Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen
den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m.,
så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m.,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 februari 1959 dagtecknad proposition, nr 71, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 4 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att
samma lag, vilken enligt lag den 6 juni 1957 (nr 233) gäller till och med den
30 september 1959, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1961.

4 §.

(Gällande lydelse)

Utöver grundhyran må hyresvärden
träffa avtal om skälig ersättning
för lägenhetens uppvärmning och
förseende med varmvatten eller, om
gottgörelse därför ingår i grundhyran,
för den ökade kostnad, som för
sådant ändamål åsamkas hyresvärden.

Hyresnämnden äger —---dylik

ersättning.

Konungen eller — — — stycket
sägs.

(Föreslagen lydelse)

Utöver grundhyran må hyresvärden
träffa avtal om skälig ersättning
för lägenhetens uppvärmning och
förseende med varmvatten eller, om
gottgörelse därför ingår i grundhyran,
för den ökade kostnad, som för
sådant ändamål åsamkas hyresvärden.
Vad nu sagts skall ock, i ort
som Konungen bestämmer, gälla beträffande
sådan ökning av avgifter
för vatten och avlopp, som inträtt efter
den 1 juli 1955.

Hyresnämnden äger — — •— dylik
ersättning.

Konungen eller---stycket

sägs.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 3 avd. Nr 15

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1959
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1959, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 14 juli 1959 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1959 lämnat meddelande som i 8 a § femte
stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september
1959, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juli 1959.

2) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt in. m., vilken enligt lag den 6 juni 1957
tnr 234) gäller till och med den 30 september 1959, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1961.

3) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om
rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall
för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken gäller till och med den 30 september
1959, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1961.

4) Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 7 december 1956 (nr 567) med vissa
bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 7 december 1956 med vissa bestämmelser,
som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört, skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

(Gällande lydelse)

Har hyresregleringslagen--

av beslutet.

2 §•

(Föreslagen lydelse)

— Har hyresregleringslagen---

av beslutet.

Är hyresavtal slutet för en tid av
minst fem år, skall vad i första stycket
stadgas gälla allenast för tiden
intill den fardag som infaller näst
efter ett år från det hyresregleringen
upphörde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959. Nya lydelsen av 2 § äger dock
ej tillämpning på hyresavtal som slutits före ikraftträdandet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat sju i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen

i första kammaren nr 402 av herr Lindblom, nr 403 av herr Mattsson och
nr 404 av herr Hansson, Gustaf Henry, samt

i andra kamamren nr 489 av herr Magnusson i Borås m. fl., nr 490 av
herr Senander m. fl., nr 491 av herr Gustafson i Göteborg och nr 492 av
herrar Hansson i önnarp och Carlsson i Bakeröd.

I motionerna I: 402 och II: 491, som är likalydande, hemställes att riksdagen
för sin del måtte besluta att andra punkten i övergångsbestämmelserna
till det ovan som 4) betecknade lagförslaget skall utgå.

Motionerna 1: 403 och II: 492, som är likalydande, innehåller följande yrkanden: »1)

att riksdagen vid behandling av propositionen nr 71 måtte besluta, att
hyresregleringslagen, bostadsrättskontrollagen och besittningsskyddslagen
må äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1960;

2) att riksdagen måtte besluta att med verkan från den 1 juli 1959 kategorimässig
avveckling av hyresregleringslagen må ske i fråga om

a) upplåtelse av lägenhet eller del av lägenhet i en- och tvåfamilj shus;
samt

b) upplåtelse av möblerade enkelrum; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de författningsändringar,
som föranledes av bifall till ovanstående förslag;

3) att riksdagen måtte uttala angelägenheten av att myndigheterna vid
sanering av stadskärnor söker tillgodose behovet av kommersiella lokaler i
enlighet med vad i motionen anförts; samt

4) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
angående sådan ändring av hyresregleringslagen, att vid generell hyreshöjning
hänsyn kan tagas jämväl till penningvärdeförsämring samt —

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

därest hyresregleringslagens giltighetstid skulle utsträckas längre än vad
ovan nu förordats — om framläggande av förslag för riksdagen i sagda
syfte.»

I motionerna I: 404 och II: 489, som är likalydande, hemställes att riksdagen
måtte

»1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag angående ändrad
lydelse av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så
ock om fortsatt giltighet av samma lag med de ändringar att

dels lagens giltighetstid begränsas till den 30 september 1960,

dels att 26 § av samma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

26 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om upplåtelse av
bostad, som är förenad med allmän tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse
i möblerad lägenhet om högst ett rum eller i fråga om lägenhet i hyresvärden
tillhörigt en- eller tvåfamilj shus.

Stadgandena i 2—6 §§ skola ej äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus, som uppförts med stöd av tertiärlån beviljat
enligt kungörelsen den 29 juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån för
flerfamiljshus eller senare författning i samma ämne, så länge lånet ej
uppsagts till betalning, eller i fråga om lägenhet i hus, som uppförts utan
stöd av dylikt statligt lån och som färdigställts efter den 31 december 1956,
eller i fråga om lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig del utnyttjas
till annat ändamål än bostad. Stadgandena skola ej heller tillämpas
på upplåtelse av bostad i sådant pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet,
som Konungen bestämmer.

Denna lag---Svensk författningssamling.

Med avseende — — — vidare gälla.

1. Vad i---Konungen bestämmer.

7. Denna lag — ---september 1943.

I fall där stadgandena i 2—6 §§ icke vidare skola äga tillämpning skola
lagens bestämmelser om förlängning av hyresavtal m. m. tillämpas under
en tid av tre år från det denna lag träder i kraft.

2) antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m. så ock om fortsatt giltighet av

samma lag

Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ samt rubriken till 11 § lagen
den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bo -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

5

stadsrätt m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels
att 5—10 §§ jämte rubriken till 5 § samma lag skola upphöra att gälla, dels
ock att samma lag, vilken enligt lag den 6 juni 1957 (nr 233) gäller till och
med den 30 september 1959, skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 september 1960.

Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt

11 §•

Förening, som---lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,
varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

16 §.

Den som ----— eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra
stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller
mot 12 §. Vad i---där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt
4 § i tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,
straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Denna lag---— Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal träffats eller
anvisning å lägenhet skett före lagens ikraftträdande i orten.

Lagen äger---30 september 1943.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959.

3) antaga förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 dedecember
1956 (568) om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal
med den ändring att giltighetstiden begränsas till den 30 september 1960;
ävensom

4) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte utarbeta
en plan för en total regional avveckling av hyresregleringen samt förelägga
riksdagen densamma instundande höstsession.»

I motionen II: b90 hemställes,

»att riksdagen måtte godkänna Kungl. Maj:ts proposition nr 71 i vad den
avser förlängning av hyresregleringslagens giltighetstid,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om ett tillägg till 4 § hyresregleringslagen
av innebörd att bereda fastighetsägarna möjlighet till särskild
ersättning utöver grundhyran för sådana ökade utgifter som föranledes
av att avgifterna för vatten och avlopp stigit särskilt mycket, samt

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

att det av hyresgästernas riksförbund framställda förslaget om upphävande
av de bestämmelser i 3 § samma lag, som möjliggör höjning eller nedsättning
av grundhyra på grund av att grundhyran den 1 januari 1942 understeg
respektive översteg hyran för jämförliga lägenheter, måtte bifallas».

Beträffande innehållet i propositionen och motionerna, i den mån redogörelse
därför ej lämnas här nedan, må hänvisas till dessa.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering och vad
därmed sammanhänger förlänges till och med utgången av år 1961. Vidare
föreslås att i 4 § hyresregleringslagen införes ett tillägg som möjliggör att
i orter, där avgifterna för vatten och avlopp stigit särskilt mycket efter
den 1 juli 1955, avtal må träffas om ersättning utöver grundhyran för sådana
ökade avgifter i likhet med vad som redan gäller beträffande ersättning
för värme och varmvatten. Det skall ankomma på Kungl. Maj :t att
bestämma i vilka orter avtal må träffas om sådan särskild ersättning.

Slutligen föreslås beträffande hyresavtal som slutits för en tid av minst
fem år, s. k. långtidsavtal, en uppmjukning av föreskrifterna i 2 § lagen
den 7 december 1956 med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan
hyresregleringen upphört.

Förlängning av hyresregleringen
Gällande bestämmelser

Genom hijresregleringslagen har stadgats begränsning av hyrans storlek
för flertalet lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och
reglering av vissa andra hyresförhållanden. Lagen äger tillämpning i varje
stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade minst
2 000 invånare, om icke Kungl. Maj :t förordnar annorlunda. Den är tillämplig
också i annan tättbebyggd ort, som Kungl. Maj :t bestämmer. Kungl.
Maj:t äger vidare, efter en lagändring den 6 juni 1957 (nr 233), bestämma
att lagen i ort där den gäller skall äga tillämpning endast i fråga om visst
eller vissa slag av lägenheter.

Såsom ett komplement till hyresregleringslagen har genom bostadsrättskontrollagen
införts reglering av lägenhetsförvärv, som grundats på bostadsrätt
och andra former av bostadskooperation; lagen äger tillämpning i ort
där hyresregleringslagen gäller. Till hyresregleringslagen ansluter sig även
1956 års lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning
m. m. Denna lag reglerar vid hemskillnad, äktenskapsskillnad och
återgång av äktenskap förhållandet mellan makarna och vid makes död

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

7

förhållandet mellan efterlevande make och andra dödsbodelägare, allt såvitt
angår bostadslägenhet som makarna eller en av dem förhyrt.

För att möjliggöra en avveckling av hyresregleringen gäller från den 1
januari 1957 dels lagen den 7 december 1956 (nr 567) med vissa bestämmelser
som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört, i det följande
kallad övergångslagen, och dels en provisorisk lagstiftning om besittningsskydd
för hyresgäst. Bestämmelserna om besittningsskydd återfinnes i lagen
den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt
hyresavtal, i fortsättningen kallad besittningsskyddslagen. Denna lag, som
är tidsbegränsad och i likhet med hyresregleringslagstiftningen gäller till
och med den 30 september 1959, skall med vissa undantag tillämpas på de
orter där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd icke
gäller. Undantagna från lagens tillämpning är fall då lägenhet upplåtits till
bostad i en- eller tvåfamilj shus eller till bostad i möblerat skick eller då
fråga är om upplåtelse från hyresgästs sida av del i förhyrd bostad.

Hyresregleringslagens bestämmelser om reglering av hyran äger, efter en
ändring som den 7 december 1956 (nr 565) vidtogs i lagens 26 §, icke tilllämpning
på upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket
utgått sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av rätten
att uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt
icke uppsagts till betalning. Efter ytterligare ändring den 6 juni 1957 (nr
233) i 26 § är bestämmelserna från ingången av 1958 icke heller tillämpliga
på upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt
eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Kungl
Maj :t bestämmer. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t i kun
görelse den 27 juni 1957 (nr 475) förordnat, att från lagens reglering a\
hyran skall undantagas upplåtelse i första hand av lägenhet i hus, som förvaltas
av landstingskommun, kommun, municipalsamhälle eller helkommunalt
bostadsföretag eller av företag som enligt vissa angivna kungörelser om
bostadslån m. m. erkänts såsom allmännyttigt eller jämställts med kommun.

Läget på bostadsmarknaden

I propositionen redovisas följande från bostadsstyrelsen inhämtade uppgifter.

Under år 1957 blev lägenhetstillskottet exceptionellt stort, i det att 64 500
lägenheter eller ca 7 500 flera än 1956 färdigställdes. Såvitt framgår av bostadsstyrelsens
senaste undersökning av bostadsmarknadsläget, avseende
början av år 1958 och begränsad till kommuner med kommunal bostadsförmedling
eller annan kommunal registrering av bostadssökande, synes denna
ökning av tillgången på lägenheter ha medfört en stagnation i den under
de senaste åren konstaterade ökningen av antalet bostadssökande. I den
mån uppgifterna om dessa kan betraktas som symptom på det föreliggande
lägenhetsunderskottet måste detta alltfort ha en betydande omfattning,
framför allt i de större städerna. Lägenhetstillskottet under 1958 beräknas
bli något mindre än under 1957. Detta kommer att innebära ett underskott

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

under åren 1956—58 med omkring 10 000 lägenheter i förhållande till det
av styrelsen till 1955 års långtidsutredning redovisade behovet av 65 000
lägenheter i årligt genomsnitt under tioårsperioden 1956—65. Styrelsen
tvekar icke att alltjämt bedöma bostadsmarknadsläget, framför allt i de
större städerna, som i hög grad otillfredsställande. Återställandet av en någorlunda
tillfredsställande balans mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter
torde därför komma att kräva avsevärd tid, även om produktionsnivån
kommer att ytterligare kunna höjas under de närmaste åren.

Framställning om förlängning och yttranden häröver

I skrivelse den 25 september 1958 har statens hyresråd hemställt att hyresregleringslagen,
bostadsrättskontrollagen och lagen med vissa bestämmelser
om hyresrätt vid äktenskaps upplösning in. m. måtte erhålla fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1961. Från hyresrådets förslag är två ledamöter
— fastighetsägarrepresentanterna — så till vida skiljaktiga att de anser
att en förlängning av lagstiftningens giltighet icke bör utsträckas längre
än till och med den 31 december 1960.

över hyresrådets framställning har efter remiss yttranden avgivits av
socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, hyreslagskommittén, Sveriges fastighetsägareförbund
och hyresgästernas riksförbund. Hyresrådets förslag om förlängning
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden,
av fastighetsägareförbundet dock under förutsättning att en regional
avveckling av regleringen kommer till stånd under perioden. — Rörande det
närmare innehållet i yttrandena må hänvisas till propositionen s. 9 f.

Departementschefen

En avveckling av hyresregleringslagstiftningen har sedan åtskillig tid framstått
såsom önskvärd. Med hänsyn till läget på bostadsmarknaden har det
emellertid icke befunnits möjligt att i ett sammanhang genomföra en sådan
avveckling. Man har i stället valt att söka avveckla lagstiftningen i etapper.
Sålunda har genom 1956 och 1957 års ändringar i hyresregleringslagen från
lagens bestämmelser om hyreskontroll undantagits dels upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått sådant statligt lån som är
förenat med villkor om begränsning av rätten att uttaga hyra och slutligt
beviljats efter den 31 december 1956 samt icke uppsagts till betalning dels
ock upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt
eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Kungl. Maj :t
bestämmer. Genom dessa lagändringar har alltså inletts en kategorimässig
avveckling av hyresregleringen. Efter ändringar i 1 § hyresregleringslagen
har vidare Kungl. Maj :t fått rätt att helt eller beträffande visst eller vissa
slag av lägenheter bringa hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen
att upphöra i ort där läget på bostadsmarknaden icke kräver fortsatt hyresreglering.
Möjlighet har således öppnats för en regional eller en samordnad
regional och kategorimässig avveckling av hyresregleringen.

Såsom beredningsorgan för ärenden rörande den regionala avvecklingen

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

9

fungerar statens hyresråd. Med anledning av att Kungl. Maj:t uppdragit åt
hyresrådet att efter utredning rörande hyresläget avge förslag om avveckling
har hyresrådet, såsom framgår av rådets framställning om förlängning
av hyresregleringslagstiftningen, numera införskaffat sådan utredning från
ett stort antal orter i landet. Hyresrådet avser att under den närmaste tiden
till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag till avveckling vartill utredningen
kan ge anledning. Av de uppgifter som hyresrådet lämnat rörande
den verkställda utredningen om hyresläget synes framgå att förutsättningar
föreligger för en regional eller en samordnad regional och kategorimässig
avveckling inom en nära framtid i ett icke ringa antal orter. I åtskilliga orter
från vilka hyresrådet införskaffat uppgifter — tillhopa 274 orter av 440
med invånarantal understigande 20 000 — har emellertid de kommunala
myndigheterna icke ansett sig kunna för närvarande föreslå någon avveckling
av regleringen. Bostadsstyrelsens i det föregående refererade undersökning
rörande läget på bostadsmarknaden ger också vid handen att lägenlietsunderskottet
alltjämt på många håll är betydande, särskilt i de större
städerna. Återställandet av en någorlunda tillfredsställande balans mellan
tillgång och efterfrågan på lägenheter torde enligt bostadsstyrelsens uppfattning
komma att kräva avsevärd tid, även om produktionsnivån kommer
att ytterligare kunna höjas under de närmaste åren. Med hänsyn till
nu angivna förhållanden har hyresrådet för sin del funnit det ofrånkomligt,
att giltighetstiden för hyresregleringslagstiftningen förlänges; avvecklingen
av lagstiftningen bör sålunda enligt hyresrådets mening tills vidare
äga rum regionalt genom beslut av Kungl. Maj :t.

Hyresrådets förslag om förlängning av lagstiftningen har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden och jag anser mig för
egen del böra biträda förslaget. Såsom hyresrådet föreslagit torde giltighetstiden
böra förlängas till och med den 31 december 1961. Liksom vid
föregående förlängningstillfällen torde till den lag, som innefattar bestämmelse
om förlängningen, böra fogas övergångsbestämmelser av innebörd att
ansökan om förlängning av hyresförhållande eller övertagande av hyresrätt,
som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid, må göras inom
viss kortare tid efter det förlängningslagen blivit utfärdad.

I likhet med hyresregleringslagstiftningen bör besittningsskyddslagen få
förlängd giltighet till och med utgången av år 1961. Vad angår 1956 års lag
med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. in.
har jag i annat sammanhang denna dag föreslagit att nämnda lag från den
1 juli 1959 ersättes av en lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma
bostad, avsedd att gälla till och med den 31 december 1961. Någon
förlängning av 1956 års lag kommer därför icke i fråga.

Motioner

I motionerna I: 403 och 11: 4.92 anföres, alt motionärerna delar Kungl.
Maj :ts uppfattning att hyresregleringslagstiftningen nu icke omedelbart kan
upphävas. Bostadsmarknadsläget är alltjämt sådant att en viss sådan lag -

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

stiftning framstår som nödvändig. Med den intensiva bostadsproduktion, som
nu äger rum, kan emellertid snabbt ett läge inträffa, då hyresregleringen
måste anses överflödig och hindersam. I fråga om vissa lägenhetstyper synes
redan överskott finnas även i de större städerna. Enligt motionärernas mening
bör därför giltighetstiden för hyresregleringslagen, bostadsrättskontrolllagen
och besittningsskyddslagen nu förlängas endast till och med utgången
av år 1960.

I motionerna I: 404 och II: 489 anföres, att då det bör vara av särskilt intresse
för riksdagen att följa utvecklingen på hyresmarknaden och successivt
taga del av erfarenheterna rörande hyresregleringens avveckling, synes
skäl föreligga att begränsa förlängningen av lagstiftningen till ett år.

Yrkandet i dessa fyra motioner om begränsning av lagstiftningens giltighetstid
har av motionärerna sammankopplats med önskemålet om en ökad
regional och kategorimässig avveckling av hyresregleringen. I sistnämnda
fråga anföres i motionerna II: 403 och II: 492 i huvudsak följande.

Redan nu bör beslut kunna fattas om ytterligare kategorimässig avveckling
av hyresregleringen. Vid den fortsatta avvecklingen bör en- och tvåfamiljshusen
främst komma i åtanke. Med det personliga förhållande, som
i regel råder mellan hyresvärd och hyresgäst i ett tvåfamilj shus, synes hyresregleringens
bestämmelser här icke längre erforderliga. För denna bedömning
talar även att en- och tvåfamilj shusen ansetts kunna undantagas
från tillämpningen av besittningsskyddslagen.

Det synes också motiverat, att möblerade enkelrum nu undantages från
tillämpningen av hyresregleringslagens bestämmelser. Erfarenheterna torde
ge vid handen, att hyresregleringslagen nu snarast minskar tillgången på
möblerade rum för uthyrning. I många fall har man inte ansett sig kunna
hyra ut möblerade rum av den anledningen, att man befarat svårigheter att
sedermera få disponera rummet för egen räkning, när familjen fått ökat behov
av utrymme.

Det har vid tidigare riksdagsbehandling ifrågasatts, om icke lägenheter
som upplåtes för annat ändamål än bostad hör till de kategorier som i första
hand bör kunna undantagas från hyresregleringens bestämmelser. Men
härvid bör man uppmärksamma de svårigheter, som då skulle kunna uppstå
för affärsidkare, hantverkare och småindustriföretagare att få lokaler. Sådana
problem har framträtt särskilt vid sanering av stadskärnor. De kommersiella
lokalerna synes därför icke kunna undantagas från hyresregleringen.
Det är tvärtom anledning för riksdagen att uttala angelägenheten av
att myndigheterna vid sanering av stadskärnor tillgodoser ifrågavarande
yrkesutövares lokalbehov på tillfredsställande sätt.

I motionerna I: 404 och II: 489 redogöres bl. a. för avvecklingen av hyresregleringslagstiftningen
i Finland, England och Västtyskland. Motionärerna
anser att hänsyn bör tagas till de gynnsamma erfarenheterna av lagstiftningens
avveckling i dessa länder. Efter några kritiska synpunkter på takten
i hyresregleringens avveckling i vårt land och på hyresregleringens verkningar
anför motionärerna bl. a. följande.

Vad beträffar den regionala avvecklingen föreligger som angivits i propositionen
ett visst utredningsmaterial från hyresrådet, enligt vilket fullmäktige
på 166 orter ansett skäl föreligga redan nu för ett avskaffande av
hyreskontrollen. Den regionala avvecklingen har även allsidigt belysts tidi -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959 11

gare, nämligen av hyresregleringskommittén. Ivungl. Maj :t bör därför omgående
kunna upprätta en plan för en sådan avveckling. Det torde vara
praktiskt genomförbart att i proposition till höstriksdagen innevarande år
förelägga riksdagen en dylik plan.

I fråga om den kategorimässiga avvecklingen har vi i tidigare sammanhang
åren 1956 och 1957 framlagt konkreta förslag härom. Dessa har fortfarande
aktualitet och kan sammanfattas enligt följande.

a) Från hyresregleringen undantages samtliga de hus för vilka lån beviljats
enligt kungörelsen av den 29 juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån
för flerfamiljshus eller senare författningar och som alltjämt står under
de lånebeviljande organens kontroll. Fördelningen på olika lägenheter av
det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet bör vidare tillkomma
fastighetsägare i stället för som nu sker hyresnämnd.

b) Lägenheter i nytillkommande s. k. fria hus, d. v. s. hyreshus som
finansierats utan statliga lån, undandrages helt hyresregleringslagen.

c) Lägenheter, som upplåtes för annat ändamål än bostad, uteslutes från
hyresregleringslagens bestämmelser. Enär ett upphävande av regleringen
för dessa lägenheter kan bereda bl. a. affärsidkare i de större städernas
centrala delar vissa övergångssvårigheter bör övervägas om icke dessa
grupper genom företagarförening eller genom annan kreditinstitution kunde
beredas erforderligt ekonomiskt stöd i form av lån.

d) Möblerade rum jämte en- och tvåfamilj shus f ritages från hyresregleringen.

e) Bostadsrättskontrollagens bestämmelser om överlåtelse av bostadsrätt
häves. Härigenom får bostadsrättsinnehavare möjlighet att försälja en
honom tillhörande lägenhet för det värde denna har i en fri marknad.

Ändring i hyresregleringslagen
Gällande bestämmelser

Enligt 3 § första stycket hyresregleringslagen må hyresvärden icke mottaga,
träffa avtal om eller begära högre hyra än som motsvarar den för
lägenheten tillåtna grundhyran, där ej annat föranledes av vad som särskilt
stadgas i lagen. För lägenhet som färdigställts före den 1 januari 1942
och som var uthyrd vid denna tidpunkt anses såsom grundhyra det hyresbelopp
som lägenheten då betingade. Var lägenheten ej uthyrd vid denna tid,
fastställes grundhyran efter hyresläget vid samma tid. Enligt 3 § andra stycket
äger hyresnämnd under vissa förutsättningar höja eller sänka grundhyran
för en lägenhet. Var hyran den 1 januari 1942 avsevärt lägre än hyran
för jämförliga lägenheter eller har lägenhetens värde avsevärt ökats genom
ombyggnads- eller ändringsarbete eller föreligger för visst fall annat skäl av
därmed jämförlig betydelse, må hyresnämnden sålunda på framställning
av hyresvärden höja grundhyran till det belopp som föranledes därav.
Sänkning av grundhyra kan förekomma, om lägenheten den 1 januari 1942
betingade en hyra som i avsevärd mån översteg hyran för jämförliga lägenheter
eller om lägenhetens skick avsevärt försämrats eller hyresgäst tillkommande
förmåner påtagligt inskränkts. Utöver grundhyran må hyresvärden
enligt 4 § avtala om skälig ersättning för lägenhetens uppvärmning och för -

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

seende med varmvatten eller, om gottgörelse därför ingår i grundhyran, för
den ökade kostnad som för sådant ändamål åsamkas hyresvärden. I 5 § ges
bestämmelser som reglerar Kungl. Maj :ts rätt att tillåta generell hyreshöjning.
Förutsättningen är att detta finnes påkallat till följd av ökade omkostnader
för fastighetsförvaltning i viss kommun. Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, hyresrådet äger då medge, att avtal må för
tid som anges i beslutet träffas om hyreshöjning utöver grundhyran.

Framställningar om lagändring och yttranden häröver

I skrivelse den 22 oktober 1958 har hyresgästernas riksförbund föreslagit
upphävande av de bestämmelser i 3 § hyresregleringslagen, som möjliggör
höjning eller nedsättning av grundhyra på grund av alt grundhyran den 1
januari 1942 avsevärt understeg respektive översteg hyran för jämförliga
lägenheter. Som skäl härför har i huvudsak anförts, att med nämnda bestämmelser
avsetts att sådana större avvikelser från det allmänna hyresläget,
som av särskild anledning kunde föreligga, skulle kunna korrigeras, men att
det icke vore lagens mening att utjämna den så att säga naturliga ojämnheten
i hyressättningen. Denna möjlighet att rätta till större avvikelser i förhållande
till hyrorna för jämförliga lägenheter den 1 januari 1942 hade nu
funnits i mer än 16 år och det måste därför kunna antagas, att något behov
av korrigering icke förelåge, om möjligheten därtill icke begagnats under
denna långa tid. De nu pågående grundhyreshöjningarna med åberopande
av dessa bestämmelser vore egentligen en successiv lyftning av 1942 års hyresnivå
genom individuella höjningar.

Över riksförbundets förslag har yttranden inhämtats från hyresrådet och
fastighetsägareförbundet, vilka båda avstyrker förslaget. Beträffande det
närmare innehållet i yttrandena må hänvisas till propositionen s. 12 f.

Hyresrådet har i skrivelse den 5 november 1958 föreslagit sådan ändring
av 4 § hyresregleringslagen, att fastighetsägarna i orter där mera betydande
ökningar av avgifterna för vatten och avlopp inträtt efter den 1 juli 1955,
då lagen den 3 juni 1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar trädde
i kraft, kan erhålla kompensation för dessa ökningar.

Förslaget har i avgivna yttranden tillstyrkts av fastighetsägareförbundet
och hyresgästernas riksförbund.

Fastighetsägareförbundet har i skrivelse den 8 november 1958 hemställt
om sådan ändring av 5 § hyresregleringslagen att vid bestämmande av generell
hyreshöjning hänsyn kan tagas även till penningvärdeförsämringen
och icke endast till ökade omkostnader för fastighetsförvaltningen.

Yttranden över framställningen har inhämtats från hyresrådet och hyresgästernas
riksförbund. Hyresrådet anser att förslaget icke bör göras till
föremål för något Kungl. Maj :ts ställningstagande, förrän med förslaget sammanhängande
frågor närmare utretts. Hyresgästernas riksförbund avstyrker

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959 13

förslaget. Rörande det närmare innehållet i yttrandena må hänvisas till
propositionen s. 15 f.

Departementschefen

Vad först angår framställningen från hyresgästernas riksförbund om viss
ändring i 3 § hyresregleringslagen — innebärande upphävande av bestämmelserna
om höjning och nedsättning av grundhyra med hänsyn till att denna
den 1 januari 1942 avsevärt understeg respektive översteg hyran för jämförliga
lägenheter — må nämnas att hyresrådet i enlighet med vad som förutskickats
i rådets förut refererade remissyttrande utfärdat cirkulär (den
16 december 1958, nr 99) till hyresnämnderna med vissa anvisningar rörande
tillämpningen i vissa fall av förevarande stadgande i hyresregleringslagen.
I cirkuläret understrykes att stadgandet bör, i enlighet med av hyresrådet
sedan länge antagen praxis, givas en starkt restriktiv tillämpning. Därvid
bör beaktas att jämförelsen skall avse förhållandena den 1 januari 1942
och att stadgandets mening är att man skall kunna rätta till de stora avvikelserna
från genomsnittet men icke att man skall upphäva den normala
variationen i hyressättningen, som förelåg vid nämnda tidpunkt. Man torde
därför, framhålles vidare i cirkuläret, med hänsyn till svårigheterna att
erhålla utredning om förhållandena den 1 januari 1942, bl. a. om lägenhetens
skick vid nämnda tid, icke böra företaga jämkning av den gällande
grundhyran annat än om det med säkerhet kan fastställas att avvikelsen
från hyresläget för jämförliga lägenheter vid den aktuella tiden verkligen
var avsevärt stor.

Genom de sålunda utfärdade anvisningarna torde, såsom hyresrådet
framhållit i sitt yttrande över riksförbundets framställning, syftet med
framställningen i väsentlig mån ha tillgodosetts. På grund härav och med
hänsyn till de invändningar i övrigt som framförts mot riksförbundets förslag
finner jag icke skäl att nu föreslå upphävande av ifrågavarande bestämmelser
i 3 § hyresregleringslagen.

I £ § hyresregleringslagen stadgas att hyresvärd äger, utan hinder av förbudet
i 3 § att överskrida grundhyran, träffa avtal med hyresgästen om skälig
ersättning för värme och varmvatten. Enligt hyresrådets förslag till ändring
i 4 § skall motsvarande regel i de orter som Kungl. Maj :t bestämmer
gälla beträffande sådana avgifter för vatten och avlopp som ökats efter tillkomsten
av 1955 års lagstiftning om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
Nämnda lagstiftning, som trätt i kraft den 1 juli 1955, har medfört
att avsevärt ökade vatten- och avloppsavgifter påförts fastighetsägarna i
vissa orter. Avgifterna är i och för sig av sådan natur, att höjningarna därav
i princip skall slutligen bäras av hyresgästerna och icke av fastighetsägarna.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen var frågan om det sätt på
vilket fastighetsägarna skulle erhålla ersättning för ifrågavarande merav -

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

gifter under övervägande vid 1958 års A-riksdag i anledning av väckta motioner
om ändring i 4 § hyresregleringslagen. Riksdagen ansåg därvid afl
fastighetsägarnas kompensation för meravgifterna borde liksom hittills ske
inom ramen för generell hyreshöjning enligt 5 § hyresregleringslagen samt
sade sig därvid förutsätta att Kungl. Maj :t vid sitt övervägande av frågan
om tillstånd till sådan hyreshöjning skulle utnyttja alla möjligheter till
differentiering av tilläggen för att täcka meravgifterna. I enlighet härmed
har Kungl. Maj :t, som genom beslut den 28 november 1958 utfärdat bestämmelser
om generell hyreshöjning för år 1959, meddelat särskilda föreskrifter
beträffande vatten- och avloppsavgifter i vissa orter, där dessa avgifter stigit
särskilt mycket. I överensstämmelse med hyresrådets i det föregående omnämnda
förslag har Kungl. Maj :t sålunda medgivit, att i fråga om lägenheter
som är anslutna till allmän vatten- och avloppsanläggning i fjorton
särskilt angivna orter, avtal må träffas om hyreshöjning utöver den generella
hyreshöjningen intill vissa angivna procent av grundhyran.

Enligt hyresrådets mening bör ökade avgifter för vatten och avlopp såsom
regel även i fortsättningen kompenseras med generellt beslutad hyreshöjning
jämlikt 5 § hyresregleringslagen. Denna metod anses emellertid icke
lämplig beträffande vissa orter, där ökningen blivit exceptionellt stor. I
fråga om dylika orter anser hyresrådet därför att möjlighet bör beredas
Kungl. Maj :t att i fråga om de ökade avgifterna medge att särskilt avtal
må träffas om ersättning i likhet med vad som enligt 4 § hyresregleringslagen
gäller beträffande ersättning för värme och varmvatten.

Mot hyresrådets förslag, som tillstyrkts av fastighetsägareförbundet och
hyresgästernas riksförbund, har jag för egen del intet att erinra, och jag
förordar alltså att i 4 § hyresregleringslagen införes ett tillägg av angiven
innebörd.

Vad slutligen angår fastighetsägareförbundets framställning om sådan
ändring av 5 § hyresregleringslagen, att vid bestämmande av generell hyreshöjning
hänsyn kan tagas icke endast till ökade omkostnader för fastighetsförvaltning
utan även till penningvärdeförsämringen, inrymmer denna fråga,
såsom framgår av vad i det föregående anförts, åtskilliga komplicerade
samhällsekonomiska problem. Mot framställningen kan anföras vägande skäl
av skilda slag. Jag är icke beredd att föreslå lagändring i den angivna riktningen.

Motioner

Beträffande den av hyresgästernas riksförbund gjorda framställningen
om ändring av 3 § hyresregleringslagen anföres i motionen II: 490 bl. a., att
hyresrådet visserligen uppgivit att rådet avsåge att genom särskilda anvisningar
till hyresnämnderna understryka vikten av en restriktiv tillämpning
av berörda stadgande. Enligt motionärernas mening är detta uppenbarligen
icke tillräckligt. En ändring av lagrummet i överensstämmelse med riksför -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959 15

bundets förslag är enligt motionärernas mening den enda effektiva spärren
mot missbruk.

I samma motion anföres beträffande departementschefens förslag om
ändring av 4 ^ hyresregleringslagen bl. a., att hyrorna nu ligger så högt att
någon marginal för ytterligare höjningar icke finns för det stora flertalet
hyresgäster, om man utgår från sociala synpunkter, samt att en bestämmelse
av den föreslagna innebörden kan tänkas stimulera vissa kommuner
att genomföra långtgående höjningar av avgifterna för vatten och avlopp,
varigenom de hyreshöjningar av denna art som nu inskränker sig till ett
mindre antal kommuner kan komma att få en vida större utbredning. Motionärerna
finner därför förslaget i denna del obefogat och skadligt för hyresgästernas
intressen.

Rörande fastighetsägareförbundets framställning om ändring bly 5 § hyresregleringslagen
anföres i motionerna I: 403 och 11: 492, att motionärerna
delar departementschefens uppfattning att beslut nu icke kan fattas om sådan
lagändring. Om hyresregleringens giltighetstid utsträckes längre än
motionärerna är beredda att förorda, d. v. s. efter den 31 december 1960,
synes det motionärerna angeläget att lagrummet ändras så att vid generell
hyreshöjning hänsyn även kan tagas till penningvärdeförsämring. Motionärerna
anser det därför motiverat att frågan om sådan ändring upptages
till särskild prövning.

Ändring i övergångslagen

Gällande bestämmelser

2 § övergångslagen innehåller i första punkten, att om hyresregleringslagen
varit tillämplig på hyresavtal, som även omfattar tid efter det hyresregleringen
upphört, avtalet, ändå att däri annorlunda stadgats, för nämnda
tid skall anses upptaga den hyra som skolat utgå då hyresregleringen upphörde.
I andra punkten av paragrafen sägs, att om annat hyresvillkor bestämts
genom hyresnämnds beslut, avtalet i denna del skall anses ha det
innehåll som framgår av beslutet. Enligt 3 § skall, om hyresnämnd förklarat
uppsägning ogiltig eller förlängt hyresförhållande eller ock bifallit ansökan
om övertagande av lägenhet jämlikt 8 a § hyresregleringslagen, beslutet
lända till efterrättelse även efter det hyresregleringslagen upphört att gälla.

Framställning om lagändring och yttranden häröver

I skrivelse den 10 januari 1958 har fastighetsägareförbundst hemställt om
sådan ändring av 2 § övergångslagen att vad däri stadgas icke skall äga tilllämpning
på hyresavtal som slutits för en tid av minst fem år; i sådana fall
skall i stället de avtalade villkoren vara gällande.

över framställningen har yttranden inhämtats från hyresrådet, hyreslagskommittén,
advokatsamfundet och hyresgästernas riksförbund. I samtliga

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

yttranden tillstyrkes en ändring av 2 § i den av fastighetsägareförbundet
angivna riktningen.

Departementschefen

Frågan hur man vid en avveckling av hyresregleringen skall ställa sig till
avtal, som träder i tillämpning under hyresregleringens giltighetstid men
vilka upptager hyresvillkor som skall gälla först efter avvecklingen, var
föremål för uppmärksamhet vid övergångslagens tillkomst år 1956. Jag
vill erinra om att riksdagen hade att behandla ett motionsledes framfört yrkande,
att det skulle stå parterna fritt att träffa sådant avtal. Motionen vann
icke riksdagens bifall. Den principståndpunkt statsmakterna tagit till denna
fråga finns det enligt min mening ingen anledning att nu frångå.

Den utformning som lagstiftningen fått synes emellertid ha kommit att
inverka avhållande på benägenheten att sluta hyresavtal för längre tid. Vad
som framkommit genom fastighetsägareförbundets skrivelse och remissbehandlingen
av denna ger vid handen att hyresavtal på längre tid har en
ganska stor praktisk betydelse. Långtidsavtal kan i vissa fall vara fördelaktiga
från både hyresvärdens och hyresgästens synpunkt. Lagens syfte har
icke varit att motverka tillkomsten av sådana avtal. Det synes vara anledning
att ändra lagen, så att dylika ofördelaktiga konsekvenser av lagstiftningen
undgås.

Undantag från nuvarande regler torde, såsom fastighetsägareförbundet
och de flesta remissorganen ansett, lämpligen böra göras beträffande avtal
som slutits för en tid av minst fem år.

Vad angår den närmare utformningen av den bestämmelse som erfordras
torde lämpligen i ett nytt stycke, som fogas till 2 §, böra meddelas en
bestämmelse om undantag från de i paragrafen nu givna reglerna. Det
synes emellertid icke vara tillrådligt att beträffande långtidsavtal låta avtalets
bestämmelser gälla redan från dagen för hyresregleringens hävande.
Undantagsregeln synes böra begränsas till sådana fall, då den tid som återstår
av den avtalade hyrestiden vid den tidpunkt då hyresregleringen upphör
är längre än vad som normalt är fallet. Paragrafens huvudregel om hyran
bör därför även för långtidsavtalen gälla för den del av hyrestiden som
infaller före den fardag som inträffar näst efter det ett år förflutit sedan
hyresregleringen upphört. Först därefter bör hyresavtalets bestämmelser
tillämpas. En sådan regel torde i tillräcklig mån tillgodose intresset att
möjliggöra en lugn avveckling av hyresregleringen.

Den risk för att en hyresgäst genom den föreslagna undantagsregeln
skulle kunna komma i underläge gentemot fastighetsägaren och pressas till
oskäliga villkor torde i erforderlig grad motverkas genom den jämkningsregel
som finnes i 43 § hyreslagen.

Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1959 och avse hyresavtal
som ingås efter nämnda dag.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

17

Motioner

I motionerna I: 402 och 11: 491 anföres, att motionärerna finner det i hög
grad motiverat att 2 § övergångslagen ändras på sätt föreslagits i propositionen
men att de icke kan godtaga den föreslagna övergångsbestämmelsen,
enligt vilken nya lydelsen icke skall äga tillämpning på hyresavtal som slutits
före ikraftträdandet. Motionärerna utvecklar sin ståndpunkt på följande
sätt.

När det gäller hyresavtal, som redan slutits och som komma att slutas
fram till den 1 juli i år, skulle således den tidigare lydelsen av 2 §, som
trädde i kraft den 1 januari 1957, bliva gällande. Ett avtal som slutits 1956
för en tid av 30 år, upptagande en indexklausul, som är avsedd att träda i
kraft vid regleringens avveckling, skulle exempelvis i detta hänseende inte
bliva giltig. Avtalet om indexklausul slöts dock under en tid, då det utan
tvekan måste anses ha varit tillåtet att sluta dylika avtal, och skulle — då
någon avveckling av regleringen icke kommit till stånd — blivit tillämpligt
efter ikraftträdandet av ifrågavarande lagändring, som medgiver dylika avtal.
På grund av en bestämmelse, som varit i kraft under tiden 1 januari
1957—1 juli 1959 men därefter ändrats på grund av dess olämplighet, skulle
således avtalsvillkoret, ehuru det enligt lagstiftarens uppfattning är fullt
legitimt, inte kunna tillämpas.

Det må framhållas, att en mängd långtidsavtal innehållande bestämmelser
om hyresvillkoren efter regleringens avveckling slutits sedan slutet av
1940-talet. Allteftersom frågan om avveckling av regleringen blivit mera aktuell
genom uttalanden i riksdagen och tillsättandet av liyresregleringskommittén
ha sådana avtal ökat i antal. Det vore orimligt om lagstiftningen när
det gäller dessa avtal, som ofta omspänna en tid av 20—30 år, skulle avskära
det rimliga intresse av skydd mot penningvärdeförsämring och utgiftsökningar,
som utgjort grunden för de speciella avtalsvillkor, varom
nu är fråga.

Någon olägenhet av att ändringen i 2 § får träda i kraft den 1 juli 1959
utan den föreslagna inskränkningen synes inte föreligga.

Lagrådet har lämnat de genom propositionen framlagda förslagen utan
erinran.

Utskottet

Allmän enighet råder om att hyresregleringen hör avvecklas så snart omständigheterna
medger detta. Betydelsefulla steg i denna riktning har också
tagits under de senaste åren. Sålunda har genom ändringar i 26 § hyresregleringslagen
genomförts en kategorimässig avveckling av hyreskontrollen
dels från och med år 1957 beträffande hus, för vilka statliga lån slutligt
beviljats efter den 31 december 1956, och dels från och med år 1958 beträffande
hus förvaltade av kommun eller kommunalt och annat allmännyttigt
bostadsföretag. Härigenom har stora delar av hyresmarknaden undantagits
från kontroll. I övrigt har statsmakterna intagit den ståndpunkten att
regleringen skall hävas regionalt efter en bedömning av läget i varje hyres2
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 3 avd. Nr 15

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

reglerad ort och med beaktande av de kommunala myndigheternas önskemål.
Denna awecklingsmetod har möjliggjorts genom vissa år 1956 och
1957 genomförda ändringar av 1 § hyresregleringslagen, varigenom Kungl.
Maj :t fått rätt att helt eller beträffande visst eller vissa slag av lägenheter
bringa hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen att upphöra i ort,
där läget på hyresmarknaden icke kräver fortsatt reglering. De lägenheter
som man därvid i första hand haft i åtanke är möblerade enkelrum, lägenheter
i en- och tvåfamilj shus samt lokaler av olika slag.

Såsom framgår av propositionen har hyresrådet — i enlighet med de riktlinjer
som sålunda uppdragits för regleringens fortsatta avveckling — verkställt
en undersökning av möjligheterna att häva regleringen helt eller delvis
i de hyresreglerade orter som har mindre än 20 000 invånare. Denna utredning
har givit vid handen att i sammanlagt 166 av 440 orter förutsättningar
ansetts föreligga för en mer eller mindre omfattande avveckling av
regleringen. Utredningsmaterialet är för närvarande under bearbetning i hyresrådet.
Enligt vad för utskottet upplysts avser hyresrådet att inom den
närmaste tiden inkomma till Kungl. Maj :t med de förslag till avveckling,
vartill utredningen kan ge anledning.

I överensstämmelse med den ståndpunkt utskottet intagit vid tidigare
överväganden av frågan om hyresregleringens upphävande anser utskottet
alltjämt att den nu beträdda vägen för regleringens avveckling är den lämpligaste.
Genom att gå fram regionalt kan man lättast undvika de olägenheter
som gärna följer med upphävandet av en i samhällslivet och enskilda
medborgares rättsförhållanden så djupt ingripande reglering som hyreskontrollen
och vad därmed sammanhänger innebär. Samtidigt kan de kommunala
myndigheternas bedömning av situationen på hyresmarknaden vinna
behörigt beaktande. Utskottet vill emellertid kraftigt understryka angelägenheten
av att den efter dessa linjer påbörjade avvecklingen bedrives med
all den skyndsamhet omständigheterna medger. Utskottet förutsätter alltså
att det nu samlade utredningsmaterialet snart skall kunna leda till ett beslut
om avveckling — helt eller beträffande vissa lägenhetskategorier —
på orter, där detta låter sig göra med hänsyn till hyresläget, och att Kungl.
Maj:t och hyresrådet även i fortsättningen med all uppmärksamhet följer
förhållandena på hyresmarknaden och utnyttjar förefintliga möjligheter
att häva eller uppmjuka regleringen så snart inom någon ort förutsättningar
härför inträder.

Hur skyndsamt det nu inledda awecklingsarbetet än bedrives, kan det
med hänsyn till läget på hyresmarknaden, särskilt i de större städerna, uppenbarligen
icke vara avslutat ännu på åtskilliga år. Med hänsyn härtill
framstår det som mest praktiskt att nu förlänga lagstiftningens giltighetstid
på sätt departementschefen i överensstämmelse med hyresrådets hemställan
föreslagit eller till och med år 1961. För detta talar också att hyreslagskommittén,
som bl. a. har att överväga frågan om en permanent lagstiftning
om hyresgästs besittningsskydd, uttalat att kommitténs arbete
knappast kan beräknas vara avslutat så tidigt att något förslag till definiti -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

19

va bestämmelser i ämnet kan föreläggas 1960 års riksdag. Vidare må framhållas
att de två stora partsorganisationerna på hyresmarknaden icke motsatt
sig en förlängning av det innehåll som nu föreslagits.

Utskottet vill alltså förorda departementschefens förslag rörande lagstiftningens
giltighetstid och avstyrker de i motionerna I: 403 och II: 492 samt
I: 404 och II: 489 framställda yrkandena om begränsning av giltighetstiden
till den 31 december respektive den 30 september 1960.

Nu nämnda motioner innehåller även yrkanden om bl. a. ökad kategorimässig
avveckling. I samtliga fyra motioner föreslås sålunda att regleringen
häves beträffande en- och tvåfamilj shus samt möblerade enkelrum. I motionerna
1:404 och 11:489 yrkas därjämte att regleringen slopas beträffande
hus, för vilka statliga lån beviljats enligt kungörelsen den 29 juni 1946 om
tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus eller senare författningar i samma
ämne och som alltjämt står under de lånebeviljande organens kontroll,
vidare beträffande samtliga nytillkommande s. k. fria hus samt lägenheter,
som upplåtes för annat ändamål än bostad, och bostadsrättslägenheter. Dessutom
föreslås i sistnämnda båda motioner att riksdagen skall hemställa att
Kungl. Maj :t till innevarande års höstriksdag framlägger en plan för total
regional avveckling av hyresregleringen.

Utskottet vill till en början erinra om att de yrkanden, för vilka nu redogjorts,
framställts i olika motioner vid såväl 1956 som 1957 års riksdag.
Utskottet intog i sina däröver avgivna utlåtanden den ståndpunkten att även
förutsättningarna för en kategorimässig avveckling borde bedömas inom den
regionala avvecklingens ram. Som framgår av vad ovan anförts är utskottet
alltjämt av denna uppfattning. Utskottet biträder därför icke heller nu
yrkandena om ytterligare kategorimässig avveckling. Liksom tidigare vill
dock utskottet framhålla att inom många orter goda förutsättningar torde
föreligga för ett upphävande av regleringen beträffande möblerade enkelrum,
en- och tvåfamilj shus samt vissa slags lokaler.

De riktlinjer för awecklingsarbetets bedrivande som angivits i det föregående
innebär en så långt gående planmässighet som med hänsyn till förhållandena
är möjlig. Utskottet anser därför att några fördelar icke står att
vinna genom en sådan awecklingsplan som föreslagits i motionerna I: 404
och It: 489 och avstyrker motionärernas yrkande i denna del.

I motsats till motionerna I: 404 och II: 489, vari bl. a. yrkats att affärslokaler
skall undantagas från regleringen, anföres i motionerna 1:403 och
11:492 att regleringens upphävande beträffande denna kategori skulle medföra
svårigheter för innehavarna och att riksdagen därför i stället bör uttala
att det är angeläget att myndigheterna vid sanering av stadskärnor tillgodoser
ifrågavarande yrkesutövares lokalbehov på tillfredsställande sätt. I anledning
härav vill utskottet erinra om följande.

Vid prövning av giltigheten av en verkställd uppsägning till avflyttning
brukar hyresnämnder och hyresråd, för alt godtaga uppsägningen, ofta
kräva att eu iner eller mindre likvärdig lägenhet eller lokal står till hyres -

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

gästens förfogande. Så sker även i sådana fall då uppsägningen utgör ett led
i saneringen av bebyggelseområdet i fråga. Hyresregleringsmyndigheternas
praxis i detta hänseende har på sina håll ansetts vara alltför sträng. Sålunda
anfördes i motioner vid 1957 års riksdag att uppsägningsskyddets tillämpning
i praxis kommit att hämma utvecklingen och att riksdagen borde hemställa
om utfärdande av erforderliga tillämpningsföreskrifter till hyresregleringsmyndigheterna
för att underlätta saneringsföretagen. Motionärernas
förslag föranledde icke någon riksdagens åtgärd men i sitt av riksdagen godkända
utlåtande över motionerna (20/1957) anförde tredje lagutskottet att
spörsmålet i vissa fall kunde ha stor betydelse och vore värt all uppmärksamhet.

Det synes icke fullt klart om motionärerna med sin framställning om ett
uttalande av riksdagen även åsyftar förhållandena under en fri hyresmarknad.
Om detta är avsikten med yrkandet må erinras om att besittningsskyddslagen,
som är tillämplig i den mån hyresregleringslagens bestämmelser
om uppsägningsskydd icke gäller, omfattar även affärslokaler. Härigenom
kan eif visst skydd beredas lokalinnehavarna även där regleringen
hävts i fråga om affärslokaler. För övrigt avses ju — såsom framgår av
vad ovan anförts — att avvecklingen endast skall äga rum i den mån verkningarna
därav kan bedömas bli övervägande gynnsamma.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får enligt utskottets mening motionärernas
önskemål om hänsynstagande till lokalinnehavares intressen vid
sanering av stadskärnor anses redan vara tillgodosett i tillräcklig omfattning.

Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om ändringar i 3, 4
och 5 §§ liyresrcgleringslagen.

I likhet med departementschefen anser utskottet att syftet med den framställning
som hyresgästernas riksförbund avgivit rörande viss ändring av
3 § andra stycket hyresregleringslagen i väsentlig mån tillgodosetts genom
de anvisningar beträffande lagrummets tillämpning, som hyresrådet nyligen
utfärdat till hyresnämnderna, och att därför något skäl icke föreligger att —
på sätt yrkats i motionen II: 490 — ändra stadgandet.

Mot departementschefens förslag om ett tillägg till 4 § hyresregleringslagen
i syfte att möjliggöra för fastighetsägarna att på vissa orter träffa
avtal om särskild ersättning för höjda vatten- och avloppsavgifter har utskottet
intet att erinra. Yrkandet i motionen 11:490 om avslag på propositionen
i denna del avstyrkes alltså.

Det av fastighetsägareförbundet framförda men av departementschefen
avvisade förslaget om sådan ändring av 5 § hyresregleringslagen att vid bestämmandet
av generell hyreshöjning hänsyn skall kunna tagas även till
penningvärdeförsämringen har i motionerna 1:403 och 11:492 vunnit anslutning
så till vida, att motionärerna hemställt om att frågan utreds och
förslag till lagändring förelägges riksdagen för den händelse regleringen
förlänges för längre tid än dessa motionärer förordat. Enligt utskottets me -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

21

ning kan emellertid mot ifrågavarande förslag anföras skäl av både principiell
och praktisk art, varför utskottet icke anser sig kunna biträda detta
utredningsyrkande.

Beträffande departementschefens förslag till ändring av 2 § övergångslagen
och de i anledning härav avgivna motionerna I: 402 och II: 491 vill
utskottet anföra följande.

Såsom departementschefen påpekat uppmärksammades vid tillkomsten av
övergångslagen att den kunde medföra vissa olägenheter beträffande långtidsavtal.
Olika vägar att motverka dessa olägenheter diskuterades men någon
särskild bestämmelse för långtidsavtalen infördes icke. Det förslag till
uppmjukning av den för sådana avtal ogynnsamma bestämmelsen i 2 §, som
departementschefen nu framlagt, finner utskottet utgöra en väl avvägd lösning
av frågan.

Då syftet med den föreslagna lagändringen angetts vara att i båda parters
intresse underlätta tillkomsten av långtidsavtal är det förklarligt att den nya
lagens tillämplighet begränsats till avtal som kommer att ingås framdeles.
Emellertid medför denna begränsning — såsom påpekats i motionerna I: 402
och II: 491 — en olikhet i behandlingen av äldre och nyare avtal, som kan
leda till mindre tillfredsställande konsekvenser. Ett avtal som ingås före
lagens ikraftträdande blir härigenom för hela kontraktstiden underkastat
den för hyresvärden betydligt oförmånligare regeln i 2 § första stycket, som
medför att den hyra som hyresvärden vid tidpunkten för regleringens avveckling
ägde uttaga — i regel grundhyran jämte vid nämnda tidpunkt gällande
generell hyreshöjning — skall utgå under den återstående kontraktstiden
utan rätt för hyresvärden att komma i åtnjutande av ytterligare hyreshöjning,
som efter avvecklingen kan komma att generellt beslutas för lägenheter,
som alltjämt är underkastade hyresreglering. Särskilt otillfredsställande
framstår detta förhållande då i en fastighet, som är under uppförande,
ett flertal affärslokaler inrättas och hyresavtal ingås allt eftersom
lokalerna blir färdigställda, i en del fall före och i andra fall efter den
1 juli 1959. Det kan till och med tänkas att härigenom en ökning av kostnaderna
för fastighetens förvaltning kan komma att helt få bäras av de hyresgäster,
som tecknar avtalen efter den 1 juli 1959.

Det är för utskottet bekant att ett icke ringa antal långtidskontrakt för
närvarande är i kraft med giltighetstider på vanligen 5 eller 10 år men även
längre tidsperioder och i regel med föreskrift om indexreglerad hyra. Ett aktuellt
exempel utgör de höghus, som är under uppförande i kvarteret Beridarbanan
vid Hötorget i Stockholm. Beträffande affärslokaler i åtminstone
ett par av dessa hus har för utskottet upplysts att en del hyresavtal redan
slutits för eu hyrestid av 25 år och att ytterligare sådana avtal kommer att
tecknas framdeles. Hyran förutsättes enligt dessa avtal skola utgå med belopp,
varom parterna kan komma att enas eller som i brist på sådant åsäinjande
fastställes av skiljemän enligt vissa i särskilt skiljeavtal angivna grunder.
Förändring av hyran skall kunna påkallas vid väsentlig höjning respek -

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

tive sänkning av de årliga kostnader, som ligger till grund för hyrans fastställande.
Även i dessa fall avses hyran skola kunna i sista hand bestämmas
av skiljemän.

Mot att, som motionärerna önskar, göra den nya lydelsen tillämplig även
på äldre avtal har invänts att åtminstone i de avtal som ingåtts efter den 1
januari 1957 villkoren kan ha utformats under påverkan av den restriktivare
regeln i lagens nuvarande 2 § och att det skulle strida mot de förutsättningar,
varifrån parterna därvid utgått, att låta avtalen gå in under den nya bestämmelsen.

Utskottet finner emellertid icke anledning antaga att några olägenheter av
angiven art skulle uppkomma om motionärernas förslag godtages. Om parterna
låtit sitt handlande påverkas av bestämmelsen i 2 §, är det sannolikt
att detta ej föranlett annat än att giltighetstiden satts kortare än som eljest
skulle ha varit fallet.

Från fastighetsägareförbundet och hyresgästernas riksförbund har på för*
frågan meddelats att från dessa organisationers sida i princip icke något
finns att invända mot att det nya stadgandet får gälla också för äldre avtal.

På grund av vad sålunda anförts ansluter sig utskottet till motionärernas
ståndpunkt att den nya lydelsen av 2 § bör göras tillämplig även på avtal
som redan ingåtts vid lagändringens ikraftträdande. Utskottet kan dock ej
godtaga motionärernas förslag alldeles oförändrat. Fall kan nämligen föreligga,
där den övergångstid som anges i det nu föreslagna andra stycket av
2 § redan gått till ända då lagen träder i kraft. En genom långtidsavtal uthyrd
affärslokal kan exempelvis vara inrymd i ett av allmännyttigt bostadsföretag
förvaltat hus. Eftersom sådana hus fritogs från hyreskontroll den 1
januari 1958 skulle, om den nya bestämmelsen görs tillämplig på avtalet,
detta bli helt gällande från och med den 1 april 1959 och alltså en retroaktiv
hyreshöjning kunna uttagas från sistnämnda dag. Då ett sådant resultat
icke är önskvärt erfordras för att förhindra detta ett särskilt övergångsstadgande,
som synes kunna ges den innebörden att föreskriften i 2 § första stvcket
— nämligen att hyresregleringslagens villkor skall tillämpas under den
återstående kontraktstiden — i vart fall icke skall gälla för kortare tid än
intill den 1 oktober 1959.

Utskottet vill därför i anledning av motionerna I: 402 och II: 491 förorda
följande ändrade avfattning av övergångsbestämmelserna: »Denna lag träder
i kraft den 1 juli 1959. Beträffande avtal som ingåtts före nämnda dag, skall
dock vad i 2 § första stycket stadgas icke gälla för kortare tid än till den 1
oktober 1959.»

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte

dels antaga det genom propositionen framlagda förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 19 juni
1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt
giltighet av samma lag,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

23

dels ock avslå följande motioner, såvitt däri yrkats ändringar
i detta lagförslag, nämligen

1. I: 403 och II: 492,

2. I: 404 och II: 489 samt

3. II: 490;

B. att riksdagen måtte

dels antaga det genom propositionen framlagda förslaget
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942
(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt
m. m.,

dels ock avslå följande motioner, såvitt däri yrkats ändringar
i detta lagförslag, nämligen

1. I: 403 och II: 492 samt

2. I: 404 och II: 489;

C. att riksdagen måtte

dels antaga det genom propositionen framlagda förslaget
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december
1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt
hyresavtal,

dels ock avslå följande motioner, såvitt yrkats ändring i
detta lagförslag, nämligen

1. I: 403 och II: 492 samt

2. I: 404 och II: 489;

D. att riksdagen,

med förklaring att riksdagen i anledning av motionerna
I: 402 och II: 491 funnit viss ändring böra företagas i övergångsbestämmelserna
till det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den
7 december 1956 (nr 567) med vissa bestämmelser, som skola
iakttagas sedan hyresregleringen upphört,

måtte antaga förslaget med följande ändring av övergångsbestämmelserna
:

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959. Nya lydelsen av 2 § äger dock 1959. Beträffande avtal som ingåtts
ej tillämpning på hyresavtal som slu- före nämnda dag skall dock vad i 2 §
tits före ikraftträdandet. första stycket stadgas icke gälla för

kortare tid än till den 1 oktober 1959.

E. att motionerna

1. I: 403 och II: 492, såvitt däri yrkats visst uttalande av
riksdagen,

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

2. I: 403 och II: 492, såvitt däri yrkats utredning om viss
ändring av hyresregleringslagen, samt

3. I: 404 och II: 489, såvitt däri yrkats skrivelse till Kungl.
Maj:t rörande awecklingsplan,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1959

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Göran Karlsson,
Georg Carlsson*, Kristiansson, Ebbe Ohlsson och Alexanderson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp*, Hansson i Skegrie*,
Munktell*, Bengtsson i Halmstad, Nyberg, Nilsson i Östersund, Svenning
och Bengtsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av herrar Georg Carlsson och Hansson i Skegrie, vilka ansett,

dels att utskottets utlåtande i den del, avseende förlängning av hyresregleringen,
som börjar på s. 18 mitten med orden »I överensstämmelse
med den ståndpunkt» och slutar upptill på s. 19 med orden
»respektive den 30 september 1960», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar Kungl. Maj :ts uppfattning att hyresregleringslagstiftningen
nu icke omedelbart kan upphävas. Bostadsmarknadsläget är alltjämt
sådant att en viss hyresreglering framstår som nödvändig. Med den
intensiva bostadsproduktion, som nu äger rum, kan emellertid snabbt ett
läge inträffa, då hyresregleringen måste anses överflödig och hindersam. I
fråga om vissa lägenhetstyper synes redan överskott finnas även i de större
städerna. Enligt utskottets mening bör därför giltighetstiden för hyresregleringslagen,
bostadsrättskontrollagen och besittningsskyddslagen nu förlängas
endast till och med utgången av år 1960.»

dels att utskottets utlåtande i den del avseende bl. a. ökad kategorimässig
avveckling, som börjar upptill på s. 19 med orden »Nu nämnda
motioner» och slutar på samma sida med orden »samt vissa slags lokaler»,
bort ha följande lydelse:

»Redan nu bör emellertid beslut kunna fattas om ytterligare kategorimässig
avveckling av hyresregleringen. Vid den fortsatta avvecklingen bör

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

25

enligt utskottets mening en- och tvåfamiljshusen främst komma i åtanke.
Med det personliga förhållande, som i regel råder mellan hyresvärd och hyresgäst
i ett sådant hus, synes hyresreglering här icke erforderlig. Härför
talar också att en- och tvåfamiljshusen ansetts kunna undantagas från tilllämpningen
av besittningsskyddslagen.

Det synes utskottet också motiverat att möblerade enkelrum nu undantages
från hyresregleringen. Erfarenheterna torde ge vid handen att hyresregleringen
snarast minskar tillgången på möblerade rum för uthyrning. I
många fall har man icke ansett sig kunna hyra ut möblerade rum av den
anledningen att man befarat svårigheter att få disponera rummen för egen
räkning, när familjen fått ökat behov av utrymme.»

dels ock att utskottets hemställan bör av riksdagen bifallas med följande
avvikelser:

under punkt A.

a) att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av
hyresregleringslagen erhåller sådan lydelse att lagen skall
gälla till och med den 31 december 1960 samt

b) att 26 § första stycket hyresregleringslagen erhåller
denna lydelse:

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning på upplåtelse
av bostad, som är förenad med allmän tjänst, och
ej heller på bostadsupplåtelse i möblerad lägenhet om högst
ett rum eller i sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken
fordras myndighets tillstånd, eller i fråga om lägenhet
i hyresvärden tilhörigt en- eller tvåfamiljshus;

under punkt B. att ingressen till lagen angående fortsatt
giltighet av bostadsrättskontrollagen erhåller sådan lydelse
att lagen skall gälla till och med den 31 december 1960;

under punkt C. att ingressen till lagen angående fortsatt
giltighet av besittningsskyddslagen erhåller sådan lydelse
att lagen skall gälla till och med den 31 december 1960.

2) av herr Nyberg, som ansett

dels att utskottets utlåtande i den del, avseende förlängning av hyresregleringen,
som på s. 18 börjar med orden »Hur skyndsamt det nu
inledda avvecklingsarbetet» och upptill på s. 19 slutar med orden »respektive
den 30 september 1960» bort ha följande lydelse:

»Utskottet anser av principiella skäl riktigast att en krislagstiftning av
hyresregleringens karaktär icke förlänges för längre tid än ett år för varje
gång. Denna princip har — frånsett år 1957 •— hittills följts vid prövning
av frågan om förlängning av hyresregleringslagstiftningens giltighetstid.
Utskottet anser därför och då av praktiska skäl generell hyreshöjning i
fortsättningen bör bestämmas för kalenderår att lagstiftningen nu icke bör
ges giltighet för längre tid än till utgången av år 1960.»

26 Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

dels ock att utskottets hemställan bör av riksdagen bifallas med följande
avvikelser:

under punkt A. att ingressen till lagen angående fortsatt
giltighet av hyresregleringslagen erhåller sådan lydelse att
lagen skall gälla till och med den 31 december 1960;

under punkt B. att ingressen till lagen angående fortsatt
giltighet av bostadsrättskontrollagen erhåller sådan lydelse
att lagen skall gälla till och med den 31 december 1960;

under punkt C. att ingressen till lagen angående fortsatt
giltighet av besittningsskyddslagen erhåller sådan lydelse
att lagen skall gälla till och med den 31 december 1960.

3) av herrar Ebbe Ohlsson, Munktell och Bengtsson i Göteborg, vilka ansett,

dels att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»Genom riksdagens beslut år 1956 och 1957 har skapats de lagliga förutsättningarna
för en metodisk avveckling av hyresregleringen. Fullföljes denna
avveckling får man räkna med att detta aktualiserar ytterligare ändringar
i gällande lagstiftning. Med hänsyn härtill är det önskvärt att riksdagen
får tillfälle att kontinuerligt följa awecklingsarbetet och taga ställning till de
ändringar i lagstiftningen, som kan visa sig erforderliga. Utskottet kan därför
icke biträda propositionens förslag om en förlängning av giltighetstiden
av hyresregleringslagstiftningen till och med den 31 december 1961 utan
föreslås att de tre häri ingående lagarna förlänges endast fram till och med
den 31 december 1960.

I motionerna I: 403 och II: 492 samt I: 404 och II: 489 föreslås att regleringen
liäves beträffande en- och tvåfamilj shus samt möblerade enkelrum.
Enligt utskottet synes här föreligga en kategori bostäder beträffande vilken
olägenheterna av en avveckling får anses minst framträdande. Som närmare
utvecklats i berörda motioner samt i liknande motioner till 1956 och 1957
års riksdagar leder i stället regleringen beträffande denna kategori till ett
minskat utbud av bostäder. Många tvekar nämligen att hyra ut möblerade
rum när de icke vet, om de kan bli av med en olämplig hyresgäst eller eljest
får taga rummet i anspråk för egen räkning, t. ex. när familjen växer och får
ökat behov av bostadsutrymme. I fråga om en- och tvåfamiljshus gäller i
stort sett samma förhållande. Därtill kommer att det ofta råder ett personligt
förhållande mellan hyresvärd och hyresgäst i framför allt tvåfamiljshusen,
vilket gör, att hyresregleringsbestämmelser här får anses olämpliga.
Utskottet tillstyrker sålunda motionärernas yrkanden.

I motionerna I: 404 och II: 489 har vidare yrkats att hyresregleringen slopas
beträffande hus för vilka statliga lån beviljats enligt kungörelsen den 29
juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus och som alltjämt
står under de lånebeviljande myndigheternas kontroll, beträffande samtliga
nytillkommande s. k. fria hus, beträffande lägenheter som upplåtits för an -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

27

nät ändamål än bostad, och beträffande bostadsrättslägenhet. Enligt utskottet
är avgörande för bedömningen av huruvida regleringen bör slopas beträffande
de statsbelånade husen icke den tidpunkt, då statslånen beviljades,
utan det förhållandet, att fastigheterna fortfarande står under de lånebeviljande
myndigheternas kontroll. De fastigheter, för vilka lån beviljats enligt
ovannämnda kungörelse av den 29 juni 1946, bör därför undantagas från
hyresregleringen i den mån fastigheterna fortfarande hyreskontrolleras av
de lånebeviljande organen. Utskottet anser vidare att det skall ankomma på
fastighetsägare i stället för hyresnämnd att fördela på olika lägenheter det
av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet.

Det i motionerna framförda förslaget att hyresregleringen skall slopas
beträffande lägenheter, som upplåtits för annat ändamål än bostad, biträdes
av utskottet. Utskottet förutsätter emellertid att fastighetsägareförbundet -—
som i samband med denna frågas behandling vid 1957 års riksdag förklarade
sig beredd att genom rekommendationer till landets fastighetsägare och
genom tillsättande av särskilda lokala medlingsnämnder verka för återhållsamhet
beträffande hyreshöjningar och uppsägningar — medverkar
till att minska de nackdelar ett slopande av regleringen för dessa kategorier
på kort sikt kan komma att medföra.

I motionerna I: 403 och II: 492 har bl. a. framhållits alt regleringens upphävande
beträffande affärslokalerna skulle medföra svårigheter för innehavarna
och att riksdagen därför borde uttala att det är angeläget att myndigheterna
vid sanering av stadskärnor tillgodoser ifrågavarande yrkesutövares
lokalbehov på tillfredsställande sätt. 1 anledning härav vill utskottet erinra
om följande.

Vid prövning----(lika med utskottet s. 19)---tillräcklig om fattning.

I motionerna 1:404 och 11:489 har slutligen yrkats att riksdagen skall
hemställa att Kungl. Maj :t till innevarande års höstriksdag framlägger en
plan för total regional avveckling av hyresregleringen. Som framgår av propositionen
har hyresrådet numera verkställt en undersökning av möjligheterna
att häva regleringen helt eller delvis i de hyresreglerade orter, som
har mindre än 20 000 invånare. Denna utredning har givit vid handen att i
sammanlagt 166 av 440 orter förutsättningar ansetts föreligga för en mer
eller mindre omfattande avveckling av regleringen. Enligt utskottets mening
synes sålunda redan nu föreligga visst grundmaterial, som snabbt bör
kunna av hyresrådet bearbetas, varigenom Kungl. Maj :t får möjlighet att
upprätta en plan för en total avveckling av hyresregleringen. Det är angeläget
att riksdagen snarast möjligt får tillfälle att ta ställning till en dylik
plan. På sätt i motionerna föreslagits bör därför Kungl. Maj:t i proposition
till höstriksdagen innevarande år förelägga riksdagen förslag härom.

Utskottet övergår-----(lika med utskottet s. 20—22)---oktober

1959.»

28 Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1959

dels ock att utskottets hemställan bör av riksdagen bifallas med följande
avvikelser:

under punkt A.

a) att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av hyresregleringslagen
erhåller sådan lydelse alt lagen skall gälla till och med den 34 december
1960;

b) att 26 § första stycket hyresregleringslagen erhåller denna lydelse:

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning på upplåtelse av bostad,

som är förenad med allmän tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse i möblerad
lägenhet om högst ett rum eller i sådan hotell- eller pensionatrörelse,
för vilken fordras myndighets tillstånd, eller i fråga om lägenhet i hyresvärden
tillhörigt en- eller tvåfamiljshus.

c) att 26 § andra stycket hyresregleringslagen erhåller denna lydelse:

Stadgandena i 2—6 §§ skola ej äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus, som uppförts med stöd av tertiärlån beviljat enligt
kungörelsen den 29 juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus
eller senare författning i samma ämne, så länge lånet ej uppsagts
till betalning, eller i fråga om lägenhet i hus, som uppförts utan stöd av
dylikt statligt lån och färdigställts efter den 30 september 1957, eller i fråga
om lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig del utnyttjas till annat
ändamål än bostad. Stadgandena skola ej heller tillämpas på upplåtelse
i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt eller
därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Konungen bestämmer.

under punkt B.

a) att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av bostadsrättskontrollagen
erhåller sådan lydelse att den skall gälla till och med den 31 december
1960;

b) att bostadsrättskontrollagen erhåller ändrad lydelse i enlighet med nedanstående: -

Lag

om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma

lag

Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr
430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt rubriken
till 11 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att
5—10 §§ samma lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla, dels
ock att samma lag, vilken enligt lag den 7 juni 1956 (nr 304) gäller till och
med den 30 september 1959, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31
december 1960.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1959

29

Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt
11 §•

Förening, som — — — lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,
varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

16 §.

Den som---eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra
stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller
mot 12 §. Vad i —--där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt
4 § i tredje stycket eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,
straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Denna lag----Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal träffats eller anvisning
å lägenhet skett före lagens ikraftträdande i orten.

Lagen äger----—30 september 1943.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959.

under punkt C att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av besittningsskvddslagen
erhåller sådan lydelse att lagen skall gälla till och med
den 31 december 1960;

under punkt E 3 att riksdagen i anledning av motionerna I: 404 och
II: 489 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t inför
1959 års höstriksdag måtte framlägga förslag till plan för en total avveckling
av hyresregleringslagstiftningen.

590585 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag