Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1959

1

Nr 1 44

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslog till lag angående
ändrad hjdelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den
8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, förmynderskcip och
adoption; given Stockholms slott den 8 april 1959.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 kap.
5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 (nr 2(3 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, förmynderskap och adoption.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa lagändringar med sikte främst på att vidga
vigselbehörigheten för sjömanspräster i de nordiska länderna. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 144

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904
(nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, förmynderskap och adoption

Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och
adoption1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 kap.

5

Har med — — -------- -

Har med Konungens tillstånd präst
i utländsk, evangelisk-luthersk församling
här i riket erhållit uppdrag
av den stat han tillhör att förrätta giftermål,
skall äktenskap, som i enlighet
med den främmande statens lag
blivit inför sådan präst här ingånget,
anses vara i behörig form avslutat,
såframt mannen och kvinnan eller endera
av dem var undersåte i den staten.

8

Är giftermål mellan svenska undersåtar
å utrikes ort av präst inom
svenska kyrkan förrättat i enlighet
med svensk lags föreskrifter, vare 1

§■

- form avslutat.

Har med Konungens tillstånd präst
i utländsk, evangelisk-luthersk församling
här i riket eller den som, utan
att vara verksam i sådan församling,
är präst i danska folkkyrkan, Finlands
evangelisk-lutherska kyrka eller
norska statskyrkan erhållit uppdrag
av den stat han tillhör att förrätta
giftermål, skall äktenskap, som i
enlighet med den främmande statens
lag blivit inför sådan präst här ingånget,
anses vara i behörig form avslutat,
såframt mannen och kvinnan
eller endera av dem var undersåte
i den staten.

§•

Är giftermål mellan svenska undersåtar
å utrikes ort av präst inom
svenska kyrkan förrättat i enlighet
med svensk lags föreskrifter, vare

1 Senaste lydelse av 5 och 8 §§, se SFS 1921:194.

Kungl. Maj.ts proposition nr 14t år 1959

3

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

det här för gillt hållet. Samma lag
vare, där präst i svensk församling
inom främmande stat i enlighet med
svensk lags föreskrifter förrättat giftermål
i den staten mellan svensk undersåte
och undersåte i främmande
stat, såframt Konungen uppdragit åt
prästen att förrätta sådant giftermål.

Om giftermål-------------

det här för gillt hållet. Samma lag
vare, där präst i svensk församling
inom främmande stat eller präst som
tillhör svenska kyrkans sjömans vård
i enlighet med svensk lags föreskrifter
förrättat giftermål i den staten
mellan svensk undersåte och undersåte
i främmande stat, såframt
Konungen uppdragit åt prästen att
förrätta sådant giftermål.

— •— särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 744 år 1959

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms
slott den 20 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga om vidgad behörighet
för präst i svenska kgrkan att förrätta vigsel utom riket m. m. samt anför
därvid följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 27 september 1957, nr 16, har 1957 års
kyrkomöte anhållit om åtgärder för att med övriga nordiska länder skulle
träffas sådan överenskommelse, att präst i svenska kyrkan, som i nämnda
länder innehar eller utövar befattning som präst vid svensk beskickning, i
svensk församling, för vilken kyrkoordning blivit av Kungl. Maj :t fastställd,
eller såsom sjömanspräst hos svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, måtte
erhålla rätt att i samma länder på svenskt lysningsbevis förrätta vigsel av
svenska medborgare. Med anledning av skrivelsen har inom justitiedepartementet
utarbetats en i januari 1958 dagtecknad promemoria med förslag till
ändrade bestämmelser om äktenskaps ingående utom riket m. m., vilken promemoria
varit föremål för remissbehandling. Sedermera har Nordiska rådets
presidium i skrivelse den 2 september 1958 hos Kungl. Maj:t hemställt
om sådan lagändring, att vigsel som förrättats av den svenske sjömansprästen
i Narvik eller av den norske sjömansprästen i Göteborg erhåller allmän
giltighet.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Rättsläget. Lagen den 8 juli 190b om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, förmgnderskap och adoption innehåller i 1 kap. bl. a.
följande bestämmelser om äktenskaps ingående. Om med Kungl. Maj:ts tillstånd
präst i utländsk, evangelisk-luthersk församling här i riket erhållit i
uppdrag av den stat han tillhör att förrätta giftermål, skall enligt 5 § andra
stycket äktenskap, som i enlighet med den främmande statens lag blivit in-''
för sådan präst ingånget här, anses vara avslutat i behörig form, under
förutsättning att mannen och kvinnan eller endera av dem var medborgare i
den staten. Enligt 8 § första stycket första punkten skall giftermål, som å utrikes
ort förrättats mellan svenska medborgare av präst inom svenska kyrkan
och i enlighet med svensk lags föreskrifter, anses giltigt här i riket. Enligt

Knngl. Maj. ts proposition nr 144 år 195!)

5

andra punkten i samma stycke skall såsom giltigt bär i riket även anses
giftermål, som präst i svensk församling inom främmande stat i enlighet
med svensk lags föreskrifter förrättat i den staten mellan svensk medborgare
och medborgare i främmande stat, under förutsättning att Kungl. Maj:t
uppdragit åt prästen att förrätta sådant giftermål.

Rörande innebörden av de återgivna bestämmelserna må följande anföras.

Stadgandet i 8 § första stycket första punkten förutsättes enligt förarbetena
(prop. 1904 nr 21 s. 26) vara tillämpligt i det fall, att giftermålet enligt
lagen i det land där det förrättats icke vinner giltighet i samma land.
Enligt en vedertagen internationell regel kan giftermålet i sådant fall icke
heller påräkna erkännande i andra länder. Stadgandet är emellertid motiverat
utifrån den synpunkten, att det knappast skulle vara tilltalande alt
här i riket vägra erkänna ett giftermål, som förrättats mellan svenska medborgare
å utrikes ort av svensk präst och med iakttagande av svensk lags
föreskrifter.

Stadgandena i 5 § andra stycket och 8 § första stycket andra punkten
tillkom genom en lagändring år 1921. Enligt förarbetena (prop. 1921 nr
216) föranleddes ändringen närmast av önskemål, att möjlighet måtte beredas
svensk medborgare att i Norge erhålla giltig svensk vigsel av pastorn i
svenska församlingen i Oslo. Behörighet att med laga verkan förrätta vigsel
i Norge mellan kontrahenter av vilka den ena var svensk medborgare skulle
visserligen enligt då gällande norska bestämmelser kunna tillerkännas denne,
under förutsättning alt svenska församlingen anmäldes såsom dissenterförsamling.
Eftersom svenska kyrkan företräder samma trosuppfattning
som norska statskyrkan, ansågs emellertid denna lösning föga tilltalande. De
lagliga hindren för önskemålets förverkligande undanröjdes i stället på det
sätt, att i 8 § första stycket infördes bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj :t
att bekläda präst i utrikes svensk församling med behörighet att viga kontrahenter,
av vilka en var svensk medborgare och en var medborgare i främmande
stat. Därvid förutsattes att sådant uppdrag skulle kunna meddelas
endast med den främmande regeringens medgivande. Av vedertagna mellanfolkliga
rättsgrundsatser ansågs följa, att medgivande kunde påräknas endast
under förutsättning av ömsesidighet. I 5 § tillädes därför i ett andra
stycke ett stadgande, på grund varav motsvarande befogenhet skulle kunna
tillerkännas utländsk församlings prästerskap här i riket. Att i sistnämnda
hänseende stadgandet begränsades till att avse evangelisk-luthersk församling
föranleddes därav att, beträffande annan utländsk församling, frågan
om prästerskapets vigselbehörighet ansågs liksom tidigare böra bedömas i enlighet
med de om dissenterförsamlingar gällande föreskrifterna (jfr numera
4 kap. 2 och 8 §§ giftermålsbalken).

Någon utländsk evangelisk-luthersk församling finns icke här i riket, och
fråga om meddelande av tillstånd jämlikt 5 § andra stycket har därför icke
uppkommit. Bemyndigande att förrätta vigsel jämlikt 8 § första stycket
andra punkten har av Kungl. Maj :t meddelats för kyrkoherdarna i svenska
församlingarna i Köpenhamn och Oslo.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1959

Beträffande rättsläget i förevarande avseende i Danmark, Finland och
Norge, vilka länder närmast beröres av denna lagstiftningsfråga, må följande
nämnas. Enligt dans k rätt kan kyrklig vigsel icke förrättas i dansk ordning
utom landet. Inom Danmark äger — med vissa undantag, bl. a. för kyrkoherden
i svenska församlingen i Köpenhamn -— endast präst i danska folkkyrkan
förrätta kyrklig vigsel. Enligt finsk lagstiftning kan präst inom finskt
religionssamfund som har vigselrätt bemyndigas att i annat land viga kontrahenter
av vilka åtminstone den ena är finsk medborgare. Likaledes kan
präst, som är anställd i utländsk kyrklig församling i Finland, bemyndigas
att där viga kontrahenter, av vilka åtminstone den ena är medborgare i
prästens hemland. De norska bestämmelserna innebär att sjömanspräster
och andra utrikes verksamma norska präster kan bemyndigas att
utanför hemlandet förrätta vigsel jämlikt norsk lag. Bemyndigande lämnas
endast om vigseln erkännes som giltig beträffande formen i vigsellandet. När
särskilda skäl föreligger, kan sjömanspräst även erhålla tillstånd att förrätta
vigsel ombord på norskt fartyg som befinner sig utanför verksamhetslandets
sjöterritorium. Beträffande utländsk prästs vigselbehörighet i Norge gäller
att präst, som är verksam i församling i Norge, tillhörande utländskt evangeliskt-lutherskt
kyrkosamfund, kan erhålla tillstånd att förrätta vigsel
enligt detta samfunds ordning om åtminstone den ena av kontrahenterna är
medborgare i prästens hemland och prästen enligt delta lands lagstiftning
äger förrätta vigseln. Sådant tillstånd lämnas endast om enligt det främmande
landets lagstiftning norsk präst kan erhålla motsvarande tillstånd.
Med tillämpning av dessa bestämmelser har norske sjömansprästen i Göteborg
erhållit bemyndigande att förrätta vigsel ombord på norskt fartyg som
befinner sig utanför svenskt territorialvatten. Vidare har kyrkoherden i
svenska församlingen i Oslo erhållit norskt tillstånd att förrätta vigsel i
svenska kyrkans ordning.

Kyrkomötets skrivelse. I motion nr 43 till 1953 års kyrkomöte anfördes,
att svenske sjömansprästen i Narvik ofta blir ombedd av uteseglande
svenska sjömän att förrätta vigsel i svenska sjömanskyrkan därstädes. Eftersom
detta icke låter sig göra med nuvarande bestämmelser, hemställdes
i motionen att kyrkomötet ville föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder
för att bereda svenske sjömansprästen i Narvik rätt att viga svenska medborgare.
På förslag av kyrkomötets första tillfälliga utskott uppdrog kyrkomötet
åt utredningsnämnden att till nästa kyrkomöte avgiva yttrande och
förslag rörande det i motionen berörda ämnet. Utredningsnämnden erinrade
i betänkande, nr 3, om att ett stort antal svenska sjömän årligen kommer
till Narviks hamn och att av dem många är anställda på svenska eller utländska
fartyg som går i regelbunden trafik mellan Narvik och annan utländsk
hamn. Enligt vad utredningsnämnden inhämtat är i allmänhet uppehållet
i Narvik mycket kortvarigt, och dessa sjömän har därför ofta under
långa perioder icke möjlighet att besöka hemlandet. För dem blir i praktiken
Narvik »hemmahamn» och svenska sjömanskyrkan i staden »hemför -

Kungl. Maj. ts proposition nr 1''i''i år 195!)

7

samling». När en sådan sjöman önskar ingå äktenskap med sin svenska fästmö,
ställer det sig ur många synpunkter mest lämpligt att de blivande makarna
sammanträffar i Narvik för erhållande av vigsel. Ett förhållandevis
stort antal sjömän brukar också anhålla att den svenske sjömansprästen
förrättar vigseln i svenska sjömanskyrkan. Eftersom han icke har bemyndigande
därtill, måste i stället endera av följande utvägar anlitas. Antingen
anmodas en norsk präst att förrätta vigseln, i vilket fall vigseln sker
enligt norska kyrkans ritual. Om kontrahenterna i stället önskar erhålla
svensk vigsel, måste brudparet tillsammans med sjömansprästen begiva sig
till den svenska sidan av gränsen för vigselns förrättande. I senare fallet
måste vigseln med hänsyn till tågtiderna i regel ske under stor brådska.
Vigseln brukar i detta fall förrättas på turisthotellet i Riksgränsen eller, när
detta är stängt, på telefonstationen.

Efter att ha redogjort för dessa förhållanden anförde utredningsnämnden.

Ett bröllop i främmande land, där man inte kan samla släkt och vänner
till högtiden och där vigseln dessutom måste ske under några korta timmars
permission, innan brud och brudgum ånyo reser åt var sitt håll, bär i allt
prägel av nödlösning. Men då vissa sjömän på grund av sitt arbete måste
anlita denna utväg för att lösa sin vigselfråga, bör man givetvis försöka göra
det bästa möjliga av en i sig själv ogynnsam situation — detta så mycket
mer som den grupp svenska medborgare, det här gäller, i många avseenden
måste avstå från förmåner, vilka man i Sverige betraktar som självklara.
En sådan strävan ligger helt i linje med den personliga omvårdnad om sjöfolket,
vartill all sjömansvård syftar.

Då anmäler sig önskvärdheten av att den svenske sjömanspastorn får
vigselrätt, eftersom valet av vigselförrättare även i detta sammanhang icke
är en oväsentlig faktor. Sjömannen och hans trolovade känner icke den
norske prästen, tillhör icke norska kyrkan och är dessutom främmande för
den ordning, enligt vilken vigsel där förrättas. Däremot har de sjömän,
som besöker Narvik, vant sig vid att där som annorstädes i de allra flesta
angelägenheter söka sjömanskyrkans bistånd. De känner sig hemma där,
eftersom miljön är svensk, och de har vanligen god kontakt med sjömansprästen.
Det är följaktligen helt naturligt, att de helst vill ingå äktenskap i
den svenska sjömanskyrkan med den svenske sjömanspastorn som vigselförrättare
och efter den ritual, som gäller för vigsel inom svenska kyrkan.

Vid övervägande av frågan vilka åtgärder som borde vidtagas för att bereda
sjömansprästen i Narvik den önskade vigselbehörigheten fann utredningsnämnden,
att frågan lämpligast löstes genom en överenskommelse
mellan Sverige och Norge av innehåll, att svensk sjömanspräst får i Norge
sammanviga svenska medborgare och att norsk sjömanspräst erhåller motsvarande
rätt i Sverige. Nämnden framlade därför till kyrkomötets övervägande
det förslaget, att kyrkomötet måtte hemställa hos Kungl. Maj :t atl
initiativ skulle tagas till eu dylik överenskommelse.

Vid 1957 års kyrkomöte hemställdes i motion nr ,''14, att mötet ville hos
Kungl. Maj:t anhålla om åtgärder för att med övriga nordiska länder skulle
träffas sådan överenskommelse, att präst i svenska kyrkan, som i nämnda
länder innehar befattning som präst vid svensk beskickning, i svensk församling
eller som svensk sjömanspräst eller ställföreträdare för sådan,

8

Kungl. Maj:ts proposition nr /44 år 1959

måtte äga att i dessa länder på svenskt lysningsbevis förrätta vigsel av svenska
medborgare. Till stöd för denna hemställan anfördes, att det förhållandet
att svensk präst i utlandet icke utan särskilt bemyndigande kan förrätta
vigsel, med nuvarande livliga kommunikationer mellan de nordiska länderna,
för många vigselsökande ter sig som en onödig begränsning av vigselmöjligheterna.

Kyrkomötets första tillfälliga utskott, som behandlade förevarande motion
gemensamt med utredningsnämndens betänkande, erinrade i betänkande,
nr 2, om att, enligt en år 1953 träffad överenskommelse mellan de
nordiska länderna, vigsel i ett nordiskt land numera kan förrättas på grundval
av lysning, som ägt rum i ett annat nordiskt land. Ett realiserande av
det i motionen framförda förslaget skulle ligga helt i linje med strävandena
att samordna den internordiska rätten på äktenskapslagstiftningens område
samt bidraga till stärkandet av bandet mellan dessa länders närbesläktade
kyrkor. Ett bifall till motionen skulle också i det väsentliga täcka det förslag,
som framställts av ulredningsnämnden. Utskottet hemställde att kyrkomötet
måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder för att med de övriga
nordiska länderna skulle träffas sådan överenskommelse, att präst i svenska
kyrkan, som i nämnda länder innehar eller utövar befattning som präst vid
svensk beskickning, i svensk församling, för vilken kyrkoordning blivit av
Kungl. Maj :t fastställd» eller såsom sjömanspräst hos svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,
måtte äga att i nämnda länder på svenskt lysningsbevis
förrätta vigsel av svenska medborgare.

Kyrkomötets förut omnämnda skrivelse, nr 1(5, är avfattad i enlighet med
utskottets hemställan.

Departementspromemorian och yttrandena över denna. I anledning av
kyrkomötets skrivelse har, såsom inledningsvis omnämnts, inom justitiedepartementet
utarbetats eu promemoria med förslag till ändrade bestämmelser
om äktenskaps ingående utom riket och därmed sammanhängande
spörsmål.

I promemorian lämnas en redogörelse för rättsläget på förevarande område
ävensom för frågans behandling inom kyrkomötet. Därjämte återges
innehållet i eu skrivelse som under utredningsarbetet inkommit till justitiedepartementet
från Svenska kyrkans sjömans vårds styrelse. I skrivelsen
säger sig styrelsen ha erfarit att de i styrelsens tjänst verksamma prästerna
ofta får ta ställning till frågan om möjligheten att erhålla svensk vigsel
i främmande land. Till en del är här frågan om svenska turister som önskar
kombinera en semesterresa med vigsel. Dessa har i många fall mycket
dunkla begrepp om vigselrätten i utlandet och kommer icke sällan utan att i
förväg ha förvissat sig om huruvida vigsel kan ordnas. Gällande bestämmelser
medför alltså ibland olägenheter för sådana vigselsökande. Styrelsen
anser dock icke att enbart hänsynen till dem — som dock utan större svårigheter
kan ordna sin vigsel i hemlandet — bör föranleda en utvidgad befogenhet
för svensk präst att förrätta vigsel i annat land. Vida betydelseful -

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1959

lare synes det styrelsen vara att bereda det uteseglande sjöfolket möjlighet
att i främmande hamnstäder bli vigda genom svensk sjömansprästs förmedling.
De av kyrkomötets utredningsnämnd beskrivna förhållandena i
Narvik äger i viss mån motsvarighet i andra utländska hamnstäder där
svensk sjömanspräst är verksam. Stora grupper svenska sjömän går sålunda
i trampfart eller vistas på långresor på svenska eller utländska fartyg under
långa tider — ett par år är icke ovanligt — utan att fartyget anlöper svensk
eller annan skandinavisk hamn. För dessa sjömän skulle det vara en uppenbar
förmån att kunna få svensk vigsel i en hamn som fartyget anlöper och
dit den andra kontrahenten kan resa. Med gällande bestämmelser måste
sjömannen antingen uppskjuta vigseln till eu ganska avlägsen framtid eller
också mönstra av fartyget med de ekonomiska olägenheter som detta medför.
Vad angår frågan om en eventuell lagändring erinrar styrelsen om att
i de hamnstäder, varom här är fråga, finnes mestadels ingen svensk koloni
av nämnvärd storleksordning, och alt de som skulle komma i åtnjutande
av utvidgad vigselbehörighet är icke i första rummet bofasta svenskar utan
uteseglande sjömän. Det för närvarande gällande villkoret att vigselförrättaren
är »präst i svensk församling inom främmande stat» bör enligt styrelsens
mening icke ha avgörande betydelse för vigselbehörigheten. Styrelsen
anser det därför vara befogat om »församlingskravet» i 1 kap. 8 § första
stycket av 1904 års lag slopades för att vigselbehörighet skulle kunna beredas
de utom riket stationerade svenska prästerna.

Beträffande behovet av en lagändring på förevarande område anföres härefter
i promemorian följande. Svenska församlingar finnes utom riket i
Köpenhamn, Oslo, Helsingfors, London, Paris, Berlin och Buenos Aires.
Bemyndigande att förrätta vigsel jämlikt 1 kap. 8 § första stycket andra
punkten i 1904 års lag har emellertid meddelats endast för ett par präster,
nämligen svenska kyrkoherdarna i Köpenhamn och Oslo. Vad som anförts
både inom kyrkomötet och av sjömansvårdsstyrelsen synes giva vid handen,
att gällande bestämmelser icke medgiver, att svensk medborgare kan erhålla
kyrklig vigsel utom riket i önskvärd utsträckning. Det kan även erinras
om att många svenskar för studier eller yrkesverksamhet vislas i främmande
länder under långa tider, och att också deras eventuella önskemål att i uppehållslandet
erhålla svensk kyrklig vigsel om möjligt synes böra tillgodoses.
Fn ändring bör därför komma till stånd i förevarande avseende. En diplomatisk
överenskommelse om vigselbehörigheten inom de nordiska länderna,
som av kyrkomötet föreslagits, torde emellertid vara av alltför begränsat
praktiskt värde. Såsom sjömansvårdsstyrelsen erinrat är, jämte prästerna
i de svenska församlingarna utom riket, många svenska präster verksamma
i skilda delar av världen. Präster tillhörande svenska kyrkans sjömansvård
tjänstgör sålunda i Narvik, Hull, Rotterdam, Gent, Genua, Rio de Janeiro,
Melbourne m. fl. städer. På dessa platser torde, såsom sjömansvårdsstyrelsen
anfört, icke finnas erforderligt svenskt befolkningsunderlag för alt grunda
eu svensk församling i egentlig mening. Andra utom riket verksamma präster
är missionärer och diplomatpräster.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr It4 år 1959

På grund av det anförda föreslås i promemorian att genom ändring av 1
kap. 8 § första stycket andra punkten av 1904 års lag möjlighet skall öppnas
att — med medgivande av vederbörande främmande stat — meddela bemyndigande
att förrätta svensk vigsel utom riket åt envar utomlands verksam
präst i svenska kyrkan, oavsett om denne är anknuten till svensk församling.
Det erinras emellertid om att det praktiska värdet av en lagändring
i enlighet härmed förringas därav att i länder, där borgerlig vigsel är obligatorisk,
ett giltigt äktenskap icke torde kunna komma till stånd genom där förrättad
kyrklig vigsel. Obligatorisk borgerlig vigsel förekommer, enligt tillgängliga
uppgifter, i Schweiz, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Österrike, östeuropeiska
stater, Turkiet, Thailand, Chile, Kuba och Peru. I övriga nordiska
länder — utom i Danmark, där utländsk präst endast i undantagsfall kan
erhålla behörighet att viga — och inom det anglo-sachsiska rättsområdet
torde emellertid principiella hinder icke föreligga mot att svensk vigselbehörighet
förlänas åt där verksamma svenska präster. Därjämte föreslås i
promemorian att vigselbehörigheten på grund av bemyndigande skall avse
även vigsel mellan svenska medborgare samt att präster i frikyrkliga trossamfund
skall kunna erhålla bemyndigande att förrätta vigsel mellan kontrahenter,
av vilka åtminstone den ena tillhör samfundet. Eftersom av allmänna
rättsgrundsatser torde följa att beträffande lagstiftning av förevarande
slag reglerna för det ena landets medborgare bör överensstämma med reglerna
för medborgare i annat land, föreslås att i 1 kap. 5 § andra stycket av
1904 års lag skall i tillämpliga delar vidtagas motsvarande ändringar som
dem vilka förordats i det föregående. Promemorian åtföljes av ett i enlighet
med det anförda utarbetat lagförslag, vilket torde få fogas till statsrådsprotokollet
(bilaga B).

Yttranden över promemorian har avgivits av Svea hovrätt, kammarkollegiet,
statistiska centralbyrån, domkapitlen i Uppsala, Skara, Lund, Göteborg
och Härnösand, svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,
familjerätt ssakkunniga, folkbokföringssakkunniga, Evangeliska
fosterlandsstiftelsens missionsstyrelse, Frikyrkliga samarbetskommittén
och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Även svenska prästförbundet
har erhållit tillfälle att yttra sig över promemorian men har icke begagnat
sig därav.

I yttrandena har lagförslaget i sak genomgående tillstyrkts eller lämnats
utan erinran. Flera remissinstanser vitsordar behovet av vidgad behörighet
för präst i svenska kyrkan att förrätta vigsel utom riket. Lunds domkapitel
uttalar sålunda härom, att utredningen klart och tydligt påvisar olägenheterna
av de begränsade möjligheter som står till buds för svensk medborgare
att erhålla kyrklig vigsel i utlandet. Den snabba utvecklingen på samfärdsmedlens
område accentuerar också detta förhållande, och enligt domkapitlets
mening är det nödvändigt att en ändring av gällande bestämmelser
kommer till stånd. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm önskar en ytterligare
uppmjukning av bestämmelserna till förmån för präster i frikyrkliga
trossamfund.

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1959

Skrivelsen från Nordiska rådets presidium. I den inledningsvis omnämnda
skrivelsen från Nordiska rådets presidium anföres följande. Nordiska
rådets juridiska 9-mannakommitté har på ett par möten under år 1958 —
särskilt med tanke på en eventuell behandling i rådet — diskuterat frågan
om vigselbehörigheten för den svenske sjömansprästen i Narvik och den
norske sjömansprästen i Göteborg. Till grund för överläggningarna har legat
justitiedepartementets förutnämnda promemoria. Kommittén har också erhållit
upplysningar om rättsläget i övriga nordiska länder. Man har inom
kommittén varit ense om att det nuvarande rättstillståndet icke kan betecknas
som tillfredsställande, men med hänsyn till att rådet redan år 1955 hemställt
till regeringarna att verkställa en översyn av äktenskapslagstiftningen
har man funnit, att förevarande spörsmål icke lämpar sig för behandling
i rådet. Kommittén har härvid förutsatt, att en mer allmän lösning av vigselfrågan
inom alla de nordiska länderna skulle komma att övervägas i samband
med denna översyn. Enligt kommitténs mening bör man emellertid,
oberoende av den allmänna översynen av äktenskapslagstiftningen, söka få till
stånd en mer tillfredsställande ordning beträffande sjömansprästerna i Narvik
och Göteborg, på vilka platser det praktiska behovet av en ändring gjort
sig gällande särskilt starkt. Presidiet hemställde med hänvisning härtill, att i
Norge och Sverige måtte redan nu genomföras begränsade lagändringar,
varigenom det blir möjligt att bemyndiga den norske sjömansprästen i
Göteborg och den svenske sjömansprästen i Narvik alt förrätta vigsel med
verkan att de ingångna äktenskapen blir giltiga i både Norge och Sverige.

Motsvarande framställning har av presidiet riktats till norska regeringen.

Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen har
från kyrkomötet framförts önskemål om utsträckning av möjligheterna att
i övriga nordiska länder få till stånd vigsel i svenska kyrkans ordning. Även
Nordiska rådet har intresserat sig för hithörande spörsmål och särskilt pekat
på behovet av en mera tillfredsställande, ordning beträffande vigselbehörigheten
för den svenske sjömansprästen i Narvik och den norske sjömansprästen
i Göteborg.

Den utredning som med anledning av de framförda önskemålen verkställts
inom justitiedepartementet synes bekräfta, att lagstiftningen på området för
närvarande är mindre tillfredsställande utformad. Utredningen visar därjämte,
att bristerna hänför sig inte bara till förhållandena inom Norden
utan att det föreligger behov av en översyn av vigselmöjligheterna utom riket
över huvud taget. I den utredningspromemoria som upprättats har också
ifrågasatts lagändringar med sikte på en väsentlig vidgning av möjligheterna
alt utomlands erhålla vigsel i svenska kyrkans ordning. .lag är dock ej beredd
att nu upptaga frågan om lagändringar med denna vidare syftning.
Vår lagstiftning på den internationella familjerättens område är även i andra
avseenden otillfredsställande, och det är min avsikt att inom den närmaste
liden en mera allmän översyn av denna lagstiftning skall påbörjas. Det sy -

12

Kungl. Maj. ts proposition nr år 1959

nes ändamålsenligt att frågan om vigselbehörigheten för präster utom landet
upptages till granskning i detta större sammanhang. Tills vidare torde därför
ändring böra vidtagas endast i fråga om vigselbehörigheten för sjömansprästerna,
i vilket avseende utredningen visar att påtagliga praktiska olägenheter
av den nuvarande ordningen uppkommit.

Enligt 1 kap. 8 § första stycket första punkten i 1904 års lag om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och
adoption kan präst i svenska kyrkan viga svenska medborgare på utrikes
ort. Stadgandet ger ej någon garanti för att äktenskap som tillkommit i sådan
ordning vinner erkännande i annat land än Sverige. Härför torde i allmänhet
krävas, att vigselförrättaren är behörig även enligt vigsellandets
lag. Såvitt på den svenska lagstiftningen ankommer påkallas emellertid ej någon
åtgärd då det gäller vigsel utom riket mellan svenska medborgare. Vad
angår vigsel mellan svensk undersåte och undersåte i främmande stat stadgar
andra punkten i 1 kap. 8 § första stycket, att präst i svensk församling
inom främmande stat kan erhålla Kungl. Maj:ts uppdrag att förrätta sådan vigsel
enligt svensk lags föreskrifter. Om dylikt uppdrag — såsom är förutsatt —
lämnas med den främmande statens medgivande, blir vigseln även gällande
i vigsellandet och kan antagas bli erkänd jämväl i andra främmande länder.
Sistnämnda bestämmelse torde böra kompletteras så, att med präst i
svensk församling jämställes präst, som tjänstgör inom svenska kyrkans
sjömansvård. Med stöd av stadgandet kan då, om tillstånd av vederbörande
stat föreligger, bemyndigande att förrätta vigsel meddelas såväl för sjömansprästen
i Narvik som för svenska sjömanspräster som är verksamma på
andra utländska orter.

Då det är särskilt angeläget att vigselbehörighet ordnas för den svenske
sjömansprästen i Narvik, har i samband med utredningen i lagstiftningsärendet
undersökts i vad mån möjlighet föreligger att erhålla norskt medgivande
till sådan behörighet. Enligt vad som inhämtats från norska justisdepartementet
kan dylikt medgivande påräknas efter erforderlig komplettering
av den norska lagstiftningen i ämnet.

I fråga om vigselbehörigheten för utländska sjömanspräster som är verksamma
i Sverige har som förut nämnts särskilt uppmärksammats, att denna
fråga är otillfredsställande ordnad för norske sjömansprästen i Göteborg.
Svenskt tillstånd för denne att här i landet förrätta norsk vigsel kan ej meddelas
med nuvarande lagstiftning. Härför erfordras alltså lagändring, som
lämpligen torde ske genom komplettering av 1 kap. 5 § andra stycket i 1904
års lag. Den danske sjömansprästen i Göteborg äger enligt dansk lag över
huvud icke rätt att förrätta vigsel utom hemlandet, och någon finsk sjömanspräst
är icke för närvarande verksam i vårt land. Det synes likväl
lämpligt att i förevarande avseende icke göra skillnad mellan danska, finska
och norska präster. Ändringen bör därför innebära att med präst i utländsk
evangelisk-luIhersk församling här i riket — eller alltså präst som enligt
den nuvarande lydelsen av lagrummet kan erhålla vigselbehörighet — jäm -

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1959

13

ställes den som, utan att vara verksam i sådan församling, är präst i danska
folkkyrkan, Finlands evangelisk-lutherska kyrka eller norska statskyrkan.

Lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1960.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen
den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden ro*
rande äktenskap, förmynderskap och adoption.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den
lydelse bilaga d1 till delta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
Margit Hircn

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1959

Bilaga B

Vid den remitterade promemorian fogat förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904
(nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, förmynderskap och adoption

Härigenom förordnas, att 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och
adoption (nr 26 s. 1) skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande Igdelse) (Föreslagen Igdelse)

1 kap.

5

Har med--------------------

Har med Konungens tillstånd präst
i utländsk, evangelisk-luthersk församling
här i riket erhållit uppdrag
av den stat han tillhör att förrätta giftermål,
skall äktenskap, som i enlighet
med den främmande statens lag
blivit inför sådan präst här ingånget,
anses vara i behörig form avslutat,
såframt mannen och kvinnan eller
endera av dem var undersåte i den
staten.

8

Är giftermål mellan svenska undersåtar
å utrikes ort av präst inom
svenska kyrkan förrättat i enlighet
med svensk lags föreskrifter, vare det
här för gillt hållet. Samma lag vare,
där präst i svensk församling inom
främmande stat i enlighet med svensk
lags föreskrifter förrättat giftermål i
den staten mellan svensk undersåte
och undersåte i främmande stat, såframt
Konungen uppdragit åt prästen
att förrätta sådant giftermål.

form avslutat.

Har med Konungens tillstånd präst
eller den som eljest är behörig att förrätta
giftermål i utländskt trossamfund
erhållit uppdrag av den stat han
tillhör att här i riket förrätta giftermål,
skall äktenskap, som i enlighet
med den främmande statens lag blivit
inför denne här ingånget, anses vara
i behörig form avslutat, såframt mannen
och kvinnan eller endera av dem
var undersåte i den staten.

§•

Har med tillstånd av främmande
stat präst i svenska kyrkan eller den
som enligt Konungens förordnande är
behörig att förrätta giftermål i annat
svenskt trossamfund erhållit Konungens
uppdrag att förrätta giftermål i
den staten, skall äktenskap som i enlighet
med svensk lags föreskrifter
blivit inför denne i samma stat ingånget
anses vara i behörig form avslutat,
såframt mannen och kvinnan
eller endera av dem var svensk un -

Kungl. Maj.ts proposition nr IM år 1959

15

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om giftermål------

dersåte. Är giftermål eljest mellan
svenska undersåtar å utrikes ort av
präst inom svenska kyrkan förrättat
i enlighet med svensk lags föreskrif-ter, vare det ock här för gillt hållet.
----särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr lii år 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Ma j. ts lagråd den i april
1959.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. SÖDERLUND,

Tammelin,
regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 1 april 1959 lillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 20 mars 1959, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen
den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, förmynderskap och adoption.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsrådet Sara Falk.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Clas Amilon

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1959

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 april 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, lagrådets den 4 april
1959 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 20 mars 1959 remitterade förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli
1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
förmynderskap och adoption.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att förslaget måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ulla Larsson

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 144