9
Statsutskottets utlåtande nr 55 år 1959
Nr 55
Utlåtande i anledning av väckta motioner om pensionsförbättring
åt vissa f. d. anställningsbavare.
(5:e avd.)
l:o) Förste assistenten hos Föreningen Skyddsvärnet i Göteborg Alfred
Botvid Albrektson. I motionen II: 348 hemställer herr Svensson i Kungälv
m. fl., att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa om förnyad prövning
av Albrektsons pensionsfråga i syfte att han måtte erhålla sådan förhöjning
av sina pensionsförmåner, att hans sammanlagda pension kommer
att motsvara 62 procent av hans årslön, 18 780 kronor.
Till stöd för ifrågavarande förslag anförs i motionen följande.
I skrivelse av den 11 september 1958 har Föreningen Skyddsvärnet i Göteborg
hos Konungen hemställt, att förste assistenten vid dess byrå Alfred
Albrektson, som den 12 mars 1959 fyller 65 år och med utgången av nämnda
månad skall lämna sin tjänst, måtte från och med den 1 april 1959 beviljas
en årlig pension av statsmedel med kronor 9 762: 60, vilket belopp tillsammans
med kronor 1 881:—, som Albrektson erhåller i pension från Svenska
Personal-Pensionskassan, skulle uppgå till 62 % av hans nuvarande årslön.
Föreningen anförde i sin ovannämnda skrivelse, att Albrektson tjänstgjort
hos föreningen sedan år 1921 och att han under sin tjänstgöringstid huvudsakligen
sysslat med att verkställa personundersökningar i brottmål och
att det arbete som Albrektson utförde måste anses vara av rent statlig karaktär.
Föreningen framhöll vidare, att föreningens inkomster huvudsakligen
utgjordes, förutom visst statsanslag, av ersättning för verkställda personundersökningar
i brottmål och utövande av övervakningar över villkorligt
dömda in. fl. samt medlemsavgifter och gåvor från enskilda, men att föreningens
ekonomi tyvärr vore sådan, att föreningen med de medel, som
den hade till sitt förfogande, icke såge sig i stånd att betala någon pension
åt Albrektson.
Genom beslut av Kungl. Maj :t den 28 november 1958 bär Albrektson på
villkor, att han på statsverket överlåter honom på grund av pensionsförsäkringen
i Svenska Personal-Pensionskassan tillkommande rättigheter i den
mån de grundats genom av Skyddsvärnet erlagda avgifter, beviljats statspension
med 2 500 kronor om året, varå skulle utgå rörligt tillägg, enligt
uppgift för närvarande uppgående till 80 %. Den sammanlagda pension
Albrektson således skulle komma att uppbära inskränker sig alltså till
5 440 kronor, vilket utgör blott 34,5 procent av hans nuvarande årslön, kronor
18 780.
Den verksamhet som Skyddsvärnet bedriver utgör en viktig del av skydds -
Statsutskottets utlåtande nr 55 år 1959
3
arbetet och måste i princip anses vara jämställd med det arbete som utföres
av skyddskonsulentorganisationen, för vars tjänstemäns avlönande och
pensionering staten helt ansvarar. Ett nedläggande av Skyddsvärnets verksamhet
skulle t. ex. ha till omedelbar följd att skyddskonsulentorganisationen
omedelbart måste utbyggas i motsvarande grad om eftervården av villkorligt
dömda och villkorligt frigivna fångar icke skulle göras mindre effektiv
än den för närvarande är.
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår uppbär Albrektson
jämlikt Kungl. Maj :ts den 28 november 1958 meddelade beslut en årlig
statspension å 2 500 kronor jämte rörligt tillägg därå, f. n. 80 procent; därjämte
åtnjuter han från Svenska Personal-Pensionskassan pension med 940
kronor årligen. Hans sammanlagda pensionsförmåner utgör således 5 440
kronor. Den av Kungl. Maj :t beviljade pensionen har utmätts efter samma
normer som tidigare i likartade fall tillämpats i fråga om anställningshavare
inom här ifrågavarande verksamhetsområde. Då några sådana skäl som
skulle kunna motivera en omprövning av Albrektsons pensionsfråga, på sätt
i motionen föreslagits, enligt utskottets mening inte förebragts hemställer
utskottet,
att motionen II: 348 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
2:o) Förre smeden vid Karlskrona örlogsvarv Carl Johan Carlsson. I motionen
II: 103 hemställer herr Nyberg, att förre smeden vid artilleridepartementet
på örlogsvarvet i Karlskrona C. J. Carlsson måtte erhålla förmans
pension av första klass, räknat från den tidpunkt som riksdagen finner vara
skälig.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Carlsson är född den 31 maj 1875 och alltså 83 år gammal;
att han var anställd som yrkesarbetare vid artilleridepartementet under
tiden den 8 juli 1901—den 31 maj 1939;
samt att han vid avgången ur tjänst ägde tillgodoräkna 26 3/4 tjänstår
och i anledning därav erhöll avkortad pension enligt arbetarpensionsreglementet,
vilken pension enligt inhämtad uppgift numera utgör 467 kronor
30 öre per månad, vartill kommer folkpension.
Hos Kungl. Maj :t anhöll Carlsson år 1939 om pensions förbättring i någon
form. Till stöd härför anförde Carlsson, att han under sin tjänstetid förestått
arbetena vid artilleriverkstadens smedja med en varierande arbetsstyrka
av 3—6 man. Stora fordringar hade varit ställda på honom och han
hade även fått vidkännas det ansvar, som fordrats för ledningen av arbetena.
— Vid ansökningen fanns fogat ett intyg från verkstadsföreståndaren
vid artilleridepartemenlet, vari bl. a. uttalades att det syntes skäligt alt
Carlssons stora skicklighet och nit belönades med alt han vid beräkningen
4
Statsutskottets utlåtande nr 55 år 1959
av tjänstår för pension finge tillgodoräkna sig hela eller någon del av den tid
— omkring 12 år — varunder han före anställningen vid artilleridepartementet
arbetat inom smedsyrket. — Tjänstförrättande varvschefen ansåg
för sin del författningsenligt stöd saknas för ett bifall till framställningen.
— Marinförvaltningen, som icke fann Carlsson berättigad till någon pensionsförbättring,
avstyrkte framställningen. — Genom beslut den 15 juni
1939 fann Kungl. Maj.t ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.
I den föreliggande motionen åberopas bl. a., att verkstadsingenjören vid
artilleridepartementet i ett den 9 april 1941 dagtecknat intyg uttalat, att
Carlsson med all sannolikhet före sin avgång skulle blivit utnämnd till förman,
om han icke på grund av sin stora yrkesskicklighet fortfarande fått
kvarstå som daglönare, eftersom viktiga härdningsarbeten för hylstillverkning
fordrat specialkunnigt och yrkesskickligt folk. Motionären understryker
för egen del, att Carlsson »kommit i en missgynnad ställning genom
att han på grund av sin stora, väl vitsordade yrkesskicklighet nödgades fortsätta
med en arbetsuppgift av sådan art, att den hindrade hans utnämning
till ovannämnda förmanstjänst».
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår tilldelades Carlsson
vid sin avgång ur tjänst år 1939 avkortad arbetarpension enligt då gällande
bestämmelser. Denna pension utgör numera efter omregleringar enligt
inhämtad uppgift 467 kronor 30 öre för månad, vartill kommer folkpension.
En av Carlsson hos Kungl. Maj :t år 1939 gjord ansökan om pensionsförbättring
— vilken framställning inte understöddes av vare sig varvschefen
eller marinförvaltningen — lämnades utan bifall av Kungl. Maj:t.
Att, såsom i motionen föreslås, Carlsson nu skulle genom en tjugo år i efterhand
företagen omvärdering av hans arbetsinsatser tillerkännas pension såsom
förman synes utskottet inte kunna ifrågakomma. Bortsett från att den
i ärendet lämnade uppgiften om att Carlsson till följd av ådagalagd yrkesskicklighet
nödgats fortsätta med arbetsuppgifter som verkat hindrande på
en befordran till förman, inte finner stöd i de marina myndigheternas yttranden
i samband med Carlssons berörda ansökan hos Kungl. Maj :t, skulle
en omprövning av det föreliggande pensionsfallet på sätt i motionen åsyftas
otvivelaktigt vara ägnad att medföra icke önskvärda konsekvenser.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 103 icke må av riksdagen bifallas.
3:o) Förre befallningsmannen vid Ultuna egendom och lantbruksskola
Karl Wilhelm Roth. I de likalydande motionerna I: 150 och II: 186, väckta
den förra av herr Osvald och den senare av herrar Håstad och Norup, har
hemställts att riksdagen måtte besluta, att f. d. befallningsman Karl Wilhelm
Roth tillerkännes rätt till tjänstepension enligt 1947 års allmänna
pensionsreglemente samt rätt till familjepension enligt samma reglemente.
Statsutskottets utlåtande nr 55 år 1959
5
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Roth är född den 25 september 1889 och således 69 år gammal;
att han innehaft arvodesanställning som befallningsman vid Ultuna egendom
och lantbruksskola under tiden den 1 november 1932—den 31 oktober
1955, varav tiden från och med den 1 oktober 1954 avsett anställning efter
pensionsålderns inträde;
att han vid tiden för sin avgång ur tjänst uppbar ett årligt arvode å 11 496
kronor, vartill kom förmån av fri bostad värderad till 1 500 kronor;
att han enligt ett av förvaltaren vid Ultuna egendom N. H. von Zweigbergk
den 28 januari 1957 avgivet yttrande under sin anställningstid innehaft
tjänstemannabefattningar, varvid han även handhaft den praktiska
utbildningen av eleverna vid lantbruksskolan;
samt att statens pensionsanstalt genom beslut den 18 oktober 1954 med
stöd av 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare förklarade Roth,
som hänförts till pensionsgrupp 2 fr. o. m. den 1 januari 1935 och vars arbetstid
utgjort 60 timmar i veckan, berättigad att åtnjuta ålderspension
fr. o. m. den 1 oktober 1954, varvid pensionens grundbelopp för år fastställdes
till 2 580 kronor för tiden t. o. m. augusti 1956 och till 2 064 kronor
för tiden därefter.
Hos Kungl. Maj :t anhöll Roth år 1956, under åberopande av att han innehaft
tjänstemannabefattningar alltsedan 1922, att bli tillerkänd fyllnadspension.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök åberopade
som eget utlåtande över ansökningen ovannämnda av förvaltaren von
Zweigbergk avgivna yttrande.
Statens pensionsanstalt anförde i huvudsak följande.
I bilaga 1 till statskontorets utlåtande den 26 november 1934 angående
undantag från tillämpningen av tjänstepenslonsreglementet för arbetare
hade innehavare av befattning som befallningsman vid Ultuna lantegendom
hänförts till sådan personal, som borde underkastas bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare. Vad anginge frågan huru olika slag av
förmän borde behandlas i pensionshänseende, hade statskontoret i nämnda
utlåtande erinrat om att i propositionen 1934: 222 departementschefen uttalat,
att förmännen i allmänhet borde hänföras under arbetarpensionsreglementet.
Eu anslutning till tjänstemannapensioneringen borde endast ifrågakomma
i särskilda undantagsfall, nämligen då vederbörande arbetsledande
förmän intoge en löneställning mera avsevärt avvikande från övriga arbetares
lönevillkor. Statskontoret, som hade verkställt en undersökning av anställnings-
och arbetsförhållandena för de såsom förmän betecknade anställningshavarna
vid olika verk och myndigheter, hade därvid i enlighet med
departementschefens nyssberörda uppfattning funnit, att dessa förmän i allmänhet
icke intoge eu sådan särställning i förhållande till arbetare inom
samma yrkesgrupp — vare sig i fråga om arbetsuppgifter eller i avlöningsliänseende
—• att pensionsfrågan för dem borde ordnas på annat sätt än
genom anslutning till arbetarpensionsreglementet. Från denna regel hade
statskontoret ansett sig böra förorda allenast ett fåtal undantag. I dessa
undantagsfall — då alltså pcnsionsföreskrifterna för tjänstemän borde kom
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 55 år 1959
ma till tillämpning — avsåge förmanskapet i allmänhet ett större antal arbetare,
merendels minst ett tiotal. — Av det tjänstematrikelutdrag, som bifogats
Rotlis ansökan, framginge att hans anställning avsett befattning som
befallningsman och lärare vid Ultuna egendom och lantbruksskola sedan
den 1 november 1932. Enligt ett ansökningen bilagt intyg hade Roth, när
han den 30 september 1954 slutade sin tjänst, uppburit ett arvode å 11 496
kronor för år samt åtnjutit förmån av fri bostad värderad till 1 500 kronor
för år.
Enligt pensionsanstaltens mening hade det med hänsyn till ovan angivna
förhållanden bort ligga närmast till hands att hänföra Roth till den grupp
befattningshavare, å vilka pensionsföreskrifterna för tjänstemän borde komma
till tillämpning. Den omständigheten alt Roth icke varit förman för ett
större antal arbetare torde finna sin förklaring i att jordbruksarbetet å egendomen
i stort sett utfördes av elever. I betraktande av det anförda funne
pensionsanstalten skäligt, att viss tilläggspension bereddes Roth.
Statskontoret anförde i utlåtande den 3 december 1957:
Vad pensionsanstalten anfört hade givit statskontoret anledning till viss
genomgång av dels det material, som legat till grund för ämbetsverkets åberopade
utlåtande den 26 november 1934, dels ock de handlingar som infordrats
av statskontoret i samband med en undersökning år 1942 rörande inplacering
av arbetarpersonalen i pensionsgrupper. Härvid hade kunnat konstateras,
att löneläget för den kollektivavtalsanställda personalen uppvisade
stora skiljaktigheter såväl gruppvis som individuellt och att Roths löneförmåner
ingalunda representerade högsta toppen. Vidare hade framgått, att
vid Ultuna funnes ytterligare en befallningsman med samma lön som Roth
ävensom att benämningen befallningsman återfunnes vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar å Salbohed. — Det torde vara ett obestridligt
faktum, att pensionerna enligt arbetarpensionsreglementet icke stode
i avsedd proportion till de löner som numera utginge till den kollektivavtalsanställda
personalen. Åtgärder torde också inom en nära framtid komma
att vidtagas för rättelse härutinnan. Enligt statskontorets mening borde
det, icke minst av principiella skäl och med hänsyn till konsekvenserna, icke
ifrågakomma att för enstaka anställningshavare långt i efterhand göra en
omvärdering av de grunder som tillämpades vid 1934 års klassificering av de
stora grupper statsanställda, om vilka nu vore fråga. Statskontoret funne
sig alltså för sin del icke kunna tillstyrka, att tilläggspension bereddes Roth.
Enligt beslut den 24 januari 1958 fann Kungt. Maj. t Roths ansökan icke
föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
I de föreliggande motionerna anförs bl. a. följande.
Visserligen saknas de formella förutsättningarna för att Roth skulle få
komma i åtnjutande av tjänstepension, i det att han endast uppburit arvode.
Han har dock varit anställd vid Ultuna egendom i 23 år och enligt
samstämmiga vittnesbörd skött sitt arbete på ett sällsynt förnämligt sätt
och uppskattats i allra högsta grad av högskolestyrelsen, underlydande och
elever. På grund av sina kvalificerade arbetsuppgifter åtnjöt Roth en relativt
hög lön. Vid sitt inträde i pensionsåldern erhöll han emellertid en pension,
som i förhållande till hans tidigare lön framstod som onormalt låg, särskilt
som Roth nedlagt ett synnerligen värdefullt arbete på Ultuna egendom.
Utskottet. Det i motionerna framställda yrkandet går ut på att Roth —
som f. n. är tillförsäkrad pensionsförmåner jämlikt 1947 års tjänstepensions
-
Statsutskottets utlåtande nr 55 år 1959
7
reglemente för arbetare — i stället skulle tillerkännas pension enligt för
tjänstemän gällande grunder. Även med beaktande av de synpunkter, åt vilka
statens pensionsanstalt i sitt i det föregående återgivna yttrande givit uttryck,
finner utskottet i likhet med statskontoret av principiella skäl och
med hänsyn till konsekvenserna inte tillrådligt att för en enstaka anställningshavare
långt i efterhand göra en omvärdering av de grunder, som tilllämpats
vid den ursprungliga klassificeringen i pensionshänseende av de
stora grupper statsanställda — personal i förmansställning — om vilka här
är fråga. Då härtill kommer att Roths pensionsfråga nyligen prövats av
Kungl. Maj :t, finner sig utskottet inte kunna förorda någon åtgärd i anledning
av de väckta motionerna. Utskottet hemställer förty,
att motionerna I: 150 och II: 186 icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 7 april 1959
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 54.
6906/i Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag