Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1959

1

Nr 48

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1959/60, i
vad avser finansdepartementets verksamhetsområde,
m. m.

(5 :e avd.)

Statens allmänna fastighetsfond

l:o) Vissa byggnadsarbeten vid tullverkets kust- och gränsbevakning m. m.
Kungl. Maj :t har i propositionen nr 1 (bilaga 28, punkt 1, s. 1—3 av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari 1959)
föreslagit riksdagen att till Vissa byggnadsarbeten vid tullverkets kust- och
gränsbevakning in. ni. för budgetåret 1959/60 anvisa ett investeringsanslag
av 400 000 kronor.

Från och med budgetåret 1945/46 har medel anvisats på kapitalbudgeten
till fullföljande av ett av generaltullstyrelsen uppgjort och successivt reviderat
byggnadsprogram för bostäder och expeditionslokaler m. in. vid tullverkets
kust- och gränsbevakning. För budgetåren 1957/58 och 1958/59 har
till ändamålet anvisats 650 000 resp. 500 000 kronor.

Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 25 september 1958 för slutförande
av resterande del av programmet samt för tillgodoseende av vissa nytillkomna
byggnadsbehov hemställt om ett investeringsanslag å 450 000 kronor.
Arbetenas omfattning samt de beräknade kostnaderna framgår av en i
statsrådsprotokollet s. 2 intagen sammanställning.

Departementschefen har för egen del på anförda skäl förklarat sig inte
beredd att tillstyrka hela det av generaltullstyrelsen äskade beloppet utan
förordar, att anslaget för budgetåret 1959/60 uppföres med 400 000
(— 100 000) kronor. Det förulsättes liksom tidigare få ankomma på Kungl.
Maj:t att efter förslag från styrelsen fastställa dispositionsplan för anslaget.

I förevarande sammanhang har utskottet upptagit riksdagens revisorers
uttalande om gränsbevakningen mot Finland (§ 38 i revisorernas år 1958
avlämnade berättelse).

Efter eu redogörelse för organisationen av ifrågavarande gränsbevakning
gör revisorerna följande uttalande (del I, s. 372 375 i den tryckta berät telsen

).

1 lUhantj till riksdagens protokoll 1959. 6 samt. Nr 4S

2

Statsutskottets utlåtande nr 58 år 1959

Vid rikets gränser ombesörjes, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen,
under fredstid gränsövervakning dels av vederbörande polismyndigheter,
dels i vissa hänseenden av personal från tullverket. Sistnämnda
personal har till främsta uppgift att ägna uppmärksamhet åt varuförseln
vid gränsen; därutöver skall den fullgöra sådan personkontroll som betingas
av bestämmelserna i den s. k. gränsövervakningskungörelsen och den
av Kungl. Maj:t den 1 december 1944 fastställda allmänna instruktionen för
gränsövervakningspersonal. Den omständigheten att tullverkets personal
har att övervaka varuförseln fritager icke polisen från att ägna uppmärksamhet
även åt denna verksamhet och att medverka till att förseelser mot
härutinnan gällande bestämmelser beivras. Någon motsvarande skyldighet
att, utöver vad ovan sagts, bistå polispersonalen föreligger icke för befattningshavarna
vid tullverket. Den kontroll som utövas av tulltjänstemännen
är en del av den egentliga polisverksamheten; dessa tjänstemän kunna alltså
i sin övervakningstjänstgöring betraktas såsom en specialpolis med inriktning
så gott som uteslutande på olovlig varuförsel och vissa speciella uppgifter
enligt gränsövervakningskungörelsen.

Ansvaret för samordningen av den verksamhet som bedrives av polisoch
tullpersonal inom gränsövervakningen åvilar enligt nyssnämnda kungörelse
de polisiära organen, d. v. s. närmast landsfogden och gränsövervakningscheferna
(polischeferna).

Den främsta uppgiften för gränsbevakningen när det gäller den olovliga
varuförseln är kanske att verka preventivt: att avhålla från smuggling.
Denna är vid svensk-finländska gränsen — vilken gräns här närmast
är av intresse — sedan länge relativt obetydlig; olovlig införsel av hästar
synes vara den enda smuggling som är av någon betydelse. Dessa förhållanden
måste självfallet påverka tjänstgöringen för tullpersonalen, vars
främsta åliggande just är att förhindra olovlig varuförsel.

Vad polisen angår har arbetsbördan för denna av kända orsaker snabbi
ökat. I detta sammanhang bör även uppmärksammas att passunion mellan
de nordiska länderna införts fr. o. in. den 1 maj 1958. Detta har inneburit,
att passkontrollen vid finländska gränsen så gott som helt upphört.
Härigenom har, enligt vad revisorerna inhämtat, ett betydande merarbete
lagts på polisen i form av s. k. inre främlingskontroll. Hur denna omläggning
av främlingskontrollen kommer att verka i detalj på längre sikt, är
ännu för tidigt att uttala sig om. Hittills vunna erfarenheter tala emellertid
för att eu förstärkning av polisorganisationen kommer att bli erforderlig,
såvida icke effektiviteten i kontrollen skall avsevärt nedgå. Någon förstärkning
av polisen har icke skett i samband med att passunionen genomfördes.
I den tidigare organiserade passkontrollen vid finländska gränsen
— vilken kontroll liksom all personkontroll är att anse som en allmänt
polisiär uppgift — var eu betydande del av tullpersonalen engagerad. Sålunda
ombesörjdes den direkta övervakningen vid passkontrollerna av tullmän.
Denna tjänst fullgjordes i omedelbar anknytning till tulltjänsten och
mot särskilt arvode. Sedan denna inresekontroll upphört, har den sammanlagda
för främlingskontroll disponibla arbetsstyrkan betydligt nedgått.

Vid eu diskussion av de förhållanden som påverka ifrågavarande gränsbevakning
bör ihågkommas, alt gränstrafiken i detta område är synnerligen
livlig. Gränsen går genom en gammal enhetlig bebyggelse, som ursprungligen
liksom i andra älvdalar vuxit fram jämsides på båda sidor om älven.
Socknarna omfattade från början områden på båda dessa sidor; älven var
i allmänhet mera en föreningslänk än en skiljelinje. Den nuvarande gränsen
delar därför på ett onaturligt sätt eu gammal bygd. Denna omständighet

Statsutskottets utlåtande nr i8 år 195!)

3

sätter fortfarande i mångt och mycket sin prägel på trafiken över gränsen.
Någon språkskillnad finnes icke inom gränsområdet. Det dagliga samtalsspråket
är fortfarande på båda sidor till övervägande del finska. I syfte
att underlätta den livliga gränstrafiken har för gränsbefolkningen medgivits
rätt alt överskrida gränsen på, utöver gränsövergångsställen, vissa bestämda
gränspasserställen; inom Karesuando och norra delen av Pajala
socken (norr Luntankiniva) får gränsbefolkningen fritt passera gränsen.

Eu sammanfattning av nuvarande förhållanden beträffande gränsbevakningen
vid svensk-finländska gränsen ger vid banden, att arbetsuppgifterna
uttöras av två skilda kårer med helt skilda ledningar. Samordningen av
verksamheten sker genom polischefernas försorg. Även om samarbetet
uppenbarligen varit gott, måste den nuvarande dualismen medföra svårigheter
att rätt disponera insatt personal. En bättre samordning skulle otvivelaktigt
giva större möjligheter att rationellt utnyttja personalen. Givetvis
tages all personal f. n. tidsmässigt i anspråk fullt ut, men det synes icke
omotiverat antaga, att tullpersonalen i allmänhet skulle kunna hinna med
ytterligare arbetsuppgifter. Det bör likväl framhållas, att tullpersonalen
enligt vad revisorerna inhämtat beredvilligt ställts till förfogande för förstärkning
av polispersonalen i samband med större polispådrag, såsom mera
omfattande spaningar, polisspärrar, trafik-, jakt- och fiskekontroller. Med
hänsyn till bl. a. nuvarande organisation har tullpersonalen dock kunnat
tagas i anspråk för sådana uppgifter endast mera sällan.

Revisorerna, som under en resa studerat gränsbevakningen mot Finland,
anse på grund av vad sålunda anförts anledning föreligga att närmare överväga
den nuvarande organisationen av tull- och polisväsendet inom det
ifrågavarande gränsområdet. Därvid synes främst böra prövas att till polisväsendet
helt eller delvis överföra den för rörlig bevakning avsedda tullpersonalen.
Vilka konsekvenser en sådan organisationsförändring skulle få
i olika avseenden kan givetvis icke i detalj angivas utan närmare undersökningar,
men det synes uppenbart att personalen — mot vars sätt alt fullgöra
nu anförtrodda uppgifter enligt revisorernas bedömande icke finnes
något att invända — skulle kunna utnyttjas på ett mera ändamålsenligt
sätt än vad nu är fallet. Den föreslagna omorganisationen skulle bl. a. medverka
till att lösa den aktuella frågan om förstärkning av polisorganisationen
i gränsområdet, samtidigt som en minskning av den sammanlagda
personalstyrkan icke skulle vara utesluten. Ur beredskapssynpunkt synes
eu bättre förankring av gränsbevakningen i polisväsendet medgiva uppenbara
fördelar med hänsyn till bl. a. de större möjligheter en enhetlig polisorganisation
i detta hänseende skulle erbjuda. Det må tilläggas, att en sådan
organisation som bär ifrågasatts icke var, såvitt revisorerna ha sig bekant,
under övervägande vid den nyligen företagna omorganisationen av polisväsendet
i vissa delar av Norrbotten.

Givetvis får icke i samband med en organisationsförändring tullverkets
intressen åsidosättas. Men det bör beaktas att vid förändringar av det slag
varom bär är fråga statsnyttan måste gå före de enskilda ämbetsverkens
mera begränsade intressen. En sådan organisationsform som bär avses synes
emellertid icke behöva medföra någon egentlig försämring för tullverkets
del, när det gäller att ombesörja åt detta verk anförtrodda göromål.
Här bör f. ö. uppmärksammas tillvägagångssättet, då den tidigare'' militärt
anknutna fästningspolisen i Boden överfördes till den civila statliga poliskåren.
I syflc all tillgodose de militära synpunkterna har föreskrivits, att
mil i lärbefäl havaren till landsfogden skall meddela sina önskemål beträffande
poliskårens användning. Dessa skola tillgodoses, i den mån icke

4

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1959

trängande polisuppgifter av annat slag därigenom skulle eftersättas. En liknande
direktivrätt skulle kunna stadgas beträffande generaltullstyrelsen
eller möjligen någon denna underordnad instans. I syfte att tillgodose tullverket
skulle polispersonalen inom gränsområdet kunna åläggas vissa tullnära
uppgifter på samma sätt som tullpersonalen tidigare under sin tjänstgöring
svarat för vissa polisuppgifter.

En omorganisation av antytt slag måste givetvis medföra vissa omskolnings-
och utbildningsproblem. Dessa torde dock icke böra överskattas. Uppmärksammas
bör f. ö. att övertalig personal hos tullverket vid svensknorska
gränsen i viss utsträckning avses bli utbildade till poliser.

Revisorerna få sålunda föreslå, att här aktualiserade organisationsfrågor
på lämpligt sätt snarast upptagas till närmare prövning.

Över revisorernas berörda uttalande har yttranden avgivits av överbefälhavaren,
statspolisintendenten, polisväsendets organisationsnämnd, statens
utlänningskommission, statskontoret, generaltullstyrelsen och länsstyrelsen
i Norrbottens län (med bifogande av yttranden från vederbörande polischefer).
Beträffande innehållet i dessa yttranden hänvisar utskottet till del
II, s. 408—430, i den tryckta berättelsen.

Utskottet. Vad först angår det av riksdagens år 1958 församlade revisorer
gjorda uttalandet angående gränsbevakningen mot Finland får utskottet anföra
följande.

Revisorerna har beträffande gränsbevakningen vid svensk-finländska
gränsen framhållit, att arbetsuppgifterna utföres av två skilda kårer -— tullpersonal
och polispersonal — och ansett anledning föreligga att den nuvarande
organisationen av tull- och polisväsendet inom det ifrågavarande
gränsområdet närmare överväges. Därvid borde främst prövas att till polisväsendet
helt eller delvis överföra »den för rörlig bevakning avsedda»
lullpersonalen. Enligt revisorerna skulle en omorganisation bl. a. medverka
till att lösa frågan om förstärkning av polisorganisationen i gränsområdet,
samtidigt som en minskning av den sammanlagda personalstyrkan inte
skulle vara utesluten. En omorganisation av antytt slag förutsättes medföra
vissa omskolnings- och utbildningsproblem. Revisorernas uttalande utmynnar
i ett förslag att i berättelsen aktualiserade organisationsfrågor på
lämpligt sätt snarast upptages till närmare prövning.

De i ärendet avgivna remissyttrandena ger vid handen att delade meningar
råder i fråga om lämpligheten av att förverkliga revisorernas förslag.
Medan vissa remissinstanser, vilka i första rummet torde ha betraktat
frågan ur synpunkten av en förstärkning av polisorganisationen, anser
att spörsmålet bör upptas till prövning, har andra instanser givit uttryck åt
en avvaktande hållning och ansett att med en utredning f. n. bör anstå. I
sistnämnda hänseende har särskilt erinrats om 1956 års riksdags beslut
angående organisationen av polisväsendet i vissa delar av Norrbottens län,
vilken trätt i kraft den 1 juli 1957 (jfr prop. 1956: 114). Polisväsendets
organisationsnämnd — som förklarar sig intet ha sig bekant om att en

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1959

5

förstärkning av polisorganisationen i gränsområdet mot Finland skulle vara
aktuell — har bl. a. anfört att det från såväl principiella som ekonomiska
och organisatoriska synpunkter måste vara mindre välbetänkt att överföra
tullpersonalen nu åvilande skyldigheter med avseende å bevakningen av
gränsövergångsställena på polispersonal.

Av vad i ärendet upplysts framgår, att ett flertal utredningar under senare
år haft att befatta sig med frågor rörande Haparanda gränsdistrikt, att
de senaste utredningarna bl. a. ägnat uppmärksamhet åt spörsmålet om den
mest ändamålsenliga arbetsfördelningen mellan polispersonalen och tullverkets
gränsbevakningspersonal ävensom åt möjligheterna till samordning av
polis- och tullarbetet inom området, att härvid icke framförts erinran mot
tullorganisationen inom Haparanda gränsdistrikt eller ifrågasatts att den
till någon del borde övergå till polisväsendet, att vid 1956 års riksdags beslut
om polisväsendets organisation i gränstrakterna mot Finland förutsatts
att samarbetet mellan gränsbevakningen och polisen skulle utvecklas
och formellt regleras genom en för varje polischefsdistrikt uppgjord
tjänstgöringsplan samt att några sådana planer ännu icke upprättats.

För egen del vill utskottet ansluta sig till uppfattningen att det är angeläget
att alla möjligheter till en så effektivt fungerande gränsövervakning som
möjligt inom berörda område tillvaratages. Det redan förefintliga samarbetet
mellan polis- och tullpersonal -— vilket genomgående vitsordats vara
gott — torde kunna ytterligare förbättras och utvecklas. Detta har också förutsatts
vid 1956 års riksdags berörda beslut om polisväsendets organisation
i gränstrakterna mot Finland. Såsom av både statsrevisorernas berättelse
och remissyttrandena framgår har emellertid ett betydelsefullt led i nämnda
beslut — nämligen upprättandet av särskilda tjänstgöringsplaner för
samverkan mellan polis- och tullpersonal — ännu inte genomförts. Utskottet,
som inte kunnat undgå att finna detta förhållande anmärkningsvärt,
förutsätter att de intentioner av ifrågavarande slag, som kommit till uttryck
i 1956 års riksdags beslut, utan ytterligare dröjsmål förverkligas.
Härigenom torde bl. a. garanti kunna skapas för att genom passunionens
införande eventuellt disponibel arbetskraft inom tullorganisationen kan
tillvaratas på mest ändamålsenliga sätt.

Mot bakgrunden av det anförda synes det utskottet i nuvarande läge mest
konsekvent att avvakta erfarenheterna av 1956 års organisationsbeslut,
sedan detta snarast möjligt i sin helhet genomförts, innan man eventuellt
överväger åtgärder av mera genomgripande natur. Skulle tillfredsställande
resultat ej nås på denna väg förutsätter utskottet att frågan underkastas
förnyat övervägande framdeles. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet här anfört.

Vad därefter angår Kungl. Maj:ts förslag angående anslag å kapitalbudgeten
för nästa budgetår till vissa byggnadsarbeten vid tullverkets kust- och
gränsbevakning m. in. får utskottet tillstyrka detsamma.

6

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1959

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) till Vissa byggnadsarbeten vid tullverkets kust- och
gränsbevakning m. m. för budgetåret 1959/60 anvisa ett investeringsanslag
av 400 000 kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört angående gränsbevakningen mot Finland.

Fonden för statens aktier

2:o) Inlösen av aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. I propositionen
nr 1 (bilaga 28, punkt 2) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, till Inlösen av aktier i LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag för budgetåret 1959/60 beräkna ett investeringsanslag
av 161 751 600 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 55, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 30 januari
1959, föreslagit riksdagen att till Inlösen av aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret
1959/60 anvisa ett investeringsanslag av 150 069 600 kronor.

Beträffande motiveringen till ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till statsrådsprotokollet.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,

att riksdagen må till Inlösen av aktier i Luossavaara-i
Kiirunavaara aktiebolag för budgetåret 1959/60 anvisa ett
investeringsanslag av 150 069 600 kronor.

Stockholm den 17 mars 1959

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar
Persson, Ivar Johansson, Birger Andersson, Thun, Bergman, Holmqvist,
Axel Johannes Andersson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar
Aastrup, Birke och Thorsten Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson
i Degerfors, Malmborg, Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix, Staxäng,
Ståhl, Gustafsson i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström,
Nilsson i Göingegården, Gustafsson i Skellefteå och Lassinantti.

590511 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag