Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

1

Nr 35

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för
kvalitetsförbättring av matpotatis; given Stockholms
slott den 30 december 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl. a. att till människoföda avsedd potatis ej må
saluhållas eller försäljas under benämning som anger eller antyder att varan
är av särskilt god beskaffenhet, försåvitt den ej är försedd med det för
Svensk matpotatiskontroll registrerade SMAK-märket. Undantag skall gälla
i avseende å potatis som av odlare utbjudes eller försäljes till partihandlare
eller som skall användas vid fabriksmässig eller därmed jämförlig livsmedelsframställning
eller som saluhålles eller försäljes i kokt eller på annat
sätt berett skick. Bestämmelsen skall ej äga tillämpning å färskpotatis. Härutöver
föreslås att bidrag ur budgetmedel skall ställas till förfogande till
stöd åt allmän upplysningsverksamhet på matpotatisområdet samt vissa ändringar
av det statliga stödet till uppförande eller inrättande av lagerlokaler
och sorteringsanläggningar för matpotatis.

1 Bihang till riksdagens protokoll l''J59. 1 saml. Nr 35

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 december 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om åtgärder för
kvalitetsförbättring av matpotatis samt anför därvid följande.

Inledning

I juli 1958 avgav 1956 års matpotatisutredning, vilken tillkallats av dåvarande
departementschefen den 5 januari 1956, ett delbetänkande med förslag
om statlig reglering av handeln med matpotatis m. in.

över utredningens förslag har efter remiss utlåtande avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, arméintendenturförvaltningen, marinförvaltningens
intendenturavdelning, flygförvaltningens intendenturavdelning, medicinalstyrelsens
avdelning för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning,
statens institut för folkhälsan, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens
jordbruksnämnd, kommerskollegium, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor,
statens institut för konsumentfrågor, statens centrala
frökontrollanstalt, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
statens konsumentråd, svenska landstingsförbundet, Hushållningssällskapens
förbund, Svensk matpotatiskontroll, Varudeklarationsnämnden,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges potatisodlares
riksförbund, Svenska lantmännens riksförbund, Kooperativa
förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
speceri- och lanthandlareförbund, Föreningen Stockholms potatis & grönsaksgrossister,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund samt Kooperativa
kvinnogillesförbundet.

Jag övergår härefter till en redogörelse för utredningens förslag och de
över desamma avgivna utlåtandena.

Allmänna synpunkter på kvalitetsläget, m. m.

I ett par inledande avsnitt av betänkandet, vartill hänvisas, redogör matpotatisutredningen
bl. a. för potatisens betydelse i folkhushållet samt för
utvecklingen på matpotatismarknaden under tiden från andra världskrigets
slut.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

Vidare lämnas en redogörelse över konsumenternas kvalitetskrav. Därvid
anföres bl. a. att de flesta konsumenter i väsentliga avseenden synes ställa
tämligen likartade krav på matpotatisens beskaffenhet samt att dessa krav
i stor utsträckning kan föras tillbaka på vissa grundläggande kvalitetsfaktorer.
I fråga om flera sådana faktorer torde önskemålen ge tämligen ensartat
utslag. Beträffande andra, i synnerhet sådana som föga påverkar potatisens
användbarhet vid beredning och förtäring (»bruksvärdet»), torde
kraven ofta vara mer obestämda. Man har härvid att räkna med variationer
mellan olika delar av landet och sätten för potatisens tillagning.

Utredningen påpekar att mellan potatisens utseende och dess beredningsegenskaper,
d. v. s. de egenskaper som bestämmer avfallet och arbetsåtgången
vid beredning, ofta förefinnes ett direkt samband. När konsumenten kräver
att potatisen skall se oskadad och frisk ut ger han därmed även tillkänna
kravet på vissa beredningsegenskaper. Framför allt tillmätes redan ganska
begränsad förekomst av mekaniska skador, insekts- och sjukdomsangrepp
o. dyl. stor betydelse. Att potatisen ej får bli blöt eller mörkfärgad efter
kokning anses vara ett entydigt konsumentkrav. Den får ej heller vara behäftad
med störande bismak. Delade meningar kan däremot råda om andra
för kokkvaliteten avgörande faktorer, t. ex. köttfärgen och, i vissa avseenden,
konsistensen.

Enligt utredningen har flertalet konsumenter föga klart begrepp om potatissortens
betydelse för kvaliteten. Detta förklaras bero bl. a. därpå att
vid försäljning i minuthandeln sorten mera sällan anges. Vissa vid dylik
försäljning begagnade sortliknande benämningar, t. ex. sandjordspotatis
eller svartsjölandspotatis, lämnar å andra sidan ingen garanti för kvaliteten.

Utredningen påpekar fortsättningsvis att potatisens kvalitetsegenskaper
har blivit föremål för ingående studium. Målsättningen torde härvid i allmänhet
ha varit att klarlägga hur enskilda faktorer påverkar totalintrycket.
På grundval av gjorda rön har man kunnat utforma system för kvalitetsklassificering.
Dessa kan givetvis skifta i fråga om detaljerna. De torde dock
i allmänhet vara konstruerade med tanke på konsumenternas kvalitetskrav.

Vid klassificeringen beaktas var för sig potatisens utseende och beredningsegenskaper,
dess kokkvalitet samt dess sort. Det framhålles att förekomst
av sjukdomar och skador, som kan ha avgörande inflytande på potatisens
bruksvärde noga uppmärksammas vid kvalitetsklassificering. Till
underlag för bestämning av kokkvaliteten ligger potatisens smak och konsistens,
dess sönderkokningstendens samt knölköttets färg. Som exempel på
allvarliga brister i vad avser sistnämnda faktor anges grönfärgning, som
förorsakas av belysning och som kan medföra att smaken blir besk, samt
mörkfärgning av potatisens knölkött efter kokning. Den senare typen av missfärgning
påverkar visserligen ej smaken men bedömes icke desto mindre av
konsumenterna som ett allvarligt kvalitetsfel. Vid kvalitetsklassificering lillinätcs
den därför stor betydelse.

Utredningen framhåller att sorten visserligen är av grundläggande bety -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

delse för framställning av förstklassig matpotatis. Det är dock ej möjligt
att genomföra en invändningsfri kvalitetsklassificering enbart på grundval
av potatissorten. Ibland görs t. o. in. gällande att sortfrågan icke bör tillmätas
överdriven betydelse vid bedömning av kvaliteten på matpotatis. Icke
desto mindre söker odlarna och handeln numera i allt större utsträckning -—
och tydligen med gott resultat — koncentrera matpotatisproduktionen till
ett jämförelsevis begränsat antal sorter, vilka visat sig pålitliga som underlag
för framställning av förstklassig konsumtionsvara.

I en redogörelse för tillvägagångssättet vid svensk matpotatisklassificering
påpekar utredningen att kvalitetsbestämning utföres vid statens centrala
frökontrollanstalt och av den statsunderstödda organisationen Svensk
matpotatiskontroll, i det följande benämnd SMAK. Bestämningen grundar
sig på analys av ett eller flera prov ur det parti vars beskaffenhet skall undersökas.
Kvaliteten anges siffermässigt i s. k. felenheter uppdelade på kokningsfel
och »övriga fel». Utredningen framhåller att det för ett klassificeringssystems
praktiska användbarhet är av avgörande betydelse att analysspelrummen
vid kvalitetsbestämning är av måttlig storleksordning. Erfarenheten
från den inhemska verksamheten på ifrågavarande område synes
bekräfta att det därvid använda systemet på det hela taget fungerar tillr
fredsställande.

Utredningen redogör i ett efterföljande avsnitt av betänkandet för vanliga
kvalitetsfel hos svensk matpotatis och möjligheterna att motverka dessa
tel. Däri hävdas att det föreligger möjligheter att förhindra uppkomsten
av det stora flertalet kvalitetsfel, som alltför ofta förekommer på svensk
matpotatis, och att förbättra kvaliteten hos en något bristfällig råvara genom
noggrann sortering. Däremot torde det vara praktiskt taget omöjligt
eller i varje fall oekonomiskt att ur en undermålig råvara framsortera godtagbar
konsumtionsvara. En stor del av ansvaret för att den kvalitetsförbättring
som nu kräves verkligen skall komma till stånd åvilar sålunda de
svenska odlarna. Emellertid måste handeln medverka och därvidlag särskilt
de delar därav som svarar för sortering, lagring och transport. I detaljhandeln
torde i de flesta fall endast kunna förhindras att iordningställd
saluvara försämras innan den överlåtes till konsument.

Tidigare gjorda försök att reformera matpotatismarknaden redovisas även
av utredningen. Därvid anföres bl. a. att anmärkningar mot den svenska
matpotatisens beskaffenhet icke är någon ny företeelse. Potatiskvaliteten utsattes
för kritik redan under åren efter första världskriget. Bl. a. till följd
härav inledde statens centrala frökontrollanstalt i början av 1930-talet
orienterande undersökningar av potatisens kvalitetsegenskaper. Under årens
lopp har denna verksamhet utvecklats därhän att anstalten numera fått
ställning som högsta instans för kvalitetsbestämning av matpotatis.

Lantbruksstyrelsen har medverkat i strävandena att åstadkomma förbättrad
kvalitet på saluförd matpotatis, bl. a. genom att utfärda bestämmelser
om analysförfarandet vid centrala frökontrollanstalten samt vissa
regler till vägledning vid handeln med matpotatis. Som skall framgå av det

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

följande har styrelsen därjämte överinseende över den verksamhet som bedrives
av SMAK. Styrelsens åtgärder tog sin början i mitten av 1930-talet.

År 1941 utfärdade Sveriges standardiseringskommission bestämmelser
om »provisorisk svensk standard för matpotatis». I anslutning därtill utarbetades
ett system för kvalitetsmärkning (den s. k. SIS-märkningen) av dylik
potatis. Avsikten var att tillförsäkra konsumenterna en vara av i särskild
ordning angiven, hög kvalitet. Det förutsattes att dylik vara skulle komma
att betinga högre priser än icke standardiserad vara. Bestämmelserna fick
ej nämnvärd verkan. Det torde delvis ha berott på att tillräckligt effektiv
kontroll av efterlevnaden ej anordnades. En annan bidragande orsak synes
ha varit att bestämmelserna gällde under en tid, när det till följd av det
allmänna försörjningsläget var nödvändigt att i någon mån bortse från
kvaliteten. Bestämmelserna tillämpades dock i viss utsträckning, bl. a. vid
militärmyndigheters inköp av matpotatis.

I en tämligen utförlig redogörelse för organisationen SMAK och dess verksamhet
framhåller utredningen att verksamheten i fråga står under lantbruksstyrelsens
överinseende och har pågått sedan år 1953, när organisationen
bildades. Enligt sitt av den övervakande myndigheten utfärdade reglemente
har SMAK till ändamål dels att »främja produktionen och avsättningen
inom landet av fullgod matpotatis», dels att »utöva kontroll över i
handeln förd matpotatis». I reglementet föreskrives vidare bl. a. att SMAK
skall hos lantbruksstyrelsen för fastställande avge förslag till klassificeringsbestämmelser
för matpotatis, avsedd att omfattas av organisationens
kontroll.

SMAK står under ledning av en styrelse, i vilken hl. a. konsumenterna,
odlarna och handeln är företrädda. Ledamöterna utses av lantbruksstyrelsen
efter förslag av vissa i kontrollorganets reglemente angivna enskilda näringsorganisationer
och sammanslutningar samt allmänna organ. En närmare
redogörelse för styrelsen lämnas i ett efterföljande avsnitt.

Kontrollverksamheten bedrives efter 2 linjer, nämligen dels som stickprovskontroll,
dels som s. k. utvidgad kontroll. Vid stickprovskontrollen
fastställes kvaliteten på potatis, som iordningställts av förpackare, vilka
SMAK efter ansökan godkänt som deltagare i denna kontroll. Tillstånd att
deltaga däri meddelas envar som besitter erforderlig sakkunskap och som
innehar lämplig utrustning samt även i övrigt anses lämpad som deltagare.
Deltagarna äger saluföra enligt kontrollorganets regler klassificerad potatis
i förpackningar, på vilka förpackaren anbragt ett för SMAK inregistrerat
varumärke, det s. k. SMAK-märket. Förefintligheten av dylikt märke på en
förpackning innebär sålunda att förpackningens innehåll omfattas av
SMAK:s stickprovskontroll och skall vara av kvalitet motsvarande SMAK:s
fordringar. Av märkningen framgår dessutom till vilken av kontrollorganets
kvalitetsklasser som förpackningens innehåll är att hänföra. Såväl säckvara
som småförpackningar kan förses med SMAK-märket. Stickprovskontrollen
utövas antingen hos förpackaren eller ute i allmänna marknaden.

Deltagarna måste förbinda sig att följa SMAK:s bestämmelser angående

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

stickprovskontrollen samt att underkasta sig beivrande vid överträdelse därav.
Överträdelse kan avtalsenligt föranleda varning, avstängning för viss
tid från deltagande i kontrollen eller uteslutning från densamma. SMAK
äger rätt att offentliggöra namnet på förpackare som blivit avstängd eller
utesluten från kontrollen liksom, i det förra fallet, avstängningens varaktighet.
Vid försummelse riskerar förpackaren härjämte att SMAK begagnar
en avtalsenlig rätt att av honom uttaga vite. Deltagarna har att erlägga
inträdes- och årsavgifter samt särskilt fastställda kontrollavgifter. De sistnämnda
uttages i form av betalning för det märkningsmaterial — märksedlar
försedda med SMAK-märket, o. dyl. ■— som kontrollorganet tillhandahåller.

Av det sagda torde framgå att stickprovskontrollen har till ändamål att
på grundval av frivillig anslutning stimulera till ökad framställning och försäljning
av matpotatis av särskilt angiven, garanterad kvalitet. Något annorlunda
förhåller det sig med den utvidgade kontrollen. Denna anlitas
främst i samband med leveranser till storförbrukare. Märkning sker i detta
fall med ett annat för SMAK inregistrerat varumärke, det s. k. U-märket.
Även annan potatis än sådan som motsvarar SMAK:s av lantbruksstyrelsen
fastställda kvalitetsfordringar kan göras till föremål för utvidgad kontroll.

Av SMAK fattade beslut kan överklagas hos lantbruksstyrelsen.

SMAK:s för fältarbetet anlitade besiktningsmän utgöres företrädesvis av
tjänstemän vid hushållningssällskapen, huvudsakligen sällskapens jordbruksinstruktörer.
Det åligger besiktningsmännen att ur potatispartier som
skall kontrolleras taga prover som de själva analyserar. I tveksamma fall
skall härjämte prover insändas till statens centrala frökontrollanstalt för
analysering. För ernående av enhetlighet i analysarbetet skall besiktningsmännen
även eljest emellanåt insända prover för analys vid frökontrollanstalten.
I viss utsträckning anlitar SMAK också i andra sammanhang anstaltens
laboratorium för kvalitetsbestämning.

Det system för kvalitetsbestämning som SMAK tillämpar medger indelning
på flera kvalitetsklasser. SMAK:s klassificeringsregler har hittills omfattat
endast 2 klasser, nämligen extra prima och prima. Sedan hösten 1957
tillätes förekomst i dessa båda klasser av högst 3 resp. 6 kokningsfel och
högst 5 resp. 10 »övriga fel». Endast vissa sorter får klassificeras enligt
SMAK:s regler, närmare bestämt de som enligt Sveriges potatisodlares riksförbunds
»Svensk sortlista» är att hänföra till matpotatis (höst- och vinterpotatis).

I den jämsides med SMAK:s båda klasser förekommande kvalitetsklassen
ordinär, för vilken Sveriges lantbruksförbund fastställer fordringarna, tilllåtes
högst 9 kokningsfel och högst 18 »övriga fel» sammanlagt dock högst
23 felenheter. Någon motsvarighet till sistnämnda »summa felenheter» förekommer
ej enligt SMAK:s regler. Alla »allmänt erkända matpotatissorter»
av höst- och vinterpotatis kan godtagas som ordinärvara.

Utredningen slår för sin del fast att SMAK:s verksamhet, trots att flera
av de större förpackarna meddelats rätt att deltaga i stickprovskontrollen,
ej har fått den betydelse för detaljhandeln med matpotatis som man ur -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

sprungligen lär ha räknat med. På andra delar av sitt arbetsfält har SMAKorganisationen
däremot blivit framgångsrikare.

Efter en kortfattad redogörelse för utländska kvalitetsbestämmelser m. m.
rörande saluförd matpotatis, vari konstateras att statliga eller andra ingripanden
på matpotatismarknaden är långtifrån sällsynta i andra länder,
framlägger utredningen vissa sammanfattande synpunkter på de svenska
marknadsförhållandena. Förutom på allmänna iakttagelser grundas framställningen
härvid på resultat från SMAK:s marknadsundersökningar, som
pågått under en följd av år och som har företagits på olika orter och vid
olika tider under säsongen. Undersökningarna har förutom kvaliteten omfattat
prisbildningen vid minutförsäljning, varvid bl. a. relationen mellan
pris och kvalitet ägnats intresse. Även resultat från pris- och marginalundersökningar,
som utförts av statens pris- och kartellnämnd, har beaktats.

Enligt utredningen ger de verkställda undersökningarna visserligen vid
handen att under de båda senaste säsongerna har saluförts större mängder
fullgod potatis än under säsongerna närmast dessförinnan. De synes emellertid
å andra sidan bekräfta det allmänna intrycket att tillgången på fullgod
matpotatis alltjämt är otillfredsställande och att anmärkningsvärt stora
mängder potatis av mindre god eller rent underhaltig beskaffenhet kommer
ut i marknaden. De visar även att för den sämre varan ofta kan uttagas
i det närmaste samma priser som för den bättre, i vissa fall t. o. m.
lika höga eller högre. Det har vidare kunnat konstateras att intresset för
vederhäftig kvalitetsmärkning av konsumentförpackningar är ringa och icke
blott gäller begagnandet av SMAK-märket utan äger praktiskt taget allmän
giltighet. Endast undantagsvis anges sålunda i detaljhandeln matpotatisens
kvalitet på tillförlitligt och samtidigt för konsumenterna begripligt
sätt. Desto vanligare är det att mer eller mindre vilseledande beteckningar
utnyttjas.

Utredningen drar av de gjorda iakttagelserna den slutsatsen att det finnes
säljare som under nu rådande, fria marknadsförhållanden arbetar med konsumentvara
av mindre god beskaffenhet även under år, när det på hemmamarknaden
eller genom import borde vara möjligt att anskaffa fullgod matpotatis.
Förklaringen härtill anses vara den att den sämre och i framställning
mindre kostnadskrävande varan — så länge kvaliteten ej anges i detaljhandeln
och dylik potatis i följd därav kan avsättas till förhållandevis
höga priser — ger ett ekonomiskt utbyte som är jämställt med eller rent av
överträffar utbytet vid försäljning av bättre vara, för vilken produktionskostnaderna
är högre. Vi skulle m. a. o. befinna oss i ett läge, där det saknas
ekonomiska förutsättningar för att den fullgoda potatisen skall kunna
vinna mer allmän utbredning på bekostnad av den sämre varan, och där
denna vara •—- även rent underhaltig sådan — finner köpare.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

Av utredningen övervägda åtgärder för kvalitetsförbättring

Matpotatisutredningen konstaterar att de försök som hittills förekommit
att på frivillighetens väg åvägabringa en allmän och tillräcklig marknadstillförsel
av inhemsk matpotatis av tillfredsställande kvalitet och en för
framställning av förstklassig vara gynnsam differentierad prisbildning icke
har lämnat sadant resultat att det skulle vara försvarligt att längre enbart
lita till möjligheten att på denna väg åstadkomma nöjaktiga förhållanden
i berörda hänseenden.

En allmän, bestående och väsentlig höjning av kvaliteten hos den inom
landet saluförda matpotatisen förutsätter enligt utredningen en förändring
i själva marknadsbilden innebärande på en gång en rimlig förstärkning av
konsumenternas ställning och etablerande av en fast grundval för en efter
kvalitet differentierad prisbildning. Utredningen anser att konsumenternas
behov av ökat skydd i första hand påkallar ett undanförande från marknaden
av sådan potatis som icke håller en för konsumtionsvara godtagbar
kvalitet. En dylik marknadssanering, menar utredningen, kan tänkas uppnådd
genom en under statlig medverkan genomförd marknadsreglering, varigenom
den underhaltiga varan utestänges från marknaden. Förutsättningar
måste emellertid också skapas för en fortlöpande ökning av marknadstillförseln
av matpotatis av högre kvalitet. Även i detta avseende anses att
statligt ingripande i en eller annan form bör ifrågakomma.

Enligt utredningen torde, vilken väg som än väljes till tryggande av erforderlig
tillgång på bättre matpotatis, böra beaktas att en import eller redan
möjlighet till import av potatis kan stimulera till ökad framställning
och försäljning av fullgod inhemsk konsumtionsvara. Vidare synes det utredningen
ofrånkomligt att, oavsett vad slags kvalitetsfrämjande åtgärder
som i övrigt vidtages, söka åvägabringa en viss kvalitetsstandardisering. En
enhetlig kvalitetsgradering skulle nämligen väsentligt stärka konsumentens
förutsättningar att i handeln hävda sina kvalitetskrav. En allmänt genomförd
enhetlig kvalitetsgradering utgör också den nödvändiga förutsättningen
för uppkomsten av en efter kvalitet differentierad prisbildning av beskaffenhet
att kunna verksamt stimulera till ökad framställning av förstklassig
vara.

Intensifierad och vederhäftig upplysning bör enligt utredningen ingå som
komplement i strävandena att förbättra matpotatiskvaliteten. Upplysningen
bör i första hand taga sikte på att stärka konsumenternas kvalitetsmedvetande
och grundlägga en fast efterfrågan så inriktad att den skänker erforderligt
stöd åt en ansvarsmedveten produktion av förstklassig vara. Vidare
bör den även i fortsättningen inriktas på betingelserna inom odlings- och
handelsleden för framställning av bättre potatis.

Härefter övergår utredningen till närmare behandling av olika metoder
som ansetts kunna ifrågakomma som medel att nå de uppställda målen. Där -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

vid konstateras till en början att importens omfattning i första band bestämmes
av den statliga jordbruksregleringens utformning. I lägen när import
medges blir den dock, förutom av prisförhållandena och tillgången på
svensk resp. utländsk potatis, i hög grad beroende av om den inhemska varan
är konkurrenskraftig med avseende på kvaliteten. Ehuru import av högklassig
matpotatis av allt att döma stimulerar intresset för framställning och
försäljning av fullgod svensk vara, torde enligt utredningen enbart ett frisläppande
av importen knappast undanröja förutsättningarna för handel
med matpotatis av icke godtagbar kvalitet. Med hänsyn härtill och enär huvuddelen
av marknadsbehovet förutsättes även framgent skola täckas med
inhemsk potatis, har utredningen icke velat rekommendera en fri import
som centralt medel att sanera potatismarknaden. Den förordar dock att importen
av matpotatis icke försvåras mer än som bedömes vara nödvändigt
för att trygga avsättningen och en skälig prissättning för fullgod svensk
potatis.

Härefter beröres frågan huruvida en auktorisation av partihandeln kunde
tänkas få kvalitetsfrämjande effekt. Utredningen påpekar i detta sammanhang
att det vid flera tillfällen och från olika håll har gjorts gällande att
statlig auktorisation skulle väsentligt underlätta för den reguljära partihandeln
att genomföra en rationellt ordnad och kvalitetsfrämjande uppläggning
av dess verksamhet. Utredningen antager att förespråkarna för ett
auktorisationsförfarande utgår ifrån, att auktorisationen skulle begränsas
till vederhäftiga och ansvarskännande företag med nöjaktig varukännedom
och att dessa företag under skyddet av auktorisationen borde få möjlighet
att bedriva sin verksamhet på ett sätt, som skulle skapa förutsättningar
för en allmän höjning av den saluförda matpotatisens kvalitet.

Utredningen finner visserligen icke uteslutet att ett auktorisationsförfarande
kunde leda till bättre ordning och reda i handeln än f. n. Det skulle
därigenom bli till visst gagn för såväl konsumenterna som producenterna.
Å andra sidan innebure ett auktorisationsförfarande bl. a. ett principiellt
avsteg från näringsfriheten. Dessutom anser utredningen det ej
uteslutet att fråga skulle kunna uppkomma om ekonomisk ersättning från
staten till nuvarande partihandlare, som icke auktoriserades. Av dessa och
andra i betänkandet redovisade skäl har utredningen icke velat förorda
auktorisationsmetoden som medel att förbättra matpotatisens kvalitet.

I stället förordas en begränsad författningsreglering dels innefattande förbud
mot saluförande av matpotatis av underhaltig beskaffenhet, dels med
direkt ändamål att skapa förutsättningar för ökad marknadstillförsel av
förstklassig vara, närmare bestämt någon form av marknadsskydd för dy*
lik vara.

En författningsreglering sådan som den här skisserade kan uppenbarligen
icke genomföras utan att man samtidigt sörjer för en betryggande kontroll
av bestämmelsernas efterlevnad, påpekar utredningen. I detta hänseende
har man att överväga, huruvida sådan kontroll kan anförtros redan existerande
organ eller om en för ändamålet särskilt organiserad kontroll måste

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

etableras. Med sistnämnda fråga sammanhänger i viss mån spörsmålet om
en reglering av här antytt slag bör inarbetas i gällande livsmedelslagstiftning
eller nedläggas i särskild författning.

Det kan, anser utredningen, i förstone synas ligga nära till hands, att
en reglering åsyftande att bereda allmänheten trygghet för en godtagbar
beskaffenhet av en livsmedelsvara upptoges i 1951 års livsmedelsstadga och
att kontrollen därvid anförtroddes de organ som enligt stadgan redan har
att öva tillsyn över bl. a. beskaffenheten av saluförda livsmedel. En sådan
lösning finner utredningen likväl av flera skäl mindre lämplig. Det viktigaste
av dessa skäl är just kontrollens handhavande. Kontrollen enligt livsmedelsstadgan
utövas lokalt av hälsovårdsnämnderna under överinseende
av länsstyrelserna. I högsta instans ankommer tillsynen över stadgans efterlevnad
på medicinal- och veterinärstyrelserna samt ■— i visst fall — statens
jordbruksnämnd. Statens institut för folkhälsan utgör centralt undersökningsorgan
för livsmedelskontrollen. Intet av dessa organ förfogar över
den speciella sakkunskap som erfordras vid kvalitetsbedömning av matpotatis.
Därest bestämmelser om den ifrågasatta regleringen upptoges i livsmedelsstadgan,
skulle det fördenskull bli nödvändigt att antingen komplettera
berörda organ med sådan sakkunskap eller att inom stadgans ram
inrätta en särskild kontrollapparat enbart för matpotatis. Det förstnämnda
alternativet förutsättes icke vara vare sig praktiskt eller ekonomiskt genomförbart.
Enligt det senare alternativet isoleras regleringen i själva verket
från den allmänna livsmedelskontrollen. I betraktande härav och med hänsyn
tillika till den särskilda karaktären av den reglering, varom här är
fråga, samt dess delvis vid sidan om den allmänna målsättningen för livsmedelsstadgan
liggande syfte har utredningen ansett sig böra lämna ur
räkningen tanken på en lösning inom stadgans ram. Det har ej heller bedömts
vara möjligt att genomföra regleringen i anslutning till annan redan
gällande författning.

Av här anförda orsaker har utredningen funnit sig böra förorda att erforderliga
bestämmelser upptages i en från den allmänna livsmedelslagstiftningen
fristående författning. Utredningen framhåller, att en av de
fördelar som härmed erbjudes är att regleringen i organisatoriskt hänseende
till stor del kan byggas på redan förefintliga organ med högt kvalificerad
sakkunskap och väl utvecklade tekniska resurser för kontroll och bedömning
av matpotatis, nämligen statens centrala frökontrollanstalt och
den statsunderstödda SMAK-organisationen, vilka båda står under lantbruksstyrelsens
överinseende. Vidare erhålles bättre möjligheter till en fortlöpande
anpassning av regleringen till de växlande marknadsförhållandena
än som eljest skulle stå till buds.

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

11

Utredningens förslag och rekommendationer, m. m.

Som nämnts anser matpotatisutredningen att med en författningsreglering
på förevarande område bör fullföljas det dubbla syftet att dels utestänga
den underhaltiga varan från marknaden, dels bereda marknadsskydd
åt den förstklassiga varan.

Eftersom behovet av en reglering av här angiven art hänför sig till den
råa vara som konsumenten köper för egen tillredning, anses regleringen
böra gälla endast sådan potatis som är avsedd att komma till användning
såsom livsmedel utan föregående fabriksmässig eller därmed jämförlig
beredning.

Utestängandet av underhaltig vara från matpotatismarknaden bör enligt
utredningen ske genom att -— efter förebild i livsmedelsstadgan ■—• förbud
stadgas mot yrkesmässigt saluförande av sådan vara såsom malpotatis.
Det påpekas att den därvid erforderliga avgränsningen mellan matpotatis
och annan potatis nödvändigt måste göras under samtidigt hänsynstagande
till konsumenternas rimliga krav och möjligheterna att frambringa erforderliga
kvantiteter potatis av föreskriven kvalitet. Även möjligheterna att
anordna tillräckligt effektiv kontroll av föreskrifternas efterlevnad måste
beaktas i sammanhanget, framhålles det.

Förslaget innebär, att i en central bestämmelse anges de allmänna fordringar
som finnes böra under alla förhållanden ställas på saluförd matpotatis
och att inom den ram som därigenom uppdrages närmare preciserade
klassificeringsnormer utfärdas i form av särskilda tillämpningsföreskrifter.

Utredningen framhåller att de kvalitetsföreskrifter, varom här är fråga,
givetvis icke hänför sig enbart eller i första hand till näringsfysiologiska
och i trängre mening hygieniska krav på beskaffenheten av potatis såsom
livsmedel. Härom gäller redan de allmänna bestämmelserna i livsmedelsstadgan.
Vad som avses är fastmera kvalitetsfordringarna på en från allmän
synpunkt godtagbar saluvara. En allmän föreskrift innebärande bl. a.
att saluförd matpotatis ej får vara i särskilt angivna avseenden så bristfällig
att potatisens värde såsom livsmedel måste anses avsevärt nedsatt
skulle enligt utredningen sannolikt bilda en tillräckligt fast grundval för
utformningen av de tillämpningsbestämmelser beträffande kvaliteten som
skulle erfordras vid regleringens praktiska tillämpning. Tillämpningsbestämmelserna
föreslås skola bl. a. innefatta tydligt angivande av högsta tilllåtna
antal felenheter och principerna för beräkningen av sådana enheter
samt vissa krav på sorten. De sistnämnda förutsättes skola anges i en särskild
sortförteckning. Utredningen anser att lantbruksstyrelsen såsom den
på området högsta sakkunniga instansen bör anförtros att utfärda tillämpningsföreskrifterna.

Potatis som icke fyller de föreskrivna fordringarna skall över huvud taget
icke få saluföras såsom matpotatis. Enligt utredningen bör detta i prin -

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

cip gälla all handel med matpotatis, således icke blott vid överlåtelse till
konsument utan även vid överlåtelse från odlare till handelsled och mellan
handelsled samt oavsett om överlåtelsen sker i parti eller annorledes. Endast
genom kvalitetsföreskrifternas tillämpning också i produktions- och
de tidigare distributionsleden anses nämligen betryggande säkerhet vinnas
för att underhaltig vara icke når fram till konsumenterna. Härpå vilar också
möjligheten att anordna tillräckligt effektiv kontroll. Kontrollen måste
nämligen av praktiska skäl i främsta rummet anknytas till sorterings-, förpacknings-
och de tidigare distributionsleden. I sammanhanget framhålles,
att en begränsning av kvalitetsbestämmelsernas tillämplighet så att de komme
att avse endast salubjudande till konsument skulle kunna medföra att
detaljhandeln i stor utsträckning ställdes skyddslös mellan sina leverantörer
och kunder.

En del av de brister i kvalitetshänseende som under sista delen av försäljningssäsongen
framträder på föregående höst skördad, mogen potatis
är av sådan natur att potatisens kvalitet till följd därav ej kan bedömas efter
samma normer som tidigare under säsongen. För att komma till rätta
med ifrågavarande företeelse föreslår utredningen efter visst övervägande
att tillämpningen av bestämmelserna om en lägsta kvalitet skall suspenderas
under perioden från den 15 juni till den 1 oktober. Utredningen erinrar om
att vid denna tid på året potatisen av fjolårets skörd har att konkurrera
med färskpotatis av det nya årets skörd.

De föreslagna kvalitetsbestämmelserna, som ju avser att säkerställa saluförande
av en bl. a. genom omsorgsfull sortering frambragt konsumentvara
av godtagbar kvalitet, kan givetvis icke tillämpas redan på den till
sorteringen ingående råvaran. Undantag måste således stadgas beträffande
sorteringsråvaran. Utredningen konstaterar att det givetvis skulle vara
enklast om i författningen kunde införas generellt undantag för överlåtelse
av sorteringsråvara. Det bar dock ansetts nödvändigt att begränsa undantaget
på så sätt att inskränkningen däri visserligen ej blir till hinder för
överlåtelse av sorteringsråvara enligt hävdvunna former men att densamma
å andra sidan bildar viss garanti för att undantaget ej skall missbrukas för
kringgående av kvalitetsbestämmelserna. Utredningen har funnit att dessa
syften bäst kan uppnås genom att undantaget inskränkes till att gälla endast
överlåtelse av kvantiteter överstigande 1 000 kg.

Färskpotatis är visserligen i och för sig att hänföra till matpotatis i bär
angiven mening. Den är likväl av speciell karaktär och kan i kvalitetshänseende
icke bedömas efter samma normer som vanlig matpotatis. Klagomål
av den natur som brukar anföras mot kvaliteten på annan matpotatis förekommer
sällan beträffande färskpotatis. I handeln och även i tulltaxan räknas
färskpotatisen såsom ett särskilt varuslag. Utredningen har icke funnit
anledning att i förevarande sammanhang ingå på behovet att underkasta
färskpotatisen annan kontroll än som enligt livsmedelsstadgan äger
rum beträffande livsmedel i allmänhet utan förutsätter att den skall undantagas
från kvalitetsbestämmelsernas tillämpning. Det bör enligt utred -

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

13

ningen ankomma på lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter, vari anges
vad som skall förstås med färskpotatis.

Utredningen hävdar att det för genomförande av effektiv tillsyn över
kvalitetsföreskrifternas efterlevnad och fastställande i enskilda fall av ansvaret
för varans kvalitet torde erfordras att vid saluförande av matpotatis
i färdigställd förpackning på denna städse anges förpackarens namn och
hemort ävensom förpackningstid. Har förpackningen färdigställts utom riket
skall uppgift meddelas jämväl beträffande importörens namn och hemort.
Förpackningstiden förutsättes skola få anges med kodbeteckning. Vidare
anses förpackningen böra märkas med uppgift om potatisens sort. Utredningen
framhåller att vid sidan härav skall givetvis märkningsreglerna i livsmedelsstadgan
iakttagas i tillämpliga delar.

Tillsynen föreslås skola ankomma på lantbruksstyrelsen. Det är emellertid
givet att styrelsen icke kan direkt utöva den erforderliga kontrollen
ute på marknaden. Utredningen förutsätter att styrelsen för att lösa uppgiften
skall anlita den sakkunniga personal och de resurser i övrigt, varöver
statens centrala frökontrollanstalt och SMAK redan nu förfogar. Därest
genom avtal med SMAK dess resurser kan utnyttjas för analys av prov
som tas för kontroll av de allmänna kvalitetsbestämmelsernas efterlevnad,
torde icke för analysverksamhetens vidkommande några nya institutioner
behöva tillskapas eller eljest några mera betydande organisatoriska åtgärder
vara påkallade, framhåller utredningen. Denna har under hand från
styrelsen för SMAK inhämtat att från organisationens sida hinder icke möter
mot ett dylikt arrangemang. Med den fastare anknytning av SMAK till
det allmännas verksamhet på området som utredningen i ett senare sammanhang
föreslår har en sådan anordning tett sig välmotiverad också ur
andra synpunkter än rent organisatoriska.

Enligt förslaget torde såsom tillsyningsmän i stor utsträckning kunna
anlitas tjänstemän vid hushållningssällskapen. Bland dessa är redan nu
många utbildade för verksamhet av nyss angivet slag. Utredningen räknar
med att kontrollverksamheten skall kunna i huvudsak handhas såsom ett
särskilt uppdrag vid sidan av vederbörande befattningshavares ordinarie
tjänst hos sällskapen. Tillsyningsmännen förutsättes skola förordnas av
lantbruksstyrelsen och i sin verksamhet vara direkt underställda styrelsen.
Utredningen anser att uppdraget med hänsyn till dess karaktär måste vara
förenat med tjänsteansvar. Hushållningssällskapens förbund säges ha under
hand förklarat sig berett att medverka till eu lösning av frågan om rekrytering
av tillsyningsmän enligt här skisserade riktlinjer. Ersättning för
tillsyningsmännens medverkan vid övervakningen föreslås skola utgå enligt
regler, om vilka överenskommelse träffas mellan lantbruksstyrelsen
och hushållningssällskapen. Utredningen anser sig ej ha anledning att gå
närmare in på sistnämnda spörsmål.

Åsidosättande av kvalitetsbestämmelserna — d. v. s. i allmänhet saluförande
av underhaltig vara — och överträdelse av märkningsföreskrifterna föreslås
skola medföra straff i form av dagsböter. Vidare föreslås att envar

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

som fälles till ansvar för överträdelse av kvalitetsbestämmelserna skall vara
skyldig att återgälda från det allmänna uppburen ersättning för prov, som
ligger till grund för sakfällandet, ävensom att ersätta kostnaden för undersökning
av provet.

Med hänsyn till att bedömningen av bevisvärdet av prov och analysresultat
mången gång kan vara förenat med svårigheter anser utredningen att
åtalsrätten, såvitt avser åsidosättande av kvalitetsföreskrifterna, bör göras
beroende av framställning eller medgivande från den högsta sakkunniga
instansen, d. v. s. lantbruksstyrelsen.

Vad beträffar marknadsskyddet åt högklassig matpotatis anför utredningen
bl. a. att de förordade bestämmelserna för åstadkommande av ökad
tillgång på dylik matpotatis har till syfte att stödja den förstklassiga varan
i konkurrensen med vara av mera ordinär beskaffenhet. Utredningen fäster
uppmärksamheten på att författningsstadgat marknadsskydd i sådant syfte
redan finnes anordnat beträffande vissa slags livsmedel, bl. a. mejeriprodukter
och ägg. I fråga om inhemskt smör gäller sålunda enligt 45 § livsmedelsstadgan
att saluhållande får ske under benämning som anger eller antyder
att varan är av särskilt god beskaffenhet endast om smöret är s. k.
runmärkt mejerismör, vilket är benämningen på den högsta av 3 föreskrivna
kvalitetsklasser. Bestämmelser om villkor för begagnande av runmärket
meddelas av statens jordbruksnämnd och innefattar bl. a. föreskrift
om särskild kvalitetskontroll. Denna kontroll handhas av Svenska
kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg enligt av statens jordbruksnämnd
fastställt reglemente.

Vad sålunda gäller beträffande smör synes utredningen kunna tjäna såsom
förebild vid utformningen av marknadsskyddet för den förstklassiga
potatisen. En motsvarighet till kontrollanstalten föreligger redan i det statsunderstödda
kontrollorganet SMAK, vars reglemente, som redan nämnts,
fastställts av lantbruksstyrelsen. Utredningen erinrar om att SMAK står
under överinseende av lantbruksstyrelsen, som dessutom tillsätter ledamöterna
i kontrollorganets styrelse, samt att för den gren av SMAK:s kontrollverksamhet
som kallas stickprovskontrollen finnes inregistrerat ett varumärke
(SMAIv-märket), vilket torde kunna anses jämställbart med runmärket.
För SMAK-märkets användning gäller sålunda regler liknande dem
som meddelats beträffande runmärket. De innebär bl. a. att märket må begagnas
endast för potatis som är underkastad SMAK:s stickprovskontroll
och som fyller vissa av lantbruksstyrelsen fastställda förhållandevis stränga
krav i kvalitetshänseende. Vidare erinras om att denna kontroll står öppen
för envar som besitter erforderlig sakkunskap och som innehar lämplig
utrustning samt även i övrigt befinnes vara lämplig att deltaga i densamma.
Deltagarna måste förbinda sig att noga iakttaga alla om kontrollen utfärdade
bestämmelser.

På liknande sätt som skett i fråga om smör synes det utredningen kunna
stadgas, att matpotatis må saluhållas under benämning som anger eller
antyder att varan är av särskilt god beskaffenhet, endast om rätt föreligger

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

15

att för potatisen använda SMAK-märket enligt därom av lantbruksstyrelsen
meddelade föreskrifter. Åsidosättande av den i författningen intagna
grundläggande regeln föreslås skola beläggas med straff i form av dagsböter.

Lantbruksstyrelsen förutsättes liksom f. n. skola äga det omedelbara överinseendet
över SMAIv:s verksamhet. Vidare skall kontrollorganets beslut,
såsom hittills, kunna överklagas hos lantbruksstyrelsen. överklagande tänker
sig utredningen kunna ifrågakomma särskilt vid fall av vägran av tillträde
till kontrollen eller uteslutning. Lantbruksstyrelsens övervakande
verksamhet anses emellertid icke böra stanna vid prövning av överklagande
beslut utan bör därjämte innebära kontinuerlig uppsikt över kontrollens
handhavande. Angeläget är bl. a. att styrelsen därvid med uppmärksamhet
följer och vid behov genast ingriper mot sådana förhållanden i samband
med kontrollen som skulle kunna leda till konkurrensbegränsning i någon
form eller eljest innebära ensidigt tillgodoseende av visst gruppintresse.

Som torde framgå av det föregående avses att på lantbruksstyrelsen skall
ankomma att fastställa fordringarna för de i allmänna handeln saluförda
kvalitetsklasserna. Utredningen lämnar dock vissa rekommendationer beträffande
dessa fordringar. Inledningsvis erinras därvid om att f. n. här i
landet förekommer 3 preciserade matpotatiskvaliteter, nämligen SMAKextra
prima och -prima samt Lantbruksförbundets ordinär, för vilka fordringarna
hänför sig till förekomsten av kokningsfel och »övriga fel» samt
till sorten. Vidare erinras om att föreskrifterna beträffande de båda högre
klasserna, extra prima och prima, f. n. fastställes av lantbruksstyrelsen på
förslag av SMAK, under det att Sveriges lantbruksförbund utfärdar föreskrifterna
beträffande klass ordinär.

I betraktande av det förhandenvarande kvalitetsläget anser utredningen
att mycket säkerligen skulle vara vunnet redan om klart undermålig potatis
kunde undanskaffas från marknaden. A andra sidan framhålles att det med
hänsyn till möjligheterna att täcka marknadsbehovet sannolikt vore vanskligt
att åtminstone i ett första skede ställa minimifordringarna högre än
de krav som nu gäller i fråga om klass ordinär. Syftet med den sortförteckning
som lantbruksstyrelsen förutsättes skola utfärda synes närmast vara
att från matpotatismarknaden successivt utesluta sorter som uppenbart
ej lämpar sig för konsumtion.

Fordringarna redan på den lägre av SMAK:s kvalitetsklasser beräknas bli
betydligt strängare än de allmänna kvalitetskraven. De får emellertid, framhåller
utredningen, å andra sidan ej ställas så högt alt de blir till hinder för
önskvärt deltagande i kontrollen. Det är nämligen av stor vikt att sådana
kvantiteter SMAK-märkt potatis kommer ut i marknaden att konsumenterna
mera allmänt får beröring därmed. I fråga om SMAK:s högre kvalitetsklass,
vilken förutsättes bli tämligen exklusiv, torde enligt utredningen kvalitetskraven
kunna fixeras utan samma grad av hänsyn till tillförseln. Såvitt utredningen
kunnat finna motsvarar SMAK:s nu gällande kvaliletsbestämmelser
på det hela taget väl här angivna fordringar. Utredningen förordar

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

därför att SMAKrs bestämmelser åtminstone till en början infogas i det nya
marknadsregleringssystemet utan större ändringar.

I begynnelseskedet skulle enligt vad sålunda anförts fordringarna på de i
allmänna handeln saluförda kvalitetsklasserna bli följande.

Antal
koknings-fel, högst

Antal
övriga fel,
högst

Summa

felenheter,

högst

Högsta klassen (SMAK-extra prima)..................

3

5

—

Mellanklassen (SMAK-prima) ...................

6

10

—

Lägsta klassen (matpotatis av minimikvalitet)........

9

18

23

Utredningen förutsätter att, liksom f. n., endast sorter upptagna i Svensk
sortlista såsom höst- och vinterpotatis kommer att godtagas för klassificering
enligt SMAK:s regler. Vidare förutsättes att kvalitetsfordringarna, efter
hand som förhållandena det medger, skall kunna skärpas. Skärpningen anses
böra ske successivt och under hänsynstagande till regleringens ändamål.

Fordringarna på de högre kvalitetsklasserna torde enligt utredningen
ej böra sänkas i lägen när det tillfälligt är svårt att tillgodose marknadsbehovet
av sådan vara. Det blir nämligen av stor vikt att konsumenterna
får förtroende för den SMAK-märkta potatisens kvalitet. Däremot måste
man kanske räkna med att av försörjningsskäl kraven på den lägsta klassen
i undantagsfall skall kunna sänkas.

Utredningen förutsätter i fråga om den allmänna kvalitetskontrollen att
tillsynsverksamheten huvudsakligen skall bygga på stickprovskontroll
med viss koncentration till partihandels- och förpackningsleden men framhåller
samtidigt att betydelsen av kontroll i detaljhandeln fördenskull ej får förbises.
För att skapa garanti för att prover, som kan komma att föranleda beivrande,
blir allsidigt bedömda bör enligt utredningens mening i allmänhet
uttagas 2 prover, varav det ena i förseglat skick kvarlämnas i innehavarens
vård och det andra medtages av provtagaren för analys. Förekommer vid analysen
icke anledning till anmärkning mot kvaliteten skall den, hos vilken
provtagningen skett, äga förfoga över det kvarlämnade provet. I motsatt fall
skall på begäran också sistnämnda prov tillhandahållas för analys. Utredningen
räknar med att i fall där dubbelprov tages analys av det första provet
i stor utsträckning kommer att verkställas av tillsyningsmännen eller, enligt
avtal, vid SMAK:s laboratorier. Analys av det andra provet, där sådan
påkallas, anses böra ske hos statens centrala frökontrollanstalt.

Vissa allmänna bestämmelser rörande kvalitetsundersökningarna bör enligt
förslaget ingå i den grundläggande författningen. Samtidigt skall lantbruksstyrelsen
anförtros uppdraget att i form av anvisningar meddela närmare
föreskrifter angående förfarandet vid provtagning och analys. Utredningen
anser att styrelsen med sin mångåriga erfarenhet från matpotatiskontrollens
område och från annan snarlik kontrollverksamhet utan större

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

17

svårighet bör kunna dra upp riktlinjerna för provtagnings- och analysarbetet
på sätt, som möjliggör ett tillgodoseende av de krav på analysresultatens
tillförlitlighet, som kan komma att ställas vid judiciell prövning i mål
om ansvar för överträdelse, som här avses.

Vad därefter angår organisationsfrågorna framhåller utredningen bl. a.
att den föreslagna regleringen icke påkallar några mera betydande nydaningar
i organisatoriskt avseende. Lantbruksstyrelsens föreslagna befattning
med författningsfrågor och andra ärenden som föranledes av regleringen
nödvändiggör icke några föreskrifter utöver dem som redan finnes
meddelade i styrelsens instruktion beträffande handläggning och avgörande
av ärenden i allmänhet.

Med regleringen sammanhängande ärenden torde, enligt utredningens
uppfattning, inom lantbruksstyrelsen komma att beredas å lantbruksbyrån,
där f. ö. även den omedelbara ledningen av tillsynsverksamheten förutsättes
skola utövas. Beslutanderätten i frågor, som berör den löpande tillsynen,
anser utredningen kunna delegeras till vederbörande byråchef. För
att lantbruksstyrelsen skall bli i tillfälle att med erforderlig uppmärksamhet
följa utvecklingen på marknaden och på ändamålsenligt sätt lämpa tillsynsverksamheten
därefter, anses det vidare vara nödvändigt att rapporter
om tagna prover och om utfallet av verkställda undersökningar regelmässigt
insändes till styrelsen från besiktningsmän och laboratorier. Dessa rapporter
bör registreras hos styrelsen. Styrelsen bör även föra register över
utdömda straff för överträdelser av kvalitets- och märkningsbestämmelserna.
De nya uppgifterna har beräknats påkalla inrättande av ytterligare
1 amanuens- och 1 biträdestjänst å lantbruksbyrån.

Den delvis nya ställning SMAK föreslås skola äga anses nödvändiggöra
vissa jämkningar i kontrollorganets nuvarande organisation. Bl. a. förordas
en justering beträffande sammansättningen av SMAK:s styrelse. Enligt
gällande reglemente består SMAK:s styrelse av 12 ledamöter och lika
många suppleanter, vilka utses av lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsen
utser vidare en av ledamöterna att vara ordförande. Styrelsen väljer inom
sig vice ordförande.

Av följande tablå framgår SMAK-styrelsens nuvarande och av utredningen
planerade framtida sammansättning.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr J.J

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

Nuvarande Planerat
antal antal

Ändring

Ordförande............................................

Övriga ledamöter, utsedda efter förslag av nedan angivna
organisationer, etc.:

Sveriges lantbruksförbund ................

Riksförbundet Landsbygdens folk.........

!}

1

— 1

Sveriges potatisodlares riksförbund .........

2

2

IGA-förbundet...................

1

i

Kooperativa förbundet...............

1

i

Sveriges grossistförbund ...............

—

i

+ 1

Sveriges köpmannaförbund...................

1

i

Svenska lantmännens riksförbund.......

1

i

Husmodersorganisationer................

1*

2*

+ 1

Allmänna upphandlingsorgan.............

—

l4

+ 1

Statens centrala frökontrollanstalt............

1

1

Hushållningssällskapens förbund .............

2

1

— 1

Samarbetskommittén för potatisförsöksverksam-heten ....................

_

1

+ 1

Summa »Övriga ledamöter» 12

14

+ 2

Utredningen utgår ifrån att lantbrulcsstyrelsen liksom hittills skall utse
ordförande och övriga ledamöter i SMAKrs styrelse. Vad beträffar valet av
ordförande avses, som tablån utvisar, att lantbruksstyrelsen skall äga frihet
att gå utanför kretsen av de ledamöter som utsetts på förslag av olika
intressentorganisationer o. dyl. Vice ordförande skall enligt förslaget alltjämt
kunna utses av SMAK:s styrelse inom sig. Utredningen förutser att, om
en av styrelsens ledamöter utses till ordförande, vice ordföranden väljes ur
annan intressentgrupp än den ordföranden tillhör. För samtliga ledamöter
anses suppleanter böra utses i samma ordning som vid tillsättning av ledamöterna.

Kostnaderna för den särskilda kontrollen av SMAK-märkt eller för SMAKmärkning
avsedd malpotatis förutsättes liksom f. n. skola täckas med avgiftsmedel
som inflyter från deltagarna i kontrollen.

Den allmänna kvalitetskontrollen beräknas komma att omfatta dels fullständig
eller partiell analys av 20-kilogramsprover, dels undersökning av
mindre prover, tagna hos detaljhandeln. Antalet analyserade 20-kilogramsprover
anser utredningen böra kunna begränsas till 3 000 å 4 000 om året.
Omfattningen av den förenklade detaljhandelskontrollen blir självfallet
i hög grad beroende av de former, under vilka en dylik kontroll kan komma
att bedrivas. Man har emellertid räknat med att sådan kontroll skall
utföras vid betydligt fler företag än kontroll i form av analys av 20-kilogramsprover.
Enligt verkställda överslagsberäkningar skulle kostnaderna

1 Utsedd inom kretsen av »övriga ledamöter».

2 Utsedd inom eller utom kretsen av »övriga ledamöter».

* F. n. Sveriges husmodersföreningars riksförbund gemensamt med Kooperativa kvinnogillesförbundet.

4 Lantbruksstyrelsen förutsättes skola nominera förslagsställare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

19

för den offentliga övervakningen av marknadsregleringen, vid här antydd
kontrollintensitet, till en början komma att nppgå till ca 250 000 kr. per år
för att så småningom sjunka allt eftersom SMAK-märkning, såsom utredningen
förutsätter, blir vanligare. I angivna belopp inkluderas kostnaden
för den redan nämnda förstärkningen av lantbruksstvrelsens personal.

Utredningen, som dock understryker angelägenheten av att kontrollen
blir effektiv, framhåller att största möjliga återhållsamhet har iakttagits vid
beräkningen av kontrollintensiteten och att den angivna kostnaden därför
måste betraktas som en minimikostnad. Utslagen på all saluförd potatis
motsvarar den beräknade kontrollkostnaden ca 0,1 öre per kg.

Vid bedömning av kostnadens skälighet bör enligt utredningen beaktas
att den föreslagna regleringen, om den får åsyftad effekt, kommer att medföra
minskad kassation av potatis i hushållen, med stor sannolikhet motsvarande
ett värde betydligt överstigande 1 000 000 kr. per år. Till ydterligare
belysning av den ekonomiska betydelsen av minskad kassation vid
potatisberedning åberopas resultat ur eu av skolöverstyrelsen i samarbete
med Svenska stadsförbundet och statens institut för konsumentfrågor verkställd
rationaliseringsundersökning vid skolmåltidsverksamheten. Enligt
denna skulle en minskning av skalningsförlusterna från 30 till 20 procent
vid beredning av potatis för skolmåltider innebära en besparing vid landets
skolmåltider av storleksordningen 1 000 000 kr. per år.

Utredningen förutsätter att kontrollorganet SMAK även framgent skall
komma i åtnjutande av statsunderstöd. Hittills har statsbidraget utgjort
15 000 kr. per år. Den av utredningens förslag föranledda utvidgningen av
kontrollorganets verksamhet kommer emellertid att kräva en upprustning
av dess laboratorieresurser o. dyl. Utredningen föreslår att SMAK för detta
ändamål tilldelas ett särskilt bidrag i form av ett engångsanslag å 50 000 kr.

Olika utvägar att finansiera den allmänna kvalitetskontrollen genom uttagande
av kontrollavgifter har prövats av utredningen. Denna har emellertid
icke kunnat finna någon samtidigt enkel och effektiv metod för ändamålet.
Inom utredningen har vidare övervägts, huruvida icke ifrågavarande
kostnader skulle kunna bestridas av medel som inflyter i form av införselavgifter
för potatis. Eftersom en dylik anordning skulle förutsätta ändring
av den av 1956 års riksdag godkända principen för användning av de nämnda
införselavgiftsmedlen har utredningen avstått från att framlägga förslag
härom. Utredningen bär i stället stannat för att föreslå att kostnaderna för
den allmänna kvalitetskontrollen skall bestridas av statsmedel. Med hänsyn
till att den föreslagna marknadsregleringen torde komma att påverka producentpriserna
på matpotatis förordar utredningen vidare att de statliga bidragen
till dels täckande av kostnaderna för den allmänna kvalitetskontrollen,
dels upprustning av SMAK:s laboratorieresurser inräknas i det å riksstaten
under nionde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget Prisreglerandc
åtgärder på jordbrukets område.

1 en till utredningsförslaget fogad reservation av herr Neryelius, i vilken
reservation utredningens expert herr Rosenqnist förklarat sig vilja instäm -

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

ma, utlalar reservanten att han icke kunnat ansluta sig till förslaget att
lagstiftningsvägen lösa de problem, som sammanhänger med förbättrandet
av den svenska malpotatisens kvalitet. Han anför att såväl odlare som handel
under de senaste åren bedrivit ett intensivt arbete i syfte att åstadkomma
en dylik kvalitetsförbättring. De insatser som här gjorts, har enligt
reservanten varit så omfattande och framgångsrika att alla skäl talar för
ytterligare och snara resultat. Denna utveckling skulle emellertid snarare
fördröjas än påskyndas av en lagstiftning som den föreslagna, och dessutom
skulle, såvitt kan bedömas, stora problem komma att uppstå vid tilllämpningen
av en lag av angiven innebörd, anser reservanten.

I ett gemensamt särskilt yttrande anför herrar Lindskog och Larsson
bl. a. att de — trots de enligt deras uppfattning otvivelaktigt uppkommande
olägenheterna för handeln med matpotatis och med hänsyn till att man vid
det nuvarande prissältningssystemet för jordbruksprodukter icke kan räkna
med en under alla förhållanden fri import — har velat medverka till de av
utredningen föreslagna åtgärderna. De förklarar sig ha övertygats om nödvändigheten
av att verkliga krafttag tages för att åt de svenska konsumenterna
bestående förbättra matpotatiskvalileten, men anser dock att den
föreslagna förordningen icke bör få längre giltighet än 5 år, varefter hela
frågan om fortsatt reglering bör tagas under omprövning.

Yttrandena

Allmänna synpunkter

De myndigheter och organisationer som yttrat sig över matpotatisutredningens
nu framlagda förslag delar praktiskt taget undantagslöst utredningens
uppfattning om behovet av fortsatta ansträngningar att förbättra
den saluförda matpotatisens kvalitet. De flesta tillstyrker även statligt ingripande
i en eller annan form för att påskynda en utveckling i sådan riktning.
Flertalet remissinstanser anser liksom utredningen att viss reglering
av matpotatismarknaden på grundval av en fristående författning bör
ifrågakomma. Åtskilliga instanser ställer sig dock mer eller mindre tveksamma
eller helt avvisande till det av utredningens båda huvudförslag som
innebär allmänt försäljningsförbud för potatis under viss kvalitet. Oreserverat
avstyrkande av utredningens förslag om marknadsreglering föreligger
endast i några få undantagsfall.

Genomförandet av en författningsreglering av matpotatismarknaden tillstyrkes
praktiskt taget enhälligt av organisationer som kan anses föra odlarnas
och konsumenternas talan, däribland Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk och husmodersorganisationerna, så ock
av Kooperativa förbundet. Företrädarna för den enskilda grossist- och minuthandeln
intar däremot en mera avvisande hållning, i de flesta fall helt
negativ.

Statskontoret finner märkligt om icke en av förhållandena påkallad sanering
av matpotatismarknaden skulle kunna åstadkommas av producent -

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

och handelsorganisationerna utan den föreslagna författningsregleringen
på området. Ämbetsverket delar icke utredningens uppfattning att en fri
import ej bör rekommenderas som centralt medel att sanera potatismarknaden.
Enligt dess mening måste tvärtom vetskapen om att importhindren
kan avlägsnas utgöra ett verksamt regulativ. Av bl. a. dessa skäl avstyrker
statskontoret den av utredningen föreslagna författningsregleringen.

Riksräk,enskapsverket anser tveksamt, huruvida en kostnadskrävande
särskild marknadsreglering i enlighet med utredningens förslag är påkallad
eller lämplig. På längre sikt lika goda resultat anser ämbetsverket
kunna ernås genom att åtgärderna från statens sida begränsas till att avse
tillskapandet av ett marknadsskydd för potatis av högre kvalitet. Bestämmelser
härom samt de av utredningen föreslagna märkningsföreskrifterna
skulle kunna införas i livsmedelsstadgan, anser verket.

Matpotatisutredningens förslag biträdes av arméintendenturförvaltningen.

Det tidigare problemet med att förse militär personal med godtagbar matpotatis
anser marinförvaltningen numera vara löst på ett tillfredsställande
sätt. Dess utlåtande har därför begränsats till ett konstaterande att de problemställningar
som behandlats i delbetänkandet i stort sett icke föreligger
vid utnyttjande av matpotatis i militär utspisning.

Liksom riksräkenskapsverket finner flygförvaltningen det tveksamt om
lagstiftning skall tillgripas för att nå målet »bättre matpotatis». Det finns
emellertid, framhåller förvaltningen, anledning förmoda att detaljhandeln
och de enskilda hushållen under lång tid kommer att släpa efter i fråga
om sakkunskap och åtminstone teoretiskt kan det därvid tänkas att, sedan
storhushållen vid sina upphandlingar erhållit de högre kvaliteterna, de
enskilda hushållen måste åtnöjas med de lägre. Förvaltningen ansluter sig
därför till det särskilda yttrandet av herrar Lindskog och Larsson, vilket
bl. a. innebär att lagstiftningen begränsas till 5 år, varefter hela frågan om
fortsatt reglering tas under omprövning.

Medicinalstyrelsens avdelning för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning
upplyser att — enligt av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser —
endast SMAK-kontrollerad potatis bör ifrågakomma vid leveranser till statens
sinnessjukhus och såvitt möjligt uteslutande potatis av kvalitetsklass
prima. Tillräckliga mängder av kvalitetskontrollerad potatis för att alltid
möjliggöra avslut om leverans till sjukhusen av enbart viss klass finnes
emellertid ännu ej i marknaden. Särskilt inom mindre odlingsdistrikt torde
det förekomma att allmänna inrättningar av olika slag uppsuger så stora
partier kvalitetsmärkt potatis att marknaden i övrigt i stort sett får nöja
sig med en vara som icke ens uppfyller fordringarna för klass ordinär. Med
utgångspunkt från nämnda erfarenheter av potatishandeln f. n. anser sig
avdelningen böra tillstyrka utredningens förslag.

Utredningens förslag är enligt statens institut för folkhälsan välbetänkta
och institutet finner de olika bestämmelserna i det framlagda författningsförslaget
väl avvägda. På grund härav tillstyrker institutet förslaget. Även

-- Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

skolöverstyrelsen menar att det framlagda förslaget är välbetänkt men finner
det tveksamt om den föreslagna omfattande och dyrbara kontrollapparaten
är erforderlig, överstyrelsen tillstyrker med denna erinran bifall till
förslaget.

Utredningens uppfattning att tillfredsställande förhållanden knappast kan
åvägabringas på potatismarknaden utan att särskilda åtgärder företages
irmi statsmakternas sida delas av lantbruksstyrelsen. Styrelsen tillstyrker
därför utredningsförslaget i princip. Också statens jordbruksnämnd ansluter
sig till huvuddragen i utredningens förslag.

Kommerskollegium erinrar om att sedan länge i vårt land har gällt den
principen att rätten till näringsutövning skall vara fri och att statsmakterna
icke skall ingripa mot de enskilda näringsutövarna med reglerande
bestämmelser. Kollegium är dock ense med utredningen om att lämpliga åtgärder
bör vidtagas i syfte att säkerställa tillgången på god matpotatis. Ämbetsverket
finner utredningens undersökningar ge vid handen att — vid sidan
av andra åtgärder — av staten utfärdade bestämmelser angående matpotatisens
kvalitet är behövliga för att påskynda utvecklingen. Bestämmelserna
bör lämnas i livsmedelsstadgan, anser kollegium. Emellertid synes det
kollegium föga lämpligt att statsmakterna helt förbjuder försäljning av potatis
såsom livsmedel, därest den väl icke uppfyller vissa fastställda villkor
i fråga om kvalitet in. in. men dock ej är otjänlig som människoföda. I stället
föreslås att såsom livsmedel saluförd matpotatis indelas i de 3 grupperna
»prima» och »ordinär», i fråga om vilka potatisen skall uppfylla av
Jantbruksstyrelsen fastställda villkor, samt »övrig», varvid förpacknings- och
märkningstvång skall föreligga endast beträffande gruppen »prima». Därest
det skulle visa sig att det av kollegium sålunda förordade systemet — vid
sidan av upplysningsverksamhet hos odlarna, fortsatt arbete inom SMAK
samt lämpligt avvägd import för befrämjande av konkurrensen — icke skulle
leda till målet bör strängare åtgärder övervägas, anser kollegium.

Kommerskollegium har inhämtat yttrande från samtliga handelskamrar.
Följande av dessa avstyrker förslaget om författningsreglering av matpolatismarknaden,
nämligen Östergötlands och Södermanlands handelskammare,
handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare. Även Stockholms läns handelskammare
avstyrker förslagets genomförande, i vart fall under en 5-årsperiod, under vilken andra åtgärder bör prövas i syfte att höja den
svenska matpotatiskvaliteten. På motsvarande sätt finner Gotlands handelskammare
att en statlig reglering av handeln med matpotatis bör ytterligare
övervägas och icke tillgripas annat än om andra vägar till frågans
lösning icke visar sig förefinnas. Också Norrbottens och Västerbottens läns
handelskammare avstyrker det framlagda förslaget, i varje fall så länge
ej är fullt klarlagt att bättre matpotatis icke går att erhålla på frivillighetens
väg. Smålands och Blekinge handelskammare vill ej motsätta sig
att utredningens förslag genomföres försöksvis, under det att Västergötlands
och Norra Hallands handelskammare kommit till slutsatsen att en lagstad -

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

gad reglering av niatpotatismarknaden är den bästa lösningen trots att, enligt
handelskammarens mening, i princip är önskvärt att undvika marknadsregleringar
författningsvägen. Handelskammaren i Gävle tillstyrker
den föreslagna författningsstadgade regleringen av potatismarknaden, men
dess åsikt är i likhet med herrar Lindskogs och Larssons att förordningen
ej bör ges längre giltighetstid än 5 år, varefter hela frågan om fortsatt
reglering bör tagas under förnyad prövning. De 3 återstående handelskamrarna
avstyrker förslaget om »försäljningsförbud» men ställer sig positivare
till åtgärder för skydd åt högre kvaliteter. Sålunda anför Skånes handelskammare
bl. a. att därest legala åtgärder befinnes obetingat erforderliga,
den statliga regleringen av matpotatishandeln borde kunna inskränkas till
att skapa ett stöd för de kvalitetssträvanden, som uppbäres av SMAK-organisationen.
Bestämmelsen om att matpotatis skall få saluhållas under benämning
som anger eller antyder att varan är av särskilt god beskaffenhet
endast om rätt föreligger att använda SMAK-märket skulle alltså bli den
centrala. Enligt handelskammarens uppfattning borde denna bestämmelse
därjämte för matpotatis i förpackat skick lämpligen kunna kompletteras
med den av utredningen föreslagna obligatoriska märkningsregeln. Handelskammaren
i Göteborg anför att en lagstiftning angående kvalitetsnormer
i stort sett överensstämmande med dem som angivits i förslaget borde kunna
genomföras på sådant sätt att saluförande av potatis med angivna kvalitetsbeteckningar
»prima» och »extra prima» bleve föremål för särskilda
skydds- och kontrollbestämmelser. Rätten att använda dessa kvalitetsbeteckningar
kunde anknytas till den redan existerande SMAK-kontrollen, anser
handelskammaren, som också konstaterar att kriminalisering av överträdelse,
d. v. s. oberättigat användande av beteckningarna och SMAK-märket,
utan särskilda svårigheter bör kunna genomföras. Det må härutöver endast
tilläggas att handelskammaren i Karlstad ur rent principiella synpunkter
avstyrker utredningens föreliggande lagstiftningsförslag. Handelskammaren
uttalar likväl att den statliga regleringen av matpotatishandeln i
varje fall tills vidare borde kunna inskränkas till att skapa ett effektivt
stöd åt de kvalitetssträvanden som den statsunderstödda SMAK-organisationen
företräder.

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor anmäler tvekan i fråga
om lämpligheten att genom lagstiftning av föreslagen innebörd främja tillgången
på fullgod matpotatis samt anser det önskvärt att andra metoder
än en offentlig reglering mer ingående undersökes. Ämbetet erinrar om att
1953 års konkurrensbegränsningslag avser bl. a. att under vissa förutsättningar
ge enskilda företagare skydd mot att deras näringsutövning försvåras
eller hindras av enskilda konkurrensbegränsningar. Ämbetet ifrågasätter
mot bakgrunden härav det berättigade i att för avsett syfte genomföra
eu statlig handelsreglering, som på ett avgörande sätt kommer att
påverka enskilda företagares möjligheter att fortsätta sin näringsutövning.
Man får enligt ämbetet ej heller bortse från att en reglering i överensstämmelse
med utredningens förslag av partihandeln med matpotatis på längre

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

sikt kan ge underlag för uppkomsten av enskilda konkurrensbegränsningar
med verkningar, som möjligen kan visa sig olämpliga ur allmän synpunkt.

Enligt ombudsmannaämbetets uppfattning talar sannolikheten för att
efter genomförande av utredningens förslag partihandeln med matpotatis
kommer att koncentreras till större företag, vilkas antal kommer att bli
begränsat i förhållande till lämpliga avsättnings- och distributionsområden.
Stordrift av här avsett slag kan dock medföra en ur samhällsekonomisk
synpunkt förmånlig rationalisering.

Statens institut för konsumentfrågor ansluter sig i allt väsentligt till utredningens
förslag. Statens konsumentråd tillstyrker förslaget om skydd
för den högklassiga potatisen. Rådet hyser däremot vissa farhågor för att ett
förbud för saluförande av matpotatis under en viss kvalitetsgräns kommer
att verka kvalitetssänkande och är också betänksamt mot de praktiska möjligheterna
att genomföra ett regleringsförfarande på detta område. Om det
emellertid anses nödvändigt att en marknadsreglering av matpotatis enligt
utredningens förslag genomföres, bör den enligt rådets mening vara tidsbegränsad.

Utredningens förslag beträffande en förordning angående förbud mot
saluförande av matpotatis under en viss minimikvalitet tillstyrkes av statens
centrala frökontrollanstalt. Vad gäller marknadsskyddet för de högre
kvaliteterna anser anstalten visserligen att utredningsförslaget innebär ett
kraftigt ingrepp i den fria handeln. Mot bakgrunden av att något slags ingripande
under alla förhållanden är önskvärt samt att mycket av detaljutformningen
överlämnas till lantbruksstyrelsen, som allt efter som erfarenhet
vinnes kan anpassa tillämpningen efter förhållandena, motsätter sig
dock anstalten ej att även denna del av förslaget genomföres.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök tillstyrker
i princip de i betänkandet föreslagna åtgärderna för att åstadkomma bättre
förhållanden inom potatishandeln. Statens lantbruksförsöks försökskollegium,
varifrån yttrande i ärendet inhämtats, anser bl. a. att regleringen
endast bör avse yrkesmässig överlåtelse till detaljhandel och till konsument
och att sålunda ingen minimikvantitet fastställes för överlåtelse av
sorteringsråvara från odlare till handelsföretag som regelbundet bedriver
sorteringsverksamhet. Samtidigt har lantbrukshögskolans lärarkollegium
uttalat att självsaneringen av marknaden går långsamt och att strävandena
till bättre förhållanden är förtjänta att stödjas genom en begränsad författningsreglering.
Lärarkollegiet delar på denna punkt den uppfattning
som företrädes av utredningens majoritet.

Från Svenska landstingsförbundets sida hävdas att en författningsreglering
i enlighet med utredningsförslaget icke är erforderlig när det gäller
storkonsumenterna. Dessa har nämligen relativt goda förutsättningar att
tillgodogöra sig fördelarna av den nuvarande kvalitetskontrollen i SMAKrs
regi. Däremot bestrider förbundsstyrelsen ej utredningens uppfattning att
de enskilda hushallens ställning skulle kunna motivera lagstiftning i ämnet.
Förbundsstyrelsen ifrågasätter dock om man icke borde avvakta, huruvida

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

utvecklingen inom potatismarknaden genom olika åtgärder från såväl producent
som konsumentorganisationer kan ges den önskvärda inriktningen
utan lagstiftning. Utredningens undersökningar och uttalanden samt dess
förslag till förordning i ämnet anser förbundsstyrelsen utgöra starka incitament
till en frivillig intensifierad kvalitetsförbättrande verksamhet främst
inom producent- och hancfelsleden.

Däremot tillstyrker Hushållningssällskapens förbund utredningens förslag
om författningsreglering av matpotatismarknaden och har ej heller
något att erinra mot den utformning därav som rekommenderas i delbetänkandet.
Förbundet ifrågasätter dock om man icke för en så omfattande
reglering, som det här är fråga om, inledningsvis bör göra denna mer begränsad
än vad som föreslagits. Ikraftträdandet av bestämmelserna rörande
marknadsskyddet åt den bättre varan torde enligt förbundet sålunda
kräva något längre övergångstid än övrig del av regleringen. Mot innehållet
i förbundsstyrelsens utlåtande har ledamoten herr Pålsson reserverat
sig. Denne anser att det dels vore direkt olämpligt att pålägga hushållningssällskapens
tjänstemän rent fiskaliska uppgifter av här ifrågavarande
slag och dels att det här gäller uppgifter, som bättre kan lösas av producentoch
konsumentorganisationerna i samverkan. Resultaten av de nu pågående
frivilliga åtgärderna för förbättrandet av matpotatisens kvalitet synes
jämväl bliva så positiva att genomförandet av en marknadsreglering av föreslagen
natur borde tills vidare anstå, hävdar reservanten.

Beträffande inställningen bos vissa hushållningssällskap, varom förbundet
har gjort sig underrättad, må följande anföras. Utredningens förslag
tillstyrkes av Södermanlands läns, Kronobergs läns, Kalmar läns södra, Kristianstads
läns, Malmöhus läns och Västernorrlands läns hushållningssällskap.
Kalmar läns södra hushållningssällskap förordar dock en översyn av
författningsbestämmelserna efter viss tid, förslagsvis 3 år. Kristianstads
läns hushållningssällskap framhåller bl. a. att det är ytterst viktigt att utöver
SMAK-märkt potatis under inga förhållanden några andra kvalitetsmärkningar
får förekomma. Det må vidare nämnas att Västernorrlands läns
hushållningssällskap föreslår att minst 2 år skall förflyta mellan förordningens
utfärdande och dess ikraftträdande. Skaraborgs läns hushållningssällskap
intar eu särställning, såtillvida att sällskapet visserligen menar att
ett mera aktivt ingripande från det allmännas sida erfordras, men å andra
sidan anser att starka betänkligheter kan anföras mot att en önskvärd sanering
och rationalisering av matpotatisdistributionen åstadkommes på det
sätt som utredningen föreslagit. Sällskapet förordar att förslaget omarbetas
så att de tilltänkta bestämmelserna för matpotatisdistributionen inordnas i
redan befintlig livsmedelslagstiftning, varvid den första och angelägnaste
åtgärden bör vara att sanera marknadsförandet av den stora mängd matpotatis
som nu är helt okontrollerad.

SMAK biträder utredningsförslaget. Direktör Nergelius, ICA-förbundet,
har mot styrelsens beslut anmält avvikande mening under hänvisning till
sin till utredningens förslag fogade reservation. Agronom E. Jönsson, sta -

-G Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

tens centrala frökontrollanstalt, har avgivit reservation som i allt väsentligt
har anknytning till synpunkter som anföres i frökontrollanstaltens yttrande.
Härjämte har särskilt yttrande avgivits av ombudsman J. Ericsson, Sveriges
köpmannaförbund.

Eftersom verkställda undersökningar visar att betydande mängder potatis
av undermålig beskaffenhet säljes som matpotatis, är det enligt Varudeklarationsnämnden
synnerligen eftersträvansvärt att åtgärder vidtages som leder
till kvalitetssanering. Nämnden, som ej går närmare in på de allmänna riktlinjerna
i utredningens förslag, kan ej ansluta sig till tankegången att man
kanske måste räkna med att av försörjningsskäl kraven på den lägsta klassen
i undantagsfall skall kunna sänkas. I sådana fall bör frågan kunna lösas
genom att antingen förordningen tillfälligt slopas eller kvalitetskraven
tillgodoses genom potatisimport, anser nämnden. Däremot biträder nämnden
utredningens uppfattning att fordringarna på de högre kvalitetsklasserna
ej torde böra sänkas i lägen när det blir svårt att tillgodose marknadsbehovet
med sådan vara.

Sveriges lantbruksförbund tillstyrker i princip utredningens förslag till
reglering av matpotatishandeln, eftersom förslagets genomförande bör leda
till en relativt snabb förbättring av matpotatismarknaden. Framförda betänkligheter
mot författningsmässiga föreskrifter bör få vika, även om det
kan förutses, att genomförandet i vissa fall kommer att medföra svårigheter
för såväl odlarna som handeln, anser förbundet. Detta uttalar vidare
bl. a. att eu begränsning av förordningens giltighetstid torde vara lämplig
i och för omprövning av systemet. Härjämte framhålles att ett genomförande
av förslaget får förutses medföra väsentligt ökat behov av sorteringsanläggningar
och utrustning därav.

Även Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker förslaget om en marknadsreglering.
Förbundet stryker under att matpotatismarknadens problem
ej kan lösas av odlingen ensam och framhåller i anslutning därtill att potatishandelns
organisation är en lika viktig faktor. Landets matpotatisodlare
är ej betjänade av en förordning som ej lämnar full garanti för att den icke
ansvarskännande delen av den grupp, som är mer eller mindre engagerad
i potatishandeln, antingen försvinner eller blir hårt kontrollerad. En auktorisation
skulle ha varit befrämjande härvidlag, anser riksförbundet, som
emellertid samtidigt förklarar sig dela utredningens uppfattning om nackdelarna
med ett dylikt system med hänsyn till den kontroll och insyn som
erfordras och det intrång ur näringsfrihetssynpunkt som sker vid en begränsning
av auktorisationsrätten. Riksförbundet anser ej att utredningens
förslag är tillfyllest för att åstadkomma en ordentlig förbättring på området.
För att möjliggöra eventuella förändringar i bestämmelserna, när erfarenhet
vunnits, förordas den tidsbegränsning som föreslagits i särskilt
yttrande.

Det i betänkandet framlagda förslaget om författningsreglering av matpotalismarknaden
utgör enligt Sveriges potatisodlares riksförbund ett vik -

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år t95(J

tigt led i en behövlig sanering av svensk matpotatishandel. Förbundet tillstyrker
därför förslaget livligt. I utredningens uttalande att det icke kan
anses uteslutet att en allmän översyn av regleringen kan bli aktuell efter
några års tillämpning har förbundet dock intolkat uppfattningen att regleringen
skall avskaffas, om den framdeles skulle visa sig obehövlig. Även
Svenska lantmännens riksförbund tillstyrker i princip utredningsförslaget
och hänvisar i övrigt till det av Sveriges lantbruksförbund avgivna utlåtandet.

Kooperativa förbundet tillstyrker utredningens förslag med den begränsningen
att förordningens giltighet bör bestämmas till 5 år.

De missförhållanden som kunnat konstateras i fråga om den svenska
potatismarknaden torde enligt Sveriges grossistförbund i icke ringa mån
kunna tillskrivas de statliga regleringsåtgärder i form av pris- och
importkontroll, som var rådande under 1940- och början av 1950-talen.
Förbundet anser att utredningen underskattat de frivilliga insatser som
skett under de senaste åren för att åstadkomma bättre förhållanden på polatismarknaden,
såväl bland odlarna som inom handeln. För att ytterligare
stimulera denna utveckling är det enligt förbundet i första hand av betydelse
att åtgärder vidtages för att höja kvaliteten i fråga om själva odlingen.
Förbundet understryker vidare betydelsen av import såsom stimulans
åt strävandena att förbättra kvaliteten. De betingelser under vilka
produktionen och distributionen av matpotatis sker i dag skulle enligt förbundets
uppfattning ej främjas genom lagstiftning, utformad enligt utredningens
majoritetsförslag. Förbundet hemställer därför att förslaget i denna
del icke måtte föranleda någon åtgärd.

Sveriges köpmannaförbund påpekar att utsikterna att åstadkomma en
förbättring på marknaden huvudsakligen beror på möjligheterna att få fram
fullgod råvara. Det centrala problemet blir härvid att vidtaga åtgärder för
att förbättra odlingen, anser förbundet, som för sin del förordar att — i
avvaktan på resultatet av de frivilliga åtgärder som på senare tid vidtagits
och fortsatta liknande åtgärder — de föreslagna lagstiftningsåtgärderna
uppskjutes på 5 år. Under tiden bör odlarna stimuleras att framställa bättre
produkter, import möjliggöras i lämplig omfattning, medel anslås för
att göra konsumenterna mera kvalitetsmedvetna samt SMAKrs minimifordringar
skärpas. Skulle det emellertid visa sig att tillfredsställande
resultat likväl icke kan uppnås på frivillighetens väg, bör sedan de 5 åren
förflutet ånyo övervägas vilka åtgärder som måste vidtagas.

Enligt Sveriges speceri- och lanthandlare förbunds åsikt bör de åtgärder
som skall vidtagas för att höja kvaliteten på matpotatis i första hand syfta
till att stimulera odlingen av kvalitetspotatis. Detta spörsmål beröres i mycket
liten utsträckning i föreliggande delbetänkande, framhåller förbundet,
som anser sig böra avstyrka utredningens förslag om tvångsreglering med
ty följande kontrollåtgärder in. in., så länge andra och effektivare åtgärder
lämnats oprövade. Förbundet understryker i sammanhanget den stimule -

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

rande effekt på den inhemska potatisodlingen som en friare import av högklassig
potatis kan medföra. Utredningens förslag rörande marknadsskyddet
för matpotatis av bättre kvalitet tillstyrker däremot förbundet. Någon
särskild författning för detta ändamål anser förbundet dock ej erforderlig
utan bestämmelser därom bör kunna införas i livsmedelsstadgan.

Föreningen Stockholms potatis- & grönsaksgrossister anser sig kunna
konstatera att sedan utredningen påbörjats en så väsentlig förbättring av
kvaliteterna på matpotatis ägt rum att det framlagda förslaget till förordning
icke längre är aktuellt. Föreningen ansluter sig vidare till de synpunkter
som framförts i den av herr Nergelius gjorda reservationen.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund tillstyrker utredningens förslag
om införande av viss minimikvalitet för matpotatis samt om skydd
för matpotatis av högre kvalitet mot vilseledande varubeteckningar. Sammalunda
är förhållandet med Kooperativa kvinnogillesförbundet. Det senare
förbundet anser dock liksom herrar Lindskog och Larsson att förordningen
icke bör få längre giltighet än 5 år, varefter hela frågan om fortsatt
reglering bör tagas under omprövning.

Utformningen av bestämmelserna om marknadsskydd
åt högklassig matpotatis

I sitt yttrande fäster statens jordbruksnämnd uppmärksamheten på att
enligt utredningens förslag får matpotatis saluhållas under benämning, som
angiver eller antyder att varan är av särskilt god beskaffenhet »endast om
rätt föreligger att för potatisen använda det för Svensk matpotatiskontroll
inregistrerade varumärket (SMAK-märket)». Nämnden har visserligen i princip
intet att erinra mot denna bestämmelse, vilken är avsedd att utgöra ett
stöd för strävandena att på frivillighetens väg höja kvaliteten på den saluförda
matpotatisen. Den ifrågasätter emellertid, om bestämmelsen ej bör
erhålla en på visst sätt ändrad utformning. Enligt den föreslagna avfattningen
synes det nämligen icke erfordras att potatisen är SMAK-märkt utan
endast att rätt föreligger att SMAK-märka potatisen. Det skulle sålunda
vara tillräckligt att förpackaren eller säljaren är ansluten till SMAK-kontrollen
och att potatisen är av sådan beskaffenhet som fordras för SMAKmärkning.
I praktiken skulle det emellertid erbjuda stora svårigheter, om
man vid kontroll av efterlevnaden av denna bestämmelse i varje särskilt
fall skulle behöva taga prov på varan för att genom undersökning av provet
kontrollera om varan är av sådan beskaffenhet som nu nämnts. Denna
olägenhet kan, anser nämden, minskas om man i stället uppställer kravet
att potatis för att få saluhållas under sådan benämning som här är i fråga
skall vara SMAK-märkt.

Även lantbruksstyrelsen har berört föreliggande spörsmål. Styrelsen anser
att stadgandet om »rätt föreligger» att använda SMAK-märket icke är
tillfyllest för att varan skall få utbjudas såsom vara av särskilt god beskaffenhet.
Den menar att bestämmelsen i stället torde böra givas en sådan

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

utformning att varan får anges vara av särskilt god beskaffenhet endast om
den är märkt med det av SMAK inregistrerade varumärket.

På motsvarande sätt framhåller Sveriges lantbruksförbund att det av utredningens
förslag ej framgår, huruvida företag som saluför potatis under
angivande av att den är av SMAK-kvalitet också är skyldigt att å förpackningarna
anbringa motsvarande SMAK-märke. Så bör enligt förbundets mening
vara fallet.

Kvalitets- och märkningsbestämmelsernas tillämpning

Enligt flygförvaltningen bör kvaliteten »ordinär» icke vara norm för lägsta
tillåtna kvalitet på matpotatis inom potatishandeln annat än övergångsvis
till dess potatisodlarna genom upplysning och propaganda i kombination
med prisåtgärder stimulerats till att få fram tillräckliga mängder av
bättre kvaliteter än f. n. Förvaltningen anser att det icke torde råda någon
tvekan om att en hög kvalitet på matpotatis medför bättre utvinning och
motiverar ett pris, som gör odlingen av dylika högre kvaliteter lönsam.
En liknande tankegång framföres av medicinalstyrelsens avdelning för sinnessjukhusens
ekonomiska förvaltning. Denna är ej övertygad om att de
stora konsumentgrupper, som icke vill godtaga den av utredningen som
minimikvalitet rekommenderade »ordinär», blir tillgodosedda genom lagstiftningen.
På grund härav bör minimikvaliteten »ordinär» blott försöksvis
tillämpas och fastställas för längre period endast under förutsättning
att det under försökstiden visat sig att utfallet av kvalitet »prima» blivit
tillräckligt stort, hävdar avdelningen.

Statens institut för konsumentfrågor instämmer i utredningens rekommendation
att kvalitetsfordringarna för de högre kvalitetsklasserna ej bör
sänkas i lägen, när det tillfälligt är svårt att tillgodose marknadens behov
av sådan vara. Om minimikraven av försörjningsskäl i undantagsfall nödgas
sänkas, bör konsumenterna informeras om detta och om orsaken därtill.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium ifrågasätter om förpackad potatis
icke alltid borde uppfylla vissa minimifordringar utöver dem som skall
gälla för den lägsta tillåtna kvaliteten och förslagsvis de minimifordringar
som gäller för SMAK-märkningcn, antingen denna utnyttjas som kvalitetsinärke
eller icke.

Varudeklarationsnåmndcn hävdar att förutsättningar för en på objektiva
normer grundad varudeklaration ej föreligger beträffande potatis. Om
utredningens förslag till förordning, trots systemets bristande objektivil et,
ändock kommer att genomföras, förordar nämnden bl. a. att obligatoriskt
för konsumentförpackad potatis på emballaget lämnas upplysning icke
blott om den kvalitetsklass till vilken en förpacknings innehåll är att hänföra
utan jämväl om övriga i marknaden förekommande klasser. Vidare
föreslås att de av utredningen rekommenderade beteckningarna, vilka enligt
nämndens mening ej synes ha vunnit förtroende i konsumentlägret,

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

ersättes med nya samt att uppgift om storleksklassen obligatoriskt skall
återfinnas på förpackning, vari matpotatis saluhålles. Nämnden påpekar att
det vore önskvärt att större konsumentförpackningar försåges med en förvaringsanvisning.

Sveriges lantbruksförbund stryker under att genom successiv höjning av
minimifordringarna kan uppnås en fortgående kvalitetsförbättring. Liksom
utredningen anser förbundet att minimifordringarna i begynnelsestadiet
dock icke bör sättas högre än som motsvarar fordringarna för nuvarande
ordinär-kvalitet.

Enligt Sveriges köpmannaförbund är minimifordringarna för SMAK:s
kvalitetsklass »prima» allt för låga och motsvarar icke rimligen kravet på
kvalitetspotatis. Förbundet rekommenderar en översyn av SMAK:s kvalitetsbestämmelser.

Nedre kvalitetsgränsen för matpotatis får ej sättas så lågt att köparnas
förtroende för regleringen i följd därav skulle kunna rubbas framhåller
Sveriges husmodersföreningars riksförbund. Detta önskar tillstyrka den av
utredningen förordade kvalitetsgränsen endast under förutsättning att man
allvarligt eftersträvar att snarast skärpa kraven på miniinikvaliteten.

övervakning m. m.

De vanskligheter som — i synnerhet i gränsfall — kan uppstå vid kvalitetsbestämning
av matpotatis påpekas i en del av de avgivna remissyttrandena.
I flertalet fall synes dock de planerade anordningarna i vad avser
övervakningen anses tillräckligt tillförlitliga. Härjämte återfinnes i ett par
av yttrandena synpunkter på praktiska frågor med anknytning till den allmänna
kvalitetskontrollen och SMAK:s kontrollverksamhet.

Som redan nämnts har skolöverstyrelsen visserligen förklarat sig intet ha
att erinra emot att frågan om bättre matpotatis löses genom författningsbestämmelser
enligt utredningens förslag. Ämbetsverket finner dock tveksamt
om den föreslagna omfattande och dyrbara kontrollapparaten är erforderlig.

Statens jordbruksnämnd är av den uppfattningen att vad som framför
allt kan inge tveksamhet beträffande lämpligheten av att uppställa vissa
minimifordringar rörande beskaffenheten av saluförd matpotatis synes
vara frågan, huruvida det är möjligt att trygga efterlevnaden av dylika
minimibestämmelser. Nämnden anser det vara tydligt att det, om bestämmelserna
ej skall bli en tom bokstav, är nödvändigt att utöva en ganska
omfattande kontroll. Genom anordningar av det slag som utredningen
förutsatt bör det emellertid enligt nämndens uppfattning vara möjligt att
skapa en kontroll, som kan väntas åtminstone i stort sett vara tillräcklig
för att få avsedd verkan.

När det gäller sättet för beteckningar och kontroll av de högre kvaliteterna
åsidosätter utredningen enligt statens centrala frökontrollanstalt det statliga
kontrollorganet och behandlar ensidigt det halvstatliga, som skjutes i för -

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1959

31

grunden. Frökontrollanstalten anser att dess auktorisering att utföra kvalitetsanalyser
å matpotatis bör bibehållas och kontrollen över potatisproduktion
och -distribution bör berättiga till samma kvalitetsbeteckningar för
statens centrala frökontrollanstalt och SMAK. Anstalten erinrar i sammanhanget
om att dess arbetsresurser på potatisområdet i hög grad utökats genom
tillkomsten av ett nytt potatislaboratorium vid den nya institutionen
i Stora Råby vid Lund.

Även om tillsynen i främsta rummet torde komma att äga rum i handelsledet
och handhavandet därför mera vore eu angelägenhet för statens jordbruksnämnd
vill styrelsen för Hushållningssällskapens förbund tillstyrka
att ifrågavarande uppdrag lämnas åt lantbruksstyrelsen, framför allt av
det skälet att vad som framkommer vid tillsynen hänger så intimt samman
med och faller tillbaka på åtgärder i producentledet. Förbundsstyrelsen är
— i likhet med Skaraborgs läns hushållningssällskap -— tveksamt om lämpligheten
av att alltför mycket engagera sällskapens tjänstemän i kontrolluppdrag
inom konsumtionsledet eller detaljhandeln. Å andra sidan är förbundsstyrelsen
väl medveten om svårigheten att i en reglering av föreliggande
speciella slag åtminstone till en början anskaffa kontrollanter eller
tillsyningsmän med erforderlig kompetens. Vidare anföres som ett skäl för
anlitande av sällskapens personal att denna genom informationer och upplysningar
under kontrollarbetet skulle kunna ge handelns folk en förbättrad
kunskap och kännedom om potatisproblemen, vilket, enligt förbundet,
på många håll torde vara nog så behövligt. Förbundsstyrelsen anser att lösandet
av här berörda spörsmål får bli helt beroende av de enskilda sällskapens
ställningstaganden.

SMAK förklarar sig berett att på sätt utredningen föreslagit lämna sin
medverkan vid kontrollens genomförande men förutsätter därvid att årligt
statsbidrag och erforderligt anslag för utrustande av laboratorier erhålles.

I Svei-iges lantbruksförbunds yttrande fästes uppmärksamheten på det
osäkerhetsmoment vilket, såsom påvisats av utredningen, föreligger vid potatisens
uppsortering i kvalitetsklasser och vid kontrollen av olika partiers
kvalitet. Av dessa och andra skäl anser förbundet välbetänkt, att åtal för
brister i potatisens beskaffenhet, åtminstone i avvaktan på att erfarenhet
vunnits, allenast får ske efter anmälan eller medgivande av lantbruksstyrelsen.
Å andra sidan får beivrandet av förseelser icke bli så slappt att lagbestämmelserna
ej kommer att åtnjuta tillbörlig respekt, framhåller förbundet.

Sveriges potatisodlares riksförbund säger sig vara väl medvetet om de
svårigheter som kontrollens genomförande och utövande, framförallt i fråga
om minimikvaliteten, kan komma att innebära. Dessa svårigheter synes
dock icke behöva bli större än att de bör kunna bemästras. Redan genom
sin existens torde, enligt förbundets uppfattning, författningsbestämmelserna
för övrigt komma att påverka marknaden i gynnsam riktning. Förbun -

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

det anser att denna indirekta verkan av författningen i praktiken måhända
rent av kan bli av större betydelse än beivrandet av begångna överträdelser
mot densamma.

En utvidgad SMAK-organisation med hjälp av kvalificerade tjänstemän i
hushållningssällskapen är enligt Kooperativa förbundet lämpligast för att
handha kvalitetskontrollen och följa bestämmelsernas efterlevnad. Huruvida
den tänkta storleken av kontrollapparaten är tillräcklig och om sålunda
den beräknade kostnadsramen kan hållas anser förbundet däremot
svårare att uttala sig om. Vidare framhålles att endast den praktiska erfarenheten
kan ådagalägga, huruvida den beräknade kontrollintensiteten är tillfyllest
för att garantera efterlevnad av bestämmelserna. Förbundet har ingen
erinran mot de föreslagna straffbestämmelserna för överträdelse av kvalitets-
och märkningsföreskrifterna men framhäver vikten av att gränsfallen
behandlas med stor försiktighet, utan att därför de grundläggande kvalitetskraven
åsidosättes.

SMAKrs styrelsesammansättning

Från arméintendenturförvaltningens sida framföres ett önskemål att bli
representerad i SMAK:s styrelse.

Skånes handelskammare har för sin del intet att invända emot vad utredningen
föreslagit till stärkande av SMAK-organisationen. Handelskammaren
ger dock uttryck åt önskemålet att grosshandelns representant i SMAK:s
styrelse utses bland branschens utövare i södra Sverige, där tyngdpunkten
för potatisens uppsamling, sortering och förpackning är förlagd.

Sveriges lantbruksförbund framhåller att enligt utredningens förslag jordbrukets
representation i styrelsen för SMAK minskas från 7 av sammanlagt
12 ledamöter till 5 av sammanlagt 14 eller 15, om särskild ordförande
utses. Förbundet säger sig visserligen ej betrakta en representation i berörda
styrelse som så viktig att den är av någon avgörande betydelse men anser
att förbundet och Riksförbundet Landsbygdens folk — vilka av utredningen
föreslagits skola i fortsättningen företrädas av en gemensam representant
— dock var på sitt håll har så stor befattning med jordbruksfrågor
och marknadsfrågor, att det är fullt befogat att de genom egna representanter
har tillfälle att följa SMAK:s verksamhet och deltaga i behandlingen av
förekommande ärenden. Anses en begränsning av antalet ledamöter behövlig,
bör den komma till uttryck i representationen även från andra håll, hävdar
förbundet.

Den föreslagna ändringen av SMAK:s styrelse, innebärande en starkare
representation från konsumenternas sida, förordas av Kooperativa förbundet.

Upplysning

Av redogörelsen för utredningens förslag och rekommendationer torde
kunna utläsas att utredningen i nu föreliggande delbetänkande ej gått när-''
mare in på frågan om formerna för en intensifiering av upplysningsverk -

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

samheten bland odlarna och konsumenterna samt inom handeln. Flera remissinstanser
har emellertid strukit under önskemålet om en aktiv insats
på detta område.

Som exempel härpå må erinras om flygförvaltningens redan återgivna
uttalande att kvaliteten ordinär icke bör vara norm för lägsta tillåtna kvalitet
på matpotatis inom potatishandeln annat än övergångsvis till dess att
potatisodlarna genom upplysning och propaganda i kombination med prisåtgärder
stimulerats till att få fram tillräckliga mängder av bättre kvaliteter
än f. n. Propaganda och upplysning bör emellertid även rikta sig till
såväl detaljhandeln som konsumenterna, framhåller förvaltningen.

Enligt lantbruksstyrelsen är det alldeles uppenbart att konsumenterna
samt i viss utsträckning även handeln icke är tillräckligt kvalitetsmedvetna
när det gäller matpotatis och att en förbättring i detta hänseende torde kunna
vinnas endast genom en effektiv upplysningsverksamhet. Styrelsen anser
nödvändigt att det framdeles satsas mer på att sprida kännedom om
kvalitetens betydelse för den köpande allmänheten.

Kommerskolleginm framhåller särskilt behovet av upplysningsverksamhet
hos odlarna. Beträffande handelskamrarnas syn på föreliggande spörsmål
må följande anföras. Stockholms handelskammare ifrågasätter om inte
en brett upplagd konsumentupplysning borde igångsättas exempelvis inom
ramen för den verksamhet som bedrives av statens institut för konsumentfrågor
i syfte att höja allmänhetens kvalitetsmedvetande. Handelskammaren
uttalar att anslag av allmänna medel härför måhända skulle snabbare
leda till åsyftat resultat än de betydande anslag som redan lämnats för
främjande av odlingen av potatis. Också Östergötlands och Södermanlands
handelskammare uttalar sig för ökad konsumentupplysning och samma är
förhållandet beträffande Gotlands handelskammare. Skånes handelskammare
anför att för att en lösning av potatismarknadens kvalitetsproblem
skall kunna åstadkommas fordras framför allt en helt annan och större
propagandainsats för väckande av konsumenternas kvalitetsmedvetande än
den som hittills förekommit. Bibringas blott konsumenterna genom ökad
propaganda den uppfattningen att de vid köp av kvalitetspotatis får bättre
valuta för pengarna, torde de också vara villiga att betala det merpris som
kvalitetspotatisen betingar, anser handelskammaren. Enligt Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare skulle det vara nyttigare att de kostnader
som beräknas för kontrollen i stället lägges på propaganda för odling
av bättre sorter, för sortrenhet och för bättre sortering.

Statens konsumentråd anser det vara klart att allmänheten endast till
ringa del är medveten om den av SMAK föranstaltade märkningen av kvalitetspotatis,
vilket till viss del torde bero på att SMAK-märkt potatis sällan
förekommer i handeln. För att informera konsumenterna om deras möjligheter
att köpa potatis av garanterad, högre kvalitet skulle brett upplagda,
återkommande upplysningskampanjer till allmänheten kunna ifrågasättas.
Möjligheterna till samarbete med press, radio och television borde därvid

3 Bihang till riksdagens protokoll 195i). 1 samt. Nr 35

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1959

undersökas. På så vis skulle en större efterfrågan från allmänhetens sida på
högklassig potatis kunna skapas. Försök måste också göras att förmå handeln
att medverka i arbetet för en höjning av potatiskvaliteten genom att
saluföra den SMAK-märkta varan och samtidigt bör stödet och upplysningen
åt odlarna fortsättas.

Även Hushållningssällskapens förbund förordar ytterligare utökad upplysningsverksamhet
i samband med strävandena att förbättra matpotatisens
kvalitet. En liknande åsikt framföres av Södermanlands läns hushållningssällskap.
Sällskapet hävdar att en insats på upplysningens och propagandans
område på ett utmärkt sätt bör kunna komplettera den föreslagna
lagstiftningen. Dessa medel bör enligt sällskapet sättas in såväl i producent-
och handelsleden som framför allt i konsumentledet. En riktigt insatt
upplysning och propaganda beträffande kvalitetsklasser, SMAK-märkning
o. s. v. bör kunna skapa den för prisdifferentiering nödvändiga efterfrågan
på högre kvaliteter, anser sällskapet. Också Kalmar läns södra hushållningssällskap
framhåller att upplysningsverksamheten på matpotatisområdet
om möjligt bör intensifieras både bland producenter och konsumenter.
Sällskapet anser angeläget att spörsmålet om upplysningsverksamheten
beaktas i utredningens fortsatta arbete och snarast bringas till en
god lösning.

SMAK anför att i samband med författningsregleringen en intensifierad
upplysningsverksamhet synes behövlig, vilket underlättas därigenom att,
enligt utredningens förslag, hushållningssällskapens befattningshavare i
stor utsträckning skulle anlitas inom kontrollverksamheten. Även bland konsumenterna
synes en omfattande upplysningsverksamhet vara erforderlig,
anser organisationen.

Lantbruksförbundet påpekar att utredningen icke i föreliggande delbetänkande
behandlat frågan om den instruktions- och upplysningsverksanir
het beträffande sortering och kvalitetsbestämning, som blir behövlig vid
förslagets genomförande, särskilt för personal inom handeln. Möjligheter
för sådan instruktion och upplysning torde enligt förbundet få beredas genom
det allmännas försorg. Riksförbundet Landsbggdens folk understryker
för sin del vikten av en intensiv upplysningskampanj bland konsumenterna.
Förbundet anser att ett klarläggande av de åtgärder som vidtagits
för att förbättra förhållandena samt upplysning och beskrivning om vad
konsumenterna har rätt att fordra av svensk potatis beträffande sorter och
kvalitet är betydelsefullt. Sveriges potatisodlares riksförbund förutsätter att
utredningen i sitt fortsatta arbete till närmare behandling upptager och
framlägger förslag till upplysningsverksamhetens uppläggning och bekostnad.

Enligt Kooperativa förbundet är bristen på kvalitetsmedvetande hos såväl
odlare som konsumenter och hos handeln en faktor av betydelse för
marknadssituationen. Den viktigaste anledningen torde ha varit bristande
kunskap om vad som betingar en fullgod potatis och vilka krav man bör
ställa på sortval och kvalitet hos matpotatis för olika ändamål. Förbundet

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

35

förutsätter att lagstiftningsåtgärderna skall kombineras med en effektiv
konsumentupplysning, varigenom både konsumenterna och handeln mera
aktivt än hittills kommer att kunna medverka till en sanering av marknaden
för matpotatis.

Sveriges köpmannaförbund föreslår att medel anslås för upplysningsoch
forskningsändamål på odlingens område i syfte att få fram ökat intresse
för bättre utsäde, besprutningsåtgärder, skonsammare skördemetoder
etc. Vidare uttalar förbundet att starka skäl synes föreligga även för
att medel anslås till en intensiv konsumentupplysning om matpotatis.

I det av Sveriges husmodersföreningars riksförbund avgivna yttrandet
framhålles att i samband med regleringens genomförande behövs en intensifierad
konsumentupplysning, som tar sikte på att göra köparen uppmärksam
på förekomsten av 3 olika kvaliteter och som bl. a. genom prisjämförelser
klargör för konsumenterna fördelen av att efterfråga de högre
kvaliteterna. En sådan efterfrågan är nödvändig för att stimulera till framställningen
av förstklassig matpotatis, anser förbundet. Också Kooperativa
kvinnogillesförbundet erinrar om nödvändigheten av att en målmedveten
och saklig varu- och konsumentupplysning organiseras. Som liusmodersorganisation
vill förbundet rekommendera att de rön och resultat, som
forskning och undersökningar ger, ställes till förbundets förfogande för att
via publikationer och mötesverksamhet komma husmödrarna tillhanda.

Anslagsfrågor

Därest en reglering av matpotatishandeln skulle komma till stånd, bör
enligt statskontoret en förutsättning härvid vara att statsmedel icke tagas i
anspråk för finansieringen av den allmänna kvalitetskontrollen. Statskontoret
erinrar om att gällande avtalsperiod för prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område, omfattande även mittpriser och införselavgifter, utlöper
den 31 augusti 1959. Statskontoret anser att överläggningarna rörande
den nya avtalsperioden bör omfatta frågan om ianspråktagande av införselavgifter
för potatis för bestridande av kostnaderna för den allmänna
kvalitetskontrollen. Förslaget att statsmedel skulle tagas i anspråk för upprustning
av SMAK:s laboratorieresurser förklarar sig statskontoret ej kunna
biträda.

Riksräkenskapsverket påpekar alt behovet av det av utredningen föreslagna
särskilda årliga statsanslaget på 250 000 kr. bortfaller, därest åtgärderna
från statens sida begränsas till att avse tillskapande av marknadsskydd
för potatis, som på grund av överenskommelse mellan förpackare
och den statsunderstödda SMAK-organisationen ställes under denna organisations
kontroll och som uppfyller vissa, förhållandevis stränga kvalitetsfordringar.

Lantbruksstgrelsen har intrycket att kostnaden för den allmänna kvalitetskontrollen
beräknats i underkant men anser sig dock, innan erfarenhet
vunnits, böra godtaga beloppet. Enligt statens jordbruksnämnd bör
kostnaderna i fråga icke tillmätas någon avgörande betydelse då de, såsom

Kartong

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

utredningen framhåller, under alla förhållanden kan beräknas komma att
mångdubbelt överstigas av de vinster konsumenterna kommer att göra genom
att en sanering av matpotatismarknaden kommer till stånd.

Kooperativa kvinnogillesförbundet ansluter sig till förslaget att den nu
befintliga statsunderstödda SMAK-organisationen erhåller stöd för fortsatt
kontroll- och upplysningsverksamhet. Frågan att lösa finansieringen på ett
betryggande sätt finner förbundet vara synnerligen viktig, för att SMAK
skall kunna effektivisera kontrollåtgärder, som kan leda till en fullt tillfredsställande
kvalitet på matpotatis.

Departementschefen

Matpotatisen är ett näringsrikt och förhållandevis billigt livsmedel, vilket
ingår som en viktig del i vår dagliga kost. Frågan om dess kvalitet är därför
betydelsefull. Vid potatisens beredning och förtäring är det önskvärt att
minsta möjliga svinn uppkommer. Potatisens beskaffenhet bör ej heller
vara sådan att det uppstår merarbete vid beredningen.

Den marknadsförda matpotatisens kvalitet har under åtskilliga perioder
icke kunnat betecknas som tillfredsställande. På vissa håll i landet kan numera
en förbättrad tillgång på fullgod matpotatis otvivelaktigt iakttagas.
På andra håll är emellertid läget i förevarande avseende sett ur konsumentsynpunkt
fortfarande inte bra. Matpotatisutredningen bar också i sitt betänkande
framhållit, att en mycket stor del av den matpotatis som erbjudes
konsumenterna i allmänna marknaden är av lägre kvalitet än som rimligen
bör tolereras i fråga om ett livsmedel, avsett för direkt konsumtion. Förutsättningar
för att förbättra den svenskodlade matpotatisens beskaffenhet
saknas ej. För att åstadkomma förbättringen erfordras emellertid i hög grad
medverkan av landets potatisodlare och den del av handeln som svarar för
sortering, lagring och transport.

Angivna förhållanden motiverar enligt min uppfattning att särskilda åtgärder
vidtages för att söka åstadkomma en allmän och bestående kvalitetshöjning
av den saluförda matpotatisen.

En av orsakerna till det otillfredsställande kvalitetsläget är svårigheterna
för konsumenterna att vid inköp av potatis bilda sig en uppfattning om dess
beskaffenhet. Svårigheterna sammanhänger bland annat med att kvalitetsangivning
grundad på enhetlig klassificering förekommer i alltför liten omfattning.
Detta har bidragit till att en skälig differentiering av priserna efter
kvalitet kommit till stånd endast i ringa utsträckning. Såsom återspeglas
i matpotatisutredningens betänkande och ett stort antal av yttrandena
däröver torde en dylik differentiering utgöra en förutsättning för att fullgod
potatis skall vinna utbredning på bekostnad av sämre vara. Det framstår
därför som angeläget att i första hand få fram ett marknadsläge, där
konsumenten har möjlighet att välja mellan matpotatis av garanterat god

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

kvalitet och annan potatis. Vidare bör förutsättningar skapas för en fortlöpande
ökning av inarknadstillförseln av matpotatis av förstnämnda slag.

Olika myndigheter samt organisationer inom jordbruket och handeln har
gjort betydande ansträngningar för att åstadkomma en allmän kvalitetshöjning
av matpotatisen på frivillighetens väg. Dessa ansträngningar måsle
emellertid tyvärr sägas icke ha lett till asyftat resultat. Liksom matpotatisutredningen
finner jag därför, att statlig medverkan till en marknadssanering
bör lämnas. Statliga och andra ingripanden på den inhemska matpotatismarknaden
i kvalitetsfrämjande syfte förekommer för övrigt redan inom
flera västeuropeiska länder — såsom Norge, Frankrike, Storbritannien och
Västtyskland — samt i U. S. A. I Danmark, Holland, Belgien och Frankrike
finnes statliga bestämmelser rörande kvaliteten å potatis avsedd för
export. Dessa bestämmelser återverkar säkerligen på den inhemska marknaden.
Jag vill även nämna att Förenta Nationernas organ ECE framlagt
vissa förslag till internationella standardiseringsbestämmelser i fråga om
matpotatis.

Vad matpotatisutredningen i det föreliggande delbetänkandet föreslagit
i syfte att förbättra den i vårt land marknadsförda matpotatisens kvalitet
har utförligt redovisats i det föregående, där även det huvudsakliga innehållet
i de över betänkandet avgivna remissyttrandena återgivits. Under
hänvisning till vad därvid anförts torde jag nu få ingå på en närmare prövning
av utredningens synpunkter och i samband därmed få framlägga olika
förslag till åtgärder för att åstadkomma förbättringar i den marknadsförda
potatisens kvalitet.

Ett av medlen att stimulera till ökat marknadsförande av fullgod matpotatis
är att lämna möjligheter till import av sådan vara. Matpotatisutredningen
har liksom åtskilliga remissinstanser uttalat att införsel av förstklassig
matpotatis eller redan en möjlighet till dylik införsel kan ha en kvalitetsfrämjande
effekt på den svenskodlade potatisen. Med hänsyn till det
gemensamma intresset ur både konsument- och producentsynpunkt av en
högklassig inhemsk vara vill jag ansluta mig till denna uppfattning.

Matpotatisutredningen har vidare förordat införande av ett författningsmässigt
grundat marknadsskydd för högklassig matpotatis. Vid utformningen
av sitt förslag härutinnan har utredningen närmast anknutit till vad för
närvarande gäller om saluhållande av smör jämlikt 45 § fjärde stycket livsmedelsstadgan.
Enligt sagda bestämmelse får inhemskt smör saluhållas under
benämning, som angiver eller antyder att varan är av särskilt god beskaffenhet,
endast om smöret är så kallat runmärkt mejerismör, vilket är
benämningen på den högsta av 3 föreskrivna kvalitetsklasser.

Det måste även enligt min mening antagas att en på liknande sätt utformad
bestämmelse i fråga om matpotatis kommer att utgöra ett betydelsefullt
stöd för de strävanden varom nu är fråga. En bestämmelse av sådan

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

innebörd torde nämligen i avsevärd grad begränsa möjligheterna att i fråga
om matpotatis, som icke på ett ur allmän synpunkt sett tillfredsställande
sätt klassificerats, begagna beteckningar som ger uppfattningen att det rör
sig om en vara av förstklassig kvalitet. Härigenom bör bestämmelsen komma
att avsevärt underlätta för konsumenterna att köpa garanterat fullgod
potatis.

Jag biträder alltså matpotatisutredningens förslag om införande av en
dylik författningsbestämmelse. Det av utredningen föreslagna innehållet synes
emellertid böra modifieras bland annat med hänsyn till vad som i detta
hänseende anförts av lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och Sveriges
lantbruksförbund. Bestämmelsen bör enligt min mening innefatta ett
iörbud att saluhålla eller försälja potatis, som är avsedd till människoföda,
under benämning som anger eller antyder att varan är av särskilt god beskaffenhet,
med mindre den är försedd med det för Svensk matpotatiskontroll
— i fortsättningen kallad SMAK — såsom varumärke registrerade
SMAK-märket. Förefintligheten av dylikt märke på en matpotatisförpackning
innebär bland annat att förpackningens innehåll omfattas av SMAK:s
stickprovskontroll och skall vara av kvalitet motsvarande SMAK:s fordringar.

Såsom jämväl utredningen funnit torde emellertid sagda förbud icke böra
gälla undantagslöst. Enligt min mening bör sålunda undantag stadgas för
potatis som av odlare utbjudes eller försäljes till partihandlare. Här är nämligen
merendels fråga om potatis som från ett flertal odlare sammanföres
för vidare sortering och förpackning. Däremot bör förbudet givetvis gälla
vid överlåtelse från odlare direkt till detaljhandlare eller konsument. Vidare
bör undantag stadgas beträffande potatis som skall användas vid fabriksmässig
eller därmed jämförlig livsmedelsframställning. Slutligen bör
från förbudet undantagas potatis, som saluhålles eller försäljes i kokt eller
annorledes berett skick, ävensom, i varje fall tills vidare, färskpotatis. Liksom
utredningen anser jag det böra ankomma på lantbruksstyrelsen att
meddela föreskrifter om vad som är att hänföra till färskpotatis.

Den föreslagna formen för marknadsskvddet åt den högklassiga potatisen
kommer självfallet ej att hindra särskild klassangivning för SMAKmärkt
vara. Därigenom bör kunna tillgodoses önskemålet att skapa ett fast
underlag för bestämda kvalitetskrav från detaljhandelns och konsumenternas
sida vid inköp av matpotatis. Måhända kan man påräkna att den i och
för sig eftersträvansvärda utvecklingen mot ökad förekomst av rationellt
drivna förpackningsanläggningar kommer att stimuleras därav.

I detta sammanhang vill jag betona att jag med den föreslagna konstruktionen
av marknadsskyddet åt garanterat högklassig matpotatis icke avser
att försvåra eller fördyra potatisinköpen för de konsumenter som efterfrågar
matpotatis av kvalitet, som icke är på detta sätt garanterad.

De författningsbestämmelser, som föranledes av vad jag nu föreslagit, torde
böra utformas i nära anslutning till livsmedelsstadgan men inrymmas i
en särskild kungörelse. Sedan tillräcklig erfarenhet vunnits om bestämmel -

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1950

sernas verkningar, kan emellertid tagas under övervägande att överföra bestämmelserna
till livsmedelsstadgan. överträdelser av bestämmelserna bör
vara belagda med samma påföljder som föreskrives i 108 § livsmedelsstadgan.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda kungörelse med
giltighet från och med den 1 oktober 1959.

Ur flera synpunkter skulle det vara önskvärt att, såsom föreslås av utredningen,
underhaltig vara kunde helt avstängas från matpotatismarknaden
med stöd av särskilda författningsbestämmelser. Ett genomförande av
utredningens förslag i denna del skulle innebära en av statsmakterna framtvingad
utbyggnad av inspektions- och kontrollverksamheten av sådan art
att jag för närvarande icke anser mig kunna förorda förslaget i fråga. Skulle
någon egentlig förbättring av den saluförda matpotatisens kvalitet ej ha
kommit till stånd efter en rimlig övergångsperiod bör likväl en omprövning
ske av ställningstagandet till nyssnämnda utredningsförslag. I en dylik
situation måste de redan nu av utredningen och många remissinstanser
törebragta motiven för ett allmänt försäljningsförbud och därav föranledd
allmän kvalitetskontroll ha fått än större tyngd.

Det framstår såsom mycket betydelsefullt att de föreslagna författningsmässigt
grundade åtgärderna kompletteras med en upplysningsverksamhet
i syfte att påskynda utvecklingen mot en genomgående god matpotatisstandard
i vårt land. Matpotatisutredningen har — dock utan att i föreliggande
delbetänkande gå närmare in på detta spörsmål — även framhållit vikten
av en dylik upplysningsverksamhet. Spörsmålet har jämväl upptagits till
behandling av åtskilliga remissinstanser, som — i vissa fall starkt understrukit
angelägenheten av en upplysningskampanj i avsikt att göra de olika
berörda parterna mera medvetna om vad som kan åtgöras för att höja standarden
inom matpotatisområdet.

Genom upplysningsverksamheten bör det bland annat göras klart för husmödrarna
och andra konsumenter att det — oavsett andra fördelar nästan
alltid lönar sig att för fullgod matpotatis erlägga ett relativt sett något
högre pris än för annan potatis.

Bland enskilda och företag som är verksamma i fråga om odling, sortering,
lagring och förpackning av matpotatis bör upplysningsverksamheten,
såsom hittills, i första hand inriktas på att sprida ökad kännedom om ändamålsenliga
metoder för ernående av en fullgod konsumentvara.

Upplysningsverksamheten hör även riktas mot distributions- och detaljhandelsleden,
varvid ett viktigt syfte hör vara att bidraga till en förbättrad
varukännedom beträffande matpotatis bland de i dessa led verksamma.

Med hänsyn till det intresse för upplysningsverksamhet av här angivet
slag som uppenbarligen föreligger torde man kunna förvänta en stark uppslutning,
i viss mån genom ekonomiskt bistånd, kring en under hänsynstagande
till de skilda intressegrupperna lämpligt organiserad och samordnad
informationsverksamhet. Denna bör, åtminstone till en början, stödjas även

40

Kungl. Maj ds proposition nr 35 år 1959

med statsmedel. För nästkommande budgetår vill jag föreslå att för ändamålet
anvisas 50 000 kronor. Jag har samtidigt förutsatt, att för budgetåret
1959/60 medel skall utgå med samma belopp — 50 000 kronor — av
vid import av matpotatis influtna eller inflytande införselavgifter.

Övervägande skäl talar för att uppgiften att samordna den offentligt stödda
upplysningsverksamheten bör åvila SMAK. Jag förutsätter att SMAK vid
fullgörandet av denna nya uppgift, för vilken organisationen bör vara väl
ägnad med tanke på dess centrala ställning, samarbetar med andra organ
som sysslar med eller stöder upplysningsverksamhet bland berörda intressegrupper,
exempelvis statens institut för konsumentfrågor och Hushållningssällskapens
förbund.

Den intensifierade upplysningsverksamheten bör påbörjas töre nästkommande
försäljningssäsong för höst- och vinterpotatis. Jag räknar med att
matpotatisutredningen i god tid dessförinnan nått så långt i sin pågående
bearbetning av spörsmålet om upplysning såsom komplement i strävandena
att förbättra matpotatiskvaliteten att utredningens synpunkter på en närmare
utformning av den offentligt stödda informationsverksamheten kan
läggas till grund vid det slutliga bestämmandet av riktlinjerna för densamma.

Effekten av de föreslagna författningsbestämmelserna och av den nyss
förordade upplysningsverksamheten blir till icke ringa del avhängig av att
SMAK har erforderlig auktoritet, tillräcklig fasthet i organisationen och
tillfredsställande personella resurser. Det är även betydelsefullt att SMAK
allt fortfarande skall kunna betraktas som en nämnd för samordning av
det kvalitetsfrämjande arbetet på matpotatisområdet under medverkan av
berörda myndigheter och organisationer. Framgången i SMAK:s verksamhet
blir nämligen beroende av att en fruktbringande växelverkan kan åstadkommas
mellan alltfler kvalitetsmedvetna konsumenter och sådana företagare
som förser marknaden med matpotatis.

Anordningar för att framhäva den SMAK-märkta potatisens fördelar i
förhållande till annan i marknaden saluhållen matpotatis måste självfallet
bygga På förtroende för SMAK:s möjligheter bland annat att effektivt bedi
i va en stickprovskontroll av större omfattning än för närvarande. Möjligheterna
att utvidga sagda kontroll har givetvis samband med SMAK:s
ekonomiska resurser. Finansieringen av kontrollkostnaderna sker med avgiftsmedel,
som inflyter från deltagarna i kontrollen. Inkomsternas storlek
står i relation till antalet deltagare och — framför allt — till kvantiteten
märkt potatis. Samtidigt med en successiv utvidgning av verksamheten på
stickprovskontrollens område förstärkes alltså organisationens ekonomiska
resurser.

Utfallet av åtgärderna i syfte att åstadkomma ett förbättrat kvalitetsläge
på matpotatismarknaden är emellertid även avhängigt av kvalitetsfordringarna
på SMAIv-märkt potatis. Vid fastställande av den nedre kvalitetsgränsen
för sådan potatis bör beaktas vad utredningen synes ha avsett, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

41

att fordringarna visserligen bör ställas högt men dock ej göras så stränga
att ett uppnående inom rimlig tid av målet — allmän tillgång under normala
år på garanterat fullgod potatis — förhindras. Jag utgår från att kvalitetsfordringarna
skall vara oberoende av tillfälliga svårigheter att i erforderlig
utsträckning förse marknaden med matpotatis av här avsedd beskaffenhet.

SMAK står för närvarande under lantbruksstyrelsens överinseende. Varken
utredningen eller remissinstanserna har föreslagit någon ändring härutinnan.
Jag finner därför denna anordning böra bestå. Beträffade SMAK:s
nuvarande organisation och uppläggningen av dess verksamhet torde jag få
hänvisa till vad av utredningens betänkande som återgivits i det föregående.

I syfte att stärka SMAK:s auktoritativa ställning bör enligt min mening
ett villkor för fortsatt statsbidrag, till vars storlek jag avser att återkomma
i det efterföljande, vara att ordföranden och övriga ledamöter i SMAK:s
styrelse skall utses av Kungl. Maj :t. Ordföranden bör icke kunna anses
företräda någon viss intresseriktning inom förevarande område. Beträffande
styrelsens sammansättning i övrigt synes utredningens rekommendation
i princip böra följas. Hinder synes dock enligt min mening icke böra möta
att göra de förändringar i representationen, som kan befinnas lämpliga.
SMAK-styrelsen kommer sålunda att bestå av ordförande och 14 ledamöter
mot för närvarande sammanlagt 12. Styrelsen bör inom sig utse vice ordförande.
För samtliga ledamöter utom ordföranden skall förordnas personliga
suppleanter. Det får antagas att SMAK-styrelsen liksom nu kommer
att utse arbetsutskott eller kommittéer för handhavande av frågor av teknisk
eller annan särskild art.

Bestämmelser om här berörda och övriga erforderliga åtgärder angående
SMAK och dess verksamhet torde böra införas i det av lantbruksstyrelsen utfärdade
reglementet eller i av styrelsen meddelade särskilda föreskrifter.

Enligt instruktionen för statens centrala frökontrollanstalt äger anstalten,
i den mån så kan ske, att på begäran verkställa kvalitetsanalys av matpotatis
samt, likaledes på begäran, att undersöka utsädespotatis såväl beträffande
egenskaper, som kan fastställas vid undersökning av själva varan,
som beträffande egenskaper, vilka måste utrönas genom odlingsförsök.
Det synes icke föreligga anledning alt vidtaga någon ändring härutinnan.
Envar bör således alltjämt kunna liänvända sig till anstalten för erhållande
av analyser och undersökningar av nyss angivet slag. Det bör emellertid
undvikas att ett ej ändamålsenligt konkurrensförhållande uppstår mellan
anstalten samt SMAK såsom centralt organ för de statsunderstödda strävandena
till en fortsatt höjning av standarden å matpotatis. Lantbruksstyrelsen
synes böra utfärda enhetliga regler för den statliga och statsunderstödda
analysverksamheten för kvaliletsbestämning av potatis.

För att öka tillgången på fullgod matpotatis är del angeläget att utbyggnaden
av sorterings- och lagringskapaciteten erhåller fortsatt stöd.

42

Kiingl. Maj:ts proposition nr 35 år 1959

Under titeln Bidrag till uppförande av frukt- och potatislagerhus in. in.
har sedan ett flerlal år anvisats medel, ur vilka vissa sammanslutningar av
odlare på särskilt föreskrivna villkor beviljas statsbidrag för uppförande,
inköp, inrättande eller ombyggnad av bland annat uppsamlings- och centrallagerhus
för potatis med därtill hörande maskinell utrustning. Bidrag
utgår med högst 10 procent av den beräknade och godkända anläggningseller
inköpskostnaden, kostnad för tomt ej inräknad. Ansökan om bidrag
ställdes ursprungligen till Kungl. Maj:t men handläggningen av bidragsärendena
har sedermera delegerats till lantbruksstyrelsen. Bidrag av bär
ifrågavarande slag beviljas sammanslutning av odlare, vilken kan erhålla
lånegaranti enligt kungörelsen den 7 maj 1954 (nr 311). För innehållet i
denna kungörelse kommer jag att redogöra i det följande.

Enligt kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till
jordbrukets yttre och inre rationalisering m. in., i det följande benämnd
rationaliseringskungörelsen, skall lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna,
i enlighet med vad därom säges i kungörelsen, genom att lämna
stöd till yttre och inre rationaliseringsåtgärder på jordbrukets område
främja strävandena att höja jordbruksnäringens effektivitet och skapa tillfredsställande
försörjningsmöjligheter åt dess utövare. Det ekonomiska
stödet skall utgöras av bland annat statsbidrag. Ett av de ändamål, för vilka
statsbidrag kan ifrågakomma, är uppförande eller förbättring av utrymmen
för förvaring av potatis. Bidrag lämnas endast under förutsättning att
åtgärden framstår som ekonomiskt försvarlig med hänsyn till den förbättring
av brukningsenhetens driftsekonomi och brukarens försörjningsmöjligheter
som åtgärden kan förväntas medföra.

Statsbidrag enligt rationaliseringskungörelsen må för berörda ändamål
utgå allenast till enskild person som äger eller brukar jordbruksfastighet
och under förutsättning att brukarens ekonomiska ställning ej är så god att
han tydligen ej är i behov av bidrag för att utföra åtgärden. Ett annat villkor
är att brukningsenheten ej innehåller mer än 20 hektar åker samt till
åker omräknad ängs- och betesmark eller, därest brukningsenheten är större,
att densamma på grund av mindre lämplig form eller beskaffenhet ur
lönsamhetssynpunkt ej är bättre än en genomsnittlig bärkraftig brukningscnliet
under nämnda arealgräns. Statsbidraget skall som regel utgå med belopp
motsvarande 25 procent av den godkända kostnaden upp till ett sammanlagt
kostnadsbelopp av 15 000 kronor och 15 procent av överskjutande
kostnad. Det sammanlagda bidragsbeloppet för anordnande av förvaringsutrymmen
för potatis må jämte eventuella bidrag till uppförande eller förbättring
av ekonomibyggnader och andra fasta anläggningar för jordbruksdriften
för en och samma brukningsenhet normalt ej uppgå till mer än 7 000
kronor. Vanligen utgår statsbidraget såsom avskrivningslån ur jordbrukets
avskrivningslånefond.

En annan form av stöd från det allmännas sida åt utbyggnaden av sorterings-
och lagringskapaciteten utgör de statliga lånegarantierna.

Enligt rationaliseringskungörelsen kan dylik garanti beviljas för lån till

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1959

43

uppförande eller förbättring av utrymmen för förvaring av potatis. Liksom
när det gäller statsbidrag må lånegaranti lämnas endast under särskilda
förutsättningar, däribland den att åtgärden framstår som ekonomiskt försvarlig.
Garanti må beviljas envar ägare eller brukare av jordbruksfastighet
till ett högsta belopp, motsvarande den av lantbruksnämnden godkända
kostnaden. Åtnjutes statsbidrag för åtgärden, skall det belopp för vilket lånegaranti
lämnas minskas med bidragsbeloppet.

Vissa andra bestämmelser om statliga lånegarantier till här berörda ändamål
återfinnes i kungörelsen den 7 maj 1954 (nr 311), enligt vilken
statsgaranti lämnas för lån som tages i enskild kreditinrättning för bland
annat uppförande, inköp, ombyggnad eller inrättande av uppsamlings- eller
centrallagerhus samt lagringskällare för potatis, för samtliga slag av anläggningar
jämväl för därtill hörande maskinell utrustning. Lånegaranti må endast
erhållas av sammanslutning mellan odlare under förutsättning, bland
annat, att medlemmarna i sammanslutningen bildat ekonomisk förening
eller, om antalet understiger 5, handelsbolag. Om särskilda skäl föreligger,
må garanti på vissa villkor kunna beviljas även annan samfällighet av odlare.
Lånegarantin får ej avse högre belopp än som motsvarar 85 procent
av den beräknade och godkända kostnaden för med lånet avsedda åtgärder,
utgift för tomt ej inräknad. Nämnda maximibelopp skall minskas med eventuellt
statsbidrag till samma åtgärd. Garanti får ej beviljas för lån som sökanden
kan erhålla såsom bottenlån. Det stadgas vidare att amorteringen
skall påbörjas senast under femte kalenderåret efter lånets lyftande samt
att amorteringstiden ej må överstiga 20 år.

Anslaget under titeln Bidrag till uppförande av frukt- och potatislagerhus
in. m. utgör reservationsanslag och har under en lång följd av år upptagits
med 30 000 kronor. År 1956/57 beviljades dock endast ett formellt
anslag å 100 kronor. Anslaget har på senare år till helt övervägande del
utnyttjats till utbetalande av bidrag till fruktlagerhus. De sammanlagda
bidragen från anslaget till potatislageranläggningar har samtidigt uppgått
allenast till förhållandevis små belopp. Med hänsyn till den oftast ringa andel
som berörda statsbidrag utgör av de totala anläggningskostnaderna, inberäknat
maskinanskaffning, samt med beaktande av de andra, mera omfattande
stödformer som förefinnes för samma ändamål anser jag skäl icke
föreligga att längre bibehålla bidragsgivningen i fråga utan förordar att
densamma skall upphöra med utgången av innevarande budgetår och att
därefter något särskilt anslag till bidrag till uppförande av frukt- och potatislagerhus
med mera ej skall upptagas å riksstaten.

Däremot synes det mig angeläget alt möjligheterna att erhålla statlig lånegaranti
enligt kungörelsen den 7 maj 1954 (nr 311) förstärkes. Ifrågavarande
kreditgarantier meddelas av lantbruksstyrelsen med utnyttjande
av samma garantiram som av styrelsen vid tillämpning av enahanda författningsbestämmelser
tages i anspråk vid beviljande av statlig garanti för
lån till uppförande av lagerhus med mera till andra jordbruksändamål. Garantiramen
har sedan sin tillkomst år 1954 varit 4 000 000 kronor för bud -

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

getår, varav endast en mindre del brukat disponeras för potatisändainål.
Som ett led i strävandena att stödja utbyggnaden av sorterings- och lagringskapaciteten
på bland annat matpotatisområdet vill jag föreslå att
sagda garantiram med hänsyn härtill för nästa budgetår vidgas med
1 000 000 kronor. Därvid skapas avsevärt förbättrade möjligheter att tillgodose
de under sagda budgetår framkommande önskemålen om statligt bistånd
till anordnande av sorterings- och lagerutrymmen såväl för matpotatis
som för frukt och köksväxter. Till frågan om inhämtande av riksdagens
medgivande avseende garantiramens storlek ämnar jag återkomma i annat
sammanhang.

Självfallet kan försöks- och forskningsrön verksamt bidraga till ett framåtskridande
i den verksamhet som har till ändamål en förbättring av matpotatisens
kvalitet. Lika självfallet är att kännedomen om vetenskapliga
resultat med omedelbar praktisk tillämplighet måste så snabbt som möjligt
spridas bland de odlare och handelsföretag vilka har att tillse att marknadsbehovet
av matpotatis täckes. Härvidlag har undervisnings- och upplysningsverksamhet
en viktig uppgift att fylla.

Jag har redan i det föregående uttalat att enligt min uppfattning produktionstekniska
förutsättningar för att förbättra den svenskodlade matpotatisens
beskaffenhet mestadels ej torde saknas. Som särskilt viktigt
framstår det att på vissa nyckelpunkter i produktionskedjan i alltmer ökad
omfattning kommer till användning ändamålsenligare metoder än dem som
nu ofta begagnas. Som ett exempel på områden där säkerligen avsevärda
framsteg skulle kunna göras må nämnas valet av utsäde. Ett annat synnerligen
viktigt led i produktionsprocessen är skördearbetet. De nutida kraven
på rationella och arbetsbesparande metoder har för bland annat detta arbetsmoments
vidkommande lett till en mekanisering som delvis medfört
uppenbara olägenheter i kvalitetshänseende. Sålunda är skador orsakade av
upptagningsredskap och -maskiner numera en ofta förekommande, ej önskvärd
företeelse. Denna kan ha sitt ursprung såväl i brister hos den maskinella
utrustningen som — ej sällan — otillräcklig kunskap om hur denna
utrustning bör handhavas. Åtskilliga andra exempel skulle kunna lämnas.

Enligt vad jag erfarit är de här nyss berörda spörsmålen för närvarande
under behandling inom matpotatisutredningen. Uppmärksamhet lär därvid
ägnas såväl försöks- och forskningsområdet som själva produktionen.

Förutom till forskning och försöksverksamhet som bedrives vid helstatliga
institutioner lämnar staten stöd till Samarbetskommittén för potatisförsöksverksamheten.
Denna kommitté bildades år 1948 på initiativ från såväl statligt
som enskilt håll och har tagit till sin uppgift att rationellt pröva nyare
svenska och utländska potatissorter i fråga om deras odlingsvärde efter
svenska förhållanden. I kommittén ingår överinspektören för jordbrukets
försöksväsende ävensom representanter för statens jordbruksförsök, institutionen
för växtodlingslära vid lantbrukshögskolan, statens centrala frökontrollanstalt,
statens växtskyddsanstalt, den lokala försöksverksamheten,

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1959

Sveriges utsädesförening samt Institutet för växtforskning och kyllagring i
Nynäshamn. Bidrag till verksamhetens bedrivande lämnas förutom av staten
av Sveriges potatisodlares riksförbund och Kooperativa förbundet. För
budgetåret 1957/58 uppgick dessa icke-statliga bidrag till sammanlagt
31 500 kronor. Härutöver tillsköt staten under samma budgetår 44 500 kronor,
varav 27 000 kronor från lantbrukshögskolans anslag till särskilda undersökningar
och 17 500 kronor från anslaget till bekämpande av växtsjukdomar.
För budgetåret 1958/59 uppgår det statliga bidraget till sammanlagt
45 300 kronor, varav 13 100 kronor och, avrundat, 14 700 kronor från lantbrukshögskolans
materiel- respektive avlöningsanslag samt oförändrat
17 500 kronor från anslaget till bekämpande av växtsjukdomar.

I sitt andra delbetänkande har jordbruksanslagsutredningen bland annat
berört förevarande bidrag. Utredningen har därvid förklarat sig icke ha
något att erinra emot att Samarbetskommitténs verksamhet fortfarande
stödjes med statsmedel särskilt med tanke på angelägenheten av att främja
olika strävanden att förbättra malpotatisens kvalitet. Med hänsyn till önskvärdheten
att å ena sidan samordna och å andra sidan kunna väga den inbördes
betydelsen av olika åtgärder i detta syfte föreslår utredningen dock
att här berörda statliga bidrag anslagsmässigt sammanföres med andra medel,
som över driftbudgeten anvisas för åtgärder för förbättring av potatisens
kvalitet. Jag finner en sådan omdisponering ändamålsenlig och förordar
därför att den genomföres.

Den utvidgning av SMAK:s verksamhet som kommer att följa av de
tidigare föreslagna åtgärderna samt önskemålet att SMAK i sin verksamhet
skall erhålla en stark och auktoritativ ställning torde, som redan
antytts, motivera statsbidrag till berörda organ. Statsbidraget bör enligt min
mening för budgetåret 1959/60 utgå med oförändrat belopp, det vill säga
15 000 kronor. Härutöver är det givetvis värdefullt om visst statligt bidrag
kan lämnas åt den upprustning av SMAK:s laboratorieresurser in. in. som
kommer att erfordras vid en mera omfattande kontrollverksamhet. Jag vill
därför uttala mig för att för angivet ändamål ställes till förfogande ett engångsanslag
å 50 000 kronor. Vad i övrigt angår finansieringen av SMAIv:s
kostnader förutsätter jag att liksom nu täckning skall åstadkommas medelst
avgiftsmedel som erlägges av deltagarna i kontrollen. Jag utgår ifrån att
SMAK:s kontrollavgifter icke sättes högre än att inkomsterna därav motsvarar
organisationens totala utgifter reducerade med det årliga statsbidraget.

Här angivna bidragsbelopp till SMAK torde tillsammans med de tidigare
nämnda statsmedlen till upplysningsändamål samt bidraget till Samarbetskommiltén
för potatisförsöksverksamheten kunna anvisas under ett nytt,
gemensamt reservationsanslag benämnt Bidrag till vissa åtgärder lör kvalitetsförbättring
av matpotatis. Som framgår av det ovan sagda kommer
medelsanvisningen under detta anslag, vilket bör ställas till lantbruksstyrelsens
disposition, för budgetåret 1959/60 att uppgå till 160 300 kronor,
eller avrundat 160 000 kronor. Till frågan om anvisande av omförmälda

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1959

anslag avser jag att återkomma i 1959 års statsverksproposition vid anmälan
av nionde huvudtiteln.

Enligt 1956 års riksdagsbeslut angående åtgärder i prisreglerande syfte
på jordbrukets område ställdes ur införselavgiftsmedel för matpotatis till
vederbörande odlarorganisationers förfogande 2 000 000 kronor att efter av
Kungl. Maj :t fastställda riktlinjer användas till främjande av odling, lagerhållning
och distribution av matpotatis. Senare samma år beslöt Kungl.
Maj :t bland annat att av ifrågavarande belopp 350 000 kronor skulle avsättas
till en intensifierad upplysningsverksamhet i odlingstekniska frågor
bland matpotatisodlarna. För användning såsom bidrag till uppförande av
potatissorteringscentraler med tillhörande lagerutrymmen avdelades
1 100 000 kronor samt för forsknings- och försöksverksamhet på potatisområdet
150 000 kronor, varav 50 000 kronor till undersökningar beträffande
bekämpandet av bladmögel. Återstoden, 400 000 kronor, ställdes till förfogande
såsom bidrag till särskilda undersökningar av maskiner för potatisupptagning.

Den intensifierade upplysningsverksamheten bland odlarna som bedrives
av särskilda instruktörer vid hushållningssällskapen beräknas kunna med
stöd av nyss angivna medel fortgå till den 1 januari 1960. Bidragsbeloppet
till sorteringscentraler har numera fördelats. Den verksamhet, vartill
återstoden av de 2 000 000 kronorna anvisades, pågår.

Jag utgår ifrån att dylika införselavgiftsmedel även i fortsättningen skall
användas såsom komplement till de här tidigare av mig föreslagna åtgärderna
till stöd åt strävandena att förbättra matpotatiskvaliteten. Ett ställningstagande
till den omfattning i vilken ytterligare medel av här förevarande
slag skall tagas i anspråk bör emellertid föregås av överläggningar i
frågan mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation.
Jag förutsätter att överläggningar härom snarast kommer till stånd.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :l
måtte föreslå riksdagen

att godkänna de förslag till åtgärder för förbättring av
kvaliteten å matpotatis som i det föregående framlagts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Eklund

590275 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag