Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
1
Nr 157
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet ävensom
beträffande vissa andra skatter; given Stockholms
slott den 24 april 1959.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 20 mars 1959 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 17 april 1959
undertecknat avtal mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter vill Kungl.
Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal;
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 157
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959
Avtal mellan Konungariket Sverige och
Förbundsrepubliken Tyskland för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet ävensom
beträffande vissa andra skatter
Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland hava,
föranledda av önskan att undvika
dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet ävensom
beträffande vissa andra skatter,
överenskommit att ingå ett avtal.
För detta ändamål hava till befullmäktigade
ombud utsett:
Hans Majestät Konungen av Sverige:
Ministern
för utrikes ärendena Östen
Undén
Förbundsrepubliken Tysklands
President:
Förbundsrepubliken Tysklands ambassadör
i Stockholm, Dr. Hans-Ulrich
von Marchtaler,
vilka, efter att hava utväxlat sina fullmakter
som befunnits i god och behörig
form, överenskommit om följande
bestämmelser:
Artikel 1
§ 1. Detta avtal har till syfte att
förebygga dubbelbeskattning av personer,
som äga hemvist i en av staterna
eller i båda staterna, såvitt fråga
är om sådana skatter (skatter,
som utgå i form av tilläggsskatter,
härunder inbegripna), vilka enligt
lagstiftningen i envar av de båda staterna
utgå direkt å inkomst eller förmögenhet
eller enligt vissa andra
grunder samt uppbäras av staten eller
av delstater, kommuner eller kommunalförbund.
§ 2. Uttrycket »person» omfattar
enligt detta avtal såväl fysiska som
Abkommen zwischen der Bundesrepublik
Deutschland und dem Königreich Schweden
zur Yermeidung der Doppelbesteuerung auf
dem Gebiete der Steuern vom Einkommen
und vom Vermögen sowie verschiedener
anderer Steuern
Die Bundesrepublik Deutschland
und das Königreich Schweden sind,
von dem Wunsche geleitet, die Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der
Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen sowie verschiedener anderer
Steuern zu vermeiden, ubereingekommen,
ein Abkommen abzuschliessen.
Zu diesem Zwecke haben zu Bevollmäclitigten
ernannt:
Der Präsident der Bundesrepublik
Deutschland:
Herrn Dr. Hans-Ulrich von Marchtaler,
Botschafter der Bundesrepublik
Deutschland in Stockholm
Seine Majestät der König von
Schweden:
Herrn östen Undén, Minister för
Auswärtige Angelegenheiten,
die nach Austausch ihrer in guter
und gehöriger Form befundenen
Vollmachten folgendes vereinbart haben:
Artikel
1
(1) Durch dieses Abkommen soli
vermieden werden, dass die in einem
der beiden oder in beiden Staaten
ansässigen Personen doppelt zu
Steuern herangezogen werden, die
nach der Gesetzgebung jedes der beiden
Staaten unmittelbar vom Einkommen
oder vom Vermögen oder
nach verschiedenen anderen Bemessungsgrundlagen
för die Staaten, die
Länder, die Gemeinden oder die Gemeindeverbände
(auch in Form von
Zuschlägen) erhoben werden.
(2) Der Begriff »Person» im Sinne
dieses Abkommens umfasst sowohl
Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959
3
juridiska personer. Personsammanslutningar
(Per sonenvereinigungen)
samt stiftelser (Vermögensmassen)
anses, därest de i beskattningshänseende
behandlas på samma sätt som
en juridisk person, enligt detta avtal
vara juridiska personer.
Artikel 2
§ 1. De skatter, som avses i detta
avtal, äro:
1. i Förbundsrepubliken Tyskland:
a) inkomstskatten (med däri ingående
skatt å arbetsinkomst, skatt å
kapitalinkomst och skatt å styrelsearvoden),
b) bolagsskatten,
c) förmögenhetsskatten,
d) näringsskatten (die Gewerbesteuer),
e) fastighetsskatten (die Grundsteuer);
2.
i Konungariket Sverige:
a) den statliga inkomstskatten,
b) kupongskatten,
c) skogsvårdsavgiften,
d) sjömansskatten,
e) utskiftningsskatten och ersättningsskatten,
f) den statliga förmögenhetsskatten,
g) den allmänna kommunalskatten,
h) bevillningsavgifterna för särskilda
förmåner och rättigheter.
§ 2. Avtalet skall äga tillämpning
på varje annan skatt av samma eller
likartat slag, som efter avtalets undertecknande
införes av en av staterna.
§ 3. Då nya skatter införas eller de
bestående skatter, vilka avses i detta
avtal, upphävas eller bliva föremål
natiirliche als auch juristische Personen.
Personenvereinigungen und
Vermögensmassen, die als solche der
Besteuerung wie eine juristische Person
unterliegen, gelten im Sinne dieses
Abkommens als juristische Personen.
Artikel 2
(1) Steuern im Sinne dieses Abkommens
sind:
1. in der Bundesrepublik Deutschland:
a)
die Einkommensteuer (einschliesslich
der Lohnsteuer, der Kapitalertragsteuer
und der Aufsichtsratsteuer),
b) die Körperschaftsteuer,
c) die Vermögensteuer,
d) die Gewerbesteuer,
e) die Grundsteuer;
2. im Königreich Schweden:
a) die staatliche Einkommensteuer,
b) die Couponsteuer,
c) die Waldpflegeabgabe,
d) die Seemannsteuer,
e) die Sondersteuern von Aktiengesellschaften
auf Ausschuttungen
bei Kapitalherabsetzung (utskiftningsskatt)
und bei Nichtausschiittung
vorhandener Gewinne (ersättningsskatt),
f) die staatliche Vermögensteuer,
g) die allgemeine Gemeindesteuer,
h) die Abgaben auf besondere
Vortcile und Gerechtigkeiten (bevillningsavgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter).
(2) Das Abkommen ist auf jede
andere ihrem Wesen nach gleiche
oder ähnliche Steuer anzuwenden,
die nach seiner Unterzeichnung von
einem der Staatcn eingefiihrt wird.
(3) Die obersten Finanzbehörden
der Staaten wcrden sich gegenscitig
iiber die Einfiihrung neuer Steuern,
4
Knngl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
för mera betydande ändringar, skola
de båda staternas högsta finansmyndigheter
härom underrätta varandra.
§ 4. De högsta finansmyndigheterna
i de båda staterna skola i samförstånd
avgöra uppkommande tvivelsmål
rörande vilka skatter som inbegripas
under avtalet.
Artikel 3
§ 1. Då uttrycket »person med
hemvist i en av staterna» användes i
detta avtal, gäller följande:
a) Med uttrycket »person med
hemvist i en av staterna» förstås i
detta avtal en fysisk eller juridisk
person, som enligt den statens lagstiftning
är underkastad beskattning
därstädes på grund av att han där
har sitt hemvist eller där stadigvarande
vistas eller att dess ledning är
där belägen eller på grund av något
annat därmed jämförbart förhållande.
b) Då på grund av bestämmelserna
i punkt a) ovan en fysisk person äger
hemvist i båda staterna, skall följande
gälla:
1) Han skall anses äga hemvist
i den stat, i vilken han har ett hem
som stadigvarande står till hans
förfogande. Om han har ett sådant
hem i envar av de båda staterna,
anses han äga hemvist i den stat,
med vilken han har de starkaste
personliga och ekonomiska förbindelserna
(centrum för levnadsintressena).
2) Kan det icke avgöras, i vilken
stat centrum för hans levnadsintressen
befinner sig, eller om han
icke i någondera staten bär ett
hem, som stadigvarande står till
hans förfogande, anses han äga
hemvist i den stat, där han stadigvarande
vistas.
3) Om han stadigvarande vistas
i båda staterna eller om han icke
vistas stadigvarande i någon av
dem, anses han äga hemvist i den
stat, i vilken han är medborgare.
wesentliche Änderungen oder die
Aufhebung bestehender Steuern, die
von diesem Abkommen betroffen
werden, unterrichten.
(4) Die obersten Finanzbehörden
der Staaten werden im beiderseitigen
Einvernehmen alle etwaigen Zweifel
dariiber klären, för welche Steuern
dieses Abkommen zu gelten hat.
Artikel 3
(1) Soweit der Begriff »eine in
einem Staat ansässige Person» verwendet
wird, gilt folgendes:
(a) Im Sinne dieses Abkommens
bedeutet der Begriff »eine in einem
Staat ansässige Person» eine Person,
die nach dem Rechte dieses Staates
dort auf Grund ihres Wohnsitzes,
ihres ständigen Aufenthaltes, des Örtes
ihrer Geschäftsleitung oder eines
anderen ähnlichen Merkmals steuerpflichtig
ist.
b) Ist nach Buchstabe a eine natiirliche
Person in beiden Staaten ansässig,
so gilt folgendes:
(aa) Die Person gilt als in dem
Staat ansässig, in dem sie iiber
eine ständige Wohnstätle verfugt.
Verfiigt sie in beiden Staaten iiber
eine ständige Wohnstätte, so gilt
sie als in dem Staat ansässig, zu
dem sie die engeren persönlichen
und wirtschaftlichen Bezieliungen
hat (Mittelpunkt der Lebensinteressen).
(bb) Kann nicht bestimmt werden,
in welchem Staate die Person
den Mittelpunkt der Lebensinteressen
hat, oder verfugt sie in keinem
der Staaten iiber eine ständige
Wohnstätte, so gilt sie als in dem
Staat ansässig, in dem sie ihren
gewöhnlichen Aufenthalt hat.
(ce) Hat die Person ihren gewöhnlichen
Aufenthalt in beiden
Staaten oder in keinem der Staaten,
so gilt sie als in dem Staat ansässig,
dessen Staatsangehörigkeit
sie besitzt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
5
4) Om lian är medborgare i båda
staterna eller om han icke är
medborgare i någon av dem, skola
de högsta finansmyndigheterna i
de båda staterna avgöra frågan genom
överenskommelse,
c) Har på grund av bestämmelserna
i punkt a) ovan en juridisk
person hemvist i båda staterna, anses
dess hemvist förefinnas i den stat,
där dess verkliga ledning är belägen.
§ 2. Uttrycket »företag i en av staterna»
eller »företag i den andra staten»
betyder, allteftersom sammanhanget
kräver, ett rörelseidkande företag,
som bedrives av en person med
hemvist i Konungariket Sverige eller
av en person med hemvist i Förbundsrepubliken
Tyskland.
§ 3. Med uttrycket »fast driftställe»
förstås en stadigvarande affärsanordning,
i vilken företagets verksamhet
helt eller delvis utövas.
a) Såsom fast driftställe anses särskilt:
1)
plats för företagsledning,
2) filial,
3) kontor,
4) fabrik,
5) verkstad,
6) gruva, stenbrott eller annan
plats för utnyttjandet av naturtillgångar,
7) plats för byggnadsföretag eller
anläggnings- eller installationsarbete,
vars utförande överskrider
en tidrymd av tolv månader.
b) Uttrycket »fast driftställe» skall
icke anses innefatta:
1) användningen av anordningar,
avsedda uteslutande för lagring,
utställning eller utlämnande av företaget
tillhöriga varor,
2) innehavet av ett företaget
tillhörigt varulager, avsett uteslutande
för lagring, utställning eller
utlämnande,
3) innehavet av ett företaget till -
(dd) Gehört die Person beiden
oder keinem der Staaten an, so werden
die obersten Finanzbehörden
der Staaten die Frage in beiderseitigem
Einvernehmen regeln.
(c) Ist nach Buchstabe (a) eine
juristische Person in beiden Staaten
ansässig, so gilt sie als in dem Staat
ansässig, in dem sich der Ort ihrer
tatsächlichen Geschäftsleitung befindet.
(2) Der Begriff »Unternehmen
eines der Staaten» oder »Unternehmen
des anderen Staates» bedeutet
je nach dem Zusammenhang ein gewerbliches
Unternehmen, das von
einer im Königreich Schweden ansässigen
Person oder von einer in der
Bundesrepublik Deutscliland ansässigen
Person betrieben wird.
(3) Der Begriff »Betriebstätte» bedeutet
eine feste Geschäftseinrichtung,
in der die Tätigkeit des Unternehmens
ganz oder teilweise ausgeiibt
wird.
(a) Als Betriebstätten gelten insbesondere:
(aa)
ein Ort der Leitung,
(bb) eine Zweigniederlassung,
(ce) eine Geschäftsstelle,
(dd) eine Fabrikationsstätte,
(ee) eine Werkstätte,
(ff) ein Bergwerk, Steinbruch
oder eine andere Stätte der Ausbeutung
von Bodenschätzen,
(gg) eine Bauausfiihrung oder
Montage, deren Dauer zwölf Monate
iiberschreitet.
(b) Als Betriebstätten gelten
nicht:
(aa) die Bcnntzung von Einrichtungen
ausschliesslich zur Lagerung,
Ausstellung oder Auslieferung
von dem Unternehmen gehörenden
Giitern oder Waren;
(bb) das Unterhalten eines Bestandes
von dem Unternehmen gehörenden
Giitern oder Waren ausschliesslich
zur Lagerung, Ausstellung
oder Auslieferung;
(ce) (las Unterhalten eines Be -
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959
hörigt varulager, avsett uteslutande
för bearbetning eller förädling
genom ett annat företags försorg,
4) innehavet av en stadigvarande
affärsanordning, avsedd uteslutande
för inköp av varor eller införskaffande
av upplysningar för
företagets räkning,
5) innehavet av en stadigvarande
affärsanordning, avsedd uteslutande
för ombesörjande av reklam,
meddelande av upplysningar, bedrivande
av vetenskaplig forskning
eller utövande av liknande verksamhet,
under förutsättning att
verksamheten inom företagets ram
är av förberedande eller biträdande
art.
c) En person, som är verksam i en
av staterna för ett företag i den andra
staten — härunder icke inbegripen
sådan oberoende representant som
avses i punkt d) nedan — behandlas
såsom ett fast driftställe i den förstnämnda
staten i sådana fall, då personen
innehar och i den förstnämnda
staten regelbundet använder en
fullmakt att sluta avtal i företagets
namn; dock att personen ej heller i
dessa fall behandlas såsom ett fast
driftställe, därest verksamheten begränsas
till inköp av varor för företagets
räkning.
d) Ett företag i en av staterna anses
icke hava ett fast driftställe i den
andra staten allenast å den grund, att
företaget uppehåller affärsförbindelser
i den andra staten genom förmedling
av en mäklare, kommissionär
eller annan fullständigt oberoende
representant, under förutsättning
att dessa personer fullgöra uppdrag,
vilka tillhöra deras vanliga affärsverksamhet.
e) Den omständigheten, att ett bolag
med hemvist i en av staterna
kontrollerar eller kontrolleras av ett
bolag, som har sitt hemvist i den
andra staten eller som uppehåller affärsförbindelser
i denna andra stat
(antingen genom ett fast driftställe
standes von dem Unternehmen gehör
enden Gutern oder Waren ausschliesslich
zur Bearbeilung oder
Verarbeitung durch ein anderes
Unternehmen;
(dd) das Unterlialten einer
festen Geschäftseinrichtung ausschliesslich
zum Einkauf von Gutern
oder Waren oder zur Beschaffung
von Informationen för das
Unternehmen;
(ee) das Unterlialten einer
festen Geschäftseinrichtung ausschliesslich
zur Werbung, zur Erteilung
von Auskiinften, zur wissenschaftlichen
Forschung oder zur
Ausiibung ähnlicher Tätigkeiten,
die för das Unternehmen vorbereitender
Art sind oder eine Hilfstätigkeit
darstellen.
(c) Eine Person, die in einem der
Staaten för ein Unternehmen des
anderen Staates tätig ist — mit Ausnahme
eines unabhängigen Vertreters
im Sinne des Buchstabens d —
gilt als eine in dem erstgenannten
Staate belegene Betriebstätte, wenn
sie eine Vollmacht besitzt, im Namen
des Unternehmens in diesem
Staate Verträge abzuschliessen, und
diese Vollmacht dort gewöhnlich ausubt,
es sei denn, dass sich ihre Tätigkeit
auf den Einkauf von Gutern
oder Waren för das Unternehmen beschränkt.
(d) Ein Unternehmen eines der
Staaten wird nicht schon deshalb so
behandelt, als habe es eine Betriebstätte
in dem anderen Staate, ledighet!
weil es dort Geschäftsbeziehungen
durch einen Makler, Kommissionär
oder einen anderen unabhängigen
Vertreler unterhält, sofern
diese Personen im Rahmen ihrer ordentlichen
Geschäftstätigkeit handeln.
(e) Die Tatsache, dass eine in einem
Staat ansässige Gesellschaft eine
Gesellschaft beherrscht oder von einer
Gesellschaft beherrscht wird, die in
dem anderen Staat ansässig ist oder
dort (entweder durch eine Betriebstätte
oder in anderer Weise) Ge
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959
7
eller annorledes), skall icke i och för
sig medföra att någotdera bolaget betraktas
såsom ett fast driftställe fö/''
det andra bolaget.
§ 4. Uttrycket »utdelning» betyder
inkomst av aktier, delaktigbetsbevis
i tyska gruvföretag (Kuxen), vinstandelsbevis
(Genusscheine), andelar
i bolag med begränsad ansvarighet
(Gesellschaften mit beschränkter
Haftung) och i kolonialbolag (Kolonialgesellschaften)
samt inkomst genom
delägarskap i ett tyst bolag då
bolagsmannen icke äger del i företagets
förmögenhet. Såsom utdelning
behandlas jämväl inkomst av andelsbevis
i ett investeringsbolag (Kapitalanlagegesellscliaft).
§ 5. De högsta finansmyndigheterna
äro för Förbundsrepubliken Tysklands
vidkommande finansministern
(der Bundesminister der Finanzen)
och för Konungariket Sveriges vidkommande
finansdepartementet eller
den myndighet, åt vilken uppdragits
att i finansdepartementets ställe
handhava frågor enligt detta avtal.
§ 6. Då en av staterna tillämpar
detta avtal, skall, såvitt icke sammanhanget
annorlunda kräver, varje
uttryck, vars innebörd icke angivits i
avtalet, anses hava den betydelse,
som uttrycket har enligt gällande lagar
inom den ifrågavarande staten rörande
sådana skatter, som äro föremål
för avtalet.
Artikel 4
§ 1. Då en person med hemvist i en
av staterna uppbär inkomst av fast
egendom (varunder inbegripas tillbehör
därtill), som är belägen i den
andra staten, äger denna andra stat
beskatta inkomsten ifråga.
§ 2. Bestämmelsen i paragraf 1
gäller såväl inkomst, som förvärvas
genom den fasta egendomens omedelbara
förvaltande och nyttjande, som
ock inkomst genom uthyrning, utarrendering
ocli varje annat slags nyttjande
av egendomen (härunder inbe
-
schäftsbeziehungen unterhält, macht
fur sich allein die eine der beiden Gesellschaften
nicht zur Betriebstätte
der anderen Gesellschaft.
(4) Der Begriff »Dividenden» bedeutet
Einkiinfte aus Aktien, Kuxen,
Genusscheinen, Anteilen an Gesellschaften
mit beschränkter Haftung,
Kolonialgesellschaften und Einkiinfte
aus der Beteiligung als stiller Gesellschafter,
wenn dieser nicht am Vermögen
des Unternehmens beteiligt ist.
Als Dividenden gelten auch Ausschiittungen
auf Anteilscheine einer
Ivapitalanlagegesellschaft.
(5) Die obersten Finanzbehörden
sind in der Bundesrepublik Deutschland
der Bundesminister der Finanzen,
im Königreich Schweden das Finanzministerium
oder die Behörde,
der es iibertragen worden ist, an Stelle
des Finanzministeriums Fragen
dieses Abkommens zu behandeln.
(6) Bei der Airwendung dieses Abkommens
durch einen der Staaten
wird jeder Begriff, der in diesem Abkommen
nicht erläutert worden ist,
die Auslegung erfaliren, die sich aus
den Gesetzen ergibt, die in dem Staat
in Kraft sind und sich auf Steuern
im Sinne dieses Abkommens beziehen,
falls der Zusammenhang keine
andere Auslegung erfordert.
Artikel 4
(1) Bezieht eine in einem der Staaten
ansässige Person Einkiinfte aus unbeweglichem
Vermögen (einschliesslich
des Zubehörs), das in dem anderen
Staate liegt, so hat der andere
Staat das Besteuerungsreclit för diese
Einkiinfte.
(2) Die Vorschrift des Absatzes 1
gilt sowohl för die durch unmittelbare
Verwaltung und Nutzung als
auch fur die durch Vermietung, Verpachtung
und jede andere Art der
Nutzung des unbeweglichen Vermögens
(einschliesslich der land- und
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
gripna binäringar till jordbruk och
skogsbruk), särskilt inkomst i form
av fasta eller varierande ersättningar
för utnyttjandet av naturtillgångar,
ävensom inkomst, som förvärvas genom
avyttring av fast egendom. Till
inkomst, som förvärvas genom avyttring
av fast egendom, hänföres även
inkomst genom avyttring av jordbruk
och skogsbruk.
§ 3. Paragraferna 1 och 2 tillämpas
jämväl då förmögenhetstillgångarna
ingå i rörelse.
Artikel 5
§ 1. Då en person med hemvist i en
av staterna uppbär inkomst av en av
honom bedriven rörelse, vars verksamhet
sträcker sig in på den andra
statens område, äger den andra staten
beskatta denna inkomst i den
mån inkomsten är hänförlig till ett
inom den staten beläget fast driftställe
för rörelsen. Som inkomst av
rörelse betraktas även inkomst genom
delägarskap i rörelse, med undantag
av inkomst som utgöres av
utdelning samt av inkomst av andelar
i ekonomiska föreningar (Genossenschaften).
§ 2. Paragraf 1 är tillämplig å såväl
inkomst, som förvärvas genom
rörelsens omedelbara bedrivande, som
ock inkomst genom uthyrning, utarrendering
och varje annat slags
nyttjande av rörelsen ävensom inkomst
genom avyttring av en rörelse
i dess helhet, en andel i ett företag,
en del av rörelsen eller av föremål,
som användes i rörelsen.
§ 3. Till det fasta driftstället skola
hänföras sådana inkomster, som
det fasta driftstället skulle hava uppburit
därest detsamma varit ett
forstwirtschaftlichen Nebenbelriebe)
erziellen Einkunfte, insbesondere aus
festen oder veränderlichen Vergiitungen
fur die Ausbeutung von Grund
und Boden sowie fur Einkunfte, die
bei der Veräusserung von unbeweglichem
Vermögen erzielt werden. Zu
den Einldinften, die bei der Veräusserung
von unbeweglicliem Vermögen
erzielt werden, gehören aucli Einkiinfte
aus der Veräusserung eines
land- und forstwirtschaftlichen Betriebes.
(3) Die Absätze 1 und 2 gelten
auch dann, wenn die genannten Vermögensgegenstände
zu einem gewerblichen
Betriebsvermögen gehören.
Artikel 5
(1) Bezieht eine in einem der Staaten
ansässige Person als Unternehmer
Einkunfte aus einem gewerblichen
Unternehmen, dessen Wirkung
sich auf das Gebiet des anderen
Staates erstreckt, so hat der
andere Staat das Besteuerungsrecht
fur diese Einkunfte insoweit, als
sie auf eine dort befindliche Betriebstätte
des Unternehmens entfallen.
Wie Einkunfte aus Gewerbebetrieb
werden auch Einkunfte aus Beteiligungen
an einem gewerblichen Unternehmen
behandelt mit Ausnahme
der Einkunfte, die Dividenden darstellen,
sowie der Einkunfte aus Anteilen
an Genossenschaften (ekonomiska
föreningar).
(2) Absatz 1 gilt sowohl fiir die
durch unmittelbare Verwaltung und
Nutzung als auch fiir die durch Vermietung,
Verpachtung und jede andere
Art der Nutzung des gewerblichen
Unternehmens erzielten Einkunfte,
sowie fiir Einkunfte aus der
Veräusserung eines Gew^erbebetriebes
im ganzen, eines Anteiles am Unternehmen,
eines Teiles des Betriebes
oder eines Gegenstandes, der im Betriebe
benutz wird.
(3) Der Betriebstätte sollen diejenigen
Einkunfte zugewiesen werden,
die sie als selbständiges Unternehmen
durch eine gleiche oder ähnliche Tä
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
9
självständigt företag med samma eller
liknande verksamhet, bedriven
under samma eller liknande villkor
och utan varje beroende av det företag,
till vilket driftstället hör. Vid inkomstfördelningen
skall i princip
såsom utgångspunkt tagas driftställets
balansräkning. Därvid skola beaktas
alla till driftstället hänförliga
omkostnader, härunder inbegripna
kostnader för företagets ledning
och allmänna förvaltning. Konstlade
vinstdispositioner — särskilt överenskommelser
om sådana ersättningar
mellan ett och samma företags driftställen,
vilka ersättningar betecknas
såsom ränta eller royalty — skola
lämnas utan avseende. I särskilda
fall må vid inkomstfördelningen uppdelning
ske av företagets hela vinst.
§ 4. Paragraf 1 skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om den näringsskatt
(die Gewerbesteuer), vilken
utgår på annat beskattningsunderlag
än inkomst.
Artikel 6
§ 1. Därest ett företag i en av staterna
deltager i ledningen av ett företag
i den andra staten eller äger inflytande
å detta företag i ekonomiskt
hänseende och på grund härav med
detta andra företag avtalar eller för
detsamma föreskriver sådana villkor
i fråga om företagens handelsförbindelser
eller andra ekonomiska förbindelser,
vilka avvika från de villkor,
som skulle hava avtalats med ett
oberoende företag, må vinster, som
under normala förhållanden skulle
hava tillkommit endera företaget om
sagda villkor icke funnits men som
på grund av villkoren ifråga icke
tillkommit detta företag, inräknas i
detta företags inkomster och beskattas
i överensstämmelse därmed.
§ 2. Paragraf 1 äger motsvarande
tillämpning i förhållandet mellan två
företag i sådana fall, då samma person
eller personer deltaga i företagens
ledning eller äga inflytande å
företagen i ekonomiskt hänseende.
tigkeit unter gleichen oder ähnlichen
Bedingungen und oline jede Abhängigkeit
von dem Unternehmen,
dessen Betriebstätte sie ist, erzielt
liätte. Bei der Ermittlung ist grundsätzlich
vom Bilanzergebnis der Betriebstätte
auszugehen. Dabei sollen
alle der Betriebstätte zurechenbaren
Ausgaben einschliesslich der Geschäftsfuhrungs-
und der allgemeinen
Verwaltungskosten des Unternehmens
berucksichtigt werden.
Kunstliche Gewinnverlagerungen, insbesondere
die Vereinbarung von Entgelten
als sogenanntc Zinsen oder Lizenzgebuhren
zwischen den Betriebstätten
desselben Unternehmens sind
unbeachtlich. In besonderen Fällen
kann bei der Ermittlung der Einkunfte
der Gesamtgewinn des Unternehmens
aufgeteilt werden.
(4) Absatz 1 ist entsprechend auf
die Gewerbesteuer anzuwenden, die
nach einer anderen Bemessungsgrundlage
als den Einkunften erlioben
wird.
Artikel 6
(1) Wenn ein Unternehmen eines
der Staaten vermöge seiner Beteiligung
an der Geschäftsfuhrung oder
an der finanziellen Struktur eines
Unternehmens des anderen Staates
mit diesem Unternehmen wirtschaftliche
oder finanzielle Bedingungen
vereinbart oder ihm solche auferlegt,
die von denjenigen abweichen, die
mit einem unabbängigen Unternehmen
vereinbart wurden, so durfen
Gewinne, die eines der beiden Unlernebmen
ublicberweise erzielt hätte,
aber wegen dieser Bedingungen nicht
erzielt hat, den Gewinnen dieses Unternehmens
zugerechnet und entsprechend
besteuert werden.
(2) Absatz 1 gilt sinngemäss im
Verhältnis zweier Unternehmen, an
deren Geschäftsfuhrung oder deren
finanzieller Struktur dieselhe Person
beteiligt ist.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
Artikel 7
§ 1. Då en person med hemvist i
en av staterna uppbär inkomst genom
utövande av sjöfart eller luftfart
i internationell trafik, äger den
stat beskatta inkomsten, i vilken orten
för det ifrågavarande företagets
verkliga ledning är belägen.
§ 2. Paragraf 1 tillämpas även då
rörelsen bedrives med chartrade eller
förhyrda fartyg. Sagda paragraf
är jämväl tillämplig i fråga om agenturer,
för så vitt agenturen har omedelbart
samband med rörelsen eller
med transportförmedlingen till och
från fartygen eller luftfartygen.
§ 3. Paragraf 1 tillämpas även i fall
då sjöfarts- eller luftfartsföretag deltaga
i en pool, en gemensam trafikorganisation
eller ett internationellt
trafikföretag.
§ 4. Paragraf 1 skall äga motsvarande
tillämpning å den näringsskatt
(die Gewerbesteuer), vilken utgår på
annat beskattningsunderlag än inkomst.
Artikel 8
§ 1. Då en person med hemvist i
en av staterna förvärvar inkomst genom
att avyttra en andel i ett sådant
bolag med hemvist i den andra staten,
vars delägare icke personligen
ansvara för bolagets förbindelser
(Kapitalgesellscliaft),äger förstnämnda
stat beskatta denna inkomst.
§ 2. Paragraf 1 är icke tillämplig,
därest den avyttrade andelen ingår i
förmögenhet som är nedlagd i ett av
säljaren i den andra staten innehaft
fast driftställe. I dylikt fall äger denna
andra stat beskatta den genom avyttringen
förvärvade inkomsten.
Artikel 9
§ 1. Då en person med hemvist i en
av staterna uppbär utdelning från
den andra staten, äger hemviststaten
beskatta denna inkomst.
Artikel 7
(1) Bezieht eine in einem der Staaten
ansässige Person als Unternehmer
Einkiinfte aus dem Betriebe von
Seeschiffen oder Luftfahrzeugen, die
dem inlernationalen Verkehr dienen,
so steht das Besteuerungsrecht för
diese Einkiinfte dem Staate zu, in
dem sich der Ort der tatsächlichen
Geschäftsleitung des Unternehmens
befindet.
(2) Absatz 1 gilt auch, wenn der
Betrieb mit gecharterten oder gemieteten
Fahrzeugen durchgefiihrt wird.
Er gilt ebenfalls för Agenturen, soweit
die Tätigkeit der Agentur unmittelbar
mit dem Betrieb oder dem Zubringerdienst
zusammenhängt.
(3) Absatz 1 gilt auch för Beteiligungen
von Unternehmen der Seeschiffahrt
oder der Luftfahrt an
einem Pool, einer gemeinsamen Betriebsorganisation
oder einer internationalen
Betriebskörperschaft.
(4) Absatz 1 ist entsprechend auf
die Gewerbesteuer anzuwenden, die
nach einer anderen Bemessungsgrundlage
als den Einkunften erhoben
wird.
Artikel 8
(1) Bezieht eine in einem der Staaten
ansässige Person Einkunfte aus
der Veräusserung einer Beteiligung
an einer Kapitalgesellscliaft, die in
dem anderen Staat ansässig ist, so
hat der erstgenannte Staat das Besteuerungsrecht
för diese Einkiinfte.
(2) Absatz 1 gilt nicht, wenn die
veräusserte Beteiligung zum Vermögen
einer Betriebstätte gehört, die der
Veräusserer im anderen Staat unterliält.
In diesem Fall hat der andere
Staat das Besteuerungsrecht för die
Einkunfte aus der Veräusserung.
Artikel 9
(1) Bezieht eine in einem der Staaten
ansässige Person aus dem anderen
Staate Dividenden, so hat der
Staat, in dem die Person ansässig ist,
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
11
§ 2. Såframt i den andra staten
skatt å inländsk utdelning uttages genom
avdrag (vid källan), får dylikt
skatteavdrag alltjämt verkställas.
Skatteavdraget får dock icke överstiga
15 procent av utdelningens belopp.
§ 3. Så snart den i Förbundsrepubliken
Tyskland utgående bolagsskatten
å utdelad vinst icke längre understiger
skatten å icke utdelad vinst eller
skillnaden mellan de båda skattesatserna
nedgår till 5 procent eller
därunder, skall den i paragraf 2 angivna
skattesatsen nedsättas till 10
procent.
§ 4. Så länge den i Förbundsrepubliken
Tyskland utgående bolagsskatten
å utdelad vinst understiger skatten
å icke utdelad vinst och skillnaden
mellan de båda skattesatserna
utgör 20 procent eller mera, får —
oberoende av bestämmelsen i § 2
andra punkten — i Förbundsrepubliken
Tyskland skatteavdraget icke
överstiga 25 procent av utdelningens
belopp, därest utdelningen utbetalas
av ett sådant bolag i Förbundsrepubliken
Tyskland, vars delägare icke
personligen ansvara för bolagets förbindelser
(Kapitalgesellschaft), till
ett aktiebolag eller en ekonomisk förening
med hemvist i Sverige och detta
bolag eller denna förening äger
minst 25 procent av andelarna i det
tyska bolaget.
§ 5. Paragraferna 1—4 äro icke tilllämpliga,
därest en person med hemvist
i en av staterna innehar ett fast
driftställe i den andra staten och förvärvar
utdelningen genom detta
driftställe. I dylikt fall äger denna
andra stat beskatta utdelningen.
Artikel 10
§ 1. Då eu person med hemvist i eu
av staterna uppbär ränta från den
das Besteuerungsrecht fur diese Einkunfte.
(2) Soweit in dem anderen Staate
die Steuer von inländischen Dividenden
im Abzugsweg (an der Quelle)
erhoben wird, bleibt das Recht zur
Vornahme des Steuerabzugs unberiihrt.
Jedoch darf der Steuerabzug
15 vom Hundert der Dividenden nicht
iibersteigen.
(3) Sobald in der Bundesrepublik
Deutschland der Satz der Körperschaftsteuer
för ausgeschuttete Gewinne
nicht mehr niedriger ist als
der Steuersatz för nicht ausgeschuttete
Gewinne oder sich der Unterschied
zwischen den beiden Steuersätzen
auf 5 vom Hundert oder weniger
verringert, ermässigt sich der
in Absatz 2 festgesetzte Satz auf 10
vom Hundert.
(4) Solange in der Bundesrepublik
Deutschland der Satz der Körperschaftsteuer
för ausgeschuttete Gewinne
niedriger ist als der Steuersatz
för nicht ausgeschuttete Gewinne und
der Unterschied 20 vom Hundert oder
mehr beträgt, darf, abweichend von
Absatz 2 Satz 2, in der Bundesrepublik
Deutschland der Steuerabzug 25
vom Hundert der Dividenden nicht
ubersteigen, wenn die Dividenden
von einer in der Bundesrepublik
Deutschland ansässigen Kapitalgesellschaft
an eine in Schweden ansässige
Aktiengesellschaft oder Genossenschaft
(ekonomisk förening) gezahlt
werden, der mindestens 25 vom Hundert
der Anteile der Kapitalgesellschaft
gehören.
(5) Die Absätze 1 bis 4 gelten nicht,
wenn eine in eincm der Staaten ansässige
Person eine Betriebstätte in
dem anderen Staal hat und die Dividenden
durch diese Betriebstätte
crzielt. In diesem Fall hat der andere
Staat das Besteuerungsrecht för diese
Dividenden.
Artikel 10
(1) Bczieht eine in eincm der Staaten
ansässige Person aus dem ande
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959
andra staten, äger heniviststaten beskatta
denna inkomst.
§ 2. Med ränta förstås inkomst å
försträckningar, obligationer (varunder
inbegripas lån, som kunna omvandlas
till andel i rörelse (Wandelanleihen)
samt obligationer med extra
räntetillägg i förhållande till storleken
av verkställd utdelning (Gewinnobligationen))
samt å varje annat
slag av skuldförbindelse, oberoende
av huruvida säkerhet ställts i
form av inteckning i fast egendom.
§ 3. Paragraf 1 är icke tillämplig,
om en person med hemvist i en av
staterna innehar ett fast driftställe
i den andra staten och förvärvar räntan
genom detta driftställe. I dylikt
fall äger denna andra stat beskatta
inkomsten.
Artikel 11
§ 1. Då en person med hemvist i
en av staterna från den andra staten
uppbär royalty eller annan ersättning
för nyttjandet eller rätten att
nyttja litterära eller konstnärliga
verk, patent, mönster, fabrikationsmetoder,
varumärken eller annan dylik
egendom (med undantag av rätten
att nyttja naturtillgångar), äger
hemviststaten beskatta inkomsten i
fråga.
§ 2. Med royalty likställas hyresavgifter
och liknande ersättningar för
överlåtelse av kinematografisk film,
för nyttjande av utrustning avsedd
för industriell, kommersiell eller vetenskaplig
verksamhet eller för överlåtelse
av i rörelse gjorda erfarenhetsrön.
§ 3. Paragraferna 1 och 2 äga icke
tillämpning i sådana fall, då en person
med hemvist i en av staterna innehar
ett fast driftställe i den andra
staten och förvärvar inkomsten ge
-
ren Staat Einkunfte aus Zinsen, so
hat der Staat, in dem die Person ansässig
ist, das Besteuerungsreclit fur
diese Einkunfte.
(2) Zinsen sind Einkiinfte aus
Darlehen, Obligationen (einschliesslich
der Wandelanleihen und Gewinnobligationen)
oder aus irgendeiner
anderen Schuldverpflichtung
ohne Riicksicht darauf, ob diese
durch ein Grundpfandrecht gesichert
ist oder nicht.
(3) Absatz 1 gilt nicht, wenn eine
in einem der Staaten ansässige Person
eine Betriebstätte in dem anderen
Staat hat und die Zinsen durch
diese Betriebstätte erzielt. In diesem
Fall hal der andere Staat das Besteuerungsrecht
lur diese Einkunfte.
Artikel 11
(1) Bezieht eine in einem der Staaten
ansässige Person aus dem anderen
Staat Einkunfte aus Lizenzgebiihren
und anderen Vergutungen
fur die Benutzung oder das Recht
auf Benutzung von Urheber rechten,
Patenten, Gebrauchsmustern, Herstellungsverfahren,
Warenzeichen oder
ähnlichen Rechten (ausser Rechten,
die die Ausbeutung von Grund und
Boden betreffen), so hat der Staat,
in dem die Person ansässig ist, das
Besteuerungsreclit fur diese Einkunfte.
(2) Wie Lizenzgebuliren werden
Mietgebuhren und ähnliche Vergiitungen
fiir die uberlassung kinematographischer
Filme, fur die Benutzung
gewerblicher, kaufmännischer
oder wissenschaftlicher Ausrustungen
oder fur die uberlassung von gewerblichen
Erfahrungen behandelt.
(3) Die Absätze 1 und 2 gelten
nicht, wenn eine in einem der Staaten
ansässige Person eine Betriebstätte
in dem anderen Staat hat und
die Einkunfte durch diese Betrieb
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959
13
nom detta driftställe. I dylikt fall äger
denna andra stat beskatta inkomsten.
Artikel 12
§ 1. Då en person med hemvist i
en av staterna förvärvar inkomst av
frilt yrke, äger den andra staten beskatta
inkomsten ifråga i den mån
personen där utövar sin verksamhet
under användande av en stadigvarande
anordning, som regelmässigt
står till hans förfogande. Då den fria
yrkesutövningen sker genom uppträdande
vid offentliga nöjestillställningar
i den andra staten, t. ex. genom
verksamhet som skådespelare,
filmskådespelare eller radioartist,
musiker, artist eller professionell
idrottsman, må dock härigenom förvärvad
inkomst beskattas i denna stat
även då därstädes icke förefinnes
någon sådan stadigvarande anordning,
som i första punkten avses.
§ 2. Artikel 5 paragraf 2 skall äga
motsvarande tillämpning.
§ 3. Då en person med hemvist i
en av staterna förvärvar inkomst av
självständigt bedrivet arbete (med
undantag för sådan inkomst varå
paragraferna 1 och 2 äro tillämpliga),
äger den andra staten beskatta denna
inkomst, därest arbetet utföres eller
bär utförts i denna andra stat.
Artikel 19
§ 1. Då en fysisk person med hemvist
i en av staterna uppbär lön, arvode
eller liknande ersättning, som
utbetalas av en av staterna eller av
delstat, kommun, kommunalförbund
eller annan offentligrättslig juridisk
person i en av staterna, äger den
stal, varifrån utbetalningen sker, beskatta
inkomsten ifråga.
§ 2. År den fysiska personen medborgare
i hemviststaten utan att
samtidigt vara medborgare i den stat,
stätte erzielt. In diesem Fall hat der
andere Staat das Besteuerungsrecht
för diese Einkunfte.
Artikel 12
(1) Bezieht eine in einem der Staaten
ansässige Person Einkunfte aus
freiberuflicher Tätigkeit, so hat der
andere Staat das Besteuerungsrecht
för diese Einkunfte insoweit, als die
Person dort ihre Tätigkeit unter Benutzung
einer ihr regelmässig zur
Verfugung stehenden ständigen Einrichtung
ausubt. Einkunfte aus einer
in dem anderen Staate freiberuflich
ausgeubten Tätigkeit in Form von
öffentlichen Unterhaltungsdarbietungen,
wie z. B. als Scliauspieler,
Filmschauspieler oder Rundfunkkunstler,
Musiker, Artist oder Berufssportler,
können jedoch in diesem
Staate besteuert werden, auch wenn
dort keine ständige Einrichtung im
Sinne des Satzes 1 vorhanden ist.
(2) Artikel 5 Abs. 2 gilt sinngemäss.
(3) Bezieht eine in einem der Staaten
ansässige Person Einkunfte aus
selbständiger Arbeit (mit Ausnahme
der unter die Absätze 1 und 2 fallenden
Einkunfte), so hat der andere
Staat das Besteuerungsrecht för diese
Einkunfte, wenn die Arbeit in
dem anderen Staat ausgeubt wird
oder ausgeubt worden ist.
Artikel 13
(1) Bezieht eine in einem der Staaten
ansässige naturliclie Person Einkunfte
aus Löhnen, Gehältern oder
ähnlichen Vergutungen, die einer der
beiden Staaten oder ein Land, eine
Gemeinde, ein Gemeindeverband oder
eine andere juristische Person des
öffentlichen Rechts eines der beiden
Staaten gewährt, so hat der Staat der
öffentlichen Kasse das Besteuerungsrecht
för diese Einkunfte.
(2) Ist die naturliche Person
Staatsangehöriger des Staates, in dem
sie ansässig ist, ohne zugleich Staats
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959
varifrån utbetalningen sker, och utövar
han sin verksamhet i hemviststaten,
äger — oberoende av vad i paragraf
1 stadgas — hemviststaten beskatta
inkomsten ifråga.
§ 3. I fråga om ersättning för tjänster,
vilka utförts i samband med rörelse
som endera staten eller en offentligrättslig
juridisk person i en av
staterna bedrivit i förvärvssyfte, skall
artikel 14 tillämpas. Paragraferna 1
och 2 äro dock tillämpliga beträffande
lön, arvode och liknande ersättning
som utbetalas, såvitt avser Förbundsrepubliken
Tyskland, av »die
Deutsche Bundespost», »die Deutsche
Bundesbahn» och »die Deutsche Bundesbank»
samt, såvitt avser Konungariket
Sverige, av postverket, televerket,
statens järnvägar och Sveriges
riksbank.
Artikel It
g 1. Då en fysisk person med hemvist
i en av staterna förvärvar inkomst
av arbetsanställning, äger den
andra staten beskatta inkomsten i
fråga, därest arbetet utföres i denna
andra stat. Bestämmelsen i artikel
13 beröres dock ej härav.
§ 2. Då arbetet helt eller till huvudsaklig
del fullgöres ombord å fartyg
eller luftfartyg och den verkliga ledningen
för det företag, som är arbetsgivare,
utövas å en ort inom en
av staterna, anses arbetet vid tilllämpningen
av paragraf 1 vara utfört
i denna stat.
§ 3. Oberoende av vad i paragraf 1
stadgas må inkomst av arbetsanställning
beskattas i den stat, i vilken
den fysiska personen äger hemvist,
därest
1) han uppehåller sig i den andra
staten allenast tillfälligtvis, sammanlagt
högst 183 dagar under ett och
samma kalenderår,
2) ersättningen för hans under
denna tid utövade verksamhet erläg
-
angehöriger des Staates der offentlichen
Kasse zu sein, und iibt sie
ihre Tätigkeit im erstgenannten Staat
aus, so hat abweichend von Absatz
1 diesel- Staat das Besteuerungsrecht
fur diese Einkunfte.
(3) Auf Entgelte för Dienste, die
in Verbindung mit einer auf Gewinnerzielung
gerichteten gewerblichen
Tätigkeit eines Staates oder einer juristischen
Person des öffentliclien
Rechts eines der beiden Staaten geleistet
worden sind, ist Artikel 14 anzuwenden.
Löhne, Gehälter und ähnliche
Vergutungen, die auf seiten der
Bundesrepublik Deutschland die
Deutsche Bundespost, die Deutsche
Bundesbahn, die Deutsche Bundesbank,
und auf seiten des Königreichs
Schweden »postverket», »televerket»,
»statens järnvägar», »Sveriges riksbank»
gewähren, fallen unter die Absätze
1 und 2.
Artikel 74
(1) Bezieht eine in einem der Staaten
ansässige naturliche Person Einkunfte
aus nichtselbständiger Arbeit,
so hat der andere Staat das Besteuerungsrecht
för diese Einkunfte,
wenn die Arbeit in dem anderen
Staat ausgeubt wird. Artikel 13 bleibt
unberuhrt.
(2) Wenn die Arbeit ausschliesslich
oder uberwiegend auf Schiffen
oder Luftfahrzeugen ausgeubt wird
und der Ort der tatsäclilichen Geschäftsleitung
des Unternehmens, das
Arbeitgeber ist, sich in einem der
Staaten befindet, so gilt im Sinne des
Absatzes 1 die Arbeit als in diesem
Staat ausgeubt.
(3) Abweichend von Absatz 1 können
Einkunfte aus nichtselbständiger
Arbeit in dem Staate besteuert
werden, in dem die naturliche Person
ansässig ist, wenn diese Person
1. sich nur vorubergehend, insgesamt
nicht länger als 183 Tage während
eines Kalenderjahres, in dem
anderen Staat aufhält,
2. för ihre während dieser Zeit
ausgeubte Tätigkeit von einem År
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959
15
ges av en arbetsgivare, som bär sitt
hemvist i samma stat som den fysiska
personen, och
3) ersättningen för hans verksamhet
icke belastar ett av arbetsgivaren
i den andra staten innehaft fast
driftställe eller en av honom där innehavd
stadigvarande anordning.
§ 4. Studerande vid universitet,
högskola eller liknande undervisningsanstalt
i en av staterna, vilka
mot ersättning äro anställda vid ett
företag i den andra staten under
högst 100 dagar under ett och samma
kalenderår i syfte att erhålla
praktisk utbildning, må oberoende av
vad i paragraf 1 stadgas beskattas för
ifrågavarande ersättning allenast i
den förstnämnda staten.
§ 5. Med inkomst av arbetsanstäilning
förstås i denna artikel arvoden,
löner, tantiem, gratifikationer eller
andra belopp, vilka tillkomma i enskild
tjänst anställda personer, ävensom
andra dem tillkommande, i penningar
uppskattbara förmåner ocl?
gottgörelser.
§ 6. Är arbetsgivaren ett handelsbolag,
kommanditbolag, enkelt bolag,
partrederi eller gruvbolag (Personengesellschaft),
anses företaget vid tilllämpningen
av paragraf 3, 2) äga
hemvist å den ort, där företagets
verkliga ledning utövas.
Artikel 15
§ 1. Då en person med hemvist i
en av staterna uppbär pension, änkeeller
pupillpension därunder inbegripen,
eller liknande periodiskt utgående
belopp eller i penningar uppskattbar
förmån som äger samband med
förutvarande arbetsanställning, äger
hemviststaten beskatta inkomsten
ifråga.
§ 2. Då fråga är om pension, änkeeller
pupillpension därunder inbegripen,
eller liknande periodiskt utgående
belopp eller i penningar uppskattbar
förmån, som äger samband med
förutvarande arbetsanställning och
som utbetalas av endera staten eller
beitgeber entlolmt wird, der in dem
gleichen Staate wie die naturliche
Person ansässig ist, und
3. för ilire Tätigkeit nicht zu Lasten
einer in dem anderen Staate befindlichen
Betriebstätte oder ständigen
Einrichtung des Arbeitgebers entlohnt
wird.
(4) Abweichend von Absatz 1 können
Studenten einer Universität,
Hochschule oder ähnlichen Lehranstalt
eines der beiden Staaten, die gegen
Entgelt bei einem Unternehmen
des anderen Staates nicht mehr als
100 Tage während eines Kalenderjahres
beschäftigt sind, um eine
praktische Ausbildung zu erhalten,
hinsichtlich dieses Entgeltes nur im
erstgenannten Staate besteuert werden.
(5) Als Einkunfte aus nichtselbständiger
Arbeit im Sinne dieses Artikels
gelten: Gehälter, Besoldungen,
Löhne, Tantiemen, Gratifikationen
oder sonstige Bezuge, geldwerte Vorteile
und Entschädigungen der im
privaten Dienst beschäftigten naturlichen
Personen.
(6) Ist der Arbeitgeber eine Personengesellscliaft
(handelsbolag, kommanditbolag,
enkelt bolag, partrederi,
gruvbolag), so gilt die Gesellschaft
als in dem Staat ansässig, in dem sicli
der Ort ihrer tatsäclilichen Geschäftsleitung
befindet.
Artikel 15
(1) Bezieht eine in einem der Staaten
ansässige Person Wartegelder,
Ruhegehälter, Wit^ven- oder Waisenpensionen
oder ähnliche wiederkehrende
Bezuge oder geldwerte Vorteile
för fröhere Dienstleistungen, so hat
der Staat, in dem die Person ansässig
ist, das Besteuerungsrecht för diese
Einkunfte.
(2) Abweichend von Absatz 1 slebt
das Besteuerungsrecht för Wartegelder,
Ruhegehälter, Witwen- und Waisenpensionen
oder ähnliche wicderkehrende
Bezuge oder geldwerte Vorteile
för fröhere Dienstleistungen,
die einer der beiden Staaten oder ein
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959
av delstat, kommun, kommunalförbund
eller annan offentligrättslig juridisk
person i endera staten till dess
arbetstagare eller dennes efterlevande,
äger — oberoende av vad i paragraf
1 stadgas — denna stat beskatta
inkomsten ifråga.
§ 3. Paragraf 2 är även tillämplig
å sådana pensioner, livräntor och
andra periodiskt eller icke periodiskt
utgående belopp, vilka utbetalas av
en av staterna eller av en offentligrättslig
juridisk person i endera staten
såsom ersättning för skada, vilken
uppkommit till följd av krigshandlingar
eller politisk förföljelse.
Artikel 16
Studenter, lärlingar, praktikanter
och volontärer från en av staterna,
vilka allenast i studie- eller utbildningssyfte
uppehålla sig i den andra
staten, underkastas icke någon beskattning
i denna andra stat för belopp,
som de mottaga för sitt underhåll,
sina studier eller sin utbildning,
därest beloppen ifråga utbetalas till
dem från utlandet.
Artikel 17
Då en person med hemvist i en av
staterna uppbär sådan inkomst, beträffande
vilken i föregående artiklar
inga bestämmelser rörande beskattningsrättens
uppdelning meddelats,
äger hemviststaten beskatta denna
inkomst.
Artikel 18
§ 1. Förmögenhet, som äges av en
person med hemvist i en av staterna,
beskattas allenast i den stat, vilken
enligt detta avtal äger beskatta inkomst
av samma förmögenhet, såframt
förmögenheten består av
a) fast egendom (med tillbehör
därtill),
b) egendom, som nyttjas i ett rörelseidkande
företag.
Land, eine Gemeinde, ein Gemeindeverband
oder eine andere juristische
Person des öffentlichen Rechts eines
der beiden Staaten an seine Arbeitnehmer
oder deren Hinterbliebene
zahlt, diesem Staate zu.
(3) Absatz 2 ist auch anzuwenden
auf Pensionen, Leibrenten sowie andere
wiederkehrende oder nichtwiederkehrende
Beziige, die von einem
der Staaten oder einer juristischen
Person des öffentlichen Rechts eines
der beiden Staaten als Vergiitung fur
einen Schaden gezahlt werden, der
als Folge von Kriegshandlungen oder
politischer Verfolgung entstanden ist.
Artikel 16
Studenten, Lehrlinge, Praktikanten
und Volontäre aus einem der Staaten,
die sich nur zu Studien- oder zu Ausbildungszwecken
in dem anderen
Staat aufhalten, werden wegen der
von ihnen fur Lebensunterhalt, Studien
und Ausbildung empfangenen
Beziige von diesem anderen Staate
nicht besteuert, wenn diese ihnen von
ausserhalb dieses Staates zufliessen.
Artikel 17
Bezieht eine in einem der Staaten
ansässige Person Einkiinfte, fur die
in den vorhergehenden Artikeln
keine Regelung iiber die Zuteilung
des Besteuerungsrechts getroffen ist,
so hat der Staat, in dem die Person
ansässig ist, das Besteuerungsrecht
fur diese Einkiinfte.
Artikel 18
(1) Das Besteuerungsrecht fur
Vermögen einer in einem der Staaten
ansässige Person, soweit es besteht
aus:
a) unbeweglichem Vermögen (einschliesslich
des Zubehörs),
b) Vermögen, das einem gewerblichen
Unternehmen dient,
hat der Staat, der nach diesem Ab -
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959
17
§ 2. Annan förmögenhet (fordringar
med säkerhet i inteckningar i fast
egendom härunder inbegripna), som
äges av en person med hemvist i en
av staterna, beskattas allenast i denna
stat.
§ 3. Paragraferna 1 och 2 äro även
tillämpliga i fråga om engångsskatter
å förmögenhet eller förmögenhetsökning,
vilka påföras efter ikraftträdandet
av detta avtal.
§ 4. Bestämmelserna i överenskommelsen
av den 22 mars 1956 mellan
Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland rörande den
tyska Lastenausgleich beröras icke av
föreskrifterna i denna artikel.
Artikel 19
§ 1. Då rätten att beskatta viss inkomst
eller viss förmögenhet enligt
föregående artiklar tillkommer den
stat, där den skattskyldige äger hemvist,
får den andra staten icke beskatta
denna inkomst eller förmögenhet.
Bestämmelserna i artikel 9 paragraferna
2—4 beröras dock icke härav.
§ 2. Då en person äger hemvist i
Förbundsrepubliken Tyskland, skall
vid fastställandet av därstädes skattepliktig
inkomst och förmögenhet
hänsyn icke tagas till sådana inkomster
och förmögenlietstillgångar, vartill
enligt föregående artiklar beskattningsrätten
tillkommer Konungariket
Sverige. Å sådana inkomster eller
förmögenlietstillgångar, vilka Förbundsrepubliken
Tyskland äger beskatta,
uttages emellertid skatten efter
en skattesats, som motsvarar den,
som skulle belöpa å den skattskyldiges
hela inkomst eller förmögenhet.
Utan hinder av vad i första punkten
stadgas skall utdelning, med undanlag
för sådan utdelning, som avses
i paragraf 3, medtagas vid fastställandet
av den skattepliktiga inkomsten;
å sådan utdelning belöpande,
genom avdrag uttagen svensk
skatt skall avräknas å Förbundsre
-
kommen das Besteuerungsrecht för
die Einkiinfte aus diesem Vermögen
hat.
(2) Das Besteuerungsrecht för anderes
Vermögen (einschliesslich der
durch Grundpfandrechte gesicherten
Forderungen) einer in einem der
Staaten ansässigen Person hat dieser
Staat.
(3) Die Absätze 1 und 2 gelten
auch för einmalige Steuern vom Vermögen
oder Vermögenszuwachs, die
nach dem Inkrafttreten dieses Abkommens
erhoben werden.
(4) Die Vorschriften des Abkommens
zwischen der Bundesrepublik
Deutschland und dem Königreich
Schweden zum deutschen Lastenausgleich
vom 22. März 1956 bleiben unberuhrt.
Artikel 19
(1) Wenn der Staat, in dem eine
Person ansässig ist, nach den
vorhergehenden Artikeln för Einkiinfte
oder Vermögensteile das Besteuerungsrecht
hat, so darf der andere
Staat diese Einkiinfte oder Vermögensteile
nicht besteuern. Artikel
9 Abs. 2 bis 4 bleibt unberuhrt.
(2) Ist die Bundesrepublik Deutschland
der Staat, in dem die Person ansässig
ist, so wird sie die Einkiinfte
und Vermögensteile dieser Person aus
der Bemessungsgrundlage ausnelimen,
för die nach den vorhergehenden
Artikeln das Königreich Schweden
ein Besteuerungsrecht hat. Die
Steuern fur die Einkiinfte oder Vermögensteile,
die der Bundesrepublik
Deutschland zur Besteuerung iiberlassen
sind, werden jedoch nach dem
Satz erhoben, der dem Gesamteinkommen
oder Gesamtvermögen der
steuerpflichtigen Person entspricht.
Dividenden, mit Ausnahme der unter
Absatz 3 fallenden Dividenden,
sind abweichcnd von Satz 1 nicht aus
der Bemessungsgrundlage auszunehmen;
die von diesen Einkiinften im
Abzugsweg erhobene schwedisclie
Steuer wird auf die nach einem
durchschnittlichen Satze berechneten
Bihung till riksdagens protokoll 195d. 1 sawl. .Yr l-~>7
it
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
publiken Tysklands efter en genomsnittlig
skattesats beräknade skatter
å samma inkomst.
§ 3. Andelar i ett aktiebolag med
hemvist i Konungariket Sverige, vilka
ägas av ett sådant bolag med hemvist
i Förbundsrepubliken Tyskland,
vars delägare icke personligen ansvara
för bolagets förbindelser (Kapitalgesellschaft),
ävensom utdelning å
dessa andelar äro fritagna från beskattning
i Förbundsrepubliken Tyskland,
därest det tyska bolaget äger
minst 25 procent av de röstberättigade
andelarna i det svenska bolaget.
§ 4. Då en person äger hemvist i
Konungariket Sverige, skall vid fastställande
av därstädes skattepliktig
inkomst och förmögenhet hänsyn icke
tagas till sådana inkomster och förmögenhetstillgångar,
vartill enligt
föregående artiklar beskattningsrätten
tillkommer Förbundsrepubliken
Tyskland. Å sådana inkomster eller
förmögenjiefstillgångar, vilka Konungariket
^éi^i^Éger beskatta, uttages
emellertid skatten efter en skattesats,
som motsvarar den, som skulle
belöpa å den skattskyldiges hela
inkomst eller förmögenhet. Utan hinder
av vad i första punkten stadgas
skall utdelning, med undantag för sådan
utdelning som avses i paragraf
5, medtagas vid fastställandet av den
skattepliktiga inkomsten; å sådan utdelning
belöpande, genom avdrag uttagen
tysk skatt skall avräknas å
den svenska efter en genomsnittlig
skattesats beräknade skatten å samma
inkomst.
§ 5. Då ett sådant bolag med hemvist
i Förbundsrepubliken Tyskland,
vars delägare icke personligen ansvara
för bolagets förbindelser (Kapitalgesellschaft),
verkställer utdelning
till ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening med hemvist i Konungariket
Sverige, är utdelningen fritagen från
beskattning i Konungariket Sverige,
därest dels det svenska bolaget eller
föreningen äger minst 25 procent av
de röstberättigade andelarna i det tys
-
Steuern der Bundesrepublik Deutschland
fur diese Einkiinfte angerechnet.
(3) Anteile an einer im Königreich
Schweden ansässigen Aktiengesellschaft,
die einer in der Bundesrepublik
Deutschland ansässigen Ivapitalgesellschaft
gehören, sowie die
auf diese Anteile gezahlten Dividenden
sind in der Bundesrepublik
Deutschland steuerfrei, wenn der
deutschen Gesellschaft mindestens 25
vom Hundert der stimmberechtigten
Anteile der im Königreich Schweden
ansässigen Gesellschaft gehören.
(4) Ist das Königreich Schweden
der Staat, in dem die Person ansässig
ist, so wird es die Einkiinfte und
Vermögensteile diesel- Person aus der
Bemessungsgrundlage ausnehmen, fur
die nach den vorhergehenden Artikeln
die Bundesrepublik Deutschland
ein Besteuerungsrecht hat. Die Steuern
fur die Einkiinfte oder Vermögensteile,
die dem Königreich Schweden
zur Besteuerung iiberlassen sind,
werden jedoch nach dem Satz erhoben,
der dem Gesamteinkommen
oder Gesamtvermögen der steuerpflichtigen
Person entspricht. Dividenden,
mit Ausnahme der unter Absatz
5 fallenden Dividenden, sind abweichend
von Satz 1 nicht aus der
Bemessungsgrundlage auszunehmen;
die von diesen Einkiinften im Abzugsweg
erhobene deutsche Steuer
wird auf die nach einem durclischnittlichen
Satzeberechneten schwedischen
Steuern för diese Einkiinfte
angerechnet.
(5) Dividenden, die von einer in
der Bundesrepublik Deutschland ansässigen
Kapitalgesellschaft an eine
im Königreich Schweden ansässige
Aktiengesellschaft oder Genossenschaft
(ekonomisk förening) gezalilt
werden, sind im Königreich Scliweden
steuerfrei, wenn
1. der schwedischen Gesellschaft
oder Genossenschaft mindestens 25
vom Hundert der stimmberechtigten
Anteile der in der Bundesrepublik
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
19
ka bolaget och dels utdelningen enligt
den svenska lagstiftningen skulle
hava varit fritagen från beskattning,
därest jämväl det utdelande bolaget
hade ägt hemvist i Konungariket
Sverige. Vid tillämpningen av denna
bestämmelse skall ett tyskt bolag med
begränsad ansvarighet (Gesellschaft
mit beschränkter Haftung) anses såsom
ett aktiebolag.
Artikel 20
Detta avtal påverkar icke rätten till
eventuella, längre gående befrielser,
vilka enligt folkrättens allmänna regler
tillkomma diplomatiska eller konsulära
befattningshavare. I den mån
på grund av sådana längre gående
befrielser inkomst och förmögenhet
icke beskattas i anställningsstaten,
förbehålles beskattningen hemlandet.
Artikel 21
De svenska författningarnas bestämmelser
om beskattning av oskifta
dödsbon skola, då en dödsbodelägare
äger hemvist i Förbundsrepubliken
Tyskland, icke tillämpas i den
mån dödsbodelägaren jämlikt detta
avtal därstädes direkt beskattas för i
dödsboet ingående inkomst eller däri
ingående förmögenhet.
Artikel 22
§ 1. Medborgare i den ena staten
skola icke i den andra staten bliva föremål
för någon beskattning eller något
därmed sammanhängande skattekrav,
som är av annat slag eller mera
tyngande än den beskattning och
därmed sammanhängande skattekrav,
som medborgarna i denna andra stat
under samma förhållanden äro eller
kunna bliva underkastade.
Deutschland ansässigen Gesellschaft
gehören und
2. die Dividenden nach den schwedischen
Gesetzen von der Besteuerung
ausgenommen wären, wenn auch die
ausschiittende Gesellschaft im Königreich
Schweden ansässig sein
wtirde.
Bei der Anwendung diesel- Vorschrift
wird eine deutsche Gesellschaft
mit beschränkter Haftung wie
eine Aktiengesellschaft behandelt.
Artikel 20
Dieses Abkommen beriihrt nicl t
den Anspruch auf etwaige weitergehende
Befreiungen, die nach den allgemeinen
Regeln des Völkerrechts
den diplomatischen oder lconsularischen
Beamten zustehen. Soweit auf
Grund solcher weitergehenden Befreiungen
Einkiinftc und Vermögen im
Empfangsstaate nicht besteuert werden,
bleibt die Besteuerung dem Entsendestaate
vorbehalten.
Artikel 21
Die Vorschriften der schwedischen
Gesetze liber die Besteuerung unverteilter
Erbschaften finden, wenn eine
an dem Nachlass beteiligte Person
in der Bundesrepublik Deutschland
ansässig ist, in soweit keine Anwendung,
als diese Person dort mit
den aus der Erbschaft herriihrenden
Einkiinften oder dem daraus
herrtihrenden Vermögen nach den
Vorschriften dieses Abkommens unmittelbar
zur Steuer herangezogen
werden kann.
Artikel 22
(1) Die Staatsangehörigen eines
Staates durfen in dem anderen Staate
keiner Besteuerung oder einer damii
zusammenhängenden Verpflichtung
unterworfen werden, die änders oder
belastender ist als die Besteuerung
und die damit zusammenhängenden
Verpflichtungcn, denen die Staatsangehörigen
des anderen Staates unter
gleichen Vcrhältnissen unterworfen
sind oder unterworfen werden
können.
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959
§ 2. Uttrycket »medborgare» betyder
:
a) beträffande Förbundsrepubliken
Tyskland: alla tyska medborgare enligt
artikel 116 punkt 1 i Förbundsrepubliken
Tysklands grundlag;
b) beträffande Konungariket Sverige,
alla svenska medborgare;
c) alla juridiska personer, firmor
och sammanslutningar, som bildats
jämlikt gällande lagstiftning i en av
staterna.
§ 3. Beskattning med avseende å
ett fast driftställe, som ett företag i
en stat innehar i den andra staten,
skall i denna andra stat icke vara
mindre fördelaktig än beskattningen
för ett företag i den andra staten,
som bedriver samma verksamhet.
Denna bestämmelse skall icke anses
medföra någon förpliktelse för en
stat att medgiva personer med hemvist
i den andra staten några sådana
personliga avdrag vid beskattningen,
skattebefrielser och skattenedsättningar
på grund av civilstånd
eller försörjningsplikt mot familj,
som medgivas i den förstnämnda staten
bosatta personer.
§ 4. Företag i en stat, vilkas kapital
helt eller delvis ägas eller kontrolleras,
direkt eller indirekt, av en eller
flera personer med hemvist i den
andra staten, skola icke i den förstnämnda
staten bliva föremål för någon
beskattning eller något därmed
sammanhängande skattekrav, som är
av annat slag eller mera tyngande än
den beskattning och därmed sammanhängande
skattekrav, som andra
liknande företag i denna förstnämnda
stat äro eller kunna bliva underkastade.
§ 5. I denna artikel avser uttrycket
»beskattning» skatter av varje slag
och beskaffenhet.
(2) Der Ausdruck »Staatsangehörige»
bedeutet:
(a) in bezug auf die Bundesrepublik
Deutschland: alle Deutschen im
Sinne des Artikels 116 Abs. 1 des
Grundgesetzes för die Bundesrepublik
Deutschland;
(b) in bezug auf das Ivönigreich
Schweden alle schwedischen Staatsangehörigen;
(c)
alle juristischen Personen, Personengesellschaften
und anderen Personenvereinigungen,
die nach dem in
einem der Staaten geltenden Recht
errichtet worden sind.
(3) Die Besteuerung einer Betriebstätte,
die ein Unternehmen eines
Staates in dem anderen Staat hat,
darf in dem anderen Staate nicht
ungunstiger sein als die Besteuerung
von Unternehmen dieses anderen
Staates, die die gleiche Tätigkeit ausiiben.
Diese Vorsehrift ist nicht dahin
auszulegen, dass sie einen Staat verpflichtet,
den in dem anderen Staat
ansässigen Personen Steuerfreibeträge,
-vergunstigungen und -ermässigungen
auf Grund des Personenstandes
oder der Familienlasten zu gewähren,
die er den in seinem Gebiet
ansässigen Personen gewährt.
(4) Die Unternehmen eines Staates,
deren Kapital ganz oder teihveise,
unmittelbar oder mittelbar, einer in
dem anderen Staat ansässigen Person
oder mehreren solchen Personen gehört
oder der Kontrolle diesel- Personen
unterliegt, diirfen in dem erstgenannten
Staate keiner Besteuerung
oder einer damit zusammenhängenden
Verpflichtung unterworfen werden,
die änders oder belastender ist
als die Besteuerung und die damit
zusammenhängenden Verpflichtungen,
denen andere älinliche Unternehmen
des erstgennanten Staates
unterworfen sind oder unterworfen
werden können.
(5) In diesem Artikel bedeutet der
Ausdruck »Besteuerung» Steuern jeder
Art und Bezeichnung.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 157 år 1959
21
Artikel 23
§ 1. Kan en person visa att av beskattningsmyndigheterna
i de båda
staterna vidtagna åtgärder för lionom
medfört eller kunna medföra
dubbelbeskattning i strid mot principerna
i detta avtal, äger han —
utan att lians rätt att använda sig
av i den interna rättsordningen givna
rättsmedel därav påverkas — göra
framställning hos den högsta finansmyndigheten
i den stat, i vilken lian
äger hemvist.
§ 2. Anses framställningen grundad,
skall den enligt paragraf 1 behöriga
finansmyndigheten söka att
med den högsta finansmyndigheten i
den andra staten träffa överenskommelse
till undvikande av dubbelbeskattning.
Artikel 24
De högsta finansmyndigheterna i
de båda staterna skola utbyta de
upplysningar, som jämlikt de båda
staternas skattelagar stå till beskattningsmyndigheternas
förfogande under
deras sedvanliga tjänsteutövning
och vilka äro erforderliga för att genomföra
detta avtal, särskilt för att
förhindra skatteflykt. I fråga om sådana
upplysningar tillämpas i envar
av de båda staterna där gällande författningsbestämmelser
rörande tystnadsplikt
och handlingars hemlighållande.
Upplysningar, som skulle innebära
röjandet av någon affärs-,
handels- eller yrkeshemlighet, må
icke utbytas.
Artikel 25
§ 1. De högsta finansmyndigheterna
i de båda staterna må vid behandlingen
av frågor, vilka uppkomma i
anledning av detta avtal, träda i direkt
förbindelse med varandra.
§ 2. De högsta finansmyndigheterna
skola upplaga förhandlingar då så
erfordras till undanröjande av svårigheter
eller tvivelsmål, som upp
-
Artikel 23
(1) Weist einc Person nach, dass
Massnahmen der Finanzbehörden der
beiden Staaten för sie die Wirkung
einer Doppelbesteuerung gehabt haben
oder haben werden, die den
Grundsätzen dieses Abkommens
widerspricht, so kann sie sich, unbeschadet
eines innerstaatlichen
Rechtsmittels, an die oberste Finanzbehörde
des Staates wenden, in dem
sie ansässig ist.
(2) Werden die Einwendungen för
begrundet eraclitet, so soll die nach
Absatz 1 zusländige oberste Finanzbehörde
versuclien, sich mit der obersten
Finanzbehörde des anderen
Staates zu verständigen, um eine Doppelbesteuerung
zu vermeiden.
Artikel 21
Die obersten Finanzbehörden der
beiden Staaten werden sich die Mitteilungen
machen, die den Steuerbehörden
auf Grund der Steuergesetze
der beiden Staaten auf dem normalen
Verwaltungswege zur Verfugung stehen
und die erforderlich sind, um
dieses Abkommen durchzufuhren,
insbesondere um Steuerverkurzungen
zu verhindern. Auf die Mitteilungen
finden in jedem der beiden Staaten
die gesetzliclien Vorscliriften dieses
Staates uber die Amtsverschwiegenheit
und Geheimhaltung Anwendung.
Mitteilungen, die ein Geschäfts-, Betriebs-
oder Gewerbegeheimnis offenbaren
wurden, durfen nicht ausgetauscht
werden.
Artikel 25
(1) Die obersten Finanzbehörden
der beiden Staaten können bei der Beliandlung
von Fragen, die sich aus
diesem Abkommen ergeben, unmittelbar
miteinander verkehren.
(2) Zur Beseitigung von Schwierigkeiten
und Zwcifeln, die bei der Auslegung
oder Anwendung dieses Abkominens
auftreten, sowie zur Be
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
komma vid detta avtals tolkning eller
tillämpning, ävensom till undanröjande
av obillighet på grund av
dubbelbeskattning i fall, som icke
regleras i detta avtal.
Artikel 26
§ 1. Avtalet gäller även beträffande
Land Berlin, såvida icke Förbundsrepubliken
Tysklands regering inom
tre månader från ikraftträdandet av
avtalet till Konungariket Sveriges regering
avgiver förklaring av motsatt
innebörd.
§ 2. Vid tillämpning av avtalet beträffande
Land Berlin skall så anses
som om hänvisningarna i avtalet till
Förbundsrepubliken Tyskland även
vore hänvisningar till Land Berlin.
Artikel 27
§ 1. Detta avtal skall ratificeras,
för Konungariket Sveriges del av
Hans Majestät Konungen av Sverige
med riksdagens samtycke. Ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt
utväxlas i Bonn.
§ 2. Detta avtal träder i kraft en
månad efter ratifikationshandlingarnas
utväxling.
Artikel 28
§ 1. Efter ikraftträdandet av detta
avtal skola avtalets bestämmelser äga
tillämpning
a) i Förbundsrepubliken Tyskland:
beträffande skatter, som uttagas
för tiden efter den 31 december 1958;
b) i Konungariket Sverige:
beträffande statlig inkomstskatt
och allmän kommunalskatt, som utgå
på grund av taxering under kalenderåret
1960 (avseende inkomst under
kalenderåret 1959 eller motsvarande
räkenskapsår) och senare kalenderår;
-
seitigung von Härten auf Grund
einer Doppelbesteuerung in Fällen,
die in diesem Abkommen nicht geregelt
sind, werden sich die obersten
Finanzbehörden verständigen.
Artikel 26
(1) Dieses Abkommen gilt auch för
das Land Berlin, sofern nicht die Regierung
der Bundesrepublik Deutschland
gegenuber der Regierung des
Königreichs Schweden innerhalb von
drei Monaten nach Inkrafttreten des
Abkommens eine gegenteilige Erklärung
abgibt.
(2) Bei der Anwendung dieses Abkommens
auf das Land Berlin gelten
die Bezugnahmen in diesem Abkommen
auf die Bundesrepublik Deutschland
auch als Bezugnahmen auf das
Land Berlin.
Artikel 27
(1) Dieses Abkommen soll ratifiziert
werden, und zwar schwedischerseits
durch Seine Majestät den König
von Schweden mit Zustimmung des
Riksdags. Die Ratifikationsurkunden
sollen baldmöglichst in Bonn ausgetauscht
werden.
(2) Dieses Abkommen tritt einen
Monat nach Austausch der Ratifikationsurkunden
in Kraft.
Artikel 28
(1) Nach Inkrafttreten dieses Abkommens
sind die Vorschriften des
Abkommens anzuwenden:
(a) in der Bundesrepublik Deutschland:
auf
die Steuern, die för die Zeit
nach dem 31. Dezember 1958 erhoben
werden;
(b) im Königreich Schweden:
auf die staatliche Einkommensteuer
und die allgemeine Gemeindesteuer,
die Gegenstand der Veranlagungen
des Kalender jahres 1960
(hinsichtlich der Einkunfte des Kalenderjahres
1959 oder des entsprechenden
Rechnungsjahres) und
späterer Kalenderjahre bilden;
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
beträffande kupongskatt å sådan
utdelning, som förfaller till betalning
efter den 31 december 1958;
beträffande sjömansskatt, som uttages
för tiden efter den 31 december
1958;
beträffande bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter,
som belöpa å tiden efter den 31 december
1958;
beträffande statlig förmögenhetsskatt,
som utgår på grund av taxering
under kalenderåret 1960 (avseende
förmögenhet vid utgången av kalenderåret
1959) och senare kalenderår;
beträffande
övriga svenska skatter,
som utgå på grund av taxering under
kalenderåret 1960 och senare kalenderår.
§ 2. Avtalet mellan Konungariket
Sverige och Tyska riket av den 25
april 1928 angående utjämnande av
den in- och den utländska beskattningen
särskilt till undvikande av
dubbelbeskattning såvitt angår direkta
skatter skall sista gången tilllämpas
å de skatter, beträffande vilka
detta avtal jämlikt paragraf 1
ännu icke trätt i tillämpning.
§ 3. Den mellan Kungliga svenska
regeringen och Förbundsrepubliken
Tysklands regering den 18 februari
1957 ingångna överenskommelsen rörande
beskattning av studenter och
praktikanter skall upphöra att gälla.
Denna överenskommelse skall sista
gången äga tillämpning beträffande
inkomster, som förvärvas under ka-r
lenderåret 1958.
Artikel 29
Detta avtal förbliver i kraft utan
tidsbegränsning, men envar av de
båda staterna äger alt — senast den
30 juni under ett kalenderår, dock
icke tidigare än år 1963 — hos den
andra staten på diplomatisk väg
skriftligen uppsäga avtalet. I händelse
av sådan uppsägning skall detta
avtal upphöra att gälla
auf die Couponsteuer von Dividenden,
die nach dem 31. Dezember 1958
fällig werden;
auf die Seemannsteuer, die för die
Zeit nach dem 31. Dezember 1958 erhoben
wird;
auf die Abgaben auf besondere
Vorteile und Gerechtigkeiten, die fur
die Zeit nach dem 31. Dezember 1958
erhoben werden;
auf die staatliche Vermögensteuer,
die Gegenstand der Veranlagungen
des Kalenderjahres 1960 (hinsichtlich
des Vermögens am Ende des Kalenderjahres
1959) und späterer Kalender
jahre biidet;
auf die sonstigen schwedischen
Steuern, die Gegenstand der Veranlagungen
des Kalenderjahres 1960
und späterer Kalender jahre bilden.
(2) Das zwischen dem Deutschen
Reich und dem Königreich Schweden
am 25. April 1928 abgeschlossene Abkommen
zur Ausgleichung der inund
ausländischen Besteuerung, insbesondere
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der
direkten Steuern, ist letztmalig auf die
Steuern anzuwenden, fur die dieses
Abkommen nach Absatz 1 noch keine
Anwendung findet.
(3) Die zwischen der Regierung
der Bundesrepublik Deutschland und
der Königlich Schwedischen Regierung
am 18. Februar 1957 getroffene
ubereinkunft iiber die Besteuerung
von Studenten und Praktikanten wird
aufgehoben. Diese ubereinkunft ist
letztmalig auf die Einkunfte anzuwenden,
die im Kalenderjahr 1958
bezogen werden.
Artikel 29
Dieses Abkommen bleibt auf unbestimmte
Zeit in Kraft, jedoch kann
jeder der beiden Staaten am oder vor
dem 30. Juni eines jeden Kalenderjahres,
aber nicht vor 1963, das Abkommen
gegeniiber dem anderen
Staatc schriftlich auf diplomatischem
Wege kiindigen. In diesem Fall ist
das Abkommen nicht melir anzuwenden
:
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959
a) i Förbundsrepubliken Tyskland:
beträffande skatter, som uttagas
för tiden efter den 31 december det
kalenderår, varunder uppsägningen
ägde rum (uppsägningsåret);
b) i Konungariket Sverige:
beträffande statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt och allmän
kommunalskatt, som utgå på grund
av taxering under det andra kalenderåret
efter uppsägningsåret och senare
kalenderår;
beträffande kupongskatt å sådan
utdelning, som förfaller till betalning
efter den 31 december uppsägningsåret;
beträffande
sjömansskatt, som uttages
för tiden efter den 31 december
uppsägningsåret;
beträffande bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter,
som belöpa å tiden efter den 31 december
uppsägningsåret;
beträffande övriga svenska skatter,
som utgå på grund av taxering under
det andra kalenderåret efter uppsägningsåret
och senare kalenderår.
Till bekräftelse härå hava de båda
avtalsslutande staternas befullmäktigade
ombud undertecknat avtalet,
som är utställt i originalexemplar å
svenska och tyska språken, vilka
båda texter äga lika vitsord, och försett
detsamma med sina sigill.
(a) in der Bundesrepublik Deutscliland:
auf
die Steuern, die för die Zeit
nach dem 31. Dezember des Kalender
jahres erhoben werden, in dem
die Kiindigung ausgesprochen vård
(Kundigungsjahr);
(b) im Königreich Schweden:
auf die staatliche Einkommen
steuer,
die staatliche Vermögensteuer
und die allgemeine Gemeindesteuer,
die Gegenstand der Veranlagungen
des zweiten Kalender jahres,
das auf das Kundigungsjahr folgt,
und späterer Kalenderjahre bilden;
auf die Couponsteuer von Dividenden,
die nach dem 31. Dezember des
Kundigungsjahres fällig werden;
auf die Seemannsteuer, die för die
Zeit nach dem 31. Dezember des
Kundigungsjahres erhoben wird;
auf die Abgaben auf besondere Vorteile
und Gerechtigkeiten, die för die
Zeit nach dem 31. Dezember des
Kundigungsjahres erhoben werden;
auf die sonstigen schwedischen
Steuern, die Gegenstand der Veranlagungen
des zweiten Kalender jahres,
das auf das Kundigungsjahr folgt,
und späterer Kalenderjahre bilden.
Zu Urkund dessen haben die beiderseitigen
Bevollmächtigten dieses
Abkommen, das in deutscher und in
schwedischer Urschrift gefertigt ist,
wTobei jeder Wortlaut gleichermassen
verbindlich ist, unterschrieben und
mit ihren Siegeln versehen.
Som skedde i Stockholm den 17 Geschehen zu Stockholm am 17.
april 1959. April 1959.
(L.S.)
Östen Undén
Hans-UIrich von Marchtaler
(L.S.)
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
25
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 mars 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om godkännande
av förslag till avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
ävensom beträffande vissa andra skatter samt anför därvid följande.
Den 25 april 1928 undertecknades mellan Sverige och Tyska Riket ett
avtal angående utjämnande av den in- och utländska beskattningen, särskilt
till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter (se SFS
1928: 485). Den 27 juni 1951 utfärdades av Förbundsrepubliken Tysklands
regering en kungörelse, varigenom tillkännagavs att nämnda avtal därefter
liksom tidigare var i kraft. Den 18 februari 1957 träffades med Förbundsrepubliken
en särskild överenskommelse angående beskattning av vissa
praktikanters inkomster under praktiktjänstgöring (SFS 1957:352).
Från såväl tysk som svensk sida har vid skilda tillfällen framställts
önskemål om en översyn av den mellan Sverige och Förbundsrepubliken
gällande avtalsmässiga regleringen av dubbelbeskattningsfrågan. I syfte att
genomföra en dylik översyn upptogs i juni 1957 förhandlingar mellan två
av de båda regeringarna särskilt utsedda delegationer. Förhandlingarna,
som ägde rum i Stockholm under tiden den 17—den 21 juni 1957 och i
Bonn under tiden den 24—den 27 september 1957, fördes å svensk sida av
en delegation under ordförandeskap av chefen för finansdepartementets
rättsavdelning Carl Åbjörnsson och bestående i övrigt av f. d. skatledirektören
K. G. A. Sandström, lagbyråchefen i finansdepartementet Sten Walbcrg
och byråchefen i samma departement Ivan Eckersten. Sistnämnda dag, den
27 september 1957, undertecknades ett förhandlingsprotokoll av ordförandena
i de båda delegationerna samt paraferades ett på tyska språket avfattat
förslag till avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
ävensom beträffande vissa andra skatter. Det föreslagna avtalet
avsågs skola i förhållandet mellan Sverige och Förbundsrepubliken ersätta
förenämnda svensk-tyska avtal av den 25 april 1928 ävensom den särskilda
överenskommelsen av den 18 februari 1957. Det den 27 september 1957 undertecknade
förhandlingsprotokollet torde såsom bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende.
Sedan genom efterföljande skriftväxling vissa ändringar överenskommits
i den i Bonn paraferade avtalstexten, överlämnades densamma jämte
svensk text till finansdepartementet. Avtalsförslaget remitterades till kammarrätten,
som i utlåtande den 7 mars 1958 förklarade att detsamma icke
föranlett några kammarrättens erinringar.
Från tysk sida påyrkades därefter vissa ändringar i avtalsförslaget, vilka
föranleddes av ändrad tysk lagstiftning på bolagsbeskattningens område.
Från tysk sida upptogs jämväl fråga om iakttagande i ett nytt svenskt-tyskt
avtal av vissa rekommendationer i fråga om dubbelbeskattning, vilka antogs
av rådet för organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete
(OEEC) den 11 juli 1958. I anledning av de sålunda framförda ändringsförslagen
har särskilda överläggningar samt skriftväxling ägt rum, varvid
enighet uppnåtts om vissa ändringar i det tidigare föreliggande avtalsförslaget.
Det sålunda modifierade förslaget till avtal mellan Sverige och
Förbundsrepubliken Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra
skatter — vilket torde såsom bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet i detta
ärende — har därefter underställts respektive regeringar för godkännande.
Under hand har meddelats att man å tysk sida är beredd att underteckna
det föreliggande avtalsförslaget. Jag torde nu få anmäla frågan om godkännande
av detsamma å svensk sida.
Såsom nyss antytts har vid utarbetandet av det nu föreliggande avtalsförslaget
även beaktats vissa av OEEC.s ministerråd antagna rekommendationer
på dubbelbeskattningens område. Dessa rekommendationer har tillkommit
på förslag av en av ministerrådet genom beslut den 16 mars 1956
tillsatt skattekommitté (Fiscal Committee). Kommittén har huvudsakligen
till uppgift att framlägga förslag till bestämmelser om undvikande av dubbelbeskattning
att intagas i avtal på detta område som ingås mellan medlemsstaterna
i OEEC. Bland medlemsstaterna har på olika håll ett starkt
behov av enhetliga bestämmelser rörande dubbelbeskattning gjort sig gällande
och kommittén, i vars arbete man jämväl från svensk sida allt sedan
dess början deltagit, avser att inom loppet av några år utarbeta och framlägga
ett så fullständigt förslag som möjligt till avtal om undvikande av
dubbelbeskattning på såväl inkomst- som förmögenhetsbeskattningens om
1
Bilagan har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstämmer med förslaget
utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen till avtalsförslaget, att ratifikationsortens
namn införts i artikel 27 § 1 samt att, sedan datering och underskrifter verkställts,
uppgift därom införts.
27
Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959
rade. Under föregående år avgav skattekommittén en rapport med förslag
till avtalsbestämmelser i följande hänseenden: 1) vilka skatter, som skall
inbegripas under dubbelbeskattningsavtalet, 2) vad som förstås med uttrycket
»fast driftställe», 3) vad som förstås med uttrycket »skatterättsligt
hemvist» samt 4) icke-diskriminering i skattehänseende med hänsyn till
medborgarskap eller av liknande grunder. Kommitténs rapport offentliggjordes
av OEEC i september 1958 under titeln »The Elimination of double
taxation». Till de föreslagna bestämmelserna fogades vissa kommentarer,
om vilka enighet uppnåtts inom kommittén och som avses skola vara vägledande
vid bestämmelsernas tillämpning.
De föreslagna bestämmelserna (artiklarna) lades, såsom förut angivits,
till grund för en rekommendation av OEEC:s ministerråd den 11 juli 1958.
Medleiusregeringarna anmodades därvid att antaga desamma då nya bilaterala
dubbelbeskattningsavtal ingås eller då äldre avtal revideras. Samtidigt
uppmanades medlemsregeringarna att underrätta organisationen om
dylika avtal ävensom ange huruvida rekommendationen följts.
I det förslag till nytt dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland som nu framlägges har de av OEEC rekommenderade
bestämmelserna i allt väsentligt iakttagits. Bestämmelsen rörande
vilka skatter som omfattas av avtalet återfinnes i artikel 2 av avtalsförslaget,
bestämmelserna om »skatterättsligt hemvist» och »fast driftställe» i
artikel 3 §§ 1 och 3 samt bestämmelsen om icke-diskriminering i artikel 22.
Beträffande de sålunda föreslagna bestämmelserna torde här få erinras
om följande.
Från OEECrs skattekommittés sida har ett förenhetligande och största
möjliga förenkling av bestämmelsen om »fast driftställe» ansetts vara av
särskild vikt med hänsyn till dess betydelse för de kommersiella förbindelserna
mellan medlemsstaterna. Denna bestämmelse användes nämligen i
avtalen i första hand för att fastställa när skattskyldighet för ett rörelseidkande
företag uppkommer för rörelse som företaget bedrivit i den andra
avtalsslutande staten. Bestämmelsen ifråga, som återfinnes i artikel 3 § 3
av del nu föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken,
överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse i flertalet
av de dubbelbeskattningsavtal Sverige tidigare ingått. Anmärkas må
dock att i motsats till vad som är fallet i en del svenska avtal en agent ej
behandlas som fast driftställe för det exporterande företaget endast av den
anledningen alt han förfogar över ett varulager, från vilket han regelbundet
effektuerar order för företagets räkning.
Bestämmelsen rörande »skatterättsligt hemvist», som återfinnes i artikel
3 § 1 av avtalsförslaget, innebär i viss mån en omläggning i förhållande till
de tidigare ingångna avtalen med västeuropeiska stater (med undantag av
Storbritannien). De nu gällande avtalen med dessa stater, inbegripet det
svensk-tyska avtalet, innehåller eu i och för sig uttömmande reglering av
uttrycken »hemvist» eller »bosättning». Dock må påpekas att de ifrågavarande
bestämmelserna ansetts praktiskt taget genomgående motsvara de
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959
föreskrifter om bosättning som återfinnes i den svenska kommunalskattelagen.
Enligt den nu föreslagna avtalsbestämmelsen avses uttrycket »hemvist»
skola i första hand helt följa den interna skattelagstiftningens regler
(art. 3 § 1 a)). Då genom ett dylikt förfarande »dubbelt hemvist» eller »dubbel
bosättning» kan bli resultatet — d. v. s. den skattskyldige kan enligt den
interna lagstiftningen i den ena avtalsslutande staten anses äga hemvist i
denna stat och samtidigt enligt den interna lagstiftningen i den andra staten
anses äga hemvist i denna andra stat — har särskilda föreskrifter varit erforderliga
för att lösa denna konfliktsituation. Dessa föreskrifter, som återfinnes
i atikel 3 § 1 punkterna b) och c), överensstämmer i huvudsak med
motsvarande föreskrifter i gällande svenska dubbelbeskattningsavtal.
Jämväl i fråga om den föreslagna bestämmelsen om icke-diskriminering,
som återfinnes i artikel 22, finnes motsvarighet i vissa av de avtal Sverige
redan ingått med västeuropeiska stater, t. ex. i 1949 års svensk-brittiska
dubbelbeskattningsavtal. I likhet med vad som skett i motsvarande sammanhang
i anledning av de tidigare avtalen torde i en blivande tillämpningskungörelse
rörande det nya svensk-tyska avtalet böra intagas en uttrycklig föreskrift
om att —- såsom ett undantag sålunda från regeln i 6 § 1 mom. c) förordningen
om statlig förmögenhetsskatt — bolag i Förbundsrepubliken Tyskland
ej får påföras förmögenhetsskatt i Sverige.
Vad härefter angår vilka skatter som inbegripes under det föreslagna avtalet
må framhållas att i artikel 2 § 1 intagits en uttömmande uppräkning
av skatterna ifråga. I motsats till vad som är fallet med gällande svensktyska
avtal faller under avtalet jämväl kupongskatten samt bevillningsavgifterna
för särskilda förmåner och rättigheter.
Inledningsvis har angivits att efter upprättandet av avtalsförslaget i september
1957 ändrad tysk lagstiftning på bolagsskattelagstiftningens område
i viss utsträckning påverkat utformningen av det nu föreliggande avtalsförslaget.
Innan jag redogör för hithörande avtalsbestämmelser torde jag
därför få något beröra ifrågavarande tyska lagstiftning.
Tyska aktiebolag och tyska bolag med begränsad ansvarighet (Gesellschaften
mit beschränkter Haftung) har att erlägga inkomstskatt (Körperschaftsteuer)
enligt olika skattesatser allteftersom vinsten fonderas hos bolaget
eller utdelas till aktieägarna. Enligt den under 1958 genomförda ändringen
utgör från och med den 1 januari samma år skattesatsen för icke utdelad
vinst 51 % och för utdelad vinst 15 %. (I vissa fall, varå jag saknar anledning
att närmare ingå, utgör dock skattesatserna respektive 49 % och
26,25 %.) Då vinsten utdelas till annat tyskt bolag, som äger minst 25 %
av andelarna i det utdelande bolaget, är utdelningen hos det mottagande
bolaget (moderbolaget) fri från skatt därest densamma vidareutdelas till
moderbolagets aktieägare. I annat fall uttages hos moderbolaget en särskild
bolagsskatt (Nachsteuer) av 36 % av utdelningens bruttobelopp, vilken skattesats
motsvarar skillnaden mellan skattesatserna å icke utdelad och utde
-
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
lad vinst (51 — 15 = 36 %). Då utdelningsmottagaren ej är sådant moderbolag
som nyss sagts avdrages av det utdelande bolaget 25 % av utdelningens
belopp såsom skatt å kapitalinkomst (Kapitalertragsteuer). Är utdelningsmottagaren
bosatt i Tyskland avräknas det sålunda avdragna beloppet
å betalningsmottagarens inkomstskatt i Tyskland. I fråga om utländska aktieägare
är det vid källan avdragna skattebeloppet, 25 % av utdelningen, definitivt
och den utländske betalningsmottagaren är sålunda ej för utdelningen
underkastad någon ytterligare beskattning i Tyskland.
Enligt den lagstiftning som gällde för tiden före den 1 januari 1958 var
skillnaden i skattesatsen för icke utdelad och för utdelad vinst 15 % (49,09—
34,09 = 15 %), vilket också utgjorde skattesatsen för den förenämnda särskilda
bolagsskatten (Nachsteuer).
Jämlikt 1928 års svensk-tyska avtal gäller beträffande beskattningen av
inkomst av kapital den huvudprincipen att sådan inkomst skall beskattas
endast i den stat där den skattskyldige är bosatt. Härvidlag stadgas emellertid
i avtalet ett undantag för det fall skatt å inländsk kapitalavkastning uttages
i avdragsväg (vid källan). Detta innebär bl. a. att i fråga om aktieutdelningar
mellan de båda länderna dubbelbeskattning ej undanröjes genom
det gällande avtalet.
I de dubbelbeskattningsavtal Sverige ingått under senare år med västeuropeiska
stater har dubbelbeskattningen av aktieutdelningar merendels undanröjts
på så sätt att den stat, varifrån utdelningen kommer (källstaten),
helt eller nästan helt avstått från sitt skatteanspråk och beskattningsrätten
överlåtits till den stat där betalningsmottagaren är bosatt (bosättningsstaten).
Med hänsyn till den nyss redovisade utformningen av beskattningen i
Tyskland av bolags icke utdelade respektive utdelade vinster har man å tysk
sida ej ansett sig kunna godtaga en reglering av dubbelbeskattningsfrågan på
angivet sätt. Med den före den 1 januari 1958 gällande lagstiftningen var man
dock enligt det i september 1957 paraferade avtalsutkastet beredd att överväga
en begränsning av beskattningen i källstaten till 15 % av utdelningens
belopp. De under 1958 genomförda lagändringarna framtvingade emellertid
en omprövning i visst hänseende av denna generella reglering. Enligt det nu
föreliggande avtalsförslaget gäller beträffande beskattning av aktieutdelning
följande.
Jämlikt artikel 9 § 1 tillkommer beskattningsrätten till aktieutdelning i
princip den stat, där aktieägaren har hemvist. Källstaten äger dock enligt § 2
verkställa skatteavdrag med högst 15 % av utdelningens belopp. Den sålunda
avdragna källskatten skall enligt artikel 19 §§ 2 och 4 avräknas å betalningsmottagarens
inkomstskatt i hemviststaten. Dubbelbeskattningen avses
sålunda i dessa fall skola undanröjas med anlitande av den s. k. eredit-oftax
metoden i överensstämmelse med vad som skett i vissa andra svenska
dubbelbeskattningsavtal. För tillämpningen av dessa avtal har för Sveriges
vidkommande föreskrivits, att den utländska skatten skall i första hand
avräknas mot den statliga inkomstskatten och att avräkning å den kommu
-
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
nala inkomstskatten skall ske endast i den mån den statliga inkomstskatten ej
förslår för avräkningen. En liknande föreskrift synes böra lämnas för tilllämpningen
av de nu ifrågavarande avtalsbestämmelserna. I §§ 3 och 4 av artikel
9 har vidare intagits bestämmelser som anknyter till den förutnämnda
uppläggningen av bolagsbeskattningen i Tyskland med skilda skattesatser
för icke utdelad och utdelad vinst. Enligt § 3 skall källskatteuttaget reduceras
till 10 %, om skillnaden i de berörda skattesatserna minskar i den i paragrafen
angivna omfattningen. Jämlikt § 4 får å andra sidan i Tyskland i
vissa fall uttagas en källskatt av 25 %. Beträffande sistnämnda fall må särskilt
framhållas följande.
Såsom förut angivits är för närvarande bolagsskatten i Tyskland i regel för
icke utdelad vinst 51 % och för utdelad vinst 15 %. Skillnaden mellan de båda
skattesatserna uppgår således till 36 %. Då ett tyskt bolag verkställer utdelning
till ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening, som
äger minst 25 % av andelarna i det tyska bolaget, uttages av bolaget i Tyskland
sålunda 15 % i bolagsskatt (Körperschaftsteuer) å det utdelade beloppet.
Jämlikt § 4 får i Tyskland uttagas jämväl en källskatt å utdelningen
av 25 % av densamma. Under i artikel 19 § 5 angivna förutsättningar blir
utdelningen i Sverige fritagen från skatt. Enligt sagda paragraf förutsättes
för skattefrihet i Sverige dels att det svenska bolaget eller föreningen äger
minst 25 % av de röstberättigade andelarna i det tyska bolaget och dels att
utdelningen varit skattefri i Sverige om jämväl det utdelande bolaget varit
ett svenskt aktiebolag.
Vad beträffar det motsatta fallet — d. v. s. då ett tyskt moderbolag uppbär
utdelning från ett svenskt aktiebolag, vari det tyska bolaget äger minst
25 % av de röstberättigade aktierna — må erinras om att det svenska dotterbolaget
har att erlägga inkomstskatt enligt samma skattesats för icke utdelad
och för utdelad vinst (f. n. 50 % i statlig inkomstskatt). Å utdelningen
uttages kupongskatt med 15 % (art. 9 § 2). Jämlikt artikel 19 § 3 blir utdelningen
skattefri i Tyskland. Då i Tyskland även bolag normalt har att
erlägga förmögenhetsskatt, må nämnas att enligt sagda paragraf befrielse
medges jämväl för förmögenhetsskatt å aktierna.
Såsom framgår av den i artikel 3 § 4 intagna definitionen å utdelning är
vad i det föregående angivits i fråga om aktieutdelning jämväl tillämpligt
å bland annat utdelning å andelar i bolag med begränsad ansvarighet (Gesellschaften
mit beschränkter Haftung). Det må även påpekas att i artikel 19 § 5
intagits en uttrycklig erinran om att bestämmelsen i sagda paragraf skall
tillämpas även i fråga om utdelning från nyssnämnda bolag med begränsad
ansvarighet.
För ränteinkomster gäller liksom beträffande aktieutdelningar att 1928
års svensk-tyska avtal ej undanröjer uppkommande dubbelbeskattning. Inkomst
av fordringar med säkerhet i fastighetshypotek faller helt utanför
avtalet och i fråga om annan ränteinkomst äger vardera staten rätt att
uttaga skatt i avdragsväg (vid källan). Då i Sverige ej utgår någon käll
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
31
skatt å räntor som härifrån utbetalas till utlandet, har förbehållet om källskatt
för Sveriges del saknat betydelse. I nu föreliggande avtalsförslag har
något förbehåll ej medtagits utan beskattningsrätten till ränteinkomst föreslås
enligt artikel 10 skola helt tillkomma hemviststaten. Såsom framgår av
§ 2 av sagda artikel inbegripes — i motsats till vad som nu gäller — även
ränteinkomst å sådan skuldförbindelse, för vilken säkerhet ställts i form
av inteckning i fast egendom. I samband med de senare överläggningarna
om beskattningen av aktieutdelning visade det sig möjligt att genomföra
nyssnämnda ändrade reglering, vilken bättre motsvarar gällande svenska
beskattningsprinciper.
Vad beträffar avtalsförslagets innehåll i övrigt torde det — utöver en hänvisning
till själva avtalstexten — vara tillfyllest att här framhålla följande.
Beträffande beskattning av inkomst av arbete föreslås bestämmelser som
i huvudsak motsvarar de bestämmelser vilka är tillämpliga enligt gällande
avtal. Bestämmelserna återfinnes i artiklarna 12—15. Såsom inledningsvis
angivits inbegripes under avtalsförslaget bevillningsavgifterna för särskilda
förmåner och rättigheter. Dessa samt motsvarande tyska skatter å tillfällig
utövning av fritt yrke har utgått utan inskränkning genom gällande avtal.
Enligt avtalsförslaget undanröjes jämväl den härutinnan kvarstående dubbelbeskattningen.
Slutligen må i anledning av uttalande därom i d&t den 27 september 1957
undertecknade förhandlingsprotokollet med några ord beröras uttagandet
i Tyskland av näringsskott (Gewerbesteuer) vid utbetalning av royalty till
svenska bolag. Näringsskatten erlägges av alla aktiebolag och bolag med
begränsad ansvarighet (Gesellschaften mit beschränkter Haftung) som driver
verksamhet i Tyskland. Skattens grundbelopp är 5 % av årsvinsten och
varje kommun bestämmer årligen uttagsprocenten (i regel 240 % av grundbeloppet).
Beskattningsgrundval är den vid taxering till inkomstskatt (Körperschaftsteuer)
uppskattade rörelsevinsten med vissa tillägg och avdrag.
Tillägg göres bl. a. med hälften av utbetalda royaltybelopp, dock med visst
undantag då beloppet utbetalas till ett tyskt bolag. Såsom framgår av förhandlingsprotokollet
har man å tysk sida förklarat sig beredd att vid senare
tidpunkt ompröva den från svensk sida upptagna frågan.
I fråga om ikraftträdandet av det nya avtalet, som enligt artikel 27 skall
ratificeras, föreslås (artikel 28) att detsamma skall för Sveriges del tilllämpas
för första gången vid 1960 års taxering, d. v. s. i princip för inkomst
som uppburits under 1959, och för Förbundsrepubliken Tysklands vidkommande
för motsvarande inkomstår. Genom det nya avtalet upphör jämlikt
artikel 28 § 2 1928 års svensk-tyska avtal alt äga tillämpning mellan Sverige
och Förbundsrepubliken och enligt § 3 samma artikel skall jämväl den särskilda
överenskommelsen av den 18 september 1957 upphöra att gälla. Jämlikt
artikel 29 skall det nya avtalet gälla utan tidsbegränsning, dock med
sedvanlig uppsägningsklausul.
32
Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1959
Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Det svensk-tyska dubbelbeskattningsavtalet
av den 25 april 1928 var det första fullständiga avtal
som Sverige ingick på dubbelbeskattningens område. Detta avtal har i många
stycken tjänat som en förebild för senare ingångna dubbelbeskattningsavtal.
I det stora hela synes 1928 års avtal ha väl gagnat utvecklingen av de
svensk-tyska ekonomiska förbindelserna. Redan vid avtalets ingående stod
det emellertid klart att uppkommande dubbelbeskattning i vissa fall ej
kunnat helt undanröjas. Genom uttryckliga bestämmelser förutsattes —
såsom i det föregående angivits — dubbelbeskattning i vissa avseenden skola
kvarstå. Även i andra hänseenden har utvecklingen medfört ett behov av
en översyn av avtalsbestämmelserna och av en anpassning till de principer
vilka kommit till uttryck i senare ingångna dubbelbeskattningsavtal samt
i det samarbete, som jämväl på dubbelbeskattningens område etablerats
inom ramen för organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete
(OEEC). Med hänsyn till de livliga ekonomiska förbindelserna mellan Sverige
och Förbundsrepubliken Tyskland är en modernisering av gällande
regler för undvikande av dubbelbeskattning i förhållande till detta land av
särskild betydelse. Det föreliggande avtalsförslaget, som utformats i så
nära anslutning som möjligt till nyare svenska dubbelbeskattningsavtal och
med beaktande av OEEC:s ministerråds rekommendation den 11 juli 1958,
synes väl ägnat att främja de ekonomiska förbindelserna mellan de båda
länderna. Jag vill därför tillstyrka att förslaget godkännes i dess nu föreliggande
lydelse.
Under erinran att det torde ankomma på chefen för utrikesdepartementet
att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande
departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte för sin del godkänna
det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Ingrid Qvarnström
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
33
Bilaga
(Översättning)
Verhandlungsprotokoll Förhandlingsprotokoll
Nach Verhandlungen in Stockholm
und in Bonn haben die schwedische
und die deutsche Delegation ubereinstimmung
iiber den Entwurf eines
Abkommens erzielt. Der Entwurf des
Abkommens ist beigefugt.
Die Delegationen verständigten
sich iiber folgende Erklärungen:
1. Artikel 6 des Abkommens iiber
die Ermittlung des Gewinns von wirtschaftlich
verflochtenen selbständigen
Unternehinen enthält Vorschriften,
die § 30 des deutschen Einkommensteuergesetzes
einschränken. Gewinnkorrekturen
auf Grund zwischenstaatlicher
Verflcchtungen können
nach Inkrafttreten des Abkommens
deshalb nur im Rahmen des
Artikels 6 des Abkommens vorgenommen
werden.
2. Der Vorschlag der sclrwcdischen
Delegation, bei der Anwendung des
§ 8 Ziff. 8 des deutschen Gewerbesteuergesetzes
auf deutsche Unternehmen,
die Lizenzgebiihren an schwedische
Aktiengesellschaften zahlen,
diese Unternehinen so zu behandeln,
als ob die Zahlungen an eine deutsche
Kapitalgesellschaft geleistet worden
wären, wurde eingehend erörtert. Die
deutsche Delegation war nicht in der
Lage, diesen Vorschlag anzunehmen.
Sie erklärt jedoch, dass bci ciner Reform
des Gewerbesteuergesetzes oder
bei einer anderen geeignetcn Gelegenheit
gepruft werden soll, ob und inwieweit
Lizenzzahlungen an ausländische
Empfänger mit Wohnsitz
in einem Staate, mit dem die Bundesrepublik
ein Doppelbesteuerungsabkommen
abgeschlossen hat, den Zah
-
Efter förhandlingar i Stockholm
och i Bonn ha de svenska och tyska
delegationerna nått enighet om ett
utkast till avtal. Avtalsutkastet närslutes
härjämte.
Delegationerna enades om följande
uttalanden:
1. Artikel 6 i avtalet angående omräkning
av vinstfördelning mellan
självständiga men sinsemellan i ekonomiskt
hänseende beroende företag
innehåller bestämmelser, vilka innebära
en inskränkning i § 30 i den
tyska inkomstskattelagen. Följaktligen
kan efter avtalets ikraftträdande
omräkning av vinstfördelning
mellan sådana företag i de båda staterna
endast ske inom ramen för bestämmelserna
i avtalets artikel 6.
2. Av den svenska delegationen
framfördes förslag om att vid tilllämpningen
av § 8 punkt 8 i den
tyska näringsskattelagen (Gewerbesteuergesetz)
i fråga om tyska företag,
vilka utbetala royalty till svenska
aktiebolag, dessa företag skulle behandlas
på samma sätt som om royaltyn
utbetalades till ett sådant tyskt
bolag, vars delägare icke personligen
ansvara för bolagets förbindelser
(Kapitalgesellschaft). Detta förslag
blev ingående diskuterat. Den tyska
delegationen kunde icke godtaga förslaget.
Den tyska delegationen förklarar
emellertid, att i händelse av en
reform av näringsskattelagstiftningen
eller vid annat lämpligt tillfälle
frågan skall prövas huruvida och i
vilken utsträckning utbetalningar av
royalty till utländska mottagare med
3 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. AV 157
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
lungen an inländische Unternehmen
gleichgestellt werden können.
Bonn, den 27. September 1957
För die schwedische Delegation:
Carl Åbjörnsson
För die deutsche Delegation:
W. Mersmann
hemvist i stat, med vilken Förbundsrepubliken
slutit dubbelbeskattningsavtal,
kunna behandlas på samma
sätt som utbetalningar till inhemska
företag.
Bonn den 27 september 1957
För den svenska delegationen:
Carl Åbjörnsson
För den tyska delegationen:
W. Mersmann
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
35
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 mars 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Kungl. Maj :t har denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet
godkänt förslag till avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter. Enligt
artikel 27 i avtalet skall det ratificeras.
Kungl. Maj :t finner gott bemyndiga chefen för utrikesdepartementet att
underteckna avtalet.
Ur protokollet:
Gunnar Lorentzon
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2i april 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.
Sedan Kungl. Maj:t den 20 mars 1959 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet
att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och
Förbundsrepubliken Tyskland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra
skatter av en lydelse svarande mot det förslag Kungl. Maj :t tidigare samma
dag för sin del godkänt, har avtalet den 17 april 1959 blivit vederbörligen
undertecknat.
I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 20
mars 1959 anfört i ärendet, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån det för genomförande av
ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar i verkställda taxeringar,
vare sig dessa har avseende å statliga eller kommunala skatter, ävensom i
eljest vidtagna åtgärder, varigenom sådana skatter påförts.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alice Magnusson
580360 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag