150(1,6) |
5 850(2,9) |
202 725 |
Antal hästar vid jordbruk av olika storlek. Utredningsinstitutet har vidare
gjort undersökningar rörande bl. a. hästarnas fördelning på olika storleksgrupper
efter brukningsenheternas åkerareal och inom skilda områden samt
med uppdelning på vissa åldersgrupper. Institutet har sammanfattat några
av resultaten av förevarande undersökningar i en tabell (tabellen återfinnes
på nästföljande sida; siffrorna inom parentes angiver procenttalet).
Tabellen visar, att nästan jämnt hälften av alla hästar finns på gårdar
under 10 hektar. Motsvarande procenttal enligt 1952 års undersökning var
endast obetydligt högre. Enligt institutet framgår därav, att avhästningen
alltså synes ha fortskridit i ungefär samma tempo vid såväl små som stora
jordbruk.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år |
1959 |
11 |
||
Område |
Antal hästar i resp. fastighetsgrupp |
Totala |
||
Södra Sveriges slättbygder |
2—10 3 150 (28,0) |
10—30 4 500 (40,0) |
30— 3 600 (32,0) |
antalet hästar 11 250 |
Södra Sveriges mellanbyg-der ...................... |
3 600 (27,1) |
8 325 (62,7) |
1 350 (10,2) |
13 275 |
Mellersta Sveriges slättbyg-der ...................... |
9 000 (18,4) |
25 875 (53,0) |
13 950 (28,6) |
48 825 |
Södra och mellersta Sveri-ges skogsbygder........ |
59 400 (61,5) |
32 625 (33,8) |
4 500 ( 4,7) |
96 525 |
Norra Sverige ............ |
36 225 (77,4) |
10 350 (22,1) |
225 ( 0,5) |
46 800 |
Hela riket 111375 (51,4) |
81 675 (37,7) |
23 625 (10,9) |
216 675 |
I detta sammanhang kan det även vara av intresse att återgiva följande
siffror utvisande medelantalet arbetshästar per gård resp. per 100 hektar
åker (med hästar) år 1958.
Hektar |
Antal hästar |
per 100 |
2—5 |
1,1 |
26 |
5—10 |
1,2 |
16 |
10—15 |
1,3 |
10 |
15—20 |
1,5 |
8 |
20—30 |
1,5 |
6 |
30-50 |
1,6 |
4 |
50—100 |
2,1 |
3 |
100— |
4,4 |
2 |
Totalt |
1,3 |
9 |
Hästarnas användning. Vid utredningsinstitutets undersökning efterfrågades
också i vilka sysslor hästarna använts under år 1957. Lantbrukarna ombads
samtidigt angiva det antal dagar hästarna använts i resp. sysslor.
Avsikten härmed var ej att erhålla någon redovisning av antalet hästtimmar
utan att klassificera hästbeståndet efter utnyttjandegraden inom olika verksamhetsgrenar.
Eftersom hästarna delvis användes parallellt i olika sysslor
och redovisningen endast avsåg det antal dagar, som hästen utnyttjats (oavsett
hur lång tid per dag), har den totala användningstiden per år ej kunnat
beräknas. Ifrågavarande undersöknings resultat har sammanfattats i
en tablå, där totalantalet arbetshästar fördelats efter användningstiden inom
var och en av de olika driftsgrenarna. Det framgår av tablån bl. a., att få
gårdar använder hästen för mjölkkörslor. Över huvud taget är den genomsnittliga
användningstiden för olika sysslor ej särskilt lång. Utredningsinstitutet
har vidare konstaterat att de hästar, som finns inom lantbruket,
i huvudsak utnyttjas i det egentliga åkerbruket och för skogens räkning.
Användningen för speciella ändamål såsom transporter o. dyl. är i allmänhet
av ganska ringa omfattning. Ofta framhålles hästens betydelse för skogsbruket,
men siffrorna visar att säsongen vanligen är tämligen kort. Det är
därför tveksamt om det för så kort användningstid är ekonomiskt att hålla
en häst enbart för skogsbrukets behov.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
Sistnämnda tablå har följande utseende.
Driftsgren Antal hästar sysselsatta inom resp. driftsgren, fördelade
efter antalet användningsdagar
0 |
1—29 |
30—59 |
|
Mjölkkörslor................ |
159 300 (78,6) |
6 975 ( 3,4) |
3 375 ( 1,7) |
Rotfruktsskötsel............ |
95 175 (46,9) |
82 575 (40,7) |
1 575 ( 0.8) |
Landsvägstransporter ...... |
100 125 (49,4) |
64 575 (31,8) |
12 150 ( 6,0) |
Övr. jordbruksarb.......... |
8 775 ( 4,3) |
30 600(15,1) |
44 325 (21,9) |
Körslor i egen skog........ |
60 525 (29,9) |
64 575 (31,8) |
31 275 (15,4) |
» » andras ».......... |
111 375 (54,9) |
21 825 (10,8) |
11 925 ( 5,9) |
» » egen och andras |
|||
skog...................... |
33 975 (16,8) |
53 325 (26,3) |
33 750 (16,6) |
Övriga körslor.............. |
132 975 (65,5) |
47 250 (23,3) |
3 600 ( 1,8) |
Andra ändamål ............ |
176 850 (87,2) |
7 425 ( 3,7) |
675 ( 0,3) |
60—119 |
120— |
Ej spec. och |
|
Mjölkkörslor................ |
4 500 ( 2,2) |
11 700 ( 5,8) |
16 875 ( 8,3) |
Rotfruktsskötsel............ |
1 350 ( 0,7) — — |
22 050 (10,9) |
|
Landsvägstransporter ...... |
3 150 ( 1,6) |
450 ( 0.2) |
22 275(11,0) |
Övr. jordbruksarb.......... |
66 375 (32,8) |
23 400(11,5) |
29 250 (14,4) |
Körslor i egen skog........ |
27 675 (13,7) |
18 675 ( 9,2) |
|
» » andras ».......... » » egen och andras |
30 825 (15,2) |
26 775 (13,2) |
|
skog...................... |
63 000 (31,1) |
18 675 ( 9,2) |
|
Övriga körslor.............. |
1 125 ( 0,6) |
17 775 ( 8,8) |
|
Andra ändamål ............ |
450 ( 0,2) |
17 325 ( 8,6) |
Prognos beträffande tillgången på hästar i jordbruket
Med ledning av uppgifterna rörande nuvarande hästantal samt den årliga
avgången och tillkomsten under förflutna år har utredningsinstitutet
funnit det möjligt att göra vissa förutberäkningar över det antal hästar, som
sannolikt kommer att finnas under de närmaste åren. Prognosen har förts
fram till år 1965. Som utgångspunkt för densamma har tagits det hästantal
och den åldersfördelning, som enligt den förutnämnda stickprovsundersökningen
fanns den 1 mars 1958.
Antal kvarlevande hästar. För att komma fram till ett för normala förhållanden
giltigt kvarlevandeantal för de olika årsklasserna hästar har utredningsinstitutet
bl. a. måst förutsätta, att ingen osedvanlig avgång skall komma
att inträffa. Detta innebär att avgången antagits komma att bero på normal
slakt av gamla eller mindre livsdugliga hästar samt på dödsfall genom
sjukdom och olyckor. Med utgångspunkt härifrån och på sätt som närmare
angives i betänkandet, har följande beräkning av antalet kvarlevande hästar
uppgjorts.
Nytillskott av hästar. För beräkning av hästtillgången i framtiden krävs
givetvis kännedom jämväl om nytillskottet under samma tid. Här har utred
-
Kiingl. Maj. ts proposition nr 45 år 1959
13
Ålder |
Antal hästar 1958 |
Beräknat |
antal hästar, framskrivet från 1958 |
|||||
1959 |
1960 |
1961 |
1962 |
1963 |
1964 |
1965 |
||
1 ...... |
4 800 |
|||||||
2 ...... |
4 600 |
4 800 |
||||||
3 ...... |
4 600 |
4 600 |
4 800 |
|||||
4 ...... |
4 300 |
4 600 |
4 600 |
4 800 |
||||
5 ...... |
5 500 |
4 300 |
4 600 |
4 600 |
4 800 |
|||
6 ...... |
5 700 |
5 400 |
4 200 |
4 500 |
4 500 |
4 700 |
||
7 ...... |
7 700 |
5 600 |
5 300 |
4100 |
4 400 |
4 400 |
4 600 |
|
8 ...... |
8 700 |
7 500 |
5 500 |
5 200 |
4 000 |
4 300 |
4 300 |
4 500 |
9 ...... |
10 500 |
8 500 |
7 300 |
5 400 |
5100 |
3 900 |
4 200 |
4 200 |
10...... |
9 300 |
10 200 |
8 200 |
7 100 |
4 900 |
4 900 |
3 800 |
4100 |
11...... |
8 000 |
9 000 |
9 800 |
7 900 |
6 800 |
4 700 |
4 700 |
3 700 |
12...... |
12100 |
7 700 |
8 000 |
9 400 |
7 600 |
6 500 |
4 500 |
4 500 |
13...... |
15 300 |
11500 |
7 300 |
8100 |
8 900 |
7 200 |
6 200 |
4 300 |
14...... |
16 800 |
14 300 |
10 700 |
6 800 |
7 600 |
8 300 |
6 700 |
5 800 |
15...... |
15 500 |
15 500 |
13 200 |
9 900 |
6 300 |
7 000 |
7 700 |
6 200 |
16...... |
17 100 |
14 100 |
14100 |
12 000 |
9 000 |
5 700 |
6 300 |
7 000 |
17...... |
10 200 |
15 200 |
12 600 |
12 600 |
10 700 |
8 000 |
5100 |
5 600 |
18...... |
12 700 |
8 900 |
13 200 |
11000 |
11000 |
9 300 |
7 000 |
4 400 |
19...... |
13 700 |
10 800 |
7 600 |
11 300 |
9 400 |
9 400 |
7 900 |
6 000 |
20...... |
9 300 |
11300 |
8 900 |
6 300 |
9 300 |
7 800 |
7 800 |
6 500 |
21...... |
7 500 |
7 400 |
8 900 |
7 000 |
5 000 |
7 400 |
6 200 |
6 200 |
22...... |
3 600 |
5 500 |
5 400 |
6 500 |
5100 |
3 700 |
5 400 |
4 600 |
23...... |
4 800 |
2 300 |
3 500 |
3 500 |
4 200 |
3 300 |
2 400 |
3 500 |
24...... |
1600 |
2 300 |
1 100 |
1700 |
1700 |
2 000 |
1600 |
1100 |
25...... |
1100 |
700 |
1000 |
500 |
800 |
800 |
900 |
700 |
26 1 .... |
1500 |
1500 |
1500 |
1500 |
1500 |
1500 |
1500 |
1500 |
1 På grund av osäkerheten i uppgifterna om avgångsfrekvensen i de högsta åldrarna har antalet
hästar 26 år och äldre antagits konstant (= 1500) under hela perioden.
ningsinstitutel fått göra särskilda antaganden, främst i fråga om det antal
ston som kan väntas bli betäckta. Institutet har därvid använt sig av 3 olika
alternativ. I det första alternativet har betäckningsfrekvensen antagits hålla
sig vid 6,5 procent, eller samma siffra som i genomsnitt gällt under den gångna
delen av 1950-talet. Detta innebär att antalet i 1-årsklassen inträdande
föl år 1964 skulle bli ca 3 200. Det andra alternativet har förutsatt, att
sistnämnda fölkull kommer att hålla sig konstant vid nuvarande antal av
ca 5 000. Betäckningsprocenten skulle då stiga successivt till 10 procent
år 1964. Vad slutligen angår det tredje och sista alternativet, har detta haft
som förutsättning eu successiv ökning av betäckningsprocenten till 16 år
1964, motsvarande omkring 8 000 i 1-årsklassen inträdande föl år 1964.
Vid alla 3 alternativen har utredningsinstitutet räknat med en fölningsprocent
av 50, d. v. s. den nivå som förelegat hela 1950-talet.
Av de 3 alternativen har institutet funnit de 2 lägre vara de mest sannolika.
Det högsta alternativet finns nämligen anledning att räkna med
endast om eu mycket stark brist på hästar skulle inträda under perioden.
Visserligen kan konstateras, att det finnes eu mycket stor reserv av ston som
icke är betäckla. Stoägarna avstår emellertid i allmänhet från avel, därför
att denna kräver ett större utrymme i stallarna och anses vara synnerligen
maktpåliggande. Dessutom begränsas i viss mån avelsstoets användning vid
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1959
hårdare arbete. Trots den synbara reserven har därför institutet ansett det
knappast vara realistiskt att för den närmaste framtiden räkna med en så
stor stegring i betäckningsprocenten som i det högsta alternativet, även om
det är tänkbart med t. o. in. en ännu högre. Härpå tyder det förhållandet
att enligt stickprovsundersökningen under år 1957 betäckts omkring 21 000
ston, vilket motsvarar 18,5 procent av samtliga och ett fölantal av ungefär
10 000.
Prognosresultaten. På grundval av de sålunda utförda beräkningarna har
utredningsinstitutet gjort följande sammanfattande prognos beträffande antalet
hästar i jordbruket.
Alternativ |
1959 |
1960 |
1961 |
1962 |
1963 |
1964 |
1965 |
1. Betäcknings-procenten 6,5 % |
|||||||
Normal avgång |
199 200 |
182 800 |
167 300 |
152 400 |
138 400 |
125 700 |
114 200 |
Överdödlighet |
196 200 |
177 100 |
159 200 |
142 100 |
126 400 |
112 000 |
99 000 |
2. Fölantalet |
|||||||
konstant 5 000 |
198 500 |
181 900 |
166 700 |
152 500 |
139 600 |
128 400 |
118 800 |
Överdödlighet |
195 500 |
176 200 |
159 000 |
142 200 |
127 400 |
114 500 |
103 300 |
3. Betäcknings-procenten 16 % |
|||||||
Normal avgång |
198 500 |
182 400 |
168 200 |
155 500 |
144 600 |
135 900 |
129 300 |
Överdödlighet |
195 500 |
176 700 |
160 100 |
145 200 |
132 300 |
121 800 |
113 500 |
Såsom framgår av sammanställningen beräknas hästantalet vid normal avgång
om 5 år bli resp. ca 138 000, 140 000 och 145 000. Alla de 3 alternativen
ger under samma tid ungefär samma antal hästar i arbetsåldern 3 år och
däröver, nämligen ca 140 000. Först om man fortsätter längre fram i tiden
uppträder större olikheter. 1965 beräknas sålunda de olika alternativen giva
ett antal av 129 000, 119 000 och 114 000 hästar, varav 114 000, 109 000 och
107 000 i åldern 3 år och däröver. Emellertid har sedan länge en betydligt
större avgång ägt rum bl. a. på grund av stor utslaktning. Denna har för de
senaste 5 åren årligen uppgått till i genomsnitt ca 1,5 procent av hästantalet.
Utredningsinstitutet har fördenskull i sammanställningen även räknat härmed.
Sålunda har antagits, att om en sådan överavgång kommer att fortsätta
även under de närmaste åren, skulle man vid de olika alternativen få
följande antal hästar om 5 år, nämligen 132 000, 127 000 och 126 000. Av
dessa skulle enligt samtliga alternativen ca 120 000 vara 3 år och mera. Går
man fram till år 1965, har antalet hästar under samma förutsättning beräknats
bli resp. 114 000, 103 000 och 99 000 med resp. 100 000, 95 000 och 93 000
i åldern 3 år och däröver.
Enligt utredningsinstitutet visar prognosen, att även om stobetäckningarna
och antalet födda föl skulle öka kraftigt under de närmaste åren, så kommer
antalet hästar i arbetsåldern att fortsätta att minska starkt, sannolikt ned
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1959
15
till mellan 120 000 och 130 000 om 5 år. Först därefter skulle en nu inträdande
ökning av stobetäckningarna kunna börja verka bromsande på nedgången
i antalet arbetshästar. Det bör emellertid beaktas, att de angivna
antalen hästar gäller endast dem, som finnes på jordbruksfastigheter med
över 2 hektar åker, och ej hästar utanför jordbruket. Dessa senares antal
har i genomsnitt under de sista åren varit 7,5 procent av antalet hästar i
jordbruket och inte visat några större förändringar. Vill man därför från
uppgivna antal hästar i jordbruket beräkna totalantalet i landet kan man
enligt institutet göra ett tillägg med ca 7,5 procent.
Institutet har i detta sammanhang vidare erinrat om att vid en föregående
undersökning inom institutet det befunnits, att ett antal levande födda föl
motsvarande 8,25 procent av antalet hästar i arbetsåldern behöves, om antalet
hästar på lång sikt skall hållas konstant. Under rådande förhållanden,
då som nämnts ca 50 procent av de betäckta stona bär fram föl, innebär
detta att 16,5 procent av hästarna i åldern 3 år och däröver behöver betäckas.
Först när fölningsprocenten når upp mot ca 16 kan man alltså förvänta,
att antalet hästar stabiliseras vid den nivå det då har. Detta sker emellertid
ej strax, utan till en början kommer minskningen att fortsätta genom avgången
i de högre åldrarna. Så småningom förbytes emellertid minskningen
i ökning, tills antalet efter 25 år åter når den nivå det hade det år då fölningsprocenten
nådde talet 16. Därvid har förutsatts, att fölningsprocenten
hela tiden håller sig omkring 16. Tillämpat på de 3 alternativen innebär
detta, att ifrågavarande tal nås vid det tredje alternativet år 1964 med ett
antal hästar i åldern 3 år och däröver på 124 000 samt vid det andra alternativet
år 1969 med 82 000 hästar i 3-årsåldern och däröver. Vid det första
alternativet fortsätter däremot nedgången konstant.
Det framtida hästbehovet
Utredningsinstitutet har framhållit, att det framtida behovet av arbetshästar
i lantbruket mycket kommer att bero på den omfattning mekaniseringen
inom jordbruket kommer att få i fortsättningen, vilket i sin tur
sammanhänger med den ekonomiska utvecklingen över huvud taget. Det är
följaktligen mycket svårt att göra någon direkt prognos över hästbehovet.
Den väg, som institutet valt i sin undersökning, har gått ut på att klarlägga
lantbrukarnas planer i detta avseende och därigenom söka förutberäkna den
totala avgången. Däremot har hänsyn icke tagits till beredskapssynpunkten.
Beräkning salternativen. Institutet har erinrat om att år 1952 gjordes ett
liknande försök att bestämma det framtida hästbehovet. Vid den frågeställning
som då användes erhöll man emellertid ett för högt värde på hästbehovet.
Vid planeringen av 1958 års undersökning eftersträvade institutet
att giva den till lantbrukarna ställda frågan eu mera konkret innebörd, i det
att dessa tillspordes, om de tänkte skaffa ny häst när den som nu fanns
på gården dog eller såldes till slakt. På grundval av dessa uppgifter har ett
16
Kungi. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
beräknat behov av arbetshästar kunnat fastställas. Detta beräkningssätt har
betecknats såsom alternativ I.
Mot bakgrunden av 1952 års undersökning har emellertid institutet ansett
sannolikt, att lantbrukarna i alla fall överskattar behovet. En viss ledning
för en objektiv bedömning av hästbehovet kan man få genom att undersöka
hur hästarna använts under år 1957. Det har framgått av anteckningar
på blanketterna att lantbrukarna framför allt anser hästen nödvändig
för skogsbrukets behov. Såsom en andra beräkningsgrund eller alternativ
II har därför av de hästar, som brukarna uppgett kommer att ersättas,
inräknats sådana, som använts minst 60 dagar i eget eller andras skogsbruk
år 1957 eller som förekommer vid gårdar med otillräcklig mekanisering.
Det må tilläggas, att enligt detta alternativ jordbruk med 2—5 hektar
åker över huvud taget icke ansetts komma att behålla hästen om den ej
användes mer än 60 dagar i skogen.
I alternativ III slutligen har endast hästar, som gått mera än 60 dagar
i skogen år 1957 och som brukarna uppgivit skola ersättas, medtagits i
beräkningarna.
Enligt institutets mening representerar alternativen I och III troligen
maximi- resp. minimialternativen medan alternativ II motsvarar ett mellanläge,
som kanske på längre sikt kommer att ungefärligen sammanfalla med
det verkliga behovet.
Beräkningsresultaten. Eftersom användningen under 1957 kommer in i
bilden vid alternativen II och III, har beräkningarna endast kunnat göras
för arbetshästar födda 1954 och tidigare. Beräkningarna har givit vid handen
ett hästbehov å resp. 115 000, 69 000 och 43 000 vid de 3 alternativen. Då det nuvarande
hästantalet är 203 000, är alltså skillnaden häremellan och det enligt
nyss angivna förutsättningar beräknade behovet avsevärd. De prognoser
rörande tillgången på hästar som redovisats i det föregående visade på
ett beräknat hästantal av 90 000 å 100 000 år 1965. Detta antal ligger
något under behovet enligt alternativ I men betydligt över behovet enligl
de båda lägre alternativen. Med hänsyn till att alternativ I sannolikt är ett
maximialternativ har institutet dragit den slutsatsen, att hästtillgången de
närmaste åren bör kunna täcka behovet. Hänsyn bör dock tagas till den
stigande medelåldern för häststammen i jordbruk, vilket i någon mån kan
begränsa hästarnas användbarhet.
Traktorer och bilar i jordbruket
För att komplettera bilden av hästbeståndet i jordbruket har utredningsinstitutet
tillika inhämtat uppgifter om antal traktorer samt person- och
lastbilar. Vidare tillfrågades lantbrukarna om annans traktor lånades under
år 1957 eller om de var delägare i traktor. Med ledning av de erhållna svaren
har följande tabell sammanställts.
Av tabellen kan utläsas, att omkring 165 000 brukningsenheter har häst
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
17
Tillgång till 1 häst 2 hästar 3 hästar Totalt
resp. innehav av |
Antal bruk- |
procent |
Antal bruk- |
procent |
Antal bruk- |
procent |
Antal bruk- |
procent |
nings- enheter |
nings- enheter |
nings- enheter |
nings- enheter |
|||||
Utan bil Ej traktor |
20 250 |
15,7 |
4 950 |
17,9 |
900 |
10,3 |
26 100 |
15,8 |
Lånar traktor |
41 175 |
32.0 |
8 100 |
29,3 |
1 575 |
17,9 |
50 850 |
30,8 |
Äger traktor |
22 725 |
17,7 |
4 500 |
16,2 |
1 125 |
12,8 |
28 350 |
17,2 |
Summa |
84 150 |
65,4 |
17 550 |
63,4 |
3 600 |
41,0 |
105 300 |
63,8 |
Med bil Ej traktor |
3 825 |
3.0 |
1 125 |
4,1 |
450 |
5,1 |
5 400 |
3,2 |
Lånar traktor |
12 375 |
9,6 |
2 250 |
8.1 |
225 |
2,6 |
14 850 |
9,0 |
Äger traktor |
28 350 |
22,0 |
6 750 |
24,4 |
4 500 |
51,3 |
39 600 |
24,0 |
Summa |
44 550 |
34,6 |
10 125 |
36,6 |
5 175 |
59,0 |
59 850 |
36,2 |
Totalt |
128 700 |
100,0 |
27 675 |
100,0 |
8 775 |
100,0 |
165150 |
100,0 |
(endast sådana brukningsenheter har medtagits). Av dessa har 68 000 eller
drygt 40 procent egen traktor, vartill kommer nästan lika många, 66 000,
som saknar egen traktor men hyr eller är delägare i traktor. Blott ca 20
procent av gårdar med häst utnyttjar således icke traktor. Vidare framgår,
att omkring en tredjedel av brukningsenlieterna har bil. Även om det
här rör sig om personbilar (antalet lastbilar i undersökningen var mycket
ringa) är detta dock enligt institutet av betydelse i detta sammanhang,
eftersom bilen kan ersätta hästen för många slag av transporter.
B. Hästuppfödning och avelsarbete
Hästavelsutredningen framhåller, att den fortgående minskningen av
hästbeståndet givetvis återverkat på uppfödningen och avelsarbetet över huvud
taget. Intresset för uppfödning har naturligt nog avtagit, då det visat
sig att behovet av hästar undan för undan minskat och detta därjämte till
stor del tillgodosetts av det hästmaterial, som blivit överflödigt till följd av
mekaniseringen inom jordbruket och även inom skogsbruket. Detta hästmaterial,
som numera är till största delen överårigt, har pressat priset på
marknaden och verkat hämmande på reproduktionen i aveln. Uppfödningen
av arbetshästar har icke varit ekonomiskt lönande med hänsyn till rådande
marknadspriser. Nedgången i avelsarbetet avspeglas bl. a. i tillgängliga
uppgifter angående utnyttjandet av de statliga hästavelslånen, förändringarna
i beståndet av hingstar och avelsston, bctäckningsfrekvensen samt fölslakten.
Vissa statistiska uppgifter
Hästavelsutredningen erinrar om alt 1951 års utredning i silt betänkande
sammanställde uppgifter i vissa av nyss berörda hänseenden för tiden fram
2 Iiihang till riksdagens protokoll 195!). I samt. Nr 45
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
till eller t. o. m. år 1952. Dessa uppgifter har av hästavelsutredningen kompletterats
med data fram till år 1958 och sammanställts i följande tabeller.
De statliga hästavelslånens utnyttjande
(Lånebelopp kronor)
Budgetår Varmblodiga avelsston Nordsvenska hingstar
beviljat lyftat beviljat lyftat
låne- låne- låne-. lånebelopp
belopp belopp belopp
1956/57 ...................... 192 800 58 200 206 000 115 000
1957/58 ...................... 208 800 113 800 218 000 102 000
Nordsvenska avelsston Ardennerhingstar
beviljat lyftat beviljat lyftat
låne- låne- låne- lånebelopp
belopp belopp belopp
1956/57 ...................... 148 000 58 100 396 000 147 500
1957/58 ...................... 173 000 122 850 373 250 198 550
Hingsthållningen
År Antal hingstar
ardenner nordsvenska varmblod1
1953 ...................................... 495 209 191
1954 ...................................... 480 199 181
1955 ...................................... 465 197 194
1956 ...................................... 428 182 152
1957 ...................................... 394 189 162
1 Inberäknat varmblodiga travare och russhingstar.
Hingstföreningarnas verksamhet
År Antal hingst- Antal hingstar av Antal betäckta ston
föreningar ardennerras nordsvensk varmblodsras samtliga i medeltal
ras per hingst
1952 ................ 225 177 76 — 6 730 27
1954 ................ 242 204 87 — 8 638 30
1956 ................ 247 204 82 — 7 864 28
Betäckn ingsfrekvensen
År Ardennerhingstar Nordsvenska hingstar Varmblodiga hingstar
1953 .................... 13 900(28) 4 000(19) 2 500(13)
1954 .................... 13 500(28) 4 200(21) 2 500(13)
1955 .................... 12 000(25) 4 700(23) 2 300(11)
1956 .................... 10 000(23) 4 500(24) 1800(11)
1957 .................... 10 300(26) 4 700(24) 1 800(11)
Anm. Siffrorna inom parantes anger antal betäckningar per hingst.
Håstpremieringen
År Beskällare Fölston Ungston, Ardenner- Nordsvenska Varmblods
1—3
år hästar hästar hästar
1956 .......... 715 4 340 3 375 4 475 2 571 1296
1957 .......... 685 4 038 3 573 4 438 2 633 1 154
Knngl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
19
Fölslakten
År Antal slaktade föl
1953 ............................ 1 765
1954 ............................ 1 740
1955 ............................ 2 157
1956 ............................ 2 135
1957 ............................ 957
Uppfödningskostnaderna
1951 års utredning inhämtade vidare vissa uppgifter om uppfödningskostnaderna
från enskilda hästuppfödare och uppfödningsanstalter. På grundval
av det insamlade materialet uppgjordes en kalkyl över kostnaderna för
uppfödning av unghästar av ardennerras samt nordsvensk och varmblodig
ras. Kalkylen gav till resultat, att totalkostnaden för uppfödning av en 3-årig nordsvensk häst och en varmblodshäst uppgick till omkring 3 000
kronor och för en ardennerhäst till omkring 3 400 kronor. Skillnaden betingades
av högre foderbehov för ardennerhästen.
Med anledning härav har hästavelsutredningen tillfrågat de 3 stora avelsföreningarna,
hur de beräknade uppfödningskostnaderna ställer sig i dagens
läge, sett i relation till den förutnämnda kalkylen. Därvid har Föreningen
nordsvenska hästen meddelat, att föreningen låtit utföra vissa beräkningar
av de aktuella uppfödningskostnaderna inom sin avelsgren och
med ledning därav kunnat göra den uppskattningen, att kostnaden i genomsnitt
skulle belöpa sig till 1 500 kronor per häst och år för sådana uppfödare,
som icke har tillgång till beten, för vilka statsbidrag utgår, samt till
1 340 kronor då sådant bidrag utgår. Avelsföreningen för svenska ardennerhästen
har uttalat, att nyssnämnda belopp å 3 400 kronor kunde anses
utgöra den ungefärliga uppfödningskostnaden för en ardennerhäst även i
dagens läge, och Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen har funnit,
att samma kostnad för en varmblodig häst f. n. snarare över- än understiger
3 500 kronor.
I detta sammanhang upplyser hästavelsutredningen vidare, att Värmlands
läns hushållningssällskap genom en särskild kommitté låtit undersöka förhållandena
inom hästaveln i länet och därmed sammanhängande frågor.
Kommittén har därvid bl. a. fört fram tanken på att inrätta särskilda upptagningsanstalter
för föl. Kostnaderna för en sådan uppfödning till 3 1/2
års ålder har av kommittén för hösten 1955 beräknats till 3 360 kronor, vilket
i dagens läge skulle motsvara omkring 3 800 kronor.
Hästpriserna
I likhet med 1951 års utredning har slutligen även hästavelsutredningen
från Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget införskaffat vissa uppgifter
angående medelvärden å inköpspriser på arbetshästar. Uppgifterna ar
grundade på inkomna försäkringsansökningar. För att en direkt jämförelse
skall kunna ske med uppgifterna i 1951 års utredning har i efterföljande
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1959
tabell upptagits endast |
värdena för 4-åriga hästar |
och samma |
län som i |
nämnda utredning. |
Inköpspriser (kronor) |
||
Län |
1956 |
1957 |
1958 jan.—juni |
Stockholms och Uppsala . |
........... (1 980) |
2 330 |
2 590 |
Kalmar ............... |
........... (1 830) |
2 230 |
2 530 |
Malmöhus............. |
........... (1 770) |
2 210 |
2 210 |
Älvsborgs ............. |
........... (2 010) |
2 290 |
2 570 |
Skaraborgs............. |
........... (1 860) |
2 050 |
2 420 |
Kopparbergs........... |
........... (2 540) |
3 080 |
3 150 |
Västerbottens.......... |
........... (2 480) |
2 970 |
2 700 |
C. Behovet av och tillgången på dragkraft vid avspärrning,
mobilisering eller krig
Under ett avsnitt med förenämnda rubrik redogör hästavelsutredningen
inledningsvis för vissa överväganden av 1951 års utredning beträffande behovet
av och tillgången på dragkraft vid avspärrning, mobilisering eller krig
och de konsekvenser, som hästbeståndets minskning kunde medföra för den
ekonomiska och militära försvarsberedskapen. Redogörelsen innehåller följande.
Enligt 1951 års utredning var det i första hand ur nämnda synpunkter,
som frågan om den lämpliga omfattningen av landets hästbestånd på längre
sikt borde prövas. Ur försvarsberedskapssynpunkt syntes det angeläget dels
att häststammen icke reducerades alltför mycket, dels att traktorerna i
största möjliga utsträckning kunde hållas i drift även i ett krisläge. Vad
beträffade hästantalets storlek var utredningen väl medveten om att man
icke utan kostnader, som vore otänkbara att pålägga det allmänna, kunde
upprätthålla ett större hästbestånd än vad de enskilda hästägarna ansåge
sig ha behov av. Anledning syntes emellertid finnas till antagande, att hästuppfödningen
på grund av tillfälliga krisförhållanden kunde komma att
nedgå i en omfattning, som medförde en större reducering av häststammen
än vad som för jordbrukarna själva såväl som för det allmänna vore
önskvärd. För att motverka en sådan kris och dess desorganiserande inverkan
på landets hästavel och hästbestånd framlade utredningen vissa förslag
till hästavelns stödjande under en övergångstid.
Till ledning för ett bedömande av dragkraftstillgångarna lämnades vidare
vissa sifferuppgifter om beräknat antal hästar och traktorer till och
med år 1960. För erhållande av jämförelse mellan hästar och traktorer i fråga
om effektiviteten gjordes en omräkning av traktorerna i »hästenheter»,
varvid en traktor med schematisk beräkning ansågs kunna utföra samma
arbete som 4 hästar. Antalet hästar beräknades till 300 000 år 1955 och
200 000 år 1960 samt traktorantalet till respektive 105 000 och 130 000.
I anslutning härtill framlägger hästavelsutredningen för sin del följande
uppgifter angående traktorbeståndet per den 1 oktober 1957 m. in. Uppgifterna
har hämtats från en inom statens jordbruksnämnd på grundval av
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1950
21
en stickprovsundersökning företagen inventering av traktorer, som användes
i jordbruk och skogsbruk på brukningsenheter med mer än 2 hektar
åker.
Totala antalet traktorer beräknades uppgå till 135 559, varav 20 651 bensindrivna,
39 831 brännoljedrivna och 75 077 fotogendrivna. En likartad
traktorinvenlering företogs hösten 1954 och ökningen av antalet traktorer
sedan denna uppgår till omkring 27 300, motsvarande 25,4 procent. Särskilt
stor har ökningen varit i Norrbottens, Västernorrlands och Jönköpings län,
och den har varit betydligt större vid småbruken än vid de medelstora och
större jordbruken.
Traktorinventeringen innefattade vidare ungefärliga uppgifter beträffande
förbrukningen av driv- och smörjmedel. Förbrukningen beräknades under
år 1957 ha uppgått till i kubikmeter: start- och drivbensin 53 702, motorbrännolja
99 269 och motorfotogen 171 131 eller sammanlagt 324 102. Åtgången
av smörjmedel beräknades till 12 338 ton.
Beräkningar gjordes även av den åkerareal, som varit föremål för bearbetning
med brukarens egna maskiner. Dessa gav vid handen, att brukningsenheter
över 2 hektar med sammanlagt 2 588 000 hektar åker, motsvarande
74,2 procent av den totala åkerarealen, helt eller delvis brukades med egna
maskiner. För södra och mellersta Sveriges slättbygder var procenttalet 89,8,
för skogs- och dalbygderna 60,4 samt för norra Sverige 37,4.
Till jämförelse med nyssnämnda siffror om antalet traktorer i jordbruk
och skogsbruk den 1 oktober 1957 anför hästavelsutredningen slutligen,
att enligt det hos statistiska centralbyrån förda centrala bilregistret
över registreringspliktiga traktorer totala antalet dylika vid samma tidpunkt
var 152 996, varav 26 293 bensindrivna, 44 238 brännolj edrivna, 81 837 fotogendrivna
samt 628 drivna med bränsle av annat slag. Bandtraktorerna var
till antalet 1 497.
D. Hästavelsutredningens uttalanden och förslag
Inledningsvis sammanfattar hästavelsutredningen de viktigaste resultaten
av jordbrukets utredningsinstituts undersökning samt gör i anslutning
härtill vissa egna uttalanden. Hästavelsutredningen anför sålunda.
Den verkställda stickprovsundersökningen utvisar, att antalet hästar
inberäknat unghästar och föl — i jordbruket för närvarande skulle kunna
beräknas uppgå till omkring 215 000. Hästarnas medelålder är hög, nära
hälften av alla hästar är 15 år eller äldre, och detta förhållande medför bland
annat, all hästantalet kommer att minska mycket snabbt inom den närmaste
framtiden. Uppgifterna till stickprovsundersökningen har hämtats
från gårdar med över 2 hektar åker. Det finns emellertid hästar även utanför
jordbruket, och dessas antal torde i genomsnitt under de sista åren ha
varit 7,5 procent av antalet hästar i jordbruket. Vill man därför med stöd
av stickprovsundersökningen göra en beräkning av det totala hästantalet
i landet får man göra ett tillägg med 7,5 procent och kommer då fram till
en totalsumma av ca 230 000.
Undersökningen synes härjämte ge vid handen, att antalet hästar i arbetsåldern
kommer alt fortsätta att minska starkt, även om fölpåläggningen
skulle öka kraftigt inom de närmaste åren. Minskningen torde sannolikt
fortgå i sådan takt, alt arbetshästarna år 1965 nedgått till !)() 000 å 100 000.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
Först därefter skulle den ökning av betäckningarna, som under senaste tiden
inträtt, kunna börja verka bromsande på nedgången. Föltillskottet har
under de senaste åren uppskattats till 5 000 å 7 000 per år och den årliga
avgången på hästar till ca 20 000.
Det framtida behovet av hästar har vid stickprovsundersökningen uppskattats
efter 3 alternativa beräkningssätt. Dessa utvisar ett behov av respektive
115 000, 69 000 och 43 000 hästar. Det är givet, att en prognos av
denna art är synnerligen vansklig att göra och måste innefatta många osäkerhetsmoment.
Erinras må emellertid att vid den tidigare gjorda prognosen
behovet av hästar kom att icke oväsentligt överskattas.
Undersökningen har vidare påvisat den kraftiga ökningen av antalet traktorer
i jordbruket under de senaste åren. I skogsbruket har traktorn alltmer
kommit till användning och ersätter numera som regel hästen då det gäller
vägtransporterna. För den rena jordbruksdriften har hästen ovedersägligen
distanserats av traktorn, och det torde knappast vara att räkna med någon
omsvängning i detta förhållande. Möjligen skulle man kunna tänka sig, att
traktoranskaffningen kan visa sig för dyrbar för de små jordbruken, men
detta förhållande kan enligt hästavelsutredningens mening icke ges sådan
räckvidd, att det skulle kunna tänkas få någon mer påtaglig inverkan på
traktorns dominans i jordbruksdriften. Hästens framtida användning i jordbruket
torde sålunda komma att bli förhållandevis begränsad, och behovet
av hästar kommer sannolikt att ytterligare nedgå undan för undan. De brukningsenheter,
som har tillgång till skog i större omfattning, kan antas i viss
utsträckning ha kvar hästar för skogsdriften. Vad angår storskogsbruket
har man anledning att räkna med hästen som dragkraft även i framtiden,
åtminstone under den som för närvarande kan överblickas. Vid korta skogskörningar,
särskilt vid lunning i svår terräng, har det hittills icke varit möjligt
ersätta hästen med maskinella hjälpmedel. En mekanisering av lunningsarbetet
anses ej kunna genomföras med hjälp av de nu förekommande
hjultraktorerna, och detta får till följd att hästens ersättande med maskiner
måste, när användbara sådana framkommer på marknaden, medföra
behov av förnyelse och utbyte av stora delar av den befintliga maskinparken.
En sådan omläggning skulle kräva betydande kapitalinvesteringar och
ta tid i anspråk. Samtidigt som man försöker lösa det maskinella transportproblemet
ur teknisk synpunkt för skogsbrukets vidkommande, får man
uppmärksamma att vissa möjligheter förefinns att rationalisera hästkörningen
i skogen, låt vara att denna rationalisering måste få en begränsad
räckvidd.
Hästavelsutredningen berör härefter de nuvarande förhållandena på hästavelns
område och den verkan, som de särskilda stödåtgärderna haft. Härom
anför utredningen följande.
Av allt att döma synes förhållandena på hästavelns område ännu icke ha
uppnått den stabilitet, som man vid tiden för beslutet om de särskilda stödåtgärderna
räknade med skulle inträffa inom en relativt begränsad tidrymd.
Man utgick från att vid en fortgående minskning av hästslammen så småningom
en sådan situation skulle uppslå att hästpriserna komme att stiga
och uppfödning därigenom göras mera lönsam och till följd därav hästuppfödningen
öka. Stödåtgärderna torde närmast ha haft till syftemål att ge
hästaveln en sådan uppmuntran, alt den trots sin mindre goda lönsamhet
skulle uppehållas vid en med hänsyn till landets behov önskvärd
nivå. I stort sett synes ändamålet med åtgärderna ha nåtts, och i fråga om
utformningen av desamma torde man våga uttala att de på det hela taget
23
Knngl. Maj. ts proposition nr 45 år 1959
varit väl avvägda och lämnat hästaveln ett verksamt stöd. Sålunda liar det
stöd, som utgått till hingsthållningsföreningar och enskilda hingstliållare,
i hög grad bidragit till att upprätthålla förutsättningarna för den kallblodiga
aveln och frisedlarna har uppmuntrat användningen av premierade ston i
aveln. För varmblodsavelns del har uppfödnings- och bevaringspremierna
kraftigt medverkat till att begränsa nedslaktningen av unghästar och bevara
beståndet av avelsston. Lanlbruksstyrelsen har framhållit, att halvblodsaveln
i avsaknad av de nämnda stödformerna praktiskt taget helt skulle ha
förintats. Utredningen vill icke underlåta att här understryka det förtjänstfulla
arbete, som från hästuppfödarnas sida utförts i avelsverksamheten, och
det bistånd, som deras föreningar liksom lantbruksstvrelsen och hushållningssällskapen
lämnat. Såsom framgår av den verkställda utredningen har
i trots av det statliga stödet nedgången av häststammen fortsatt och ännu
synes icke en balans mellan tillgång och efterfrågan på hästar uppstått. Hästpriserna
är visserligen i stigande, men de synes ej ha nått en sådan nivå,
att de kan sägas locka till mera omfattande uppfödning. Fölslakten har sedan
åtskilliga år varit betydande. Enligt uppgifter från veterinärstyrelsen
var slakten mest omfattande åren 1946 och 1947, då den översteg 4 000 föl
per år. Under vartdera av åren 1955 och 1956 slaktades över 2 000 föl. En
markant minskning av fölslakten ägde emellertid rum under år 1957, då
endast 957 föl anmäldes till slakt, och år 1958 t. o. m. juni månad bär enligt
under hand erhållen upplysning från Sveriges slakteriförbund 151 föl slaktats.
Det ligger nära till hands att se minskningen i fölslaklen som en följd
av prisutvecklingen på hästmarknaden. Utan hittillsvarande stödåtgärder
torde emellertid avelsarbetet, kanske främst hingsthållningen, ha minskat
långt mer än vad hittills varit fallet. Med hänsyn till framför allt kallblodshästarnas
höga medelålder, måste en reproduktion inom denna avelsgren
av tämligen betydande omfattning vara angelägen. För att ernå detta erfordras,
att förutsättningar för fortsatt avelsverksamhet vidmaktliålles och något
ökas. I dagens läge är del knappast realistiskt att räkna med att avelsarbetet
skall bibehållas i nuvarande omfattning, därest stödet från statens
sida skulle upphöra. Den påbörjade stegringen av hästpriserna och den
minskade fölslakten ävensom den under sista tiden något ökade betäckningsfrekvensen
synes emellertid tyda på att en stabilisering inom hästaveln
måhända kan skönjas. Ännu så länge är det dock omöjligt att göra några
bestämda förutsägelser i detta hänseende på grundval av dessa omständigheter,
som kunnat iakttagas under endast en kort tidrymd, och närmast torde
de på sin höjd kunna ange en tendens i utvecklingen.
Nedgången av hästbeståndet har, påpekar hästavelsutredningen, drabbat
samtliga de 3 stora avelsgrenarna men främst ardennerrasen, som likväl
alltjämt är den till antalet största. Alt denna ras fått vidkännas den kraftigaste
åderlåtningen är en naturlig följd av jordbrukets mekanisering. Såväl
kallblodiga som varmblodiga hästar behövs för alt tillgodose hästbehovet
i framtiden, och anledning förefinnes enligt niredningens mening icke
att göra någon åtskillnad mellan raserna, då det gäller eventuellt stimulerande
åtgärder för ökad avelsverksamhet, även om åtgärderna icke i alla
hänseenden får samma utformning för de olika avelsgrenarna. För den
varmblodiga aveln kommer nedskärningen av arméns remonlinköp att få
stor inverkan. Varmblodshästen kan emellertid användas, förutom för militära
ändamål, såsom arbetshäst i näringslivet, och härjämte finner den
avsättning hos ryttarorganisationer samt inom trav- och galoppsporlcn, var
-
24
Kungi. Maj. ts proposition nr 45 år 1959
igenom en ur beredskapssynpunkt icke oväsentlig reservhållning vidmakthålles.
En icke obetydlig export av varmblodiga hästar äger dessutom
rum.
I likhet med 1951 års utredning är bästavelsutredningen av den uppfattningen,
att hästbeståndet i landet bör grundas på inhemsk avel och att
import av hästar såsom hittills endast bör få ske med särskilt tillstånd då
speciella skäl härför finnes. Beträffande storleken av behovet av hästar anför
utredningen.
Det antal hästar, som för närvarande synes erforderligt för att tillgodose
landets behov, torde uppskattningsvis uppgå till ca 200 000.
Från olika håll har emellertid påyrkats, att ökning av stödet till hästaveln
komme till stånd. Man har uttalat farhågor för att i annat fall aveln skulle
sjunka i sådan omfattning att landets behov av hästar icke skulle kunna tillgodoses.
Det har också gjorts gällande, att en ökning av aveln ur krigsberedskapssynpunkt
vore påkallad. Det har sålunda framhållits att vid avspärrning
och beredskap tillgången på hästar för jordbruket icke skulle vara tillräcklig.
Enligt vad chefen för armén upplyst kommer emellertid behovet för arméns
del att minska avsevärt och man torde kunna anta, att samma blir
förhållandet beträffande skogsbruket och jordbruket. Att såsom från vissa
håll ifrågasatts för beredskapsändamål upprätthålla en hästavel, som överskrider
det normala behovet, kan icke anses genomförbart utan högst väsentliga
kostnader och det torde icke heller ekonomiskt sett vara försvarbart.
Såsom statens jordbruksnämnd påpekat för utredningen måste det framstå
såsom en betydligt lämpligare åtgärd att för motsvarande kostnader lagra
flytande drivmedel för traktorer och bilar. Det torde icke heller vara ändamålsenligt
ur arbetskrafts- och tidssynpunkt att bygga på hästen såsom dragkraft
inom skogs- och jordbruket vid krigsberedskap eller krig. Den av utredningen
verkställda stickprovsundersökningen ger vid handen, att man år
1965 skulle kunna räkna med ett antal arbetshästar av 90 000—100 000 under
det att behovet av sådana hästar vid samma tidpunkt skulle vara omkring
115 000, 69 000 eller 43 000, beroende på från vilket av de vid undersökningen
tillämpade 3 alternativen man utgår. Man torde härav kunna ställa
den prognosen, att hästtillgången under de närmaste åren bör kunna täcka
behovet, men då måste observeras att hästarnas kvalitet på grund av hög
medelålder i betydande utsträckning blir låg.
För att hästbeståndet skall kunna vidmakthållas vid nu angiven nivå och
även motsvara kraven på nöjaktig kvalitet är det enligt utredningens mening
nödvändigt, att avelsverksamheten hålles uppe. Man torde, anser utredningen,
icke f. n. kunna göra den förutsägelsen, att betingelserna för uppfödningen
kommer att utvecklas så, att densamma under de närmaste åren kan
ske i önskvärd omfattning utan stöd från statens sida. Å andra sidan torde
man också kunna uttala att, såvitt nu kan bedömas, någon ökning av stödet
icke är påkallat.
Hästavelsutredningen kommer sålunda till den slutsatsen, att hästaveln
under ännu någon tid bör bispringas med särskilda stödåtgärer samt att stödet
i huvudsak bör ske i samma former som hittills. Förlängningen av stödåtgärderna
bör enligt utredningens mening icke ske för kortare tid än 5 år.
Efter denna tid torde det vara möjligt att klarare överblicka läget beträf
-
Kungi. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
25
fande såväl behovet som tillgången på hästar och man bör då också lättare
kunna bedöma möjligheterna att avveckla stödet.
När det härefter gällt att taga ställning till frågan om den närmare utformningen
av de fortsatta stödåtgärderna har hästavelsutredningen ansett
sig böra utgå från att, eftersom stödet åt hästaveln i sin helhet nu är föremål
för översyn, det är angeläget att även själva konstruktionen av statsstödet
omprövas. För en dylik omprövning uppställer utredningen följande
allmänna riktlinjer.
Den nuvarande uppdelningen av hästavelsstödet i bestående och tillfälligt
stöd bör upphöra, varvid det senare stödet inarbetas i det förra.
Den statliga långivningen med anlitande av statens lånefond för hästavelns
befrämjande bör avvecklas och ersättas med bidrag resp. statlig kreditgaranti.
I sammanhanget kan erinras om att 1945 års riksdagsrevisorer
uttalade sig för prövning av frågan om att ersätta vissa utlåningsfonder
med ett system med statlig lånegaranti.
Enligt utredningens mening kan starkt ifrågasättas om det är behövligt
och rationellt att riksdagen detaljprövar medelsdispositionen under hästavelsanslaget.
Det synes mera ändamålsenligt att riksdagen endast bestämmer,
hur stora belopp som skall avdelas till stöd åt kallblodsaveln resp.
varmblodsaveln. Anslagsbeloppens storlek bör bestämmas efter schematiska
beräkningsgrunder. Ett dylikt förfarande tillämpas vid anvisandet av medel
till idrottens och friluftslivets främjande. Kungl. Maj :t bör på grundval av
riksdagens beslut fastställa en närmare utformad dispositionsplan, dock
utan att densamma synes behöva bli så detaljerad som nu. Förslag till dispositionsplan
bör uppgöras av lantbruksstyrelsen efter samråd med de av
hästaveln intresserade organisationerna.
Med dessa utgångspunkter framlägger hästavelsutredningen följande olika
förslag till stödåtgärder för hästaveln.
Vid beräknandet av medel under posten till kallblodsaveln bör beloppet
avpassas så att utrymme erhålles för stöd åt hingstföreningar och enskilda
hingsthållare i ungefärligen samma utsträckning som f. n. Hästavelsutredningen
vill dock här föreslå den ändringen i nu gällande bestämmelser att
samma bidrag må utgå till enskilda hingsthållare som till föreningar. Ävenså
bör utrymme lämnas för frisedlar till ett belopp som omräknat i nuvarande
penningvärde motsvarar det stöd av ifrågavarande slag som bestämdes
år 1953. Vid de överläggningar som utredningen haft med jordbruksanslagsutredningen
har denna förklarat sig icke önska taga ställning till
frågan om denna stödforms lämplighet. Enligt båda utredningarnas uppfattning
torde det icke heller vara ett spörsmål som kräver ställningstagande
av riksdagen. Denna fråga torde efter samråd med intresseorganisationerna
få avgöras av lantbruksstyrelsen, som bör äga frihet att disponera
tillgängliga medel för annan stödform om så befinnes lämpligt.
Sedan 1952 har ett temporärt stöd till varmblodsaveln utgått ur hästavelsfonden
i form av uppfödnings- och bevaringspremier. Del har ifrågasatts,
om sagda former för stöd av varmblodsaveln alltjämt bör tillämpas. Detta
torde emellertid få avgöras av lantbruksstyrelsen eller vederbörligt samråd.
Emellertid synes det lämpligt all under anslagsposten lill stöd åt varmblodsaveln
föra in ett belopp ungefärligen motsvarande det nu utgående temporära
stödet. Beträffande dispositionen av medlen under anslagsposten torde
böra gälla, att denna bl. a. skall inriktas på all i olika avseenden främja
den civila ridsporten. EU skäl härtill är all man bör göra del möjligt för
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 195!)
ett större antal för hästsporten intresserade ungdomar att ägna sig åt densamma.
1 enlighet med vad som närmare beröres i det följande bör till stödet
åt varmblodsaveln jämväl hänföras bidrag till uppförande av ridhusbyggnader.
Utlåningen från statens lånefond för hästavelns befrämjande synes böra
upphöra med utgången av innevarande budgetår. Den långivning som för
närvarande sker med anlitande av medel ur fonden till främjande av inköp
av avelsdjur av såväl varmblods- som kallblodsras torde böra ersättas med
ett system med statliga lånegarantier för krediter upptagna på allmänna
lånemarknaden. Dessa garantier bör ej innefatta något subventionsmoment.
Garanti bör kunna beviljas upp till 100 procent av anskaffningskostnaden.
Samma slag av inköpsåtgärder som nu främjas genom långivning ur
fonden bör stödjas med statsgarantier. Ävenså bör statsgarantier lämnas för
i allmän kreditinrättning upptagna lån för anskaffande av hästar för ridhusdrift.
Lånegaranti torde icke böra gälla, därest amorteringstiden för det
i allmän kreditinrättning upptagna lånet överstiger beträffande kallblodiga
avelsdjur 8 år och varmblodiga avelsdjur 5 år. Garantierna torde böra beviljas
av lantbruksstyrelsen efter hörande av vederbörande hushållningssällskap
och intresseorganisation. Garantiram bör årligen fastställas av riksdagen.
Även den med anlitande av förenämnda fond förekommande långivningen
såsom finansiell hjälp till uppförande in. m. av ridhusanläggning torde böra
upphöra den 1 juli 1959. Långivningen synes böra ersättas med bidrag till
täckande av byggnadskostnaderna intill högst 75 procent. Redan de nu utgående
lånen har karaktär av bidrag såtillvida att de är ränle- och amorteringsfria
så länge vederbörande anläggning består och utnyttjas för sitt ändamål.
Något krav på återbetalning av sådant lån har icke rests sedan denna
stödform infördes år 1947. Bidragen bör beviljas av Kungl. Maj :t samtidigt
som byggnadskostnaderna och anläggningsritningarna godkännes. Förutsättning
för beviljandet av bidragen bör vara att garantier kan lämnas för
att de med bidragen delvis finansierade anläggningarna får avsedd användning
under rimlig tid, förslagsvis 15 år. Utbetalningen av bidragen bör ske
först sedan vederbörande anläggning slutförts. Vid behov av kredit under
byggnadstiden synes samma förfarande kunna tillämpas som vid uppförande
av sportlokaler. Dessa uppföres som regel med kommunal borgen.
Vad härefter angår frågan om stödets totala omfattning framhåller hästavelsutredningen,
att denna fråga bör prövas med utgångspunkt från att betydande
belopp årligen inflyter till statsA-erket av totalisatormedel och från
att statsmakterna i samband med indragningen av dessa medel till driftbudgeten
år 1947 får anses ha åtagit sig vissa förpliktelser gentemot hästaveln.
I anslutning härtill föreslår utredningen följande anslagsbelopp och
bidragsramar, m. m.
De förslag som i det föregående redovisats innebär, att medelsanvisning
lör stöd åt hästaveln hädanefter endast skall ske under reservationsanslaget
Befrämjande av husdjursaveln och där redovisas å tvenne anslagsposter,
eu för varmblodsaveln och en för kallblodsaveln. Under ettvart av de senaste
3 budgetåren har såsom statsstöd till varmblodsaveln genomsnittligt utbetalats
ca 800 000 kronor och till kallblodsaveln i medeltal ca 1 300 000 kronor.
I dessa siffror innefattas sålunda även den medelsanvisning som skett
med anlitande av statens hästavelsfond. Enligt utredningens uppfattning
bör belopp av i huvudsak samma storleksordning även i fortsättningen stå
till förfogande för stöd av nämnda avelsgrenar. Utredningen föreslår, att till
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 195!)
27
stöd åt hästaveln totalt anvisas ett belopp av 2 000 000 kronor. Av detta belopp
bör 750 000 kronor avse varmblodsaveln och 1 250 000 kronor kallblodsaveln.
I den för varmblodsaveln beräknade summan ingår ej medel för
bidrag till byggande av ridhus.
Den behållning som den 1 juli 1959 kan föreligga å statens hästavelsfond
bör få tagas i anspråk vid bestämmandet av medelsdispositionen för budgetåret
1959/60.
Ramen för lån ur statens lånefond för hästavelns befrämjande till ridhusanläggningar
och för ridhusdrift erforderligt hästmaterial in. in. har under
de senaste 2 åren varit 400 000 kronor. Ramen har helt utnyttjats. I överensstämmelse
med vad i det föregående anförts rörande betydelsen av stöd
åt hästsporten synes det angeläget, att den årliga bidragsramen för de närmaste
budgetåren fastställes till ett något högre belopp. Utredningen föreslår
eu bidragsram om 500 000 kronor. För bidragsgivningen synes böra få anlitas
den å fonden den 1 juli 1959 kvarstående behållningen, vilken kan beräknas
till ca 3 000 000 kronor. Fondens behållning nämnda dag torde böra
överföras till reservationsanslaget Befrämjande av husdjursaveln samt där
redovisas som reservationsbelopp, avsett endast för bidrag till ridhusanläggningar.
Sedan reservationen uttömts får medelsbehovet till angivna bidragsverksamhet
täckas genom nya medelsanvisningar, bestämda efter de
årliga bidragsramarna. Återbetalningar av tidigare ur fonden beviljade lån
för hästinköp torde böra inflyta å driftbudgetens inkomstsida under posten
Diverse inkomster: Övriga diverse inkomster.
Vad slutligen angår de ramar, som bör gälla för den föreslagna lånegarantigivningen
för hästinköp, torde dessa kunna bestämmas med utgångspunkt
från dem, som enligt nuvarande regler gäller för motsvarande långivning
ur statens lånefond för hästavelns befrämjande. Uppkommande
kostnader för täckande av till följd av statlig kreditgaranti inträffad förlust
torde få bestridas ur den från lånefonden till hästavelsanslaget överförda
reservationen samt, när denna är förbrukad, ur anslaget.
Det bör till sist här åter anmärkas, att hästavelsutredningen varit enig
med jordbruksanslagsutredningen i sina förslag rörande storleken av och
formerna för statsstödet åt hästaveln. IV.
IV. Yttrandena över kästavelsutredningens betänkande
Av remissinstanserna uttalar statskontoret tveksamhet gentemot hästavelsutredningens
förslag om fortsatt stöd åt hästaveln. Enligt ämbetsverket
kan det ifrågasättas, huruvida särskilda stödåtgärder f. n. tjänar något
ändamål. Sveriges skogsägare förband anför, att om icke kraftigare stödåtgärder
för hästaveln vidtages än vad utredningen föreslagit, torde en för
skogsbruket redan lokalt påtagbar brist på hästar mycket snart komma att
mera allmänt accentueras. Samtliga övriga remissinstanser tillstyrker däremot
huvudlinjerna i utredningens förslag eller lämnar desamma i stort
sett utan erinran. Beträffande vissa spörsmål föreligger dock olika mening
mot utredningen. Detta gäller framför allt den ifrågasatta avvecklingen av
fonderna och införandet av systemet med statlig lånegaranti på området.
Dessa förslag avstyrkes av omkring hälften av remissinstanserna, varibland
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
så gott som alla föreningar och organisationer med intressen inom hästavelsverksamheten.
Ur yttrandena må i övrigt återgivas följande.
Lantbruksstijrelsen framhåller, att hästaveln ännn icke nått den stabilitet,
som är nödvändig för att även ett minskat framtida behov av hästar
skall kunna tillgodoses. Det är därför nödvändigt, att förutsättningarna för
fortsatt avelsverksamhet vidmakthålles och ökas. Såsom hästavelsutredningen
anfört torde emellertid avelsarbetet icke kunna bibehållas i nuvarande
omfattning, därest stödet från statens sida upphör. Med hänsyn härtill
understryker lantbruksstyrelsen starkt utredningens uppfattning om
nödvändigheten av att det statliga stödet till hästaveln skall fortsätta.
Likaså tillstyrker lantbruksstyrelsen livligt utredningens utformning av
stödåtgärderna utom i fråga om sättet för finansieringen och för långivningen
till inköp av avelsdjur samt beträffande storleken av medelsanvisningen
till inlösen av frisedlar. Styrelsen avstyrker sålunda, att statens hästavelsfond
avvecklas och att de statliga hästavelslånen ersättes med statlig
kreditgaranti. Beloppet för inlösen av frisedlar anser styrelsen böra uppräknas
från föreslagna 200 000 till 300 000 kronor.
Till stöd för sin uppfattning att statens hästavelsfond bör bibehållas åberopar
styrelsen de uttalanden, som jordbruksutskottet gjorde i sitt utlåtande
nr 10 till 1947 års riksdag och som låg till grund för samma riksdags beslut
att tillskapa ifrågavarande fond samtidigt som specialbudgeten för
totalisatormedlen upplöstes. Styrelsen anför vidare.
Detta riksdagsbeslut har av hästuppfödarna uppfattats som ett givet löfte
och som en kompensation för beslutet att upplösa specialbudgeten för totalisatormedel,
och skulle utredningens förslag genomföras skulle delta i
uppfödarkretsar väcka berättigad oro. Intet har sedan 1947 års riksdagsbeslut
inträffat, som är ägnat att ändra på denna statsmakternas inställning.
Lantbruksstyrelsen finner det därför angeläget, att fonden bibehålies och
får den förstärkning, som enligt samma riksdagsbeslut skall ske i god tid
innan fondmedlen är förbrukade. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra
om att i dess anslagsäskanden för budgetåret 1959/60 föreslås, att statens
hästavelsfond tillföres ett belopp å 1 000 000 kronor. Därest vad lantbruksstyrelsen
föreslagit i denna del bifalles, torde stödet till hästaveln kunna
finansieras till ett belopp av förslagsvis 700 000 kronor från hästavelsfonden
och till återstående del på driftbudgeten. En sådan ordning torde icke utgöra
hinder för att anslagen sammanföres och disponeras gemensamt på
sätt utredningen föreslagit.
Beträffande förslaget att införa statlig lånegaranti yttrar lantbruksstyrelsen.
För förslaget att ersätta de statliga hästavelslånen med statlig kreditgaranti
har utredningen bl. a. åberopat att 1945 års riksdags revisorer uttalat
sig för prövning av frågan att ersätta vissa utlåningsfonder med ett
system av statlig kreditgaranti. Styrelsen vill emellertid erinra om att detta
icke hindrade 1947 års riksdag att i nyssnämnda sammanhang bifalla
Kungl. Maj :ts förslag om åtgärder för sammanförande av olika fonder för
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959 29
hästavelsändaraål till den nuvarande statens lånefond för hästavelns befrämjande.
De räntefria avelslånen har varit av stor betydelse, när det gällt att anskaffa
goda avelsdjur, och icke minst under det senaste för hästaveln så påfrestande
decenniet har de verksamt bidragit till att upprätthålla de avelsmässiga
förutsättningarna för aveln. Visserligen skulle enligt utredningens
förslag samma lånemöjligheter alltjämt stå öppna men på försämrade lånevillkor.
I all synnerhet när det gäller hingstlån skulle räntekostnaderna bli
så dryga, att de vid kalkyl av hingstköp måste ingå som en icke oväsentlig
faktor. När det gäller att främja hästaveln, som enligt naturens ordning
har att arbeta på lång sikt, anser lantbruksstyrelsen systemet med statlig
kreditgaranti vara eu föga lämplig låneform, avhängig som den är av växlande
konjunkturer och därmed sammanhängande varierande räntesatser.
Det bör därjämte ihågkommas att statsmakterna genom indragningen av
totalisatormedlen får anses ha ådragit sig vissa förpliktelser gentemot hästaveln.
Denna förpliktelse borde ge anledning till att i största möjliga utsträckning
stödja hästaveln i ett vanskligt läge, i all synnerhet som statsverkets
årliga inkomster av totalisatormedel ökat från omkring 6 000 000
kronor år 1947 till drygt 25 000 000 kronor år 1957, varjämte från den 1 juli
1958 statsverket tillgodogör sig ytterligare 5 procent av den totala omsättningen
vid travtävlingar. På grund härav kan styrelsen sålunda icke tillstyrka
förslaget att ersätta de statliga hästavelslånen med en statlig kreditgaranti.
I detta sammanhang berör lantbruksstyrelsen de nuvarande lånemöjligheterna
och föreslår vissa ändringar härutinnan. Styrelsen anför i detta
hänseende.
F. n. utgår lån för inköp av hingstar av ardennerras och nordsvensk ras
samt varmblodiga och nordsvenska fölston. För hingstlån är amorteringstiden
8 år och för stolån — såväl vad beträffar varmblodig som nordsvensk
ras — 5 år. Denna amorteringstid bör bibehållas. Därjämte vill lantbruksstyrelsen
föreslå, att även för ardennerston lån må kunna beviljas. Därigenom
skulle ett berättigat önskemål från ardenneruppfödarnas sida kunna
tillgodoses. De senaste årens erfarenhet har vidare givit vid handen, att
för ston, för vilka avelslån beviljas, en viss åldersbegränsning bör införas.
Lantbruksstyrelsen vill i detta hänseende föreslå, åt t lån må beviljas endast
till ston soin är lägst 3 och högst 8 år. Enligt styrelsens mening bör
vidare det nuvarande maximala lånebeloppet — 10 000 kronor för hingst
och 3 000 kronor för sto — f. n. bibehållas. Styrelsen förutsätter dessutom,
att lån för inköp av ridhästar skall kunna utgå i samma ordning och på
samma villkor som hittills.
Vad slutligen angår det för inlösen av frisedlar erforderliga beloppet anför
lantbruksstyrelsen härom.
För inlösen av frisedlar har utredningen föreslagit ett belopp av 200 000
kronor. Genom beslut av 1953 års riksdag fastställdes för nämnda ändamål
ett belopp av 350 000 kronor. I proposition nr 135 till 1957 års riksdag föreslogs
emellertid detla belopp sänkt lill 200 000 kronor, ett förslag som av
riksdagen bifölls. Det i propositionen föreslagna beloppet torde ha beräknats
tämligen exakt efter storleken av det belopp, som under de närmast
föregående åren använts för inlösen av frisedlar. Sedan dess bär antalet
ston, berättigade till frisedlar, ökat, och framför allt är det nödvändigt all
det belopp, som för nämnda ändamål står till förfogande, beräknas med
hänsyn lill antalet utlämnade frisedlar. Frisedeln utfärdas i samband med
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
premieringen och är avsedd alt användas och inlösas under något av de
2 därefter närmast följande åren. Utlämnande av frisedel innebär sålunda
en utfästelse att, om vissa villkor uppfylles, tidigast omkring 1 år senare
inlösa den med visst belopp. Då det måste anses uteslutet, att en sådan
förbindelse på grund av bristande medel icke kan infrias, är det nödvändigt
att en tämligen vid marginal beräknas vid fastställande av det för
frisedlar avsedda beloppet. Lantbruksstyrelsen får därför hemställa, att det
av utredningen angivna beloppet höjes med förslagsvis 100 000 kronor.
Domänstyrelsen anför, att enligt av styrelsen och andra institutioner
verkställda överslagsberäkningar en produktion av arbetshästar av kallblodsras
motsvarande ett årligt tillskott av ca 7 000 föl, slaktfölen oräknade,
skulle utgöra en lämplig minimimålsättning för hästaveln under de
närmaste 10 till 15 åren. överensstämmelsen mellan dessa beräkningar och
utredningsresultatet synes vara god. Man torde alltså få antaga att den bild
av den närmaste framtiden, som sålunda erhållits, torde vara relativt rättvisande.
Detta innebär bl. a., att nuvarande fölproduktion å 5 000—7 000
föl om året räcker för att uppehålla en häststam av erforderlig storlek. En
mera avsevärd minskning av föltillskottet kan emellertid medföra en kännbar
hästbrist. Ehuru fördenskull en noggrann bevakning av frågan krävs
under de närmaste åren, anser sig styrelsen dock nu böra tillstyrka utredningens
förslag, att understödet till hästaveln bibehålies vid nu gällande
nivå och i huvudsak utgår enligt nuvarande normer. Samtidigt anmärker
styrelsen, att frågan om utbildningen av körare, trots att denna fråga synes
vara avgörande för skogsbrukets framtida försörjning med dragkraft,
icke av utredningen upptagits till diskussion. Särskilt viktigt är nämligen
att ungdomsutbildningen och därmed rekryteringen till köraryrket beaktas
genom ökade statliga åtgärder. Styrelsen understryker därför, att utbildningsfrågan
noga bör uppmärksammas i samband med den framtida hästförsörjningen.
Skogsstyrelsen har för sin del intet att invända mot den uppfattning av
skogsbrukets behov, som liästavelsutredningen stannat för. Den föreslagna
förenklingen av stödverksamheten anser styrelsen böra komma till stånd.
Med hänsyn till ridsportens betydelse för ungdomen och dess fostran finner
styrelsen vidare, att utredningens förslag till avvägning av stödet mellan
varmblods- och kallblodsaveln är väl grundat. Ämbetsverket förklarar
sig sålunda instämma i vad utredningen förordat och tillstyrker i allt väsentligt
förslagens genomförande.
Statens jordbruksnämnd ansluter sig i huvudsak såväl till den allmänna
målsättning för den statliga verksamheten för hästavelns befrämjande, som
häst avel sutredningen förordat, som ock till den föreslagna utformningen
av stödåtgärderna. I fråga om formen för långivningen för främjande av
inköp av avelsdjur hyser nämnden dock en avvikande uppfattning. Dels innebär
nämligen utredningens förslag på denna punkt en väsentlig saklig
försämring av stödet, vilken i hästavelns nuvarande läge knappast synes vara
motiverad, dels torde det ingalunda vara säkert, att en övergång från
det hittills tillämpade systemet med statlig långivning till ett system med
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år W5!)
31
statlig kreditgaranti kommer att medföra någon förenkling administrativt
sett. Med hänsyn till de förhållandevis små lånebelopp del här ofta är fråga
om torde det i stället vara anledning befara, att en dylik omläggning kommer
att medföra ett ökat administrativt arbete för de organ, som skall handha
verksamheten. Enligt nämndens uppfattning bör ifrågavarande långivning
därför alltjämt ske på samma sätt som hittills.
Veterinärstyrelsen, som helt delar liästavelsutredningens uppfattning att
landets hästbestånd bör grundas på inhemsk avel och att import bör få ske
blott av speciella skäl, tillstyrker likaledes utredningens förslag. Såsom särskilt
betydelsefullt framhåller styrelsen att systemet med frisedlar bibehålies,
att beloppet för dessa omräknas i nuvarande penningvärde och deras
giltighetstid för inlösen förlänges, att stödet åt enskild hingsthållare får utgå
med samma belopp som till föreningar, samt att uppfödnings- och bevaringspremier
bibehålies och göres så stora, att de på ett effektivt sätt kan
verka förebyggande på nedslaktningen av föl.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap finner sig ur de synpunkter
nämnden har att företräda böra tillstyrka fortsatt statligt stöd åt hästaveln
under ytterligare en 5-årsperiod och har ej något att erinra mot
att stödet gives i den form hästavelsutredningen föreslagit.
Chefen för armén anser de föreslagna åtgärderna innebära en förbättring
av nu rådande förhållanden i stort enligt de principer som f. n. gäller.
Detta är lämpligt eftersom det erfarenhetsmässigt har kunnat konstateras,
att de stödåtgärder, som under senare år vidtagits, varit av stort värde särskilt
för vannblodsaveln. Arméchefen anför vidare.
De redovisade beräkningarna av framtida behov och tillgångar stödja den
av chefen för armén tidigare framförda uppfattningen, att arméns behov av
hästar i krig icke synes vara av den omfattningen, att en för stor procent
av landets totaltillgångar tas i anspråk.
Chefen för armén vill understryka utredningens uttalanden att såväl kallblodiga
som varmblodiga hästar behövs för att tillgodose hästbehovet i framtiden
och att anledning inte förefinnes att göra någon åtskillnad mellan raserna,
då det gäller eventuellt stimulerande åtgärder för ökad avelsverksamhet.
Förlängning av stödåtgärderna bör enligt utredningen icke ske för kortare
tid. dn ,5 år- Ur hästuppfödarnas synpunkt torde det vara värdefullt om
stödåtgärderna kunde avse en ännu längre tidsperiod. Som emellertid utredningen
framhåller torde det efter omkring 5 år vara möjligt att klarare
överblicka läget beträffande såväl behovet som tillgången på hästar. Detta
kan motivera att stödåtgärderna tills vidare begränsas till 5 år. Hästuppfödarna
bör dock i god tid före 5-årsperiodens slut erhålla besked om eventuella
stödåtgärder. Det synes därför vara lämpligt att redan efter 3 år göra
en förnyad behovsprövning. Om det härvid visar sig erforderligt med förtsa^1
ytÖd fÖrlänges den ursprungliga 5-årsperioden med ytterligare 3 år
Behovet av hästar för armén föreligger främst i Norrland, i vad avser hästar
för ridbruk främst i övre Norrland. Det är därför ur armens synpunkt
angeläget att stödåtgärderna i sa stor utsträckning som möjligt avser dessa
delar av landet.
32 Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
I övrigt finner chefen för armén utredningens uttalanden och förslag
lämpliga.
Skogs- och lantbruksakademien tillstyrker helt hästavelsutredningens
förslag. Med anledning av utredningens framhållande av det särskilda behovet
av hästar för skogskörslor förklarar sig akademien visserligen finna
detta uttalande befogat men påpekar samtidigt, att den fortskridande mekaniseringen
även vid lunningen efter hand kommer att verka begränsande
på behovet av hästar. Såväl vid företag med kombinerat jordbruk och skogsbruk
som för storskogsbruket torde man dock få räkna med att för lunningen
fram till basvägar och lastbilsvägar hästar kommer att behövas inom
överskådlig framtid. För nämnda företag är det sålunda av betydelse, att
en häststam av tillräcklig storlek och fullgod beskaffenhet vidmakthålles
samt att avelsarbetet inriktas på en för skogskörslor och lättare jordbrukskörslor
lämplig typ. Enligt akademien är det därjämte viktigt, att behovet
av utbildning i körning och skötsel av hästar tillgodoses, varvid icke minst
hovvården bör beaktas.
Sveriges tantbruksförbund, i vars yttrande Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund instämmer, uttalar till en början viss kritik mot de av hästavelsutredningen
redovisade beräkningarna utav det framtida behovet av
arbetshästar. För sin del anser förbundet, att detta behov kan förväntas bli
något större än tillgången omkring år 1965. Förbundet anför härom i huvudsak
följande.
De erhållna resultaten tyder på ett uppseendeväckande litet framtida behov
av arbetshästar. Enligt alternativ I skulle sålunda mindre än hälften av
antalet jordbruk i landet med 2 ha åker och däröver anskaffa ny häst, när
den nuvarande avyttras. Däremot förefaller de begränsningar, som gjorts i
alternativen II och III vara alltför starka. Det är nämligen inte sannolikt,
att jordbruk med mindre än 5 ha åker och med mindre än 60 dagars skogskörslor
skulle upphöra att ha häst, åtminstone inte före år 1965, som utredningen
antagit. För dessa jordbruk, som i stor utsträckning drives av äldre
jordbrukare, är traktorsanskaffning knappast något alternativ. I den mån
dessa jordbruk kommer att finnas kvar, är det därför sannolikt att dragkraften
till betydande del kommer att utgöras av hästar. Än mindre realistiskt
förefaller alternativ III, där man antagit att alla gårdar med mindre skogskörslor
än 60 dagar kommer att upphöra att ha hästar. Det är därför förbundets
uppfattning att alternativ I utgör den bästa prognosen för det framtida
hästbehovet.
På grundval av under olika år antal födda hästar har vid normal avgång
tillgången på arbetshästar år 1965 beräknats komma att uppgå till 90 000—
100 000. I utredningen har dessa siffror över tillgången jämförts med behovet
enligt de 3 ovan redovisade alternativen. Dessa uppgifter över beräknad
tillgång och beräknat behov av arbetshästar avser emellertid inte samma
tidpunkt. Det behov av arbetshästar, som beräknats på grundval av stickprovsundersökningen,
hänför sig till en tidpunkt längre framåt i tiden än
1965. Bortgången av de 88 000 hästar, som inte avses att ersättas, kommer
normalt att ske under ca 15 år. År 1965 kommer det emellertid att finnas
kvar ca 32 000 av dessa hästar. Dessa 32 000 hästar ingår i den för år
1965 beräknade tillgången på 90 000— 100 000 hästar men inte i det enligt
stickprovsundersökningen beräknade behovet av 115 000 hästar. De bör där
-
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år li)5(J
för läggas till detta beräknade behov, om detta skall avse år 1965. Nämnda
år skulle alltså totalbehovet av arbetshästar enligt alternativ 1 komma att
ligga åtminstone i närheten av 147 000. Utföres motsvarande beräkningar
för alternativen II och III, erhålles ett totalt hästbehov av 126 000 respektive
107 000. Mot en beräknad tillgång år 1965 av 90 000—100 000 arbetshästar
står sålunda ett beräknat behov enligt de 3 alternativen av 147 000, 126 000
och 107 000 arbetshästar. Det beräknade behovet år 1965 överstiger således
för samtliga alternativ den beräknade tillgången av arbetshästar. Den slutsats,
som kan dragas på grundval av dessa beräkningar, är följaktligen att
det framtida hästbehovet kan förväntas bli något större än tillgången. Hästavelsutredningens
tolkning av stickprovsundersökningens resultat är däremot
att hästtillgången torde komma att täcka behovet.
På grund av den tolkning, som förbundet sålunda för sin del vill ge de
verkställda beräkningarna av häslbehovet i framtiden, finner förbundet det
nuvarande stödet åt hästaveln böra betraktas såsom ett minimum för att
erforderligt antal hästar skall uppfödas. Förbundet motsätter sig därför, att
de nuvarande fonderna avvecklas och ersättes med bidrag och statlig kreditgaranti,
emedan detta skulle beröva hästaveln den garanti för kontinuerligt
stöd, som är av utomordentligt värde vid en så långsiktig produktion
som det här är fråga om. Förbundet anför härom närmare följande.
Såsom framgår av vad som uttalats vid fondernas tillkomst har avsikten
med dessa varit att skapa garanti för att hästavelns behov skulle bli tillgodosedda
i tillräcklig omfattning, även då det budgetära läget kunde lägga
hinder i vägen för anvisning av erforderliga anslag. Med hänsyn till den
långa tid som erfordras för uppfödning av hästar är den garanti för kontinuerligt
understöd, som dessa fonder utgör, av utomordentligt värde, när
det gäller att stimulera avelsverksamheten. Hästuppfödning är nämligen
en verksamhet på mycket lång sikt, som inte gärna igångsättes till följd av
tillfälligt högt understöd. Garanti för kontinuitet i understödet kan därför
antas ha lika stor betydelse för produktionens stimulans som understödets
höjd. Vidare bör beaktas, att lånen från statens lånefond för hästavelns befrämjande
är räntefria, varför ett ersättande med formen statlig kreditgaranti
innebär en kostnadsfördyring för uppfödarna. Lantbruksförbundet
kan alltså icke finna, att några fördelar står att vinna genom avvecklande
av dessa fonder men väl betydande nackdelar för hästaveln.
1947 års riksdagsbeslut bär av hästuppfödarna uppfattats som ett löfte
om fondernas bestånd. Ett genomförande av utredningens förslag skulle
alltså väcka berättigad oro. En förbrukning respektive upphörande av fonderna
skulle dessutom vara stötande för uppfödarnas rättskänsla, eftersom
i statens lånefond för hästavelns befrämjande ingår avsevärda summor av
de medel, som under åren 1915—1918 inlevererats av hästuppfödarnas exportmedel
för att härigenom skapa en säkerhetsfond för hästavelns främjande.
Att vid en tidpunkt då enligt allmänna meningen hästaveln måste
stödjas borttaga ifrågavarande fonder, som alltså till eu del bildats av uppfödarnas
egna exportmedel och i övrigt från totalisatonnedel måste väcka
olust. Lantbruksförbundet motsätter sig därför bestämt att de avvecklas.
Lantbruksförbundet anser slutligen av samma skäl som lantbruksstyrelsen,
att det för inlösen av frisedlar avsedda beloppet bör höjas. 1 övrigt gör
förbundet icke någon erinran mot bästavclsulredningens förslag.
H Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 45
34
Kungl. Maj.ts proposition nr hö år 1959
Riksförbundet Landsbygdens folk anser sig i huvudsak kunna instämma
i hästavelsutredningens synpunkter och förslag. Liksom Sveriges lantbruksförbund
ifrågasätter emellertid riksförbundet, huruvida inte ett större
behov av hästar kommer att uppstå än utredningen räknat med. Riksförbundet
anför härom bl. a. följande.
Utredningen har ansett, att de förefintliga jordbrukstraktorerna å mindre
brukningsdelar i skogsbygderna kommer att bibehållas. Det kan emellertid
starkt ifrågasättas, huruvida icke jordbrukets alltmer försämrade bärighet
medför att nyanskaffning av traktorer underlåtes och i stället en återgång
till hästdrift i viss mån äger rum. Behovet av hästar skulle härigenom
stiga. Det bör även observeras, att landets sammanlagda skogsavverkning
för närvarande är för liten med hänsyn till totala skogsproduktionen. Stigande
avverkningar i hela landet kan därför förväntas och kommer även
detta att medföra ett ökat behov av hästar. Redan nu har vid normal avverkning
förefunnits lokal brist på skogshästar, trots att hästantalet för
närvarande beräknas vara ca 200 000 eller dubbelt så stort som det genom
utredningen beräknade behovet år 1965. Även om viss rationalisering
äger rum beträffande skogskörningarna, är riksförbundet tveksamt huruvida
behovet av hästar — särskilt skogshästar — skall kunna reduceras i
sådan grad, som utredningen antagit. Förbundet vill därför framhålla att
med hänsyn till skogsbrukets behov, hästarnas åldersklassfördelning och
förekomst, hästbristen kan bli akut inom en relativt kort tidsrymd och hästavelsfrågorna
är allvarligare än vad som framgår av betänkandet. Dessa
synpunkter bör uppmärksammas vid utformandet av stödåtgärderna.
Beträffande detaljerna av hästavelsutredningens förslag skiljer sig riksförbundets
uppfattning på några punkter från utredningens. Sålunda anser
förbundet 5 år vara för kort tid för stödåtgärdernas varaktighet. Såsom skäl
för denna åsikt anföres följande.
Utredningen har rekommenderat, att de föreslagna åtgärderna skulle tilllämpas
under 5 år, varefter skulle prövas huruvida stödåtgärderna icke
kunde upphöra. Förbundet ifrågasätter starkt, om icke skäl föreligger att
åtgärderna bör avse en tidsrymd av 10 år. Enligt utredningens eget bedömande
har någon stabilisering av hästbeståndet icke uppnåtts år 1965, vilket
bär vara fallet då stödåtgärderna upphäves. Planeringsarbetet och uppfödning
av hästar är en relativt långsiktig investering och förbundet förmenar
därför, att åtgärderna till hästavelns befrämjande bör under alla omständigheter
utgå under längre tidsrymd än 5 år. Förbundet ifrågasätter f. ö., huruvida
statsmakterna någonsin har möjlighet alt underlåta att stödja en inhemsk
hästavel.
Riksförbundet motsätter sig vidare på det bestämdaste att fonderna slopas,
enär dessa på sin tid tillkom för att full garanti skulle skapas för att
hästaveln — oberoende av det budgetära läget — skulle få sina behov tillgodosedda.
Slutligen framhålles att om, såsom även förbundet anser riktigt,
enskilda hingsthållare erhåller möjlighet att få samma stöd som hingsttöreningar,
en uppräkning av härför avsedda medel i behövlig omfattning
bör ske.
Hushållningssällskapens förbund uttrycker inledningsvis sin tillfredsställelse
över att hästavelsutredningen låtit verkställa noggranna och omfatlan
-
35
Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1959
de undersökningar rörande läget och utvecklingstendenserna inom hästaveln
samt rörande det framtida hästbehovet. Jämföres dessa undersökningar
med tidigare liknande undersökningar finner man verifierat vad man i dessa
ting på olika håll och jämväl inom förbundet under senare tid förmodat,
nämligen att förhållandena på hästavelns område ingalunda har nått önskvärd
stabilitet. I dagens läge kan det därför enligt förbundets åsikt icke bli
fråga om att begränsa det statliga stödet åt hästaveln. Snarare synes utredningsmaterialet
tyda på alt detta hellre bör ökas och effektiviseras.
Förbundet delar alltså utredningens uppfattning att särskilda stödåtgärder
även i fortsättningen bör från det allmännas sida vidtagas i syfte att bispringa
hästaveln. Vidare tillstyrker förbundet förslagen att det särskilda
stödet icke bör avse kortare tid än 5 år, att de tillfälliga stödåtgärderna inarbetas
i det ordinarie stödet, att enskilda hingsthållare skall kunna få samma
bidrag som hingstförening samt att lantbruksstyrelsen skall erhålla större
frihet vid dispositionen av de statliga stödbeloppen. Särskilt det sista är ett
gammalt önskemål, som såxTäl hushållningssällskapen som förbundet hyser.
Däremot anser sig förbundet icke kunna förorda hästavelsutredningens
förslag i fråga om fonderna och om övergång till statlig kreditgaranti. Härom
anför förbundet följande.
I och för sig skulle det kanske kunna synas likgiltigt, om den nuvarande
långivningen från statens lånefond för hästavelns främjande ersattes med
andra stödformer på sätt utredningen föreslagit. Emellertid innebär utredningens
förslag i delta stycke en uppenbar och betydande försämring av
statsstödet, i varje fall i vad detta avser lån för inköp av avelsdjur. Dessa lån
är nämligen nu räntefria och det stöd, som ligger häri, skulle enligt utredningens
förslag försvinna. Att i nuvarande för hästaveln bekymmersamma
läge borttaga denna form av stöd är enligt förbundets mening inte tillrådligt.
Vidare må framhållas, att ett system med statlig kreditgaranti är en för
hästavelns långsiktiga stödjande olämplig låneform, bl. a. genom att räntekostnaderna
göres beroende av läget på den allmänna kreditmarknaden.
Förbundet anser därför, att långivningen från ifrågavarande fond bör upprätthållas
även i fortsättningen. Förbundet kan inte heller biträda förslaget
att behållningen å statens hästavelsfond skulle den 1 juli 1959 tagas i anspråk
vid bestämmandet av medelsdispositionen för budgetåret 1959/60. Utredningen
har icke på något sätt motiverat denna omläggning. Någon omständighet,
som kan ge anledning till att man nu frångår 1947 års riksdagsbeslut
om fondens tillkomst, har icke inträffat. Eu upplösning av fonden
skulle därför bland hästuppfödarna betraktas som ett avsteg från de utfästelser,
som genom nämnda riksdagsbeslut lämnades i samband med att totalisatormedlen
sammanfördes med de allmänna inkomsterna på statsbudgeten.
Enligt förbundets mening talar alla skäl för att ifrågavarande fond alltjämt
bibehålies. Det labila läge, vari hästaveln befinner sig, gör det än mer
angeläget att fonden bibehålies såsom en reserv, vilken kan anlitas, när behov
av ett extraordinärt stöd för hästaveln uppkommer.
Vidare finner sig förbundet icke kunna biträda hästavelsutredningens
beräkning av medelsbchovet eftersom denna skulle innebära eu sänkning
av stödet med 100 000 kronor för år, om man jämför med genomsnittet för
de 3 senaste budgetårens medelsåtgång. Eu sådan sänkning bär enligt för
-
3G
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
bundets åsikt icke ifrågakomma i ett läge, som måste anses mera påkalla
ökning än minskning av stödet åt hästaveln. Förbundet föreslår för sin del
därför, att ifrågavarande medelsbehov uppräknas med nyssnämnda belopp
till 2 100 000 kronor.
Förbundet erinrar till sist om den översyn, som pågår inom lantbruksstyrclsen
rörande hästpremieringsförfarandet. Denna översyn, som förbundet
anser utomordentligt viktig, påbörjades för flera år sedan men har på
grund av personalbrist ej kunnat drivas med önskvärd skyndsamhet. Förbundet
ifrågasätter därför, om ej översynen bör fullföljas på Kungl. Maj:ts
föranstaltande och hemställer att detta spörsmål överväges.
De 3 hästnvelsföreningarna ansluter sig alla till bästavelsutredningens förslag
utom i vad gäller fondernas avveckling och införandet av statlig lånegaranti,
vilka åtgärder avstyrkes. Föreningarna åberopar därvid samma synpunkter,
som anförts av lantbruksstyrelsen in. fl. och vilka redovisats i
det föregående. Avelsföreningen för svenska ardennerhästen föreslår emellertid
därjämte, att lånemöjlighet skall införas jämväl för ardennerston,
i likhet med vad som länge gällt för andra raser. Avelsf öreningen för svenska
varmblodiga hästen ifrågasätter, om de av hästavelsutredningen beräknade
anslagen kommer att förslå för att täcka de av utredningen föreslagna stödåtgärderna.
Därvid syftar föreningen bl. a. på förslaget om att i fortsättningen
enskild hingsthallare skall kunna få samma bidrag som hingstförening.
Vidare påpekar Föreningen nordsvenska hästen, att utredningen icke
för kallblodsavelns del diskuterat ett införande av uppfödningspremier, en
stödform som ju tillämpas inom varmblodsaveln och föreslås förlängd. Föreningen
förmodar, att detta berott på att utredningen ansett ett sådant förslag
utsiktslöst på grund av de betydande kostnader det skulle medföra. Enligt
föreningen bör dock i varje fall i begränsad utsträckning även inom kallblodsaveln
kunna tillämpas ett system med uppfödningspremier. Detta skulle
verka kvalitetshöjande inom hästaveln.
Ridfram jandet yttrar sig endast såvitt förslagen berör föreningens verksamhet
och anför följande.
o Även om statliga lånegarantier lämnas för krediter upptagna på allmänna
lånemarknaden kommer detta att medföra eu icke oväsentlig fördyring i
fråga om anskaffningen av hästar för ridhusdrift genom den ränta, som
måste erläggas under eventuellt en 5-årsperiod.
Förslaget att långivningen till uppförande in. in. av ridhusanläggningar
bör ersättas med bidrag till täckande av byggnadskostnaderna intill högst
75 procent och att den årliga bidragssumman höjes till 500 000 kronor synes
vara ändamålsenligt. Mot kravet att garantier kan lämnas för att anläggningarna
får avsedd användning under rimlig tid, förslagsvis 15 år, finns ej
heller något att erinra, dock synes den föreslagna tiden om 15 år väl lång,
då hela verksamheten till sist kommer att bli beroende på statsmakternas
foitsatta inställning till ridsporten. It) ar bör därför vara maximum.
Däremot kommer förslaget att utbetalningen av bidragen bör ske sedan
vederbörande anläggning slutförts, och att vid behov av kredit under byggnadstiden
skulle kunna förfaras på samma sätt som vid uppförande av sportlokaler,
vilka i regel uppföres med kommunal borgen, att i hög grad försvåra
Kungl. Maj.ts proposition nr h5 är 1059
37
lokalavdelningarnas möjligheter till ridhusbyggen. Att erhålla borgen av
kommunal myndighet är nämligen helt beroende av dess inställning till ridsporten.
Erfarenheterna har härvidlag givit vid handen att denna är mycket
växlande från välvillighet till avoghet. Följden kan bli att å platser med
stort häst- och ridintresse verksamheten försvåras på grund av kommunal
likgiltighet. Det synes icke vara rättvist att ej alla lokalavdelningar får samma
möjligheter. En kredit antingen hos kommunal myndighet eller på allmänna
lånemarknaden kommer f. ö. att medföra betydande räntekostnader
och fördyra bygget.
Upphörandet av statens lånefond för hästavelns befrämjande har föreningen
svårt att godtaga. Enligt föreningens åsikt bör fonden bibehållas för
fortsatt anslagsgivning i utjämnande syfte mellan nr budgetär synpunkt
goda och sämre år och på så sätt att fonden tillföres medel under goda år
för anslagsgivning under sämre år. Likaså bör någon ändring inte ske i
fråga om sättet för anslagstilldelningen, vilket hittills visat sig ändamålsenligt.
De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund har ingen annan
erinran än att förbundet icke kan tillstyrka avveckling av statens lånefond
för hästavelns befrämjande och övergång till statlig kreditgaranti.
Såsom redan förut antytts är endast statskontoret och Sveriges skogsägareförbund
mera kritiska mot hästavelsutredningens förslag.
Statskontoret ifrågasätter sålunda, om särskilda stödåtgärder för hästaveln
f. n. tjänar något ändamål. Till närmare motivering härför anför ämbetsverket.
Såsom framgår av utredningen har oaktat de rätt omfattande statliga stödåtgärderna
åt hästaveln en fortlöpande minskning skett av hästbeståndet
alltsedan det senaste krigsslutet. Denna nedgång i antalet hästar torde fortsätta
även under den närmaste framtiden. Jämväl behovet av hästar kan beräknas
ytterligare nedgå undan för undan på grund av fortsatt mekanisering
inom jord- och skogsbruket samt minskad efterfrågan på hästar för militärt
bruk. Härtill kommer, att pågående minskning i skogsavverkningen
inom landet torde komma att medföra en nedgång i efterfrågan på hästar
för skogsbruk, åtminstone inom den närmaste framtiden. Redan angivna omständigheter
ger enligt statskontorets mening anledning ifrågasätta, om
särskilda stödåtgärder för hästaveln för närvarande tjänar något ändamål.
Statskontoret har även uppmärksammat, att från olika håll kritik framförts
mot nuvarande särskilda stödåtgärder i form av inlösen av frisedlar
samt bidrag till hingsthållning. Denna kritik är enligt statskontorets mening
ägnad att framkalla tvivel om värdet av gällande särskilda stödformer som
stimulanseffekt för ökad hästavel, i vart fall i den del stödet utformats enligt
frisedelssystemet. Det synes även befogat alt antaga, att den successiva nedgången
i antalet hästar heror på att hästaveln naturligt anpassats efter efterfrågan
på hästar, varför det förtjänar ingående övervägas, om utrymme
överhuvudtaget hör lämnas för nuvarande särskilda stödåtgärder åt hästaveln,
i all synnerhet som utredningen anser, alt tillgången på arbetshästar
de närmaste åren hör kunna täcka behovet. I allt fall synes noga böra prövas,
om •— såsom utredningen föreslagit — stödverksamheten verkligen bör
fortsätta i ungefär samma utsträckning som nu är fallet.
Utöver dessa principiella synpunkter har utredningens uttalanden och förslag
givit statskontoret anledning till följande erinringar.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr ''i5 år 1959
Då statsmakterna icke torde böra binda sig för längre tid än som kan
vara oundgängligen erforderlig, föreslår statskontoret att giltighetstiden för
eventuella stödåtgärder begränsas till en 3-årsperiod.
Beträffande förslaget om övergång till systemet med statlig kreditgaranti
framhåller statskontoret följande allmänna synpunkter.
Systemet med statsgarantier för lån kan — särskilt under tider med knapp
kapitaltillgång — leda därhän, att andra fullt legitima och för vår hushållning
viktiga kreditanspråk avvisas av kreditinrättningarna, som måhända
finner det fördelaktigare att inrikta sig på den helt riskfria statsgaranterade
utlåningen. I nuvarande arbetsmarknadsläge med behov av ökade investeringar
till motverkande av arbetslöshet synes en sådan utveckling föga
önskvärd även om de belopp, om vilka det i förevarande fall kan bli fråga,
sammanlagt icke torde komma att uppgå till någon mera betydande summa.
Statskontoret har vidare mött den erfarenheten, att bankerna i fall då
låntagare kommit på obestånd ej i första hand gör sig betalda ur låntagarens
egendom utan omgående i enlighet med statsverkets borgensförbindelse
anmodar vederbörande myndighet att betala deras fordran. Även för låntagaren
innebär förslaget om övergång till kreditgarantisystem en nackdel
i så måtto, att han vid lån i allmän kreditinrättning måste erlägga ränta,
medan lån ur statens lånefond för hästavelns befrämjande är räntefria.
Även en del andra frågor kan aktualiseras, om ett system med statlig kreditgaranti
införes, såsom spörsmålet om inte ett sådant system kräver ett
effektivt redovisnings- och kontrollsystem, som bereder statsmakterna möjlighet
till fullständig överblick över engagemangen. Erinras må, att 1956
års fondutredning fått i uppdrag att verkställa utredning rörande den statliga
fondförvaltningen och vissa därmed sammanhängande frågor. Statskontoret
ifrågasätter, om icke förevarande ärende i den del detsamma berör
spörsmål, som kan uppkomma vid en övergång till statligt kreditgarantisystem,
bör överlämnas till fondutredningen för att beaktas vid fullgörandet
av dess uppdrag.
I fråga om utredningens förslag avseende finansiell hjälp för uppförande
av ridhusanläggning anför statskontoret.
På denna punkt innebär utredningens förslag inte någon principiell skillnad
mot det nu tillämpade systemet. Även med utredningens förslag torde
säkerhet få krävas för anläggningens utnyttjande för sitt ändamål och för
eventuell återbetalning samt preskriptionsbrytning ske vart tionde år. Väsentlig
förenkling skulle däremot vinnas, därest bidraget lämnas utan villkor.
I så fall bör det dock begränsas till förslagsvis högst 40 procent av
slutlig anläggningskostnad. Vidare må uppmärksammas, att lån enligt gällande
bestämmelser kan beviljas icke blott för byggande av ridhusanläggning
utan även för inköp, ombyggnad eller inrättande av sådan anläggning.
I förslaget angives däremot endast, att bidrag intill högst 75 procent bör
utgå till täckande av byggnadskostnaderna. Det är sålunda oklart, huruvida
statsbidrag bör kunna erhållas även för exempelvis inrättande till ridhusanläggning
av redan uppförd byggnad. Vid närmare utformning av det
föreslagna systemet med bidrag för ridhusanläggning torde föreskrifter böra
meddelas av motsvarande innehåll som i 15 § 2 st. kungörelsen 1957:357.
Huvudmannen för ridhusanläggningen bör vidare avkrävas förbindelse att
hålla byggnaden brandförsäkrad till belopp, som lantbruksstyrelsen godkänner
— även under byggnadens uppförande. En förutsättning för beviljandet
av ifrågavarande bidrag bör enligt hästavelsutredningen vara, att ga
-
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
rantier lämnas för att de med hjälp av bidragen uppförda anläggningarna
får avsedd användning under rimlig tid, förslagsvis 15 år. Utredningen får
antagas härmed även avse, att avskrivningstiden för statsbidrag till anläggningen
skall begränsas till 15 år. Enligt statskontorets mening bör utgivet
statsbidrag kunna återkrävas, därest ridhusanläggningen ej längre utnyttjas
för sitt ändamål. Vid sådant återkrav bör dock visst procentuellt
avdrag göras för varje fullt år anläggningen brukats enligt det med bidraget
avsedda syftet, såsom fallet är beträffande statsbidrag för uppförande eller
inrättande av sjukvårdsanläggning. I övrigt synes som förutsättning för
rätt att komma i åtnjutande av statsbidrag till byggnadsarbeten för ridhusanläggning
förslagsvis böra uppställas villkor motsvarande dem som angives
i 5 § kungörelsen den 22 december 1939 (nr 910) angående statsbidrag
till nybyggnader m. m. vid vissa anstalter för lantbruksundervisning. Avskrivningstiden
för statsbidrag till ridhusanläggning bör dock ej sättas kortare
än 20 år. Utredningens förslag, att bidrag till ridhusanläggning bör
utbetalas först sedan anläggningen slutförts, synes lämpligen böra kompletteras
med krav på att anläggningen även skall ha avsynats och godkänts,
samt att räkenskaperna å arbetena eftergranskats, förslagsvis av
lantbruksstyrelsen. Sistnämnda styrelse bör vidare äga bestämma å vilket
belopp statsbidrag skall utgå.
Med anledning av utredningens uppgift att något krav på återbetalning
av ridhuslån icke förekommit sedan denna stödform infördes år 1947, upplyser
statskontoret i detta sammanhang, att konkursförfarande inletts mot
ägaren av ett ridhusföretag samt att statskontoret i konkursen bevakar kronans
fordran på grund av utlämnat ridhuslån.
Med hänsyn till vad som tidigare förekommit och uttalats i dessa frågor
anser sig statskontoret vidare icke kunna förorda förslagen att enskilda
liingsthållare skall kunna få samma bidrag som hingstföreningar samt att
frisedlar skall kunna lämnas till belopp, vilket omräknat i nuvarande penningvärde
motsvarar det stöd av förevarande slag som bestämdes år 1953.
Vad slutligen angår medelsberäkningen och därmed sammanhängande
frågor anför statskontoret.
Utredningen föreslår, att ramen för bidrag till ridhusanläggningar uppräknas
till 500 000 kronor. Under erinran att framställning av lantbruksstyrelsen
i anslagsäskandena för innevarande budgetår om höjning -— i
motsvarande utsträckning som nu förordas — av det belopp, som finge utnyttjas
till lån, lämnats utan bifall av statsmakterna anser statskontoret,
att det nu framförda förslaget ej bör bifallas.
Enligt utredningens förslag bör kvarstående behållning den 1 juli 1959 å
statens lånefond för hästavelns befrämjande överföras till reservationsanslaget
till befrämjande av husdjursaveln och där redovisas som reservationsbclopp,
avsett endast för bidrag till ridhusanläggningar. Framhållas
må, att statens lånefond för hästavelns befrämjande bildades år 1947 med
ett kapital å 7 000 000 kronor genom sammanslagning av vissa fonder samt
genom tillskott från stuteriväsendets fond. Av förenämnda summa å
7 000 000 kronor skall 300 kronor återgå till riksgäldskontoret såsom återbetalade
kapitalmedel samt 2 066 700 kronor återföras till respektive avskrivningsanslag.
Återstående 4 933 000 kronor bör, i den mån de inte såsom
utredningen förordat överföres till förenämnda reservationsanslag, til 1-godoföras inkomsttiteln Diverse inkomster, delposten övriga diverse inkomster.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1950
Sveriges skogsägareförbund är av den bestämda uppfattningen, att hästavelsutredningen
underskattat det närliggande framtida behovet av arbetshästar,
särskilt vad skogsbruket beträffar. Härom anför förbundet följande.
Utredningen bar gjort den prognosen, att hästtillgången under de närmaste
åren bör kunna tacka behovet. Förbundet, som i denna fråga framför
allt anlägger skogsbrukets synpunkter, måste emellertid ifrågasätta, om
icke utredningen härvid bygger sina slutsatser på i flera avseenden missvisande
underlag. Sålunda grundas utredningsinstitutets undersökning beträffande
användningen av arbetshästarna på förhållandena under år 1957.
Under detta år torde avverkningsvolymen ha varit mindre än genomsnittet
för den senaste 1 O-årsperioden. Men såsom ännu betydelsefullare i detta
sammanhang framstår det faktum, att avverkningsvolymen enligt av statens
skogsforskningsinstitut verkställd beräkning väsentligt måste utökas
med hänsyn till allt för stora arealer i de äldre åldersklasserna. Denna omständighet
antyder ett väsentligt större behov i framtiden av dragkraft för
skogskörslor, och därvid icke minst av hästar, än vad utredningen svnes
ha räknat med.
Den genom utredningsinstitutets undersökning påvisade ojämna spridningen
av hästbeståndet i landet i förhållande till skogstillgångarnas belägenhet
och svårigheterna att till följd därav till fullo utnyttja befintligt hästmaterial
synes ytterligare vara en omständighet, som måste medföra stark
disproportion mellan tillgång och behov av skogshästar. Den högst abnorma
åldersfördelningen i hästbeståndet med ett stort antal överåriga arbetshästar
liksom det förhållandet, att på vissa håll redan vid nuvarande bestånd
om 203 000 arbetshästar föreligger brist på eller svårigheter att uppbringa
lämpliga hästar för skogskörning, talar enligt förbundets mening
för, att man vid jämförelse mellan tillgång och behov av skogshästar icke
bör räkna så optimistiskt som utredningen gjort.
Om icke kraftigare stödåtgärder för hästaveln vidtages än vad utredningen
föreslår, lär därför enligt förbundet en för skogsbruket redan lokalt påtagbar
brist på hästar mycket snart komma att mera allmänt accentueras.
Å andra sidan noterar förbundet med tillfredsställelse att utredningen beaktat
flera av de förslag till åtgärder, som förbundet och andra skogsbrukets
organisationer tidigare föreslagit. Utredningen synes emellertid icke
till fullo beaktat betydelsen av uppfödningspremier. De av utredningen föreslagna
åtgärderna syftar liksom de nu gällande främst till att stödja själva
avelsarbetet, men däremot i mindre omfattning den egentliga uppfödningen
av unghästar. Det är enligt förbundets mening av utomordentlig betydelse,
att det led i arbetet för ett bättre hästbestånd, som avser uvecklingen
från föl till körduglig häst, erhåller ett starkt stöd, förslagsvis i form
av uppfödningspremier om minst 500 kr. Sådana premier skulle verksamt
bidraga till att hejda nedslaktningen av föl och utjämna rådande starka disproportion
mellan å ena sidan uppfödningskostnader, å den andra marknadspriser
för unghästar. Utan bidrag i någon form till uppfödning och inkörning
av unghästar lär alla åtgärder till ökad fölproduktion bli tämligen
ändamålslösa.
I detta sammanhang understryker skogsägareförbundet även betydelsen
av att stödåtgärderna till själva hästaveln kompletteras med åtgärder för
utbildning av personal i hästvård och skogskörning. Till följd av avhästningen
inom armén har nämligen skogsbruket alltmer fått känning av bristen
på kör- och hästkunnigt folk.
41
Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 195!)
Under hänvisning till att totalisatormedlen år 1957 enligt uppgift uppgick
till inte mindre än ca 2''5 miljoner kronor, finner förbundet till sist skäligt,
att en större andel därav än utredningen föreslagit disponeras för hästavelns
och då främst kallblodsavelns främjande på sätt förbundet framhållit
i sitt yttrande.
Slutligen har riksräkenskapsverket yttrat sig rörande frågan om dispositionen
av förefintlig behållning å statens lånefond för hästavelns befrämjande
och därvid anfört.
Därest i enlighet med utredningens förslag övergång till ett system med
statliga kreditgarantier sker från och med ingången av nästkommande budgetår,
bör nämnda utlåningsfond avvecklas vid nu löpande budgetårs utgång.
Härvid bör av fondens kontanta behållning ett belopp motsvarande de
på fonden redovisade kapitalmedlen om 300 kronor återbetalas till riksgäldskontoret
i vanlig ordning. Någon särskild föreskrift härom behöver icke utfärdas.
Återstoden av den vid innevarande budgetårs utgång förefintliga
kontanta behållningen, vilken skall användas för ett ändamål som icke avses
med reservationsanslaget till befrämjande av husdjursaveln, bör med
hänsyn härtill och jämväl i betraktande av beloppets betydande storlek icke
tillgodoföras detta anslag utan lämpligen överföras till statens hästavelsfond.
De medel, som sålunda överföres från utlåningsfonden till hästavelsfonden,
bör hållas åtskilda från de medel, som före denna överföring kommer
att förefinnas å hästavelsfonden vid innevarande budgetårs utgång och
som, även om de enligt utredningens förslag skall användas för samma ändamål
som nyssnämnda anslag, bör disponeras härför genom att utgifterna
bestrides direkt från hästavelsfonden, särskilt som denna medelsdisposition
helt kommer att äga rum under det budgetår övergång sker till den nya
ordningen.
Till statens hästavelsfond bör även överföras utlåningsfondens tillgångar
i form av utestående fordringar. Detta innebär att återbetalningar av tidigare
från utlåningsfonden utlämnade lån kommer att inflyta till hästavelsfonden,
på vilken medlen kan reserveras i avbidan på beslut om hur de skall
disponeras.
V. LantbruksstyreJsens anslagsskrivelse för budgetåret 1959/60
Jag torde härefter få lämna en redogörelse för av lantbruksstyrelsen i
anslagsskrivelse den 20 augusti 1958 framförda yrkanden rörande statens
stöd till hästaveln under budgetåret 1959/60. Dessa yrkanden avser dels medelsanvisning
under driftbudgetens nionde huvudtitel till det mera bestående
stödet åt hästaveln och till avsättning till statens hästavelsfond, dels
fastställande av låneramar för utlåningen från den under kapitalbudgeten
upptagna statens lånefond för hästavelns befrämjande.
Under reservationsanslaget Befrämjande av husdjursaveln bar lantbruksstyrelsen
hemställt att anslagsposten till stöd åt hästaveln å ena sidan skall
uppräknas med 60 000 kr., varav 50 000 kr. för bidrag till uppfödningspremier
till uppfödare av i kapplöpningar deltagande hästar och 10 000 kr. för
bidrag till täckande av administrationskostnader för Svenska galoppspor
-
42
Kungl. Maj.ts proposition nr ''i5 år 1!)59
lens centralförbund, men å andra sidan skall nedräknas med 200 000 kr.
med hänsyn till möjligheterna till ökat ianspråktagande av under posten förefintlig,
odisponerad reservation. Styrelsens förslag innebär, att anslagsposten
i fråga kan uppföras med ett från 1 138 500 kr. till 998 500 kr. sänkt
belopp.
Lantbruksstyrelsens äskande avseende statens hästavelsfond innefattar
förslag om att fonden skall för nästa budgetår tillföras ett belopp av
1 000 000 kr. Som motiv för sitt förslag anför styrelsen bl. a., att fonden Aid
utgången av budgetåret 1958/59 kan beräknas ha minskat med i runt tal
4 100 000 kr.
Vad angår utlåningen under nästa budgetår från statens lånefond för
hästavelns befrämjande innebär styrelsens yrkande att lån skall få utlämnas
till sammanlagt följande högsta belopp för angivna olika låneändamål,
nämligen 250 000 kr. för lån till inköp av varmblodiga avelsston, 225 000 kr.
för lån till inköp av hingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras, 225 000
kr. för lån till inköp av nordsvenska avelsston, 400 000 kr. för lån till inköp
av avelshingstar av ardennerras samt 600 000 kr. för lån till förvärv av ridhusbyggnader
och för anskaffande av för ridhusdrift erforderligt hästmaterial
m. in. I förhållande till innevarande budgetår innebär styrelsens förslag
en höjning av ramen för sistberörda slag av lån med 200 000 kr., medan
låneramarna i övrigt bibehålies oförändrade. Motivet för sin framställning
om vidgning av ramen för ridhuslånen anger styrelsen vara att, om den
nuvarande ramen å 400 000 kr. icke skulle höjas, detta skulle komma att
medföra, att styrelsen under nästa budgetår icke kunde upptaga till prövning
nya ansökningar om lån till förevarande ändamål, eftersom beloppet
å 400 000 kr. helt åtgår till lån åt de sammanslutningar, för vilka byggnadskostnaden
redan godkänts och för vilka lån partiellt tillstyrkts eller beviljats.
— Någon förstärkning av lånefondens kapital är ej erforderlig för att
nu berörda utlåning skall kunna ske under budgetåret 1959/60.
VI. Departementschefen
Såsom framgår av den föregående redogörelsen åtnjuter liästaveln i landet
för närvarande på olika sätt stöd från det allmännas sida. Dessa stödåtgärder
är av 2 slag, nämligen dels sådana, som är av mera bestående
natur, och dels sådana, som avsetts endast skola vara av tillfällig karaktär.
Då den första gruppen stödåtgärder betecknas såsom mera bestående,
innebär detta, att det här är fråga om ett stöd som utgått sedan lång tid tillbaka
och inte heller tidsbegränsats framåt. Ifrågavarande stödåtgärder utgöres
av såväl bidrag som lån till ett flertal särskilt angivna ändamål för
hästavelns främjande. Vilka dessa ändamål är, framgår närmare av den
översikt, som lämnats i det föregående. Bidragen utgick tidigare från ett särskilt
anslag under nionde huvudtiteln men anvisas numera från en delpost
å reservationsanslaget Befrämjande av liusdjursaveln under samma huvud
-
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
titel. Lånen utbetalas från statens lånefond för hästavelns befrämjande, som
bildats genom sammanslagning av förut tillgängliga specialfonder för låneverksamhet
på hästavelns område. Sin nuvarande principiella utformning
erhöll ifrågavarande stödverksamhet vid 1947 års riksdag i samband med
den då beslutade upplösningen av specialbudgeten för totalisatonnedlen.
Vad härefter angår de tillfälliga eller, såsom de plägat benämnas, de särskilda
stödåtgärderna, avser dessa såväl varmblods- som kallblodsaveln. För
varmblodsavelns del tillkom stödet vid 1952 års riksdag (JoU 34; rskr. 262)
och erhöll formen av ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att tills vidare utbetala
vissa uppfödnings- och bevaringspremier. Beslut om särskilda stödåtgärder
jämväl för kallblodsaveln fattades vid påföljande års riksdag (prop.
121; JoU 27; rskr. 334). Stödåtgärderna innefattade här bidrag till hingsthållning
och utställande av s. k. frisedlar. Hingsthållningsbidragen avsågs
för både föreningar och enskilda men bestämdes till avsevärt högre belopp i
förra fallet. I detta sammanhang uttalades, att avsikten med de särskilda
stödåtgärderna var att giva hästaveln en sådan uppmuntran, att denna trots
dålig lönsamhet skulle kunna uppehållas vid en med hänsyn till landets behov
önskvärd nivå. Hästavelns beträngda läge betraktades dock såsom en
tillfällig krissituation och det beräknades, att den fortgående minskningen
av den svenska häststammen efter några år skulle medföra en bristsituation,
varigenom hästpriserna skulle komma att stiga och lönsamheten åter förbättras.
Stödåtgärderna bedömdes därför vara erforderliga endast under en
begränsad tidsperiod, som bestämdes till 4 år räknat från och med den 1
juli 1953.
Emellertid har det, såsom framgår av det föregående, befunnits nödvändigt
att bibehålla de särskilda stödåtgärderna längre än man ursprungligen
räknat med. Sålunda har Kungl. Maj:t med stöd av förenämnda bemyndigande
förordnat, att uppfödnings- och bevaringspremierna må utgå ända till
och med år 1958. Efter förslag av Kungl. Maj:t (prop. 135) har vidare 1957
års riksdag (JoU 26; rskr. 325) förlängt giltighetstiden för det särskilda stödet
åt kallblodsaveln till den 1 juli 1959.
Det bör till sist här nämnas, att kostnaderna för alla nu omförmälda
särskilda stödåtgärder bestrides ur statens hästavelsfond, d. v. s. den fond
som genom tillskott från stuteriväsendets fond inrättades vid avvecklingen
av specialbudgeten för totalisatonnedlen i syfte alt skapa garanti för att
hästavelns behov skulle kunna tillgodoses i tillräcklig omfattning, även då
det budgetära läget försvårade att erforderliga anslag anvisades för hästaveln.
Samtidigt som i propositionen 1957: 135 föreslogs förlängning av de särskilda
stödåtgärderna för kallblodsaveln angavs, att avsikten var att låta
verkställa utredning beträffande frågan om statens fortsatta medverkan till
hästavelns främjande. Sådan utredning har nu skett genom en särskild utredningsman,
som i anslagsfrågorna samrått med jordbruksanslagsutred
-
44
Kung/. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
ningen, och resultatet liar närmare redovisats i det föregående. I stora draginnebär
de slutsatser och förslag, som utredningen kommit till, följande.
Med utgångspunkt från en av jordbrukets utredningsinstitut gjord stickprovsundersökning
angående nuvarande bestånd samt framtida behov av
och tillgång på arbetshästar i lantbruket har utredningen ansett sig kunna
ställa den prognosen, att hästtillgången under de närmaste åren bör kunna
täcka behovet, under förutsättning dock att avelsarbetet hålles uppe. Då
emellertid detta inte kan väntas bli möjligt utan statligt stöd, har utredningen
förordat att dylikt stöd alltjämt skall lämnas hästaveln och att detta bör
ha i huvudsak samma omfattning som hittills. Däremot har utredningen ansett
själva konstruktionen av statsstödet böra omprövas. Sålunda har föreslagits,
att den nuvarande uppdelningen i bestående och tillfälligt stöd skall
upphöra och det senare inarbetas i det förra, att långivningen från statens
lånefond för hästavelns befrämjande skall upphöra och ersättas såvitt angår
ridhusanläggningar med bidrag och i övrigt med statlig kreditgaranti,
att jämväl statens hästavelsfond skall avvecklas samt att i konsekvens med
dessa förslag medelsanvisningen för stöd åt hästaveln hädanefter endast
skall ske under reservationsanslaget Befrämjande av husdjursaveln å en
post avsedd för varmblodsaveln och en för kallblodsaveln. Det har vidare
förutsatts, att riksdagen i fortsättningen ej såsom nu skall detalj pröva medelsdispositionen
utan blott bestämma storleken av nyssnämnda båda anslagsposter.
Dessa har av utredningen upptagits till 750 000 respektive
1 250 000 kronor, motsvarande vad som under senare år i genomsnitt disponerats
för ändamålen. Därvid har dock ej medräknats erforderliga medel
för bidrag till ridhusanläggningar, vartill föreslagits en ram å 500 000 kronor
att till en början utgå från förefintlig behållning å statens lånefond för
hästavelns befrämjande.
Vad utredningen sålunda uttalat och föreslagit, har av det övervägande
flertalet remissmyndigheter tillstyrkts eller i stort sett lämnats utan erinran.
Förslagen om avveckling av de båda fonderna och övergång till statlig kreditgaranti
har dock mött opposition särskilt från organisationer och sammanslutningar
på hästavelns område. Man har ansett, att detta för hästaveln
skulle medföra en påtaglig försämring gentemot nuvarande ordning,
bland annat med tanke på ovissheten om det tillfälliga statsstödets fortbestånd.
Vidare bör nämnas att det i ett par fall ifrågasatts att utredningen
underskattat det framtida behovet av hästar för skogsbrukets del.
Jag torde härefter få övergå till en redogörelse för min egen uppfattning
i frågan.
Det torde vara uppenbart, att avgörande för hur man bör ställa sig till
spörsmålet rörande statens fortsatta medverkan till hästavelns främjande
främst blir en bedömning av tillgången respektive behovet av hästar i framtiden.
Lika klart är, att stor osäkerhet måste vidlåda alla försök att bestämma
dessa faktorer. Hästavelsutredningen har på grundval av förut omför
-
45
Kungl. Maj. ts proposition nr ''i5 år 1959
mälda stickprovsundersökning räknat med en minskning av nuvarande
hästbestånd från omkring 230 000 djur till cirka 90 000 å 100 000 år 1965.
Det framtida behovet har i 3 olika alternativ uppskattats till respektive
115 000, 69 000 och 43 000 hästar. Dessa uppskattningar har lett till prognosen,
att tillgången skulle komma att täcka behovet. Denna slutsats har
emellertid inte blivit oemotsagd. Sålunda framgår av bland annat Sveriges
skogsägareförbunds yttrande att man åtminstone på vissa håll inom skogsnäringen
numera inte är övertygad om att inte skogsbrukets behov av arbetshästar
kan komma att öka. Å andra sidan har skogsstyrelsen inte någon
erinran mot utredningens uppfattning av skogsbrukets behov i förevarande
avseende.
Enligt min mening visar utredningen att ett, låt vara minskat men dock
inte obetydligt, behov av hästar i lantbruket och skogsbruket kommer att
finnas även under den närmaste framtiden. Vidare måste också vederbörlig
hänsyn tagas till att både armén och ridsporten har intresse av att hästaveln
uppehälles i erforderlig omfattning. Det synes möjligt, att tillgången
i och för sig skulle bli tillräcklig för att tillgodose alla dessa behov. Emellertid
är det angeläget att söka trygga att häststammen inte nedgår under
denna nivå samt att, vilket inte är minst viktigt, hästarnas kvalitet inte försämras.
Såsom utredningen framhållit torde detta inte kunna uppnås utan
fortsatt medverkan från det allmännas sida. Med hänsyn härtill och då, såsom
utredningen jämväl framhållit, den stabilitet man räknat med skulle
inträffa på hästavelns område, inte synes ha uppnåtts ännu, finner jag det
nödvändigt att i det statliga stödet utrymme lämnas för bibehållande tills
vidare ej blott av det mera bestående stödet utan även av de särskilda stödåtgärderna.
Jag har sålunda kommit till den uppfattningen, alt hänsynen till såväl
kvantiteten som kvaliteten hos hästbeståndet motiverar statligt stöd åt landets
hästavel jämväl i fortsättningen. Liksom utredningen har jag därvid utgått
från att behovet bör fyllas på grundval av inhemsk avel och att import
endast bör förekomma, då speciella skäl föreligger. Jag delar även utredningens
mening, att stödet i princip bör givas samma omfattning som för
närvarande. Någon ökning därav bland annat i syfte att därigenom giva utrymme
för nya eller ändrade stödformer, som på sina håll ifrågasatts, anser
jag sålunda inte böra övervägas. Av det sagda följer, att jag kan tillstyrka
utredningens förslag att för statsbidrag till liästaveln skall beräknas ett
belopp av 2 000 000 kronor, varav för nästa budgetår 750 000 kronor bör avses
för varmblodsaveln och 1 250 000 kronor för kallblodsaveln. Härutöver
bör på sätt, som närmare utvecklas i det följande, staten alltjämt och i huvudsak
i oförändrad utsträckning medverka till att skapa lånemöjligheter
för inköp av avelsdjur samt ridhästar. Vidare torde staten även i fortsättningen
böra främja tillkomsten av ridhusanläggningar.
Vad härefter angår utredningens förslag om en genomgripande ändring
av stödåtgärdernas tekniska konstruktion, talar enligt min mening starka
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
skäl för en sådan rationalisering, som detta obestridligen skulle innebära.
Då jag, såsom jag förut anfört, anser, att i det allmänna statsstödet bör ges
utrymme också för fullföljande tills vidare av de särskilda stödåtgärderna,
kan det knappast vara anledning att hålla dessa åtskilda utan bör desamma
inarbetas i det mera bestående stödet. Ej heller synes det vara behövligt
att riksdagen såsom nu i detalj prövar dispositionen av de medel, som avses
för hästavelns befrämjande, utan blott fördelningen mellan varmblodsoch
kallblodsaveln. Kungl. Maj :t synes emellertid böra erhålla rätt att om
skäl därtill befinnes föreligga göra jämkning i sagda fördelning. Det torde
vidare få ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag av lantbruksstyrelsen
i samråd med av hästaveln intresserade organisationer, fastställa en dispositionsplan,
som inte bör vara alltför detaljerad.
Genomföres detta förslag, kommer uppenbarligen lantbruksstyrelsen att
i fortsättningen få avsevärt mycket friare händer i sin verksamhet på hästavelns
område. Det synes också lämpligt, att det i stort sett lämnas åt denna
myndighet att — efter det samråd som nyss angivits — inom bestämda gränsser
avgöra, vilka stödåtgärder som med hänsyn till de vid den aktuella
tidpunkten rådande förhållandena bör tillgripas för varmblods- respektive
kallblodsaveln. En konsekvens härav blir bland annat, att det saknas anledning
att nu taga ställning till förslaget om likställighet i stödhänseende
mellan hingstföreningar och enskilda hingsthållare. Denna fråga, liksom
andra av samma art, torde alltså på sätt nyss sagts få prövas och avgöras av
lantbruksstyrelsen. .lag vill dock här uttala, att nämnda förslag med hänsyn
till den anslutning det vunnit synes väl värt att noga övervägas.
Vad beträffar statens hästavelsfond, har man betraktat denna och de uttalanden,
som gjordes vid dess tillkomst, såsom en särskild garanti för att
oavsett det budgetära läget medel även i framtiden i tillräcklig omfattning
skall finnas tillgängliga för hästavelns behov. Vid ett genomförande av de
förslag till fortsatt statsstöd åt hästaveln som jag förordat i det föregående
tillföres anslagsposten till hästavelns befrämjande årligen så stora belopp
som anses erforderliga för att stödja hästaveln såväl med avseende på de
mera bestående som de särskilda stödåtgärderna. Det kan, av budgetmässiga
skäl, icke antagas att statens hästavelsfond, om den kvarstår, kommer att
i fortsättningen tillgodoföras större belopp än vad som årligen erfordras
för avelns upprätthållande i önskvärd utsträckning. Även med sådan utformning
av statsstödet kan detsamma ej förväntas bli större än det ordinarie
driftbudgetanslaget kan beräknas bli med den av mig föreslagna uppläggningen
av stödet. Det måste anses vara till fördel för hästaveln att en
stabilisering sker av de nu extraordinära stödåtgärderna i stället för att
ovisshet skall råda om huruvida det budgetära läget, efter omprövning varje
år, skall medge anslagsanvisning under statens hästavelsfond. På denna
grund ansluter jag mig till utredningsförslaget om en avveckling av nyssnämnda
fond samtidigt med den i det föregående föreslagna omläggningen
i övrigt av statens finansiella bistånd åt hästaveln.
Kungl. Maj.ts proposition nr ''i5 år 1959
47
Vad härefter gäller formerna för statens fortsatta understödjande av möjligheterna
att erhålla lån för inköp av avelsdjur och ridhästar har utredningens
förslag härom, såsom framgår av det förut anförda, rönt starkare
invändning. Såvitt angår övergång till kreditgaranti har därvid såsom främsta
argument anförts, att detta system skulle innebära en försämring genom
att den nuvarande räntefriheten vid hästavelslån kommer att upphöra, något
som i hästavelns nuvarande läge inte anses vara lämpligt. Med anledning
av denna invändning vill jag erinra om att statsmakterna på senare
år vid flera tillfällen klart uttalat sig för systemet med statlig kreditgaranti
vid statlig låneverksamhet och även fattat beslut i sådan riktning. Med hänsyn
härtill och till det förhållandet, att det enligt min mening knappast kan
anses motiverat att just på förevarande område bibehålla det subventionsmoment,
som räntefriheten innebär, finner jag mig för min del böra tillstyrka
utredningens förslag.
I fortsättningen bör långivningen för inköp av avelsdjur samt hästar för
ridhusdrift sålunda ske på den allmänna lånemarknaden mot statlig kreditgaranti.
Såsom utredningen anfört, bör riksdagen årligen fastställa ramen
för garantierna. Jag föreslår, att denna ram för nästkommande budgetår
skall bestämmas till 1 100 000 kronor. Vidare bör gälla att garantierna beviljas
av lantbruksstyrelsen, efter hörande av vederbörande hushållningssällskap
och intresseorganisation, samt att garanti skall kunna avse hela
anskaffningskostnaden. Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t
att sedermera utfärda närmare bestämmelser i ämnet. Därvid torde även få
prövas den av lantbruksstyrelsen väckta frågan om viss åldersbegränsning
vid garantilån för inköp av avelsston ävensom spörsmålet om införande av
möjlighet till lån jämväl för inköp av ardennerston.
Förutom till de ändamål som nu berörts utgår sedan länge lån också till
uppförande in. in. av ridhusanläggningar. Såsom förut antytts har utredningen
föreslagit, att dessa lån skall ersättas med bidrag. Mot detta förslag har jag
inte någon erinran. Någon större saklig ändring i förhållande till gällande
regler torde för övrigt detta inte kunna sägas innebära, eftersom de nuvarande
lånen är ränte- och amorteringsfria så länge vederbörande anläggning användes
för sitt ändamål. Liksom beträffande nyssnämnda lån bör för ifrågavarande
bidrag gälla, att riksdagen skall fastställa en årlig ram för verksamheten.
Denna ram har utredningen ansett böra bestämmas till 500 000 kronor
för de närmaste budgetåren. För min del finner jag mig dock för nästa
budgetår inte kunna tillstyrka högre belopp än som stått till förfogande för
ändamålet de senaste åren och föreslår därför en bidragsram å 400 000 kronor.
Bidrag bör kunna lämnas med högst 75 procent av byggnadskostnaderna.
I de fall statsbidrag begränsas till 40 procent av de slutliga byggnadskostnaderna
torde, såsom statskontoret anfört i sitt remissyttrande, några
särskilda villkor för bidragsgivningen ej behöva uppställas. Statsbidraget
för ändamålet i fråga synes böra beviljas av Kungl. Maj:t, som tillika torde
böra äga att meddela de övriga bestämmelser, vilka må befinnas erforderliga.
Vid utfärdandet av dylika bestämmelser bör beaktas även de övriga syn
-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1959
punkter, som vid ärendets remissbehandling anförts i förevarande hänseende.
Med anledning av statskontorets påpekande att av utredningens förslag
inte framgår om bidrag skall kunna utgå även för att inrätta befintlig byggnad
till ridhus, vill jag uttala, att bidrag uppenbarligen bör kunna lämnas
även i sådant fall.
Vid bifall till mina nu framlagda förslag återstår att behandla de rent
budgettekniska frågorna.
Jag har förut föreslagit, att för varmblods- och kallblodsaveln skall avses
(750 000 -(- 1 250 000 = ) 2 000 000 kronor för nästa budgetår. Dessa medel
torde böra uppföras såsom olika delposter under reservationsanslaget Befrämjande
av husdjursaveln å den upptagna anslagsposten Stöd åt hästaveln.
Emellertid torde man, i enlighet med vad lantbruksstyrelsen anfört,
kunna räkna med att vid ingången av nyssnämnda budgetår skall föreligga
en reservation ä sagda anslagspost, uppgående till åtminstone 500 000 kronor.
Posten synes följaktligen icke behöva uppföras med högre belopp än
1 500 000 kronor för budgetåret 1959/60.
Såsom i det föregående anförts bör statens hästavelsfond avvecklas vid
utgången av innevarande budgetår. Å fonden vid nämnda tidpunkt befintlig
odisponerad behållning, vilken kan beräknas till lägst 1 200 000 kronor, bör
därvid överföras till reservationsanslaget Befrämjande av husdjursaveln och
där tillföras anslagsposten Stöd åt hästaveln. Ävenså bör statens lånefond
för hästavelns befrämjande avvecklas den 30 juni 1959. Därvid bör förfaras
så, att av vid nämnda tidpunkt å fonden befintlig kontant behållning ett
belopp motsvarande de på fonden redovisade kapitalmedlen om 300 kronor
återbetalas till riksgäldskontoret, medan återstående kontantbehållning tillgodoföres
förenämnda reservationsanslag och anslagspost. Å lånefonden utestående
fordringar bör upptagas till redovisning på ett särskilt konto under
statsregleringsfonden. Framdeles inflytande amorteringar bör likaledes tillgodoföras
reservationsanslaget.
Från å reservationsanslaget befintlig reservation bör tills vidare få bestridas
förut omförmälda bidrag till uppförande in. m. av ridhusanläggningar.
Därjämte synes lämpligen eventuella förluster på grund av de statliga kreditgarantier,
som jag i det föregående förordat, likaledes få täckas av angivna
medel.
Till frågorna om anvisande av förut omförmälda anslag för budgetåret
1959/60 samt om fastställande av den ram, inom vilken statlig kreditgaranti
för i det föregående angivna ändamål må beviljas under samma budgetår,
avser jag att återkomma i 1959 års statsverksproposition vid anmälan av
nionde huvudtiteln.
I detta sammanhang torde jag slutligen få anmäla, att Kungl. Maj:t dels
den 30 juni 1958 bemyndigat lantbruksstyrelsen att av det för budgetåret
1957/58 anvisade reservationsanslaget Hästavelns befrämjande taga i anspråk
högst 120 000 kronor till utdelande av högst 300 uppfödningspre
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1959
49
mier å 400 kronor för exporterade varmblodiga remonter samt för avelsston,
som uttagits av ordförande i hästpremieringsnämnd eller av den av Avelsföreningen
för den varmblodiga hästen i samråd med lantbruksstyrelsen tillsatta
uttagningskommissionen, dels den 30 oktober 1958 — med ändring av
sagda beslut -— medgivit, att angivna belopp må disponeras för exporterade
varmblodiga remonter, för varmblodiga remonter, som av arméintendenturförvaltningen
preliminärt inköpts för leverans år 1959, för varmblodiga
hästar, som rekommenderats för arméns behov av stamdraghästar, samt för
varmblodiga avelsston, som uttagits av den av Avelsföreningen för den
varmblodiga hästen i samråd med lantbruksstyrelsen tillsatta uttagningskommissionen
eller av ordförande i hästpremieringsnämnd.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att godkänna de förslag till omläggning av stödet åt hästaveln,
som angivits i det föregående samt
att i anslutning härtill
dels medgiva, att statens hästavelsfond må avvecklas med
utgången av budgetåret 1958/59 och under fonden den 30
juni 1959 odisponerad behållning må tillgodoföras den under
reservationsanslaget Befrämjande av husdjursaveln upptagna
anslagsposten Stöd åt hästaveln
dels medgiva, att statens lånefond för hästavelns befrämjande
må avvecklas med utgången av budgetåret 1958/59
och under fonden den 30 juni 1959 befintlig disponibel kontant
behållning må tillgodoföras den under reservationsanslaget
Befrämjande av husdjursaveln upptagna anslagsposten
Stöd åt hästaveln
dels ock medgiva, att av under anslagsposten Stöd åt hästaveln
befintlig reservation ett belopp av 400 000 kronor må
under budgetåret 1959/60 tagas i anspråk till statsbidrag för
anordnande av ridhusanläggningar, in. m.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Eklund
4 Ii i h ang till riksdagens protokoll 1999. 1 samt. Nr 4S