Statsutskottets utlåtande nr SS år 1959
1
Nr 83
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
angående anslag för budgetåret 1959/60 till socialattachéer
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 121 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 13 mars 1959,
föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordat
förslag om anställande av socialattachéer inom utrikesrepresentationen,
dels ock till Socialattachéer å riksstaten för budgetåret 1959/60 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 230 000 kronor.
Departementschefen anför, att vårt land tidigare under en kortare
period har haft särskilda attachéer knutna till en del beskickningar för
bevakning av den socialpolitiska utvecklingen i resp. länder. Sålunda inrättades
år 1920 tre befattningar som socialattaché med placering vid beskickningarna
i Berlin, London och Paris. Dessa befattningar bibehölls till
mitten av år 1923, då antalet socialattachéer i samband med vissa besparingsåtgärder
inom utrikesförvaltningen minskades till två. Ytterligare en
befattning indrogs följande år, och den därefter kvarstående attachén
stationerades i Geneve. Även denna befattning blev indragen år 1933.
Spörsmålet om inrättande av en specialrepresentation för sociala frågor
har sedermera aktualiserats vid några tillfällen men har av skilda anledningar
fått vila. Frågan har nu åter framförts av Landsorganisationen och
Svenska arbetsgivareföreningen, som i en gemensam skrivelse föreslagit,
att befattningar för arbetsmarknadsattachéer skall inrättas vid våra beskickningar
i Amerikas förenta stater, Frankrike, Storbritannien och Förbundsrepubliken
Tyskland. De båda organisationerna har åberopat arbetsmarknadsparternas
behov av informationer rörande förhållanden och utvecklingstendenser
i andra länder på arbetsmarknadens område. Främst
har de därvid, under hänvisning till den betydelse som arbetskraftskostnaderna
har för vårt lands konkurrenskraft inom den internationella handeln,
framhållit vikten av att utvecklingen i fråga om motsvarande kostnader
i andra länder blir effektivt bevakad. Därjämte bar förslagsställarna
anfört, alt vårt land behöver upplysningar och impulser beträffande
organisatoriska spörsmål, arbetarskyddsfrågor, produktivitetsutveckling,
yrkesutbildning in. in.
c.no 5» Uihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr SS
2
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 195!)
De två organisationernas förslag har i princip vunnit instämmande från
flertalet remissorgan.
Enligt departementschefens mening skulle eu särskild socialpolitisk
representation vid ett antal beskickningar fylla en betydelsefull funktion.
Såsom de två organisationerna framhållit i sin skrivelse är det, inte minst
med hänsyn till den roll som utrikeshandeln spelar i vårt lands ekonomi,
av vitalt intresse att sakliga och initierade uppgifter om utvecklingen på
arbetsmarknadens område i andra länder fortlöpande kan erhållas. Arbetsområdet
för en socialpolitisk representation i utlandet bör emellertid inte
begränsas till arbetsmarknadsfrågorna. Även när det gäller sociallagstiftningen
och socialpolitiken i stort, är det av väsentligt intresse för oss att
kunna följa utvecklingen utomlands. Den utvidgning av det internationella
samarbetet på det socialpolitiska fältet som ägt rum efter det senaste världskriget
har ökat betydelsen härav.
De upplysningar i angivna ämnen, som finns att hämta ur tidskrifter
och andra offentliga publikationer, tillgodoser visserligen delvis behovet.
Sådana uppgifter inflyter dock ofta ganska sent i allmänt tillgängliga
publikationer. Därtill kommer att sakuppgifter om den faktiska utvecklingen
i andra länder ofta är föga tillämpliga på svenska förhållanden,
om de inte blir närmare belysta genom att ställas in i sitt politiska, sociala
och ekonomiska sammanhang. Den allmänna orientering som erfordras
för att bedöma och värdera informationsmaterialet mot en sådan bakgrund
torde i regel förutsätta en mera stadigvarande vistelse i resp. land. Behovet
av välorienterade analyser angående förutsättningarna för den socialpolitiska
och arbetsmarknadspolitiska utvecklingen utomlands torde därför
bäst tillgodoses med kontinuerlig bevakning och rapportering genom
personer, som är speciellt inriktade på de sociala frågorna och som genom
utbildning och praktisk verksamhet har förvärvat nödvändiga förutsättningar
för uppgiften.
Ett värdefullt arbete för bevakning av arbetsmarknadspolitiska och
socialpolitiska frågor utföres nu genom beskickningarna. I flertalet länder
måste bevakningsuppgifterna även i framtiden ankomma på utrikestjänstens
ordinarie personal. I de ur arbetsmarknads- och socialpolitisk synpunkt
viktigaste länderna bör det emellertid kunna komma i fråga att inrätta
tjänster för personal med de nyss angivna särskilda kvalifikationerna.
Det nämnes, att såväl Amerikas förenta stater som Storbritannien
och Förbundsrepubliken Tyskland vid sina beskickningar i Stockholm har
placerat special attachéer med i huvudsak de arbetsuppgifter som skulle
ankomma på svenska socialattachéer. Även Finland har en attaché i
Sverige för vissa sociala uppgifter.
Mot bakgrund av det anförda föreslår departementschefen, att befattningar
som socialattaché inrättas inom vår utrikesrepresentation. Socialattachéerna
bör, i enlighet med vad nyss anförts, ha till uppgift att bevaka
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1939
3
och avge rapporter om utvecklingen på arbetsmarknadens och socialpolitikens
område i sina placeringsländer. Vidare bör de stå placeringslandets
myndigheter och organisationer till tjänst med uppgifter om motsvarande
förhållanden i Sverige samt tillhandagå delegationer och studiebesökare
från Sverige med informationer och handledning inom sitt verksamhetsområde.
Det föreslås få ankomma på Kungl. Maj :t att närmare ange
attachéernas arbetsuppgifter, formerna för deras rapportverksamhet in. m.
Till dess att någon erfarenhet vunnits av attachéernas arbete och utgångspunkter
därmed erhållits för en bedömning av verksamheten på längre
sikt, bör antalet befattningar begränsas till två. En av dessa bör vara placerad
vid beskickningen i Washington. Beträffande den andra befattningen,
vars innehavare bör tjänstgöra i Europa, synes det lämpligast att inte bestämma
någon fast placeringsort. Vad som närmast kommer i fråga är
att stationera befattningshavaren i London eller Bonn. Man bör emellertid
lämna möjligheten öppen att låta honom, i varje fall tidvis, tjänstgöra vid
annan beskickning än stationeringsortens.
Vad angår rekryteringsfrågan anser departementschefen det självklart,
att socialattachéerna måste vara väl förtrogna med förhållanden och problemställningar
på arbetsmarknaden och inom socialpolitiken i Sverige.
De bör givetvis dessutom besitta tillräckliga språkkunskaper. I övrigt finner
departementschefen det emellertid inte nödvändigt att begränsa kretsen av
dem som skall kunna komma i fråga till befattningarna. Någon särskild
prövningsnämnd, som skulle avge förord vid tillsättningar samt i övrigt
övervaka attachéernas verksamhet, anses inte behöva inrättas.
Som förslagsställarna anfört och som också framhållits vid remissbehandlingen
av förslaget bör förordnande som socialattaché avse en begränsad
tid. Anställningstiden bör i allmänhet inte bli längre än tre år.
Det bör emellertid få ankomma på Kungl. Maj:t att från fall till fall bedöma
frågan om anställningens längd.
Socialattachéerna bör ha sin verksamhet förlagd till resp. beskickningar
och vara underställda beskickningschefen. Erforderligt anslag bör dock anvisas
under femte huvudtiteln. Någon anordning erfordras inom Kungl.
Maj :ts kansli för att sammanhålla socialattachéernas arbete, genomgå och
distribuera det material, som inkommer från dem, samt tillhandahålla dem
material angående utvecklingen i Sverige. Innan erfarenheter av verksamheten
erhållits är departementschefen inte beredd att ta närmare ställning
till hur detta skall ske. Tills vidare bör personalbehovet tillgodoses med
anlitande av tillgängliga medel. Det är naturligt, att delegationen för det
internationella socialpolitiska samarbetet ägnar socialattachéernas verksamhet
särskild uppmärksamhet.
När det gäller avlöningsförmånerna till socialattachéer anses det ligga
närmast till hands alt ta utgångspunkt i de bestämmelser, som gäller för
lantbruksattaché eller lantbruksrepresentant. Lantbruksattaché är place
-
4
Statsutskottets utlåtande nr S3 är 1959
råd i lönegrad Ae 24. Socialattachéerna bör med hänsyn till att deras förordnanden
avses bli kortvariga inte lönegradsplaceras, men nämnda lönegrad
utgör enligt departementschefens mening en lämplig riktpunkt för
bestämmande av deras arvoden. I övrigt torde i fråga om löneförmåner
in. m. få tillämpas för utrikesrepresentationen gällande regler.
Med dessa utgångspunkter kan anslagsbehovet för två attachébefattningar
beräknas på följande sätt. För avlöningar, inberäknat prisutjämningstillägg
och flyttningsersättning, till socialattachéer, placerade i Washington
och London, beräknas ett årligt belopp av (87 000 + 74 000)
161 000 kronor. För flyttningskostnader, sjukvård, reseersättningar, expenser
in. m. bör beräknas 69 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för
socialattachéerna skulle således uppgå till 230 000 kronor för år. Även om
befattningarna inte kan tillsättas redan vid budgetårsskiftet, räknar departementschefen
med att socialattachéerna skall vara i verksamhet under
större delen av nästa budgetår. Medel bör därför anvisas för helt år. För
ändamålet bör ett särskilt anslag upptagas på riksstaten för nästa budgetår.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Boheman (I: 457) och den andra inom andra kammaren av herrar
Ståhl och Rijlander (II: 568), vari har hemställts, att riksdagen vid sin
behandling av propositionen nr 121 angående inrättande av tjänster för
socialattachéer måtte dels uttala att ifrågavarande tjänster bör inrättas så
snart det statsfinansiella läget förbättrats, dels ock avslå Kungl. Maj :ts
begäran om ett förslagsanslag av 230 000 kronor för inrättande av två befattningar
som socialattachéer under budgetåret 1959/60,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Hagberg (1:458) och den andra inom andra kammaren av herr
Björkman m.fl. (11:567), vari har hemställts, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj:ts proposition nr 121,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Thorsten Larsson m.fl. (1:459) och den andra inom andra kammaren
av herr Wahrendorff m.fl. (11:566), vari har hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om anställande av socialattachéer
inom utrikesrepresentationen och det härför äskade förslagsanslaget av
230 000 kronor,
dels ock en inom andra kammaren av herr von Friesen väckt motion
(II: 532) vari har föreslagits, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 121.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
hänvisas till motionerna 1:457, 11:567, 11:566 och 11:532.
Statsutskottets utlåtande nr 83 är 1959 5
Utskottet. Såsom departementschefen anfört har vårt land tidigare haft
särskilda attachéer knutna till vissa svenska beskickningar i utlandet för
bevakning av den socialpolitiska utvecklingen i resp. länder. Sedan den
sista befattningen indrogs år 1933 har frågan om inrättande av en dylik
specialrepresentation fått vila intill dess att den på sistone aktualiserats
genom den till grund för propositionen liggande gemensamma framställningen
från Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen om
inrättande av befattningar för arbetsmarknadsattachéer.
Utskottet är i likhet med departementschefen ense med de båda organisationerna
om att det inte minst med hänsyn till utrikeshandelns betydelse
för vår ekonomi är av utomordentligt intresse att sakliga och initierade
uppgifter om utvecklingen på arbetsmarknaden inom andra länder kan
fortlöpande erhållas. Som departementschefen framhållit måste det emellertid
även vara av väsentligt intresse att ingående kunna följa utvecklingen
utomlands när det gäller sociallagstiftningen och socialpolitiken i
stort. Utskottet hyser för sin del ingen tvekan om att en specialrepresentation
med de uppgifter, som angivits i propositionen, skulle utgöra ett värdefullt
komplement till vår ordinarie utrikesrepresentation, i varje fall när
det gäller de ur arbetsmarknads- och socialpolitisk synpunkt viktigaste
länderna. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att såväl Amerikas
förenta stater som Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland har
specialattachéer med liknande uppgifter anställda vid sina beskickningar
i Stockholm.
Av nu anförda skäl tillstyrker utskottet att riksdagen bifaller Kungl.
Maj :ts förslag om inrättande tills vidare inom utrikesrepresentationen av
två befattningar som socialattachéer för tjänstgöring i Amerikas förenta
stater resp. Europa. Även det för budgetåret 1959/60 äskade anslaget kan
utskottet tillstyrka. Härav följer att utskottet avstyrker de i anledning av
propositionen väckta motionerna.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom
med avslag å motionerna 1:457 och 11:568, 1:458 och
II: 567, I: 459 och II: 566 samt II: 532
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 13 mars 1959 förordat förslag om
anställande av socialattachéer inom utrikesrepresentationen;
b) till Socialattachéer för budgetåret 1959/60 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 230 000 kronor.
Stockholm den 28 april 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
6
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1959
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
Ivar Johansson, Birger Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist, Pålsson,
Axel Johannes Andersson, fru Wallentheim, herrar Bertil Petersson,
Ragnar Bergh, Jacobsson och Nestrup; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, Ståhl, Gustafsson
i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström, Nilsson i Göingegården,
fröken Elmén, herrar Cassel, Almgren och Nihlfors.
Reservation
av herrar Ivar Johansson, Pålsson, Axel Johannes Andersson, Ragnar
Bergh, Jacobsson, Nestrup, Skoglund i Doverstorp, Rubbestad, Ståhl, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården, fröken Elmén, herrar Cassel och
Nihlfors, vilka ansett att utskottet bort avstyrka Kungl. Maj:ts förslag och
att därför utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Inom utskottet har tvekan uppstått beträffande propositionens förslag.
Ehuru skäl givetvis kan anföras för en förstärkning av vår utrikesrepresentation
med socialattachéer i det dubbla syftet att tillgodose såväl
statens som de enskilda arbetsmarknadsorganisationernas behov av information,
kan utskottet dock inte finna att de i propositionen väckta förslagen
är av den angelägenhetsgrad att de mot bakgrunden av rådande
budgetläge bör bifallas av riksdagen. Utskottet avstyrker därför i likhet
med motionärerna propositionen.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må med bifall till motionerna 1:457 och
II: 568, I: 458 och II: 567, I: 459 och II: 566 samt II: 532 avslå
propositionen nr 121.»
Stblm 1959. K. L. Beckmans Boktr.