Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1959

1

Nr 12

Kungl. Maj:ts proposition angående samarbete med Stockholms
stad för uppförande och drift av en psykiatrisk klinik
vid S:t Görans sjukhus i Stockholm; given Stockholms
slott den 19 december 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om
vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås riksdagen skola godkänna vissa grunder för ekonomiskt
samarbete med Stockholms stad beträffande uppförande och drift
av en psykiatrisk klinik vid S:t Görans sjukhus i Stockholm.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 12

2

Kiingl. Maj.ts proposition nr 12 år 1959

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 december
1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för ecklesiastik- och finansdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson,
fråga om samarbete med Stockholms stad för uppförande och drift av
en psykiatrisk klinik vid S:t Görans sjukhus i Stockholm samt anför därvid
följande.

Inledning

Bland de kliniker, vilka Stockholms stad förbundit sig att uppföra vid
Sabbatsbergs sjukhus enligt det mellan staten och staden den 1 december
1947 träffade avtalet angående samarbete för ny- och ombyggnad samt
drift av nämnda sjukhus, ingår en psykiatrisk klinik om 110 vårdplatser.
Kliniken avses skola utgöra en av karolinska institutets dubbelkliniker i
psykiatri. I avvaktan på tillkomsten av ifrågavarande klinik föreslogs i proposition
nr 212/1954 angående reformering av läkarutbildningen, att undervisningen
i psykiatri för halva antalet medicine kandidater vid karolinska
institutet skulle provisoriskt förläggas till Södersjukhusets psykiatriska klinik.
Förhandlingar med delegerade för staden om villkoren härför upptogs
under år 1957 av kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets
utbyggande in. m. Enär den planerade utbyggnaden av Sabbatsbergs
sjukhus vid denna tidpunkt ännu icke till någon del påbörjats, stod det klart
för parterna, att uppförandet av den psykiatriska kliniken därstädes låg
mycket långt tram i tiden. På grund av bristande utrymme var det emellertid
svårt att annat än såsom ett kortvarigt provisorium anordna godtagbar
undervisning i psykiatri vid Södersjukhuset utan vidtagande av omfattande
byggnadsarbeten. Tanken uppkom då att genom tillbyggnad eller uppförande
av en särskild flygelbyggnad söka få till stånd en psykiatrisk undervisningsklinik
vid sistnämnda sjukhus, vilken skulle ersätta den i Sabbatsbergsavtalet
avsedda kliniken. Genom sjukhusdirektionens i staden försorg
igångsattes en utredning efter dessa riktlinjer och preliminära ritningar

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 ur 1959

upprättades. Det visade sig emellertid vara förenat med avsevärda svårigheter
att få till stånd en utbyggnad. Stadens delegerade framhöll därvid, att
Södersjukhusets olika kliniker var i synnerligen starkt behov av utvidgning
men utbyggnadsmöjligheterna mycket begränsade till följd av det begränsade
sjukhusområdet samt sjukhusbyggnadens speciella utformning, som
icke tillät påbyggnad av ytterligare våningsplan över sängbyggnaden. Delegerade
föreslog därför, att den psykiatriska undervisningskliniken i stället
skulle förläggas till S:t Görans sjukhus, där arbetena på uppförandet av
en ny mentalklinik just skulle igångsättas. Den psykiatriska expertis, som
kommissionen rådfrågade i dessa spörsmål, sade sig i valet mellan Södersjukhuset
och S:t Görans sjukhus föredraga det förstnämnda, enär vid
Södersjukhuset fanns representerade vissa specialiteter — neurologi, neuroradiologi,
neurokirurgi in. in. — till vilka undervisningen och i synnerhet
forskningen i psykiatri behövde nära tillgång. Ifrågavarande specialiteter
saknades vid S:t Görans sjukhus. Under förhandlingarnas gång motsatte sig
emellertid stadens delegerade alltmera bestämt planerna att förlägga undervisningskliniken
till Södersjukhuset och anförde därvid, att en tillbyggnad
härför i varje fall inte kunde övervägas och beslutas förrän om tidigast två
år i samband med planeringen av sjukhusets utbyggnad i dess helhet. Enär
vidare experterna förklarade, att samband med andra discipliner genom konsultverksamhet
o. dyl. givetvis även ginge att ordna vid S:t Görans sjukhus,
beslöt kommissionen vid sammanträde den 11 mars 1958 att stanna för
S:t Göransalternativet, varigenom man vann den stora fördelen att få till
stånd den nya undervisningskliniken utan ytterligare uppskov, samtidigt
som bortfallet av motsvarande klinik vid Sabbatsbergs sjukhus skulle underlätta
den fortsatta planeringen av Sabbatsbergsprojektet. Kommissionens
medicinska ledamöter, professorerna Friberg och Bergstrand reserverade
sig emellertid mot detta kommissionens beslut och påyrkade på anförda
skäl, att kommissionen måtte genom ytterligare förhandlingar med staden
söka skapa grundval för ett förläggande av ifrågavarande undervisningsklinik
till Södersjukhuset.

I fråga om Södersjukhuset träffades mellan parterna i januari 1958 ett
preliminärt avtal angående anordnande av provisorisk undervisning i psykiatri.
Avtalet skulle äga tillämpning intill dess den i Sahbatshergsavtalet
avsedda kliniken kunde tagas i bruk. Endast mycket begränsade byggnadsarbeten
förutsattes enligt avtalet komma till stånd för undervisningen. Avtalet
redovisades för riksdagen i proposition nr 87/1958. I utlåtande nr
B 40/1958 i anledning av nämnda proposition underströk statsutskottet
angelägenheten av att en snar överenskommelse träffades i fråga om den
definitiva förläggningen av psykiatriundervisningen.

Förhandlingskommissionen har i skrivelse den 11 augusti 1958 framlagt
förslag till avtal mellan staten och Stockholms stad angående samarbete
för uppförande och drift av en psykiatrisk klinik vid S:l Görans sjukhus.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1959

över förslaget har yttranden avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, kanslern för rikets universitet efter hörande av lärarkollegiet
vid karolinska institutet samt centrala sjukvårdsberedningen.

Jag anhåller nu att få upptaga frågan till närmare behandling och vill då
börja med att lämna en redogörelse för förhandlingskommissionens förslag
till avtal samt de däröver avgivna yttrandena.

Förhandlingskommissionens förslag till avtal

Förhandlingskommissionen framhåller, att vid tidpunkten för kommissionens
ställningstagande till frågan om förläggning av den psvkiatriska
undervisningskliniken arbetena på uppförandet av en kommunal mentalklinik
vid S:t Görans sjukhus omfattande 89 vårdplatser redan påbörjats.
Ritningarna till denna klinik var även i huvudsak färdigställda. Att omvandla
denna ifråga om utrymme relativt knappt tilltagna klinik till en undervisningsklinik,
som tillgodosåg kraven på tillräckliga lokaler för bedrivandet
av modern psykiatrisk undervisning och forskning, visade sig vara
ganska komplicerat. Inom de ursprungligen planerade lokalerna fanns så
gott som inga utrymmen alls att tillgå. Stadsplanen lade hinder i vägen för
uppförandet av ytterligare våningsplan. Kvar stod möjligheten att intill kliniken
låta uppföra en särskild byggnad, vilken skulle kunna dimensioneras
för undervisningens och forskningens behov, varvid dock de speciella terrängförhållandena
på platsen finge i viss mån bestämma byggnadens utformning.
En särskild expertkommitté tillsattes med uppdrag att gemensamt
med sjukhusdirektionens planeringsavdelning upprätta ett lokalprogram.

Enligt upprättat program avses polikliniken skola överflyttas till till^y§8näden
medan bottenvåningen i huvudbyggnaden i stället kommer att
inrymma läkar- och kuratorsexpeditioner in. in. Nödvändigheten att inrätta
kandidatrum inom varje vårdavdelning har vidare medfört en minskning
av det totala antalet vårdplatser vid kliniken från 89 till 81. I tillbyggnaden
inrymmes poliklinik, föreläsningssal, övriga gemensamma utrymmen för
undervisningen samt forskningslaboratorier. Enligt kommissionen synes
lokalprogrammet i huvudsak vara uppgjort med iakttagande av nödiga krav
på återhållsamhet och sparsamhet. I fråga om de för forskningen avsedda
utrymmena har kommissionen gjort en jämförelse med motsvarande förslag
beträffande vissa sinnessjukhus, som är redovisat i det av 1955 års läkarutbildningsutredning
den 4 oktober 1957 avgivna betänkandet med förslag
rörande professurer i psykiatri vid vissa sinnessjukhus. De för forskningen
avsedda lokalerna vid S:t Görans sjukhus synes därvid enligt kommissionens
mening något rikligt tilltagna. Kommissionen har dock icke ansett sig
av denna anledning böra påkalla någon ändring i lokalprogrammet, särskilt
som med hänsyn till den valda planlösningen en minskning av forskningsut -

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 12 år 1959

rymmena knappast skulle medföra en motsvarande minskning av de totala
byggnadskostnaderna.

Den ursprungligen enbart för sjukvård avsedda mentalkliniken vid S:t
Görans sjukhus har kostnadsberäknats till cirka 5 100 000 kronor. Kostnaderna
för den särskilda tillbyggnaden, för kulvert och för utvändig planering
till densamma beräknas enligt en preliminär kalkyl uppgå till omkring
2 700 000 kronor. Härtill kommer en uppskattad kostnad av 100 000 kronor
för revidering av färdigställda ritningar och arbetsbeskrivningar m. in.
samt ändringsarbeten inom redan uppförda delar av huvudbyggnaden. Sammanlagt
skulle således byggnadskostnaderna för den nya kliniken komma
att uppgå till cirka 7 900 000 kronor, varav cirka 2 800 000 kronor är direkt
föranledda av undervisning och forskning. Kliniken beräknas kunna tagas
i bruk höstterminen 1960.

I fråga om fördelningen av investerings- och driftkostnaderna för den
nya kliniken vid S:t Görans sjukhus, som avses skola ersätta den i det s. k.
Sabbatsbergsavtalet upptagna psykiatriska kliniken, har förhandlingsparterna
ansett följdriktigt att i princip tillämpa de i sagda avtal angivna
fördelningsreglerna. Dessa regler har sålunda utgjort grunden för den uppgörelse,
som parterna träffat angående samarbete för uppförande och drift
av den psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus.

Ifrågavarande förslag till avtal med Stockholms stad lyder sålunda:

Mellan svenska staten och Stockholms stad är — under förutsättning av
såväl Kungl. Maj:ts som Stockholms stadsfullmäktiges godkännande före
den 1 januari 1959 — följande avtal träffat angående samarbete för uppförande
och drift av en psykiatrisk klinik vid S:t Görans sjukhus.

§ I Staden

skall vid S:t Görans sjukhus uppföra och utrusta en psykiatrisk
klinik samt upplåta den till Karolinska mediko-kirurgiska institutet såsom
en institutets psykiatriska klinik.

§ 2.

Kliniken, som är avsedd för vård av sjuka från staden, skall inrymma dels
avdelningar med tillhopa cirka 73 allmänna och cirka 8 enskilda vårdplatser,
dels en poliklinik, dels ock lokaler för undervisning och forskning.

§ 3.

Mom. 1. Staten skall till staden erlägga byggnadsbidrag med 25 procent
dels av de verkliga totalkostnaderna för klinikens färdigställande och utrustning
och dels av de kostnader för ny- och ombyggnads- ävensom ändrings-
och förbättringsarbeten och i samband därmed stående utrustning,
som sedermera tillkomma och som ej äro alt hänföra till årligt underhåll.

Mom. 2. Staten skall vidare till staden erlägga byggnadsbidrag med 20
procent av de på kliniken belöpande verkliga totalkostnaderna för färdigställande
och utrustning av sådana inrättningar, som äro för hela sjukhuset
gemensamma, ävensom av de kostnader för ny- och ombyggnadsarbeten
samt ändrings- och förbättringsarbeten och i samband därmed stående ut -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1959

rustning, som sedermera tillkomma och som ej äro att hänföra till årligt
underhåll. På kliniken skall anses belöpa så stor del av kostnaderna för
gemensamma inrättningar, som svarar mot det antal vårdplatser, som kliniken
inrymmer vid färdigställandet, i förhållande till 1 200 vårdplatser.

Byggnadsbidrag enligt föregående stycke skall icke utgå för annan vid
sjukhuset nu befintlig gemensam inrättning än den patologiska avdelningen.
Bidraget till denna avdelning skall beräknas dels å den verkliga kostnad,
som uppförandet av avdelningen medfört efter avskrivning med 1,35 procent
per helt år, varunder avdelningen varit i bruk då bidraget erlägges,
dels ock å värdet vid tidpunkten för bidragets erläggande av den till avdelningen
hänförliga utrustningen.

§ 4.

Utöver vad i § 3 sägs skall staten med hänsyn till de fördyringar, som
uppkomma till följd av särskilda föreliggande omständigheter, till staden
erlägga ersättning med belopp motsvarande

a) kostnaderna för av upplåtelsen föranledd revidering av färdigställda
ritningar och arbetsbeskrivningar m. m. till den ursprungligen enbart för
sjukvård avsedda klinikbyggnaden;

b) kostnaderna för av upplåtelsen föranledda ändringsarbeten inom sagda
byggnad;

c) fem procent av de verkliga totalkostnaderna för klinikens färdigställande.

För stadens kostnader under år 1957, avseende utrednings- och ritningsarbeten
m. in. för då planerad undervisningsklinik in. in. på Södersjukhuset,
skall staten till staden erlägga ett belopp om 17 300 kronor.

§ 5.

Staten tillhandahåller staden byggnadsbidraget för sjukhusets pannanläggning
och centralkök samt för patologiska avdelningen, då kliniken tages
i bruk för undervisningsändamål. Byggnadsbidraget för övriga anläggningar
samt bidraget enligt § 4 c) erlägges under byggnadstiden i ungefärlig proportion
till stadens egna utlägg.

§ 6.

Genom att lämna ovanberörda bidrag tillförsäkras staten rätt att, så
länge kliniken drives, använda den såsom en Karolinska institutets psykiatriska
klinik men erhåller icke någon del i äganderätt till tomt eller
byggnader.

§ 7.

Ritningarna till kliniken skola upprättas i samråd med Karolinska institutets
lärarkollegium.

§ 8.

Mom. 1. Beträffande tillsättning, avlöning och pensionering av läkarpersonalen
vid kliniken skall gälla följande:

a) Överläkare, som tillika är professor eller laborator vid Karolinska institutet,
ävensom sådan läkarpersonal, som uteslutande är anställd för forsknings-
eller undervisningsändamål, tillsättes, avlönas och pensioneras av
staten, dock att staden bestrider kostnaden för särskilda överläkararyoden
med samma belopp, som utgå till motsvarande överläkare vid Karolinska
sjukhuset.

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1959

b) övrig läkarpersonal, tillsättes, avlönas och pensioneras av staten, dock
att staden bidrager med halva löne- och pensionskostnaden. Stadens bidrag
till pensionskostnaderna skall utgöra 15 procent av bidraget till lönekostnaderna.

Mom. 2. Antalet underordnade läkare, till vilkas avlönande och pensionering
avtalsparterna gemensamt bidraga, bestämmes av parterna i samråd.

Mom. 3. Annan personal, som uteslutande är anställd för forsknings- eller
undervisningsändamål vid kliniken, tillsättes, avlönas och pensioneras av
staten.

Mom. 4. Övrig för kliniken behövlig personal tillsättes, avlönas och pensioneras
av staden.

§ 9.

Innan läkarbefattning, som tillsättes av staten och som ej uteslutande är
avsedd för forsknings- eller undervisningsändamål, förses med innehavare,
skall stadens sjukhusdirektion beredas tillfälle att yttra sig. Erforderliga
närmare föreskrifter härom meddelas av Kungl. Maj :t.

§ 10.

Klinikens läkare intaga såsom sådana, i den mån ej annorlunda stadgas i
gällande, av Kungl. Maj :t fastställt reglemente för stadens sjukhus, samma
ställning till sjukhusdirektionen som övriga läkare vid stadens sjukhus samt
äro pliktiga att efterkomma de anordningar för sjukhusets drift, som sjukhusdirektionen
äger vidtaga, ävensom att ställa sig till efterrättelse de för
stadens sjukhus gällande bestämmelser, som icke strida mot detta avtal.

§ 11-

Staten skall årligen bidraga till klinikens driftkostnader på sätt nedan
sägs:

a) Kostnaderna för sådan instrumentutrustning för kliniken, som ej avser
ersättande av kasserad utrustning och som tillkommit utan samband med
byggnadsarbete och sålunda icke beaktats vid bestämmandet av det i § 3
omförmälda byggnadsbidraget, skola till 75 procent bestridas av staden och
till 25 procent av staten.

b) Såsom bidrag till övriga driftkostnader skall staten årligen erlägga ett
belopp, motsvarande 10 procent av den del av sjukhusets totala driftkostnader,
som efter antalet vårddagar belöper på klinikens vårdplatser. I
driftkostnaderna skola härvid inbegripas kostnaderna för årligt underhåll
av byggnader ävensom pensionskostnader, beräknade till 15 procent av den
i driftkostnaderna ingående avlöningssumma, som bokförts under den för
sjukhuset i lönebilagan till stadens utgifts- och inkomststat angivna anslagsrubriken,
men undantagas de kostnader, som avses under § 8 momenten 1
och 3. Om driftkostnaderna för samma antal vårddagar vid Sabbatsbergs
sjukhus, beräknade enligt g 14 b) första stycket Sabbatsbergsavtalet och
den 29 januari 1958 överenskommet tillägg till nämnda avtal, skulle under
visst kalenderår uppgå till högre belopp, skall statens bidrag i stället utgå
med 10 procent av sistnämnda belopp.

§ 12.

Detta avtal berör ej den rätt, staden enligt gällande bestämmelser må äga
alt erhålla statsbidrag till klinikens uppförande och drift.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1959

§ 13.

Genom detta avtal upphäves det mellan parterna den 1 december 1947
ingångna avtalet angående samarbete för ny- och ombyggnad samt drift av
Sabbatsbergs sjukhus i vad sistnämnda avtal avser uppförande och drift av
en psykiatrisk klinik.

Förhandlingskommissionen framhåller, att avtalsförslaget innehåller vissa
bestämmelser, som saknar motsvarighet i det s. k. Sabbatsbergsavtalet. Detta
beror främst på två särskilda omständigheter, nämligen dels att avtalsförslaget
till skillnad från Sabbatsbergsavtalet icke avser ett helt sjukhus utan
endast en klinik inom ett sjukhus, där undervisning i övrigt icke bedrives,
dels att vid tidpunkten för ingåendet av överenskommelsen en enbart för
sjukvård avsedd psykiatrisk klinik redan var under uppförande, varigenom
byggnadskostnaderna för den nya kliniken kommit att bli betydligt högre
än om den redan från början hade planerats som en undervisningsklinik.
På grund härav har stadens representanter ursprungligen krävt, att staten
skall erlägga dels de faktiska merkostnader för uppförandet av kliniken, som
föranledes av att undervisning och forskning tillkommer och som motsvarar
omkring 35 procent av totalkostnaderna för klinikens färdigställande, dels
ersättning för förlusten av åtta vårdplatser med 50 000 kronor per vårdplats,
dels ock bidrag till sjukhusets gemensamma inrättningar i proportion till
psykiatriska klinikens andel i desamma. Vidare har stadens delegerade framhållit,
att vårddagkostnaden vid S:t Görans sjukhus, som med tillämpning
av Sabbatsbergsavtalets regler skall läggas till grund för beräkningen av
det statliga driftkostnadsbidraget, icke motsvarar de verkliga kostnaderna
för driften av den psykiatriska kliniken, eftersom vårddagkostnaden utgör
en genomsnittskostnad för samtliga kliniker vid sjukhuset. Driftkostnaderna
är nämligen väsentligt högre vid en undervisningsklinik än vid en klinik
uteslutande avsedd för sjukvård. Vid S:t Görans sjukhus finns dessutom
speciellt driftbilliga avdelningar — t. ex. en kronikeravdelning — som inverkar
sänkande på den genomsnittliga vårddagkostnaden. Enligt delegerades
mening borde staten därför erlägga ett driftkostnadsbidrag, som grundar
sig på de faktiska driftkostnaderna vid psykiatriska kliniken. Slutligen
har delegerade ansett staten böra ersätta staden dess kostnader för under år
1957 verkställda ritnings- och utredningsarbeten i syfte att definitivt förlägga
undervisning i psykiatri till Södersjukhuset.

Efter ingående överläggningar har parterna till en början överenskommit,
att staten med hänsyn till de fördyringar, som uppkommer till följd
av förut angivna speciella förhållanden, skall ersätta staden de verkliga
kostnaderna för av upplåtelsen föranledd revidering av ritningar m. m.
till den ursprungligen enbart för sjukvård avsedda klinikbyggnaden samt
därav föranledda ändringsarbeten i densamma ävensom fem procent av
de verkliga totalkostnaderna för klinikens färdigställande. Det har synts
kommissionen skäligt, att de fördyringar, som uppkommer som en direkt

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1959

följd av klinikens upplåtande för undervisning och forskning, i första
liand drabbar staten. Ifråga om ersättningen för revidering av ritningar
in. m. har parterna utgått från, att staten icke skall till någon del bidraga
till lönekostnaderna för personal, som är anställd vid stadens sjukhusdirektion
och som avlönas med anlitande av anslag å direktionens lönestat.
Kravet på ersättning för förlorade vårdplatser har av kommissionen
avvisats. Kommissionen har slutligen ansett skäligt, att staten ersätter staden
de till 17 300 kronor uppgående kostnaderna för ritnings- och utredningsarbeten
beträffande Södersjukhuset.

Enär undervisningen och forskningen i psykiatri även i viss utsträckning
kommer att belasta de till S:t Görans sjukhus hörande gemensamma
inrättningarna, har kommissionen vidare ansett staten böra bidraga till
byggnadskostnaderna för dessa inrättningar i proportion till den psykiatriska
klinikens andel i desamma. Som en följd härav har kommissionen
för sin del funnit skäl tala för att i detta sammanhang frågan om motsvarande
reducering av det statliga byggnadsbidraget till de gemensamma inrättningarna
vid Sabbatsbergs sjukhus upptages till övervägande. Emellertid
har den år 1954 beslutade reformeringen av läkarutbildningen samt
den starka expansionen inom den medicinska forskningen medfört krav
på revidering av den år 1949 uppgjorda generalplanen för detta sjukhus.
Då det således råder oklarhet om i vilken utsträckning undervisning i
övrigt kommer att förläggas till Sabbatsbergs sjukhus, har kommissionen
på yrkande av stadens delegerade stannat för att uppskjuta prövningen
av berörda fråga till kommande förhandlingar i samband med nämnda
revidering.

Av sjukhusets ekonomianläggningar och övriga kliniker icke tillhörande
inrättningar skall enligt avtalsförslaget och i överensstämmelse med motsvarande
bestämmelser i Sabbatsbergsavtalet statligt byggnadsbidrag endast
utgå till sådana, vilka är gemensamma för sjukhuset i dess helhet. Flertalet
av ifrågavarande inrättningar vid sjukhuset avses bli nyuppförda.
Sjukhusets pannanläggning och centralkök är under uppförande och beräknas
vara färdigställda hösten 1958. Statligt byggnadsbidrag skall icke
utgå till annan nu befintlig gemensam inrättning än den patologiska avdelningen.
Personalbostäder räknas icke till de gemensamma inrättningarna.
Psykiatriska klinikens andel i de gemensamma inrättningarna anses
motsvara den del av hela antalet vårdplatser vid det fullt utbyggda sjukhuset
— 1 200 vårdplatser — som belöper på kliniken. Enär vid Sabbatsbergs
sjukhus vissa av de gemensamma inrättningarna, exempelvis den
patologiska institutionen, direkt utnyttjas för undervisning och forskning
men så icke avses bli fallet vid S:t Görans sjukhus, har bidragsprocenten
i fråga om sagda inrättningar bestämts till 20 procent i stället för eljest
gällande 25 procent.

I fråga om statens bidrag till utrustningskostnaderna för den nya kli -

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 12 år 1959

niken har inga avvikelser skett från de i Sabbatsbergsavtalet angivna bidragsgrunderna,
dock att staten icke skall bidraga särskilt till kostnaderna
för sådan instrumentutrustning vid de gemensamma inrättningarna, som
ej avser ersättande av kasserad utrustning och som tillkommit utan samband
med byggnadsarbeten. Erfarenheten har utvisat, att anskaffningen
av utrustning till nytillkommande kliniker blir alltmer omfattande och
dyrbar samt ofta medför principiella och praktiska spörsmål av stor räckvidd.
Genom att staden är representerad i karolinska sjukhusets utrustningskommitté
har staden möjlighet att utöva inflytande över de anskaffningar
av utrustning, som berör detta sjukhus. Motsvarande möjlighet
har hittills icke förelegat för staten i fråga om upphandling av utrustning
till de undervisningskliniker, för vilka staden står som huvudman. Kommissionen
har därför för stadens delegerade framhållit önskvärdheten av
att någon statlig representant — förslagsvis från centrala sjukvårdsberedningen
— beredes tillfälle att i varje fall ta del av och yttra sig över stadens
utrustningsplan för psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus. Stadens
delegerade har förklarat sig vilja söka utverka sjukhusdirektionens medverkan
till en sådan anordning.

Parterna har slutligen enats om att statens driftkostnadsbidrag skall
beräknas på grundval av vårddagkostnaden vid Sabbatsbergs sjukhus, därest
nämnda kostnad överstiger motsvarande kostnad vid S:t Görans sjukhus.
Enligt sjukhusens förvaltningsekonomiska statistik år 1957 utgjorde vårddagkostnaden
vid Sabbatsbergs och S:t Görans sjukhus i runt tal 74 resp.
59 kronor. Enär erfarenhetsmässigt driftkostnaderna vid undervisningskliniker
blir väsentligt högre än vid andra kliniker, har kommissionen
ansett skäligt, att vårddagkostnaden vid det kommunala sjukhus i Stockholm,
som avses i sin helhet komma att utnyttjas för undervisningen,
lägges till grund för beräkningen av det statliga bidraget till driften av
den psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus, i synnerhet som denna
klinik ersätter den i Sabbatsbergsavtalet avsedda psykiatriska kliniken.

I driftkostnaderna har inlagts pensionskostnader i överensstämmelse med
den av Kungl. Maj :t den 28 juli 1958 godkända överenskommelsen mellan
parterna om beräkningen av vissa driftkostnader m. in.

Vid förhandlingarna har parterna utgått från, att kliniken skall tagas i
anspråk för undervisning i ungefär den omfattning, som förutsattes i proposition
nr 212/1954 angående reformering av läkarutbildningen. Skulle
statsmakterna i en framtid besluta några väsentliga avvikelser från det
däri angivna studieprogrammet kan detta — om så skulle påfordras från
någondera parten — föranleda en omprövning av de i avtalet fastställda
bidragsgrunderna. I fråga om den vetenskapliga forskningen vid kliniken
har parterna räknat med, att denna skall i huvudsak bedrivas i samma
omfattning som vid landets övriga psykiatriska undervisningskliniker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1959

11

Yttranden

Statskontoret anför bl. a.

Kommissionen har ansett skäligt, att staten bidrager till byggnadskostnaderna
för de till S:t Görans sjukhus hörande gemensamma inrättningarna
i proportion till den psykiatriska klinikens andel i desamma. Samtidigt
har kommissionen funnit skäl tala för att frågan om motsvarande
reducering av det statliga byggnadsbidraget till de gemensamma inrättningarna
vid Sabbatsbergs sjukhus upptages till prövning. Statskontoret
är av den uppfattningen, att i avtalet eller, om så av formella skäl befinnes
lämpligare, i bilaga till avtalet bör intagas klausul om att nu nämnda
fråga skall göras till föremål för särskild prövning.

Statskontoret finner det vidare angeläget, att staten i avtalet uttryckligen
tillförsäkras representation vid uppgörandet av utrustningsplanen för
den psykiatriska kliniken och även i fortsättningen vid utrustningsfrågors
behandling avseende berörda klinik.

Beträffande statens bidrag till driftkostnaderna vill statskontoret icke
motsätta sig, att dessa åtminstone till en början beräknas på grundval av
vårddagkostnaderna vid Sabbatsbergs sjukhus, därest dessa överstiger motsvarande
kostnader vid S:t Görans sjukhus. Ämbetsverket kan emellertid
för sin del icke biträda, att beräkningarna låses fast på sätt i förslaget angivits.
Enligt statskontorets mening bör spörsmålet om beräkningsmetoden
för det statliga driftkostnadsbidraget tagas till omprövning, så snart förhållandena
kan anses så påfordra. Föreskrift härom bör intagas i avtalet.

En brist i avtalsförslaget är över huvud, att en allmän uppsägningsklausul
saknas. Komplettering av förslaget på denna punkt synes erforderlig.

Medicinalstyrelsen, som tidigare godkänt ritningar till en ny psykiatrisk
avdelning vid S:t Görans sjukhus med sammanlagt 89 vårdplatser, finner det
reviderade lokalprogrammet och ritningsförslaget på ett tillfredsställande
sätt täcka sjukvårdens behov. En stor brist är emellertid, att vårdavdelningarna
saknar behandlingsrum. Sådana rum upptages numera i lokalprogram
för nya mentalsjukhus och psykiatriska lasarettsavdelningar på varje vårdavdelning.
Forskningens lokalbehov synes enligt styrelsens mening vara
relativt väl tillgodosett. Ritningarnas skissartade karaktär möjliggör dock
icke någon bedömning av huruvida forskningsavdelningarna utformats på
ett ändamålsenligt sätt. Undervisningen i psykiatri är på många håll utomlands
i betydligt större utsträckning än hos oss inriktad på handledning i
smågrupper av studerande i direkt kontakt med patienterna och i mindie
utsträckning på central undervisning. Tekniska hjälpmedel, såsom bandupptagning,
film och television samt utnyttjandet av s. k. envägsfönster (one
way scrccn) kommer därvid till stor användning. Då vårdavdelningarna enligt
det föreliggande ritningsförslaget saknar behandlingsrum, finns emellertid
knappast några möjligheter att där utnyttja nämnda tekniska hjälpmedel.
Icke heller föreläsningssalen synes ha fått ett sådant läge och en

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1959

sådan utrustning, att tekniska hjälpmedel i tillräcklig utsträckning kan
utnyttjas.

Styrelsen erinrar om att förslag även förelegat om förläggande av ifrågavarande
psykiatriska undervisningsldinik till Södersjukhuset. Den psykiatriska
undervisningen och forskningen förutsätter nämligen ett intimt
samarbete med vissa andra specialiteter, främst neurologi, neurokirurgi,
internmedicin och väl utvecklade laboratorier för neurofysiologi och neuroradiologi.
I vissa av dessa avseenden erbjuder Södersjukhuset redan nu
mycket stora fördelar framför S:t Görans sjukhus. I betänkande angående
regionssjukvården har föreslagits, att vissa specialkliniker skall förläggas
till s. k. regionssjukhus. Bland dessa märkes psykiatriska, neurologiska och
neurokirurgiska kliniker, organiserade såsom ett neuropsykiatriskt block.
Till dessa neuropsykiatriska enheter bör enligt utredningens mening såväl
läkarutbildning som framförallt specialistutbildning och forskning förläggas.
Från dessa utgångspunkter finner medicinalstyrelsen en relativt isolerad
förläggning av en psykiatrisk universitetsklinik till S:t Görans sjukhus
vara en icke rationell åtgärd, som närmast framstår såsom en ren nödfallsutväg,
vilken styrelsen icke kan förorda.

Byggnadsstyrelsen anser kommissionens förslag vara den mest ändamålsenliga
lösning av den psykiatriska undervisningens lokalfråga, som
kan åvägabringas f. n. En förläggning av kliniken till Södersjukhuset eller
såsom ursprungligen avsetts till Sabbatsbergs sjukhus skulle givetvis vara
fördelaktigare på längre sikt, men med hänsyn till ovissheten om och när
en sådan lösning kan genomföras är det nu framlagda alternativet att föredraga.
Det upprättade ritningsförslaget är enligt styrelsen alltför skissartat
för att det skall kunna bedömas i sina detaljer, men den principiella uppläggningen
liksom lokalernas omfattning och fördelning synes skapa förutsättningar
för en lämplig lösning av lokalfrågan. Med hänsyn till ritningsmaterialets
preliminära karaktär har de angivna kostnaderna endast uppskattningsvis
kunnat verifieras. Styrelsen har därvid funnit totalkostnaden
för tillbyggnaden något lågt räknad. Det bör förutsättas, att det fortsatta
projekteringsarbetet bedrives med beaktande av alla möjligheter att hålla
nere anläggningskostnaderna.

Centrala sjukvårdsberedningen uttalar.

Enligt beredningens uppfattning synes kommissionens förslag i det uppkomna
läget realistiskt. Vid Södersjukhuset finnes f. n. en rad specialiteter
och underspecialiteter, vilka enbart de torde komma att ställa så stora krav
på utvidgningsmöjligheterna vid Södersjukhuset, att det med hänsyn till det
tillgängliga markområdet och dettas beskaffenhet torde bli svårt att tillmötesgå
dem. Frånvaron vid S:t Görans sjukhus av specialiteter sådana som
neurologi, neurokirurgi m. m. torde ej få anses så tungt vägande som reservanterna
gör gällande, då utvägen står till buds att härför anlita konsulter.
Väsentligare torde vara sjukhusets laboratorieresurser och tillgången till
egna laboratorielokaler. De förstnämnda resurserna torde få anses fullt

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1959

tillfredsställande vid S:t Görans sjukhus, och tillgången till laboratorielokaler
vid kliniken blir enligt det framlagda förslaget synnerligen god.

Den föreslagna tillbyggnaden löser genom ett skickligt utnyttjande av terrängen
den anknytning av lokalerna för forskningens och undervisningens
behov, som kommissionens förslag gjort aktuell. Tillbyggnaden är emellertid
endast mycket skissartat löst och kan icke i något detalj hänseende bli föremål
för granskning. Utrymmena synes kunna möta en viss expansion av
veiksamheten, vilket måste förutses särskilt när det gäller undervisningsoch
forskningskliniker. Beredningen förutsätter, att vid det fortsatta planeringsarbetet
de olika rumsgrupperna i tillbyggnaden ingående studeras med
tanke på möjligheten att nedbringa byggnadsvolymen.

Förslaget, att någon statlig representant — förslagsvis från centrala
sjukvårdsberedningen — beredes tillfälle att ta del av och yttra sig över
stadens utrustningsplan för kliniken tillstvrkes av beredningen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför bl. a.

Lärarkollegiet vill inledningsvis uttrycka en bestämd förhoppning, att
arbetet med Sabbatsbergsavtalets förverkligande utan ytterligare dröjsmål
igångsättes och fäster den största vikt vid att det nya Sabbatsbergs sjukhus i
all den utsträckning som är möjlig, får karaktären av ett fullvärdigt modernt
undervisningssjukhus. I detta hänseende har lärarkollegiet tidigare
givit uttryck för uppfattningen, att detta sjukhus jämte medicinska, kirurgiska,
obstetrisk-gynekologiska och pediatriska -kliniker jämväl skulle omfatta
en psykiatrisk klinik. Professorn i medicin G. Biörck har i detta sammanhang
framhållit, att psykiatrin är en av de discipliner med vilka invärtesmedicinen
har och kommer att få den intimaste kontakten, varför bl. a.
dimensioneringen av den medicinska kliniken blir i viss mån beroende av
huruvida en psykiatrisk klinik kommer att inrättas vid Sabbatsbergs sjukhus.

Frågan om förläggningen av den nya psykiatriska undervisningskliniken
är således av betydelse icke blott för ämnet psykiatri utan även för en rad
andra discipliner, som i olika hänseenden måste kunna repliera på en psykiatrisk
enhet. Utvecklingen inom psykiatrin går emellertid f. n. så snabbt,
att lärarkollegiet tager för visst, att vid den tidpunkt, då uppbyggnaden av
den ursprungligen planerade psykiatriska kliniken vid Sabbatsbergs sjukhus
skulle bli aktuell, sjukvårdens krav kommer att framtvinga en psykiatrisk
enhet av sådan omfattning och kvalitet, att undervisningens och forskningens
k.6*1?''7 ^br betryggande tillgodosedda. Lärarkollegiet anser sig därför med
tillförsikt kunna ställa denna fråga på framtiden utan att därmed eftersätta
sitt ansvar för att ett fullvärdigt undervisningssjukhus tillskapas på
Sabbatsbergsområdet.

Sedan ämnesrepresentanten, professor Sjögren inför det nödläge, som i
vårt land råder med avseende på tillgången till psykiatriskt utbildade läkare
och forskare, godtagit det förslag till eu snar lösning av frågan om eu ny
psykiatrisk undervisningsklinik, som det föreliggande S:l Göransprojektet
utgör, anser sig lärarkollegiet, trots att den föreslagna anordningen är behältad
med ett flertal nackdelar, höra acceptera densamma.

I S 2 i avtal sförslaget anges, att kliniken är avsedd för vård av sjuka från
staden. För en undervisningsklinik framstår det emellertid som eu nödvändighet
att erhalla eu utvidgad möjlighet alt mottaga patienter från annan
hemort, i de fall där detta motiveras av undervisning eller forskning. Lärarkollegiet
förutsätter, att denna fråga framdeles erhåller sin lösning.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 är 1959

I avtalsförslaget namnes icke särskilt huru skall förfaras med den primära
eller löpande utrustningen med apparatur för undervisning och forskning.
En oklarhet härvidlag skulle möjligen kunna bli till förfång för den
framtida verksamheten vid kliniken och dess forskningslaboratorier. Lärarkollegiet
förutsätter, att i sedvanlig ordning statliga anslag till inredning och
utrustning kommer att ställas till klinikens förfogande, såvitt avser undervisningens
och forskningens behov.

De bilagda ritningarna till en klinikbyggnad har uppgjorts i samråd med
bl. a. representanter för institutet. Klinikbyggnaden, som redan är under
uppförande, torde — trots vissa brister och med reservation för en del omdispositioner
av utrymmena — få accepteras i den angivna formen. Antalet
vårdplatser inom de olika vårdavdelningarna har emellertid föreslagits bli
så stort som 17 resp. 15, och det sammanlagda platsantalet skall enligt nuvarande
organisationsplan uppgå till 81. Till detta vill lärarkollegiet anföra, att
de psykiatriska undersökningarna och behandlingsmetoderna numera är så
omfattande, att vårdavdelningarna nödvändigtvis måste omfatta färre platser
än som planerats. Det måste anses angeläget att inom ramen för den föreslagna
kliniken tillvarataga varje möjlighet att minska eller omdisponera antalet
vårdplatser så att varje vårdenhet icke blir för svårskött och betungande
till nackdel för sjukvårdens, undervisningens och den kliniska forskningens
kvalitet. Lärarkollegiet förutsätter, att erforderliga justeringar av ritningarna
kan ske i samråd med vederbörande hos Stockholms stad.

Skissen till en tillfogad byggnad för poliklinik samt undervisnings- och
forskningslokaler är preliminär men synes kunna accepteras såsom basis
för en fortsatt detaljutformning. De utrymmen, vilka reserverats för forskning,
kan i motsats till vad kommissionen anfört icke betraktas som »något
rikligt tilltagna». De får visserligen anses till en början motsvara de huvudsakliga
behoven, men då inga reservutrymmen planerats, föreligger otvivelaktigt
en avsevärd risk, att lokalerna relativt snart blir otillräckliga. Förslaget
kan accepteras endast såsom ett minimiförslag, och man bör vid den
fortsatta planeringen icke försumma möjligheterna till en eventuell framtida
utbyggnad.

Förhandlingsparterna har utgått från att forskning skall bedrivas vid
kliniken i huvudsak i samma omfattning som vid landets övriga psykiatriska
undervisningskliniker. I själva verket har emellertid behovet av en utökad
och intensifierad psykiatrisk forskning länge varit så trängande, att den nya
kliniken måste kunna stimulera till en större utveckling av forskningen
inom ämnet än som hittills varit möjlig. Härför erfordras att de planerade
lokalerna inredes och utrustas med detta förhållande i ögonsikte samt att
även klinikens övriga kommande anslag dimensioneras därefter.

Kanslern för rikets universitet tillstyrker för sin del förhandlingskommissionens
förslag samt uttalar bl. a.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter synes
mig den föreslagna kostnadsfördelningen vara godtagbar ur statens synpunkt,
därvid jag utgår från att avtalsförslaget innebär en skyldighet för
Stockholms stad att — mot bidrag från staten i enlighet med vad i förslaget
till avtal närmare angives — helt svara för inredning och utrustning icke
endast av de för sjukvården utan jämväl av de för undervisning och forskning
närmast avsedda lokalerna.

Vad särskilt beträffar utrustningen av speciallaboratorier utgår jag från
att staden enligt förslaget till avtal måste vara skyldig att åtminstone förse

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1959

dessa med en god grundutrustning för forskning. Några särskilda statliga
anslag till inredning och utrustning av undervisnings- och forskningslokalerna
anser jag mig därför icke böra räkna med. Däremot bör givetvis hinder
icke möta mot att t. ex. medicinska forskningsrådet lämnar bidrag till anskaffande
av speciell apparatur för särskilda forskningsprojekt vid kliniken.

Förhandlingskommissionen har för stadens delegerade framhållit önskvärdheten
av att någon statlig representant — förslagsvis från centrala sjukvårdsberedningen
— beredes tillfälle att yttra sig över stadens utrustningsplan
för psykiatriska kliniken. Då grunden till att staten över huvud taget
skall lämna bidrag till utrustningskostnaderna närmast torde vara att söka
i det förhållandet, att staden skall svara jämväl för utrustning av undervisnings-
och forskningslokalerna, finner jag det påkallat, att någon med undervisningens
och forskningens behov särskilt förtrogen statlig representant
likaledes beredes tillfälle att yttra sig över utrustningsplanen, i vad
densamma avser utrustning för undervisning och forskning.

Lärarkollegiet har funnit det angeläget, att inom ramen för den föreslagna
kliniken varje möjlighet tillvaratages att minska eller omdisponera antalet
vårdplatser så att varje vårdenhet icke blir för svårskött och betungande.
Utan att ingå på frågan om en sådan omdisponering, vars omfattning ej närmare
angivits, över huvud taget är genomförbar eller kan genomföras utan
ökning av byggnadskostnaderna anser jag mig emellertid böra framhålla,
att en minskning av vårdenheterna utan samtidig reducering av det totala
antalet vårdplatser skulle vara ägnad att öka läkarbehovet vid kliniken.

Departementschefen

Enligt den av 1954 års riksdag beslutade läkarutbildningsreformen har
undervisningen i psykiatri utökats i sådan grad, att detta ämne blivit ett av
huvudämnena i grundutbildningen. Med hänsyn härtill har en förstärkning
av de nuvarande universitetsinstitutionerna visat sig nödvändig. För Stockholms
del innebär den väsentligt utökade undervisningen i psykiatri, att den
till karolinska sjukhusets område förlagda psykiatriska kliniken icke längre
kan bereda plats för karolinska institutets samtliga studerande, cirka 120
om året. Att så skulle bliva fallet förutsågs redan av 1948 års läkarutbildningskommitté,
vars betänkande med förslag rörande läkarutbildningen
låg till grund för den av 1954 års riksdag beslutade undervisningsreformen.
Kommittén föreslog därför, att ytterligare en professur i psykiatri skulle inrättas
vid karolinska institutet. Enligt det mellan staten och Stockholms
stad år 1947 träffade avtalet angående upplåtelse av Sabbatsbergs sjukhus för
den medicinska undervisningen (det s. k. Sabbatsbergsavtalet) har staden
åtagit sig att vid detta sjukhus låta uppföra hl. a. en psykiatrisk klinik om
Ilo vårdplatser. Läkarutbildningskommittén föreslog därför, alt den nya
professuren i psykiatri skulle inrättas vid institutet så snart Sabbatsbergskliniken
färdigställts. Detta beräknade kommittén kunna ske omkring år 1960.
I avvaktan härpå borde enligt kommittén undervisning i psykiatri för halva
antalet studerande vid institutet provisoriskt anordnas vid Södersjukhusets
psykiatriska klinik. I proposition nr 212/1954 anslöt sig föredragande de -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1959

partementschefen till detta kommitténs förslag. Sedan kommissionen för
förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. m. upptagit
vederbörliga förhandlingar med delegerade för Stockholms stad angående
villkoren för sådan provisorisk undervisning vid Södersjukhuset, träffades
mellan parterna innevarande år avtal härom, vilket avtal godkänts av Kungl.
Maj:t och stadsfullmäktige (se prop. nr 87/1958 s. 49—50).

Den planerade utbyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus har ännu icke till
någon del påbörjats. Med hänsyn härtill och då de kliniker, som är avsedda
att upplåtas för den vid serafimerlasarettet f. n. meddelade undervisningen,
enligt Sabbatsbergsavtalet skall uppföras med förtursrätt, vilket jämväl
skall gälla ersättningsbyggnad för den till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn f. n. förlagda pediatriska kliniken, torde man icke
kunna räkna med tillkomsten av en psykiatrisk klinik vid Sabbatsbergs
sjukhus förrän om tidigast cirka 15 år. Med anledning härav har överläggningar
upptagits mellan förhandlingsparterna om en definitiv förläggning
av psykiatriundervisningen till annat stadens sjukhus än Sabbatsbergs sjukhus.
Av den av kommissionen förut lämnade redogörelsen framgår, att Södersjukhuset
och S:t Görans sjukhus är de enda sjukhus, som härvid kan ifrågakomma.

Beträffande Södersjukhuset har vid förhandlingarna konstaterats, att
den psykiatriska kliniken därstädes f. n. är helt otillräcklig för undervisnings-
och forskningsändamål. Vid S:t Görans sjukhus åter hade arbetet med
uppförandet av en enbart för sjukvård avsedd mentalklinik om 89 platser
redan påbörjats. Inför valet mellan dessa sjukhus har kommissionen ansett
sig böra förorda S:t Göransalternativet. Kommissionen motiverar detta sitt
ställningstagande med att stadens delegerade under förhandlingarnas gång
alltmera bestämt motsatt sig planerna att förlägga en undervisningsklinik
till Södersjukhuset. En inom stadens sjukhusdirektion företagen utredning
hade nämligen givit vid handen, att behovet av utrymmen för undervisningsoch
forskningsändamål icke kunde tillgodoses på annat sätt än genom en
till- och påbyggnad av sjukhuset samt att en sådan lösning vore tänkbar
endast under förutsättning att de begränsade möjligheter, som funnes till
utbyggnad av sjukhusets anläggningar, icke behövde reserveras för att tillgodose
andra trängande lokalbehov för sjukhuset. Frågan om förläggandet
av en permanent undervisningsklinik till sjukhuset kunde enligt stadens
förhandlingsdelegerade i vart fall icke övervägas och beslutas förrän om
tidigast två år i samband med planeringen av sjukhusets utbyggnad i dess
helhet. Vidkommande S:t Görans sjukhus har en av kommissionen anlitad
expertgrupp under ledning av ämnesrepresentanten, professorn Sjögren låtit
gemensamt med stadens sjukhusdirektions planeringsavdelning undersöka
möjligheterna att omvandla den nya mentalkliniken till en universitetsklinik.
Företagna undersökningar har utvisat, att det föreligger möjlighet att
genom uppförande av en fristående tillbyggnad i omedelbar anslutning till

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1959

huvudkomplexet anordna tillfredsställande lokaler för undervisning och
forskning utan att detta menligt inverkar på möjligheterna att tillgodose
sjukvårdens behov av lokaler. På grundval av ett av experterna upprättat lokalprogram
har genom planeringsavdelningens försorg upprättats preliminära
ritningar avseende undervisningskliniken.

Av remissmyndigheterna har statskontoret, byggnadsstyrelsen och centrala
sjukvårdsberedningen icke haft något att erinra mot kommissionens förslag
att förlägga den blivande undervisningskliniken till S:t Görans sjukhus.
Även universitetskanslern och — med viss tvekan — lärarkollegiet vid karolinska
institutet har tillstyrkt detta alternativ. Medicinalstyrelsen har däremot
avstyrkt kommissionens förslag och därvid erinrat om, att den psykiatriska
undervisningen och forskningen förutsätter ett intimt samarbete
med vissa andra specialiteter, främst neurologi, neurokirurgi, internmedicin
samt väl utvecklade laboratorier för neurofysiologi och neuroradiologi, i
vilka avseenden Södersjukhuset redan nu erbjuder mycket stora fördelar
framför S:t Görans sjukhus. Styrelsen har vidare åberopat regionvårdsutredningens
nyligen avlämnade betänkande, enligt vilket psykiatriska, neurologiska
och neurokirurgiska kliniker föreslås skola förläggas till s. k. regionsjukhus
och där organiseras såsom ett neuropsykiatriskt block, till vilket
såväl läkarutbildning som framförallt specialistutbildning och forskning bör
förläggas. Styrelsen har till följd härav funnit en relativt isolerad förläggning
av en psykiatrisk universitetsklinik till S:t Görans sjukhus vara en icke
rationell åtgärd, som närmast framstår såsom en ren nödfallsutväg.

För egen del finner jag i likhet med medicinalstyrelsen, att eu förläggning
till Södersjukhuset av ifrågavarande klinik skulle innebära stora fördelar
med avseende å möjligheterna att därstädes etablera önskvärt samarbete
med angränsande specialiteter. Jag finner dessa skäl tungt vägande i synnerhet
som regionvårdsutredningen grundat sitt förslag om tillskapande vid
regionsjukhusen av neuropsykiatriska block på behovet av dylikt samarbete.
Enligt vad kommissionen framhållit har emellertid stadens delegerade bestämt
motsatt sig planerna på en förläggning av kliniken till Södersjukhuset.
Jag har också under hand inhämtat närmare upplysningar om de skäl som
därvid framförts — främst de begränsade utbyggnadsmöjligheter över huvud
som finns vid detta sjukhus — och därvid funnit fullt befogat, att staden
önskar reservera tillgängliga utbyggnadsmöjligheter för tillgodoseende av
sina egna trängande sjukvårdsbehov. Även om sålunda i och för sig starka
skäl talar för en förläggning av den nya psykiatriska kliniken till Södersjukhuset
bedömer jag på grund av vad nu sagts de praktiska möjligheterna att
realisera ett sådant projekt som i det närmaste obefintliga.

Som tidigare framhållits kan eu psykiatrisk klinik vid Sabbatsbergs sjukhus
icke beräknas komma till stånd förrän om tidigast cirka femton år. Den
undervisning i psykiatri, som fr. o. in. innevarande hösttermin meddelas vid
Södersjukhusets psykiatriska klinik i enlighet med det mellan staten och
2— liihnng till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 12

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1959

staden därom träffade avtalet, är av provisorisk natur och har förutsatts
skola bedrivas under nuvarande former endast ett begränsat antal år. Orsaken
härtill är rådande brist på tillfredsställande undervisningslokaler samt
avsaknaden av forskningsutryminen. Dessa förhållanden låter sig i längden
icke förenas med den ställning, som psykiatrin numera erhållit enligt den
nya studieordningen. Härtill kommer angelägenheten av att mot bakgrunden
av rådande brist på läkare inom mentalsjukvården snarast möjligt söka tillskapa
förbättrade utbildningsmöjligheter för psykiater. Med hänsyn härtill
kan jag icke finna det försvarligt att avvisa den möjlighet, som nu erbjuder
sig att utan ytterligare uppskov få till stånd en ny psykiatrisk undervisningsklinik
vid S:t Görans sjukhus.

Mot förslaget att förlägga ifrågavarande klinik till S:t Görans sjukhus
har vid remissbehandlingen rests vissa invändningar, främst den av medicinalstyrelsen
påtalade avsaknaden vid detta sjukhus av vissa med psykiatrin
närbesläktade discipliner. Frånvaron av specialiteter sådana som
neurologi och neurokirurgi är givetvis en brist. Jag vill emellertid erinra
om att den tidigare vid Sabbatsbergs sjukhus planerade psykiatriska undervisningskliniken
i förevarande hänseenden icke skulle erhålla en bättre
ställning och anser för övrigt närheten till karolinska sjukhuset erbjuda goda
möjligheter att framdeles vid S:t Görans sjukhus anordna en tillfredsställande
konsultverksamhet för ifrågavarande specialiteter. Av väsentligare betydelse
i detta sammanhang torde emellertid vara tillgängen till fullgoda laboratorier.
Som centrala sjukvårdsberedningen påpekat måste resurserna i detta
avseende anses fullt tillfredsställande vid S:t Görans sjukhus. Vidare har
jag vid min bedömning av föreliggande fråga fäst stor vikt vid den omständigheten,
att karolinska institutets företrädare för ämnet psykiatri, vilka
har det närmaste ansvaret för att den psykiatriska undervisningens och
forskningens intressen tillvaratages, efter noggranna undersökningar och
med beaktande av samtliga föreliggande omständigheter funnit en förläggning
av institutets dubbelklinik i psykiatri till S:t Görans sjukhus vara en
acceptabel lösning samt till följd härav aktivt deltagit i det förberedande
arbetet med klinikens utformning. Jag vill vidare tillägga, att enligt vad jag
inhämtat från medicinalstyrelsen styrelsen anser sig, därest kliniken icke
kan förläggas till Södersjukhuset, böra tillstyrka alternativet med klinikens
förläggning till S:t Görans sjukhus. På grund av vad sålunda anförts anser
jag mig böra förorda, att den nya undervisningskliniken förlägges till sistnämnda
sjukhus. Framhållas må i detta sammanhang jämväl att Sabbatsbergstomten
med säkerhet icke kunnat i framtiden hysa alla de kliniker
och anläggningar, vilka ursprungligen avsetts skola uppföras därstädes.
Lärarkollegiet vid karolinska institutet har visserligen för sin del uttalat
en förhoppning om att tillkomsten av en psykiatrisk klinik vid S:t Görans
sjukhus icke skall förhindra, att Sabbatsbergs sjukhus i framtiden erhåller
en psykiatrisk klinik av sådan omfattning och kvalitet, att undervis -

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 12 år 1959

ningens och forskningens behov blir betryggande tillgodosedda. Till denna
fråga, som enligt initt förmenande främst är en stadens angelägenhet, saknar
jag f. n. anledning att taga ställning.

Det föreliggande förslaget till ritningar har — med reservation för dess
skissartade karaktär — i huvudsak tillstyrkts av remissmyndigheterna.
Förslaget synes mig utgöra en så rationell lösning av undervisningens och
forskningens lokalfrågor, som föreliggande omständigheter medger. Någon
ökning av vårdplatsantalet som av statskontoret ifrågasatts förefaller mig
av byggnadstekniska skäl icke vara möjlig att genomföra. Jag tillstyrker
därför, att det föreliggande ritningsförslaget lägges till grund för vidare
utarbetande av byggnadsprogrammet, varvid de erinringar, som framställts
beträffande vissa detaljer i lokalprogrammet och i de preliminära ritningarna
i möjligaste mån bör vinna beaktande under förutsättning att de totala
byggnadskostnaderna icke därigenom ökas. Enligt preliminära kostnadsberäkningar
uppgår ifrågavarande kostnader till i runt tal 8 miljoner kronor.
Jag finner angeläget understryka vikten av att alla föreliggande möjligheter
till besparingar i byggnadsprogrammet tillvaratages.

Det förslag till fördelning mellan staten och staden av kostnaderna för
den psykiatriska klinikens uppförande och drift, som förhandlingskommissionen
lagt fram, bygger i huvudsak på de principer, som innefattas i
Sabbatsbergsavtalet. Vissa avvikelser har emellertid befunnits nödvändiga.
Detta beror främst på två omständigheter, nämligen dels att den psykiatriska
kliniken är den enda undervisningsinstitutionen vid sjukhuset dels ock att
kliniken ursprungligen planerats enbart för sjukvård, varför omvandlingen
till universitetsklinik medfört revidering av ritningar och arbetsbeskrivningar
m. in. samt vissa ändringsarbeten inom den byggnad, som redan är
under uppförande. De avvikelser från Sabbatsbergsavtalets regler ifråga om
fördelningen av byggnadskostnaderna — 4 § i avtalsförslaget -— som kommissionen
med hänsyn till nämnda förhållanden ansett sig böra biträda, är
resultatet av en kompromiss och innebär i och för sig en väsentlig nedskärning
av stadens ursprungliga krav. Jag anser mig därför med hänsyn till de
i ärendet föreliggande speciella omständigheterna kunna godtaga vad kommissionen
härulinnan föreslagit. Remissmyndigheterna har ej heller haft
något att erinra i denna del. Avtalsförslagets bestämmelser om utrustning
av kliniken har universitetskanslern ansett innebära, att staden — mot bidrag
från staten i enlighet med vad i förslaget närmare angives — helt skall
svara för inredning och utrustning icke endast av de för sjukvården utan
jämväl av de för undervisning och forskning närmast avsedda lokalerna. Jag
delar denna uppfattning. Som eu följd härav anser jag vidare i likhet med
kanslern, att staten bör beredas tillfälle att yttra sig över stadens utrustningsplan
icke blott genom centrala sjukvårdsberedningen utan även genom någon
med undervisningens och forskningens behov särskilt förfaren statlig representant.
I och för sig hade del såsom statskontoret anfört varit önskvärt, all

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1959

staten i avtalet uttryckligen tillförsäkrats representation vid uppgörandet
av utrustningsplanen. Genom att stadens förhandlingsdelegerade för sin del
tillstyrkt en dylik anordning förutsätter jag emellertid, alt statens intressen
härvidlag skall bli vederbörligen tillgodosedda utan sådan föreskrift i
avtalet.

Beträffande de till sjukhuset hörande gemensamma inrättningarna har
kommissionen ansett skäligt, att staten bidrager till byggnadskostnaderna
för dessa inrättningar i proportion till den psykiatriska klinikens andel i
desamma. I avtalsförslaget är närmare angivet, hur ifrågavarande statsbidrag
skall beräknas. Vad härutinnan föreslagits anser jag mig kunna biträda.
Jag finner vidare skäl tala för, att det statliga byggnadsbidraget till
de gemensamma inrättningarna vid Sabbatsbergs sjukhus reduceras i motsvarande
mån. I likhet med kommissionen anser jag därför, att denna fråga
bör upptagas till prövning vid de förestående förhandlingarna rörande revidering
av Sabbatsbergsavtalet. Då förhandlingsparterna är eniga bärom,
synes mig någon särskild föreskrift i avtalet av sådan innebörd knappast
vara erforderlig.

Enligt avtalsförslaget skall statens bidrag till driftkostnaderna vid kliniken
beräknas på grundval av vårddagkostnaden vid Sabbatsbergs sjukhus,
därest denna överstiger motsvarande kostnad vid S:t Görans sjukhus.
Såsom skäl härför har uppgivits, att sistnämnda kostnad, som utgör en genomsnittskostnad
för samtliga kliniker och anläggningar vid sjukhuset, icke
kommer att motsvara den verkliga dagkostnaden vid den psykiatriska kliniken,
vilken på grund av undervisningen och forskningen anses bliva dyrare
i drift än sjukhuset i övrigt. Med hänsyn till avtalets karaktär av förhandlingsöverenskommelse
anser jag mig böra godtaga den av kommissionen
föreslagna anordningen.

Såsom statskontoret anfört skulle kunna ifrågasättas, om icke avtalsförslaget
borde kompletteras med en allmän uppsägningsklausul. Då emellertid
Sabbatsbergsavtalet, till vilket föreliggande avtalsförslag ansluter sig, icke
innehåller någon dylik klausul, torde kommissionens förslag även på denna
punkt böra godtagas.

I likhet med motsvarande stadgande i Sabbatsbergsavtalet anges i det föreliggande
avtalsförslaget, att den psykiatriska kliniken är avsedd för vård
av sjuka från staden. Lärarkollegiet vid karolinska institutet har med anledning
härav framhållit nödvändigheten för en undervisningsklinik att kunna
mottaga patienter från ett utvidgat upptagningsområde i de fall, där detta
motiveras av undervisningens och forskningens behov samt förutsatt, att
denna fråga framdeles erhåller sin lösning. Det av lärarkollegiet väckta
spörsmålet anser jag icke böra komma under bedömande i förevarande sammanhang.
Med en prövning av denna fråga om tillskapandet av s. k. riksplatser
torde lämpligen böra anstå i avbidan på ett ställningstagande till
regionvårdsutredningens nyligen avlämnade betänkande.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1959

Mot det av kommissionen framlagda förslaget till avtal har jag i övrigt intet
att invända. Därest framdeles smärre jämkningar av eller tillägg till avtalet
skulle erfordras, förutsätter jag, att riksdagens samtycke därtill icke
skall behöva inhämtas.

Förhandlingsparterna har utgått från, att den nya undervisningskliniken
skall tagas i anspråk för undervisning i ungefär den omfattning, som förutsatts
i proposition nr 212/1954. Beslut innebärande väsentliga avvikelser härifrån
kan — om så skulle påfordras av någondera parten — föranleda en omprövning
av de i avtalet fastställda bidragsgrunderna. I och för sig har jag
icke något att erinra häremot. Jag utgår emellertid härvid från, att, därest
framdeles en viss utökning av det årliga antalet studerande vid kliniken
skulle visa sig önskvärd, staden icke med anledning härav skall påfordra en
omprövning av statens bidrag.

I ingressen till avtalsförslaget har intagits en bestämmelse om, att förslaget
skall godkännas av Kungl. Maj :t före den 1 januari 1959. Med anledning
härav har Kungl. Maj :t den 12 december 1958 på min hemställan godkänt
avtalsförslaget under förutsättning, att riksdagen efter därom av Kungl.
. Maj:t framlagt förslag godkände i avtalet angivna grunder för samarbete
med staden samt anvisade för ändamålet erforderliga medel. Stockholms
stadsfullmäktige har den 17 november 1958 för sin del godkänt avtalsförslaget.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående förordade grunder
för ekonomiskt samarbete med Stockholms stad beträffande
uppförande och drift av en psykiatrisk klinik vid S:t Görans
sjukhus i Stockholm.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Johnny Sköldvall