Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1959
1
Nr 134
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förlängning
av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS
m. ni.; given Stockholms slott den 3 april 1959.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Skoglund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen begäres bemyndigande för Kungl. Maj :t att godkänna en
av de i SAS-konsortiet samverkande skandinaviska luftfartsbolagen träffad
överenskommelse om förlängning av konsortialavtalet den 8 februari 1951
mellan dessa bolag, överenskommelsen innebär, att man redan nu bestämmer
sig för att konsortialavtalet, som utlöper med utgången av september
1975, förlänges att gälla ytterligare tio år.
Tillika begäres i propositionen bemyndigande för Kungl. Maj :t att med
de danska och norska regeringarna träffa avtal om fortsatt garanti för
femårsperioden 1 oktober 1960—30 september 1965 till bolagen. Garantibeloppet
föreslås för Sveriges del höjt från nuvarande 5 milj. kr. till 7,5
milj. kr. för år.
I llihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 134
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1959
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 april 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förlängning
av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS m. m., samt
anför därvid följande.
Gällande avtal
I proposition den 17 november 1950, nr 260, föreslog Kungl. Maj :t riksdagen
bland annat att bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna ett förslag
till konsortialavtal mellan Aktiebolaget Aerotransport (ABA), Det Danske
Luftfartselskab A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap A/S (DNL).
Vid propositionen var som bilaga fogat ett betänkande angående utvidgning
av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom Scandinavian Airlines System
(SAS), avgivet av en utav de danska, norska och svenska kommunikationsministrarna
tillsatt tjänstemannadelegation.
Sedan riksdagen lämnat Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet, godkände
Kungl. Maj :t den 23 februari 1951 ifrågavarande konsortialavtal, vilket
den 8 februari 1951 undertecknats av de tre bolagen. Detta avtal är
gällande till och med den 30 september 1975, såvida icke avtalet enligt särskilda
bestämmelser i detsamma upphör att gälla vid en tidigare tidpunkt.
Till konsortialavtalet har sedermera eller den 7 maj 1956 mellan de tre
bolagen träffats ett tilläggsavtal innefattande bestämmelser om bolagens
inbördes förhållande i händelse av krig eller liknande omständigheter.
Sedan således SAS-konsortiet bildats år 1951, träffade de danska, norska
och svenska regeringarna den 20 december samma år ett avtal rörande
samarbete på luftfartens område. Detta avtal gäller så länge samarbetet
i SAS upprätthålles. Efter den 1 oktober 1974 kan avtalet emellertid sägas
upp av envar av de fördragsslutande parterna med tolv månaders varsel.
De tre regeringarna träffade den 20 december 1951 även en överenskommelse
om vissa ekonomiska garantier till de i konsortiet ingående bolagen.
Denna överenskommelse grundade sig på tjänstemannadelegationens betänkande.
Delegationen, vars förslag redovisades i propositionen 1950: 260,
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 1M år 1959
hade funnit det uppenbart, att vissa ekonomiska risker var förbundna med
driften av konsortiets verksamhet till dess verksamheten stabiliserats. På
grund av verksamhetens utpräglat internationella karaktär kunde konsortiets
driftsintäkter i hög grad komma att bero på yttre politiska och ekonomiska
förhållanden, som bolagen och de tre skandinaviska länderna icke
rådde över. Vidare kunde den luftfartspolitik, som fördes i de av SAS trafikerade
länderna, få direkt inflytande på konsortiets driftsförhållanden.
Konkurrensen från andra luftfartsbolag, som drev internationell linjefart,
kunde också drabba SAS på ett sätt, som icke kunde förutses. Delegationen
hade funnit, att stödet från staternas sida icke borde ha karaktären av lån
eller subventioner. Stödet borde i stället få formen av en särskild garanti
med syfte att övervinna SAS’ eventuella likviditetssvårigheter.
Den år 1951 träffade garantiöverenskommelsen gällde under en femårsperiod
till och med den 30 september 1955.
I proposition den 11 mars 1955, nr 147, hemställde Kungl. Maj:t om riksdagens
bemyndigande att med de danska och norska regeringarna träffa
avtal om förlängning av garantien till de i SAS-konsortiet ingående tre bolagen.
Sedan riksdagen lämnat det begärda bemyndigandet, träffade de tre
regeringarna den 29 september 1955 ny överenskommelse om ekonomisk
garanti till bolagen. Denna nya överenskommelse avvek från 1951 års överenskommelse
allenast i det avseendet att garantibeloppen höjdes.
1955 års garantiöverenskommelse, som torde såsom bilaga 1 få fogas till
detta protokoll, innebär i huvudsak följande.
Bolagen kan under femårsperioden 1 oktober 1955—30 september 1960
få täckning för sina underskott intill ett för varje år fastställt maximibelopp,
som ställes till disposition av de tre ländernas regeringar. Om ett bolags
underskott för visst år är större än garantibcloppet, kan bolaget av
följande års garantibelopp erhålla täckning för skillnaden. De belopp, som
tages i anspråk, skall återbetalas av eventuella överskott under senare år.
De närmare reglerna om återbetalningen skall fastställas genom överenskommelse
mellan vederbörande stat och bolag. En garantiavgift om 1 procent
för år skall utgå å de garantibelopp, som vid varje tidpunkt tagits i
anspråk och ännu ej hetalats tillbaka. Så länge återbetalningsplikten icke
är helt uppfylld, får utdelning till aktieägarna icke ske utan tillstånd av
vederbörande statsmyndigheter. Lämnas sådant tillstånd, kan utdelningen
icke överstiga 5 procent av aktiekapitalet. Belopp, som icke är återbetalt
den 1 oktober 1975 då konsortialavtalet utlöper, må efterskänkas, om konsortiets
och det nationella bolagets ekonomiska ställning gör detta skäligt.
I 1955 års överenskommelse fastställdes garantiens totalbelopp till omkring
60 milj. kr. för perioden 1 oktober 1955—30 september 1960 och fördelades
med lika stora belopp på vart och ett av de fem åren. Med en fördelning
av det samlade stödet på de tre staterna i stort sett i förhållande
till ABA:s, DDL:s och DNL:s andelar i SAS-konsortiet (d. v. s. enligt relationstalen
3: 2: 2), kom Sveriges andel att utgöra 25 milj. kr., eller 5 milj.
kr. för år. De totala beloppen för Danmark och Norge blev resp. 22,5 milj.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr t3k år 195!)
danska och norska kr. I avtalet intogs slutligen en bestämmelse, att regeringarna
i händelse av ned- eller uppskrivning av någon av de skandinaviska
ländernas valutor skulle taga upp förhandlingar om reglering av
garantibeloppen.
Till följd av garantiavtalet har riksdagen för ett vart av budgetåren 1956/
57—1958/59 under fonden för låneunderstöd anvisat 5 milj. kr. till Garanti
till Aktiebolaget Aerotransport för räkenskapsåren 1955/56—1957/58. I
årets statsverksproposition har för budgetåret 1959/60 samma belopp äskats
för räkenskapsåret 1958/59.
Garantibeloppen har ännu icke till någon del behövt tagas i anspråk.
Framställning från ABA
I skrivelse den 12 januari 1959 har ABA framhållit att det icke minst mot
bakgrunden av SAS’ starka utveckling visat sig synnerligen angeläget att
förlänga såväl konsortialavtalet som därmed sammanhängande regeringsavtal
berörande det skandinaviska luftfartssamarbetet. Det har i ökad utsträckning
blivit nödvändigt i SAS’ verksamhet att träffa dispositioner av långfristig
karaktär, vilka ej sällan sträcker sig utöver den kvarvarande giltighetstiden
för konsortialavtalet. I detta sammanhang nämnes långfristiga
hyresavtal om hangar- och verkstadsbyggnader vilka är erforderliga för
verksamheten, förvärv eller uppförande av andra byggnader, inköp av flygmateriel,
anskaffning av tekniska hjälpmedel m. m. För finansiering av
SAS’ verksamhet, speciellt finansieringen av inköp av ny flygmateriel, har
det varit nödvändigt att träffa kreditarrangemang av mycket betydande omfattning,
särskilt i Amerikas förenta stater. SAS har därvid eftersträvat att
uppnå så långfristiga krediter som möjligt och även lyckats uppnå utfästelser
om sådana krediter hos amerikanska kreditinstitutioner. För att SAS
skall kunna utnyttja dessa lånemöjligheter förutsättes från de amerikanska
långivarnas sida bl. a. att konsortialavtalet och därmed sammanhängande
regeringsavtal före utgången av år 1959 förlänges minst fram till den 1 januari
1980.
På grund härav har de i konsortiet ingående bolagen den 16 december
1958 träffat avtal om att på oförändrade villkor förlänga konsortialavtalet
med tio år, d. v. s. fram till och med den 30 september 1985. Samtidigt har
bolagen enats om att förlänga tilläggsavtalet den 7 maj 1956 på samma tid.
Avtalet om förlängning förutsätter det godkännande av behöriga myndigheter
i de tre staterna som må erfordras.
Under åberopande av anförda förhållanden och då konsortialavtalet godkänts
av statsmakterna har ABA hemställt om godkännande av förlängningen
av detta avtal.
1 framställningen framhålles vidare att som en följd av konsortialavtalets
förlängning regeringsavlalet den 20 december 1951 bör ersättas med ett
nytt avtal av enahanda innehåll som det nuvarande, dock med den ändringen
i förhållande till detta att uppsägning skall kunna ske först efter den
5
Kungl. Maj.ts proposition nr IM år t!)5U
1 oktober 1984. Som en konsekvens av dessa förlängningar borde de för
ABA, DDL och DNL till och med den 30 september 1975 gällande trafiktillstånden
förlängas att med oförändrad principiell innebörd gälla till och
med den 30 september 1985. Vidare förutsättes att samma principer för lösandet
av bl. a. skattefrågor och valutaspörsmål, vilka för närvarande gäller
för SAS veiksamhet, skall komma att tillämpas under den förlängda giltighetstiden
för konsortialavtalet.
Därjämte framhålles, att de amerikanska långivarna uppställt som villkor
att ett statligt garantiarrangemang kommer att finnas även i fortsättningen.
Dessa förutsätter således att garantiöverenskommelsen före 1959 års utgång
förlänges för ytterligare en femårsperiod (1 oktober 1960—30 september
1965) och att garantibeloppen för denna period höjes med 50 procent.
En sådan förlängning av garantien och en ökning av garantibeloppen
motiveras enligt ABA även av det förhållandet att SAS’ verksamhet kraftigt
ökats undei de senaste aren. Således har omsättningen från verksamhetsåret
1954/55 till verksamhetsåret 1957/58 stigit med 68 procent. För en
okmng av garantibeloppen talar jämväl det förhållandet att SAS nyligen
; utan st«d från staternas sida — skaffat ytterligare kapital å inemot 79
mdj. kr. genom att taga upp ett långfristigt förlagslån i de tre länderna.
I samband med förlängningen av garantiöverenskommelsen hemställer
moderbolagen om vissa ändringar i överenskommelsens text. Enligt gällande
överenskommelse, artikel 2, angives som förutsättning för att garantien
skall kunna tagas i anspråk att underskott uppkommit i respektive moderbolags
verksamhet. Syftet med garantiarrangemanget torde ha varit att
i första hand täcka underskott i SAS’ verksamhet. Detta framgår emellertid
icke av avtalstexten, varför ett förtydligande på denna punkt är
önskvärd. Detta har också förutsatts av de amerikanska långivarna.__I
garantiöverenskommelsens artikel 4 stadgas att garantibelopp, som icke
återbetalats den 1 oktober 1975, under vissa förutsättningar kan efterskänkas.
Som en följd av konsortialavtalets förlängning borde detta datum ändras
till den 1 oktober 1985.
I detta sammanhang framhålles i skrivelsen att i några av de amerikanska
låneavtalen föreskrivits ett villkor som under vissa förutsättningar kan
begränsa återbetalningen av garantibelopp. Villkoret innebär, att garantibelopp
icke får betalas tillbaka om summan av återbetalade garantibelopp
och 200 procent av de utdelningar, som från och med den 1 oktober 1957
\erkstallls till moderbolagen, överstiger summan av samtliga erhållna
garantibelopp och konsortiets på visst sätt beräknade nettoresultat från och
med samma tidpunkt. Med hänsyn till denna bestämmelse borde enligt ABA
i den nya överenskommelsens artikel 3 tagas in eu föreskrift att återbetalning
av erhallna garantibelopp icke får ske om återbetalningen skulle komma
att stå i strid med bestämmelserna i de amerikanska låneavtalen.
I lllsammans med framställningen har inlämnats ed den 16 december
, mcllan de '' konsortiet ingående bolagen Iräffat avtal om förlängning
av konsortialavtalet den 8 februari 1951 och tilläggsavtalet den 7 mai 1956,
vilket forstnamnda avtal torde såsom bilaga 2 få fogas till detta protokoll.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1959
Yttrande
Luf tf artsstyrelsen har i utlåtande den 2 februari 1959 icke haft något att
erinra mot bifall till ABA:s framställning. Styrelsen har i samband därmed
föreslagit vissa ändringar i det för ABA gällande trafiktillståndet, vilka ändringar
är huvudsakligen av formell karaktär.
Departementschefen
Det nuvarande samarbetet inom SAS-konsortiet bar skapat förutsättningar
för och även resulterat i att de tre skandinaviska länderna i dag tillsammans
har ett väl utbyggt flygföretag, som driver en vittgrenad inrikes och
internationell lufttrafik och som hittills förmått framgångsrikt hävda sig i
konkurrensen med andra länders flygbolag. Det torde vara en allmän uppfattning,
att det inom konsortiet etablerade samarbetet varit till gemensamt
gagn för de skandinaviska länderna och att det är ett samfällt intresse för
dessa att samarbetet bevaras.
De inom konsortiet samverkande moderbolagen har funnit det angeläget,
att man redan nu bestämmer sig för att samarbetet, som enligt gällande avtal
upphör den 30 september 1975, förlänges ytterligare tio år. Ett av skälen
härtill är att det blivit mer och mer nödvändigt för SAS att träffa dispositioner
av långfristig karaktär, som ofta sträcker sig in i tiden efter det nuvarande
avtalets utgång. Bland annat har SAS på grund av flygets snabba
utveckling och då särskilt övergången till jetmateriel för finansiering av
sina investeringar sökt skaffa sig långfristiga krediter och även lyckats få
utfästelser därom hos amerikanska kreditinstitutioner. För att SAS skall
kunna utnyttja ifrågavarande lånemöjliglieter är det erforderligt, att det nu
gällande konsortialavtal^ mellan moderbolagen förlänges. Bolagen är ense
om att denna förlängning lämpligen bör ske med ytterligare tio år eller till
och med den 30 september 1985. Detsamma gäller det den 7 maj 1956 träffade
tilläggsavtalet innefattande bestämmelser om moderbolagens inbördes
förhållanden i händelse av krig och liknande omständigheter.
Det svenska moderbolaget, ABA, har hemställt att statsmakterna, som tidigare
godkänt konsortialavtalet, nu även måtte godkänna den mellan moderbolagen
träffade överenskommelsen om förlängning av detsamma.
Enligt min mening talar tungt vägande skäl för att statsmakterna konfirmerar
den mellan bolagen överenskomna förlängningen av konsortialavtalet.
Efter samråd med de danska och norska transportministrarna vill jag
därför förorda att förlängningen godkännes av statsmakterna.
Vad beträffar ABA:s framställning om ändring av det den 20 december
1951 träffade regeringsavtalet rörande samarbete på luftfartens område
faller denna fråga inom ramen för Kungl. Maj:ts befogenheter. Jag torde
framdeles få återkomma till detta spörsmål, sedan frågan om förlängning
av konsortialavtalet slutligt avgjorts.
De av ABA upptagna koncessionsspörsmålen kan också lösas inom ramen
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1959
för de befogenheter, som tillkommer Kungl. Maj :t. Även dessa spörsmål
torde jag ånyo få anmäla vid ett senare tillfälle. Skattefrågorna synes liksom
hittills icke föranleda några åtgärder från statsmakternas sida. Valutaspörsmålen
torde förutsättas alltjämt kunna bli lösta genom överenskommelse
mellan de tre ländernas centralbanker i den mån så är nödvändigt.
Med liänsyn till vad som anförts i ABA:s framställning anser jag att garantiöverenskommelsen
bör förlängas för ytterligare fem år räknat från och
med den 1 oktober 1960 och att garantibeloppen därvid bör höjas med 50
procent. Ett bifall härtill från statsmakternas sida innebär ett åtagande att
anvisa 7,5 milj. kr. årligen under en femårsperiod från och med budgetåret
1961/62. I likhet med vad som gäller de anslag, som anvisats på grund av
den nuvarande garantien, bör någon avskrivning av beloppen icke ske.
Vad beträffar den närmare utformningen av villkoren för åtnjutande av
garantien ansluter jag mig till förslaget om att i garantiöverenskommelsen
införes en bestämmelse av innehåll att garantien i första hand bör användas
för att täcka underskott som uppkommit i den genom konsortiet drivna
rörelsen. En sådan bestämmelse torde lämpligen böra intagas i artikel 2.
Vidare anser jag att bestämmelsen i artikel 4 uti gällande garantiöverenskommelse
bör överföras till den nya överenskommelsen med den ändringen
att garantibelopp, som ej betalts tillbaka den 1 oktober 1985, under vissa
förutsättningar kan eftergivas.
Såsom framgår av det föregående har i några av de amerikanska låneavtalen
införts en bestämmelse som enligt ABA under vissa förutsättningar
skulle kunna begränsa moderbolagens möjligheter att av sina överskott betala
tillbaka erhållna garantibelopp. Sådan återbetalning får således enligt
låneavtalen icke ske om summan av återbetalade garantibelopp och 200
procent av de utdelningar, som SAS från och med den 1 oktober 1957 betalt
ut till moderbolagen, överstiger summan av de garantibelopp, som moderbolagen
erhållit av staterna, och konsortiets på visst sätt beräknade nettoresultat
från och med samma tidpunkt. Syftet med denna begränsning
torde vara att konsortiet skall få behålla rörelsekapital i tillräcklig omfattning.
I detta sammanhang må erinras om att enligt artikel 3 i gällande garantiöverenskommelse
moderbolagen är skyldiga att betala tillbaka lyftade garantibelopp
av sina respektive överskott. Däremot stadgas icke i överenskommelsen
när och hur återbetalningen skall ske. Det föreskrives allenast
att närmare regler om återbetalning skall fastställas genom överenskommelse
mellan vederbörande stat och bolaget. Syftet med denna föreskrift torde
ha varit — liksom nu avses med nyssnämnda klausul i de amerikanska
låneavtalen — att ordna återbetalningen på sådant sätt, att konsortiet icke
försättes i likviditetssvårigheter. Med hänsyn härtill och då SAS dessutom
enligt låneavtalen åtagit sig att till moderbolagen dela ut högst 50 procent
av dess på visst sätt beräknade nettoresultat, torde låneavtalen i praktiken
knappast medföra någon förändring i redan nu gällande förhållanden. Därest
emellertid denna begränsning i visst fall skulle bli av betydelse, måste
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1959
artikel 3 i garantiöverenskommelsen, vid träffandet av sådan överenskommelse
om de närmare reglerna för återbetalning, varom talas i samma artikel,
anses ge vederbörande stat och bolag möjlighet att taga vederbörlig
bänsvn till nu ifrågavarande bestämmelse i de amerikanska låneavtalen.
Jag förutsätter därför att, därest riksdagen ej uttalar någon erinran häremot,
vid uppgörandet av sådan överenskommelse, som angives i artikel 3,
den åsyftade bestämmelsen i låneavtalen kommer att beaktas av statsmakterna.
