Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
1
Nr 128
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande
församling år 1958 och 1959 vid dess tionde
ordinarie möte fattade beslut; given Stockholms slott
den 20 mars 1959.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om
riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av
Europarådets rådgivande församling år 1958 och 1959 vid dess tionde ordinarie
möte fattade beslut.
GUSTAF ADOLF
östen Undén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas en redogörelse för de viktigaste av rådgivande församlingens
rekommendationer och resolutioner. I likhet med föregående år
har det befunnits lämpligt och önskvärt, att Kungl. Maj:t genom proposition
underställer riksdagen dessa texter för yttrande.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 128
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 mars 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande.
Det tionde ordinarie mötet med Europarådets rådgivande församling ägde
rum i Strasbourg den 28 april—3 maj och 10—17 oktober 1958 samt den
19—22 januari 1959.
Av de sammanlagt trettiofem rekommendationer, som antogs vid mötet,
har de åtta i det följande refererade ansetts vara av den vikt, att de på
sedvanligt sätt bör underställas riksdagen. I anslutning härtill har även
redovisats vissa resolutioner, som nära ansluter sig till dessa rekommendationer.
Texterna till de ifrågavarande rekommendationerna och resolutionerna
ävensom korta referat av övriga vid mötet antagna rekommendationer torde
såsom bilaga litt. A få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Rekommendation 184 om läget i Central- och Östeuropa
Rekommendation 184 antogs enhälligt vid oktobersessionen på grundval
av en rapport från utskottet för icke representerade nationer. Församlingen
föreslår däri att medlemsstaterna skall underteckna en högtidlig deklaration,
i vilken skulle fastslås att det fria Europa icke har och aldrig har haft
någon önskan att påtvinga folken i Central- och Östeuropa något visst system
utan endast är angeläget att folken där själva skall ha rätt att bestämma
över sin samhällsform. Andra regeringar inom den fria världen skulle inbjudas
att ansluta sig till deklarationen.
Rekommendationen behandlades vid sextiofjärde mötet med ministrarnas
ställföreträdare den 17—20 november. Ställföreträdarekommittén beslöt
fästa regeringarnas uppmärksamhet vid rekommendationen och utskottsrapporten.
Man beslöt vidare att rekommendationen skulle stå kvar på kommitténs
dagordning. Samtidigt som kommittén erkände vikten av de i rekommendationen
uttalade principerna förklarade den sig dock anse att det
icke vore lämpligt ur politisk synpunkt att för ögonblicket vidtaga några
åtgärder med anledning därav.
Från svensk sida erinrades om den tidigare tillkännagivna svenska principuppfattningen,
enligt vilken församlingen borde visa återhållsamhet i
Kungi. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
3
fråga om att taga sina utrikespolitiska debatter till utgångspunkt för att
rikta direkta rekommendationer i storpolitiska frågor till ministerkommittén.
Den svenske representanten avstod beträffande de refererade besluten.
Resolution 153 om läget i Sovjet-zonen i Tyskland
Resolution 153 antogs enhälligt vid oktobersessionen. I densamma hänvisar
församlingen till det ökade trycket i ifrågavarande område och ger uttryck
för sin solidaritet och sympati samt understryker befolkningens rätt
att fritt få bestämma sin politiska framtid.
Resolution 155 om Berlinproblemet
Resolution 155 antogs enhälligt vid församlingens januarisession. Efter att
ha givit uttryck för sin djupa oro för Berlinproblemets allvar uttalar församlingen,
att befolkningens i Väst-Berlin frihet icke skulle kunna säkerställas
om staden bleve isolerad, och att västmakterna därför hade rätt att,
till uppfyllelse av givna löften, enhälligt och bestämt förkasta de sovjetiska
förslagen rörande stadens ställning. Församlingen förklarar sig vidare anse
att det är västmakternas plikt att snarast ingå i förhandlingar med Sovjetunionen
om det tyska problemet i dess helhet för att, samtidigt som VästBerlins
rättigheter säkerställes, öppna vägen för en godtagbar överenskommelse,
som tar hänsyn till alla berörda staters säkerhetsbehov.
Inför omröstningen om resolutionen avgav herr Elmgren (s) följande
röstförklaring: »Inledningsvis skulle jag vilja säga, att jag anser att vår
församling har handlat klokt, då den denna gång koncentrerat sin uppmärksamhet
på ett viktigt politiskt problem i stället för att splittra sitt arbete
på en vid utblick över alla de större världspolitiska frågorna. Den resolution
som nu föreligger såsom resultat av politiska utskottets diskussioner är viktig,
och jag ämnar rösta för den. Jag förstår att mina svenska kolleger ämnar
göra sammaledes.Texten tillfredsställer mig måhända icke helt i alla
dess detaljer, men jag ämnar icke på detta stadium föreslå någon ändring.»
Resolution 161 om flyktingarna från Sovjet-zonen i Tyskland
Resolution 161 antogs likaledes enhälligt vid församlingens januarisession
på grundval av ett förslag från utskottet för befolknings- och flyktingfrågor.
I resolutionen ger församlingen uttryck för sin sympati och solidaritet med
flyktingarna och de västtyska myndigheterna och uttrycker övertygelsen att
flyktingproblemet nära sammanhänger med frågan om en lösning av Tysklandsproblemet,
och att det därför bör vara en angelägenhet som angår hela
Europa.
Rekommendation 158 om bistånd till mindre utvecklade områden
och rekommendation 159 om Afrikas utveckling
Rekommendation 158 antogs vid april-maj sessionen med 75 ja-röster,
1 nej-röst och 6 nedlagda. För rekommendationen röstade herrar Elmgren
4
Kiingl. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
(s), Heckscher (h), Regnéll (h) [som ersatte Hedlund (ep)], De Geer (fp)
och Sundström (s). I densamma föreslås att de europeiska länderna skall
samordna och intensifiera sin biståndsverksamhet till de underutvecklade
områdena. Ett särskilt »europeiskt kontor för tekniskt bistånd» skulle tillskapas
och en »studiekonferens» sammankallas för att påverka den allmänna
opinionen i saken.
Förslagen behandlas i ministerkommittén.
Rekommendation 159 antogs, likaledes vid april-maj sessionen, med 73
ja-röster och 5 nedlagda. För rekommendationen röstade herrar Elmgren
(s), Heckscher (h), Regnéll (h) [som ersatte Hedlund (ep)], De Geer (fp)
och Sundström (s). I densamma föreslås att Europarådets medlemsstater
tillsammans med berörda afrikanska länder skall göra en gemensam ansträngning
i syfte att påskynda Afrikas utveckling. En europeisk-afrikansk
konferens skulle sammankallas med uppgift att utarbeta en »investeringsstatut»
samt uppgöra förslag till en »garanti- och biståndsfond».
Förslagen behandlas i ministerkommittén.
Rekommendation 160 om politiska, ekonomiska och sociala synpunkter på
frihandelsområdet, rekommendation 186 om en »Europeisk ekonomisk association»
(frihandelsområdet), resolution 156 med svar på europeiska parlamentariska
församlingens första rapport till rådgivande församlingen och
resolution 158 med svar på första allmänna rapporten från Europeiska
ekonomiska unionens (EEC:s) kommission
Rekommendation 160 antogs vid april-maj sessionen, således vid en tidpunkt
då de sex EEC-staterna ännu icke framlagt sitt förslag till associationsavtal.
Den godkändes med 71 ja-röster och 3 nedlagda. För rekommendationen
röstade herrar I. Andersson (s) [som ersatte Ohlin (fp)], Bengtsson
(s), Elmgren (s), Heckscher (h), Regnéll (h) [som ersatte Hedlund
(ep)] och Sundström (s).
I densamma rekommenderades att de fortsatta förhandlingarna om frihandelsområdet
skulle föras med utgångspunkt från att åtminstone ett multilateralt
ramfördrag skulle kunna slutas före år 1959. Såsom huvudprincip
borde gälla att deltagarländernas ekonomiska politik skulle harmoniseras,
antingen omedelbart eller successivt. Man borde vidare energiskt sträva efter
så stor samtidighet i uppbyggandet av frihandelsområdet och den gemensamma
marknaden som vore förenlig med medlemsstaternas vitala ekonomiska
intressen.
Rekommendation 186 antogs vid oktobersessionen med 87 ja-röster, 2
nej-röster och 1 nedlagd. För densamma röstade herrar I. Andersson (s),
Elmgren (s), Heckscher (h), T. Andersson (ep) och Regnéll (h) [som
ersatte Ohlin (fp)].
I rekommendationen betonades — inför den förutsedda särskilt betydelsefulla
fasen i förhandlingarna inom OEEC:s interministeriella kommitté
— ånyo den trängande nödvändigheten av att söka få till stånd åtminstone
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
5
ett ramfördrag, och framhölls att allmänna opinionen i Europa syntes ha
ägnat otillräcklig uppmärksamhet åt följderna av ett misslyckande, såväl i
ekonomiskt som politiskt avseende. Vidare rekommenderades att ett frihandelsfördrag
skulle stå öppet för utomstående länder, särskilt medlemmarna
av det brittiska samväldet och OEEC-ländernas utomeuropeiska områden.
Vid januarisessionen — då alltså förhandlingarna i frihandelsfrågan
ajournerats — avstod församlingen under hänvisning till frågans läge från
att söka framlägga några konkreta rekommendationer i ämnet. Den hade
dock tillfälle att ge uttryck för vissa allmänna synpunkter i frågan i sina
svar på rapporterna från EEC:s parlamentariska församling och kommission,
resolutionerna 156 respektive 158.
I den förstnämnda resolutionen, som antogs enhälligt, förklarade sig församlingen
sålunda bl. a. välkomna att europeiska parlamentariska församlingen
i sin rapport gör upprepade hänvisningar till sexstatsgruppens öppna
karaktär och sade sig hoppas, att denna församling skulle ge allt stöd
åt ansträngningarna att få till stånd en europeisk ekonomisk association.
I resolution 158, som likaledes antogs enhälligt, välkomnade församlingen
uttalandet i kommissionsrapporten att man ämnar sträva efter att undvika
att isolera unionen och i stället söka inlemma den mera fullständigt i världsekonomien
och uttryrckte sin förhoppning att denna princip skulle bli vägledande,
då unionens yttre tullar fastställes närmare.
Rekommendation 160 upptogs till behandling av ministrarnas ställföreträdare
vid kommitténs sextioförsta och sextiotredje möten i resp. juni och
september 1958. Man beslöt därvid överlämna densamma till OEEC men
förbehöll sig att själv pröva de politiska och institutionella synpunkter
som framföres under punkterna 16, 17 och 18. Vidare reserverade sig
kommittén beträffande församlingens hänvisning under punkt 17 (b) till
att församlingen skulle vara »det organ som utövar politisk kontroll över
OEEC:s verksamhet». Förslaget under punkt 32, att den inom Kol- och stålunionen
tillkomna konventionen rörande social trygghet för migrerande arbetare
skulle utsträckas till övriga medlemsstater, överlämnades till särskild
expertundersökning.
Rekommendation 186 behandlades av ställföreträdarna under förberedelserna
till tjugotredje ministerkommittémötet den 15 december 1958, och
på dessas förslag antog kommittén en resolution (nr 25), vari betonas den
trängande nödvändigheten av att samarbetet mellan samtliga medlemsregeringar
i OEEC vidmakthålles och utvecklas i syfte att säkra en harmonisk
utveckling av de ekonomiska förbindelserna dem emellan. Vidare bekräftar
ministerkommittén medlemsregeringarnas beslutsamhet att få till
stånd en multilateral association mellan Europeiska ekonomiska unionen
och OEEC:s övriga medlemsstater. Resolutionen översändes omedelbart till
OEEC:s råd.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
Rekommendation 187 om första rapporten från Europeiska atomenergiorganet
inom OEEC till rådgivande församlingen och resolution 159 med svar på
första allmänna rapporten från Europeiska atomenergiunionens
(Euratoms) kommission
I rekommendation 187, som antogs enhälligt vid oktobersessionen, föreslås
bl. a. att man i nära kontakt med Internationella atomenergiorganet
skall söka underlätta uppsättandet av ett världsomfattande system för säkerhetskontroll.
Rekommendationen har överlämnats till OEEC, utom i vad avser förslaget
i punkt 17 rörande förbindelserna mellan Europarådet och Euratom,
vilken fråga är föremål för diskussioner mellan Europarådets sekretariat
och Euratoms kommission.
I resolution 159, som antogs enhälligt vid januarisessionen, hemställer
församlingen bl. a. att Euratoms kommission tillsammans med sina fördragspartners
inom OEEC:s atomenergiorgan (ENEA) föranstaltar om en
vittsyftande utredning av möjligheterna att associera dessa individuellt eller
kollektivt med begränsade Euratomprojekt, särskilt i fråga om forskning
och utbildning.
Rekommendation 176 om likvärdighet av lantbruksexamina
I rekommendationen, som antogs enhälligt vid oktobersessionen, hänvisas
till önskvärdheten av att främja utbyte av lantbrukstekniker mellan medlemsstaterna,
och föreslås att en konvention ingås om likvärdighet av examina
från anstalter för lantbruksundervisning, i synnerhet i vad avser ekonomisk
och vetenskaplig forskning. Vidare föreslås att man skall pröva
möjligheterna att ge innehavare av lantbruksexamen från en medlemsstat
rätt att utöva yrket inom annan medlemsstat.
Rekommendationen har av ministrarnas ställföreträdare överlämnats till
kulturexpertkommittén för yttrande.
Rekommendation 189 om tredje rapporten från Europarådets specielle
representant för flykting- och överbefolkningsfrågor
I rekommendationen, som antogs enhälligt vid januarisessionen, föreslås
att ministerkommittén skall godkänna vissa förslag till åtgärder för yrkesutbildningens
främjande, som framlagts av Europarådets specielle representant
för flykting- och överbefolkningsfrågor. Sålunda föreslås bl. a. särskilda
åtgärder till stöd för yrkesutbildningen av arbetare, som ämnar taga
arbetsanställning utomlands.
Rekommendationen kommer närmast att behandlas av ministrarnas ställföreträdare.
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1959 7
Departementschefen
De ekonomiska integrationsfrågorna liar under året ägnats allt större
uppmärksamhet under församlingens debatter. I de refererade rekommendationerna
160 och 186 och även i de till vissa sexstatsorgan riktade resolutionerna
156 och 158 har församlingen understrukit nödvändigheten av att
en överenskommelse i frihandelsfrågan kommer till stånd och antytt sin
ståndpunkt till vissa viktigare förhandlingsproblem. I synnerhet sedan sexstatsmarknadens
parlamentariska församling nu trätt i verksamhet, får det
anses vara värdefullt att man i Europarådets församling har ett gemensamt
debattforum, där även parlamentariker från de utanför sexstatsgruppen
stående länderna kan framlägga sina synpunkter på de ekonomiska integrationsfrågorna.
Även de tillfällen till inofficiella meningsutbyten och kontakter
som uppkommer i församlingen och dess utskott torde på ett värdefullt
sätt bidraga till att öka den parlamentariska opinionens förtrogenhet
med dessa problem och den ömsesidiga förståelsen för de olika ländernas
synpunkter och svårigheter. Det kan hävdas, att den rådgivande församlingen,
trots skillnaderna i medlemskap, i viss utsträckning fullgör den
uppgift, som skulle tillkomma eu till OEEC knuten parlamentarisk församling.
Den rådgivande församlingen har även ägnat några debatter åt allmänpolitiska
problem, men den har till skillnad från tidigare år icke kommit att
antaga några till ministerkommittén riktade rekommendationer i sådana
ämnen. Ett undantag utgör rekommendation 184 om läget i Central- och Östeuropa.
I form av resolutioner (nr 153, 155 och 161) har församlingen däremot
vid olika tillfällen givit uttryck åt sina åsikter i vissa aktuella politiska
problem, bl. a. i Berlinfrågan. De under tidigare möten avhandlade
planerna syftande till att åstadkomma en gemensam europeisk utrikespolitik
har under det här behandlade mötet diskuterats i den av församlingen
tillsatta »särskilda gruppen» (jfr prop. 129/1958 s. 6). En av gruppen framlagd
rapport har även diskuterats i församlingen men icke föranlett denna
att framställa några förslag i ämnet till ministerkommittén.
Det kan med tillfredsställelse konstateras, att församlingens verksamhet
på det politiska området sålunda under det gångna mötet i stort sett erhållit
eu inriktning som jämfört med de närmast föregående åren synes bättre
överensstämma med den roll, som bör tillkomma Europarådet enligt dess
stadga. Det är uppenbart — och jag hänvisar på den punkten till vad jag
anfört i motsvarande tidigare propositioner — att rådets möjligheter att
fullgöra den betydelsefulla uppgiften att vara ett organ för samarbete mellan
medlemsländerna på ekonomiska, sociala, kulturella och andra områden
är beroende av att man undviker alt identifiera detsamma med existerande
militära säkerhetsarrangemang, som endast omfattar en del av kontinenten.
Därutöver skulle ett indragande av Europarådet i de storpoliliska motsättningarna
omintetgöra de möjligheter som i eu framtid skulle kunna uppkomma
att använda rådet som eu ram för olika former av samarbete omfattande
även länder, som nu står utanför organisationen.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
Beträffande rekommendation 158 må anmärkas att de föreslagna åtgärderna
för att på det rent europeiska planet samordna biståndet till de mindre
utvecklade områdena i världen — bl. a. genom inrättande av ett särskilt
»europeiskt kontor» — synes medföra risk för överorganisation utan några
egentliga fördelar för biståndsverksamheten. Tanken på att söka få till stånd
en förbättrad samordning av de olika ländernas biståndsverksamhet, såväl
inbördes som i förhållande till existerande multilaterala program, torde dock
vara värd att närmare undersökas. Vad angår rekommendation 159 om
Afrikas utveckling, synes det tveksamt om erforderliga politiska och ekonomiska
förutsättningar finnes för åtgärder av föreslagen art och omfattning.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda
av Europarådets rådgivande församling år 1958 och 1959
vid dess tionde ordinarie möte fattade beslut.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Lorentzon
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
9
Bilaga
Vid rådgivande församlingens tionde ordinarie möte antagna
rekommendationer
(I propositionens text särskilt behandlade rekommendationer återges
i fullständig översättning, övriga endast i kort sammanfattning.)
SESSIONEN 28 APRIL—3 MAJ 1958
Rekommendation 158
om bistånd till mindre utvecklade områden
1. Församlingen,
2. som erinrar om att olikheter i utvecklingsgrad nationerna emellan under
alla tider och i alla världsdelar varit en källa till konflikter samt en materiell
och moralisk belastning för det mänskliga samfundet;
3. som erinrar om att dessa skillnader mellan nationerna i vår egen tidsålder
ständigt har fördjupats genom å ena sidan industrinationernas snabba
utveckling samt å andra sidan de ökade behoven i de självständiga asiatiska
och afrikanska staterna;
4. som erinrar om att klyftan mellan de mera utvecklade och de mindre
utvecklade länderna alltjämt fortsätter att vidgas;
5. som erinrar om att de tätast befolkade av dessa sistnämnda länder i
många fall har den lägsta levnadsstandarden och är mest utsatta för sociala
och politiska upplösningstendenser;
6. som anser att för Europa biståndet till de mindre utvecklade länderna
icke endast är en plikt mot mänskligheten utan även en garanti för världsdelens
ekonomiska framtid och en åtgärd till försvar för dess politiska frihet;
7.
som anser att det är av vital betydelse att den västliga världen och de
mindre utvecklade länderna föres närmare varandra på grundval av ömsesidigt
förtroende, bistånd och respekt, och som vidare anser att Västerns
nationer måste vara beredda att göra en mycket större ansträngning för att
höja levnadsstandarden i i dessa länder;
8. som hänvisar till att ministerkommittén i sin resolution 57 (12) den
29 april 1957 »tillkännagav sin beslutsamhet att bistå de underutvecklade
områdena såväl inom som utom Europa»;
9. som tagit del av politiska utskottets rapport (dok. 800);
10. som uppmärksammar:
11. att europeiska stater gemensamt arbetar på ett organiserat ekonomiskt
bistånd till de mest behövande områdena inom Europa;
12. att vissa europeiska länder på olika sätt redan givit ett omfattande
bistånd till de mindre utvecklade områdena i världen, och att fördraget om
tillskapande av Europeiska ekonomiska unionen innehåller bestämmelser om
en fond på 581 miljoner dollar för social och ekonomisk utveckling i medlemsländernas
transoceana områden;
13. att Storbritannien och andra medlemmar av samväldet lämnar bistånd
till de självständiga stater som deltager i Colombo-planen för samfälld
ekonomisk utveckling i Syd- och Sydöst-Asicn;
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1959
14. att Europa städse har lämnat sitt stöd för projekt och organisationer
som tillkommit inom Förenta Nationerna för att internationalisera biståndet
till de mindre utvecklade länderna, speciellt den särskilda fonden, som skall
upprättas den 1 januari 1959 i avvaktan på att SUNFED, som man så bestämt
önskat, skall komma till stånd,
15. rekommenderar Europarådets ministerkommitté och OEEC:s ministerråd
:
16. att en europeisk poltik utarbetas och genomföres syftande till ett samfällt,
systematiskt, kontinuerligt och bättre samordnat bistånd till stöd för de
mindre utvecklade ländernas framåtskridande i tekniskt, socialt och ekonomiskt
avseende, i synnerhet de länder där samarbete med regeringarna
kan medföra ömsesidiga fördelar — såväl omedelbart som på längre sikt —
på det sociala, ekonomiska och politiska området;
17. att denna gemensamma europeiska biståndspolitik grundas på en nära
samordning mellan bilaterala och multilaterala hjälpprogram (särskilt den i
Rom-fördraget förutsedda investeringsfonden), mellan ifrågavarande program
och Förenta Nationernas och dess specialorganisationers verksamhet
för tekniskt bistånd och utveckling, samt även mellan de statliga projekten
och de privata bidragen på samma område;
18. att ett organ tillskapas för att göra utredningar, bedriva informationsverksamhet
och tjäna som sambandsorgan mellan Europarådets medlemsstater
och samtliga de mindre utvecklade länderna, vare sig dessa mottager
hjälp eller icke; detta organ eller »Europeiska kontoret för bistånd till de
mindre utvecklade länderna» kunde utformas såsom en särskild gemensam
avdelning av OEEC och Europarådet, som skulle ha direkta förbindelser
till de berörda ländernas regeringsdepartement och regelbundet rapportera
till församlingen om verksamhetens fortskridande;
19. att en studiekonferens anordnas på Europarådets initiativ, till vilken
alla i ämnet kompetenta personligheter skulle inbjudas; konferensen skulle
syfta till att väcka den allmänna opinionen till insikt om den absoluta nödvändigheten
av att göra en organiserad ansträngning för intensifiering av
biståndsverksamheten i syfte att undvika de faror för världen som ligger i de
allt större olikheterna mellan olika nationers levnadsstandard;
20. att ett svar på denna rekommendation tillställes församlingen i tid för
dess höstsession 1958, samt att om det förslag som framställes under punkt
18 icke befinnes antagbart, i stället alternativa förslag framlägges och delges
församlingen för behandling i dess politiska utskott.
Rekommendation 159
om Afrikas utveckling
Församlingen,
som hänvisar till sin rekommendation 26, känd såsom Strasbourg-planen;
som hänvisar till sin rekommendation 61 om den särskilda rapporten rörande
Strasbourg-planen från Organisationen för europeiskt ekonomiskt
samarbete;
som är övertygad om att medlemsländerna kan samarbeta mera aktivt
för främjande av det ekonomiska och sociala framåtskridandet i de mindre
utvecklade länderna;
som emellertid betonar att de ytterligare resurser som står till medlemsstaternas
förfogande är begränsade, och att det därför är oundgängligen nödvändigt
att eftersträva största möjliga effektivitet, särskilt genom att samordna
ansträngningarna;
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1959
11
som är medveten om att effektiva ansträngningar redan göres eller planeras
på multilateral eller traditionell bilateral basis, och som är medveten
om nödvändigheten av att fortsätta dessa ansträngningar;
som icke desto mindre betonar att luckor och brister alltjämt existerar,
vilka det för ögonblicket synes lättare att övervinna genom en samordnad
regional aktion;
som ånyo betonar de principer som fastslogs i direktiv 105 rörande utarbetande
av metoder att främja den ekonomiska och sociala utvecklingen i
Afrika;
som tagit kännedom om rapporten från den studiegrupp för frågor rörande
Afrikas utveckling som tillsatts med anledning av nämnda direktiv;
som ansluter sig till de förslag till åtgärder som framlagts i denna rapport;
som
betonar att syftet med ifrågavarande förslag väsentligen är att komplettera
de nuvarande projekten för bistånd till de mindre utvecklade länderna
— i synnerhet inom ramen för Förenta Nationerna och Europeiska ekonomiska
unionen — samt att öka dessas effektivitet, men däremot icke att
ersätta dem;
som hänvisar till att dessa förslag i första hand kräver ett politiskt beslut,
rekommenderar ministerkommittén
1. att som grundprinciper antaga:
(a) en gemensam ansträngning av alla medlemsstater och alla berörda
afrikanska länder till stöd för Afrikas ekonomiska utveckling och förbättrande
av levnadsförhållandena för de afrikanska folken; och
(b) samarbete på jämnställd fot mellan de länder som deltar i denna gemensamma
ansträngning;
2. att på gemensamt initiativ av Europarådet, Organisationen för europeiskt
ekonomiskt samarbete och Kommissionen för tekniskt samarbete i
Afrika söder om Sahara sammankalla en konferens, vari alla medlemsländer
i dessa organisationer samt alla intresserade afrikanska länder skulle
deltaga på jämnställd fot, med uppgift att söka vägar att genomföra de förslag
till åtgärder som framlägges i rapporten från studiegruppen för frågor
rörande Afrikas utveckling, nämligen
(a) upprättande av en investeringsstatut;
(b) inrättande av en fond för garantier och finansiellt bistånd (eller eventuellt
två skilda fonder);
(c) utvidgande av de europeiska ländernas tekniska bistånd, särskilt genom
förmedling av Kommissionen för tekniskt samarbete i Afrika söder
om Sahara (CCTA), vars kompetensområde och resurser skulle utökas för
att svara mot denna uppgift och
(d) vidtagande av lämpliga institutionella åtgärder för detta samarbete.
Rekommendation 160
om politiska, ekonomiska och sociala synpunkter på frihandelsområdet
1. Församlingen,
2. som noterar att fördraget om Europeiska ekonomiska unionen trätt i
kraft den 1 januari 1958 och som dryftat dess politiska konsekvenser;
3. som erinrar om att den givit uttryck för övertygelsen att tillskapandet
av ett frihandelsområde, innefattande Europeiska ekonomiska unionen, är
en nödvändig förutsättning för utvecklingen mot en enad europeisk ekonomi
(rekommendation 152 den 29 oktober 1957);
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1959
4. som noterar de framsteg som gjorts i OEEC:s interministeriella kommitté
för frihandelsområdet, och att provisoriska lösningar redan synes
ha uppnåtts på ett antal viktiga problem;
5. som noterar att man söker lösa problemen rörande handeln med jordbruks-
och fiskeriprodukter på grundval av ett utkast till överenskommelse
syftande till en utvidgning av ifrågavarande handel och en samordning av
de berörda staternas;politik, vilken överenskommelse skulle anknytas till en
frihandelsområdeskonvention i enlighet med församlingens förslag i punkt
9 av rekommendation 152;
6. som uttrycker sin tillfredsställelse över att ministerkommittén delgivit
OEEC:s råd församlingens synpunkter, framförda i rekommendation
152, och att de beaktats av interministeriella kommittén;
7. noterar att alternativa förslag, syftande till en totallösning av problemet
om anknytning till den gemensamma marknaden av sådana stater som
icke är medlemmar i Europeiska ekonomiska unionen, nyligen framlagts av
franska regeringen och f. n. diskuteras inom EEC; och även att förslag framställts
av den italienska regeringen i syfte att minska svårigheterna rörande
snedvridning av handeln;
8. som hänvisar till att församlingen, trots avsaknaden av detaljerad kännedom
om dessa förslag, dock har tillräckliga upplysningar därom för att
den skall kunna framlägga sina allmänna synpunkter på de problem som
föranlett förslagen;
9. som tror:
10. att frihandelsområdet icke till själva sin natur medför en så allvarlig
brist på balans mellan medlemsstaternas rättigheter och förpliktelser att
det skulle vara ekonomiskt farligt eller äventyrligt för någon medlemsstat
att deltaga, förutsatt att lämpliga åtgärder vidtagas och tillräckliga tidsmarginaler
står till förfogande för ''att minska verkningarna av en eventuell brist
på balans;
It. att problemet att harmonisera de sociala avgifter och andra faktorer
som påverkar kostnader och priser för varor vilka ingår i handelsutbytet
inom ett frihandelsområde trots de därmed förenade svårigheterna icke synes
böra anses vara olösligt;
12. att en undersökning av de närbesläktade problemen om ursprungsregler
och snedvridning av handeln utvisar, att dessa komplikationer icke
kommer alt uppträda i en akut form omedelbart, och att det borde vara möjligt
att gradvis komma fram till lösningar allt eftersom problemen uppstår;
13. att särskilda åtgärder bleve nödvändiga för de ekonomiskt mindre utvecklade
länderna,
14. rekommenderar ministerkommittén att enträget uppmana OEEC:s
råd att:
PA DET POLITISKA OMRÅDET:
15. göra alla ansträngningar för att före årets slut åtminstone ett ramförslag
skall kunna ingås, som på multilateral grundval förbinder alla övriga
medlemmar i OEEC med Europeiska ekonomiska unionen; detta ramfördrag
skulle innehålla riktlinjer för ifrågakommande konventioner och grunda
sig på följande principer:
16. (a) Europeiska ekonomiska unionen måste bevara hela sin dynamik,
vilken är ett oundgängligt led i stärkandet av det fria Europa;
(b) En spricka mellan Europeiska ekonomiska unionen och övriga medlemmar
av Europarådet kan medföra tillkomsten av två ekonomiska grupperingar
med alltmera motsatta intressen: en sådan motsättning skulle oundgängligen
leda till även en politisk klyvning av det fria Europa;
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
13
17. (a) Varje överenskommelse mellan Europeiska ekonomiska unionen
och de övriga medlemmarna av OEEC måste ingås inom den senare organisationens
ram under fortsatt aktivt deltagande av representanter för
Europeiska ekonomiska unionen;
(b) Under de fortsatta förhandlingarna om en sådan överenskommelse
måste samråd ske med Europarådets rådgivande församling, såsom varande
det organ som utövar politisk kontroll över OEEC:s verksamhet;
(c) Ledningen för frihandelsområdet skulle anförtros åt ett gemensamt
organ — bestående av representanter för Europeiska ekonomiska unionen
och OEEC -—- samt åt ett ministerråd;
18. Ett frihandelsområde måste, för att kunna åstadkomma verklig ekonomisk
balans mellan OEEC:s medlemsstater, grunda sig på — antingen
omedelbart eller successivt och inom en lämplig tidrymd — sådana åtgärder
som syftar till konfrontering och harmonisering av de olika ländernas
ekonomiska politik;
PÅ DET EKONOMISKA OMRÅDET:
19. söka lösa utestående problem i frihandelsförhandlingarna under hänsynstagande
till olika länders eller ländergruppers legitima farhågor genom
att närma sig problemen i en anda av kompromissvillighet och icke låta
intressemotsättningar medföra en låsning i stela och doktrinära förhandlingsposilioner;
20.
strängt hålla i sikte det slutliga målet att knyta den gemensamma
marknaden till övriga medlemsstater i OEEC genom en multilateral överenskommelse
baserad på de grundläggande principerna om ömsesidighet
och icke diskriminering, vilka fastslagits i 1948 års OEEC-konvention;
21. göra alla ansträngningar i syfte att uppnå den största möjliga samtidighet
i uppbyggandet av frihandelsområdet och den gemensamma marknaden
som går att förena med de vitala ekonomiska intressena för varje
medlemsland och för de transoceana länder och territorier som anslutits till
gemensamma marknaden samt de områden som är förenade med konstitutionella
band med andra medlemsstater i OEEC;
22. påskynda utredningen beträffande den särbehandling som bör beviljas
de ekonomiskt mindre utvecklade länderna i Europa, som är traditionella
exportörer av lantbruksprodukter och som bör kunna saluföra dessa produkter
med större lätthet och kontinuitet inom frihandelsområdet; och
ånyo fästa regeringarnas uppmärksamhet på vikten av de finansiella
problem som de ekonomiskt mindre utvecklade länderna möter när det
gäller att finna resurser för förverkligande av sina planer på ekonomisk
expansion, för att dessa länder slutligen fullt ut skall kunna uppfylla alla
förpliktelser inom ett frihandelsområde på jämnställd fot med övriga parter;
23. skapa nödiga garantier för att det planerade europeiska ekonomiska
systemet varken på kort eller på lång sikt oförmånligt påverkar handeln
med de länder som sedan gammalt utgör marknader för europeiska varor.
24. Vidare, PÅ DET SOCIALA OMRÅDET, är församlingen,
25. övertygad om att de europeiska ländernas framåtskridande i ekonomiskt
och socialt hänseende och deras folks välfärd är den grundläggande
målsättning som bör eftersträvas i ett europeiskt frihandelsområde;
26. medveten om att det icke är uteslutet alt tillkomsten av ett frihandelsområde
och de åtgärder som vidtagas för dess genomförande kan få oförmånliga
följder av temporär natur för vissa områden i Europa och för vissa
befolkningsgrupper;
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1959
27. och hänvisar till att aktiva sociala åtgärder kan visa sig nödvändiga
både för att uppnå den nämnda grundläggande målsättningen och för att
skydda dem som temporärt kan bli utsatta får oförmånliga verkningar,
28. samt rekommenderar ministerkommittén
29. att fördraget om frihandelsområdet skall:
(a) klart fastslå att ett av dess grundläggande mål är alt främja den ekonomiska
och sociala utvecklingen i de deltagande länderna och att öka allas
levnadsstandard;
(b) innehålla bestämmelser om upprätthållande av full sysselsättning;
(c) innehålla lämpliga föreskrifter om kollektiva åtgärder för de fall då
vissa medlemsstater icke är i stånd att fullt ut skydda arbetarnas intressen
inom industrigrenar som har känning av tillfälliga svårigheter med anledning
av frihandelsområdets tillkomst;
(d) föreskriva åtgärder för insamlande och publicering av alla nödiga
statistiska och andra relevanta uppgifter rörande de sociala förhållandena
inom områdets alla delar, i syfte att samordna medlemsstaternas socialpolitik;
(e)
föreskrivna samråd med arbetare- och arbetsgivareorganisationer;
(f) föreskriva att fördragets sociala bestämmelser skall överses med
lämpliga mellanrum;
30. att OEEC uppmuntras att ytterligare utveckla sina planer för liberalisering
av arbetskraftens rörlighet;
31. att alla Europarådets medlemsstater uppmanas att ratificera den internationella
arbetskonventionen nr 97 angående migrerande arbetare, de
europeiska interimsöverenskommelserna om social trygghet och den europeiska
bosättningskonventionen;
32. att den europeiska konventionen rörande social trygghet för migrerande
arbetare, vilken undertecknades av medlemmarna i Kol- och stålunionen
den 9 december 1957, utsträcks till alla medlemsstater i Europarådet;
33. att den europeiska sociala stadgan och den europeiska minimistandarden
för social trygghet jämte protokoll, vilka nu är under utarbetande, så
snart som möjligt färdigställes.
Rekommendation 161 om snar ratificering av internationella konventionen
den 2 december 1949 rörande åtgärder mot vit slavhandel
och mot utnyttjandet av annans prostitution
Ifrågakommande medlemsstater skulle snarast unteckna
resp. ratificera konventionen.
Rekommendation 162 om konventionen rörande skydd för kulturminnesmärken
i krig
Ifrågakommande medlemsstater skulle snarast underteckna
resp. ratificera konventionen och det därtill
anslutande protokollet.
Rekommendation 163 om internationella överenskommelsen den 22 november
1950 om import av material för undervisning
samt för vetenskapliga och kulturella ändamål
Ifrågakommande medlemsstater skulle ratificera
överenskommelsen eller i praktiken så långt möjligt
tillämpa dess bestämmelser genom att avskaffa sådana
hinder som omsättningsskatt eller höga post- och
transportavgifter.
Rekommendation 164 om minskning av antalet fall av dubbelt medborgarskap
En
expertkommitté skulle tillsättas med uppgift att
utarbeta en europeisk konvention i ämnet.
15
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1959
Rekommendation 165 om förenkling av gränsformaliteter
Olika förenklingsåtgärder skulle genomföras bland
annat beträffande resedokument samt införseldokument
för motorfordon.
Rekommendation 166 om framställningar från internationella icke statliga
organisationer för erhållande av konsultativ status
»Europeiska kvinnounionen» samt »De judiska organisationernas
konsultativa råd» skulle beviljas konsultativ
status i kategori B.
SESSIONEN 10—17 OKTOBER 1958
Rekommendation 167 om utnyttjandet av naturgasfyndigheterna i Norra
Sahara
De närmast berörda europeiska och afrikanska regeringarna
skulle inbjudas till överläggningar angående
möjligheterna att i stor skala transportera och distribuera
naturgas från Norra Sahara till Afrika och Europa.
Rekommendation 168 om översändande till medlemsstaterna av ministerkommitténs
beslut
Medlemsstaternas parlament skulle hållas underrättade
om ministerkommitténs beslut.
Rekommendation 169 om sjunde rapporten rörande Förenta Nationernas
flyktingkommissaries verksamhet
Medlemsregeringarna skulle ge sitt fulla stöd åt flyktingkommissariens
program för 1959.
Rekommendation 170 om evakuering av europeiska flyktingar från Fjärran
Östern
Medlemsregeringarna skulle till FN:s flyktingkommissaries
förfogande ställa antingen transportplan eller
penningmedel för att flyktingar av europeiskt ursprung
skulle kunna evakueras från Hongkong.
Rekommendation 171 om andra rapporten från Europarådets specielle representant
för flykting- och överbefolkningsfrågor
Bl. a. skulle inom Europarådets ram sammankallas
regelbundna europeiska arbets- och socialministermöten.
Rekommendation 172 om sjätte rapporten rörande ICEM:s verksamhet
Medlemsregeringarna skulle ge allt möjligt stöd åt
ICEM i dess biståndsverksamhet för nationella utvandrare
och internationella flyktingar.
Rekommendation 173 om krisen för den vetenskapliga forskningen i Europa
Ministerkommittén och OEEC:s råd skulle bl. a. vidtaga
åtgärder för samordning av medlemsstaternas
program för vetenskaplig forskning.
Rekommendation 174 om representation för rådgivande församlingen i den
europeiska kulturfondens styrelse
Tre församlingsmedlemmar skulle knytas till styrelsen.
Rekommendation 175 om omedelbart upptagande av officiella förhandlingar
mellan Europarådet och Europeiska kul lurstiftelsen
EU
tillfälligt utskott, innefattande bl. a. församlingsrepresenlanter,
skulle tillsättas för att föra förhandlingar
med Amsterdam-sliftelsen om visst samarbete.
16 Kungl. Maj:ts proposition, nr 128 år 1959
Rekommendation 176
om likvärdighet av lantbruksexamina
Församlingen,
som är medveten om den allvarliga bristen i Europa på kvalificerade vetenskapsmän
och tekniker, särskilt på lantbruksområdet;
som anser att en lämplig yrkesutbildning för lantbrukare och andra producenter
av lantbruksprodukter är nödvändig för en effektiv livsmedelsproduktion;
som
är övertygad om nödvändigheten av att främja utbytet av lantbrukstekniker
mellan Europarådets medlemsländer i syfte att utveckla det gemensamma
kunnandet på detta område och därigenom förbättra lantbruksutbildningen;
som
hänvisar till de konventioner om likvärdighet av examina för tillträde
till universitet samt likvärdighet av studietid vid universitet, vilka undertecknats
av Europarådets medlemsländer;
som mottagit framställningar från andra internationella organisationer
med begäran att möjligheterna att sluta en europeisk konvention rörande
likvärdighet av lantbruksexamina måtte undersökas,
föreslår ministerkommittén:
1. att en ny konvention ingås om likvärdighet av examina från anstalter
för lantbruksundervisning, i synnerhet i vad avser ekonomisk och vetenskaplig
forskning;
2. att en lämplig expertkommitté får i uppdrag att pröva frågan om att
innehavare av lantbruksexamen från en medlemsstat skulle få rätt att utöva
yrket inom annan medlemsstat;
3. att den expertkommitté, åt vilken undersökningen anförtros, instrueras
att därvid beakta det arbete som utförts inom de organisationer som redan
sysslat med dessa problem.
Rekommendation 177 om Europarådets arbetsformer
Sekretessen rörande omröstningar i ministerkommittén
skulle uppmjukas och generalsekreteraren
skulle överta ordförandeskapet i nämnda kommitté.
Rekommendation 178 om rationalisering av Europarådet (generalsekreterarens
rapport, »Europas enhet — resultat och framtidsplaner»)
Ministerkommittén
skulle ges möjlighet att fatta beslut
av bindande karaktär, systemet med »partiella
avtal» mellan ett begränsat antal medlemsländer
skulle utvecklas, och samarbetet mellan ministerkommittén
och församlingen skulle effektiviseras.
Rekommendation 179 om underhållsbidrag till barn
Medlemsstaterna skulle ansluta sig till Haagkonventionen
om tillämplig lag beträffande underhållsbidrag
till barn.
Rekommendation 180 om saluförande av boskap och kött
Överläggningar i ämnet skulle anordnas mellan berörda
export- och importländer.
Rekommendation 181 om kontroll över mul- och klövsjukan
Ifrågakommande medlemsregeringar skulle ansluta
sig till den internationella konventionen för förebyggande
av mul- och klövsjuka samt till europeiska
kommissionen för bekämpande av mul- och klövsjuka.
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1959
17
Rekommendation 182 om produktion och saluförande av vin och sprit i
Europa
En expertgrupp skulle tillsättas för att utarbeta en
konvention innefattande gemensamma riktlinjer för
produktion och saluförande samt för skydd av varubenämningar
beträffande vin och sprit.
Rekommendation 183 om tillsättande av europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna
Ifrågakommande medlemsstater skulle erkänna domstolens
jurisdiktion enligt artikel 46 i konventionen.
Rekommendation 184
om läget i Central- och Östeuropa
Församlingen,
som tagit kännedom om rapporterna från utskottet för icke representerade
nationer;
som hänvisar till att den fortsatta förslavningen av folken i Central- och
Östeuropa är ett problem som vitalt berör världens fria nationer;
som anser att läget i ett antal länder i Central- och Östeuropa utgör ett hot
mot världsfreden;
som tror på nödvändigheten av att det demokratiska Europa ofta och klart
tillkännager sin ståndpunkt så att missförstånd undvikes;
rekommenderar ministerkommittén:
(a) att Europarådets medlemsregeringar skyndsamt utfärdar en högtidlig
deklaration av innebörd att:
1. det fria Europa ånyo betonar att det icke har och aldrig har haft någon
önskan att påtvinga folken i öst- och Centraleuropa något visst politiskt,
kulturellt eller ekonomiskt system;
2. det demokratiska Europa endast är angeläget att folken i öst- och Centraleuropa,
och enbart de själva, skall ha rätt att bestämma under vilken
samhällsform de önskar leva;
3. intet hinder får ställas i vägen för att dessa folk skall kunna utöva
denna bestämmanderätt;
(b) att andra regeringar inom hela den fria världen inbjudes att ansluta
sig till denna deklaration.
Rekommendation 185 om andra rapporten från internationella civilstånds
kommissionen
Ifrågavarande
medlemsstater skulle ansluta sig till
»konventionen den 27 september 1956 om kostnadsfritt
utfärdande av utdrag ur folkbokföringsregister
och om befrielse från legaliseringsskyldighet beträffande
sådant utdrag» och »konventionen den 26 september
1957 om utfärdande av vissa utdrag ur folkbokföringsregister
för bruk utomlands».
Rekommendation 186
om en »Europeisk ekonomisk association» (frihandelsområdet)
I
1. Församlingen:
Frågans brådskande natur
2. tillkännager, inför mötet med interministeriella kommittén, sin uppfattning,
att del nu är en brådskande nödvändighet att OEEC:s medlems
2
liihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 128
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1959
stater gör alla ansträngningar för att uppnå enighet om åtminstone en ramöverenskommelse
som förbinder OEEC:s alla övriga medlemsstater med
Europeiska ekonomiska unionen på multilateral grundval och därigenom
ger konkreta bevis för sin önskan att utvidga det europeiska ekonomiska
samarbetet;
3. noterar med tillfredsställelse att europeiska parlamentariska församlingen
den 27 juni 1958 antog en resolution, vari densamma (a) betonar
nödvändigheten att tillse att fördragen om de tre europeiska unionerna
genomförs i praktiken i full utsträckning och (b) godkänner principen om
ett fördrag för en Europeisk ekonomisk association (frihandelsområdet),
varigenom Europeiska ekonomiska unionen och Kol- och stålunionen associeras
med de övriga OEEC-länderna, och uttrycker förhoppningen att förhandlingarna
härom skall kunna föras till ett tillfredsställande resultat;
4. betonar ånyo sin övertygelse att med en förnyad manifestation av politisk
beslutsamhet kommer intet av de tekniska problemen i själva verket
att visa sig vara olösligt;
Följderna av ett misslyckande
5. ger uttryck för uppfattningen att den europeiska allmänna opinionen
synes ha ägnat otillräcklig uppmärksamhet åt följderna — såväl på det
ekonomiska som på det politiska planet — av ett misslyckande att nå överenskommelse,
vilka i lika hög grad träffar medlemsstaterna i Europeiska
ekonomiska unionen som de övriga medlemsländerna i OEEC; samt anser
vidare att dessa följder mycket väl kan väntas bli:
(a) på det ekonomiska området, att det ekonomiska samarbetet i Europa
försvagas; att principen om lika behandling, vilken har utgjort grundvalen
för OEEC:s ansträngningar att liberalisera den inomeuropeiska handeln,
övergives; att Europeiska betalningsunionens fortbestånd äventyras; samt
att den nuvarande exporten från medlemsländerna i Europeiska ekonomiska
unionen till de övriga europeiska länderna sättes i fara;
o (b) på det politiska området, att allvarlig splittring uppstår i Västeuropa
såsom ett resultat av den oundvikliga uppkomsten av åtminstone två grupper
av länder med konkurrerande handelspolitik, vilket i sin tur skulle kunna
försvaga det existerande politiska samarbetet och allvarligt minska hoppet
om en ökad samordning av deras grundläggande politik;
Provisorisk överenskommelse
6. erinrar om att Europeiska ekonomiska unionens kommission föreslagit
en »provisorisk» överenskommelse, enligt vilken samtliga OEEC-länder skulle
för en tid av 18 månader från den 1 januari 1959 minska sina tullar sinsemellan
med 10 % — m. a. o. samma tullminskningar som skall äga rum mellan
unionens medlemsstater vid motsvarande datum — i syfte att medge
ytterligare tid för att förhandlingarna skall kunna avslutas och ett avtal
uppnås och samtidigt förhindra uppkomsten av tulldiskriminering under
tiden;
7. anser alt nyssnämnda förslag förtjänar att ingående prövas både för
dess eget praktiska värde i det nuvarande läget och såsom ett uttryck för
unionens goda vilja inför de svårigheter som de övriga medlemmarna inom
OEEC befarar;
8. framhåller vikten av att man klart inser att syftet med ett sådant arrangemang
vore att få till stånd en verklig enighet rörande de viktigaste
av de omtvistade problemen, vilken skulle ta sig uttryck i att man snarast
möjligt undertecknar ett fördrag;
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
19
9. Församlingen rekommenderar Europarådets ministerkommitté och
OEEC:s råd att ta hänsyn till följande synpunkter, som församlingen anser
vara av grundläggande vikt i det kommande fördraget:
Institutionella synpunkter
10. församlingen anser att den i sin egenskap av parlamentariskt organ
är förpliktad att framlägga förslag för medleinsregeringarna om de principiella
riktlinjerna för fördragets institutionella bestämmelser, samt att den
borde beredas tillfälle att yttra sig rörande dessa bestämmelser, i synnerhet
i vad avser associationens församling. Dessa bestämmelser borde grundas
på följande principer:
(a) röstningsreglerna för det ministeriella organ, vilket har den slutliga
bestämmanderätten, skulle icke utformas så att en minoritet av medlemsstater,
som undertecknat fördraget, på ett senare stadium skulle kunna på
obestämd tid förhala dess genomförande;
(b) de befogenheter som tillerkännas associationens exekutiva organ
skulle vara tillräckligt omfattande för att den självständigt och opartiskt
skall kunna fylla sina uppgifter;
(c) associationen borde ha en parlamentarisk församling, vilken skulle
vara Europarådets rådgivande församling;
(d) församlingen skulle ha tillräcklig kontrollrätt för att på konstruktivt
sätt kunna samarbeta med det exekutiva organet;
(e) de av associationens medlemsstater som icke är medlemmar i Europarådet
skulle ha rätt att med församlingens samtycke sända delegationer till
denna på samma villkor som övriga medlemsstater;
11. och rekommenderar OEEC:s råd — med biträdande av det förslag
som framställts av Europeiska parlamentariska församlingen — att benämningen
»Europeiska ekonomiska associationen» för framtiden får ersätta benämningen
»frihandelsområdet»;
Lantbruket
12. hoppas att förhandlingarna skall resultera i ett avtal, vari lantbruket
behandlas såsom en självständig ekonomisk sektor, reglerad genom specialbestämmelser;
13.
anser att lantbruksproblemen borde behandlas i ett särskilt dokument,
som borde tillämpas parallellt med överenskommelsen för den industriella
sektorn; att övergångsperioden skulle vara densamma för båda
dessa sektorer, samt att övergången från det ena stadiet till det andra borde
äga rum samtidigt;
14. rekommenderar att medlemsländerna gemensamt utarbetar en samordnad
lantbrukspolitik, med samma målsättning som uppställes i Romfördragets
artikel 39, på sådant sätt att:
(a) ifrågavarande syftemål uppnås successivt;
fb) medlemsstaterna förbinder sig att i begynnelsestadiet icke öka sina
tullar eller i princip icke minska sina kvota, i syfte att garantera att handeln
med lantbruksprodukter mellan associationens medlemsstater vidmakthålles
på sin nuvarande nivå;
(c) övergången från det första till det andra stadiet förbindes med åtgärder
för att öka handeln med lantbruksprodukter mellan de sjutton staterna;
(d)
särskilda direktiv utfärdas för hur fördragsparternas jämförelser av
resp. länders lantbrukspolitik skulle genomföras. Dessa direktiv skulle utarbetas
av lämpliga organ i enlighet med en överenskommen procedur;
20
Kungi. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
15. problemet rörande ursprungsbeteckningar skulle regleras på ett effektivt
sätt för att hindra kringgående av reglerna och snedvridning av handel,
ekonomisk verksamhet och investeringar. Dessa frågor måste undersökas
sektor för sektor;
Underutvecklade områden
IG. betonar vikten av att vidtaga åtgärder för finansiellt bistånd, för att
påskynda den ekonomiska utvecklingen i de underutvecklade bland OEEC:s
medlemsländer samt att höja nivån för dessas ekonomiska aktivitet, i syfte
att göra det möjligt för dem att fullt ut deltaga i frihandelsområdet;
17. föreslår att de särbestämmelser som borde beviljas de mindre utvecklade
länderna skulle innefatta finansiella åtgärder i syfte att skaffa nödiga
medel för deras ekonomiska utveckling, om nödvändigt genom ett internationellt
organ;
Icke medlemsstater
18. erinrar om sin rekommendation 160 och yrkar på att man skapar garantier
för att det planerade europeiska ekonomiska systemet icke vare sig
på kortare eller längre sikt på ett ogynnsamt sätt påverkar handeln med de
traditionella leverantörländerna till den europeiska marknaden eller de länder
som sedan gammalt är marknader för europeiska varor; och
19. rekommenderar att fördraget om en Europeisk ekonomisk association
utformas så att det i framtiden blir möjligt att på lämpliga villkor därtill
anknyta icke-medlemsstater och då särskilt medlemmar av det brittiska
samväldet och OEEC-ländernas transoceana områden.
Rekommendation 187
om första rapporten från Europeiska atomenergiorganet inom OEEC
till rådgivande församlingen
1. Församlingen,
A
2. som lyckönskar OEEC:s råd till den snabbhet, med vilken Europeiska
atomenergiorganet tillskapats,
3. tackar OEEC:s råd för översändandet av den första rapporten från
Europeiska atomenergiorganet;
4. noterar med tillfredsställelse att Euratoms kommission och OEEC:s
råd har övervägt och delvis accepterat de förslag som framfördes i resolution
139 (1957) i frågan om säkerhetskontrollen och en kontrollorganisation
för hälsoskyddet för arbetare inom atomanläggningar samt för befolkningen
i allmänhet;
B
5. som ånyo understryker den vikt den fäster vid det europeiska atomenergisamarbetets
fredliga karaktär samt nödvändigheten av att snabbt utveckla
denna viktiga energikälla och drivkraft till industriell expansion;
6. som ånyo betonar sin tilltro till nyttan av gemensamma företag såsom
form för samarbetet på atomenergiområdet,
7. välkomnar konventionen om bildandet av Europeiska bolaget för behandling
av bestrålade atombränslen (Eurochemic), avtalet för gemensam
drift av den kokande vattenreaktorn i Halden, Norge, samt erbjudandet från
Storbritanniens sida att ställa olika förmåner till förfogande i Winfrith
Heath för ett projekt avseende en gaskyld reaktor arbetande under hög tem
-
Kungl. Maj:Is proposition nr 128 år 1959
21
peratur; och noterar med tillfredsställelse att förberedelsearbetena på andra
projekt avseende gemensamma forskningsreaktorer nått ett framskridet
stadium;
C
8. rekommenderar att Europarådets ministerkommitté och OEEC:s råd
tillser att
9. (a) OEEC:s medlemsregeringar påskyndar ratificeringen av konventionen
om upprättandet av ett system för säkerhetskontroll;
(b) styrelsen för Europeiska atomenergiorganet och Euratoms kommission
påskyndar ingåendet av den överenskommelse som nämnes i artikel 16
av konventionen om upprättandet av ett system för säkerhetskontroll på
atomenergiområdet samt överväger möjligheten att genomföra de förslag
som framställts i resolution 139;
(c) nära kontakt etableras även med Internationella atomenergiorganet, i
syfte att underlätta upprättandet av ett världsomfattande system för säkerhetskontroll;
10.
överenskommelse så snart som möjligt träffas om gemensamma regler
rörande hälsoskydd och säkerhet, i nära samförstånd med Euratoms
kommission och Internationella atomenergiorganet;
11. arbetet inom ENEA på ett förslag till konvention rörande ledningens
för atomanläggningar ansvar gentemot tredje man snabbt slutföres;
12. ratificeringen av konventionen om Eurochemic fullföljes;
13. möjligheterna att genom samverkan få till stånd ytterligare forskningsreaktorprojekt
undersökes med Euratoms kommission, varigenom alla
intresserade OEEG-länder skulle kunna deltaga i och dra fördel av forsknings-
och utbildningsprogrammen för de kraftreaktorer som byggs gemensamt
av Euratom och den amerikanska regeringen;
14. i framtida rapporter från ENEA regelbundet intages översikter över
medlemsstaternas nationella atomenergiprogram mot bakgrunden av aktuella
bedömningar av efterfrågan och tillgång beträffande alla energikällor
inom Väst-Europa;
15. särskild uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att utnyttja Islands
resurser i form av varma källor och åt önskvärdheten av att understödja den
industriella utvecklingen i detta land;
D
16. föreslår ytterligare, att man i ett avtal mellan Europarådet och OEEC
meddelar närmare föreskrifter rörande
(a) översändandet av årsrapporten om Europeiska atomenergiorganets
verksamhet till rådgivande församlingen; och
(b) översändandet av de texter som antas av församlingen efter diskussion
av denna rapport till OEEC:s råd för att av detta sändas vidare till
organets styrelse;
17. rekommenderar slutligen alt Europarådets ministerkommitté träffar
överenskommelse med Euratoms kommission om upptagande av nödigt
samband mellan Europarådet och Euratom.
SESSIONEN 19—22 JANUARI 1959
Rekommendation 188 om ungerska flyktingar i Österrike som önskar bosätta
sig i ett av Europarådets medlemsländer
Medlem sregeringarna skulle utan dröjsmål via Förenta
Nationernas flyktingkommissarie erbjuda ifrågavarande
flyktingar möjligheter till bosättning.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
Rekommendation 189
om tredje rapporten från Europarådets specielle representant
för flykting- och överbefolkningsfrågor
Församlingen,
som diskuterat den tredje rapporten från Europarådets specielle representant
för flykting- och överbefolkningsfrågor;
som anser att den plan som den specielle representanten framlagt för yrkesutbildning
av oskolad arbetskraft överensstämmer med församlingens tidigare
rekommendationer i ämnet;
som hänvisar till att problemet är europeiskt och endast kan lösas på europeisk
grundval;
som ånyo betonar sin önskan att deltaga i utarbetandet och genomförandet
av det slutliga utbildningsprogrammet för yrkesutbildning av migrerande
arbetare;
som hänvisar till att undersökningen rörande yrkesutbildningen av unga
flyktingar och arbetslösa upptogs på begäran av den särskilda förbindelsekommittén
för flykting- och överbefolkningsfrågor;
som hänvisar till att den särskilda kommittén vid sitt sjunde möte den 29
maj 1954 beslöt uppskjuta diskussionen av rapporten över denna undersökning
i avvaktan på att den specielle representanten skulle framlägga en allmän
plan rörande dessa frågor,
föreslår att ministerkommittén;
1. uppmanar medlemsregeringarna att fastslå att — såsom den specielle
representanten uttrycker saken — »yrkesutbildningsproblemet är ett europeiskt
problem, som lika mycket berör utvandrings- och överbefolkningsländerna
som invandringsländerna»;
2. godkänner de målsättningar som den specielle representanten föreslagit
för yrkesutbildningen;
3. konsulterar församlingen i fråga om det slutliga utarbetandet och verkställandet
av den specielle representantens plan samt underställer församlingen
de yttranden som må inkomma i samband med dryftandet av planen,
tillsammans med ministrarnas egna kommentarer därtill;
4. omedelbart hänskjuter problemet till den särskilda förbindelsekommittén
för flykting- och överbefolkningsfrågor.
Rekommendation 190 om framställningar från internationella icke statliga
institutioner för erhållande av konsultativ status
»Internationella vägtransportunionen» samt »Internationella
katolska kommissionen för migrationsfrågor»
skulle beviljas konsultativ status i kategori B.
Rekommendation 191 om europeiska konferensen för lokala myndigheter
Ministerkommittén skulle acceptera principen om att
en europeisk konferens i ämnet skulle hållas varje år.
Rekommendation 192 om förenkling av gränsformaliteter
Ministerkommittén skulle undersöka möjligheterna
att bl. a. fullständigt avskaffa alla resedokument för
resande mellan medlemsstaterna, samt att vidtaga vissa
förenklingsåtgärder beträffande införseldokument
etc. för motorfordon.
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1959
23
Vissa vid rådgivande församlingens tionde ordinarie möte antagna
resolutioner
SESSIONEN 10—17 OKTOBER 1958
Resolution 153
om läget i Sovjet-zonen i Tyskland
Församlingen,
som hänvisar till den aktuella situationen i Sovjet-zonen i Tyskland;
som hänvisar till att det tryck, som i denna zon utövas på varje område
för att systematiskt förkväva de grundläggande friheterna, under de senaste
månaderna har skärpts ytterligare;
som hänvisar särskilt till att alla medel begagnas för att hindra invånarna
i detta område från att få kontakt med sina i Förbundsrepubliken Tyskland
bosatta familjer, vilket framgår av den åttiofemprocentiga minskningen
jämfört med föregående år av trafiken mellan Sovjet-zonen och det fria
Tyskland under år 1958;
som hänvisar till att detta förhållande har medfört en avsevärd ökning av
antalet flyktingar, vilka nu sammanlagt uppgår till tre miljoner sedan 1946,
1. uttrycker till Förbundsrepubliken Tysklands regering — såsom varande
enda lagliga förespråkare för befolkningen i denna zon — sin solidaritet och
sympati med alla de som lider under totalitärt förtryck;
2. erinrar de europeiska folken om det allvarliga läget i Sovjet-zonen i
Tyskland;
3. understryker ånyo rätten för befolkningen i detta område att fritt få bestämma
sin politiska framtid.
SESSIONEN 19—22 JANUARI 1959
Resolution 155
om Berlinproblemet
(1) Församlingen,
(2) vilken är djupt oroad av det allvarliga problem som uppkommit genom
Sovjetregeringens förslag rörande Väst-Berlins framtida ställning och
av att avsikten synes vara att ge dessa förslag form av ett ultimatum med
tidsgräns;
(3) erinrar om att internationella avtal icke kan upphävas ensidigt, och
att Sovjetregeringen förblir bunden av de förpliktelser den åtog sig i London
den 12 september och 14 november 1944, i Berlin den 7 juli 1945, i New
York den 4 maj 1949 och i Paris den 20 juni 1949, vilka garanterar att VästBerlin
skall kunna skyddas av västmaktsstyrkor samt att dessa skall ha
fritt tillträde dit;
(4) noterar att Väst-Berlins befolkning vid valen den 7 december 1958
klart och fritt bekräftade sin oryggliga hängivenhet för demokrati och frihet;
(5)
anser att befolkningens frihet icke skulle kunna säkerställas för
framtiden om Väst-Berlin bleve en isolerad stad, omgiven av sovjetiska styrkor
vilka under minsta förevändning kunde marschera in på dess territorium
;
(6) anser därför att västmakterna hade rätt att, till uppfyllelse av givna
löften, enhälligt och bestämt förkasta de sovjetiska förslagen;
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1959
(7) och anser vidare att det är västmakternas plikt att så snart som möjligt
ingå i förhandlingar med Sovjetunionen rörande det tyska problemet i
dess helhet, syftande till att, samtidigt som Väst-Berlins befolknings omistliga
rättigheter säkerställes, öppna vägen för en godtagbar överenskommelse,
som tar hänsyn till alla berörda staters säkerhetsbehov.
Resolution 156
med svar på Europeiska parlamentariska församlingens första rapport
till rådgivande församlingen
Församlingen:
1. Tackar Europeiska parlamentet för dess första rapport samt uttrycker
en förhoppning att samarbetet måtte utvecklas ytterligare och särskilt då
att man — förutom översändandet av Europeiska parlamentets årliga allmänna
rapport och hållandet av gemensamma möten med de två församlingarna
— skall, där så behövs, träffa arrangemang för nödigt samband
mellan respektive utskott;
2. Noterar med särskilt intresse de långsiktiga politiska överväganden
som kommer till uttryck i rapporten, med hänsyn till att dessa synpunkter
utgör bakgrunden till den vägledning som parlamentet ger för arbetet inom
unionerna;
3. Noterar den speciella vikt som Europeiska parlamentet fäster vid unionernas
utveckling i socialt avseende och uttrycker sin övertygelse att det är
särskilt viktigt under rådande ekonomiska förhållanden att sociala frågor
ägnas ständig uppmärksamhet på det parlamentariska planet;
4. Ansluter sig till Europeiska parlamentets åsikt att en samordnad politik
för utvecklingen av alla slag av energikällor är en absolut nödvändighet
för Europas framtida ekonomiska utveckling; hoppas, i likhet med Europeiska
parlamentet, att den omständigheten att man nu framgångsrikt passerat
övergångsperioden för tillskapandet av den europeiska Kol- och stålunionen
skall göra det lättare att infoga kol- och stålsektorerna i en Europeisk
ekonomisk association; och hoppas även att Europeiska parlamentet
skall yrka på att förbindelserna mellan Euratom och Europeiska atomenergiorganet
utvecklas så långt som möjligt;
5. Förklarar att den finner det särskilt angeläget att de transoceana länderna
och territorierna knytes allt närmare samman med unionerna och
hoppas alt Europeiska parlamentets nästa rapport skall innehålla så mycket
exakta upplysningar i detta ämne som möjligt, särskilt i vad avser den
av parlamentet uttryckta önskan att representanter för dessa länder och
territorier skall deltaga i arbetet inom unionernas organ;
6. Ansluter sig till Europeiska parlamentets mening angående nödvändigheten
av att tillse att de tre unionerna icke utvecklas enligt skilda riktlinjer,
utan att de samordnar sin politik och sina institutioner till stöd för en
enhetlig strävan till europeisk integration; och hoppas vidare att Europeiska
parlamentet verkar för att, där så är möjligt och lämpligt, en sådan
samordning av det tekniska arbetet inom unionerna skall kunna utvidgas
till understöd även för arbetet inom en framtida Europeisk ekonomisk
association;
7. Välkomnar de upprepade hänvisningarna i rapporten till sexstatsgruppens
öppna karaktär och hoppas att Europeiska parlamentet skall ge allt
det stöd som är möjligt åt de pågående ansträngningarna att få till stånd
den Europeiska ekonomiska associationen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
25
Resolution 158
med svar på första allmänna rapporten från Europeiska ekonomiska
unionens kommission
Församlingen:
1. Tackar Europeiska kommissionen för dess första allmänna rapport och
uttrycker förhoppningen, att man inom en nära framtid skall nå överenskommelse
om ytterligare former för samarbete mellan Europeiska ekonomiska
unionen och Europarådet såsom förutses i artikel 230 i Rom-fördraget
och i enlighet med församlingens förslag i rekommendation 146 och
resolution 130 från oktober 1957; i all synnerhet hoppas församlingen att
man, förutom att kommissionens rapport regelbundet översändes samt att
gemensamma möten hålles med de två församlingarna, skall träffa arrangemang
för gemensamma möten mellan berörda utskott i de två församlingarna,
möten mellan unionens kommission och rådgivande församlingens utskott,
utbyte av dokument i ämnen av gemensamt intresse samt en nära
kontakt mellan sekretariaten;
2. Tillkännager sitt intresse för att understödja Europeiska ekonomiska
unionens arbete genom sådana kontakter;
3. Noterar det förhållande i politiskt avseende som utbildat sig mellan
den nya unionens exekutiva och parlamentariska organ; samt välkomnar
att kommissionen stöder principen om parlamentarisk kontroll över unionens
angelägenheter;
4. Noterar de olika utredningar som planeras eller igångsatts av kommissionen,
samt dess strävan att få till stånd en standardisering av de enskilda
ländernas ekonomiska och finansiella statistik till stöd för en effektiv
ekonomisk politik i Europa, samt hoppas att nödig kontakt kommer att hållas
med OEEC i dessa avseenden;
5. Noterar den vikt som Europeiska kommissionen fäster vid frågor rörande
regional ekonomisk utveckling; fäster dess uppmärksamhet på den
sociala och ekonomiska atlas över Europas olika delar som f. n. utarbetas
på initiativ av rådgivande församlingens sociala utskott; samt hoppas att
även i dessa frågor nödig kontakt skall upprätthållas med OEEC;
6. Hälsar med tillfredsställelse kommissionens förklaring, att den skall
verka för att unionens medlemsstater godkänner det förslag till europeisk
minimistandard och protokoll rörande social trygghet som utarbetats inom
Europarådet;
7. Som tagit kännedom om den del av Europeiska kommissionens allmänna
rapport som sysslar med frågan om en gemensam jordbrukspolitik;
tror att om de sex ländernas jordbrukspolitik skall bliva framgångsrik,
måste en verklig gemensam politik för de sex staterna åstadkommas;
uttrycker sin önskan att denna politik måtte inriktas på expansion och
på att främja ökad produktivitet;
förklarar sig vara överens med Europeiska kommissionen om att en sådan
politik skulle göra det möjligt att gradvis minska föreliggande skillnader
mellan länderna och mellan olika områden, att förbättra lantbruksbefolkningens
levnadsstandard samt att så långt möjligt främja familjejordbruken
och den fria företagsamheten inom lantbruket;
betonar ånyo sitt stöd för strävan alt få till stånd eu nödvändig association
mellan gemensamma marknadens sex länder och de sjutton;
hemställer att EEC:s kommission fortsätter all verka för industrialisering
i nära samband med genomförandet av eu gemensam lanlbrukspolilik
och
il llihmnj till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr I2S
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1959
delar Europeiska kommissionens önskan att livliga kontakter upprätthålles
mellan ansvariga personer, såväl politiker som representanter för olika
yrken;
8. Välkomnar kommissionens förklaring att man i samband med alla de
åtgärder som planeras för att associera de transoceana länderna och territorierna
med unionen skall taga hänsyn till den lokala befolkningens intressen
— en princip som rådgivande församlingen allt sedan sitt första
möte särskilt understrukit, och som det nu är särskilt betydelsefullt att stödja
med hänsyn till vikten av hjärtliga och fruktbärande förbindelser mellan
folken i Europa och på andra kontinenter; samt fäster kommissionens uppmärksamhet
på den rapport som utarbetats av Europarådets expertgrupp
för Afrikas utveckling, samt på det fortgående arbetet på detta område inom
församlingens ekonomisk utskott;
9. Tager kännedom om den närmare utformningen av samarbetet mellan
kommissionen och de övriga två unionernas exekutiver, vilket samarbete är
absolut nödvändigt om dubbelarbete och slöseri med specialister skall kunna
undvikas;
10. Välkomnar kommissionens deklaration om dess avsikt att försöka undvika
att unionen isoleras och i stället inlemma den mera fullständigt i världsekonomien;
11.
Hoppas att denna princip kommer att bli vägledande då unionens yttre
tullar skall fastställes närmare, vilket, som kommissionen betonar, är långt
ifrån en automatisk operation;
12. Hoppas att de olika slag av principlösningar man kommit fram till beträffande
problemet om re-export inom unionen under övergångstiden skall
kunna tagas till förebild, då det gäller att lösa exakt samma problem inom
ramen för en vidare Europeisk ekonomisk association;
13. Tackar kommissionen för dess ansträngningar för underlättande av en
multilateral lösning av problemet att få till stånd en associering av de sex
medlemsstaterna inom unionen med de övriga medlemsstaterna i OEEC,
samt uttrycker sin förhoppning att dessa ansträngningar snart måtte krönas
med framgång.
Resolution 159
med svar på första allmänna rapporten från Europeiska atomenergiunionens
(Euratoms) kommission
Församlingen:
1. Tackar Euratoms kommission för dess första allmänna rapport och för
dess beredvillighet att deltaga i gemensamma möten mellan rådgivande församlingen
och Europeiska parlamentariska församlingen;
2. Hoppas att överenskommelse snarast skall kunna träffas om vidare utveckling
av samarbetet mellan Euratom och Europarådet, såsom förutses i
artikel 200 av Euratomfördraget och som församlingen föreslagit i rekommendation
146 och resolution 130 från oktober 1957; i all synnerhet hoppas
församlingen att man — förutom att kommissionens rapporter regelbundet
översändes samt att gemensamma möten hållas mellan de två församlingarna
— skall träffa arrangemang för gemensamma möten mellan berörda
utskott i de två församlingarna, möten mellan Euratoms kommission och
rådgivande församlingens utskott, utbyte av dokument i ämnen av gemensamt
intresse samt en nära kontakt mellan sekretariaten;
3. Välkomnar de arrangemang med andra internationella organisationer
och berörda länder, som redan vidtagits eller som förberedas, såsom ett be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1959
27
vis på kommissionens avsikt att utveckla det internationella samarbetet
för atomenergiens fredliga användning i stor skala;
-1. Lyckönskar kommissionen till att snabbt ha fått till stånd samarbetsavtalet
med Förenta Staterna;
5. Tillkännager sin önskan att framgent mera i detalj få följa utvecklingen
av Euratoms förbindelser med Europeiska atomenergiorganet inom OEEC,
särskilt i vad avser samordning av hälsokontroll, föreskrifter rörande säkerhetskontroll
samt försäkring mot risker i samband med atomdrift;
6. Hemställer att kommissionen tillsammans med sina fördragspartners
inom ENEA föranstaltar om en vittsyftande utredning av möjligheterna att
associera dessa individuellt eller kollektivt med begränsade Euratom-projekt,
särskilt i fråga om forskning och utbildning;
7. Tillkännager sin uppfattning att det ankommer på rådgivande församlingen
att verka för att såväl Euratoms som ENEA:s syftemål skall kunna
förverkligas, samt att den genom att grundligt studera och även lämna
råd rörande utvecklandet av förbindelserna mellan dessa två organisationer
kan bidraga till en förbättrad allmän förståelse för de två atomorganisationernas
problem samt skapa förtroende för dessas verksamhet.
Resolution 161
om flyktingarna från Sovjet-zonen i Tyskland
Församlingen
som hänvisar till den ständiga strömmen av flyktingar från Sovjet-zonen
i Tyskland sedan krigets slut, vilken nu sammanlagt överskrider tre miljoner;
som
hänvisar till att denna ström härrör ur det förtryck som utövas i denna
del av Tyskland;
som närmare undersökt det läge som den fortsatta flyktingströmmen skapar
i Förbundsrepubliken Tyskland och Väst-Berlin å ena sidan, samt i
Sovjet-zonen å andra sidan;
som hänvisar till den politiska spänning som detta läge skapar i Europas
mitt;
som erinrar om sin resolution 153, vilken enhälligt antogs den 17 oktober
1958;
1. fäster den fria världens — och särskilt då de europeiska staternas och
deras regeringars — uppmärksamhet på de tragiska förhållanden under
vilka befolkningen i Sovjet-zonen i Tyskland tvingas att leva;
2. försäkrar flyktingarna från denna zon, vilka är offer för ett påtvingat
system av totalitärt förtryck, ävensom myndigheterna i Förbundsrepubliken
Tyskland och Väst-Berlin, om sin sympati och solidaritet;
3. ger uttryck för sin övertygelse att problemet rörande flyktingströmmen
från Sovjet-zonen nära sammanhänger med frågan om en lösning av
Tysklandsfrågan och därför bör vara en angelägenhet som angår hela Europa.
Stockholm 1959. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt A Söner
500345