Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
1
Nr 77
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående
inrättande av en lärarhögskola i södra Sverige jämte
i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t beträffande kapitalbudgeten (bilaga
29, punkt 12) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Nybyggnad för lärarhögskola i södra Sverige för budgetåret
1959/60 beräkna ett investeringsanslag av 200 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 89, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 6
mars 1959, föreslagit riksdagen att
a) besluta, att i Malmö skall upprättas en lärarhögskola med i huvudsak
de uppgifter och den organisation, som departementschefen förordat;
b) besluta, att utbildningsverksamheten vid nämnda lärarhögskola skall
taga sin början höstterminen 1962, dock att utbildning av ämneslärare provisoriskt
skall anordnas från och med höstterminen 1960;
c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
departementschefen förordat sluta avtal med Malmö stad m. m. ävensom i
övrigt fatta de beslut och vidtaga de åtgärder, som i samband med upprättandet
kan erfordras;
d) till Nybyggnad för lärarhögskolan i Malmö för budgetåret 1959/60
under statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av
200 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Edström m. fl.
(1:417) och den andra inom andra kammaren av herr Blidfors m.fl.
(II: 514), i vilka hemställts, att riksdagen måtte, med avslag på Kungl.
Maj:ts proposition nr 89, besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte ompröva frågan om den föreslagna lärarhögskolans
förläggning och på grundval härav snarast möjligt framlägga nytt förslag
för riksdagen.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 77
2
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
Inledning
Enligt vid 1950 års riksdag fattat principbeslut skall i den ordning och
till det antal, som framdeles bestämmes, inrättas lärarutbildningsanstalter
av ny typ, lärarhögskolor, avsedda att meddela egentlig yrkesutbildning för
ämneslärare, mellanskollärare och eventuellt småskollärare ävensom, i den
mån sådant i vederbörlig ordning bestämmes, för olika grupper av speciallärare.
En första lärarhögskola inrättades genom beslut av riksdagen år 1954
och påbörjade sin egentliga verksamhet höstterminen 1956.
Med stöd av nådigt bemyndigande den 30 september 1955 tillkallade
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet den 28 november 1955 för
utredning av frågan om inrättande av en andra lärarhögskola, belägen i
södra Sverige, såsom sakkunniga dåvarande ledamoten av riksdagens första
kammare, f. d. lektorn Hakon Lauritz Edgar Sjödahl, numera ledamoten
av riksdagens första kammare, hemmansägaren Nils Ivar Johansson i
Mysinge och rektorn vid folkskoleseminariet i Lund Erik Georg Stenquist
samt uppdrog åt Sjödahl att såsom ordförande leda utredningsarbetet.
Sedan de sakkunniga överlämnat sitt den 29 juli 1958 dagtecknade betänkande
»Lärarhögskola i Sydsverige» (stencilerat), har utlåtanden över
detsamma avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, kanslersämbetet
för rikets universitet, skolöverstyrelsen, vars utlåtande gäller som uttalande
även av styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, överstyrelsen för yrkesutbildning,
byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län — som i ärendet
hört vederbörande kommunala myndigheter i Malmö och Lund — länsskolnämnden
i Malmöhus län ävensom arbetsmarknadsstyrelsen. Tillfälle
har slutligen beretts åtskilliga organisationer att avgiva yttrande, varjämte
länsskolnämnden i Malmöhus län och Lunds studentkår inkommit med
skrivelser i ärendet.
Beträffande den i förevarande proposition lämnade redogörelsen för den
första lärarhögskolans tillkomst och nuvarande organisation får utskottet
hänvisa till s. 3—9 i propositionen.
Förslag angående en lärarhögskola
i södra Sverige
Allmänna synpunkter
Enligt direktiven för de sakkunnigas arbete skulle den nya lärarhögskolan
vara »av i huvudsak samma omfattning och organisation som lärar hög
-
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
3
skolan i Stockholm». Av flera olika skäl har emellertid sistnämnda skolas
uppgifter och omfattning avsiktligt begränsats under uppbyggnadsperioden.
Med hänsyn till att verksamheten är av försökskaraktär ansågs det lämpligt,
att den började i begränsad skala och att den sedermera på grundval
av vunna erfarenheter skulle kunna byggas ut.
Då den definitiva utformningen av den första lärarhögskolan således
ännu ej kan anses fixerad, har de sakkunniga ansett sig ej böra betrakta
dennas nuvarande omfattning och organisation som helt bindande för den
andra lärarhögskolan ens då det gäller en utbyggnads- och försöksperiod.
De erinrar om att föredragande departementschefen vid avgivandet av
propositionen angående inrättandet av den första lärarhögskolan (1954: 209)
särskilt framhöll, att varje ny lärarhögskola måste »ses som ett organisationsproblem
för sig» samt att det första villkoret varje gång bör vara att
»något väsentligt vinnes och att intet väsentligt förloras genom upprättandet
av den nya utbildningsanstalten». I den mån man redan nu kan tillgodogöra
sig vissa erfarenheter, som kan underlätta såväl upprättandet av
den andra lärarhögskolan som dess verksamhet, bör man därför enligt de
sakkunnigas mening icke avvisa tanken på att den kan erhålla en något
större initialorganisation än den första lärarhögskolan.
Den eventuella utvidgning av organisationen, som närmast synes komma
i fråga, anser de sakkunniga vara dels att förlägga utbildning av småskollärare
till lärarhögskolan, dels att utvidga övningsskolan till att omfatta
fullständig enhetsskola och gymnasium.
Omfattning och organisation
De sakkunnigas förslag
a) Utbildningskapaciteten
De sakkunniga framhåller inledningsvis, att en av de grundläggande
principerna för den av riksdagen beslutade lärarhögskoleutbildningen är att
den skall omfatta både ämnes- och klasslärarutbildning vid gemensam
utbildningsanstalt. Klasslärarutbildningen skall i första hand avse lärare
för enhetsskolans mellanstadium.
Med hänsyn till tidigare överväganden och beslut av Kungl. Maj:t och
riksdagen anser de sakkunniga, att det icke råder någon tvekan om att
även den nya lärarhögskolan skall utbilda ämneslärare och mellanskollärare.
Då den för närvarande mest angelägna uppgiften är att utbilda ämneslärare,
har de sakkunniga övervägt om lärarhögskolan möjligen skulle kunna starta
med enbart ämneslärarutbildning, men de har funnit, att man med en
sådan organisation skulle förlora väsentliga pedagogiska värden utan att
därför vinna några ekonomiska som ersättning.
De sakkunniga går härefter närmare in på frågan om antalet utbildnings -
4 Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
linjer vid högskolan och kapaciteten vid dessa. De anför härom bland annat
följande.
Lärarhögskolan i Stockholm skall enligt kungl. brev den 6/6 1957 utbilda
cirka 60 ämneslärare per år. Under läsåret 1957/58 har försöksvis ett
sjuttiotal lärarkandidater intagits på ämneslärarlinjen, men erfarenheterna
härav har icke varit gynnsamma, varför en återgång till det lägre antalet,
60 per år, planeras. En ytterligare reduktion av detta antal, exempelvis till
50, skulle icke medföra några nämnvärda besparingar beträffande undervisning
eller lokaler. Det administrativa arbetet samt belastningen på
övningsskolan och de samverkande läroverken skulle visserligen minska,
men denna lättnad skulle få köpas till priset av en kraftig minskning av
utbildningskapaciteten i fråga om den lärarkategori, som det är särskilt
viktigt att få fram just nu på grund av enhetsskolans utbyggnad och gymnasiets
expansion, vilka faktorer kräver ett stort tillskott särskilt av lärarhögskoleutbildade
ämneslärare.
En utbildning av färre ämneslärare än 60 per år synes därför icke böra
komma i fråga vid en ny lärarhögskola, möjligen med undantag för det
första verksamhetsåret. Snarare vore en utökning motiverad, eftersom den
undervisning i metodik, som meddelas vid lärarhögskolan, i själva verket
skulle kunna utnyttjas av betydligt fler ämneslärarkandidater utan större
kostnadsökningar. En sådan utökning skulle dock medföra behov av en
väsentligt förstärkt administration, fler samverkande läroverk och en dubblering
av vissa lektorstjänster i högstadiets metodik och bör för den skull
icke komma i fråga, innan ytterligare erfarenhet vunnits om lärarhögskoleutbildningen
av ämneslärare.
Med hänsyn till dessa överväganden vill de sakkunniga därför föreslå, att
ämneslärarlinjen vid den nya lärarhögskolan får samma utbildningskapacitet
som ämneslärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm, d. v. s. cirka 60 lärarkandidater
per år.
På mellanskollärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm intages för
närvarande 96 lärarkandidater per år, 24 manliga och 24 kvinnliga vid
början av varje termin, såvida icke de sökandes meriter motiverar en något
ändrad proportion mellan antalet manliga och kvinnliga lärarkandidater.
Erfarenheterna från lärarhögskolan i Stockholm visar, att en utbildning
av 96 mellanskollärare per år är lämplig ur såväl pedagogiska som organisatoriska
synpunkter. I och för sig finns därför ingen anledning att räkna
med någon annan utbildningskapacitet, när det gäller mellanskollärarutbildningen
vid den sydsvenska lärarhögskolan. Men om även småskollärarutbildning
förlägges till denna, kan det ifrågasättas, om ej en reduktion av
antalet mellanskollärarkandidater vore motiverad, t. ex. så att den årliga
intagningen omfattade 48 mellanskollärarkandidater och 48 småskollärarkandidater.
Den småskollärarutbildning vid lärarhögskolan, som 1946 års skolkommission
föreslog, avsåg i första hand en på realexamen och en ettårig förberedande
kurs baserad tvåårig utbildning. Därjämte skulle en tvåårig
speciallinje för studenter upprättas.
På grund av den kritik, som framfördes vid remissbehandlingen, ansfig
dåvarande departementschefen sig icke kunna tillstyrka utbildning vid
lärarhögskolan av småskolläraraspiranter med lägre kunskapsgrund än
studentexamen. Däremot syntes åtskilliga skäl tala för en studentlinje för
småskollärare. Att en sådan ändock icke föreslogs i propositionen 1954: 209
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
5
berodde huvudsakligen på två skäl, dels ovissheten beträffande rekryteringen,
dels en strävan att nedbringa det organisatoriska arbetet under
lärarhögskolans uppbyggnadsperiod.
Riksdagen uttalade emellertid som sin mening, att slutlig ställning till
frågan om småskollärarutbildnings förläggande till lärarhögskolan icke borde
tagas, förrän erfarenheter vunnits av lärarhögskolans verksamhet.
Enligt beslut av 1957 års riksdag skall från och med läsåret 1961/62
småskollärarutbildningen bli treårig och grundas på realexamen eller motsvarande
kunskaper. Därjämte skall en särskild tvåårig linje för studenter
inrättas. Seminarieutredningen, vars förslag låg till grund för detta riksdagsbeslut,
ägnade frågan om inrättande av studentlinje särskild uppmärksamhet
och fann, att antalet vid småskoleseminarierna intagna elever med
studentexamen kraftigt ökat under 1950-talet och att enbart av denna
anledning skäl kunde finnas att inrätta särskild studentlinje.
Av siffror, som de sakkunniga redovisar, framgår, att antalet i första
klassen intagna elever för utbildning till småskollärare med studentexamen
från år 1949 till år 1957 ökat från 5,0 procent av hela antalet intagna elever
till 38,1 procent. Vid de tre seminarierna i Skåne var år 1957 procenttalet
52,5.
De sakkunniga går inte närmare in på orsakerna till den ökade tillströmningen
av studenter till småskollärarutbildningen utan konstaterar endast
att ingen behöver tveka om att rekryteringen till en småskollärarlinje vid
den nya lärarhögskolan kommer att bli fullt tillfredsställande.
Då starka skäl enligt de sakkunnigas mening talar för en småskollärarutbildning
vid den nya lärarhögskolan, förordar de sakkunniga bestämt, att
en sådan utbildning också kommer till stånd. Då denna kommer att få
karaktär av försöksverksamhet, bör antalet lärarkandidater begränsas till
det minimum, som av ekonomiska skäl ej gärna bör underskridas, nämligen
24 intagna per termin. Utbildningen bör stå öppen även för manliga lärarkandidater.
Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört rörande utbildningen av lärare
på mellanskollärarlinjen finner de, att det vore motiverat att för den nya
lärarhögskolan föreslå en utbildningskapacitet, som svarar mot en årlig
intagning av 60 lärarkandidater på ämneslärarlinjen, 96 på mellanskollärarlinjen
och 48 på småskollärarlinjen. Då utbildningen av mellanskollärare
och småskollärare är ungefär lika lokalkrävande, kan en lärarhögskola, som
dimensionerats för ovanstående organisation av klasslärarutbildningen,
generellt anses ha en utbildningskapacitet svarande mot en årlig intagning
av 144 klasslärarkandidater. Dessa kan sedan med hänsyn till föreliggande
behov fördelas med 1) 96 på mellanskollärarlinjen och 48 på småskollärarlinjen
eller 2) 48 på mellanskollärarlinjen och 96 på småskollärarlinjen eller
3) 72 på vardera linjen.
Även om åtskilliga av de svårigheter, som är förenade med upprättandet
av eu ny lärarhögskola, är undanröjda genom de erfarenheter, som gjorts
vid lärarhögskolan i Stockholm, kommer likväl tillräckligt många att kvar
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
stå för att de sakkunniga skall tveka att förorda en årlig intagning av 144
klasslärarkandidater, särskilt som detta antal svarar mot utbildningskapaciteten
hos två folkskoleseminarier och någon brist på klasslärare icke kommer
att föreligga med den nuvarande lärarhögskole- och seminarieorganisationens
kapacitet. De sakkunniga förordar därför i första hand en årlig
intagning av 96 klasslärarkandidater, 48 på mellanskollärarlinjen och 48 på
småskollärarlinjen. En ökning av detta antal till 144 kräver, som de sakkunniga
senare visar, en förhållandevis ringa utökning av lokalerna. De
anser det därför lämpligt, att lärarhögskolans byggnader dimensioneras för
den större utbildningskapaciteten och framhåller, att lokaler, som eventuellt
icke tages i anspråk för klasslärarutbildningen, kan medge en viss utvidgning
av annan verksamhet vid lärarhögskolan, t. ex. fortbildningen och den
pedagogiska forskningen.
Då de sakkunniga behandlar olika tänkbara utbildningsalternativ, användes
ett förkortat beteckningssätt, där varje alternativ angives med tre
siffergrupper, vilka i tur och ordning avser antalet årligen intagna lärarkandidater
på ämneslärarlinjen, mellanskollärarlinjen och småskollärarlinjen.
Beteckningen 60—96—0 anger sålunda det alternativ, som svarar
mot den årliga intagningen vid lärarhögskolan i Stockholm, 60 på ämneslärarlinjen
och 96 på mellanskollärarlinjen samt avsaknad av småskollärarlinje.
Med detta beteckningssätt kan de sakkunnigas överväganden och
förslag beträffande lärarhögskolans utbildningskapacitet sammanfattas på
följande sätt.
De sakkunniga föreslår, att den egentliga lärarutbildningen vid lärarhögskolan
organiseras i enlighet med alternativet 60—48—48 men förutsätter,
att lokalerna dimensioneras så, att en utökning av organisationen till alternativ,
som avser utbildning av ett större antal klasslärare, utan svårighet
kan ske.
Beträffande spörsmålet om en andra lärarhögskolas uppgifter i fråga om
vidareutbildning av lärare redovisar de sakkunniga olika uttalanden
om den betydelse lärarhögskolorna förutsatts få i samband med denna
utbildning och uttalar som sin uppfattning, att det är nödvändigt, att vid
planeringen av en ny lärarhögskolas lokaler ta hänsyn till behovet för detta
ändamål.
När det gäller utbildning av andra lärarkategorier än
de hittills nämnda, exempelvis utbildning av speciallärare såsom hjälpklasslärare
samt pedagogisk utbildning av civilingenjörer, läroverksingenjörer
och civilekonomer, säger de sakkunniga, att de icke funnit det möjligt att
ta hänsyn härtill vid lokalplaneringen. De förordar emellertid, att lärarhögskolans
byggnad får en sådan utformning att såväl den pedagogiska
institutionen som administrationslokalerna kan utvidgas utan alltför stora
ingrepp och kostnader, om detta skulle bli nödvändigt på grund av ökade
utbildningsuppgifter.
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
7
Om upprättande av en pedagogisk institution vid en andra
lärarhögskola anför de sakkunniga bland annat följande.
Den hittillsvarande erfarenheten av lärarhögskolans pedagogiska institution
och dess verksamhet synes i allt bekräfta skolkommissionens uppfattning
om att forskning bedriven vid själva lärarhögskolan utgör en förutsättning
för att utbildningen där skall stå i god kontakt med den psykologiska
och pedagogiska forskningen. För de sakkunniga synes det därför
självklart att även den sydsvenska lärarhögskolan skall ha en självständig
pedagogisk forskningsinstitution.
Det synes emellertid icke vara nödvändigt att förutsätta en så stor organisation,
som den lärarhögskolan i Stockholm på grund av särskilda omständigheter
erhållit, utan hellre en organisation, som mera överensstämmer
med den ursprungligen avsedda, alltså i första hand en professur och två
assistenttjänster jämte det antal lektorstjänster, som blir erforderligt för
lärarhögskolans undervisning i psykologi och pedagogik. Därjämte vill de
sakkunniga efter samråd med lärarhögskolans styrelse och med hänsyn till
de vid lärarhögskolan redan vunna erfarenheterna förorda, att även den
sydsvenska lärarhögskolans pedagogiska institution erhåller en forskningssekreterartjänst,
vars innehavare bland annat får till uppgift att vid sidan
av egen forskning direkt under professorn ansvara för ledningen och administrationen
av institutionens fältundersökningar och praktiska försöksverksamhet.
Med hänsyn till den snabba expansion, vari både den psykologiska och
den pedagogiska forskningen i vårt land befinner sig, kan det dock vara
motiverat, att den pedagogiska institutionen får ett sådant läge och även i
övrigt så planeras, att tillbyggnad lätt kan ske, om en utökning av den nya
lärarhögskolans pedagogiska forskningsprogram skulle visa sig erforderlig.
Som tidigare framhållits är en sådan planering motiverad även ur andra
synpunkter.
Då full analogi bör råda mellan den sydsvenska lärarhögskolan i dess förhållande
till Lunds universitets humanistiska fakultet och lärarhögskolan
i Stockholm i dess förhållande till Stockholms högskolas humanistiska avdelning,
förordar de sakkunniga, dels att innehavaren av professuren vid
den sydsvenska lärarhögskolan skall vara ledamot av den humanistiska
fakulteten i Lund, dels att han erhåller rätt att vid universitetet där undervisa
och examinera i den omfattning, Kungl. Maj:t på förslag av universitetskanslern
bestämmer. Professurens benämning föreslår bli praktisk pedagogik
med utvecklingspsykologi och dess förste innehavare föreslås tillsatt
medelst kallelseförfarande.
b) Personalbehov
Personalförteckningen för det utbildningsalternativ, de sakkunniga i
första hand förordar, 60—48—48, skiljer sig från den personalförteckning,
som gäller för den egentliga lärarhögskolan i Stockholm, endast därigenom
att två av de fyra lektorstjänsterna i mellanstadiets metodik ersatts med
två lektorstjänster i lågstadiets metodik, varjämte den personal, som till
-
8 Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
kommit för speciella uppgifter inom den pedagogiska institutionen, frånräknats.
Den ändring av personalbehovet, som enligt de sakkunnigas beräkningar
skulle bli följden av en utökning av utbildningskapaciteten till 144 klasslärare
per år, framgår av följande sammanställning.
Alternativen 60—96—58, 60—48—96 och 60—72—72
1. Administrationen:
Kanslipersonalen måste utökas med en befattningshavare, som bland
annat får till uppgift att biträda vid planeringen och organisationen av
praktiktjänstgöringen. Det kan därför ej bli fråga om lägre befattningshavare
än
1 kontorist ...................................... lönegrad Ao 9.
2. Den pedagogiska institutionen:
En intagning av ytterligare 48 lärarkandidater per år kommer att öka
antalet lärartimmar i pedagogik med 450 timmar per år, vilket motiverar
ytterligare
1 lektor i psykologi och pedagogik................ lönegrad Ao 26.
3. Lärare i metodik:
För utbildningen av klasslärare får man räkna med en lektor i lågrespektive
mellanstadiets metodik per 24 intagna lärarkandidater.
Ökningen av antalet metodiklektorer uppgår alltså för
Lönegrad
alternativ 60—96—48 till 2 lektorer i mellanstadiets metodik . . Ao 23
alternativ 60—48—96 till 2 lektorer i lågstadiets metodik, förslagsvis
.............................................. Ao 19
alternativ 60—72—72 till 1 lektor i mellanstadiets metodik . . . Ao 23
och 1 lektor i lågstadiets metodik, förslagsvis
.......................... Ao 19
c) Lokalbehov
Från vissa angivna utgångspunkter har de sakkunniga uppgjort två
lokalprogram, svarande mot de båda utbildningsalternativen 60—48—48
och 60—96—48. De sakkunniga anför härom bland annat följande.
Beträffande den redovisade utredningen må anmärkas, att dess huvudsakliga
syfte är en beräkning av den erforderliga totala nettoytan. Även
däri förekommande detalj diskussioner har detta syfte och får därför icke
betraktas som ingående i ett av de sakkunniga föreslaget lokalprogram. Det
definitiva lokalprogram, som sedermera skall uppgöras inom en av Kungl.
Maj:t och riksdagen fastställd ram, bör också ta hänsyn till utländska
erfarenheter, särskilt grannländernas. De sakkunniga har icke ansett det
nödvändigt att på nuvarande stadium låta utarbeta ett definitivt lokalprogram,
då ett sådant med all sannolikhet ändå skulle behöva revideras
med hänsyn till de senaste in- och utländska erfarenheterna vid den tidpunkt,
då ritningsarbetet kan påbörjas.
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
9
Utgångspunkt för det redovisade preliminära lokalprogrammet är lokalsituationen
vid lärarhögskolan i Stockholm sedd mot bakgrunden av de
beräknade veckotimtalen. Organisationen vid lärarhögskolan i Stockholm
(alt. 60—96—0) visar sig nämligen ha identiskt samma lokalbehov som
det av utredningen i första hand förordade alternativet 60—48—48.
De redovisade resultaten visar, att en ökning av utbildningskapaciteten
(60 ämneslärare, 96 klasslärare och 80 vidareutbildade folkskollärare per år)
med ytterligare 48 klasslärare ökar lokalbehovet och därmed kostnaderna
med cirka 10 procent. Byggnadsstyrelsen har på de sakkunnigas uppdrag
verkställt bland annat en kostnadsberäkning av två alternativ. Därav framgår,
att kostnaderna för det mindre preliminärt uppskattas till 4 och för det
större till 4,5 miljoner kronor. (I sin skrivelse till byggnadsstyrelsen hade
de sakkunniga för beräkning uppgivit alternativen 60—96—0 och 60—96—
48. Lokalbehovet för det förra är dock, som tidigare framhållits, identiskt
med lokalbehovet för alternativet 60—48—48. Lokalbehoven för alternativen
60—96—48, 60—72—72 och 60—48—96 är också sinsemellan lika.
— De slutligt beräknade och i sammanställningen angivna nettoytorna —
4 220 in2 för det mindre och 4 650 m2 för det större alternativet — är
80 respektive 50 m2 större än de som legat till grund för byggnadsstyrelsens
kostnadsberäkningar.)
De sakkunniga utgår från att den nya lärarhögskolan från början organiseras
enligt utbildningsalternativet 60—48—48 men förordar, att byggnaderna
dimensioneras för de större alternativen 60—96—48 etc. Skulle en
utökning, svarande mot de större alternativen, icke komma till stånd, kan,
påpekar de sakkunniga, lokalerna utnyttjas för andra utbildnings- och
forskningsprogram, som bör förläggas till lärarhögskola.
d) Styrelse
Vid de sakkunnigas samråd med styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm
har full enighet rått om att båda lärarhögskolorna bör ha gemensam styrelse
av den sammansättning, som lärarhögskolan i Stockholm nu har, men
att rektor bör vara medlem av styrelsen endast vid behandlingen av ärenden,
som berör den egna lärarhögskolan. Då gemensamma ärenden behandlas,
bör alltså båda rektorerna vara medlemmar av styrelsen.
Remissyttranden
a) Utbildningskapaciteten. Remissinstanserna ställer sig
genomgående positiva till förslaget att den nya lärarhögskolan skall mottaga
även småskolläraraspiranter. Endast i ett par yttranden
kan cn viss reservation förmärkas.
S m åskolläraraspiranternas grundutbildning diskuteras
av Blivande lärares riksförbund, som föreslår, att skolkommissionens
förslag om en på realexamen och en ettårig förberedande kurs baserad tvåårig
utbildning än en gång tages under omprövning.
Att lärarhögskolan bör ha möjlighet att meddela utbildning även för
andra lärarkategorier än ämnes- och klasslärare, såsom t. ex.
10
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
för civilingenjörer, läroverksingenjörer och civilekonomer, som avser att bli
lärare, ävensom för specialklasslärare, understrykes i skilda remissyttranden.
Meningarna är delade om det antal lärarkandidater av olika
kategorier, som bör intagas vid lärarhögskolan.
En av pedagogiska och andra skäl önskvärd begränsning av lärarhögskolans
omfång ifrågasättes i vissa remissyttranden.
Humanistiska fakulteten vid universitetet i Lund — i vars yttrande universitetskanslern
i huvudsakliga delar instämt — finner, att det allvarligt
kan ifrågasättas, om det med hänsyn till lärarkandidaternas handledning
och från allmänna pedagogiska och administrativa synpunkter är ändamålsenligt
att skapa en lärarhögskola med större årlig utbildningskapacitet än
den av de sakkunniga i första hand föreslagna.
Liknande synpunkter framföres av Läroverkslärarnas riksförbund, som
anser det viktigt, att det individuella omhändertagandet av lärarkandidaterna
ej äventyras. Förbundet anför bland annat.
Den nuvarande utbildningskapaciteten vid lärarhögskolan torde representera
ett maximum. Den på hösten 1957 företagna ökningen av antalet
intagna kandidater på ämneslärarlinjen från 35 till 43 har enligt vad LR inhämtat
haft ogynnsamma följder för arbetstidvseln, både för lärarkandidater,
metodiklektorer och lärare vid samverkande läroverk, och visar, att
det av departementschefen förordade antalet 60 per läsår ej bör överskridas.
Det föreliggande starka behovet av ökade möjligheter till ämneslärarutbildning
anser förbundet böra tillgodoses med det snaraste genom en
ökning av antalet lärarhögskolor.
Svenska seminarielärarföreningen finner alternativet 60—48—48 välbetänkt
men ifrågasätter om detta ej är en maximal organisation. Ramen bör
i varje fall enligt föreningens mening ej överskridas med hänsyn till den
omfattande fortsatta utbildning och den kursverksamhet, som skall bedrivas
vid högskolan.
En försiktig start för lärarhögskolan med hänsyn till begynnelsesvårigheterna
rekommenderas av skolöverstyrelsen, som tillstyrker en intagning
enligt utbildningsalternativet 60—48—48 för de första åren. Överstyrelsen
understryker emellertid starkt vikten av att lärarhögskolans lokaler planeras
för det större alternativet och finner det minst lika angeläget, att ett
större antal ämneslärarkandidater än vad de sakkunniga föreslagit kan
tagas emot vid lärarhögskolan. Så snart sig göra låter bör därför enligt
överstyrelsens mening i första hand antalet ämneslärarkandidater ökas och
vid lokalplaneringen bör även, såsom de sakkunniga föreslagit, hänsyn
tagas till att lärarhögskolan skall kunna ha hand om viss fortbildning av
lärare.
För en lärarhögskola av större omfattning än den av de sakkunniga föreslagna
talar bland andra Tjänstemännens centralorganisation.
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
11
Folkskollärarförbunden finner det välbetänkt, att den nya lärarhögskolan
projekteras för en så stor utbildningskapacitet som möjligt och förordar
årlig intagning av 96 kandidater på mellanskollärarlinjen.
Sveriges skolledarjörbund anser, att om lärarhögskolan dimensioneras för
det större alternativet, man bör taga i anspråk hela utrymmet för den
egentliga lärarutbildningen och således höja den årliga intagningen på mellanskollärarlinjen
till 96.
De sakkunnigas förslag angående upprättande av en pedagogisk
institution accepteras i stort sett av de remissinstanser, som behandlat
frågan. Endast i fråga om professurens inriktning och benämning har några
erinringar gjorts.
På frågan om arbetsmetoderna vid lärarhögskolan och den därmed
sammanhängande frågan om timplaner har vissa lärarorganisationer
anfört synpunkter.
Läroverkslärarnas riksförbund anser, att skolkommissionens önskemål om
mera högskolemässiga studieformer vid lärarhögskolan bör realiseras i
större utsträckning än som skett i Stockholm.
Folkskollärarförbunden förutsätter, att detaljerade förslag till timplaner
för de olika utbildningsgrenarna sedermera utarbetas. Utbildningen i psykologi
och pedagogik bör förstärkas. Engelska bör enligt förbunden ingå
såsom obligatoriskt kompetensgivande ämne i folkskollärarutbildningen,
varför erforderlig tid för detta ämne måste anslås vid utformningen av timplanen
för mellanskollärarlinjen.
Svenska seminarielärarf öreningen anser det vara en allvarlig brist att utredningen
ej avgivit förslag till definitiv timplan för småskollärarlinjen och
kritiserar på flera punkter de sakkunnigas beräkningar.
b) Personalbehov. Vad de sakkunniga anfört beträffande den
egentliga lärarhögskolans personal har ej givit skolöverstyrelsen anledning
till erinringar. En annan ståndpunkt intar emellertid Sveriges skolledarförbund,
som framhåller önskvärdheten av att antalet metodiklektorat utökas.
Erfarenheterna från lärarhögskolan i Stockholm visar att dessa lektorer ej
i önskvärd utsträckning hinner med den individuella handledningen av
lärarkandidaterna.
I detta sammanhang kan nämnas, att Läroverkslärarnas riksförbund i
sitt yttrande understryker vikten av att samtliga metodiklektorer vid lärarhögskolan
också har egen undervisning i tillräcklig utsträckning.
Överstyrelsen för yrkesutbildning anser att lärarhögskolornas personal
måste utökas, därest pedagogisk utbildning av civilingenjörer m. fl. liknande
yrkeskategorier upptages på högskolornas program.
12
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
Sveriges akademikers centralorganisation hävdar, att lärarhögskolan
redan från början bör tillföras en skolpsykologtjänst då det enligt organisationens
mening bör ingå i lärarkandidaternas utbildning att komma i kontakt
med skolpsykologisk verksamhet.
Frågan om beredande av plats vid den nya lärarhögskolan av övertalig
lärarpersonal vid ett eventuellt nedläggande av folkskoleseminariet i Lund
och andra folkskoleseminarier tages upp av Statstjänstemannens riksförbund
och Svenska seminarielärarföreningen.
I den mån redogörelse här ovan icke lämnats för remissyttrandena hänvisas
till propositionen s. 21—28.
Övningsskola
De sakkunnigas förslag
a) Behovet av övning sklasser
Av den redogörelse, som lämnats för verksamheten vid lärarhögskolan i
Stockholm, framgår, att klasslärarkandidaternas auskultation
och övningsundervisning under det första året förlägges till övningsklasser
tillhörande det kommunala skolväsendet, medan undervisningsövningarna
det sista läsåret helt förlägges till den interna övningsskolan. I propositionen
1954: 209 beräknades denna behöva omfatta minst 18 avdelningar av klasserna
3—6 (normalklasser). Fredhällsskolan hade emellertid plats för ytterligare
6 klasser och då det från organisatorisk synpunkt ansågs mindre lämpligt
att dessa var kommunala, utökades övningsskolan till 24 avdelningar
av klasserna 3—6. Enligt vad lärarhögskolans rektor under hand meddelat
de sakkunniga, har denna utvidgning visat sig synnerligen värdefull för
utbildningen.
Då de sakkunniga haft att ta ställning till en mot alternativet 60—96—0
svarande övningsskola, har det till en början förefallit dem naturligt att
acceptera tanken på en övningsskola med 18 avdelningar av klasserna 3—6.
På grund av de erfarenheter, som gjorts vid lärarhögskolan i Stockholm, är
de sakkunniga emellertid böjda att föreslå någon ökning, nämligen till 20
avdelningar, under förutsättning att dessa fördelas på 5 parallellavdelningar
inom varje klass. En skolenhet omfattande klasserna 3—6 anser de sakkunniga
visserligen vara svårförenlig med själva enhetsskoleprincipen och
måste betraktas som en skolorganisatorisk nödlösning. På grund av tredje
klassens betydelse för mellanskollärarutbildningen är de emellertid benägna
att för detta alternativ acceptera en sådan organisation, dock enbart för en
övningsskola om minst 20 klassavdelningar. Skulle övningsskolan däremot
begränsas till 18 avdelningar, synes det vara lämpligare att den omfattar
enbart klasserna 4—6 och att man trots de uppenbara olägenheter, som
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
13
Tab. 2. Antal avdelningar av den interna övningsskolans låg- och
mellanstadium (normalklasser) vid olika utbildningsalternativ
Alternativ
Klass
60—48—48 60—96—0 60—96—48 60—72—72
1 ................ 3+1 4 5
2 ................ 3 4 5
3 ................ 3 5 4 5
4 ................ 3+1 5 6 5
5 ................ 3 5 6 5
6 ................ 3 5 6 5
Summa avdelningar 20 20 30 30
Anm. Den för alternativ 60—48—48 angivna organisationen gäller ett visst år. Följande år har
klasserna 2 och 5 fyra avdelningar men alla övriga tre o. s. v.
är förknippade härmed, förlägger den kompletterande utbildningen för undervisning
i tredje klassen till kommunala klassavdelningar.
De sakkunniga understryker emellertid, att övningsskolan får en helt
annan och bättre organisation om även småskollärarutbildning förlägges till
lärarhögskolan. I detta fall måste givetvis lågstadiet vara fullständigt.
Förutsätter man, att småskollärarkandidaternas praktiska utbildning skall
vara lika omfattande som mellanskollärarkandidaternas, erfordras för utbildning
av 48 småskollärare 10 avdelningar av klasserna 1—3.
Under här angivna förutsättningar bör övningsskolan enligt de sakkunnigas
mening lämpligen erhålla den organisation, som återgives i tabell 2
för de fyra utbildningsalternativ, som utredningen räknat med.
Förutom de i tabell 2 redovisade klassavdelningarna bör den sydsvenska
lärarhögskolans övningsskola enligt de sakkunnigas mening liksom lärarhögskolan
i Stockholm även omfatta 2 hjälpklasser och läsklinik.
Den organisation av den interna övningsskolan, som de sakkunniga föreslår
för alternativet 60—48—48, anser de vara den lämpligaste även för de
större alternativen, om man räknar med möjligheten att allt efter föreliggande
behov kunna låta utbildningskapaciteten av klasslärare variera mellan
alternativen 60—96—48, 60—72—72 och 60—48—96. En intern övningsskola
svarande mot alternativet 60—48—48 kan i så fall lätt påbyggas
med ett erforderligt antal externa övningsklasser.
Klasslärarkandidaternas auskultation och övningsundervisning i kommunala
klasser (externa övningsklasser) skall under det första utbildningsåret
omfatta följande moment:
1. Fria auskultationer före frukostrasten under 2 veckor.
2. Fria auskultationer hela dagarna under 1 vecka.
3. Ilospitering med heldagsundervisning 1 vecka.
4. Ilospitering i B-skolor 1 vecka.
14
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
Tab. 3. Antal externa övning savdelning ar för mellanskollär arutbildning en
vid olika utbildningsalternativ
Klass |
60—48—48 |
Alternativ 60—96—0 60—96—48 |
60—72—72 |
|
1—3 ............. |
9 |
9 |
9—18 |
|
4—6 ............. |
9 |
18 |
18 |
9—18 |
7—8 ............. |
2 |
4 |
4 |
2— 4 |
Summa avdelningar |
20 |
22 |
31 |
20—40 |
Behovet av externa övningsavdelningar enligt olika förutsättningar framgår
av sammanställningen i tabell 3.
När det gäller frågan om övningsavdelningar för ämneslärarutbildningen
erinrar de sakkunniga inledningsvis om att den interna
övningsskolans högstadium skall användas för ämneslärarkandidaternas
övningsundervisning, under det att den betygsatta undervisningen skall
förläggas till avdelningar utanför den egna övningsskolan, till avdelningar i
s. k. samverkande läroverk.
Beträffande storleken av högstadiet vid den andra lärarhögskolans övningsskola
anser de sakkunniga inte anledning föreligga att förorda annan
storlek eller sammansättning än den som förutsatts för lärarhögskolan i
Stockholm, d. v. s. 5 parallellavdelningar av var och en av klasserna 7, 8
och 9. De sakkunniga förutsätter härvid, att vederbörande kommun, liksom
fallet är i Stockholm, organiserar den undervisning i yrkesteori och yrkespraktik,
som skall förekomma.
För att man skall kunna bedöma, huruvida det är möjligt att förlägga
en lärarhögskolas ämneslärarutbildning till en stad av Lunds storlek, har de
sakkunniga funnit det nödvändigt att beräkna antalet erforderliga externa
övningsklasser för övrig övningsundervisning och för den sista terminens
betygsatta undervisningsserier. Då en sådan beräkning måste grundas på
vissa bestämda antaganden, bland annat rörande fördelningen av lärarkandidaternas
ämneskombinationer, framhåller de sakkunniga, att den
måste bli mycket schematisk. Å andra sidan anser de att även approximativa
uppgifter kan visa sig vara fullt tillräckliga för en bedömning av vilket
underlag, som fordras för utbildningen vid en lärarhögskola.
Vid sin beräkning av det antal externa avdelningar, som fordras för utbildning
av 60 ämneslärare per år, har de sakkunniga antagit, att fördelningen
av lärarkandidaternas ämneskombinationer svarar mot läroämnenas
relativa förekomst på enhetsskolans högstadium, justerad med hänsyn till
inverkan av ämnesfördelningen på gymnasiet och av den undervisning i
engelska i klasserna 5 och 6, som sannolikt kommer att bestridas av ämneslärare.
Följande fördelning av de olika klasserna inom ett högstadium av
enhetsskola med 4 parallellavdelningar har av de sakkunniga ansetts rätt
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
15
Tab. 4- Antalet ämneslärartimmar i procent av totala timtalet i
läroämnen på enhetsskola -f- gymnasium
Ämne Procenttal
Kristendomskunskap ............................... 5
Modersmålet ...................................... 16
Latin ............................................. —
Grekiska .......................................... —
Engelska .......................................... 13
Tyska ............................................ 6
Franska ........................................... 4
Historia/samhällskunskap ........................... 13
Geografi .......................................... 6
Filosofi............................................ —
Matematik ........................................ 13
Biologi ............................................ 8
Fysik ............................................. 9
Kemi ............................................. 7
Summa 100
väl svara mot den genomsnittliga fördelningen inom försöksverksamheten
för närvarande.
Klass 7: 1 tvåspråkig och 3 enspråkiga avdelningar.
Klass 8: 1 tvåspråkig, 2 enspråkiga och 1 nollspråkig avdelning.
Klass 9: 1 avdelning 9 g, 1 avdelning 9 a och 2 avdelningar 9 y.
En avdelning av klass 7 och en avdelning av klass 8 förutsättes läsa
svensk tilläggskurs, varjämte antages att ungefär en åttondel av undervisningen
i engelska i klasserna 5 och 6 bestrides av ämneslärare.
På grundval av vissa ytterligare angivna förutsättningar har de sakkunniga
beräknat den genomsnittliga fördelningen av den undervisning i läroämnen,
som skall bestridas av ämneslärare, utbildade vid lärarhögskola
eller praktisk lärarkurs, bortsett från den undervisning, som meddelas vid
kommunala flickskolor, praktiska realskolor m. fl., vilken ej påverkar resultatet.
Detta framgår av tabell 4, som också kan anses visa den önskvärda
genomsnittliga fördelningen under en längre tid på olika ämnen i lärarhögskolans
ämneslärarutbildning under förutsättning att ämneslärarnas undervisning
i genomsnitt är lika fördelad på tjänstens ämnen.
Det osäkra i detta resultat har redan tidigare framhållits och understrykes
ytterligare av de sakkunniga genom påpekandet att någon möjlighet att
på nuvarande stadium ta hänsyn till den sannolika förekomsten av vidareutbildade
folkskollärare ej synes föreligga, varför man får nöja sig med
konstaterandet att de moderna språken möjligen kan väntas vara något
underrcpresenterade i den ämnesfördelning, som återfinnes i tabell 4.
De sakkunniga har på sätt som närmare framgår av betänkandet med tillhjälp
av uppgifterna i tabell 4 teoretiskt konstruerat en ämnesfördelning och
sammanställt den med ett par slumpvis valda verkliga fördelningar. Resul
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
Tab. 5. Fördelningen av ämneslärarkandidater på olika ämnen
Egentliga |
|||
Ämne |
Lärarhög-skolan 1957 |
lärarkurser i |
genomsnittlig fördelning |
Kristendomskunskap ...... |
3 |
5 |
8 |
Modersmålet ............. |
21 |
17 |
24 |
Engelska ................. |
24 |
20 |
19 |
Tyska.................... |
17 |
16 |
9 |
Franska .................. |
13 |
6 |
6 |
Historia/samhällskunskap . . |
19 |
20 |
20 |
Geografi ................. |
13 |
16 |
9 |
Matematik ............... |
12 |
13 |
20 |
Biologi ................... |
10 |
10 |
12 |
Fysik .................... |
12 |
11 |
13 |
Kemi .................... |
8 |
12 |
10 |
Summa ämnen1 |
152 |
146 |
150 |
tatet framgår av tabell 5. Överensstämmelsen mellan teori och verklighet
i detta fall anser de sakkunniga vara större än man haft anledning vänta.
Under den sista terminen vid lärarhögskolan skall ämneslärarkandidaterna
ha 2 serier i vartdera av sina ämnen, en i gymnasiet och en i enhetsskolan,
om ämnet förekommer på båda stadierna. Uppgifterna i tabell 5
anger således också antalet serier på gymnasie- respektive realskolestadiet
(serierna i franska får dock huvudsakligen placeras på gymnasiestadiet).
Vid beräkningen av den erforderliga minimiorganisationen förutsättes i det
följande att denna skall kunna inrymma ett så stort antal serier i varje
ämne, som anges av det större av de tre talen för samma ämne i tabell 5.
Tab. 6. Av de sakkunniga beräknat antal undervimingsserier,
skolorganisationen skall ha utrymme för
Ämne |
I enhetsskolan |
Å gymnasiet |
Kristendomskunskap ....... |
........... 8 |
8 |
Modersmålet .............. |
........... 24 |
24 |
Engelska .................. |
........... 24 |
24 |
Tyska..................... |
........... 17 |
17 |
Franska ................... |
........... 3 |
10 |
Historia/samhällskunskap .. |
........... 20 |
20 |
Geografi .................. |
........... 16 |
16 |
Matematik ................ |
........... 20 |
20 |
Biologi .................... |
........... 12 |
12 |
Fysik ..................... |
........... 13 |
13 |
Kemi ..................... |
........... 12 |
12 |
Summa 169 |
176 |
1 De olika ämnena bär härvid räknats på nytt varje gång det förekommit i en lärarkandidats
ämneskombination.
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
17
Tab. 7. Av de sakkunniga beräknad minimiorganisation för det i
angivna antalet undervisning sserier per läsår
Ämne
enhetsskolans klass
5 6 7 8 9
Kristendomsk. ...
Modersmålet ....
Engelska ........ 2
Tyska ..........
Franska .........
Historia/samhäll sk.
Geografi ........
Matematik ......
Biologi ..........
Fysik ...........
Kemi ...........
4 4
5 6 5
2 4 4 4
4 3 3
3
5 5 5
5 6 5
5 5 5
4 4 4
5 4 4
4 4
Antal avdelningar av
gymnasiets ring |
||||||
h-1 |
t-H |
HH HH |
HH HH |
HH HH |
HH |
|
< |
tf |
tf |
< |
tf |
tf |
< |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
3 |
3 |
3 |
3 |
3 |
3 |
2 |
2 |
2 |
3 |
2 |
2 |
3 |
2 |
2 |
2 |
3 |
2 |
2 |
2 |
|
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
|
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
4 |
3 |
3 |
||
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
||
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
||
2 |
2 |
2 |
2 |
|||
2 |
3 |
2 |
3 |
tab. 6
tf
1
2
2
2
tf
2
2
2 2
2
2
2
2
Det sålunda erhållna antalet serier återfinnes i tabell 6. Mot detta antal
anser de sakkunniga svara 80—85 ämneslärarkandidater, varigenom tillräcklig
marginal förmenas vara säkrad för i praktiken förekommande variationer
beträffande ämnesfördelningen ävensom vissa andra omständigheter,
som tillfälligt kan försvåra utläggandet av serierna.
De sakkunniga har vidare med utgångspunkt i det antal serier, som
framgår av tabell 6, beräknat minimiorganisationen av externt högstadium
och av gymnasium å den ort där utbildning av föreslagna 60 ämneslärare
skall kunna ske. Resultatet av dessa beräkningar framgår av tabell 7. Även
i detta fall bygger slutsatserna på vissa beträffande detaljerna gjorda förutsättningar,
vilka närmare redovisats i de sakkunnigas betänkande.
Resultatet av diskussionen rörande behovet av övningsklasser för ämneslärarkandidaternas
betygsatta undervisning under den sista terminen vid
lärarhögskolan sammanfattar de sakkunniga på följande sätt. För en årlig
utbildning av 60 ämneslärare erfordras förutom 4 mellanstadieklasser (för
engelska) 15 högstadieklasser och 27 gymnasieklasser, de senare ungefär
lika fördelade på de tre linjerna. Relativt stora variationer beträffande
lärarkandidaternas ämneskombinationer kan därvid ifrågakomma. Det förutsättes
dock, att läraruppsättningen är sådan, att praktiskt taget samtliga
ämneslärare i de samverkande klasserna kan anlitas som handledare.
b) Den interna övningsskolans organisation
I det föregående har redogjorts för de sakkunnigas diskussion av olika
alternativ beträffande omfattningen av den interna övningsskolan vad gäller
det obligatoriska skolstadiet (klasserna 1—9). De sakkunniga har också
övervägt, huruvida skäl föreligger att utvidga övningsskolan så att den
2 — liihaiig till riksdagen* protokoll 1950. (i sand. Nr 77
18
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
kommer att omfatta även gymnasium. Härom har de sakkunniga anfört
bland annat följande.
Skolkommissionen räknade, som tidigare nämnts, med att övningsskolan
skulle påbyggas med gymnasium, men något förslag härom framlades icke
för riksdagen. De sakkunniga anser emellertid, att frågan måste bli föremål
för prövning, då en ny lärarhögskola planeras. Om väsentliga pedagogiska
fördelar kan vinnas med ett gymnasium anknutet till övningsskolan, måste
dessa vägas mot eventuella nackdelar av administrativ eller ekonomisk art.
De pedagogiska fördelarna är påtagliga och har redan framhållits i skolkommissionens
betänkande om den första lärarhögskolan. Det faller sig
naturligt, att lärarhögskolan »blir i tillfälle att fullfölja såväl undervisningsmetoder
som psykologiska iakttagelser alltifrån den första skolåldern till
skolans högstadium» och »genom att lärarhögskolan fullt självständigt disponerar
över lästider, undervisningsavdelningarnas sammansättning och
lärarnas arbetsfördelning kan också klasserna på ett betydligt effektivare
sätt än eljest utnyttjas för utbildningen». Det måste innebära en väsentlig
fördel att kunna utnyttja övningsskolans gymnasium för undervisningsövningar.
Metodiklektorernas fyllnadstjänstgöring kan förläggas dit, varigenom
mycken tidsspillan undvikes. Det skulle till och med vara tänkbart,
att gymnasiet kunde helt avvara egna lektorer i ämnen med endast ett fåtal
lärarkandidater, (t.ex. kristendomskunskap, klassiska språk, franska) eftersom
metodiklektorerna i sådana ämnen måste ha en relativt omfattande
fyllnadstjänstgöring. Det kan förväntas, att pedagogisk försöksverksamhet
i viss utsträckning blir förlagd till lärarhögskolornas övningsskolor i likhet
med vad fallet varit med seminariernas övningsskolor. I den mån sådan
försöksverksamhet berör gymnasiestadiet kan den mycket lättare förläggas
till ett gymnasium direkt under lärarhögskolans administration än till ett
samverkande läroverk.
De sakkunniga har efter övervägande av gymnasiefrågan ur administrativa
och ekonomiska synpunkter funnit, att starka skäl talar för att
övningsskolan bör omfatta även gymnasium och förordar att ett treårigt
gymnasium med allmän linje, latinlinje och reallinje upprättas inom övningsskolan
som en påbyggnad på det obligatoriska skolstadiet. Det förutsättes
dock, att ifrågavarande stadsdel verkligen behöver ett nytt gymnasium
eller att man kan utnyttja redan befintligt eller planerat gymnasium.
Det bör upprättas oberoende av vilket alternativ, som väljes beträffande
omfattning och organisation av övningsskolans låg- och mellanstadium.
c) Personalbehov för övningsskolan
I det följande återgives dels sammanfattningsvis den av de sakkunniga
beräknade omfattningen av övningsskolan vid följande olika utbildningsalternativ,
nämligen 60 ämneslärare, 48 mellanskollärare och 48 småskollärare
(60—48—48), 60 ämneslärare, 96 mellanskollärare och 0 småskollärare
(60—96—0) samt 60 ämneslärare, 96 mellanskollärare och 48 småskollärare
(60—96—48), dels och sammanställningar i anslutning till de
olika alternativen av det personalbehov, som övningsskolan enligt de sakkunnigas
beräkningar bör ha.
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959 19
1) Alternativ 60—J+8—48.
Övningsskolans omfattning
Klass 1—3............................. 10 avdelningar
» 4—6 ............................. 10 »
» 7—9 ............................. 15
Ring I—III ............................ 9 »
Hjälpklass ............................. 2 »
Summa 46 avdelningar
Personalbehov
Befattning Lönegrad
1 rektor vid övningsskolan (gymnasiet och högstadiet)...... Bp 1
1 rektor vid övningsskolan (mellan- och lågstadiet) förslagsvis ABp 231
9 lektorer vid övningsskolan.............................. Ao 26
13 adjunkter ............................................ Ao 23
1 lärare i musik ........................................ Ao 20
3 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 20
1 lärare i teckning ...................................... Ao 20
23 övningsskollärare...................................... Ao 19
5 folkskollärare ......................................... Ao 19
1 lärare i kvinnlig slöjd.................................. Ao 17
1 lärare i manlig slöjd................................... Ao 17
1 lärare i hemkunskap .................................. Ao 13
1 vaktmästare .......................................... Ao 8
1 värmeskötare ......................................... Ae 8
1 kanslibiträde.......................................... Ae 7
Det antal veckotimmar i läroämnen, som enligt denna personalförteckning
skall bestridas av lektorerna i högstadiets metodik och av icke ordinarie
lärare, motsvarar enligt de sakkunnigas beräkningar omkring 3 hela
tjänster på enhetsskolans högstadium och 3 på gymnasiet.
Det antal veckotimmar i övningsämnen, som kommer att behöva bestridas
av icke ordinarie lärare, uppgår till omkring 20 i teckning, 15 i musik
(förutom all instrumentalmusik i både övningsskolan och den egentliga
lärarhögskolan), 15 i gymnastik, manlig slöjd och kvinnlig slöjd och 25 i
hemkunskap och hushållsgöromål. Om gymnasium icke skall ingå i övningsskolan,
räknar de sakkunniga med att de två rektorstjänsterna ersättes av
en tjänst i lönegrad ABp 26 och vidare med att personalförteckningen mins
-
kas med
9 lektorer .............................................. Ao 26
4 adjunkter ............................................ Ao 23
1 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 19
Anlagen lönegrad att användas vid kostnadsberäkningen.
20 Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
2) Alternativ 60—96—0.
Övningsskolans omfattning
Klass 3—6 ............................. 20 avdelningar
» 7—9 ............................. 15 »
Ring I—III ............................ 9 »
Hjälpklass ...................... 2_»
Summa 46 avdelningar
Befattning
Personalbehov
1 rektor vid övningsskolan (gymnasiet och högstadiet)......
1 rektor vid övningsskolan (mellan- och lågstadiet) förslagsvis
9 lektorer vid övningsskolan..............................
13 adjunkter ............................................
1 lärare i musik ........................................
3 lärare i gymnastik med lek och idrott...................
1 lärare i teckning ......................................
23 övningsskollärare......................................
5 folkskollärare .........................................
2 lärare i kvinnlig slöjd..................................
2 lärare i manlig slöjd...................................
1 lärare i hemkunskap ..................................
1 vaktmästare ..........................................
1 värmeskötare .........................................
1 kanslibiträde..........................................
Lönegrad
Bp 1
ABp 231
Ao 26
Ao 23
Ao 20
Ao 20
Ao 20
Ao 19
Ao 19
Ao 17
Ao 17
Ao 13
Ao 8
Ae 8
Ae 7
Det antal veckotimmar i läroämnen, som enligt denna personalförteckning
skall bestridas av lektorerna i högstadiets metodik och av icke ordinarie
lärare, beräknas av de sakkunniga motsvara omkring 3 hela tjänster
på enhetsskolans högstadium och 3 på gymnasiet.
Det antal veckotimmar i övningsämnen, som kommer att behöva bestridas
av icke ordinarie lärare uppgår till omkring 30 i teckning, 25 i musik
(förutom all instrumentalmusik i både övningsskolan och lärarhögskolan),
omkring 15 i gymnastik, 20 i manlig slöjd, 20 i kvinnlig slöjd och 30 i hemkunskap
och hushållsgöromål.
Om gymnasium icke skall ingå i övningsskolan, beräknar de sakkunniga
samma förändringar i personalbehovet, som vid närmast föregående alternativ
angivits.
1 Antagen lönegrad att användas vid kostnadsberäkningen.
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
21
3) Alternativ 60—96—4<§.
Klass 1—3
» 4—6
» 7—9
Ring I—III
Hjälpklass
Övningsskolans omfattning
......................... 12 avdelningar
......................... 18 »
......................... 15 »
......................... 9 »
......................... 2 »
Summa 56 avdelningar
Personalbehov
Befattning Lönegrad
1 rektor vid övningsskolan (gymnasiet och högstadiet)...... Bp 1
1 rektor vid övningsskolan (mellan- och lågstadiet) förslagsvis ABP231
9 lektorer vid övningsskolan.............................. Ao 26
13 adjunkter ............................................ Ao 23
2 lärare i musik ........................................ Ao 20
3 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 20
1 lärare i teckning ...................................... Ao 20
33 övningsskollärare...................................... Ao 19
5 folkskollärare ......................................... Ao 19
2 lärare i kvinnlig slöjd.................................. Ao 17
2 lärare i manlig slöjd................................... Ao 17
1 lärare i hemkunskap .................................. Ao 13
1 vaktmästare .......................................... Ao 8
1 värmeskötare ......................................... Ao 8
1 kanslibiträde.......................................... Ae 7
1 kontorsbiträde ........................................ Ae 5
Det antal veckotimmar i läroämnen, som med denna personalförteckning
skall bestridas av lektorerna i högstadiets metodik samt av icke ordinarie
personal, beräknas motsvara omkring 3 hela gymnasietjänster och 3 hela
tjänster på enhetsskolans högstadium.
Även i övningsämnena kommer ett betydande antal veckotimmar att
behöva bestridas av icke ordinarie lärare; omkring 35 i teckning, all undervisning
i instrumentalmusik (både i övningsskolan och lärarhögskolan),
omkring 30 veckotimmar i gymnastik, 20 i manlig slöjd, 20 i kvinnlig slöjd
och 30 i hemkunskap och hushållsgöromål.
Om gymnasium icke skall ingå i övningsskolan, torde personalförteckningen
ändras på följande sätt. De två rektorstjänsterna ersättes av en
tjänst i lönegrad ABp 26, varjämte följande befattningshavare bortfaller
1 Antagen lönegrad alt användas vid kostnadsberäkningen.
22
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
9 lektorer i övningsskolan................................ Ao 26
4 adjunkter ............................................ Ao 23
1 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 20
1 kontorsbiträde ........................................ Ae 5
Därjämte anser de sakkunniga att värmeskötartjänsten torde kunna
överföras på icke-ordinarie stat.
d) Lokalbehov för övningsskolan
De sakkunniga har icke ansett det nödvändigt att genomföra en beräkning
av övningsskolans lokalbehov för varje i det föregående omnämnt
alternativ utan har begränsat sig till ett större, nämligen alternativet
60—96—48 med 47 klasser av enhetsskola samt dessutom gymnasium, och
ett mindre, alternativet 60—96—0 med 37 klasser av enhetsskola men utan
gymnasium. För övningsskolans del är emellertid lokalbehovet för detta
alternativ detsamma som för alternativet 60—48—48. Dessutom har ett
kompletterande alternativ, avseende endast låg- och mellanstadium, beräknats.
Detta senare gäller dock endast ett av de ifrågasatta förläggningsalternativen
i Malmö och diskuteras i betänkandet i samband med diskussionen
av själva förläggningsfrågan. Det bör observeras, att i det större alternativet
räknats med gymnastiklokaler även för den egentliga lärarhögskolans
behov.
Det beräknade lokalbehovet enligt de nämnda båda alternativen återges
här sammanfattningsvis.
Övningsskolans lokalbehov enligt
det större alternativet
Förutsättningen är att övningsskolan omfattar sammanlagt 56 klassavdelningar.
De sakkunniga anser det uteslutet, att samtliga dessa avdelningar inrymmes
i en och samma byggnad och bildar en enda administrativ enhet. Den
naturliga uppdelningen anses bli i dels en enhet omfattande låg- och mellanstadiet
jämte hjälpklasserna samt läskliniken dels en enhet omfattande
högstadiet och gymnasiet. Det förutsättes, att vardera enheten får sin
egen rektor.
Övningsskolans gymnasie- och högstadiedel kommer under angivna förutsättningar
att omfatta 24 klasser med sammanlagt högst (9 X 30 + 15 X
25 =) 645 elever, mellan- och lågstadiedelen 32 klasser med högst (30 X
25 + 2 X 10 å 15 =) 775 elever.
Vid beräkningen av lokalbehovet har förutsatts, att de båda enheterna
endast har vissa institutioner gemensamma.
Lokalbehovet för övningsskola, omfattande på lågstadiet 12, mellanstadiet
18, högstadiet 15 och gymnasiet 9 klassavdelningar samt 2 hjälp
-
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959 23
klasser och läsklinik blir enligt de sakkunnigas beräkningar sammanfattningsvis
följande.
1. Låg- och mellanstadiedelen 2 955 to2, 2. Högstadie- och gymnasiedelen
A 180 me, 3. Gemensamma lokaler A 065 m*. Sammanlaqd qolvyta beräknas
till 11 150 m\
Vaktmästarbostäder, luftskyddsrum samt utrymmen för panncentral, elcentral,
sopor etc. är ej medräknade.
Övningsskolans lokalbehov enligt
det mindre alternativet
Förutsättningen för beräkningen är att övningsskolan omfattar 5 parallellavdelningar
av var och en av klasserna 3—9 (35 avdelningar), 2 hjälpklasser
och läsklinik. Sammanlagd erforderlig golyta utgör 6 625 m2.
Vaktmästarbostäder samt källarutrymmen har ej medräknats.
Byggnadsstyrelsen har kostnadsberäknat byggnadsföretagen enligt båda
alternativen. Kostnaden enligt det större har preliminärt beräknats till 9,7
miljoner kronor och enligt det mindre till 5,8 miljoner kronor.
Remissyttranden
Beträffande de avgivna remissyttrandena torde få hänvisas till propositionen
s. 41—44.
Förläggningsort m. m.
Av de sakkunniga redovisade alternativ
a) Allmänna synpunkter
I de diskussioner, som tidigare förts rörande förläggningen av en lärarhögskola
till Lund eller Malmö, har förutsatts, att man för lärarutbildningen
skulle kunna utnyttja båda städernas skolväsen, oberoende av om
själva lärarhögskolan placerades i Lund eller i Malmö. Som stöd för denna
uppfattning, som kan synas naturlig med tanke på de utmärkta kommunikationerna
mellan de båda städerna, kan man åberopa exempel från universitetsutbildningen,
speciellt den medicinska. Man kan också peka på att
åtskilliga yrkesarbetande personer har sitt arbete i den ena staden och bor
i den andra. Exempel saknas ej heller på att båda städernas skolväsen har
utnyttjats vid lärarutbildning; läsåret 1947/48 förläde sålunda folkskoleseminariet
i Lund alla sina undervisningsövningar i externa övningsklasser
till folkskoleväsendet i Malmö.
24
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
De sakkunniga har emellertid valt att betrakta vardera stadens skolväsen
för sig som underlag för lärarhögskolans praktiska lärarutbildning och
anför härom.
Erfarenheterna från ämneslärarutbildningen vid lärarhögskolan i Stockholm
visar, att metodiklektorernas tjänstgöring blir särdeles betungande
genom att den är splittrad på flera läroanstalter och att man har att räkna
med åtskillig spilltid på grund av förflyttningar och schemasplittring. Att
en lärarhögskola i den ena staden mera regelbundet utnyttjar skolväsendet
i den andra bör därför så vitt möjligt undvikas. Vid undersökningen av möjligheten
att förlägga en lärarhögskola till Lund respektive Malmö har de
sakkunniga följaktligen helt bortsett från möjligheten att utnyttja övningsklasser
inom den andra stadens skolväsen.
b) Lund som förläggningsort
Enligt ett år 1951 träffat avtal mellan å ena sidan Kungl. Maj:t och
kronan och å den andra sidan Malmöhus läns landsting skall landstinget
successivt övertaga nuvarande folkskoleseminariets tomt (kvarteret Seminariet)
i Lund jämte därå befintliga byggnader senast år 1969. Som ny
tomt för folkskoleseminariet eller en eventuell lärarhögskola har Lunds
stad erbjudit staten med äganderätt och såsom gåva stadsägan 1630, omfattande
cirka 50 000 m2 å ett område norr om Tunavägen inom stadsdelen
Helgonagården i nordöstra delen av staden.
Som övningsskola för en blivande lärarhögskola har Lunds stad erbjudit
den skolanläggning, som planerats på stadsägan 410 m. fl. inom kvarteret
Galjevången, den s. k. Tunaskolan, belägen tämligen nära nyssnämnda
stadsäga. Denna skolanläggning skall omfatta såväl fullständig enhetsskola
som statligt gymnasium, nämligen det till Lund förlagda försöksgymnasiet,
som tills vidare är anknutet till folkskoleseminariet. Tomtens storlek uppgår
till 62 900 nr.
För Tunaskolan föreligger redan av skolöverstyrelsen godkänd lokalbehovsprövning
samt därpå grundade skissritningar. Planeringen har emellertid
icke kunnat ske med tanke på att skolan skulle fungera som övningsskola.
Den har beräknats för 3-årigt gymnasium med 4 linjer (= 12 klassavdelningar)
samt enhetsskola omfattande, förutom 3 specialklasser, 3
parallellavdelningar inom varje klass (= 30 klassavdelningar).
Skall Tunaskolan organiseras som övningsskola, måste högstadiet under
alla förhållanden utökas från 3 till 5 parallellavdelningar, d. v. s. med 6
klassavdelningar. Däremot behöver man ej räkna med dubblering av någon
gymnasielinje. Låg- och mellanstadiedelen är tillräcklig för de sakkunnigas
alternativ 60—48—48 men skulle behöva utvidgas med 12 klassavdelningar,
om man t. ex. väljer en mot alternativet 60—96—48 svarande större övningsskola.
Lunds stad är beredd att verkställa erforderliga ändringar i
Tunaskolans organisation, så att denna överensstämmer med det alternativ,
som kan komma i fråga, och har för den skull uppskjutit arbetet med de
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
25
definitiva ritningarna över Tunaskolan, tills beslut om lärarhögskolans
placering föreligger. Staden är dessutom beredd medgiva att själva lärarhögskolans
byggnader placeras inom samma tomtområde i kvarteret Galjevången
som Tunaskolan, därest beslut fattas om att lärarhögskolan förlägges
till Lund.
Om den framtida organisationen av skolväsendet i
Lund anför de sakkunniga bland annat, att försöksverksamhet med enhetsskola
påbörjades i Lund läsåret 1957/58 och kan beräknas ha nått
klass 7 läsåret 1959/60 samt vara fullt genomförd från och med läsåret
1961/62.
För en bedömning av möjligheterna att förlägga en lärarhögskola till
Lund har de sakkunniga ansett det vara nödvändigt att skaffa sig en uppfattning
om den sannolika utvecklingen av den statliga gymnasieorganisationen
i staden. De har beträffande detta spörsmål anfört
bland annat följande.
Lund har tre gymnasier, av vilka två är statliga och ett privat. Rekryteringen
till gymnasierna av elever, mantalsskrivna inom staden, är anmärkningsvärt
hög, 24,4 procent, medan den för riket i dess helhet beräknas vara
11,35 procent. Då det är mycket svårt att avgöra vilken roll Lunds Privata
Elementarskola, som hösten 1957 hade 23 gymnasieavdelningar, kommer
att spela i sammanhanget, torde man få nöja sig med en uppskattning av
de statliga gymnasiernas minimiorganisation. Så långt man för närvarande
kan bedöma utvecklingen, synes den statliga gymnasieorganisationen i
Lund komma att omfatta 27 avdelningar av treårigt gymnasium. Enligt
de beräkningar och överväganden, som de sakkunniga redovisat, kan alltså
den statliga gymnasieorganisationen i Lund förväntas bli fullt tillräcklig
för en utbildning av minst 60 ämneslärare per år.
De sakkunniga har även beräknat antalet klassavdelningar
inom det kommunala skolväsendet och de under avveckling
varande statliga 4- och 5-åriga realskollinjerna för åren 1958/1966 på
grundval av material, som ställts till utredningens förfogande av skoldirektören
i Lund, samt uppgifter från läroanstalternas kataloger. Resultatet
redovisas i tabellform.
Beträffande dessa beräkningar har de sakkunniga anfört följande.
Som de sakkunniga tidigare visat, behöver lärarhögskolan disponera 15
interna och 15 externa högstadieklasser för ämneslärarutbildningen och 4
respektive 2 externa högstadieklasser för klasslärarutbildningen, om 96 respektive
48 mellanskollärare per år skall utbildas. Med nuvarande lokalutrymmen
kan på Katedralskolan placeras 18 gymnasieavdelningar och 11
högstadieavdelningar (ytterligare ett par, om ämncsrumssystem skulle tilllämpas).
Om anordningar kunde vidtagas för att samtliga 15 för ämneslärarutbildningen
erforderliga klasser kunde placeras vid Katedralskolan,
skulle antalet handledarklasser på högstadiet kunna inskränkas till de 4 eller
2, som erfordras för mellanskollärarutbildningen. Intet hindrar emellertid,
att även serieövningar för ämneslärarkandidater förlägges till särskilda
handledarklasser, om antalet högstadieklasser vid det samverkande liiro
-
26
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
verket ej blir fullt tillräckligt. Frånsett 9 y-avdelningarna (2 sådana har
inräknats i övningsklasserna) kommer lärarhögskolan att t. ex. läsåret
1963/64 behöva utnyttja högst 32 av Lunds stads 71 högstadieklasser (däri
inberäknade 5 klasser 10 och en klass 11). 24—28 av dessa klasser kan
beräknas ingå i övningsskola och samverkande läroverk. Eftersom icke ens
hälften av klasserna kommer att behöva anlitas, får högstadiet i Lund anses
vara fullt tillräckligt för lärarhögskolans behov.
Antalet erforderliga låg- och mellanstadieavdelningar har enligt ett
mindre alternativ (60—48—48) och ett större (60—96—48) sammanställts
i en tabell (tab. 9) med antalet i Lund befintliga klassavdelningar läsåret
1963/64. Av tabellen framgår, att nämnda läsår 19 respektive 21 av lågstadiets
67 klassavdelningar skulle behöva tagas i anspråk för lärarutbildningen
och 19 respektive 36 av mellanstadiets 56 avdelningar. Däri är också
de interna övningsklasserna inräknade, vilka undervisas av för lärarutbildning
särskilt utvalda övningsskollärare. Tabellen ger också besked om hur
stor del av antalet befintliga avdelningar av det kommunala skolväsendet,
som behöver utnyttjas i form av externa handledarklasser. För lågstadiet
behöver 9 av 57 respektive 9 av 55 utnyttjas, beroende på om det mindre
eller större utbildningsalternativet väljes. För mellanstadiet är motsvarande
uppgifter 9 av 46 respektive 18 av 38.
Skolväsendet i Lund utgör enligt de sakkunnigas bedömande ett tillräckligt
underlag för klasslärarutbildning även enligt det mera omfattande
alternativet. Som tidigare framhållits anser de sakkunniga, att det mindre
(60—48—18) i första hand bör komma i fråga.
Innan de sakkunniga därefter övergår till att diskutera skäl för och
emot Lund som förläggningsort för den andra lärarhögskolan, finner
de det nödvändigt att konstatera, att tillgången på övningsklasser, framför
allt statliga gymnasieklasser, kan bli otillräcklig, om man i en framtid skulle
vilja utöka utbildningskapaciteten av ämneslärare. Man kan enligt de sakkunnigas
mening icke på nuvarande stadium med säkerhet avgöra, huruvida
en dubblering av vissa metodiklektorat skulle väsentligt underlätta ett
Tab. 9. Översikt över antalet i Lund bejintliga låg- och mellanstadieklasser
läsåret 1963/64 samt det antal avdelningar som enligt två olika
alternativ skulle behöva utnyttjas av en lärarhögskola
Stadium |
Alternativ |
60—48—48 |
Alternativ |
60—96—48 |
||||
Totala antalet |
Antalet för lärar-utbildn. utnytt-jade klassavd. |
Totala antalet |
Antalet för lärar-utbildn. utnytt-jade klassavd. |
|||||
Statliga |
Kommu- nala |
Interna |
Externa |
Statliga |
Kommu- nala |
Interna |
Externa |
|
Lågstadiet (1—3) ... |
1° |
57 |
10 |
9 |
12 |
55 |
12 |
9 |
6 |
7 |
19 |
67 |
21 |
||||
Mellanstadiet (4—6) . |
1° |
46 |
1° |
9 |
18 |
38 |
18 |
18 |
56 |
19 |
56 |
36 |
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
27
anlitande av gymnasieorganisationen i Malmö, och de finner det knappast
vara realistiskt att räkna med möjlighet till ökning av utbildningskapaciteten
vid förläggning till Lund. Beträffande de sakkunnigas diskussion av
olika skäl för och emot Lund som förläggningsort torde få hänvisas till
propositionen.
Efter förhandlingar med representanter för Lunds stad har de sakkunniga
tillställt staden en promemoria, avsedd att läggas till grund för ett eventuellt
avtal om upprättande av en lärarhögskola i Lund.
I promemorian förutsättes att en lärarhögskola i Lund skall utbilda
ämneslärare och mellanskollärare (eventuellt även småskollärare), samt att
övningsskolan endast skall omfatta klasserna 3—9 (eventuellt även klasserna
1 och 2) med sammanlagt 37 klasser samt läsklinik. Därest lärarhögskolan
förlägges till Lund skulle staden enligt promemorian förplikta sig
att utan vederlag till Kungl. Maj:t och kronan med äganderätt överlåta
ett område om 49 996,2 m2 av stadsägan nr 1630 med läge och gränser
på sätt angives å en av stadsingenjörskontoret i Lund den 8 februari
1955 upprättad karta,
att fastigheten överlåtes fri från alla gravationer,
att helt bekosta uppförandet av byggnader av gängse kommunal standard
för en övningsskola omfattande klasserna 3—9 (eventuellt klasserna
1 och 2) jämte skolsociala lokaler (bespisning, läkarmottagning m. m.)
till vilka byggnader staten skall erhålla äganderätt,
att helt bekosta inredning av övningsskolan samt dess utrustning med
inventarier och möbler; allt av gängse kommunal standard,
att utan kostnad för statsverket svara för anläggning, underhåll och renhållning
av omgivande gatu- eller vägområden,
att organisera och bekosta undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik i
övningsskolan,
att tillerkänna eleverna i övningsskolan samma skolsociala förmåner (t. ex.
skolfrukost, hälsovård, tandvård, skolbad, fria skolböcker) som övriga
enhetsskolelever i staden,
att sådana kommunala anslag, som avser undervisning utöver gällande timplan
(t. ex. stödundervisning, frivillig undervisning i instrumentalmusik,
ledning av fritidssysselsättning), även kommer övningsskolan till del,
att svara för inköp av böcker till skolbiblioteket på samma sätt som till
andra skolbibliotek i staden.
Enligt promemorian skulle statsverket i princip bekosta all undervisning
i övningsskolan; bränsle, lyse och vatten för övningsskolan samt allt underhåll
av övningsskolans lokaler, inredning, inventarier och möbelutrustning.
Drätselkammaren i Lund har meddelat de sakkunniga, att kammaren,
under förutsättning av stadsfullmäktiges godkännande, beslutat att i princip
acceptera de villkor, som angives i promemorian.
28
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
Enligt kammarens mening synes det dock vara lämpligast att lärarhögskolan
förlägges till det för Tunaskolan avsedda området, d. v. s. att själva
lärarhögskolan och den därtill knutna övningsskolan placeras på samma
tomt. För den händelse överenskommelse härom träffas, förutsätter drätselkammaren,
att Kungl. Maj:t icke gör anspråk på stadsägan 1630 för tidigare
avsett ändamål.
Om Tunaskolan blir övningsskola, anser drätselkammaren att den även
bör omfatta försöksgymnasiet. Slutligen har drätselkammaren förklarat sig
beredd att under vissa förutsättningar låta uppföra och till staten överlämna
vissa idrottslokaler samt upplåta idrottsplats såsom förut nämnts.
c) Malmö som, förläggningsort
Beträffande den framtida organisationen av skolväsendet
i Malmö inhämtas ur de sakkunnigas betänkande följande.
I Malmö är enhetsskola endast införd i Limhamnsdistriktet men är där
fullt genomförd från och med läsåret 1958/59. En av Malmö stad gjord
anhållan att från och med läsåret 1956/57 få utvidga försöksverksamheten
med enhetsskola till ytterligare ett par överlärardistrikt har avslagits av
Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1956.
Om enhetsskola vore genomförd i Malmö läsåret 1962/63 skulle antalet
klassavdelningar på lågstadiet vara 368, på mellanstadiet 311, i klass 7
113, i klass 8 116, i klass 9 a och 9 g 61 samt i klass 9 y 61. Av klasserna
7, 8, 9 a och 9 g skulle alltså nämnda läsår finnas sammanlagt 290 avdelningar.
Såsom jämförelse kan nämnas att läsåret 1962/63 beräknas i
Lund antalet klassavdelningar på lågstadiet vara 67, på mellanstadiet 53
samt på högstadiet 87.
För närvarande finns i Malmö gymnasier vid högre allmänna läroverket
för flickor, högre allmänna läroverket för gossar, S:t Petri högre allmänna
läroverk (kommunalt gymnasium, vilket successivt förstatligas från och
med budgetåret 1958/59) och Slottsstadens samrealskola (kommunalt gymnasium).
Från och med budgetåret 1958/59 kommer även ett kommunalt
gymnasium att knytas till Johannes samrealskola. Vid samtliga gymnasier
utom det till Slottsstadens samrealskola knutna är såväl latinlinje, reallinje
som allmän linje representerade. I början på 1960-talet beräknas totala
antalet gymnasieavdelningar bli 57—69 (enbart treårigt gymnasium). Man
kan beräkna att hela gymnasieorganisationen i Malmö blir statlig. Den
kommer alltså att bli mer än dubbelt så stor som motsvarande organisation
i Lund och skulle rent teoretiskt räcka till för utbildning av omkring 130
ämneslärare per år.
Vid diskussionen av skäl för och emot en förläggning
till Mal m ö har de sakkunniga anlagt bland annat följande synpunkter.
Av redogörelsen för skolväsendets väntade utveckling i Malmö framgår,
att en lärarhögskola utan svårighet kan förläggas till Malmö. Sammanfattningsvis
kan sägas att Malmöalternativens styrka ligger just i det stora
antalet klassavdelningar på alla stadier, vilket medför att tillgången på
övningsklasser blir tillräcklig för samtliga utbildningsalternativ.
I början på 1960-talet beräknas specialklassorganisationen omfatta 67
avdelningar av klasserna 1—9.
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
29
Vid förläggning av en lärarhögskola till Malmö har de sakkunniga ansett,
att två olika områden i staden skulle kunna ifrågakomma för högskolans
placering. Det ena är beläget förhållandevis centralt, i omedelbar närhet av
numera S:t Petri läroverk (»Realskolan») och stadsbiblioteket och med
stadens centrum lätt tillgängligt. Vid en placering av högskolan i detta
område har tre olika lösningar ansetts möjliga, i de sakkunnigas betänkande
benämnda alternativen Drotsen III a), Drotsen III b) och Drottsen II.
Det andra område, som enligt de sakkunnigas mening kan komma i fråga,
är beläget i stadsdelen Mellanheden i västra delen av staden, nära gränsen
till Limhamn.
På grundval av en skrivelse från Malmö stads fastighetskontor har skolöverstyrelsen
vid sidan av de förläggningsalternativ inom Malmö, som
redovisats av de sakkunniga, föreslagit ett tredje område, beläget i stadsdelen
Södervärn, omkring 700 meter sydost om Dalaplan och benämnt
Heleneholmsområdet.
Av en av fastighetskontoret upprättad promemoria angående nämnda
område inhämtas följande.
Heleneholmsområdet i Malmö kan sägas motsvara Tunaområdet i Lund
i den meningen att möjlighet föreligger att skapa en för den speciella verksamheten
särskilt avpassad anläggning.
Huvuddelen av Malmö stads bostadsbyggande de närmaste åren kommer
enligt föreliggande planer att förläggas till den region, där Heleneholmsområdet
är beläget. Inom regionen finns eller planeras nya bostadsområden
för omkring 37 000 personer enligt följande sammanställning.
Bostadsområde |
Påbörjas |
Färdigt |
Antal boende |
Augustenborgsområdet ...... |
1951 |
6 000 |
|
Sevedsplansområdet ........ |
1954 |
2 000 |
|
Blekingsborgsområdet ....... |
1957 |
5 000 |
|
Almhögsområdet ........... |
1959/60 |
5 000 |
|
Söderkullaområdet.......... |
...... 1960 |
inom 3 år |
5 000 |
Nydalaområdet ............ |
...... 1960 |
inom 3 år |
8 000 |
Hermodsdal (planeras) ...... |
5 500 |
||
36 500 |
Härutöver finnes äldre villaområden och planeras ytterligare områden för
egnahemsbebyggelse.
Heleneholmsområdet är enligt stadsplaneförslag den 13 februari 1957 helt
avsett för allmänna ändamål och utgör det centrum i regionen, i vilket för
regionen erforderliga allmänna byggnader skall förläggas. Av föreslagna
allmänna byggnader på området är värmeverk och skola för högstadiet och
gymnasium föremål för planläggning.
Områdets yta är cirka 23 har, varav cirka 7,3 har för närvarande upptages
av Ileleneholms idrottsplats.
Befolkningsunderlaget i området räcker till för det större utbildningsalternativet.
Avståndet till samverkande läroverk blir relativt kort. Restid
30
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
per buss till högre allmänna läroverket för flickor är för närvarande 8—14
minuter samt per buss och spårvagn till högre allmänna läroverket för
gossar 14—20 minuter. Turtätheten för bussarna på Ystadvägen framför
Heleneholmsområdet är för närvarande 4 minuter vid rusningstid (eljest
7—8 min.). Tätare förbindelser kan förväntas med den ökade bebyggelsen.
Å Heleneholmsområdet skall år 1960 uppföras en skola med 12 klasser
för högstadium och 9 klasser för gymnasium. Inom Augustenborgsområdet
finnes en nybyggd låg- och mellanstadieskola med 11 klasser för lågstadiet
och 22 klasser för mellanstadiet.
Ytterligare skolor planeras å Almhögsområdet med 6 klasser, Nydalaområdet
med 27 klasser, Söderkullaområdet med 21 klasser, Hermodsdalsområdet
med 21 klasser och Blekingsborgsområdet med 9 klasser (lågstadiet).
Vid ett förläggande av lärarhögskolan till Heleneholmsområdet ifrågasätter
fastighetskontoret huruvida inte klasser för låg- och mellanstadiet
skulle kunna överföras dit från intilliggande planerade skolor inom Almhögsområdet
och eventuellt Nydalaområdet, så att en fullständig skolanläggning
erhålles, jämförbar med Tunaområdets i Lund.
För lärarhögskolan synes enligt fastighetskontoret — efter viss omdisponering
i planerna för området — en yta om 60 000 m2, belägen i Heleneholmsområdets
östra del vid Ystadvägen, Munkhättegatan och Eriksfältsgatan
samt med en större utsträckning längs Munkhättegatan, kunna
ställas till förfogande.
Remissyttranden
Klar ståndpunkt för Lund som förläggningsort intar universitets kanslern
ävensom mindre akademiska konsistoriet samt de humanistiska och
matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universitetet i Lund. Humanistiska
fakulteten betonar fördelarna med alternativet Lund i fråga om
den pedagogiska forskningsinstitutionen, då det för vetenskaplig forskning
fordras tillgång till ett vetenskapligt bibliotek.
Byggnadsstyrelsen förordar likaledes Lund och framhåller därvid främst
den stora fördelen att man där, obunden av befintliga byggnader, kan skapa
en för lärarhögskolans verksamhet särskilt avpassad anläggning. Generellt
anser styrelsen att samtliga av de sakkunniga redovisade Malmöalternativ
innebär vissa olägenheter av byggnadsmässig art. Klassrummen synes genomgående
vara för små och mer eller mindre omfattande ombyggnader
erfordras vid de befintliga skolorna.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser Lund vara att föredraga ur allmänna
lokaliseringssynpunkter.
Svenska seminarielärarföreningen anser ställningstagandet bli beroende
av den utbildningskapacitet man önskar ge den nya högskolan. Närheten
till universitetet ger emellertid enligt föreningens mening ett avgjort försteg
för Lund.
Lunds studentkår anser att avgörande måste vara möjligheterna dels att
bereda ett stort antal ämneslärare plats, dels ock att i framtiden ytterligare
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
31
kunna öka lärarhögskolans kapacitet för denna kategori. De sakkunniga
synes härvid enligt kårens mening ej ha beaktat Lunds framtida utveckling
som skolstad. Ej heller anses klara besked föreligga angående möjligheterna
att utnyttja gymnasieklasser i Lunds privata elementarskola. Studentkåren
framhåller även betydelsen av att de studerande vid lärarhögskolan får del
av de studentsociala förmåner, som erbjuder sig i Lund, och fäster stor
vikt vid frågan om bostäder för lärarhögskolans elever. Det erinras om att
det i Lund redan existerar en organisation för byggande av studentbostadshus,
varför bostadsfrågan där torde kunna lösas avsevärt smidigare än på
annat håll.
M a 1 m ö får visst företräde av länsstyrelsen i Malmöhus län med hänsyn
till att Drotsenalternativen — de enda länsstyrelsen anser böra komma
i fråga — från lokaliseringssynpunkt erbjuder en mycket central placering.
Liknande synpunkter anföres av länsarkitekten i Malmöhus län.
Majoriteten av länsskolnämnden i Malmöhus län anser, att de sakkunniga
i fråga om utbildningen av ämneslärare enligt Lundaalternativet räknat
med ett i verkligheten alldeles otillräckligt antal övningsklasser. Vidare
anses detta alternativ sakna erforderlig elasticitet med tanke på en eventuell
framtida utökning av högskolans kapacitet i fråga om nämnda lärarkategori.
Sammanfattningsvis talar enligt nämndens mening så starka skäl för
Malmö, att lärarhögskolan bör förläggas dit, under förutsättning att staten
vid förhandlingarna med Malmö stad kan uppnå fullt acceptabla villkor.
Någon slutlig ståndpunkt beträffande de olika alternativen inom Malmö
har nämnden ej tagit. Vid placering av lärarhögskolan inom Malmö stad
anser nämnden att man bör taga den största hänsynen till om övningsskolan
kan inpassas i stadens allmänna skolplanering.
Skolöverstyrelsen finner att lärarhögskolan kan förläggas till Lund endast
under förutsättning att gymnasieklasser även i Malmö utnyttjas för ämneslärarutbildningen.
Trots de starka skäl, som talar för Lund, finner sig överstyrelsen
med hänsyn till den begränsade tillgången på övningsklasser i
staden böra föreslå en förläggning av högskolan till Malmö. En förutsättning
synes dock enligt överstyrelsens mening vara, att försök med nioårig
enhetsskola genomföres i staden snarast möjligt.
Skolöverstyrelsen har förordat det av Malmö stads fastighetskontor framlagda
förslaget om en förläggning av högskolan till Heleneholmsområdet i
Malmö. För detta alternativ talar enligt överstyrelsen, att lokalerna för
övningsskolan från början kan planeras för sitt speciella ändamål och att
befolkningsunderlaget medger upprättande av ett gymnasium inom övningsskolan.
Läroverkslärarnas riksförbund slutligen förordar alternativet Drotsen
III b i Malmö främst med hänsyn till att förbundet anser det vara en
omöjlighet att placera det av de sakkunniga beräknade och förutsatta
antalet undervisningsserier vid samverkande läroverk i Lund.
32
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
Kostnadsberäkningar
De sakkunniga har redovisat sammanfattande beräkningar av kostnaderna
för en lärarhögskola av olika storlek, såväl vad avser kostnaderna för
byggnader som för drift.
Byggnadskostnaderna har på begäran av de sakkunniga uppskattats av
byggnadsstyrelsen enligt två alternativ för själva lärarhögskolan och enligt
tre alternativ för övningsskolan. De sakkunniga har därutöver beräknat
kostnaderna för en övningsskola enligt ytterligare två alternativ.
Uppskattade kostnader för lärarhögskolans byggnader m. m.
Utbildnings alternativ -
Nettoyta Kostnader
60—96—48 ..................................... 4 600 m2 c:a 4,5 mkr
60—48—48 ..................................... 4 140 m2 c:a 4 mkr
60—96—0 4 140 m2 c:a 4 mkr
Uppskattade kostnader för övningsskolans byggnader m. m.
alternativ Övningsskolans omfattning Nettoyta Kostnader
60—96—48 Eullst. enhetsskola -f- gymnasium ..... 11 150 m2 c:a 9,7 mkr
60—96—48 Endast låg- och mellanstadium........ 5 000 m2 c:a 4,4 mkr
60—48—48 Fullst. enhetsskola + gymnasium ..... 10 050 m2 c:a 8,8 mkr
60—48—48 Endast låg- och mellanstadium........ 4 000 m2 c:a 3,5 mkr
60—96—0 Ofullst. lågstadium och utan gymnasium 6 625 m2 c:a 5,8 mkr
Vid sina beräkningar av de årliga driftkostnaderna har de sakkunniga
utgått från de för lärarhögskolan i Stockholm för budgetåret 1958/59 uppförda
olika anslagen. Utförliga kostnadsberäkningar har redovisats av departementschefen
.
Departementschefen
Departementschefen har för egen del anfört bland annat följande.
De riktlinjer för ordnandet av vissa lärargruppers egentliga yrkesutbildning,
som fastslogs vid 1950 års riksdag och sedan vidareutvecklats i betänkandet
och propositionen om den första lärarhögskolan, har varit grunden
för de sakkunnigas arbete, vilka nu framlagt förslag rörande en andra
lärarhögskola, förlagd till södra Sverige. De nu aktuella spörsmålen är närmast
av praktisk-organisatorisk natur.
De sakkunniga har uttalat, att de inte ansett sig böra betrakta den
nuvarande lärarhögskolans omfattning och organisation som helt bindande
för sina förslag rörande en andra högskola. Jag delar helt de sakkjinnigas
inställning i detta fall. Det är först och främst alldeles klart, att man noga
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
33
bör beakta de erfarenheter i olika avseenden, som kan ha gjorts vid den
forsta lärarhögskolan och rätta sig efter dem. Men även i övrigt kan avvikelser
från vad som gäller vid stockholmshögskolan vara motiverade. Jag
erinrar om att det i samband med riksdagsbeslutet 1954 underströks, att
den första lärarhögskolan i åtskilliga hänseenden måste få försökskaraktär.
Den betydelsefullaste avvikelse från den nuvarande lärarhögskolan, de
sakkunniga funnit sig böra föreslå, är, att en linje för utbildning a v
s m åskollärar e, baserad på studentexamen, skall inrättas vid den nya
högskolan. Såsom framgått av redogörelsen för de sakkunnigas betänkande
är förutsättningarna för att genomföra ett dylikt förslag nu andra än de
varit vid tidigare tillfällen, då denna sak diskuterats. Det gäller främst i
fråga om förutsättningarna för en tillfredsställande rekrytering till en dylik
linje. Den ovisshet som vid 1950-talets början fanns på denna punkt råder
inte längre. På grundval av den starka tillströmningen av studenter till den
nuvarande småskollärarutbildningen — hösten 1958 hade 38,3 procent av
samtliga i första klassen på småskollärarlinje intagna elever avlagt studentexamen
■—- kan man med de sakkunniga våga antaga att rekryteringen till
eu dylik linje vid lärarhögskola skall bli fullt tillfredsställande. Eftersom
vidare meningen är att byggnaderna för den andra lärarhögskolan skall
uppföras från grunden, kommer lokalsvårigheter inte att utgöra hinder för
upprättande av en småskollärarlinje.
Vad frågans principiella sida beträffar — alltså huruvida småskollärarulbildning
överhuvudtaget skall förläggas till lärarhögskola — vill jag först
erinra om att 1954 års riksdag som sin mening uttalade, att slutlig ställning
till frågan om förläggning av småskollärarutbildning till lärarhögskolan icke
borde tagas, förrän erfarenhet vunnits av lärarhögskolans verksamhet. Därmed
avsågs i första hand att ställning icke då borde tagas mot förslaget att
en för blivande småskollärare avsedd förberedande kurs efter realexamen
och därpå grundad tvåårig utbildning skulle förläggas till lärarhögskola och
att således endast aspiranter med studentexamen skulle komma i fråga vid
sådan utbildningsanstalt. Någon negativ ställning till tanken att blivande
småskollärare med studentexamen skulle kunna få sin utbildning vid lärarhögskola
har från statsmakternas sida icke tagits. Att högskolemässig utbildning
av småskolläraraspiranter, som avlagt studentexamen, i varje fall
försöksvis bör prövas, finner jag vara fullt i överensstämmelse med riksdagens
och Kungl. Maj:ts tidigare intagna ståndpunkt. De erfarenheter som
därvid skulle vinnas torde, tillsammans med erfarenheter av den från och
med läsåret 19(31/02 treåriga småskollärarutbildningen, ganska snart kunna
läggas till grund för bedömning av i vilken utsträckning småskollärarutbildning
lämpligen bör vara förlagd till lärarhögskola och i vilken utsträckning
andra ntbildningsformer bör anlitas.
EU huvudskäl för upprättande av lärarhögskolor är den växelverkan
mellan forskning och praktisk lärarutbildning som där kan förväntas äga
rum. Under erinran härom och om att lågstadiets problem inte är av mindre
betydelse för den pedagogiska forskningen än andra stadiers tillstyrker jag
de sakkunnigas förslag ad eu småskollärarlinje för aspiranter, som avlagt
student examen, inrättas vid den andra lärarhögskolan samt att denna linje
träder i verksamhet samtidigt som utbildningen av mellanskollärare tager
sin början. Antalet ärligen intagna aspiranter bör under de första åren
vara 48, fördelade med hälften på höst- och hälften på vårterminen. El bildningen
bör liksom för mellanskollärarnas del omfatta fyra terminer vid hög
3
— Hi-han(j till riksdagens protokoll 1 UöU. (} sand. AV 77
34
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 195!)
skolan och en termins praktiktjänstgöring. Den sistnämnda bör infalla mellan
andra och tredje terminen vid högskolan. Tim- och kursplaner samt
övriga bestämmelser rörande denna utbildning bör utarbetas i den ordning
jag senare ämnar föreslå.
Medan frågan om småskollärarutbildningens förläggning till lärarhögskola
enligt de sakkunnigas mening kan diskuteras, anser de, att det inte
råder någon tvekan om att den nya lärarhögskolan skall utbilda ämneslärare
och mellanskollärare. Med hänsyn till att den för närvarande mest
angelägna uppgiften är att utbilda ämneslärare, har de dock övervägt, om
inte högskolan skulle kunna starta med enbart ämneslärarutbildning. Av
vad jag nyss framhållit i fråga om småskollärarut bildningen framgår, att
jag lika litet som de sakkunniga accepterar en sådan tanke, vilken i själva
verket strider mot lärarhögskolans idé. I denna ligger nämligen att ämneslärare
och klasslärare skall utbildas vid samma utbildningsanstalt. Såtillvida
har jag dock tagit fasta på de sakkunnigas tankegång, att jag låtit
undersöka möjligheterna att — i avvaktan på att lokaler för en fullständig
lärarhögskola hinner färdigställas — i provisoriska former anordna utbildning
av ämneslärare enligt vid lärarhögskola tillämpade grunder. Det har
därvid visat sig, att dylik utbildning för högst 60 ämneslärarkandidater
skulle kunna ordnas redan från och med höstterminen 1960. Skälet för att
vidtaga en sådan åtgärd är, som de sakkunniga framhållit, angelägenheten
av att snarast möjligt öka ämneslärarutbildningen. I samband med frågan
om lärarhögskolans förläggning återkommer jag till möjligheten att anordna
provisorisk utbildning av det slag jag nu nämnt.
Såväl i fråga om införandet av en småskollärarlinje som beträffande antalet
aspiranter vid en sådan råder överensstämmelse mellan de sakkunnigas,
flertalet remissmyndigheters och min uppfattning. När det gäller utbildningskapaciteten
i övrigt — en fråga i vilken remissinstanserna
har delade meningar — kan jag emellertid inte helt ansluta mig till de
sakkunnigas uppfattning, vilken jag här i korthet skall erinra om.
Beträffande mellanskollärarutbildningen åberopar de sakkunniga erfarenheterna
från lärarhögskolan i Stockholm, som säges visa, att en utbildning
av 96 mellanskollärare per år är lämplig från såväl pedagogiska som organisatoriska
synpunkter. Om utbildning av 48 småskollärare tillkommer,
anser de sakkunniga dock att det kan ifrågasättas, huruvida inte en reduktion
av mellanskollärarkandidaternas antal vore motiverad, så att den årliga
intagningen visserligen komme att bibehållas vid 96 men fördelades med 48
på en var av de båda kategorierna. De sakkunniga tvekar att förorda en
årlig intagning av 96 + 48 klasslärarkandidater av organisatoriska skäl och
anför som särskild motivering för denna ståndpunkt, att en sådan utbildningskapacitet
svarar mot kapaciteten hos två folkskoleseminarier och att
någon brist på klasslärare icke kommer att föreligga med den utbildningskapacitet
vi redan förfogar över. De sakkunniga förordar på denna grund i
första hand en intagning av 48 + 48 klasslärarkandidater men anser det
lämpligt, att lärarhögskolans lokaler dimensioneras för en årlig utbildningskapacitet
av 96 + 48 klasslärare. Skillnaden i lokalutrymmen blir, som de
sakkunniga påvisar, förhållandevis ringa.
I fråga om ämneslärarlinjen föreslår de sakkunniga, efter övervägande av
olika omständigheter, att den skall få samma utbildningskapacitet som
ämneslärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm, d. v. s. omkring 60 årligen
utexaminerade. Om man av något skäl skulle gå ifrån detta tal, har de sak
-
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
35
kunniga närmast funnit en utökning motiverad med hänsyn främst till att
den undervisning i metodik, som under alla omständigheter fordras för
utbildning av 60 ämneslärare, skulle kunna utnyttjas för utbildning av betydligt
fler lärarkandidater utan större kostnader.
De sakkunnigas ställningstagande till frågan om mellanskollärarlinjens
kapacitet synes mig vara präglat av för stor bundenhet vid den förebild som
stockholmshögskolan utgör och av en för långt gående försiktighet i bedömningarna.
Man bör nämligen beakta att, innan utbildningsverksamheten vid
en ny högskola kommer i gång, ytterligare erfarenheter rörande såväl utbildning
som organisation hinner samlas från den i verksamhet varande
lärarhögskolan. God förberedelsetid kommer också att stå till buds innan
den nya lärarhögskolan startar. Vidare måste självfallet resurserna anpassas
efter utbildningens omfattning. Det finns därför knappast anledning att
befara, att eu ökning av utbildningskapaciteten i jämförelse med den nuvarande
lärarhögskolans från 96 klasslärare till 144, d. v. s. i realiteten med
de 48 småskollärarkandidaterna, skulle medföra sådana svårigheter, att den
inte kunde genomföras från skolans start, om ökningen i och för sig skulle
vara önskvärd.
När de sakkunniga som motivering för en till 48 mellanskollärarkandidater
begränsad intagning anför, att den nuvarande utbildningskapaciteten
av klasslärare är tillräcklig, synes de ha förbisett det viktigaste skälet
för att ökad kapacitet verkligen i och för sig framstår som önskvärd, nämligen
behovet av en förbättrad lärarutbildning, det skäl som också ligger
bakom beslutet om lärarhögskolor. Meningen är ju att ersätta seminarieutbildningen
av mellanskollärare med utbildning vid lärarhögskolor, inte
att komplettera den. Naturligtvis skall seminariernas utbildningskapacitet
inte heller förbli opåverkad av tillkomsten av lärarhögskolor utan begränsas
i samma mån som utbildningen kan överflyttas till de senare.
Jag förordar, att den andra lärarhögskolans byggnader dimensioneras så,
att en ärlig utbildning av 144 klasslärare kan ske samt att denna utbildningskapacitet
tages i anspråk från skolans start på så sätt, att 96 mellanskollärare
och 48 småskollärare utbildas. Jag ämnar anföra ytterligare skäl
för en dylik utbildningskapacitet i det följande.
När jag nu övergår till spörsmålet om ämneslärarutbildningens omfattning
vid den andra lärarhögskolan vill jag, ehuru någon påminnelse därom
knappast behövs, först framhålla, att situationen i fråga om denna lärarkategori
delvis är en annan än beträffande de förut behandlade. Det föreligger
ett stort behov av ökade utbildningsmöjligheter för ämneslärare,
vilket klart illustreras av den s. k. provårskön. I väntan på praktisk utbildning
vid lärarkursläroverken beräknas för närvarande bortemot 2 000 lärare
befinna sig. Mot denna bakgrund har jag också funnit det angeläget att,
som nyss berördes, snarast möjligt få till stånd en provisorisk utbildning av
ämneslärare i anslutning till den blivande lärarhögskolan. Förhållandena
på detta område gör det också mycket angeläget att den nya lärarhögskolan
i fråga om ämncslärarutbildning får den största utbildningskapacitet som
med hänsyn till utbildningens effektivitet är försvarlig.
De sakkunniga själva, skolöverstyrelsen, läroverkslärarnas riksförbund
och Lunds studentkår har framhållit angelägenheten av att ökade utbildningsmöjligheter
för ämneslärare erhålles. De sakkunniga har emellertid,
när det gäller den andra lärarhögskolan, icke velat sträcka sig liingre än till
att föreslå eu årlig utbildning av 60 lärarkandidater och uttalat, alt eu
36
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
ökning härutöver inte bör komma i fråga förrän ytterligare erfarenhet vunnits
av lärarhögskoleutbildning. Ingen av de nämnda remissinstanserna har
heller direkt förordat någon ökning utöver de sakkunnigas förslag. Skolöverstyrelsen
har dock framhållit, att den ökning av de sakkunnigas främsta
utbildningsalternativ — 60—48—48 — som i första hand bör komma i
fråga är en ökning av ämneslärarutbildningen. Den motsatta ståndpunkten,
att de sakkunnigas utbildningsalternativ av pedagogiska och administrativa
skäl knappast bör överskridas, hävdas emellertid också av vissa remissmyndigheter.
Läroverkslärarnas riksförbund, som tillhör dessa men samtidigt
framhåller behovet av ökad ämneslärarutbildning, menar, att detta
behov bör tillgodoses med det snaraste genom en ökning av antalet lärarhögskolor.
Med anledning av denna synpunkt vill jag framhålla följande.
Ingen bestrider behovet av ökad ämneslärarutbildning. Inte heller att det
förmånligaste vore om bristen på utbildningsmöjligheter snabbt kunde
hävas genom tillkomsten av nya lärarhögskolor. Men även om möjligheterna
att inrätta sådana skulle bedömas mycket optimistiskt, kan de resultat
som skulle nås på den vägen inte påverka den akuta bristen på utbildningsresurser.
Vidare vill jag påpeka, att de undersökningar, som gjorts av
de sakkunniga och av andra i anslutning till deras arbete, talar lör att man
nog tidigare underskattat behovet av underlag i form av övningsklasser för
en lärarhögskola. Med i det följande närmare angivna motiveringar ämnar
jag förorda Malmö som förläggningsort för den andra lärarhögskolan. Redan
här vill jag emellertid säga, att det avgörande skälet till detta är, att
jag ställer mig mycket tveksam till möjligheterna att med den omfattning
skolväsendet i Lund har utbilda ens 60 ämneslärare årligen vid en dit förlagd
lärarhögskola. Räknar man med en utbildning av 144 klasslärare uppkommer
också tvekan om möjligheterna att på ett tillfredsställande sätt i
Lund utbilda ett sålunda ökat antal av dessa lärare. Eftersom Lund är en
stad med närmare 40 000 invånare och ett väl utvecklat skolväsen, finner
jag att antalet lämpliga förläggningsorter för fullständiga lärarhögskolor
får antagas vara mera begränsat än som sannolikt förut antagits. Det är
därför all anledning, och det är dit jag vill komma, att försöka i full utsträckning
utnyttja de utbildningsresurser som en stor stad erbjuder. Vi
har helt enkelt inte råd att avstå från dem, även om, som läroverkslärarnas
riksförbund säger, man skulle anse det vara mera önskvärt med flera mindre
än med färre större lärarhögskolor.
Nu anförda omständigheter tillsammans med det stora aktuella utbildningsbehovet
har föranlett mig att låta närmare undersöka förutsättningarna
för att åstadkomma en större utbildningskapacitet på ämneslärarsidan
än de sakkunniga föreslagit. Det har därvid framgått, att om man som
utgångspunkt tar en lärarhögskola med utbildningskapaciteten 60—96—48
och vill öka utbildningen av ämneslärare från 60 till 90, alltså med 50
procent, följande utvidgningar erfordras. Lokalutrymmena bör ökas från
beräknade 4 650 nr till 4 760 nr, d. v. s. med 110 nr eller cirka 2,4 procent.
I personalhänseende bör i forsta hand två metodiklektorer tillkomma, en i
modersmålet och en i engelska, varigenom totala antalet skulle komma att
uppgå till 15. En biträdande rektor för de ökade organisatoriska göromålen
har jag också funnit behövlig samt slutligen vissa extra lärarkrafter till ett
belopp av cirka 6 000 kronor årligen.
Endast ett förhållandevis ringa tillskott av lokalutrymmen och personal
erfordras således för att eljest för lärarutbildning outnyttjad kapacitet på
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
37
ett effektivt sätt skall kunna nyttiggöras med en mycket väsentligt ökad
utbildning som följd. För att denna skall kunna vinnas, fordras naturligtvis
också ett samverkande läroverk utöver vad de sakkunniga för sitt
utbildningsalternativ räknat med. Den ökning av utbildningskapaciteten,
som skulle erhållas, svarar emellertid mot kapaciteten hos ett och ett halvt
av de större nuvarande lärarkursläroverken.
Jag har här talat om en utbildning av omkring 90 ämneslärare. Någon
frågar kanske, om det inte i nuvarande situation skulle vara möjligt att vid
en och samma lärarhögskola utbilda ännu fler. Det är det knappast. Med
det alternativ för en sammanlagd årlig examination av 234 lärare, som jag
här diskuterat, kommer det antal lärarkandidater som ständigt är knutet
till skolan att uppgå till omkring 500. Därtill kommer så övningsskolan
och de samverkande läroverken. Det synes ej vara tillrådligt att skapa en
organisation av större omfattning än denna. Avgörande för att just 90
lämpligen bör sättas som gräns är emellertid, att en ökning därutöver
skulle medföra behov av dubblering av allt fler metodiklektorat.
Som en sammanfattning av de nu förda resonemangen vill jag säga att
— mot bakgrunden av det behov av resurser för praktisk utbildning av
ämneslärare som föreligger och med hänsyn till de visade möjligheterna att
gå utöver den av de sakkunniga föreslagna årliga utbildningen — det för
mig framstår som klart, att den andra lärarhögskolan bör dimensioneras
för en årlig utbildning av omkring 90 ämneslärare. Jag förordar följaktligen
att så sker.
Vid bifall till vad jag nu och i det föregående förordat, bör alltså den
andra lärarhögskolans årliga utbildningskapacitet i fråga om ämnes- och
klasslärare bestämmas till 90 ämneslärare, 96 mellanskollärare och 48 småskollärare.
De sakkunniga har något berört frågan huruvida utbildning av andra
lärarkategorier än de nu nämnda bör äga rum vid den nya lärarhögskolan.
De har emellertid icke funnit det möjligt att taga hänsyn till
sådan utbildning vid planeringen av lokalbehovet. Med den ökade utbildningskapacitet
jag förordat, framstår även för mig dessa möjligheter som
begränsade, och jag vill i detta hänseende inte här förorda någon annan iin
den av de sakkunniga föreslagna åtgärden, nämligen att det eftersträvas,
att högskolans byggnader uppföres med iakttagande av att framdeles behovav
tillbyggnad kan uppkomma.
Vad de sakkunniga föreslagit angående den vetenskapligt skolade personalen
vid den p e d a g o g i s k a i n s t i t u t i o n e n kan jag i allt väsentligt
tillstyrka. Någon tvekan om att professorn i pedagogik bör tilldelas säte
och stämma i humanistiska fakulteten vid Lunds universitet torde inte råda.
Mer än att så skall vara förhållandet anser jag emellertid inte att det finns
anledning att i detta sammanhang fastslå. Professurens slutliga benämning,
tillsättningsförfarandet och innehavarens uppgifter vid universitetet bör
bli föremål för ytterligare överväganden, innan dessa frågor slutligt prövas
av Kungl. Maj:t.
Vid remissbehandlingen har i några yttranden framförts synpunkter på
a r b c t s in e t o d e r n a vid den nya lärarhögskolan samt på utformningen
av timplanerna. Dessa spörsmål bör enligt min mening inte tagas upp till
behandling i detta sammanhang. Jag förutsätter, att de uppmärksammas
under det förberedelsearbete, som nödvändigtvis måste utföras innan verk
-
38 Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
samheten vid den nya högskolan kan taga sin början, och att de nämnda
synpunkterna då kan beaktas.
Den nya lärarhögskolans personalbehov vid olika utbildningsalternativ
har av de sakkunniga beräknats med utgångspunkt i personaluppsättningen
vid lärarhögskolan i Stockholm. Mot dessa beräkningar har
jag i och för sig inte funnit anledning till erinran.
Då det av mig förordade utbildningsalternativet inte sammanfaller med
något av de sakkunnigas, har vissa avvikelser från de sakkunnigas beräkningar
av personalbehovet emellertid befunnits nödvändiga. För den egentliga
lärarhögskolans verksamhet vid full utbyggnad anser jag, vid bifall
till av mig förordat utbildningsalternativ, följande ordinarie samt heltidsanställda
icke ordinarie befattningshavare erforderliga; jag anger samtidigt
de lönegrader som bör gälla för befattningarna.
1 rektor ........................
1 professor ......................
15 lektorer i högstadiets metodik ....
3 lektorer i psykologi och pedagogik
1 forskningssekreterare............
4 lektorer i mellanstadiets metodik .
2 lektorer i lågstadiets metodik.....
4 lektorer i övningsämnenas metodik
1 bibliotekarie ...................
1 sekreterare ....................
2 lektorer i övningsämnenas metodik
1 kansliskrivare ..................
1 kontorist ......................
1 vaktmästare ...................
1 värmeskötare ..................
1 kanslibiträde...................
1 kontorsbiträde .................
Bp 1
Bo 3
Ao 26
Ao 26
Ao 23
Ao 23
I Ao 23
1 Ao 17
Ao 21
Ao 21
Ao 21
Ao 19
Ao 10
Ao 9
Ao 8
Ao 8
Ao 7
Ao 5
2 assistenter.....
1 kansliskrivare . .
1 biblioteksbiträde
1 kanslibiträde . . .
reglerad befordringsgång
............... Ae 10
............... Ae 7
............... Ae 7
Denna förteckning över personalbehovet skiljer sig från vad som nu
gäller vid lärarhögskolan i Stockholm i följande avseenden. 1) Antalet lektorer
i högstadiets metodik har ökats med två, vilket motsvarar behovet
vid en till 90 utökad årlig examination av ämneslärare. 2) Utbildningen av
småskollärare ökar behovet av lektorer i psykologi och pedagogik till tre,
vilket är en tjänst mer än vid lärarhögskolan i Stockholm. 3) Införandet
av småskollärarutbildning medför behov av lektorer i lågstadiets metodik i
enlighet med de förslag som ursprungligen framlades av skolkommissionen
och som nu helt naturligt aktualiserats av de sakkunniga. Till dessa tjänster
bör, i avseende å grundläggande examensmeritering, såväl folkskollärarsom
småskollärarexamen medföra behörighet. Lönesättningen bör vara
beroende av vilken av nämnda examina vederbörande innehavare avlagt.
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
39
4) Vid lärarhögskolan i Stockholm är bibliotekarie tjänsten dels extra ordinarie,
dels endast 5/7-tjänst. Den väsentligt ökade omfattningen av den
andra lärarhögskolan och avsaknaden av ett pedagogiskt specialbibliotek i
Malmö motiverar enligt min mening att bibliotekarietjänsten blir heltidstjänst
och ordinariesättes. Från vilken tidpunkt detta bör ske torde böra
prövas senare. 5) Den i förteckningen upptagna kontoristtjänsten har
sin motsvarighet vid lärarhögskolan i Stockholm men har där tillkommit
av speciella, tidigare angivna skäl. Hade utbildningskapaciteten vid
båda lärarhögskolorna varit densamma, hade tjänsten således ej erfordrats.
Liksom de sakkunniga finner jag emellertid en dylik tjänst fullt motiverad
vid ett mera omfattande utbildningsalternativ. 6) Slutligen vill jag
förorda att värmeskötartjänsten vid den nya lärarhögskolan inrättas som
ordinarie.
Den redovisade personalökningen torde framstå som knapp i förhållande
till den kapacitetsökning den motsvarar. Den är resultat av en restriktiv
bedömning men avvägd så, att utbildningen, såvitt enligt gjorda erfarenheter
nu kan bedömas, skall kunna bedrivas med full effektivitet.
De sakkunniga redovisar utförliga beräkningar av lokalbehovet
för den egentliga lärarhögskolan men framhåller, att syftet därmed huvudsakligen
varit att få fram den erforderliga totala nettoytan och icke att
presentera ett lokalprogram. Jag har i det föregående mera utförligt redogjort
för de sakkunnigas synpunkter i detta avseende och lämnat en sammanställning
av vilka lokalenheter de sakkunniga räknat med, dessa enheters
ytor samt det totala ytinnehåll de sakkunniga funnit erforderligt för
en lärarhögskola med bland annat en utbildning enligt alternativet 60—96
—48. Mot de gjorda beräkningarna, vilka mycket väl fyller sitt syfte, har
jag inte funnit anledning till erinran. Jag har redan tidigare lämnat besked
om det ökade utrymme, som fordras, om utbildningskapaciteten utökas att
omfatta 90 ämneslärare per år. Jag framhöll därvid, att det av de sakkunniga
beräknade ytinnehållet för nyssnämnda alternativ — 4 650 in2 —
skulle behöva ökas med 110 nr eller 2,4 procent.
Självfallet kan de sakkunnigas utredning rörande lokalbehovet inte i
enskildheter få verka bindande vid den definitiva utformningen av lokalprogrammet
för den nya lärarhögskolan men den bör väl kunna tjäna som
utgångspunkt för detta arbete. Vidare bör en ungefärlig kostnadsram kunna
fastställas på grundval av det beräknade ytinnehållet. Jag återkommer till
kostnaderna i det följande.
Innan jag övergår till spörsmålet om övningsklasser, skall jag med några
ord beröra frågan om styrelse för den andra lärarhögskolan. Statskontoret
uttalar sig för en i huvudsak lokalt rekryterad styrelse, medan den andra
remissmyndighet som berört styrelsefrågan, skolöverstyrelsen, förordar de
sakkunnigas förslag om en gemensam styrelse, <1. v. s. samma styrelse som
för den nuvarande lärarhögskolan med den enda skillnaden att respektive
skolans rektor inträder som ledamot, då frågor som enbart rör den egna
skolan behandlas, medan båda rektorerna skall närvara vid frågor som är
gemensamma för båda skolorna.
Det torde, i varje fall under tiden för den andra lärarhögskolans uppbyggnad,
vara mest praktiskt och ändamålsenligt med en gemensam styrelse
i enlighet med de sakkunnigas förslag, varför jag tillstyrker bifall till
detta.
40
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
Lärarutbildning måste i viss utsträckning bedrivas praktiskt. Lärarkandidaten
måste ha möjligheter att se vanliga skolklasser i arbete och öva sig i
undervisning i sådana under utbildningstiden. För att inte arbetet i de
klasser, som tages i anspråk för auskultationer och övningsundervisning,
skall förryckas och barnen utsättas för alltför allvarliga störningar i sin
skolgång fordras tillgång till ett i förhållande till antalet utbildade ganska
stort antal klasser. Ju mera tyngdpunkten skjutes över på den praktiska
delen av utbildningen desto större antal fordras för att inte belastningen på
de för övningsändamål använda klasserna skall bli för stor. Det är således
av vikt, såväl för lärarutbildningsanstalten som för skolväsendet i den ort
där den ligger, att förhållandet mellan utbildningskapacitet och tillgången
till klasser för övningsundervisningen är riktigt avvägt.
När det gäller den andra lärarhögskolans utbildningskapacitet har icke
ifrågasatts, att utbildningen av ämneslärare skulle vara mindre än 60 årligen,
medan olika alternativ för klasslärarutbildningens omfattning diskuterats.
I den föreslagna ämneslärarutbildningen har man således en fast utgångspunkt
för beräkning av det minsta behovet av övningsklasser för
utbildningen av denna lärarkategori och därmed för bedömningen av möjligheterna
att förlägga lärarhögskolan till den ena eller andra orten. Avgörande
vid en sådan prövning blir realiter tillgången på gymnasieklasser,
vilka i regel torde utgöra den smalaste sektorn inom en orts skolväsen.
De sakkunniga har från olika antagna förutsättningar beräknat den minimiorganisation
som fordras för att behovet av övningsklasser för 60 ämneslärarkandidaters
betygsatta undervisning — alltså i princip externa klasser
— skall bli tillgodosett. Jag har tidigare i huvudsak redogjort för hur de
sakkunniga därvid gått tillväga och upprepar här endast de slutsatser de
nått. Behovet beräknas till: 4 mellanstadieklasser för engelskundervisningen,
15 högstadieklasser och 27 gymnasieklasser. De senare förutsättes ungefär
lika fördelade på de tre linjerna. Enligt de sakkunnigas mening skulle relativt
stora variationer beträffande lärarkandidaternas ämneskombinationer
kunna förekomma med nämnda antal gymnasieklasser som underlag för
övningsundervisning. En viktig förutsättning är dock, framhålles det, att
läraruppsättningen är sådan, att praktiskt taget samtliga ämneslärare i de
samverkande klasserna kan anlitas som handledare.
Vid remissbehandlingen har de sakkunnigas beräkningar och bedömningar
i vad avser behovet av gymnasieklasser för övningsundervisningen utsatts
för ganska skarp kritik. I skolöverstyrelsens utlåtande, som är gemensamt
för överstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, framhålles,
att ifrågavarande beräkningar måste anses vara hållna starkt i underkant,
och länsskolnämnden i Malmöhus län menar, att de sakkunniga i fråga om
utbildningen av ämneslärare räknat med ett i verkligheten alldeles otillräckligt
antal övningsklasser. Samma uppfattning har läroverkslärarnas riksförbund
givit bestämt uttryck åt i sitt yttrande.
En jämförelse mellan de sakkunnigas uppfattning och det antal klasser,
som tagits i anspråk för ämneslärarutbildningen vid lärarhögskolan i Stockholm,
synes också peka mot att i första hand antalet behövliga gymnasieklasser
för den av de sakkunniga förutsatta utbildningskapaciteten är något
större än de sakkunniga angivit. Vid de samverkande läroverken i Stockholm
tages nämligen innevarande läsår 36 gymnasieklasser i anspråk för
ämneslärarutbildningen. Även om man beaktar, att ämneslärarkandidaterna
i Stockholm är cirka 70 och att lärarna vid de samverkande läro
-
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
41
verken där inte utsetts med hänsyn till uppgiften att fungera som handledare,
tyder antalet ianspråktagna gymnasieklasser — 36 av 44 — på att
de sakkunnigas beräkningar är hållna i underkant.
I de uppgifter, som jag underhand inhämtat från lärarhögskolan, har
också framhållits, att försöken att något höja utbildningskapaciteten medfört
en så stark belastning för de samverkande läroverken att en minskning
av antalet intagna lärarkandidater av denna anledning blivit nödvändig.
Vidare har påpekats, att de gångna årens verksamhet vid lärarhögskolan
givit vid handen, att gymnasiets högsta ring av hänsyn till eleverna praktiskt
taget inte alls kan användas för övningsundervisning. På grundval av
de i samband med ämneslärarutbildningen vid lärarhögskolan i Stockholm
gjorda erfarenheterna har i överstyrelsens utlåtande också understrukits, att
hänsynen till elever och undervisningsresultat vid de samverkande läroverken
ofrånkomligen kräver återhållsamhet med undervisningsövningar i
klasserna.
Med hänsyn till det sagda finner jag att 27 gymnasieklasser som underlag
för utbildning av 60 ämneslärare vid en lärarhögskola enligt nu tillämpade
grunder icke skulle ge tillfredsställande säkerhet för en ändamålsenlig lärarutbildning
och skänka garantier mot en oskälig belastning av eleverna i de
för övningsundervisningen använda klasserna.
Anledningen till att jag så utförligt uppehållit mig vid de sakkunnigas
beräkningar i denna del är, att de sakkunniga vid sin undersökning av den
framtida utvecklingen av skolväsendet i Lund funnit, att antalet statliga
gymnasieklasser i staden, inklusive dem som av de sakkunniga förutsatts
skola ingå i den interna övningsskolan, kommer att uppgå till just det som
motsvarar den beräknade minimiorganisationens, alltså 27, varav nio skulle
vara sista ringar. Detta förhållande tillsamman med att de sakkunniga uttalat,
dels att tillgången på övningsklasser i Lund, framför allt statliga gymnasieklasser,
skulle kunna bli otillräcklig, om man i en framtid skulle vilja
utöka utbildningskapaciteten av ämneslärare, dels ock att det knappast vore
realistiskt att räkna med en möjlighet till ökning av denna kapacitet vid
förläggning till Lund, har för mig blivit avgörande vid valet av förläggningsort
för den andra lärarhögskolan, eftersom jag för egen del här förordat en
utökning av utbildningskapaciteten till 90 ämneslärare årligen.
Det vore uppenbarligen föga framsynt att förlägga en miljonanläggning
för lärarutbildning till en ort om vilken man vet att den i ett synnerligen
väsentligt hänseende icke erbjuder några möjligheter för utbyggnad av
anläggningen och beträffande vilken man måste hysa tvekan om dess
möjligheter att erbjuda tillfredsställande underlag ens för en planerad
minimiutbildning. Som utvägar att åtminstone delvis eliminera dessa brister,
om Lund i övrigt skulle framstå som önskvärd förläggningsort, kunde
man tänka sig att i planeringen taga med även icke-statliga gymnasieklasser
i staden eller statliga gymnasieklasser i Malmö. Jag har noga övervägt dessa
möjligheter men icke funnit, att de olägenheter som skulle följa därmed,
skulle vägas upp av några särskilda, med en förläggning till Lund förknippade
fördelar.
Som de sakkunniga antyder, är det dessutom inte enbart bristen på gymnasieavdelningar
som talar mot en förläggning till Lund. Även den beräknade
tillgången på övningsklasser för utbildning av mellanskollärare framstår
som knapp.
Vid en årlig utbildning av 96 mellanskollärare har de sakkunniga funnit,
42
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
att av det totala antalet kommunala klasser av årskurserna 4—6 i Lund
närmare hälften eller 18 av 38 skulle behöva tagas i anspråk. Om man
räknar in övningsskolans klasser i stadens skolorganisation, visar det sig,
att det totala antalet klasser på nämnda stadium kommer att uppgå till 56,
av vilka inte mindre än 36 eller omkring 2/3 skulle behöva anlitas för
övningsundervisningen. Något avgörande hinder för en förläggning till
Lund synes de senast anförda förhållandena inte i och för sig utgöra, men
de ger anledning till tvekan om det lämpliga i att räkna med en mellanskollärarutbildning
av den av mig förordade omfattningen i Lund från den
synpunkten att det kan ifrågasättas om så stor del av lärarkåren, som skulle
behöva tagas i anspråk för lärarutbildningen, kan antagas ha önskvärda
förutsättningar för denna krävande uppgift.
Under erinran om vad jag tidigare anfört om angelägenheten av en så hög
utbildningskapacitet som möjligt vid den andra lärarhögskolan och med
hänvisning till den redogörelse jag nu lämnat för de beräknade resurserna
för övningsundervisning i Lund vill jag beträffande valet mellan Malmö
och Lund som förläggningsort uttala, att någon ytterligare argumentation
icke torde vara erforderlig för uppfattningen att den andra lärarhögskolan
bör förläggas till Malmö. Som de grundläggande och avgörande förhållandena
är, synes mig något annat val knappast kunna grundas på rationella
skäl.
Jag har på detta sätt bundit samman frågorna om behovet av övningsklasser
och förläggningsort, därför att jag funnit, att det behov av gymnasieavdelningar,
som i verkligheten erfordras vid en önskvärd utbildningskapacitet,
utesluter det ena av de två förläggningsalternativ, som de sakkunniga
i första hand haft att undersöka.
Vad de sakkunniga anfört om behovet av övningsklasser för småskolläraroch
mellanskollärarutbildningen vid en utbildning årligen av 48 respektive
96 lärare har inte givit mig anledning till erinran.
De sakkunnigas förslag rörande den interna övningsskolans
organisation vid utbildningsalternativet 60—96—48 synes mig vara
en lämplig avvägning mellan å ena sidan önskemålet att en övningsskola
skall vara så fullständig som möjligt och å andra sidan de krav på begränsning
av anläggningens omfattning som från pedagogiska och administrativa
synpunkter måste ställas.
Att övningsskolan bör rymma samtliga stadier inom enhetsskolan och
dessutom ett gymnasium finner jag naturligt. Likaså att hjälpklasser enligt
de sakkunnigas förslag samt läsklinik skall ingå. Beträffande gymnasiefrågan
finner jag fog föreligga för statskontorets reservation att en gymnasial
påbyggnad endast skall ingå, om gymnasium ändå erfordras på den
plats dit lärarhögskolan förlägges. Denna förutsättning är emellertid uppfylld
såväl i Lund som i Malmö.
Den ökning av antalet ämneslärarkandidater i förhållande till de sakkunnigas
förslag som jag förordat, anser jag inte böra inverka på utformningen
eller omfattningen av den interna övningsskolan. Antalet parallellklasser
i denna bör enligt min mening bli följande på de olika stadierna:
lågstadiet 4, mellanstadiet 6, högstadiet 5. Gymnasiet bör omfatta samtliga
tre linjer. Tillsammans med föreslagna två hjälpklasser skulle det totala
antalet klasser och ringar således komma att uppgå till 12 + 18 + 15 + 9
+ 2 = 56, vartill skulle komma en läsklinik.
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959 43
Fullt utbyggd avses den till lärarhögskolan i Stockholm knutna övningsskolan
komma att omfatta 41 klasser på enhetsskolans lag-, mellan- och
högstadier för den utbildning som nu bedrives där. För småskollärarutbildningen
vid den andra lärarhögskolan fordras ett fullständigt lågstadium,
vilket medför ett behov av en större övningsskola för klasslärarutbildningen
än i Stockholm. Skillnaden utgör enligt de sakkunnigas förslag åtta klasser.
En annan olikhet i jämförelse med förhållandena i Stockholm blir gymnasiet,
vilket ökar övningsskolan med nio avdelningar. Från kostnadssynpunkt
spelar den sistnämnda utökningen på längre sikt ringa roll, eftersom gymnasieundervisningen
är en statlig uppgift och ett gymnasium — vare sig det
förlägges inom eller utom övningsskolan — förutsättes bli behövligt alldeles
oavsett lärarhögskolans behov av övningsskola. I organisatoriskt hänseende
menar emellertid de sakkunniga, att ett gymnasium inom övningsskolan
bör få till följd att ledningen av denna måste fördelas på två rektorer. Fn
sådan uppdelning finner också jag nödvändig. De sakkunniga har tänkt sig
att en rektor skulle leda enhetsskolans låg- och mellanstadium och en annan
enhetsskolans högstadium samt gymnasiet. Från bland annat folkskollärarförbundens
sida har emellertid den uppfattningen framförts, att hela enhetsskolan
bör sammanhållas under ledning av en rektor.
Eftersom meningen är att övningsskolan, om än uppdelad på olika byggnadsenheter,
skall få karaktär av en samlad anläggning, belägen på ett
sammanhängande tomtområde, och att lärarutbildningen för alla kategorier
skall bedrivas under ledning av högskolans rektor, som också i sista hand
skall ha ansvar för övningsskolan, anser jag inte att invändningarna mot de
sakkunnigas förslag på denna punkt är motiverade. Från praktisk synpunkt
skulle det knappast framstå som meningsfyllt att fördela de 56 klasserna i
övningsskolan så, att en rektor finge 47 och en annan nio klasser på sin lott,
vilket bleve följden vid en uppdelning i enlighet med bland annat folkskollärarförbundens
uppfattning.
I huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag beräknar
jag i fråga om personal behovet av ordinarie och heltidsanställda icke
ordinarie befattningshavare vid en fullt utbyggd övningsskola enligt följande;
jag anger samtidigt de lönegrader, som bör gälla för befattningarna.
1 rektor ................................................ Bp 1
1 rektor ................................................ ABp 24
9 lektorer .............................................. Ao 26
13 adjunkter ............................................. Ao 23
3 lärare i gymnastik med lek och idrott.................... Ao 20
2 lärare i musik......................................... Ao 20
1 lärare i teckning ...................................... Ao 20
5 folkskollärare.......................................... Ao 19
o., ••■in» I Ao 19
33 ovnmgsskollarare ...................................... j
2 lärare i kvinnlig slöjd .................................. Ao 17
2 lärare i manlig slöjd ................................... Ao 17
1 lärare i hemkunskap ................................... Ao 13
1 vaktmästare .......................................... Ao 8
1 värmeskötare.......................................... Ao 8
1 kanslibiträde .......................................... Ao 7
1 kontorsbitriide
reglerad befordringsgång
44
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
Från personalorganisationernas sida har framhållits, att antalet folkskollärare
i lönegrad 19 vid övningsskolan bör beräknas enligt samma grunder
som beträffande dylika tjänster på enhetsskolans högstadium. Det vill
synas som om antalet tjänster därvid skulle bli något högre än jag i anslutning
till de sakkunnigas förslag här räknat med. Jag anser emellertid att
med ställningstagande i denna fråga kan anstå, till dess personalförteckning
för övningsskolan första gången skall fastställas av riksdagen. Att vissa
andra modifikationer i de nu gjorda beräkningarna av personalbehovet då
kan behöva vidtagas, bör man naturligtvis räkna med som möjligt. Detsamma
gäller självfallet också beträffande personalbehovet vid den egentliga
lärarhögskolan.
Lokalbehovet för en övningsskola, omfattande 56 klasser,
har av de sakkunniga beräknats, såväl i vad avser de olika lokalenheterna
och dessas ytor som i vad gäller anläggningens totala ytinnehåll.
Den redogörelse jag tidigare lämnat för dessa beräkningar torde ge en god
uppfattning om anläggningens omfattning. Som därvid angivits, har kostnaderna
för dess uppförande beräknats till omkring 9,7 miljoner kronor.
Beträffande övningsskolan förutsättes emellertid i de sakkunnigas betänkande,
att den skall bekostas och uppföras av kommunen utan bidrag av
statsmedel. Så bör också enligt min mening ske och i det preliminära avtal,
som träffats med Malmö stad, har överenskommelse nåtts härom. Jag ämnar
gå närmare in på innebörden av denna överenskommelse i samband med
den redogörelse jag strax skall lämna för nämnda avtal. Dessförinnan vill
jag sammanfattningsvis beröra omfattningen av de på statsverket fallande
kostnaderna för den andra lärarhögskolan.
Byggnadskostnaderna för den egentliga lärarhögskolan med av mig förordad
omfattning kan på grundval av byggnadsstyrelsens för de sakkunnigas
räkning gjorda uppskattning beräknas komma att uppgå till 4,6 miljoner
kronor enligt nuvarande kostnadsnivå. Denna såväl som andra i det
följande angivna kostnader kan, även med bortseende från eventuella penningvärdeförändringar,
för närvarande inte anges med full bestämdhet, men
beloppen torde ge erforderligt underlag för en bedömning av vad ett principbeslut
om inrättande av en andra lärarhögskola från ekonomisk synpunkt
innebär. För nästa budgetår föreslår jag endast, att ett investeringsanslag
till det tidigare preliminärt beräknade beloppet av 200 000 kronor äskas
för upprättande av ritningar och vidtagande av andra förberedande åtgärder
för byggnadsföretaget.
De årliga driftkostnaderna har av de sakkunniga approximerats med
utgångspunkt i de för budgetåret 1958/59 till lärarhögskolan i Stockholm
anvisade medlen. Jag beräknar på grundval av det tidigare redovisade personalbehovet,
förordad utbildningskapacitet samt uppskattat behov av
annan icke-ordinarie personal än som förut nämnts avlöningskostnaderna
för en fullt utbyggd lärarhögskola i Malmö vid nuvarande lönenivå till följande
belopp: Till ordinarie tjänstemän 2 450 000 kronor; till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 546 000 kronor; till övrig
icke-ordinarie personal 2 960 000 kronor samt till rörligt tillägg m. m.
891 000 kronor eller tillhopa i avrundat tal 6 850 000 kronor. Av detta belopp
kan omkring 2 900 000 kronor beräknas åtgå till lärarkandidaternas
löner, d. v. s. omkring 42 procent av de totala lönekostnaderna.
Med utgångspunkt i anslaget till omkostnader vid lärarhögskolan i Stockholm
kan uppskattningsvis 500 000 kronor angivas som sannolikt erforder
-
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
45
ligt belopp för en skola av den andra lärarhögskolans omfattning. Till materiel
och böcker torde 100 000 kronor få beräknas.
När skolan hunnit bli fullt utbyggd, skulle dess årliga stat således kunna
beräknas omfatta ett belopp av omkring 7,5 miljoner kronor.
Engångsanskaffningar för övningsskolans inrättande skall icke till någon
del bekostas av statsmedel. Kostnaderna av detta slag för den egentliga
lärarhögskolans behov skall däremot falla på statsverket. Fördelade på ett
antal år torde de i enlighet med de sakkunnigas uppskattningar få beräknas
till omkring 600 000 kronor.
Jag vill i detta sammanhang slutligen erinra om att jag redan i det
föregående uttalat, att folkskoleseminariernas utbildningskapacitet naturligtvis
inte skall förbli opåverkad genom tillkomsten av ytterligare en lärarhögskola
utan begränsas i samma mån som utbildningen kan överflyttas till
denna lärarhögskola. Jag förutsätter att skolöverstyrelsen beaktar detta vid
sin planläggning beträffande seminarieorganisationens fortsatta utbildningskapacitet
och upptar spörsmålet till prövning och förslag i samband med
vederbörliga anslagsäskanden till Kungl. Maj:t för de närmast följande
budgetåren. Det bör här erinras om att enligt ett mellan kronan och Malmöhus
läns landsting gällande avtal landstinget successivt skall ha senast år
1969 övertagit nuvarande folkskoleseminariets tomt i Lund jämte därå
befintliga byggnader.
Jag har nyss angivit, vad jag anser vara avgörande skäl för att den andra
lärarhögskolan bör förläggas till Malmö, nämligen att skolväsendet i Lund
icke är nog omfattande som övningsunderlag för den utbildningskapacitet,
som den andra lärarhögskolan enligt min mening bör ha. Av redogörelsen
för de sakkunnigas förslag och för remissyttrandena torde de väsentliga
synpunkter, som kan anläggas på förläggningsfrågan, ha framgått. Då de
samtliga synes vara sekundära i förhållande till frågan om underlaget för
övningsundervisningen och då dessutom även i övrigt tillfredsställande förutsättningar
enligt min mening finnes för en förläggning till Malmö, finner
jag inte anledning att här väga nämnda synpunkter mot varandra utan
hänvisar till min tidigare redogörelse. Med anledning av byggnadsstyrelsens
motivering för en förläggning till Lund — man skulle där obunden av befintliga
byggnader kunna ordna en för lärarhögskolan särskilt avpassad
anläggning — vill jag dock erinra om att detta i och för sig inte oviktiga
förhållande bortfallit som särskilt skäl till förmån för Lund i och med att
det så kallade Heleneholmsområdet i Malmö förts fram som förläggningsalternativ.
På mitt uppdrag har representanter för ecklesiastikdepartementet besett
de olika förläggningsplatserna i Malmö och vid överläggningar med företrädare
för staden undersökt de närmare förutsättningarna för lärarhögskolans
förläggning dit. Mellan företrädare för departementet och för
Malmö stad har därefter överenskommelse träffats om förslag till avtal
angående upprättande av en lärarhögskola i Malmö in. m. Beträffande
a vt a Isförslagets innebörd och vissa därmed sammanhängande
frågor vill jag anföra följande.
Vad först beträffar frågan om förläggning inom Malmö har del: visat sig,
att den plats som från allmänna synpunkter närmast ter sig som den fördelaktigaste,
nämligen det centralt belägna område som skulle disponeras
enligt något av Drolsenalternativen, skulle vara ett mindre lämpligt val.
46
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1950
om man tager hänsyn till stadens skolplanering. Med den omfattning övningsskolan
enligt min mening bör ha, skulle en förläggning enligt något av
dessa alternativ framstå som direkt olämplig för staden, då ett naturligt
upptagningsområde för erforderligt antal elever i övningsskolan skulle komma
att saknas.
Vid val av Mellanhedsalternativet skulle man möta olägenheten att
tvingas övertaga befintliga lokaler, vilka enligt de sakkunnigas bestämda
mening icke erbjuder erforderligt utrymme för en anläggning av det slag
det gäller. I detta läge har jag, sedan det visat sig möjligt att träffa en från
statens synpunkt tillfredsställande överenskommelse med Malmö stad vid
en förläggning till Heleneholmsområdet, ansett mig böra förorda en förläggning
till detta område, där en för sitt ändamål planerad anläggning till alla
delar kan uppföras från grunden.
Avtalsförslaget avser således inrättande av en lärarhögskola, med tillhörande
statlig övningsskola, förlagd till Heleneholmsområdet. Den reguljära
utbildningsverksamheten avses skola börja den 1 juli 1962. Som allmän
förutsättning gäller, att staden efter i vederbörlig ordning gjord ansökan
inför försöksverksamhet med nioårig obligatorisk enhetsskola successivt i
hela staden så, att den läsåret 1962/63 omfattar årskurserna 1—7.
För högskolanläggningen skall staden utan kostnader till staten överlåta
ett markområde, omfattande cirka 60 000 m2, och därå utan bidrag av
statsmedel uppföra, inreda och utrusta erforderliga byggnader för en fullständig
övningsskola av den omfattning jag förut angivit såsom lämplig.
Klasser och ringar i övningsskolan skall till storleken avpassas för övningsskolans
uppgifter. Beträffande tillhandahållande av externa övningsklasser
skall tillämpas samma bestämmelser som från den 1 juli 1959 föreslagits
skola i detta hänseende gälla i fråga om folkskoleseminarierna.
Byggnadernas standard skall vara den för kommunala skolanläggningar
vanliga, dock att de särskilda behov, som skolans karaktär av övningsskola
medför, skall beaktas. Även i fråga om standard på utrustning och undervisningsmateriel
skall gälla vad nu sagts. Jag vill här erinra om att jag i
annat sammanhang med skärpa understrukit vikten av att verkligt allvarliga
ansträngningar göres för att hålla nere kostnaderna för statliga eller
med statsmedel finansierade byggnadsföretag och att i detta syfte alla till
buds stående möjligheter att genom förenklingar, rationellare planlösningar
och liknande åtgärder förbilliga byggnadsverksamheten på effektivaste sätt
utnyttjas. Vad jag sålunda framhållit gäller givetvis också beträffande den
del av lärarhögskolanläggningen, vars uppförande skall bekostas av staden.
Motsvarande synpunkter på angelägenheten av återhållsamhet i utgifterna
och effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser bör enligt min meningvidare
självfallet också gälla med avseende på den i 8 § avtalsförslaget avsedda
inredningen, undervisningsmaterielen m. m.
Att övningsskolans uppförande skall bekostas av Malmö stad innebär
helt naturligt inte att staten skall sakna inflytande över utformningen av
denna del av anläggningen. Förutom att ritningar, utrustningslistor m. m.
enligt avtalsförslaget skall godkännas av statlig myndighet förutsättes i
förslaget att intimt samråd alltifrån början skall äga rum mellan vederbörande
statliga och kommunala myndigheter rörande anläggningens utformning
och utförande. Med hänsyn till att den 1 juli 1962 i avtalsförslaget
angivits som den tidpunkt då byggnaderna skall överlämnas och förutsättes
vara färdigställda, är det angeläget, att kontakt mellan berörda myndig
-
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
47
heter tages så tidigt som möjligt och att samrådet bedrives kontinuerligt, så
att arbetet inte fördröjes genom att vidtagna åtgärder senare visar sig inte
vara i enlighet med båda parters uppfattning.
Enligt avtalsförslaget har vidare staden förbundit sig att från och med
höstterminen 1960 provisoriskt tillhandahålla behövliga lokaler för ämneslärarutbildning.
Jag vill också nämna, att staden åtagit sig att tillhandahålla
idrottsanläggningar för lärarhögskolans behov samt utfäst sig att
verka för att lärare och lärarkandidater skall kunna erhålla lämpliga bostäder
samt för att kommunikationerna mellan högskolan och den centrala
staden blir tillfredsställande.
Beträffande fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för
den andra lärarhögskolan är avtalsförslaget utformat så, att vad kommunen
skall svara för uttryckligen angivits, medan övriga kostnader förutsättes
falla på staten. I fråga om investeringar skall i princip kostnaderna för
mark och för uppförande av övningsskolan, såsom redan sagts, falla på
staden, medan staten skall bestrida kostnaderna för den egentliga lärarhögskolans
uppförande och vad därmed sammanhänger.
Driftkostnaderna, d. v. s. underhåll av anläggningen, utgifter för personal
och materiel m. m., skall falla på staten utom i vad gäller skolsociala anordningar
och inköp av böcker till skolbibliotek, allt för övningsskolans elever,
samt undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik. I den mån särskilda
statsbidrag utgår för dessa ändamål avses kommunen äga uppbära sådana
även för övningsskolans elever.
Utöver vad jag nu anfört, torde avtalsförslaget inte fordra några närmare
kommentarer från min sida. Jag förordar, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens
bemyndigande att med Malmö stad träffa överenskommelse i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag här förordat. Skulle smärre jämkningar
av eller tillägg till avtalsbestämmelserna senare erfordras, förutsätter
jag, att riksdagens samtycke därtill icke skall behöva inhämtas.
Härutöver har departementschefen endast anfört vissa synpunkter på
förberedelsearbetet före den andra lärarhögskolans start.
Utskottet
Utskottet får inledningsvis anföra följande.
För att en lärarutbildning väl skall fylla sitt syfte, måste den till sitt
innehåll svara mot den skola den skall tjäna. Detta fordrar från tid till
annan en anpassning av lärarutbildningens innehåll till skolans föränderliga
behov. Eftersom skolreformen icke i första hand skall vara av
organisatorisk natur utan medföra en önskvärd förändring av skolans inre
arbete, förutsätter reformens genomförande — det var en utgångspunkt
redan i direktiven för 1946 års skolkommission — att också lärarutbildningen
omlägges. Principerna för en sådan omläggning beslöts av riksdagen
är 1950, och år 1954 fattade riksdagen beslut om förverkligande av den
första etappen på väg mot denna, omorganisation genom upprättande av en
första lärarhögskola, förlagd (ill Stockholm. Då en allmän övergång till
48
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
nioårig skola kan förutsättas börja inom en förhållandevis kort tid, delar
utskottet den av departementschefen uttalade meningen att en andra lärarhögskola
bör upprättas snarast möjligt. Utskottet finner det emellertid
också angeläget att utredning om inrättande av ytterligare lärarhögskolor
kommer till stånd och att för riksdagen — så snart förhållandena det medgiva
— framlägges förslag i ärendet, innefattande jämväl förslag om behövliga
åtgärder i övrigt för att modernisera lärarutbildningen och bringa
den i överensstämmelse med skolreformens pedagogiska grundtankar. Utskottet
får erinra därom att Kungl. Maj:t hittills endast i mycket begränsad
utsträckning förelagt riksdagen förslag, grundade på seminarieutredningens
betänkande »Seminarieorganisationen II» (SOU 1957:46). I detta
sammanhang vill utskottet framhålla, att utskottet förutsätter, att Kungl.
Maj:t senast i samband med förslag om upprättande av en tredje lärarhögskola
lämnar riksdagen en närmare redogörelse för vilka minskningar i
kostnaderna för seminarieorganisationen, som upprättandet av lärarhögskolor
kan beräknas medföra inom den närmast överblickbara tiden.
Jämväl beträffande omfattning och organisation av en andra lärarhögskola
och vad därmed sammanhänger samt i fråga om förläggningsort för
en sådan har utskottet funnit sig böra biträda vad departementschefen
förordat. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1:417 och
II: 514. Utskottet har icke funnit något att erinra mot det föreliggande
avtalsförslaget mellan staten och Malmö stad angående upprättande av en
lärarhögskola i Malmö m. m., vilket förslag såsom Bilaga är fogat vid detta
utlåtande.
I anslutning till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag får utskottet ytterligare
framhålla följande.
Enligt utskottets mening torde det vara för tidigt att med utgångspunkt
från erfarenheterna av verksamheten vid den första lärarhögskolan nu
draga några avgörande slutsatser beträffande de följande högskolornas
organisation i olika avseenden. Utskottet har informerat sig om verksamheten
vid lärarhögskolan i Stockholm under de gångna första verksamhetsåren
och om vilka svårigheter och problem som därvid mött lärarhögskolans
ledning. Svårigheter synas främst vara förknippade med organisationen
av ämneslärarnas övningsundervisning. Det torde dock få antagas, att erfarenhet
av och vana vid de nya arbetsformerna så småningom skola få också,
denna del av verksamheten att löpa lättare. Utskottet vill för sin del understryka
vikten av att de hittills vid lärarhögskolan i Stockholm gjorda erfarenheterna
beaktas vid förberedelsearbetet för högskolan i Malmö i syfte
bland annat att genom lämpliga åtgärder minska påfrestningarna på de med
högskolan samverkande läroverkens lärare och elever samt, såvitt det
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959 49
genom noggrann organisation är möjligt, underlätta metodiklektorernas
arbete.
När det gäller de samverkande läroverken är det givetvis viktigast att
tillräckligt många klasser tagas i anspråk för övningsundervisningen. Utskottet
vill emellertid peka på en rent praktisk åtgärd, som det kan vara
angeläget att vidtaga för att skapa arbetstrivsel i den samverkan, som
måste ske mellan läroverk och högskola, nämligen att det beredes skäliga
lokalutrymmen av olika slag för de lärarkandidater, som tillsammans med
skolans ordinarie lärarkår måste uppehålla sig vid läroverket. I samband
med att frågan upptages om vilka läroverk som avses skola samverka med
lärarhögskolan bör uppmärksamhet riktas på nyssnämnda lokalbehov och,
om så skulle erfordras, undersökningar göras rörande möjligheterna att 1‘å
detta ändamålsenligt tillgodosett.
De kompletterande upplysningar rörande lärarhögskoleverksamheten i
Stockholm, som utskottet under hand inhämtat, stöder enligt utskottets
mening departementschefens uppfattning om att den andra lärarhögskolan
bör förläggas till Malmö, därest man inte vill allvarligt riskera att binda
sig för det mindre omfattande utbildningsalternativ de sakkunniga förordat,
innebärande en utbildning årligen av 60 ämneslärare och endast 96 klasslärare,
fördelade med 48 på mellanskollärarlinjen och 48 på småskollärarlinjen.
Enligt utskottets mening bör målet vara att för den framtida lärarutbildningen
skapa en i möjligaste män elastisk organisation. Förutsättningarna
att här i landet åstadkomma fullständiga lärarhögskolor med stor
utbildningskapacitet föreligga endast i ett begränsat antal fall. Malmö erbjuder
otvivelaktigt sådana möjligheter. Skulle man i stället välja att förlägga
en lärarhögskola med en enligt vad ovan angivits mera begränsad kapacitet
till Land, torde man därmed också avskära sig från möjligheterna att
begagna de större utbildningsresurserna i Malmö, eftersom det inte rimligen
kan komma i fråga att placera en lärarhögskola i vardera staden. Utskottet
vill icke förneka att starka skäl i andra fall kunna föreligga, vilka tvinga
till uppförande av utbildningsanstalter med mindre utbildningskapacitet.
Då sådana skäl emellertid inte i föreliggande fall äro för handen bör — såvitt
utskottet kan finna — det alternativ väljas som erbjuder de största utvecklingsmöjligheterna.
På grund av vad sålunda anförts och under hänvisning
till vad departementschefen därom framhållit förordar utskottet i
likhet med departementschefen att den andra lärarhögskolan får en kapacitet
för årlig utbildning av omkring 90 ämneslärare, 96 mellanskollärare och
48 småskollärare.
Fn jämförelse med nuvarande förhållanden vid lärarhögskolan i Stockholm
ger vid handen att Malmöhögskolan skulle uppbyggas jämväl för småskollärarutbildning
och att den i fråga om ämneslärarutbildningen skulle fä
en kapacitet som överstiger Stoekholmshögskolans med omkring 20 ämneslärare.
Med hänsyn till att det iir fråga om högskolemässig utbildning, fin
4
— liihang till riksdagen# protokoll 1059. G samt. Nr 77
50
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
ner utskottet inte anledning befara, att en dylik dimensionering av utbildningskapaciteten
skall inverka mindre förmånligt på utbildningens resultat,
då det måste förutsättas att lärarkrafterna komma att anpassas efter utbildningsvolymen.
Utskottet, som vill understryka vikten av att denna förutsättning
uppfylles, räknar med att när ställning skall tagas till en fullständig
personalförteckning för den andra lärarhögskolan och dess övningsskola
erfarenheterna av personalens omfattning och arbetsförhållandena vid lärarhögskolan
i Stockholm komma att läggas till grund för bedömningen. Vidare
får utskottet framhålla, att om den nya högskolans ledning så finner det
lämpligt och önskvärt en viss försiktighet synes böra iakttagas vid intagningarna
i begynnelseskedet, så att organisationen kan träda i funktion
successivt.
Slutligen vill utskottet betona, att lärarhögskoleverksamheten ännu
måste anses befinna sig i ett försöksskede och att de ställningstaganden
utskottet gjort i anslutning till det nu föreliggande förslaget om en andra
lärarhögskola inte av utskottet betraktas som bindande eller normgivande
beträffande organisationen av eventuella ytterligare högskolor av ifrågavarande
slag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 417 och II: 514,
a) besluta, att i Malmö skall upprättas en lärarhögskola
med i huvudsak de uppgifter och den organisation, som departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 6 mars 1959 förordat;
b) besluta, att utbildningsverksamheten vid nämnda lärarhögskola
skall taga sin början höstterminen 1962, dock
att utbildning av ämneslärare provisoriskt skall anordnas
från och med höstterminen 1960;
c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen förordat sluta avtal
med Malmö stad angående upprättande av en lärarhögskola
i Malmö m. m. ävensom i övrigt fatta de beslut och
vidtaga de åtgärder, som i samband med upprättandet kan
erfordras;
d) till Nybyggnad för lärarhögskolan i Malmö för budgetåret
1959/60 under statens allmänna fastighetsfond anvisa
ett investeringsanslag av 200 000 kronor.
Stockholm den 24 april 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
51
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Sundelin, Bergman, Holmqvist,
Pålsson, fru Wallentheim, herrar Nils Theodor Larsson, Jacobsson, Bengt
Gustavsson, Herbert Larsson och Edström; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Malmborg, Thapper, Rubbestad, Staxäng, Persson
i Växjö, Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården,
fröken Olsson, herr Blidfors, fröken Vinge och herr Helén.
Reservation
av herrar Edström och Blidfors, vilka ansett att
dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 48, som börjar
med »Jämväl beträffande», till och med det stycke på s. 50, som slutar med
»ifrågavarande slag», bort ha följande lydelse.
»Även om sålunda starka skäl kunna anföras till stöd för ett beslut om
upprättande av en andra lärarhögskola redan vid innevarande års riksdag,
har utskottet likväl funnit sig böra uttala, att Kungl. Maj:ts förevarande
förslag i vissa avseenden är behäftat med brister, vilka icke göra det helt
lämpligt att lägga till grund för ett riksdagens beslut. Enligt utskottets
mening är det nämligen icke tillfredsställande utrett, huruvida erforderliga
förutsättningar föreligga för att en lärarhögskola av den av departementschefen
förordade storleken kommer att uppfylla alla de krav, som från allmänna
pedagogiska och administrativa synpunkter böra ställas på en sådan
lärarutbildningsanstalt.
Vidare kan anmärkas, att storleken av den gymnasieorganisation, som
enligt departementschefens bedömande behöver stå till lärarhögskolans förfogande,
synes kunna medföra, att även gymnasieklasser i Lund måste tagas
i anspråk för ämneslärarutbildningen. En sådan eventualitet aktualiserar
frågan, huruvida inte gymnasieorganisationen i Lund och Malmö måste
betraktas som en enhet. Då denna omständighet i själva verket förändrar
förutsättningarna för valet av förläggningsort för lärarhögskolan i södra
Sverige, varvid en förläggning till Lund synes böra ytterligare omprövas,
finner utskottet även från denna synpunkt skäl föreligga för att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att Kungl. Maj:t måtte efter kompletterande
utredning snarast möjligt för riksdagen framlägga nytt förslag i
ämnet.»
dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag
samt i anledning av motionerna 1:417 och IT: 514, i skri
-
52
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
velse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte ompröva
frågan om den föreslagna lärarhögskolans utbildningskapacitet
och förläggning i enlighet med vad utskottet
angivit ävensom på grundval härav snarast möjligt för riksdagen
framlägga nytt förslag i ämnet.»
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
53
Bilaga
Förslag
till
Avtal
mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Malmö stad, å andra sidan,
angående upprättande av en lärarhögskola i Malmö m. m.
Mellan företrädare för Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt företrädare
för Malmö stad, å andra sidan, har — under förutsättning av Kungl. Maj:ts
respektive stadsfullmäktiges godkännande före den 1 juli 1959 — träffats
följande avtal angående upprättande av en lärarhögskola i Malmö m.m.
1 §
I Malmö inrättas en lärarhögskola med därtill hörande statlig övningsskola,
innefattande fullständig enhetsskola samt gymnasium.
Utbildningsverksamheten avses skola börja den 1 juli 1962. Angående
tidigare igångsättande i provisoriska lokaler av utbildning för ämneslärarkandidater
stadgas i 21 §.
Kostnaderna för lärarhögskolan med den därtill hörande övningsskolan
bestrides av statsmedel, om ej annat följer av vad nedan sägs.
2 §
Försöksverksamhet med nioårig obligatorisk enhetsskola förutsättes skola
införas successivt i hela staden i sådan ordning att försöksverksamheten
läsåret 1962/63 omfattar årskurserna 1—7, där den icke på grund av tidigare
fattade beslut redan har större omfattning.
Övningsskolans enhetsskola skall läsåret 1962/63 omfatta årskurserna
1—7 samt därefter successivt utbyggas med årskurserna 8 och 9.
Övningsskolans gymnasium inrättas som treårigt, för manlig och kvinnlig
ungdom öppet gymnasium med allmän linje, latinlinje och reallinje. Det
upprättas successivt med början från och med läsåret 1962/63 i första
ringen.
Anm. Beträffande skolväsendets närmare organisation i Malmö förutsättes staden skola snarast
inkomma till skolöverstyrelsen med särskild utredning och förslag.
3 §
Övningsskolan förutsättes fullt utbyggd omfatta följande antal klasser
och ringar:
54
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
enhetsskolans lågstadium (årskurs 1—3)........ 12 klasser
» mellanstadium (årskurs 4—6) .... 18 »
» högstadium (årskurs 7—9)....... 15 »
gymnasiet .................................. 9 ringar
hjälpklass .................................. 2 klasser
47 klasser
9 ringar
Härtill kommer 1 läsklinik.
4 §
Det åligger staden att anpassa övningsskolans upptagningsområde så, att
klasser och ringar erhåller med hänsyn till övningsskolans uppgifter lämplrg
storlek.
5 §
För i 1 § angivet ändamål överlåter staden utan ersättning samt fritt
från alla gravationer till kronan ett område, omfattande cirka 60 000 m2,
vilket angivits med röd begränsningslinje å ett av Malmö stadsingenjörskontor
den 13 februari 1957 upprättat förslag till stadsplan för del av
Söderväm (Heleneholm), begränsat i norr av Ystadvägen, i öster av Munkhättegatan,
i söder av Eriksfältsgatan samt i väster av området i övrigt.
6 §
Staden svarar för att området enligt gällande bestämmelser kan bebyggas
på sätt förutsättes i detta avtal.
7 §
Staden åtager sig att på området utan bidrag av statsmedel uppföra de
byggnader för övningsskolan, som erfordras med hänsyn till dess i 3 § angivna
omfattning (inklusive lokaler för skolsociala ändamål och andra
lokaler till elevernas omvårdnad, administrationslokaler samt tjänstebostäder
för vaktmästare och värmeskötare), allt enligt gängse kommunal standard,
dock med beaktande av övningsskolans särskilda behov.
Ovannämnda byggnader överlämnas i kronans ägo den 1 juli 1962.
8 §
Staden åtager sig att utan bidrag av statsmedel verkställa inredning av
övningsskolan före överlämnandet samt förse övningsskolan med den första
uppsättningen möbler, inventarier och undervisningsmateriel, allt enligt
gängse kommunal standard, dock med beaktande av övningsskolans särskilda
behov.
Till ovan angiven egendom erhåller kronan äganderätt.
Beträffande stadens tillhandahållande av viss särskild utrustning gäller
vad nedan i 17 § sägs.
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
55
9 §
Staden åtager sig, i vad gäller övningsskolans behov, att utan kostnad
för statsverket iordningställa erforderliga skolgårdar, parkeringsplatser,
cykelställ och liknande anordningar samt i övrigt verkställa yttre planeringsarbeten.
10 §
Erforderliga vägar samt ledningar för anslutning till vatten och avlopp,
gas, elektricitet och central värmeanläggning (fjärrvärme), därest sådan nu
eller framdeles skulle ifrågakomma, åtager sig staden att utan kostnad för
statsverket framdraga till områdets gräns, såvitt gäller den egentliga
lärarhögskolan, samt över området, såvitt gäller övningsskolan.
11 §
Staden åtager sig att svara för anläggning, underhåll och renhållning av
området omgivande gatuområden.
12 §
Ritningar, utrustningslistor och andra grundläggande dokument beträffande
de byggnads- och anläggningsarbeten samt anskaffningar, som avses
i 7—9 §§, skall godkännas av Kungl. Maj:t eller den statliga myndighet,
som Kungl. Maj:t därtill bemyndigar.
Anm. Det förutsattes, att stadens samtliga åtgärder beträffande projektering, uppförande och
färdigställande av övningsskolanläggningen alltifrån början vidtages i samråd med vederbörande
statliga myndigheter.
13 §
Skulle kronan upphöra att använda de på området uppförda byggnaderna
huvudsakligen för ändamål, som avses i 1 §, eller för liknande utbildningsändamål,
skall området med vad därtill hör i fast egendom ävensom till
övningsskolan hörande möbler, inventarier, undervisningsmateriel och
annan lös inredning återgå till staden. De av kronan för den egentliga lärarhögskolan
uppförda byggnaderna skall därvid inlösas av staden med belopp,
motsvarande deras bruksvärde vid inlösningstillfället. I övrigt skall lösen
icke utgå.
14 §
Staden åtager sig att — med åtnjutande av i förekommande fall utgående
statsbidrag — omhänderhava undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik
för övningsskolan.
15 §
Staden åtager sig att — med åtnjutande av i förekommande fall utgående
statsbidrag — tillhandahålla övningsskolans elever skolsociala förmåner
(t. ex. skolmåltider, hälsovård, tandvård, skolbad, fria läroböcker, fri undervisningsmateriel)
och andra kommunalt beviljade förmåner (t. ex. stöd
-
56
Statsutskottets utlåtande nr 77 år 1959
undervisning, frivillig undervisning, fritidsverksamhet) i den omfattning
och på de villkor, som gäller för stadens övriga elever i motsvarande skolformer.
16 §
Staden åtager sig att — med åtnjutande av i förekommande fall utgående
statsbidrag — verkställa inköp av böcker för övningsskolans skolbibliotek
i den omfattning och på de villkor, som tillämpas beträffande
övriga skolbibliotek i motsvarande skolformer.
17 §
Till av staden bekostad verksamhet, som avses i 14—16 §§, tillhandahåller
kronan i 7 § avsedda lokaler utan hyresersättning eller ersättning för
bränsle, lyse och vatten. Upplåtelse av ifrågavarande lokaler för annat än
lärarhögskoleverksamhetens behov må ske först efter samråd med stadens
vederbörande myndigheter.
Inredning och utrustning för upprätthållande av sagda verksamhet anskaffas
och underhålles av staden.
18 §
Staden åtager sig att utan kostnad för statsverket tillhandahålla idrottsanläggningar,
till vilkas begagnande lärarhögskolan för sin verksamhet skall
äga företrädesrätt under lektionstid.
19 §
Staden åtager sig att ställa externa övning sklasser till förfogande i den
utsträckning som erfordras för övningsundervisningen, varvid de bestämmelser,
vilka från och med den 1 juli 1959 avses skola gälla för dylika
klasser vid folkskoleseminariums övningsskola, skall äga motsvarande tilllämpning.
20 §
Staden utfäster sig att verka för att personalen vid lärarhögskolan och
lärarkandidaterna skall kunna erhålla lämpliga bostäder i lärarhögskolans
närhet samt för att trafikförhållandena så ordnas, att tillfredsställande kommunikationsmöjligheter
erhålles med samverkande skolanläggningar av
olika slag samt stadens centrala delar.
21 §
Staden åtager sig att från och med läsåret 1960/61 till dess den egentliga
lärarhögskolans nybyggnad uppförts och kan tagas i bruk till kronan utan
kostnad för statsverket provisoriskt upplåta lokaler i befintligt skick i den
s. k. Åbergska flickskolan i staden i den utsträckning, som erfordras för en
årlig utbildning av högst 60 ämneslärarkandidater.
Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1959
500895