Med anledning av vad sålunda anförts finner jag ej nödvändigt att i
detta hänseende föreslå någon ändring i nu gällande garantiöverenskommelse.
Jag vill vidare framhålla, att moderbolagen förklarat sig icke ha något
att erinra mot att i garantiöverenskommelsen intages en föreskrift av
innebörd att moderbolag är skyldigt att betala tillbaka lyftade garantibelopp
icke allenast av sitt överskott utan jämväl av andra medel, som av konsortiet
må komma att ställas till förfogande för sådant ändamål.
Det förhållandet att garantiöverenskommelsen prövas av riksdagen, bör
enligt mitt förmenande icke utgöra hinder för Kungl. Maj :t att, efter hörande
av moderbolagen, komma överens med de danska och norska regeringarna
om de mindre jämkningar i garantiöverenskommelsen, som i framtiden
må kunna befinnas påkallade.
Jag vill slutligen upplysa om iatt förslag om godkännande av förlängning
av konsortialavtalet och om förlängning av garantien till de i SAS-konsortiet
ingående bolagen inom den närmaste framtiden torde komma att framläggas
i Danmark och i Norge.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen,
I. att bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna det vid statsrådsprotokollet
fogade avtalet om förlängning av konsortialavtalet
den 8 februari 1951 mellan de samverkande skandinaviska
luftfartsbolagen,
II. att bemyndiga Kungl. Maj :t att med de danska och
norska regeringarna träffa avtal om förlängning för perioden
den 1 oktober 1960—den 30 september 1965 av garantien
till bolagen och om förhöjning samtidigt av de årliga
garantibeloppen till högst 6,75 milj. danska kr. för Danmark,
6,75 milj. norska kr. för Norge och 7,5 milj. svenska kr. för
Sverige.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Engdahl
Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1959
9
Bilaga 1
överenskommelse mellan Sverige, Danmark och Norge om ekonomisk
garanti till vissa flygbolag
Hans Majestät Konungen av Sverige, Hans Majestät Konungen av Danmark
och Hans Majestät Konungen av Norge hava funnit lämpligt förnya
den i Oslo den 20 december 1951 träffade överenskommelsen om ekonomiska
garantier till de tre moderbolagen i konsortiet Scandinavien Airlines
System (SAS), nämligen A/B Aerotransport (ABA), Det Danske Luftfartselskab
A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap A/S (DNL).
De fördragsslutande parterna hava till sina fullmäktige utsett: Hans Majestät
Konungen av Sverige: Sin utomordentlige och befullmäktigade Ambassadör
i Köpenhamn, Friherre Hans Gustaf Beck-Friis; Hans Majestät
Konungen av Danmark: Sin utrikesminister, Herr Hans Christian Svane
Hansen; Hans Majestät Konungen av Norge: Sin utomordentlige och befullmäktigade
Ambassadör i Köpenhamn, Herr Jens Steenberg Bull; vilka, därtill
behörigen befullmäktigade, överenskommit om följande:
Artikel 1
Staterna lämna bolagen garantier med följande belopp:
Räkenskapsår |
Den danska staten milj. d. kr. |
Den norska staten milj. n. kr. |
Den svenska staten milj. sv. kr. |
1/10 1955—30/9 1956 ........ |
4,5 |
4,5 |
5,0 |
1/10 1956—30/9 1957 ........ |
4,5 |
4,5 |
5,0 |
1/10 1957—30/9 1958 ........ |
4,5 |
4,5 |
5,0 |
1/10 1958—30/9 1959 ........ |
4,5 |
4,5 |
5,0 |
1/10 1959—30/9 1960 ........ |
4,5 |
4,5 |
5,0 |
22,5 |
22,5 |
25,0 |
Vid nedskrivning eller uppskrivning av någon av de skandinaviska valutorna
skola regeringarna upptaga förhandlingar rörande den reglering av
garantibeloppen, som erfordras för att i huvudsak återställa nuvarande värdeförhållanden
mellan garantibeloppen och som i övrigt kan finnas skälig
med hänsyn till de förhållanden, som ligga till grund för denna överenskommelse.
Artikel 2
Uppkommer under något av de i artikel 1 angivna räkenskapsåren underskott
i ett bolags verksamhet, skall vederbörande bolag av de medel, som
vederbörande stat ställer till förfogande, kunna erhålla täckning för underskottet,
dock högst inom det för samma år angivna garantibeloppet.
Är bolagets underskott större än garantibeloppet, skall bolaget under följande
år av garantiperioden kunna av dessa års garantibelopp erhålla täckning
för skillnaden, såframt detta är möjligt.
Bolaget kan efter framställning hos vederbörande regering erhålla förskott
på de i första stycket angivna beloppen.
2 Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 134
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1959
Bolaget skall till vederbörande stat erlägga en garantiavgift på 1 % för
år å de vid varje tidpunkt ianspråktagna och ännu ej återbetalade garantibeloppen.
Artikel 3
Del åligger vederbörande bolag att av sitt överskott återbetala lyftade garantibelopp.
Så länge ianspråktagna garantibelopp icke äro helt återbetalade, kan bolaget
icke utan tillstånd av vederbörande statsmyndighet utbetala utdelning;
och denna skall icke kunna överstiga 5 % av aktiekapitalet.
Närmare regler om återbetalningen fastställas genom överenskommelse
mellan vederbörande stat och bolaget.
Artikel 4
Belopp, som icke hava återbetalats den 1 oktober 1975, kunna eftergivas,
därest konsortiets och det nationella bolagets ekonomiska ställning gör detta
skäligt.
Till bekräftelse härav hava de respektive fullmäktige undertecknat denna
överenskommelse och försett densamma med sina sigill.
Som skedde i Köpenhamn den 29 september 1955, i tre originalexemplar
å svenska, danska och norska språken, vilka tre texter äga lika vitsord.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13A år 1959
11
Bilaga 2
Översättning från engelska
ENÄR undertecknade Aktiebolaget Aerotransport, Det Danske Luftfartselskab
A/S och Det Norske Luftfartselskap A/S den 8 februari 1951 avslutat
ett konsortialavtal som ledde till bildandet av konsortiet Scandinavian
Airlines System, Denmark—Norway—Sweden,
ENÄR sagda konsortialavtal förtydligades genom ett tilläggsavtal avslutat
mellan parterna den 7 maj 1956,
ENÄR sagda avtal stadga att de skall kvarstå och binda parterna till och
med den 30 september 1975, med mindre de enligt konsortialavtalets stadgar
skulle upphöra tidigare,
och ENÄR parterna numera önska framflytta avtalets förfallodag till
och med den 30 september 1985,
har NUMERA överenskommits parterna emellan:
Bestämmelsen enligt den första satsen av § 18 (1) av konsortialavtalet,
och hänvisningen därtill i tilläggsavtalet, modifieras och revideras härmed
sålunda att konsortialavtalet och tilläggsavtalet skall kvarstå efter den 30
september 1975 och binda parterna till och med den 30 september 1985
med mindre de enligt konsortialavtalets stadgar skulle upphöra tidigare.
Detta avtal förutsätter varje godkännande av behöriga myndigheter i
Danmark, Norge och Sverige som möjligen kan erfordras.
Detta avtal har utfärdats i tre original på engelska språket, av vilket vardera
part erhållit ett. Var och en av parterna skall översätta avtalet till det
egna språket och dessa översättningar skall utväxlas parterna emellan, men
i fall av avvikelser i de nationella texterna, skall den engelska vara gällande.
Köpenhamn, Oslo och Stockholm den 16/12 1958.
AB AEROTRANSPORT
Axel Gjöres
M. Wallenberg
DET DANSKE LUFTFARTSELSKAB A/S
P. Kampmann
H. Bech-Bruun !
DET NORSKE LUFTFARTSELSKAP A/S
Per M. Hansson
E. F. Eckhoff
590294 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag