Kungl. Maj:ts proposition nr å år 1959
1
Nr 4
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad tgdelse av 17 kap. 12 § handelsbalken; given
Stockholms slott den 30 december 1958.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att kronans fordringar på varuskatt, försäljningsskatt
och vissa andra konsumtionsskatter skall utrustas med förmånsrätt.
Förslaget sammanhänger med de nya regler för förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning som föreslås i propositionen nr 3. Förmånsrätten
är begränsad till skatter och avgifter som skall omfattas av det nya förfarandet,
och den är avsedd att träda i stället för de befogenheter att kräva
ställande av säkerhet och att vid utebliven betalning förbjuda skattskyldig
att ta befattning med skattepliktig vara som enligt nuvarande regler
tillkommer beskattningsmyndiglieten. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. AV 4
2
Kungl. Maj:ts proposition nr i år 1959
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken
Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § handelsbalken1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
12
Sist skola,----------
Enahanda förmånsrätt tillkomme
kronan för fordran å belopp, som innehållits
genom skatteavdrag för utskylder,
avgifter eller bidrag vilka
avses i första stycket eller på grund
av införsel för utskylder eller allmänna
avgifter, dock endast i den
mån innehållandet skett innan beslutet
om egendomens avträdande till
konkurs meddelas men ej tidigare än
två år före konkursansökningens ingivande.
(Föreslagen lydelse)
§•
--punkten åtnjutes.
Enahanda förmånsrätt tillkomme
kronan för fordran å belopp, som innehållits
genom skatteavdrag för utskylder,
avgifter eller bidrag, vilka
avses i första stycket, eller sjömansskatt
eller på grund av införsel för
utskylder eller allmänna avgifter,
dock endast i den mån innehållandet
skett innan beslutet om egendomens
avträdande till konkurs meddelas
men ej tidigare än två år före
konkursansökningens ingivande.
Förmånsrätt som i första stycket
sägs skall ock, i fråga om skatt eller
annan avgift varå förordningen om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
är tillämplig, gälla kronans
fordran för dylik skatt eller avgift,
som belöper å tiden intill dess
beslutet om egendomens avträdande
till konkurs meddelas, dock ej såvitt
skatten eller avgiften belöper å kalenderår
som gått till ända mer än
två år före konkursansökningens ingivande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959. De nya bestämmelserna skola
dock ej äga tillämpning i konkurs, vari beslut om egendomsavträde meddelats
före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse se 1956: 98.
Kungl. Maj.ts proposition nr ''i år 1959
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 7 november 1958.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,
Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förmånsrätt för
kronans fordringar å vissa indirekta skatter, m. m. samt anför därvid följande.
Direkta skatter samt allmänna avgifter som uppbäres i samband med dessa
skatter åtnjuter i regel förmånsrätt. Huvudstadgandet härom är numera 17
kap. 12 § handelsbalken. Detta lagrum innehåller en uttömmande uppräkning
av de skatter och avgifter som avses. Förmånsrätten i fråga gäller efter
övriga förmånsrätter.
Indirekta skatter har däremot hittills icke varit utrustade med förmånsrätt.
För att säkerställa kronans fordringar på vissa sådana skatter har i
stället beskattningsmyndigheterna tillagts befogenhet att kräva ställande
av säkerhet för framtida skatt eller förbjuda försumliga skattebetalare att
förfoga över skattepliktig vara.
Tidigare denna dag har Kungl. Maj :t beslutat framlägga proposition till
riksdagen med förslag till en för ett flertal indirekta skatter gemensam förordning
om förfarandet i konsumtionsskattemål. Förordningens bestämmelser
är avsedda att ersätta de stadganden om förfarandet som nu upptages
i författningarna rörande olika av kontrollstyrelsen och statens jordbruksnämnd
administrerade skatter och avgifter. Därjämte upptager den föreslagna
förordningen närmare föreskrifter om formerna för beskattningsmyndighetens
beslut och om besvär över sådana beslut, ett område som nu i huvudsak
är oreglerat. Beslut att påföra skatt utöver vad som redovisats i deklaration
skall enligt förslaget meddelas inom ett och ett halvt år efter utgången
av det kalenderår varunder den ifrågavarande beskattningsperioden
gått till ända. Därutöver kan emellertid under vissa tämligen strängt begränsade
förutsättningar efterbeskattning äga rum under ytterligare fyra år.
Såsom framgår av vad som anförts i nämnda proposition bar jag funnit,
att från rättssäkerhetssynpunkt betänkligheter kan anföras mot att beskattningsmyndigheterna
har de förut nämnda befogenheterna att kräva ställan
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 4 år 1959
de av säkerhet och alt meddela förfogandeförbud. Jag har därför ansett mig
böra förorda, att dessa befogenheter avskaffas samt att kronans skattefordringar
i stället säkerställes genom förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handelsbalken.
Jag har tillika givit uttryck för den uppfattningen att denna förändring
bör begränsas till att avse skatter på vilka den tillämnade förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning helt eller delvis blir
tillämplig. Detta blir enligt propositionen nu fallet med varuskatten, försäljningsskatten,
omsättningsskatten på motorfordon och den allmänna energiskatten.
Stadgandet om förmånsrätt för här avsedda skatter synes lämpligen böra
upptagas i ett nytt tredje stycke av 17 kap. 12 § av innehåll att förmånsrätt
som i paragrafens första stycke sägs även skall gälla för kronans fordran å
skatt, beträffande vilken föreskrift meddelats om tillämpning av förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Detta skall dock
endast gälla beträffande skatt, som avser tid efter ikraftträdande av föreskrift
om förordningens tillämpning på skatten. Vidare bör fordras, att
skatten förfallit till betalning innan beslutet om egendomens avträdande till
konkurs meddelas men ej tidigare än två år före konkursansökningens ingivande.
Ytterligare torde böra föreskrivas, att förmånsrätten icke må åtnjutas
för skatt, som påföres genom efterbeskattning och varom beslut eljest
skolat meddelas före den tid, för vilken förmånsrätt åtnjutes enligt huvudregeln.
Detta innebär, att den tidsfrist, som står beskattningsmyndigheten
till buds att påföra skatt i normal väg, inte får ha utgått tidigare än två år
före konkursansökningens ingivande. — Enligt den föreslagna förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall, i stället för nuvarande
avgifter enligt kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 531), ränta erläggas till
statsverket vid för sen inbetalning av skatt. På grund av stadgandet i 17 kap.
17 § handelsbalken kommer förmånsrätten för här avsedda skatter även att
omfatta räntan.
I detta sammanhang vill jag även upptaga en annan fråga. Metoden att
uttömmande uppräkna de skatter och avgifter på vilka 17 kap. 12 § är tilllämplig
gör det nödvändigt att tid efter annan överse lagrummet i anslutning
till ny skattelagstiftning. Enligt beslut av 1958 års riksdag kommer
den statliga och kommunala inkomstskatten för sjömän och andra ombordanställda
att fr. o. m. den 1 januari 1959 ersättas av en definitiv källskatt
enligt förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt. Nämnda
skatt uttages genom skatteavdrag å lönen och inbetalas av redaren. Den förmånsrätt,
som enligt 17 kap. 12 § andra stycket tillkommer kronan för fordran
å belopp som innehållits genom skatteavdrag för inkomstskatt m. in.,
bör utvidgas att gälla jämväl fordran å belopp som innehållits genom skatteavdrag
för sjömansskatt. Jag förordar, att lagrummet kompletteras på
sätt här angivits. I
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.
Kangl. Maj:ts proposition nr 4 år 1959
5
Lagförslaget torde såsom Bilaga få fogas till protokollet i detta ärende.
Föredragande departementschefen hemställer, att lagrådets utlåtande
över lagförslaget måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Rein Hinno
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1959
Bilaga
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken
Härigenom förordnas, att 17 kap. 12
lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande Igdelse)
12
Sist skola---—--------
Enahanda förmånsrätt tillkomme
kronan för fordran å belopp, som innehållits
genom skatteavdrag för utskylder,
avgifter eller bidrag vilka avses
i första stycket eller på grund av
införsel för utskylder eller allmänna
avgifter, dock endast i den mån innehållandet
skett innan beslutet om
egendomens avträdande till konkurs
meddelas men ej tidigare än två år
före konkursansökningens ingivande.
§ handelsbalken1 skall erhålla ändrad
(Föreslagen Igdelse)
§•
--punkten åtnjutes.
Enahanda förmånsrätt tillkomme
kronan för fordran å belopp, som innehållits
genom skatteavdrag för utskylder,
avgifter eller bidrag vilka avses
i första stycket eller för sjömansskatt
eller ock på grund av införsel
för utskylder eller allmänna avgifter,
dock endast i den mån innehållandet
skett innan beslutet om egendomens
avträdande till konkurs meddelas
men ej tidigare än två år före konkursansökningens
ingivande.
Förmånsrätt som i första stycket
sägs skall även gälla för kronans
fordran å skatt eller annan avgift, beträffande
vilken föreskrift meddelats
om tillämpning av förordningen om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
Vad nu sagts gäller dock
endast beträffande skatt eller avgift,
som avser tid efter ikraftträdandet av
föreskrift om förordningens tillämpning
å skatten eller avgiften och som
förfallit till betalning innan beslutet
om egendomens avträdande till konkurs
meddelas men ej tidigare än två
år före konkursansökningens ingivande.
Sådan förmånsrätt må dock
icke åtnjutas för skatt eller avgift,
som påföres genom efterbeskattning
och varom beslut eljest skolat meddelas
före den tid, för vilken förmånsrätt
enligt andra punkten åtnjutes.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959. I samband därmed skall iakttagas,
att de nya bestämmelserna icke skola äga tillämpning i konkurs, vari
beslut om egendomsavträde meddelats dessförinnan.
1 Senaste lydelse se 1956: 98.
Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1959
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 december
1958.
Närvarande:
justitieråden Walin,
Sjöwall,
Hagbergh,
regeringsrådet Klackenberg.
Enligt lagrådet den 6 december 1958 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet den 7 november 1958, hade Kungl. Maj :t förordnat, att
lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap.
12 § handelsbalken.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden Sten Walberg.
Lagrådet yttrade:
Lagrådet har icke någon erinran mot förslaget i vad det rör förmånsrätt
lör sjömansskatt. Det synes icke heller kunna framställas invändning mot
att kronans fordringar på sådana konsumtionsskatter som avses i förslaget
utrustas med förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handelsbalken, om denna icke
får avse alltför lång tid före konkursens början.
Den ordning, som föreskrives i förslaget till förordning om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning, innebär att beskattningsmyndigheten äger
påföra skatt för en beskattningsperiod som gått till ända mer än två år före
beslutets meddelande. Förmånsrätt skulle till följd därav enligt förslaget
kunna åtnjutas för skatter belöpande på tid så långt tillbaka som mer än
lyra år före konkursansökningens ingivande. Allt efter tidpunkten för beskattningsmyndighetens
beslut skulle vidare de skattebelopp, som enligt
beslutet förfalla till betalning under de sista två åren före konkursansökan,
kunna komma att avse perioder av varierande längd. Å andra sidan skulle
förmånsrätt enligt förslaget icke föreligga i fråga om beskattningsperioder
som ligga i tiden nära konkursutbrottet, i den mån skyldigheten att till
statsverket inleverera skatten för dessa perioder inträtt först därefter. Förmånsrätt
skulle sålunda saknas för dylika skattebelopp, ehuru gäldenaren
genom försäljning av den skattebelagda varan blivit skattskyldig före konkursens
början.
De nu angivna olägenheterna betingas tydligen av att man vid utformningen
av förslaget eftersträvat att, liksom vid förmånsrätten för den statliga
och kommunala inkomstskatten in. in., upprätthålla kravet att skattefordran
skall vara förfallen till betalning före konkursulbroltet. Att upp
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1959
rätthålla ett sådant krav kan ej anses behövligt här. Lagrådet anser i stället
att förmånsrätten för dessa skatter med fördel kan utformas i närmare
överensstämmelse med de regler som enligt andra stycket i paragrafen gälla
för kronans fordringar mot arbetsgivare för preliminärskatt m. in., som av
honom innehållits genom skatteavdrag å de anställdas löner. Förmånsrätten
avser här de oredovisade skattebelopp som innehållits före konkursens
början men ej tidigare än två år före konkursansökningens ingivande och
anknyter sålunda direkt till de tidsperioder omedelbart före konkursen,
under vilka arbetsgivaren kan sägas ha för kronans räkning uppburit skatten
av de anställda. Om i tidshänseende förmånsrätten vid konsumtionsbeskatlningen
begränsas i anslutning till den metod som sålunda använts
beträffande fordringar hos arbetsgivare för oredovisad skatt från de anställda,
kan den fixeras till försäljningsperioder som icke ligga alltför långt
tillbaka i tiden, samtidigt som den kan täcka skatt för försäljning som sker
ända fram till konkursutbrottet, även om skattefordringen förfaller till betalning
först därefter. Vid efterbeskattning bör förmånsrätten i så fall avse
de skattebelopp som därvid befinnas ha bort belöpa på den fastställda tidsperioden.
Med eu sådan metod som nu nämnts kan stadgandet också erhålla
en enklare utformning än i förslaget vars rätta innebörd synes svårtillgänglig.
Lagrådet anser, att förmånsrätten bör bestämmas så, att den må — för tiden
intill dess beslutet om egendomens avträdande till konkurs meddelas
— åtnjutas för kronans fordran å skatt eller annan avgift, varå förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är tillämplig, med den
begränsningen att förmånsrätten ej gäller i den mån skatten eller avgiften
belöper på kalenderår som gått till ända mer än två år före konkursansökningens
ingivande. Att förmånsrätt ej gäller för skatt eller avgift som belöper
å tid innan föreskrift om förordningens tillämpning trätt i kraft lärer
enligt en sådan regel vara självfallet. Av regeln följer, att en uppdelning
av skattebeloppet för viss beskattningsperiod kan få ske med hänsyn till
den försäljning som kan antagas ha skett före eller efter konkursutbrottet.
Vad här sagts om försäljning har naturligen motsvarande tillämpning, där
skatter eller avgifter utgå med anledning av något annat slags transaktion.
På grund av det anförda hemställer lagrådet, att tredje stycket i paragrafen
får innehålla, att förmånsrätt som i första stycket sägs skall, i fråga
om skatt eller annan avgift varå förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
är tillämplig, gälla kronans fordran för dylik skatt eller
avgift, som belöper å tiden intill dess beslutet om egendomens avträdande
till konkurs meddelas, dock ej såvitt skatten eller avgiften belöper å kalenderår
som gått till ända mer än två år före konkursansökningens ingivande.
Ur protokollet):
Clas Amilon
Kungl. Maj.ts proposition nr i år 1959
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 december 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 15 december
1958 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 7 november 1958 remitterade
förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § liandelsbalkcn samt
anför därvid följande.
Enligt vad lagrådet förordat bör bestämmelsen om förmånsrätt för ifrågavarande
indirekta skatter och allmänna avgifter icke, såsom skett i remissprotokollet,
utformas i överensstämmelse med de förmånsrättsregler
som gäller konkursgäldenären påförda direkta skatter, ulan i anslutning
till motsvarande regler beträffande oredovisade källskatteavdrag.
Den i remissprotokollet intagna ståndpunkten kan i och för sig synas
vara den naturliga. Det rör sig inte här om ett från början till storleken
fixerat belopp, som konkursgäldenären för det allmännas räkning uppburit
av andra, utan om skattebelopp, för vilket konkursgäldenären själv —
oberoende av möjligheterna till övervältring — är skattskyldig. Storleken
av detta belopp fixeras först i samband med prövning av deklaration, i vilken
den skattskyldige äger tillgodoföra sig förekommande avdrag.
Det kan förtjäna framhållas, att de erinringar lagrådet riktat mot det
remitterade förslaget i lika mån kan göras gällande mot de nuvarande
reglerna om förmånsrätt för gäldenären påförda direkta skatter. Och regler
av denna typ — de nuvarande likaväl som de i remissprotokollet föreslagna
— är i normalfallen lätta att tillämpa; det räcker att konstatera,
om skattebeloppet förfallit till betalning inom den föreskrivna tvåårsperioden.
Lagrådets förslag är emellertid, på sätt närmare utvecklats i utlåtandet,
förenat med praktiska fördelar. Anmärkas kan även, att den förmånsrätt
kronan skulle erhålla enligt lagrådets förslag i praktiken torde komma att
avse större belopp än enligt det remitterade förslaget. Den tidsmässiga förkortningen
bakåt, avseende belopp som förhållandevis sällan utestår oguldna,
kompenseras nämligen mer än väl av möjligheten att erhålla förmåns2
Ilihang till riksdagens protokoll 1959. I samI. Nr 4
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1959
rätt för den skatt som belöper på tiden närmast före konkursutbrottet. Jag
vill därför tillstyrka, att det föreslagna tredje stycket av 17 kap. 12 § handelsbalken
utformas på sätt lagrådet förordat. I samband därmed torde
även få företagas ett par jämkningar av redaktionell natur.
Det remitterade förslaget har inom finansdepartementet underkastats de
ändringar som påkallas av det här anförda. Jag hemställer, att det sålunda
ändrade förslaget måtte genom proposition framläggas för 1959 års riksdag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Gustafsson
581512
Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag