Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1959

1

Nr 29

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 29 juni 19^6 (nr £31) om
folkpensionering, m. m.; given Stockholms slott den
3 januari 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering; 2)

lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen; samt

3) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning
av folkpensioner m. m.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Folkpensioneringens invalidpension och sjukbidrag består av grundpension
och tilläggspension. Grundpensionen utgör 200 kronor om året och
är icke inkomstprövad, under det att tilläggspensionen, som förhöjes med
indextillägg och s. k. standardtillägg, är i sin helhet inkomstprövad.

I propositionen föreslås, att grundpensionen förbättras genom att nyssnämnda
indextillägg fr. o. in. den 1 juli 1959 i stället anordnas som förhöjning
av grundpensionen och i samband därmed befrias från inkomstprövning.
Förslaget medför, att de som enligt nu gällande regler är berättigade
till enbart grundpensionen 200 kronor får pensionen höjd så att
den — med nuvarande åtta indextillägg — utgår, om vederbörande är
ogift eller hans make inte har folkpension, med 600 kronor och eljest med
520 kronor om året. För dem, som med nuvarande regler erhåller grundpension
och tilläggspension vilka sammanlagt ej uppgår till de belopp som
nyss nämnts för angivna fall, höjes pensionen till ifrågavarande belopp.

Vidare föreslås vissa andra, mindre ändringar i folkpensioneringslagen.

Förslaget beräknas medföra en årlig kostnadsökning av omkring 5 milj.
kronor, varav ungefär hälften beräknas komma att belöpa på statsverket
och resten på kommunerna.

t —Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 29

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 29 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 4 § 1 och 2 mom., 6 § 1 och 3 mom., 8 och
9 §§, 19 § 1 mom. samt 38 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

4

1 mom. Till envar som är berättigad
till ålderspension utgår allmän
ålderspension. Allmän
ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad nedan sägs, för år räknat
för gift pensionsberättigad, vars
make jämväl åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller till vars
hustru i 5 § omförmält hustrutilllägg
utgår, 1 360 kronor, för gift
pensionsberättigad, vars make åtnjuter
enbart grundpension, 1 500 kronor
samt för annan pensionsberättigad
1 700 kronor.

2 mom. Till envar-----—

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs, tilläggspension
med 1160 kronor
om året till gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller
vars hustru uppbär hustrutillägg,
1 300 kronor till gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter enbart
grundpension, samt 1 500 kronor till
annan pensionsberättigad. 1 2

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Till envar som är berättigad
till ålderspension utgår a 11-rnän ålderspension. Allmän
ålderspension utgör, där ej annat följer
av vad nedan sägs, för år räknat
för gift pensionsberättigad, vars
make jämväl åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller till vars
hustru i 5 § omförmält hustrutilllägg
utgår, 1 360 kronor samt för
annan pensionsberättigad 1 700 kronor.

----om året.

Jämte grundpension utgår, där ej
annat följer av vad nedan sägs,
tilläggspension med 1 160
kronor om året till gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller
vars hustru uppbär hustrutillägg,
samt 1 500 kronor till annan pensionsberättigad.

1 Senaste lydelse, se beträffande 4 §, 6 § 3 mom. och 9 § SFS 1955:394, beträffande 6 § 1 mom.,
8 § och 38 § 1 mom. SFS 1952:396, beträffande 19 § 1 mom. SFS 1953:291 samt beträffande 38 §

2 mom. SFS 1955:400.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 ar 1959

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

1 moin. Allmän ålderspension, tilllåggspension,
änkepension och hustrutillägg
förhöjas genom indextillägg
under de förutsättningar
och enligt de grunder, som angivas
i denna paragraf.

3 mom. För varje hel mångfald
av tre, varmed pensionspristalet
överstiger 100, utgör indextillägget
för år räknat

40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller
vars hustru uppbär hustrutillägg,
ävensom för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär hustrutillägg,
samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet, -------

1 mom. Allmän ålderspension,
grundpension, änkepension och hustrutillägg
förhöjas genom indextillägg
under de förutsättningar
och enligt de grunder, som angivas
i denna paragraf.

3 mom. För varje hel mångfald
av tre, varmed pensionspristalet
överstiger 100, utgör indextillägget
för år räknat

40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

-----av tre.

8

Tilläggspension, änkepension,--

Minskning skall, där rätt till såväl
tilläggs- eller änkepension eller
hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg
föreligger, med bortseende
från indextillägg ske proportionellt
å tilläggs- eller änkepensionen
eller hustrutillägget och bostadstillägget.
Indextillägg minskas först
sedan tilläggs- eller änkepensionen
eller hustrutillägget i övrigt bortfallit.

9

Har gift pcnsionsberättigad, vars
make ej åtnjuter folkpension, före
sextio års ålder blivit helt oförmögen
till arbete, må, där särskilda skäl
därtill föranleda, utan hinder av vad

§•

--annan pensionsberättigad.

Minskning skall, där rätt till såväl
tilläggs- eller änkepension eller
hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg
föreligger, med bortseende
från indextillägg ske proportionellt
å tilläggs- eller änkepensionen
eller hustrutillägget och bostadstillägget.
Indextillägg till änkepension
och hustrutillägg minskas först
sedan änkepensionen eller hustrutillägget
i övrigt bortfallit.

§•

Har gift pensionsberättigad, vars
make ej åtnjuter folkpension, före
sextio års ålder blivit helt oförmögen
till arbete, må, där särskilda skäl
därtill föranleda, utan hinder av vad

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1959

(Gällande lydelse)

i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas
honom med, bortsett från
indextillägg, högst 1 100 kronor om
året. Sådan förmån må utgå även
om folkpension sedermera tillerkännes
den pensionsberättigades make,
dock endast i den mån makarnas
sammanlagda pensionsförmåner icke
därigenom komma att överstiga beloppet
av den tidigare utgående folkpensionen.

Vad nu----------

(Föreslagen lydelse)
i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas
honom med högst 1 100
kronor om året. Sådan förmån må
utgå även om folkpension sedermera
tillerkännes den pensionsberättigades
make, dock endast i den mån
makarnas sammanlagda pensionsförmåner
icke därigenom komma att
överstiga beloppet av den tidigare
utgående folkpensionen.

---10 §.

19 §•

1 mom. Såsom bidrag---— -—

Pensionsavgift skall icke erläggas
av den, som under december månad
året näst före taxeringsåret ägt uppbära
folkpension, eller för den, som
avlidit före ingången av året näst
före taxeringsåret. Ej heller skall
pensionsavgift erläggas av den, för
vilken den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten icke uppgår till
1 200 kronor eller, om han är gift
och skall taxeras enligt för sådan
skattskyldig gällande bestämmelser
samt andre maken icke enligt vad
förut sagts är fritagen från skyldighet
att erlägga pensionsavgift, makarnas
till statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomster sammanlagt
icke uppgå till minst 1 200
kronor.

-------svensk medborgare.

Pensionsavgift skall icke erläggas
av den, som för december månad året
näst före taxeringsåret ägt uppbära
folkpension, eller för den, som avlidit
före ingången av året näst före
taxeringsåret. Ej heller skall pensionsavgift
erläggas av den, för vilken
den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten icke uppgår till
1 200 kronor eller, om han är gift
och skall taxeras enligt för sådan
skattskyldig gällande bestämmelser
samt andre maken icke enligt vad
förut sagts är fritagen från skyldighet
att erlägga pensionsavgift, makarnas
till statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomster sammanlagt
icke uppgå till minst 1 200
kronor.

38

1 mom. Folkpension utgår---

Lag samma--------

Folkpension utbetalas månadsvis,
därvid den, bortsett från indextilllägg,
må anses belöpa på december
månad med högst elva kronor högre

§•

-----— tidigare förvärvats.

— av pension.

Folkpension utbetalas månadsvis,
därvid den, bortsett från indextilllägg,
må anses belöpa på december
månad med högst elva kronor högre

5

Kungi. Maj.ts proposition nr 29 år 1959

(Gällande lydelse)

belopp än på envar av årets övriga
månader. Uppgår indextillägg för
månad räknat icke till helt krontal,
skola öretal, som hänföra sig till
månaderna januari—november, anses
belöpa på december månad. Utgöres
invalidpension eller sjukbidrag
av enbart grundpension, må pensionen
utbetalas kvartalsvis.

2 mom. Vid utbetalning

Vad i första stycket är stadgat
skall icke gälla, såframt utbetalningen
av folkpension är föranledd enbart
av att förordnande enligt 3 mom.
första stycket av denna paragraf
upphävts, och skall, där invalidpension
eller sjukbidrag utgöres av enbart
grundpension, gälla endast om
utbetalningen avser längre tid än
ett kvartal. Vid jämkning av pension
skall vad i första stycket sägs avse
allenast fall där pensionen ökats på
grund av att årsinkomsten minskat;
och må härvid avdrag ske endast å
det belopp, med vilket pensionen
ökat.

(Föreslagen lydelse)
belopp än på envar av årets övriga
månader. Uppgår indextillägg för
månad räknat icke till helt krontal,
skola öretal, som hänföra sig till
månaderna januari—november, anses
belöpa på december månad.

till sjukkassan.

Vad i första stycket är stadgat
skall icke gälla, såframt utbetalningen
av folkpension är föranledd

enbart av att förordnande enligt 3

%

mom. första stycket av denna paragraf
upphävts. Vid jämkning av pension
skall vad i första stycket sägs
avse allenast fall där pensionen ökats
på grund av att årsinkomsten minskat;
och må härvid avdrag ske endast
å det belopp, med vilket pensionen
ökat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959. Bestämmelserna i 19 § 1 mom.
i äldre lydelsen skola dock fortfarande
gälla i fråga om pensionsavgifter,
som påföras för år 1958 eller
tidigare år.

Det åligger pensionsstyrelsen att
omräkna utgående folkpensioner i
enlighet med bestämmelserna i denna
lag.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1959

F ö r s 1 a g
till
Lag

angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag
till kostnaderna för folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Kommun skall---■— -----

Därest tilläggspensioner, änkepensioner
och hustrutillägg förhöjts
genom indextillägg, skall vad i första
stycket stadgats om kommuns skyldighet
att bidraga till kostnaderna
för dylika pensioner avse även indextillägg
därå.

3

Varje kommuns bidrag uträknas
av pensionsstyrelsen. Därvid skall en
tolftedel av pensionsberättigad årligen
tillkommande tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg och vårdtillägg,
i förekommande fall jämte
indextillägg, ävensom kommunalt
bostadstillägg anses belöpa på varje
månad. Angående tid och sätt för
gäldande av kommunbidrag förordnar
Konungen.

--— sagda kostnad.

Vad i första stycket stadgats om
kommuns skyldighet att bidraga till
kostnaderna för tilläggspensioner,
änkepensioner, hustrutillägg och
vårdtillägg skall avse även indextilllägg
till grundpensioner, änkepensioner
och hustrutillägg.

§•

Varje kommuns bidrag uträknas
av pensionsstyrelsen. Därvid skall en
tolftedel av pensionsberättigad årligen
tillkommande tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg och vårdtillägg
ävensom indextillägg och
kommunalt bostadstillägg anses belöpa
på varje månad. Angående tid
och sätt för gäldande av kommunbidrag
förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959.

1 Senaste lydelse se SFS 1954:135.

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1959

7

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av folkpensioner

m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 om höjning
av folkpensioner m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1

Folkpension i form av allmän ålderspension,
tilläggspension, änkepension
eller hustrutillägg skall höjas
för år räknat med

280 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars
hustru uppbär hustrutillägg, ävensom
för änkepensionsberättigad och
för hustru, som uppbär hustrutilllägg,
samt

350 kronor för annan pensionsberättigad.

Bidrag enligt--------

2

Vad i lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering, lagen den 30 juni
1947 om kommunernas bidrag till
kostnaderna för folkpensioneringen
och lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn stadgas rörande
indextillägg skall i tillämpliga delar
gälla med avseende å höjning enligt
förevarande lag.

(Föreslagen lydelse)

§•

Folkpension i form av allmän
ålderspension, tilläggspension, änkepension
eller hustrutillägg skall höjas
för år räknat med

280 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt

350 kronor för annan pensionsberättigad.

--för år.

§•

Vad i lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering, lagen den 30 juni
1947 om kommunernas bidrag till
kostnaderna för folkpensioneringen
och lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn stadgas rörande
indextillägg skall i tillämpliga delar
gälla med avseende å höjning enligt
förevarande lag, dock att i fråga om

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1958:193.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1959

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

höjning av tilläggspension skall vid
tillämpning av 8 § förstnämnda lag
gälla vad som stadgas rörande indextillägg
till änkepension.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1959

9

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari
1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga angående förbättring
av folkpensioneringens grundpensionsförmåner till invalider m. m.
samt anför.

Vid behandlingen tidigare denna dag av det i årets statsverksproposition
(femte huvudtiteln punkt 118) upptagna anslaget till Bidrag till folkpensioner
m. m. nämnde jag, att jag hade för avsikt att föreslå förbättring av
folkpensioneringens grundpensionsförmåner till invalider på grundval av det
betänkande härom, som framlagts av 1958 års socialförsäkringskommitté.
Jag anhåller nu att få upptaga nämnda spörsmål till närmare behandling.

Översikt av gällande bestämmelser

Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,
527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952, 291/1953,
134/1954, 394/1955, 400/1955, 265/1956, 168/1957, 172/1957 och 192/1958)
skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter 67 års ålder, samt
å andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner
utgår för tid dessförinnan.

Ålderspensionen utgöres i första hand av allmän ålderspension,
vilken förmån är förhöjd dels med indextillägg, dels ock med s. k. standardtillägg
genom lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpensioner (nr 264;
ändr. 193/1958). Ålderspensionen är icke inkomstprövad och uppgår för närvarande
till följande belopp per år räknat. För gift pensionsberättigad, vars
make jämväl åtnjuter ålderspension eller invalidpension (sjukbidrag), vari
ingår tilläggspension, eller vars hustru uppbär hustrutillägg, utgår 1 360 kr. i
grundbelopp, 320 kr. i indextillägg (åtta tillägg å 40 kr.) och 280 kr. i standardtillägg
eller sammanlagt 1 960 kr. Gift pensionsberättigad, vars make
åtnjuter invalidpension (sjukbidrag) som utgöres av enbart grundpension,

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1959

erhåller 1 500 kr. i grundbelopp, 400 kr. i indextillägg (åtta tillägg å 50 kr.)
och 350 kr. i standardtillägg eller tillhopa 2 250 kr. För annan pensionsberättigad
utgives 1 700 kr. i grundbelopp, 400 kr. i indextillägg (åtta tillägg å 50
kr.) och 350 kr. i standardtillägg eller sammanlagt 2 450 kr.

Invalidpension utgår till den, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja
sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter, under
förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses som varaktig.
Den som är blind skall alltid anses lida av sådan höggradig nedsättning av
arbetsförmågan som berättigar till invalidpension.

Till den, som oavbrutet under minst sex månader lidit av sådan höggradig
nedsättning av arbetsförmågan som erfordras för erhållande av invalidpension,
utgår i stället s j ukbidrag, om nedsättningen av arbetsförmågan
inte kan anses som varaktig men kan antagas bestå ytterligare avsevärd tid.

Såväl invalidpensionen som sjukbidraget består av grundpension och tilläggspension.
Grundpensionen utgör 200 kr. om året och utgår utan hänsyn
till vederbörandes inkomst och förmögenhet. Tilläggspensionen, som däremot
är inkomstprövad, förhöjes liksom ålderspensionen med indextillägg
och standardlillägg. För närvarande utgör tilläggspensionen högst 1 760 kr.
(varav 1 160 kr. i grundbelopp, 320 kr. i indextillägg och 280 kr. i standardtillägg)
om året för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, högst 2 050
kr. (varav 1 300 kr. i grundbelopp, 400 kr. i indextillägg och 350 kr. i standardtillägg)
för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpension,
samt högst 2 250 kr. (varav 1 500 kr. i grundbelopp, 400 kr. i indextillägg
och 350 kr. i standardtillägg) för annan pensionsberättigad.

Änkepension utgår till änka, som vid mannens död uppnått viss
ålder. Änkepensionen, som i sin helhet är inkomstprövad, uppgår för närvarande
till högst 1 960 kr. om året (1 360 kr. i grundbelopp, 320 kr. i indextillägg
och 280 kr. i standardtillägg).

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, som uppnått
viss högre ålder men inte själv är pensionsberättigad. Hustrutillägget,
som är inkomstprövat, utgår med högst samma belopp som änkepensionen,
d. v. s. för närvarande med totalt högst 1 960 kr. om året.

I fråga om indextilläggen gäller, att socialstyrelsen skall verkställa
beräkning av förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje
månad och prisläget i december 1951. På grundval härav fastställer Kungl.
Maj :t senast den 5 i andra månaden efter den, som beräkningen avser, det
procenttal (pensionspristalet) som utmärker angivna förhållande. Sålunda
fastställt pensionspristal skall gälla under tredje månaden efter den, som
beräkningen avser. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet
överstiger 100, utgör indextillägget för år räknat —• såsom framgår av det
föregående — 40 kr. för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålders -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1959

pension eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom
för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt
50 kr. för annan pensionsberättigad. Om pensionspristalet, efter att ha stigit
med hel mångfald av tre, åter nedgår, skall indextillägget utgå efter oförändrade
grunder, så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre hela
mångfald av tre. Antalet indextillägg utgör för närvarande åtta.

Varje kommun äger besluta, att i kommunen skall utgå kommunalt
bostadstillägg till den som uppbär folkpensionsförmån. Därvid äger
kommunen bestämma såväl tilläggets storlek som grunderna i övrigt för
beräkningen. I sistnämnda hänseende gäller dock vissa begränsningar, bl. a.
att inkomstprövning av tillägget skall ske enligt folkpensioneringslagens
regler.

Utöver ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag utgår i vissa fall
blindtillägg till den som är blind och vårdtillägg till den som
eljest är ur stånd att reda sig själv och på grund härav är i behov av ständigtillsyn
och vård. Dessa tillägg, som inte är inkomstprövade, utgör 1 200 kr.
om året.

Inkomstprövningen innebär, att tilläggspension, änkepension och
hustrutillägg jämte index- och standardtillägg å dessa förmåner ävensom
kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av den del av ogift pensionsberättigads
årsinkomst, som ligger mellan 1 000 och 1 400 kr., och med
två tredjedelar av inkomst därutöver. För gift pensionsberättigad är motsvarande
gränsbelopp 750 resp. 1 050 kr. Rörande beräkningen av vederbörandes
årsinkomst skall blott nämnas, att folkpension, barnbidrag och sjukhjälp
från allmän sjukkassa inte räknas såsom inkomst, att förmögenhet
överstigande 20 000 kr. (för gift pensionsberättigad 15 000 kr.) medför höjning
av årsinkomsten med 20 procent av det belopp, varmed förmögenheten
överstiger nämnda gränsbelopp, samt att gift pensionssökandes årsinkomst
och förmögenhet anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst
resp. förmögenhet.

I några fall kan viss dispens medges från inkomstprövningen för gift
invalidpensionär eller sjukbidragsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension.
Ehuru inkomstprövningen skulle föranleda att tilläggspensionen
bleve ringa eller ingen må, när särskilda skäl föranleder därtill, likväl i
sådan pension, bortsett från index- och standardtillägg, utges upp till t 100
kr. om året, s. k. hjälplös betstill ä g g.

Kostnaderna för folkpensionerna bestrides av staten, dock med bidrag
av kommunerna såvitt angår de inkomstprövade förmånerna och vårdtilläggen.
Staten tillgodogör sig vidare de folkpensionsavgifter, som upptages
i samband med de allmänna skatterna, samt avkastningen av folkpensioneringsfonden.
Kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna regleras
genom lagen den SO juni 19i7 om kommunernas bidrag Ull kostnaderna för
folkpensioneringen (nr 398; ändr. 266/1950, 159/1951, 397/1952 och

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1959

135/1954). Enligt denna lag skall kommun för varje kalenderår bidraga till
kostnaderna för tilläggspensioner, änkepensioner, hustrulillägg och vårdtilllägg,
som under året utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade,
med en andel som motsvarar 3/20 procent för varje fullt tiotal
skatteören per invånare i kommunen (d. v. s. 1,5 procent för varje skattekrona
per invånare), dock högst 60 procent av nämnda kostnader. Beträffande
kostnaderna för kommunala bostadstillägg gäller motsvarande, dock
att procentsatsen här i stället är V» procent för varje fullt tiotal skatteören
(d. v. s. 2 procent för varje skattekrona) och att även en minimigräns satts
för kommunens delaktighet i kostnaderna, nämligen lägst 25 procent.
Index- och standardtilläggen finansieras på samma sätt som den pensionsförmån
som förhöjes genom tillägget. Sådana tillägg till tilläggspensionen
bekostas sålunda av staten och kommunerna.

Såsom bidrag till statens kostnader för de i folkpensioneringslagen stadgade
förmånerna skall i princip varje svensk medborgare i åldern 18—66 år
erlägga pensionsavgift. Denna avgift utgör för närvarande 4 procent
av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst med viss
maximering.

1958 års socialförsäkringskommittés förslag

I samband med att 1958 års A-riksdag fattade beslut om förbättringar av
folkpensioneringen i anledning av förslag härom i propositionen nr 55 begärde
riksdagen, att utredning skulle verkställas om en råd frågor rörande
folkpensioneringen, bl. a. avseende invalid- och familjepensioneringen. Med
stöd av Kungl. Maj :ts den 9 maj 1958 givna bemyndigande tillkallade jag en
parlamentarisk utredning för behandling av dessa frågor, 1958 års socialförsäkringskommitté.
I oktober 1958 har kommittén1 såsom ett första led i
sitt arbete avgivit ett förslag om förbättrade grundpensionsförmåner in. m.
(stencilerat).

Kommittén har i förslaget inledningsvis framhållit, att dess utredningsarbete
på invalidpensionsområdet skulle komma att kräva relativt lång tid
och att detta förhållande aktualiserade frågan om provisoriska ändringar
av folkpensionslagstiftningen i avbidan på mera definitiva lösningar. I enlighet
med 1958 års A-riksdags därom uttalade önskan och ett motsvarande
uttalande i utredningsdirektiven hade kommittén därför utarbetat förslag
om provisorisk förbättring av grundpensionen till invalidpensionärer och
sj ukbidragsberättigade.

Kommittén erinrar om bakgrunden till att folkpensioneringens invalidpension
och sjukbidrag uppdelats i en icke inkomstprövad del, nämligen

1 Ledamöter i kommittén var förste vice talmannen i riksdagens första kammare, riksgäldsfullmäktigen
A. Strand, ordförande, dåvarande ledamoten av samma kammare M. A. Andersson,
ledamoten av andra kammaren I. Bengtsson, överdirektören R. Broberg samt ledamöterna av
sistnämnda kammare R. Eliasson och T. Königson.

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1959

grundpensionen om 200 kr., och en inkomstprövad del, nämligen tilläggspensionen.
Grundpensionsbeloppet utgör sålunda en relikt från 1913 års
pensionsförsäkringslag, enligt vilken förelåg rätt till pension motsvarande
det efter försäkringsmässig metod beräknade värdet av erlagda avgifter.
Efter införandet av folkpensioneringslagstiftningen, där motsvarande samband
mellan avgifter och pension inte förelåg, ansågs de, som erlagt avgifter
enligt 1913 års lag, skola bibehållas vid sin rätt att utfå tillförsäkrad valuta
för sistnämnda avgifter. Konstruktionen med den icke inkomstprövade
grundpensionen å 200 kr. medförde att de erforderliga övergångsbestämmelserna
ej föranledde större administrativt besvär, enär det övervägande flertalet
pensioner på grund av den tidigare lagstiftningen rymdes inom detta
belopp.

Kommittén konstaterar, att en höjning av grundpensionen inte medför
ökade förmåner för alla invalidpensionärer och sjukbidragsberättigade, såvida
inte den maximala pensionsnivån samtidigt höjes. En sådan höjning
vore det emellertid nu inte fråga om. I detta avseende skulle invalidpensionen
följa den successiva standardhöjning av den allmänna folkpensionsnivån,
som 1958 års A-riksdag i princip beslutat skola ske under 1960-talet. Den
avsedda grundpensionsförbättringen skulle för det stora flertalet invalidpensionärer
i huvudsak blott innebära en omfördelning av de förmånsdelar,
varav invalidpensionen är sammansatt. Av den inkomstprövade delen av
invalidpensionen (tilläggspension, standardtillägg, indextillägg) skulle en
del överföras till den icke inkomstprövade pensionsdelen (grundpensionen).
Härav följde att de, som enligt nuvarande regler är berättigade till en invalidpension
uppgående till eller överstigande summan av den pensionsdel som
överföres och den nuvarande grundpensionen, inte skulle få någon förhöjning
av sina sammanlagda pensionsförmåner genom den åsyftade reformen.

För budgetåret 1958/59 har antalet invalidpensionärer och sjukhidragsberättigade
uppskattats till 137 000. Enligt kommittén kunde omkring
105 000 av dessa beräknas ha fulla förmåner, under det att cirka 9 000 uppbär
endast grundpension och återstående cirka 23 000 åtnjuter grundpension
jämte reducerade inkomstprövade tilläggsförmåner.

Rörande motiven för en förbättring av grundpensionen
framhåller kommittén, att samtliga folkpensionsförmåner med undantag
av grundpensionsbeloppet genom olika åtgärder sedan lagstiftningens
ikraftträdande fått ett ökat realvärde trots penningvärdeförsämringen. Vissa
olägenheter med den nuvarande inkomstprövningen inom invalidpensioneringen
skulle enligt kommitténs mening minskas, om den icke inkomstprövade
delen av pensionen höjes genom att till den överföres cn del av den inkomstprövade
delen. I detta sammanhang uttalar kommittén bl. a. följande.

Flertalet av dem som har enbart grundpension är gifta och uteslutna från
inkomstprövade förmåner på grund av andra makens inkomst. Detta har
väckt mycken irritation, eu irritation som inte kan frånkännas berättigande

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1959

då en invalidiserad man eller hustru, även om invaliditeten ej är så svår att
rätt till hjälplöshets- eller vårdtillägg föreligger, ofta utgör en ej ringa belastning
på makarnas ekonomi. Den ganska hårda inkomstprövningen kan
även sägas i och för sig motivera att också de invalidpensionärer, som enligt
nuvarande regler är berättigade till enbart en grundpension om 200 kr., får
sin pension höjd.

Kommittén framhåller vidare, att den nuvarande inkomstprövningen i
viss mån fyller funktionen av medel att gradera invalidpensionen efter invaliditetens
storlek. Kommitténs utredningsarbete på invalidpensioneringens
område borde enligt utredningsdirektiven ske med utgångspunkt från att
den nuvarande inkomstprövningen om möjligt slopades och att storleken av
invalidpensionen i stället bestämdes på grundval av en uppskattning av vederbörandes
eventuellt kvarstående arbetsförmåga. Kommittén håller för
sannolikt att, om partiell invalidpension skulle utgå och fastställas i relation
till vederbörandes uppskattade kvarstående arbetsförmåga, denna partiella
invalidpension inte kunde sättas till en så ringa bråkdel av full invalidpension
som 200 kr. I avbidan på den definitiva lösningen kunde en höjning
av detta belopp vara motiverad.

Kommittén tillägger.

Vidare må nämnas att man i anslutning till en förbättring av grundpensionen
lätt kan vinna en mer tillfredsställande lösning än den nuvarande i de
fall där ena maken har ålderspension och andra maken därefter får invalidpension
men på grund av inkomstprövningen begränsad till enbart grundpension.
I sådant fall skall nämligen ålderspensionen minskas med 200 kr.,
d. v. s. från 1 700 till 1 500 kr. — med gällande index- och standardtillägg
alltså från 2 450 till 2 250 kr. Det förhållandet att den yngre maken erhåller
invalidpension ökar alltså inte familjens folkpensionsinkomst. Denna
effekt av de nuvarande reglerna hade påtalats vid skilda tillfällen. Omkring
500 pensionärsfamiljer uppbär för närvarande pension med tillämpning av
ifrågavarande regler.

En grundpensionsförbättring skulle givetvis medföra visst administrativt
merarbete för pensionsorganen — omfattningen härav blir beroende på vilken
metod för förbättringen som användes — men kommittén anser att administrativa
skäl inte bör få utgöra hinder för att en önskvärd förbättring
av grundpensionsförmånen genomföres.

Rörande storleken av g rundpension sförbättringen finner
kommittén det i föreliggande läge vara rimligt med en förhöjning till
omkring 600 kr. En sådan förhöjning skulle enligt kommitténs mening inte
innebära ett föregripande av utredningsarbetet i fråga om invalidpensioneringens
slutliga utformning och inte heller beträffande invalidpensioneringens
blivande samordning med sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Kommittén har övervägt olika metoder att åstadkomma

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 dr i959

förbättringen av grundpensionen, varvid valet närmast stått
mellan följande tre alternativ.

Alt. i. Själva grundpensionsbeloppet 200 kr. ändras till ett högre belopp,
exempelvis 600 kr., utan att index- och standardtilläggen beröres.

A It. 2. Grundpensionsbeloppet lämnas i och för sig oförändrat men indextilläggen
överflyttas helt från tilläggspensionen till grundpensionen. Standardtilläggen
beröres ej. Detta alternativ skulle med åtta indextillägg innebära
en höjning med 400 kr. till 600 kr. för ensam pensionär och med 320 kr.
till 520 kr. för pensionär, vars make också har pension.

Alt. 3. Grundpensionsbeloppet lämnas oförändrat men utgånde standardtillägg
till tilläggspensionen överflyttas helt till grundpensionen. Indexliilläggen
beröres ej. Detta alternativ skulle med gällande standardtillägg innebära
en höjning med 350 kr. till 550 kr. för ensam pensionär och med 280 kr.
till 480 kr. för pensionär, vars make också har pension.

Kommittén har stannat för att förorda alt. 2. Därvid har kommittén fäst
avseende bl. a. vid att detta alternativ är administrativt enkelt, vilket är av
särskild betydelse eftersom det gäller en provisorisk reform, samtidigt som
alternativet medför en tillfredsställande höjning av grundpensionen.

Kommitténs förslag att indextilläggen skall konstrueras som en förhöjning
av grundpensionen och inte av tilläggspensionen innebär att vid nuvarande
indexläge med åtta indextillägg alla de som har enbart grundpension
— d. v. s. cirka 9 000 invalider — och de som utöver grundpensionen har en
inkomstprövad pension om högst 400 resp. 320 kr. — cirka 500 personer —
får sin pension höjd till 600 resp. 520 kr. Vid nio indextillägg blir de nya
grundpensionsförmånerna 650 resp. 560 kr., vid tio indextillägg 700 resp. 600
kr. etc. Kommittén tillägger, att bortåt 95 procent av alla dem, som enligt nuvarande
regler har rätt till enbart grundpension, inte är gifta med annan
pensionsberättigad. De skulle alltså få det större beloppet, d. v. s. 600 kr. vid
nuvarande indexläge.

Kommittén nämner, att den minskning, som sker å den inkomstprövade
delen av invalidpension och sjukbidrag genom indextilläggets överflyttande
till grundpensionen, i ett fåtal fall kan medföra omräkning även av samtidigt
utgående särskilt barnbidrag. Inkomstprövningen av sådana bidrag är nämligen
samordnad med folkpensionernas inkomstprövning.

Kommittén diskuterar härefter det förut berörda fallet dä av två makar
den ene har ålderspension från folkpensioneringen och den andre därefter
får invalidpension eller sjukbidrag, som på grund av inkomstprövningen
begränsas till enbart grundpension. Kommittén erinrar därvid om att enligt
4 § 1 mom. folkpensioneringslagen ålderspensionärerna uppdelas i följande
tre grupper, för vilka årspensionen utgår med nedan angivna belopp exklusive
resp. inklusive nu utgående åtta indextillägg jämte standardlillägg.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1959

Belopp kr.

Grupp exkl. inkl.

tilläggen

a) Gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller till vars hustru utgår

hustrutillägg ....................................

1 360

1 960

b)

Gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart

grundpension.....................................

1 500

2 250

c)

Annan pensionsberättigad.........................

1 700

2 450

Kommittén framhåller att enligt 4 § 2 mom. folkpensioneringslagen en
motsvarande uppdelning göres i fråga om invalidpensionens och sjukbidragets
maximala storlek före avdrag till följd av inkomstprövningen. Beloppen
är 200 kr. mindre än motsvarande ålderspensionsbelopp, enär för
invaliderna tillkommer grundpensionen om 200 kr.

Kommittén erinrar vidare om att varje indextillägg utgör 40 kr., då
pensionären tillhör grupp a), och 50 kr., då han tillhör grupp b) eller
grupp c), samt om att standardtilläggen följer indextilläggen på det sättet,
att de för grupp a) motsvarar sju indextillägg om 40 kr., d. v. s. tillhopa
280 kr., och för grupperna b) och c) motsvarar sju indextillägg om 50 kr.,
d. v. s. sammanlagt 350 kr.

Av denna översikt framgår, att i det nu diskuterade fallet den make, som
är ålderspensionär, enligt gällande regler får vidkännas en minskning av
sin pension med 200 kr., d. v. s. med samma belopp som den andre maken
erhåller i grundpension; makarna erhåller sålunda inte högre pension
trots den andre makens invaliditet. I syfte att bereda en pensionsförbättring
i sådana fall föreslår kommittén, att gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter
enbart grundpension jämte nu föreslaget indextillägg därå, skall i
fråga om storleken av det egentliga pensionsbeloppet hänföras till grupp
c), d. v. s. erhålla 1 700 kr. i ålderspension och 1 500 kr. i maximal
tilläggspension, och i fråga om index- och standardtilläggen hänföras till
grupp a), där varje indextillägg är 40 kr. och standardtillägget utgör
280 kr. Vid åtta indextillägg skulle då ålderspensionärens årspension
bli (1 700 320 -f- 280 =) 2 300 kr. Eftersom den andre maken
skulle erhålla 200 kr. i grundpension och 320 kr. i indextillägg, skulle
makarna sammanlagt få (2 300 -f- 520 =) 2 820 kr. Familjens pensionsinkomst
skulle således öka med (2 820 — 2 450 =) 370 kr., när andra
maken får invalidpension bestående enbart av grundpension jämte indextiHägg.
För varje ytterligare indextillägg utöver åtta skulle ökningen bli
30 kr. större.

Ikraftträdandet av den provisoriska förbättringen av grundpensionsförmånerna
anser kommittén böra ske vid tidigast möjliga tidpunkt
eller den 1 juli 1959. Det skall enligt kommitténs förslag ankomma på pen -

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1959

sionsstyrelsen att utan ansökan omräkna utgående invalidpensioner och
sjukbidrag i enlighet med de nya bestämmelserna.

Vad angår kostnads- och finansieringsfrågorna uppger
kommittén, att den förslagna förbättringen av grundpensionsförmånen medför
en kostnadsökning för folkpensioneringen, som uppskattas till omkring
3 3/» milj. kr. för helt år under förutsättning att antalet indextillägg är
oförändrat åtta och att antalet pensionärer, som åtnjuter enbart grundpension
eller dessutom en mindre inkomstprövad pension, är oförändrat
cirka 9 500. Varje ytterligare indextillägg kunde antagas höja nyssnämnda
belopp med cirka Va milj- kr- Antalet pensionärer kunde väntas öka om
grundpensionen förbättrades. Enligt kommitténs mening vore en ökning
med omkring 2 000 pensionärer ingalunda osannolik. Detta skulle medföra
en ytterligare årlig kostnadsökning om nära 1,2 milj. kr., ett belopp som
finge räknas upp med 0,1 milj. kr. för varje nytillkommande indextillägg.

Kommittén erinrar om att enligt nuvarande regler för kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna staten ensam bestrider kostnaderna
för grundpensionerna, medan tilläggspensionerna bekostas av staten och
kommunerna gemensamt, och att indextillägg och standardtillägg finansieras
i samma ordning som den förmån vilken förhöjes genom tillägget. Kommittén
anser att det för närvarande saknas anledning till annat än att bibehålla
dessa regler, vilket innebär att de nyss nämnda kostnadsökningarna
helt skulle falla på staten.

Statens utgifter för folkpensioneringen kommer emellertid enligt vad
kommittén framhåller att dessutom öka genom att vissa kostnader överföres
från kommunerna till staten. De indextillägg som utgår vid reformens
ikraftträdande — för ett beräknat antal av nära 130 000 invalidpensionärer
och sjukbidragsberättigade — finansierades till ungefär hälften (f. n.
51 %) av kommunerna och till knappt hälften av staten. Dessa indextillägg
skulle genom reformen överföras till grundpensionerna och med tillämpning
av nyssnämnda kostnadsfördelningsprinciper i fortsättningen helt bekostas
av statsmedel. Detta medförde en kostnadsminskning för kommunernas
del, som kommittén uppskattade till cirka 26 milj. kr. vid åtta indextillägg
(cirka 3 V* milj. kr. högre belopp vid varje tillkommande indextillägg).

Kommittéförslaget skulle sålunda enligt kommitténs beräkningar föranleda
att de årliga folkpensionskostnaderna (om åtta indextillägg utgår) för
statens del ökade med (3,75 + 1,2 + 26 =) cirka 31 milj. kr. och för kommunernas
del minskade med cirka 26 milj. kr.

Kommittén erinrar i detta sammanhang om att 1958 års A-riksdag fattat
principbeslut om en väsentlig förbättring lr. o. in. den 1 juli 1960 av bl. a.
familjepensionsförmånerna från folkpensioneringen. Denna förbättring
skulle, om nu gällande principer för kommunernas bidrag till inkomstprövade
folkpensionsförmåner tillämpas, komma att medföra en kraftig
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 29

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1959

ökning av kommunernas utgifter för folkpensionsändamål fr. o. in. den
1 juli 1960, en ökning som kunde antagas överstiga den betydande utgiftsminskning
för kommunerna som kommittéförslaget skulle föranleda fr. o. in.
den 1 juli 1959. Kommittén har ansett det vara angeläget att i möjlig mån
undvika sådan ojämnhet under de närmaste åren i fråga om belastningen på
kommunerna för folkpensionsändamål. Detta kunde enligt kommitténs
mening ske genom att en del av de staten enligt nuvarande regler åvilande
kostnaderna för kommunala bostadstillägg successivt överfördes på kommunerna
samtidigt som en reduktion av kommunansvaret för andra inkomstprövade
pensionsförmåner genomfördes. Kommittén, som enligt sina
direktiv har att utreda frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun men givetvis inte redan nu kunnat la definitiv ståndpunkt till
detta frågekomplex, har funnit sig böra förorda, att i samband med den
reduktion av kommunernas kostnader för invalidpensioneringen, som följer
av kommittéförslaget beträffande grundpensionerna, skall fr. o. in. den 1
juli 1959 vidtas en viss höjning av kommunbidraget till de kommunala bostadstilläggen.

Kommittén tillägger att, om en mindre ökning av kommunandelen i kostnaderna
för bostadstilläggen nu genomföres, det senare blir en mindre påfrestning
för kommunerna, därest statsmakterna framdeles skulle stanna
för den principen, som torde ha många förespråkare, att kommunerna —
mot det att de befrias från att bidraga till de egentliga folkpensionskostnaderna
— själva skall helt bekosta de kommunala bostadstillägg, som befinnes
erforderliga i framtiden.

Efter övervägande av olika spörsmål rörande formen för och storleken
av höjningen av kommunandelen i kostnaderna för bostadstilläggen har
kommittén stannat för att förorda en tioprocentig höjning innebärande dels
att kommunandelen ökas med en tiondel från procent till ”/so procent
för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen och dels att maximigränsen
för kommunandelen höjes från 60 till 66 procent. Kommittén
beräknar att kommunbidraget till de kommunala bostadstilläggen därigenom
skulle för budgetåret 1959/60 öka med nära 17 l/2 milj. kr. Den
kostnadsminskning för kommunerna om cirka 26 milj. kr., som enligt
vad förut nämnts skulle i nuvarande indexläge bli följden av den föreslagna
grundpensionsförbättringen, skulle sålunda reduceras till (26—17 i/, =)

8 7* niilj. kr. För statens del skulle den till cirka 31 milj. kr. beräknade
kostnadsökningen på grund av grundpensionsreformen komma att stanna
vid cirka 13''/2 milj. kr.

Remissyttrandena

Över 1958 års socialförsäkringskommittés förslag har efter remiss yttranden
avgivits av statskontoret, pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1959

1958 års skatteutjämningskommitté, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, Sveriges folkpensionärers riksorganisation, De
blindas förening, De lungsjukas riksförbund, De vanföras riksförbund och
Svenska vanförevårdens centralkommitté.

Vid remissbehandlingen har inte framförts någon invändning mot tanken
att genomföra en provisorisk förbättring av
grundpensionen. Några remissinstanser, såsom De blindas förening
och Svenska vanförevårdens centralkommitté uttalar sin tillfredsställelse
över att förslag härom framlagts. Pensionsstyrelsen framhåller att en höjning
av grundpensionen är ett gammalt önskemål från styrelsens sida.

Storleken av den föreslagna förbättringen har allmänt
godtagits. Pensionsstyrelsen och Sveriges folkpensionärers riksorganisation
har därvid dock givit uttryck för uppfattningen att höjningen vore
väl låg.

Endast statskontoret förordar en mindre höjning än den av kommittén
föreslagna. Eftersom det gällde en provisorisk reform borde enligt statskontorets
mening försiktighet iakttas i fråga om höjningens storlek. Eljest
kunde komplikationer med avseende å den planerade samordningen med
andra socialförsäkringsgrenar lätt inträffa. Den provisoriska förbättringen
borde begränsas till att i huvudsak återställa grundpensionens realvärde,
vilket syfte skulle väl ernås med en ökning till 400 kr. Riksförsäkringsanstalten
uttalar emellertid alt den av kommittén föreslagna höjningen
inte synes ge anledning till några betänkligheter från yrkesskadeförsäkringsoch
sjukförsäkringssynpunkt.

Den av kommittén förordade metoden att åstadkomma förbättringen
av grundpensionen har till styrkts eller lämnats
utan erinran av alla remissorgan utom statskontoret. Därvid anför statskontoret,
att den av kommittén förordade metoden skulle föranleda, att nya
indextillägg automatiskt skulle utgå å grundpensionen. Med en provisorisk
reform borde man inte sträcka sig så långt som till att införa ett system
med indexreglerade grundpensionsförmåner. I stället borde användas metoden
att höja själva grundpensionsbeloppet (kommitténs alt. 1).

Pensionsstyrelsen framhåller att man, när det gäller ett provisorium,
bör ur arbetsteknisk synpunkt välja en enklare metod än alt. 1, om sådan
står till buds. Med en omgruppering av index- och standardtilläggen från
tilläggspensionen till grundpensionen bleve omläggningen betydligt enklare
arbetstekniskt sett. Pensionsstyrelsen hade ingen erinran mot kommitténs
förslag att överföra hela indextillägget till grundpensionen. För att åstadkomma
en större grundpensionsförbättring än den av kommittén föreslagna
kunde emellertid övervägas att till grundpensionen överföra inte endast indextilläggel
utan även standardtillägget helt eller delvis.

De remissinstanser, som berört förslaget om pensionsförbättr
i n g i vissa fall då folkpensionärs make erhåller

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1959

invalidpension, har som regel tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran. Statskontoret, som i likhet med kommittén finner gällande
bestämmelser i denna del otillfredsställande, anser att grundpensionen bör
medföra ett verkligt tillskott till ifrågavarande pensionärsfamiljs försörjning
och sålunda vid en pensionsreglering i enlighet med statskontorets
förslag bör utgå med 400 kr. utöver redan beviljad ålders- eller invalidpension.

Rörande finansieringsfrågan går meningarna isär i remissyttrandena.
Endast pensionsstyrelsen och De vanföras riksförbund har uttryckligen
godtagit kommitténs förslag beträffande såväl finansieringen av
indextilläggen till invaliderna som höjningen av kommunbidragen till de
kommunala bostadstilläggen.

Statskontoret erinrar om att kommittén enligt sina direktiv har att ta
ställning till spörsmålet om fördelningen mellan staten och kommunerna av
kostnaderna för folkpensioneringen i dess helhet och att samtliga på problemet
inverkande omständigheter härvid torde komma under bedömande
i ett sammanhang. Mot bakgrund härav och med hänsyn till den tilltänkta
reformens provisoriska natur borde enligt statskontorets mening den tekniska
metoden för förbättring av grundpensionsförmånerna ej få leda till
någon förändring i kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Vilket
alternativ för förbättringen av grundpensionen som än valdes borde därför
reformen förknippas med regler som förhindrade att det ekonomiska ansvaret
för folkpensionerna på detta stadium av utredningsarbetet mer eller
mindre övervältrades på staten.

Majoriteten inom 1958 års skatteutjämningskommitté (ordföranden och
fyra ledamöter) förklarar sig inte vara beredd att nu ta ställning till förslaget
i kostnadsfördelningsfrågan. Med hänsyn till att förslaget syftade
till en allenast provisorisk ändring ville kommittémajoriteten dock inte
motsätta sig att en viss jämkning av reglerna för de kommunala bostadstilläggens
finansiering genomfördes.

Övriga fyra ledamöter i 1958 års skatteutjämningskommitté framhåller att
förslaget om ändring av bidragsreglerna för de kommunala bostadstilläggen
utgör endast en del av ett större problem. Därför borde en eventuell omfördelning
av kostnaderna för dessa tillägg anstå i avvaktan på att frågan i
sin helhet upptoges till omprövning.

Sistnämnda uppfattning delas av Svenska stadsförbundet och Svenska
landskommunernas förbund, vilka båda dels erinrar om att de gemensamt
hemställt om omprövning av kostnadsfördelningsproblemet för att få till
stånd en minskning av kommunandelen och dels bestämt avstyrker den
föreslagna höjningen av kommunbidraget till bostadstilläggen.

Svenska stadsförbundet anser det i sak riktigt att indextilläggen efter
överflyttning till grundpensionen bekostas helt av staten. Ingen anledning
förelåge emellertid att koppla samman frågan om grundpensionens höjning

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1959

med frågan om bostadstilläggens finansiering. Verkningarna för de särskilda
kommunerna skulle, om de båda reformerna genomfördes samtidigt,
bli synnerligen varierande. Preliminära beräkningar för Stockholm gåve vid
handen att staden med nuvarande index- och bostadstillägg skulle drabbas
av en merutgift på inemot 1 milj. kr., ett belopp som dock minskade
i den mån nya indextillägg tillkomme.

Svenska landskommunernas förbund framhåller, att en utveckling mot
kommunernas övertagande av kostnaderna för de kommunala bostadstillläggen
i deras helhet under det att staten bestrider övriga folkpensionskostnader
kan befaras leda till att de mera skattetyngda kommunerna av ekonomiska
skäl nödgas avstå från att bevilja kommunala bostadstillägg eller
knappa in på tidigare utgående dylika tillägg. En kostnadsfördelning som
på detta sätt medförde en standardsänkning i mera skattetyngda kommuner
syntes inte vara att eftertrakta. Någon allmän samling kring en sådan lösning
av kostnadsfördelningsproblemet vore därför knappast att räkna med innan
en effektiv skatteutjämning åstadkommits.

Även De lungsjukas riksförbund anser att frågan om en omfördelning av
kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen bör anstå. Om kommunernas
andel i kostnaderna för bostadstilläggen höjdes kunde antas, att kommuner
med hög invalidfrekvens skulle iaktta återhållsamhet vid beviljande
av bostadstillägg samt att indragning av dem kunde befaras. En försämring
för pensionärerna, särskilt i kommuner med lågt skatteunderlag, kunde
alltså bli följden.

Sveriges folkpensionärers riksorganisation finner det angeläget att framhålla,
att kommunernas del av de kommunala bostadstilläggen inte bör
ökas på ett sådant sätt att det uppstår ännu större svårigheter att utbetala
sådana tillägg.

Departementschefen

Enligt 1946 års folkpensioneringslag gäller som bekant, att den som fyllt
67 år äger rätt till ålderspension och att den, vars arbetsförmåga dessförinnan
blivit höggradigt nedsatt genom sjukdom eller lyte, är berättigad till
invalidpension eller den tidsbegränsade form därav som benämnes sjukbidrag.
Bortsett från de kommunala bostadstilläggen utgår ålderspensionen
oberoende av vederbörandes inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Motsvarande
gäller i fråga om de index- och standardtillägg, varigenom ålderspensionen
förhöjes. Vad åter angår invalidpensionen och sjukbidraget utgår
blott en mindre del utan inkomstprövning, nämligen den till 200 kr. om
året uppgående grundpensionen. Återstoden av invalidpensionen och sjukbidraget,
d. v. s. tilläggspensionen, är däremot inkomstprövad, liksom de
till de förmånsberättigade i dessa fall utgående index- och standardtilläggen.

-- Kungl. Maj.ts proposition nr 29 ur 1959

vilka konstruerats såsom förhöjningar av tilläggspensionen och inte av
grundpensionen.

Att grundpensionsbeloppet utgår utan inkomstprövning sammanhänger
— såsom närmare angivits i det föregående — med den vid 1946 års folkpensionsreform
förfäktade meningen att de, som förvärvat rätt till viss
valuta bl. a. vid invalidfall för erlagda avgifter enligt den första allmänna
pensionslagstif t ningen av år 1913, därigenom skulle bibehållas vid rätt till
invalidförmån av viss storlek.

Rörande de nämnda folkpensionsförmånernas storlek kan nämnas, att
ålderspensionens årsbelopp för närvarande för gift pensionsberättigad, vars
make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars hustru uppbär
hustrutillägg utgör 1 960 kr. (varav 1 360 kr. i grundbelopp, åtta indextillägg
om 40 kr. och 280 kr. i standardtillägg). För gift pensionsberättigad, vars
make åtnjuter invalidpension eller sjukbidrag med enbart grundpension,
är beloppet 2 250 kr. (varav 1 500 kr. i grundbelopp, åtta indextillägg om 50
kr. och 350 kr. i standardtillägg) samt för annan pensionsberättigad 2 450 kr.
(varav 1 700 kr. i grundbelopp, åtta indextillägg om 50 kr. och 350 kr. i
standardtillägg).

Invalidpensionen och sjukbidraget uppgår för motsvarande grupper högst
till nyss angivna belopp, varav såsom förut nämnts 200 kr. av grundbeloppet
utgör icke inkomstprövad grundpension.

I olika sammanhang har aktualiserats spörsmålet om en höjning av
giundpensionen. Senast skedde det vid 1958 års A-riksdag i samband med
ntt pi opositionen nr 55 i pensionsfrågan behandlades. Nämnda spörsmål
ingick bland dem som enligt riksdagens mening borde anförtros åt en parlamentarisk
utredning, vilken i övrigt skulle behandla eu rad andra frågor
rörande en förbättrad folkpensionering. Den utredning som tillkallades för
denna uppgift, 1958 års socialförsäkringskommitté, har mot bakgrund av
liksdagens önskemål upptagit fragan om en provisorisk höjning av grundpensionen
i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet i övrigt. Det förslag
som kommittén framlagt härom innebär, att de indextillägg, som nu utgör
en inkomstprövad förhöjning av tilläggspensionen, i stället skall utgå som
förhöjning av grundpensionen och liksom denna utges utan inkomstprövning.
Härigenom kommer omkring 9 000 personer, som enligt nu gällande
bestämmelser åtnjuter enbart grundpensionen 200 kr., att få sin pension
höjd så att den med nuvarande åtta indextillägg utgör, om vederbörande är
ogift eller hans make inte har pension, (200 + 400 =) 600 kr. och eljest
(200 + 320 =) 520 kr. Beloppet 600 kr. skulle komma att utgå till cirka
95 procent av dessa pensionärer. I de omkring 500 fall, då nuvarande
regler ger rätt till jämte grundpensionen — en inkomstprövad pension
som understiger 400 resp. 320 kr., kommer i stället att utgå förutnämnda
högre belopp om 600 resp. 520 kr. Om nya indextillägg tillkommer, skall
dessa i fortsättningen utgå till alla som har invalidpension eller sjukbidrag

Kungl. Mctj:ts proposition nr 2!) ar 1959 23

och inte som nu endast till dem som har inkomstprövad pension utöver
grundpensionen.

Däremot innebär förslaget ingen förbättring för dem, som enligt vad
nu gäller äger rätt till invalidpension eller sjukbidrag med högsta belopp
eller till sådan förmån med ett på grund av inkomstprövningen reducerat
belopp som överstiger 600 resp. 520 kr. Frågan om att öka invalidpensionens
och sjukbidragets maximibelopp sammanhänger med den större
frågan om folkpensionernas successiva höjning under 1960-talet.

Det kan tilläggas, att den föreslagna förbättringen av grundpensionen
går längre än vad ett rent återställande av realvärdet å denna pension
skulle påkalla.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag har tanken att göra en
provisorisk höjning av grundpensionen vunnit allmän anslutning, och de
flesta remissinstanserna har godtagit förslaget i fråga om förhöjningens
storlek och metoden för att åstadkomma densamma. För egen del ansluter
jag mig till förslaget.

Av vad jag tidigare anfört rörande den nuvarande storleken av ålderspensionen
i olika fall framgår, att en gift ålderspensionär, vars make inte
uppbär folkpensionsförmån, får ålderspensionen minskad med 200 kr., om
maken senare tillerkännes invalidpension eller sjukbidrag och denna förmån
på grund av inkomstprövningen endast utgår med grundpensionsbeloppet
200 kr. I detta fall föranleder den inträdda invaliditeten ingen
ökning av familjens pensionsförmåner. Detta förhållande har ansetts
mindre tillfredsställande och kommittén har för fall, då gift ålderspensionärs
make åtnjuter invalidpension eller sjukbidrag i form av enbart grundpension
jämte nu föreslaget indextillägg därå, förordat att ålderspensionens
grundbelopp skall utgå med 1 700 kr. i stället för nuvarande 1 500 kr.
Samtidigt finner dock kommittén viss minskning av dennes index- och
standardtillägg påkallad. Eftersom båda makarna erhåller indextillägg —
något som enligt hittills tillämpade principer föranleder att tilläggen utgår
med det lägre beloppet om 40 kr. för varje tillägg — föreslår kommittén
att ålderspensionären i detta fall skall åtnjuta indextillägg av nämnda storlek,
d. v. s. med 320 kr. Vidare föreslår kommittén att även standardtillägget
till ålderspensionären skall utgå med det lägre beloppet eller med 280 kr.
Förslaget innebär sålunda att ålderspensionären i det nu aktuella fallet får
grundförmånen höjd med 200 kr., under det att tilläggen sänks med 150
kr. i förhållande till vad nu utgår. Å andra sidan förbättras grundpensionen
för den invalidiserade maken såsom förut nämnts med indextilläggen å
320 kr., vilket får till följd att makarnas pensionsinkomst genom invalidfallet
ökar med 370 kr. Härvid har förutsatts att åtta indextillägg utgår
såsom för närvarande. Vad sålunda föreslagits borde även få tillämpning i
vissa fall då den först pensionerade maken uppbär invalidpension eller sjukbidrag
i stället för ålderspension.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1959

Även detta förslag har godtagits vid remissbehandlingen, och jag ansluter
mig till kommitténs förslag, som innebär en viss pensionsförbättring för de
fall det gäller och dessutom medför en förenkling av lagstiftningen.

De sålunda förordade ändringarna i folkpensionslagstiftningen bör såsom
kommittén föreslagit träda i kraft den 1 juli 1959.

De föreslagna åtgärderna har beräknats medföra en merkostnad för folkpensioneringen
av omkring 5 milj. kr. för år vid nuvarande åtta indextilllägg.
Härvid har förutsatts att omkring 2 000 personer, som med nuvarande
regler inte bryr sig om att söka pension, efter höjningen av grundpensionen
kommer att ansöka om och få sådan pension. Om de indextillägg, som överföres
till grundpensionen, alltjämt bekostas på samma sätt som nu, dvs.
av staten med bidrag från kommunerna — detta bidrag uppgår för närvarande
till i genomsnitt 51 procent — kommer merkostnaden att till ungefär
hälften belöpa på staten och i övrigt på kommunerna.

Kommittén föreslog i finansieringsfrågan en kombination av två olika
åtgärder, nämligen dels att kommunbidraget till kostnaderna för invalidpensionärernas
och de sjukbidragsberättigades indextillägg skulle slopas
och att staten i likhet med vad som gäller beträffande grundpensionerna
skulle ensam svara för finansieringen — en årlig merkostnad för staten
om cirka 26 milj. kr. med nuvarande åtta indextillägg, vartill kommer
förutnämnda 5 milj. kr., och en lindring för kommunernas del med cirka
26 milj. kr. — dels att kommunernas bidrag till kostnaderna för de kommunala
bostadstilläggen skulle ökas med 10 procent, varigenom en kostnad
om cirka 17,5 milj. kr. skulle överföras från staten till kommunerna. Slutresultatet
skulle bli en ökning av statens kostnader för folkpensionsändamål
med omkring (26 + 5 — 17,5=) 13,5 milj. kr. och en minskning för
kommunernas del med cirka (26 — 17,5 =) 8,5 milj. kr.

Kommittén har bl. a. framhållit, att dess förslag beträffande höjningen
av kommunbidraget till bostadstilläggen åsyftade att utgöra ett steg i riktning
mot att låta kommunerna helt övertaga finansieringen av bostadstilläggen,
varvid staten skulle svara för kostnaderna för övriga folkpensionsförmåner.
I flertalet remissyttranden har förslaget i denna del starkt
kritiserats, varvid framhållits att en ändring av reglerna för bostadstilläggens
finansiering på sätt kommittén förordat inte borde övervägas innan
hela spörsmålet om fördelningen mellan staten och kommunerna av folkpensionskostnaderna
blivit utrett.

Mot bakgrund av remisskritiken anser jag att i detta sammanhang, då
fråga blott är om en provisorisk omreglering av vissa folkpensionsförmåner,
inte bör göras någon omfördelning av statens och kommunernas andelar
i folkpensionskostnaderna och att ifrågavarande pensionsförmåner
alltså alltjämt bör bekostas på sätt som nu sker. Mitt förslag i detta avseende
innebär, att den årliga mer utgiften för reformen om cirka 5 milj. kr.
som tidigare nämnts fördelas med ungefär hälften eller omkring 2,5 milj. kr.

25

Kungl. Maj ds proposition nr 2!) år 1959

på staten och resten på kommunerna. Hänsyn till kostnadsökningen för
statsverket har tagits vid anslagsberäkningen för budgetåret 1959/60 (femte
huvudtiteln punkt 118).

Vad jag föreslagit i det föregående föranleder ändringar i lagen om folkpensionering,
lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen
och lagen om höjning av folkpensioner in. in. Inom socialdepartementet
har upprättats förslag till sådana lagändringar. Rörande
dessa förslag torde följande böra framhållas.

Förslaget att invalidpensionärernas och de sjukbidragsberättigades indextillägg
skall utgöra förhöjning av grundpensionen och inte av tilläggspensionen
har föranlett de ändringar, som berör 6, 8 och 9 §§ folkpensioneringslagen
samt lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen.
De åtgärder som i övrigt föreslagits för att förbättra förmånerna
för makar, som båda är folkpensionärer och av vilka den ena åtnjuter blott
grundpension med indextillägg, gör ändringar påkallade i 4 § folkpensioneringslagen
samt 1 § lagen om höjning av folkpensioner in. in.

Eftersom inkomstprövningen av invalidpensionärernas och de sjukbidragsberättigades
indextillägg föreslås slopad, under det att deras standardtillägg
bibehålies inkomstprövade, kan den rörande standardtilläggen
i 2 § lagen om höjning av folkpensioner in. in. gjorda allmänna hänvisningen
till vad som stadgas om indextillägg inte kvarstå oförändrad. Hänvisningen
föreslås ändrad till att i inkomstprövningshänseende anknyta till
vad som gäller för indextillägg till änkepension.

Enligt 88 § 1 mom. tredje stycket folkpensioneringslagen skall folkpension
utbetalas månadsvis, dock att om enbart grundpension utgår utbetalningen
må ske kvartalsvis. Undantagsbestämmelsen, som föranletts av
önskemålet att undvika pensionsutbetalningar med mycket små belopp,
bör kunna slopas, om grundpensionen höjes i enlighet med vad jag förordat
i det föregående. -lag ansluter mig därför till kommitténs förslag om att
undantagsbestämmelsen i ifrågavarande lagrum skall utgå, vilket får till
följd viss motsvarande ändring i 2 mom. andra stycket av samma paragraf.

Det synes lämpligt att i detta sammanhang upptaga en fråga om befrielse
i visst fall från skyldighet att erlägga folkpensionsavgift. Enligt 19 § 1 mom.
andra stycket folkpensioneringslagen är den som under december månad
visst år ägt uppbära folkpension fritagen från skyldighet att erlägga folkpensionsavgift
för påföljande år. Det är därvid inte tillfyllest att pensionsrätt
föreligger för december månad utan folkpension skall faktiskt ha kunnat
lyftas under nämnda månad. Ett senare meddelat beslut om folkpension
retroaktivt för tid som innefattar december månad medför sålunda
ingen avgiftsbefrielse. Folkpensionsavgift kommer då alt debiteras, ehuru
pensionsrält sedermera befinnes ha förelegat för den avgörande månaden.
I olika sammanhang har gjorts gällande, alt avgiftsbefrielse borde föreligga
8 — Bilumg till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 29

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1959

även i sådana fall. Stadgandet skulle få denna innebörd, om i lagtexten uttrycket
»under december» utbytes mot »för december».

En inom Kungl. Maj:ts kansli verkställd utredning har givit vid handen
att det ur de lokala skattemyndigheternas synpunkt, vilka verkställer debiteringen
av folkpensionsavgifter, inte möter hinder att debiteringssystemet
omlägges så att även retroaktiva pensionsbeslut, som berör december månad
föregående år iakttas. Pensionsstyrelsen har yttrat sig i ärendet och har
därvid tillstyrkt ändringen. Jag finner mig därför böra förorda, att stadgandet
i 19 § ändras på angivet sätt.

Eftersom debiteringsarbetet pågår under tiden juli—oktober det år, som
avgiften avser, torde de lokala skattemyndigheterna före debiteringsarbetets
avslutande hinna få del av så gott som alla folkpensionsbeslut som berör
december månad föregående år. De få pensionsbeslut av sådant slag som
fattas efter debiteringsarbetets avslutande torde för omdebitering få beaktas
i vederbörlig ordning.

Ändringen av 19 § folkpensioneringslagen bör liksom övriga föreslagna
lagändringar träda i kraft den 1 juli 1959. 19 § i dess nya lydelse blir därvid
tillämplig vid debiteringen av avgifterna för år 1959. Däremot skall lagrummet
i dess äldre lydelse givetvis gälla i fråga om debiteringen av pensionsavgifter
för föregående år. Föreskrift härom har upptagits i övergångsbestämmelserna
till ändringarna i folkpensioneringslagen.

I samma övergångsbestämmelser har även intagits föreskrift om att pensionsstyrelsen
skall utan särskild ansökan omräkna vid reformens ikraftträdande
utgående folkpensioner i enlighet med de nya bestämmelserna i
folkpensioneringslagen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom socialdepartementet
upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering; 2)

lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen; samt

3) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av
folkpensioner m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 50
801763

Ur protokollet:
Bengt Wilhelmsson