Kungl. Maj.ts proposition nr 21 år 1959

1

Nr 21

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen
den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder
för förvaltningen av viss kronoegendom; given
Stockholms slott den 30 december 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och
2 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

Vid utarrendering av kronoegendom under domänstyrelsens förvaltning
skall enligt nu gällande bestämmelser alltid ställas säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande, om arrendeavgiften uppgår till minst 1 500 kronor.
Därest särskilda skäl föreligger, äger dock Kungl. Maj :t medgiva att vederbörande
arrendator befrias från skyldigheten att ställa sådan säkerhet. Understiger
arrendeavgiften 1 500 kronor, ankommer det på domänstyrelsens
avgörande huruvida säkerhet skall ställas eller ej. I propositionen föreslås
att den omförmälda värdegränsen i fråga om fordran på säkerhet skall höjas
från 1 500 till 2 000 kronor. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 195!/. 1 samt. Nr 21

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 21 år 1959

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni
1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av
viss kronoegendom

Härigenom förordnas, att 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni
1934 angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 §•

1 mom. Uppgår arrendeavgiften 1 in o m. Uppgår arrendeavgiften

till minst ettusenfemhundra kronor, till minst tvåtusen kronor, skall såskall
såsom säkerhet för fullgöran- som säkerhet för fullgörandet av ardet
av arrendevillkoren för en tid av rendevillkoren för en tid av minst
minst fem år, därest arrendet skall fem år, därest arrendet skall fortfafortfara
så länge, och högst åtta år ra så länge, och högst åtta år vara
vara ställd borgen av två eller flera ställd borgen av två eller flera perpersoner,
vilka borga en för alla och soner, vilka borga en för alla och alla
alla för en såsom för egen skuld till för en såsom för egen skuld till dess
dess full betalning skett och vilkas full betalning skett och vilkas vevederhäftighet
är styrkt av länssty- derhäftighet är styrkt av länsstyrelsen
eller domaren; ägande Kungl. relsen eller domaren; ägande Kungl.
Maj :t likväl, då särskilda skäl där- Maj :t likväl, då särskilda skäl därtill
föreligga, medgiva, att arrenda- till föreligga, medgiva, att arrendator
tor befrias från skyldigheten att så- befrias från skyldigheten att såsom
som säkerhet för arrendevillkorens säkerhet för arrendevillkorens fullfullgörande
ställa sådan borgen som görande ställa sådan borgen som nu
nu nämnts. nämnts.

Arrendator, som —---tre års arrendeavgift.

Minst ett----i arrendekontraktet.

2 m o m. Understiger arrendeav- 2 m o in. Understiger arrendeav giften

ettusenfemhundra kronor, an- giften tvåtusen kronor, ankommer
kommer det på domänstyrelsens av- det på domänstyrelsens avgörande,
görande, om säkerhet för fullgöran- om säkerhet för fullgörandet av ardet
av arrendevillkoren skall ställas rendevillkoren skall ställas eller
eller icke. icke.

Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av It § 1 och 2 mom. se 1952:165.

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 år 1959

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 december 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet fråga om viss ändring
i den s. k. arrendeförordningen samt anför följande.

I It § förordningen 1934: 320 angående grunder för förvaltningen av viss
kronoegendom, vanligen kallad arrendeförordningen, har meddelats bestämmelser
rörande ställandet av säkerhet för arrendevillkorens fullgörande vid
utarrendering av egendom som står under domänstyrelsens förvaltning.
Paragrafen är senast ändrad genom kungörelsen 1952: 165 (prop. 1952: 59;
LU3 14; rskr. 128).

Enligt 1 mom. av nämnda paragraf gäller nu som huvudregel att sådan
säkerhet alltid skall vara ställd, om arrendeavgiften uppgår till minst 1 500
kr. Därest särskilda skäl föreligger, må dock Kungl. Maj :t medgiva, att arrendator
befrias från skyldigheten att ställa sådan säkerhet. I fråga om
säkerhetens beskaffenhet föreskrives, att den skall utgöras av borgen, avseende
fullgörandet av arrendevillkoren under minst 5 år, därest arrendet
skall fortfara så länge, och högst 8 år samt ställd av 2 eller flera personer,
vilka borgar en för alla och alla för en såsom för egen skuld till dess full
betalning skett och vilkas vederhäftighet är styrkt av länsstyrelsen eller
domaren. Arrendator som så önskar kan dock begränsa borgenssäkerheten
till att avse allenast annat än erläggandet av arrendeavgiften, om han jämte
borgensförbindelsen avlämnar obligationer eller andra säkerhetshandlingar,
som enligt domänstyrelsens bedömande innefattar fullgod säkerhet för
2 års arrende. Det finns också möjlighet att helt utbyta borgenssäkerheten
mot pant i obligationer eller andra säkerhetshandlingar. Dessa måste dock
då ha sådant värde, att de enligt domänstyrelsens bedömande innefattar
fullgod säkerhet för 3 års arrendeavgift. Minst 1 år före utgången av den
tid, för vilken borgen blivit ställd, skall avlämnas ny borgen, som kan godkännas
av domänstyrelsen.

Om arrendeavgiften understiger 1 500 kr., ankommer det enligt 2 mom.
i paragrafen på domänstyrelsens avgörande, huruvida säkerhet skall ställas
eller ej.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 år 1959

Enligt paragrafens ursprungliga lydelse kunde under inga omständigheter
undantag göras från föreskriften i 1 mom. att säkerhet måste ställas,
om arrendeavgiften uppgick till dåvarande minimibeloppet 600 kr. Rätten
för Kungl. Maj :t att på grund av särskilda skäl dispensera från denna
föreskrift infördes genom författningsändring år 1939. Såsom skäl för författningsändringen
anfördes i propositionen 1939: 65, att det vid arrenden
av s. k. skogsjordbruk och mindre jordbruksegendomar med något mer än
600 kronors arrendeavgift understundom visat sig omöjligt för vederbörande
arrendator att anskaffa föreskriven säkerhet. Det kunde följaktligen inträffa
fall, då i övrigt skötsamma och lämpliga personer icke kunde godtagas
såsom kronoarrendatorer. Även beträffande jordbruksegendomar med
högre arrendeavgift än sålunda nämnts kunde det vid något enstaka tillfälle
visa sig önskvärt att kunna eftergiva kravet på ställande av säkerhet.

I fråga om kravet på säkerhet vid arrendeavgälder över en viss gräns anfördes
i propositionen 1952: 59 bl. a. följande.

Enligt de bestämmelser om utarrendering av kronojord, som gällde före
1934, var arrendator alltid skyldig att ställa vederbörlig säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande. När denna regel nämnda år utbyttes mot föreskrift,
att ställande av säkerhet skulle vara obligatoriskt endast om arrendeavgiften
uppginge till minst 600 kr., grundades beslutet härom på förslag
av 1932 års kronojordsutredning. I dess betänkande rörande ändring
av grunderna för utarrendering av kronojord (SOU 1933: 32) uttalades
bl. a., att ett upprätthållande i varje fall av fordran på arrendesäkerhet för
de s. k. skogsjordbruken ävensom för sådana torp och lägenheter, som
enligt betänkandet borde utarrenderas särskilt för sig, med sannolikhet
skulle leda till att flertalet av nyssnämnda mindre jordbruk icke skulle
kunna upplåtas på självständigt arrende åt de förutvarande innehavarna
■— ett förhållande som enligt utredningens mening vore mycket att beklaga.
Vid övervägande av den gräns, där arrendesäkerhet borde kunna påfordras,
hade utredningen bl. a. tagit hänsyn till att ett arrende som betingade
en avgift av 600 kr. eller därutöver icke lämpligen borde anförtros en
person, som icke ägde de ekonomiska resurser, att han kunde ställa säkerhet
för arrendevillkorens fullgörande.

Under åren närmast efter 1934 torde det ha varit ganska sällsynt, att
arrendeavgiften för ett skogsjordbruk, ett torp eller en lägenhet uppgick till
så mycket som 600 kr. Ännu vid tiden för 1939 års författningsändring uttalade
domänstyrelsen att de flesta av de fall, där ett eftergivande av kravet
på säkerhet vore påkallat, inrymdes inom den därför stadgade 600-kronorsramen.
Numera har emellertid läget blivit ett annat. Bl. a. på grund av penningvärdets
fall har det blivit allt vanligare att arrendeavgiften för jordbruksegendomar
av nyss åsyftat slag sättes till 600 kr. eller mera, med påföljd
att domänstyrelsen måste uppställa krav på säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande. Olägenheterna härav minskas väl till en viss grad genom
att Kungl. Maj :t har befogenhet att befria från skyldigheten att ställa
säkerhet, men ej sällan är denna utväg stängd, eftersom arrendatorn icke
kan åberopa några sådana »särskilda skäl» som utgör förutsättning för
meddelande av dylik befrielse. Det kan därför lätt inträffa, att den hittillsvarande
arrendatorn ej kan få behålla arrendet, därför att det visar sig omöjligt
för honom att anskaffa föreskriven borgen. För att icke syftet med be -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1959

stämmelserna om fri prövningsrätt i vissa fall för domänstyielsen skall helt
eller delvis förfelas, torde det följaktligen vara nödvändigt att höja den
omförmälda 600-kronorsgränsen för denna prövningsrätt.

I skrivelse den 3 november 1958 har domänstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj :t ville föreslå riksdagen ändring av arrendeförordningen av innebörd
dels att övre gränsen för den arrendeavgäld, vid vilken borgen icke behöver
ställas, höjes från 1 500 till 2 000 kr., dels att arrendator av skogsjordbruk,
vilken kontraktsenligt har att utföra dagsverken, icke skall vara skyldig att
ställa borgen för arrendevillkorens fullgörande.

Till motivering av sin hemställan har domänstyrelsen — jämte det styrelsen
hänvisat till sina framställningar i dessa ämnen den 21 februari 1951
och den 31 januari 1952 (återgivna å s. 4—5 i prop. 1952: 59) — bl. a. anfört,
att arrendeavgälderna under de senare åren successivt blivit höjda, beroende
dels på försämrat penningvärde, dels på vidtagna jordförbättringar,
modernisering av bostäderna, uppförande av garage in. m. De skogsjordbruk,
för vilka arrendeavgälden uppgår till mer än 1 500 kr. utgör dock enligt
styrelsen f. n. ej mer än ca 5 procent av hela antalet. Jag torde bär få
nämna, att ordet »skogsjordbruks, i arrendeförordningen användes som beteckning
för sådana å kronoparker eller andra kronoskogar belägna, av domänstyrelsen
förvaltade jordbruksegendomar, som prövas erforderliga för
skötseln av skogarna. Beträffande de fall då arrendatorn av ett skogsjordbruk
är skyldig att mot ersättning utföra ett i kontraktet bestämt antal dagsverken
påpekar styrelsen — såsom tidigare i skrivelsen den 21 februari
1951 — att denna omständighet i viss mån utgör en säkerhet för arrendeavgäldens
erläggande genom de möjligheter till kvittning som därigenom
erbjudes.

Riksräkenskapsverket tillstyrker framställningen.

Statskontoret avstyrker framställningen, enär olägenheterna med gällande
bestämmelser — såvitt man kan sluta av domänstyrelsens egen uppgift
om antalet skogsjordbruk med högre avgäld än 1 500 kr. — är begränsade
samt då Kungl. Maj :t äger befria arrendator från skyldigheten att ställa borgen,
om särskilda skäl därtill föreligger.

Departementschefen

Med hänsyn till den utveckling, som ägt rum mellan åren 1934 och 1952
beträffande arrendeavgäldernas storlek på grund av penningvärdets förändringar
och de värdehöjningar, som i övrigt hade skett i fråga om de arrenderade
fastigheterna, ansågs det sistnämnda år motiverat att höja den gräns,
vid vilken skyldighet alt kräva säkerhet inträder, från 600 till 1 500 kronor.
Enär en liknande utveckling därefter ägt rum, finner jag mig böra tillstyrka
domänstyrelsens förslag att nu höja nämnda gräns till 2 000 kronor.

Därest denna ändring genomföres, torde frågan, huruvida säkerhet skall
krävas vid utarrendering av skogsjordbruk, i allmänhet komma att falla
inom ramen för domänslyrelsens fria prövningsbefogenhet. Det lär endast
i jämförelsevis sällsynta fall inträffa, att ett skogsjordbruk betingar en ar -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 år 1959

rendeavgift som uppgår till eller överstiger 2 000 kronor. Med hänsyn härtill
torde det ej behöva medföra någon större olägenhet, om för dylika fall som
huvudregel gäller att arrendatorn skall vara skyldig att ställa säkerhet.
Befrielse från denna skyldighet kommer att kunna medgivas av Kungl.
Maj :t, om det påkallas t. ex. för att domänverket skall kunna erhålla lämplig
arbetskraft till skogen eller andra särskilda skäl därtill föranleder. Enligt
min mening föreligger därför ej tillräcklig anledning att, såsom domänstyrelsen
föreslagit, helt undantaga skogsjordbruken från 2 000-kronorsregeln.
Jag anser sålunda icke någon författningsändring i denna del vara
påkallad.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen
den 22 juni 193b (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss
kronoegendom. De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft så snart som
möjligt.

Jag hemställer sålunda, att ifrågavarande författningsförslag måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Eklund

582096

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag