Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959
1
Nr 1
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2
mom. förordningen den 22 juni 193i (nr 320) angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
Genom en den 30 december 1958 dagtecknad proposition, nr 21, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande vid
propositionen fogade förslag till
Förordning
om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den 22 juni
1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av
viss kronoegendom
Härigenom förordnas, att 11 § 1 och 2 moin. förordningen den 22 juni
1934 angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
11 §•
1 in o in. Uppgår arrendeavgiften
till minst ettusenfemhundra kronor,
skall såsom säkerhet för fullgörandet
av arrendevillkoren för en tid av
minst fem år, därest arrendet skall
fortfara så länge, och högst åtta år
vara ställd borgen av två eller flera
personer, vilka borga en för alla och
alla för en såsom för egen skuld till
dess full betalning skett och vilkas
vederhäftighet är styrkt av länssty
-
1 in o in. Uppgår arrendeavgiften
till minst tvåtusen kronor, skall såsom
säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren
för en tid av minst
fem år, därest arrendet skall fortfara
så länge, och högst åtta år vara
ställd borgen av två eller flera personer,
vilka borga en för alla och alla
för en såsom för egen skuld till dess
full betalning skett och vilkas vederhäftighet
är styrkt av länssty
-
1 Senaste lydelse av 11 § 1 och 2 mom. se 1952:165.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 3 avd.''Nr 1
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959
relsen eller domaren; ägande Kungl.
Maj :t likväl, då särskilda skäl därtill
föreligga, medgiva, att arrendator
befrias från skyldigheten att såsom
säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande ställa sådan borgen som
nu nämnts.
Arrendator, som---tre års arrendeavgift.
Minst ett--— i arrendekontraktet.
relsen eller domaren; ägande Kungl.
Maj :t likväl, då särskilda skäl därtill
föreligga, medgiva, att arrendator
befrias från skyldigheten att såsom
säkerhet för arrendevillkorens fullgörande
ställa sådan borgen som nu
nämnts.
2 mom. Understiger arrendeavgiften
ettusenfemhundra kronor, ankommer
det på domänstyrelsens avgörande,
om säkerhet för fullgörandet
av arrendevillkoren skall ställas
eller icke.
2 mom. Understiger arrendeavgiften
tvåtusen kronor, ankommer
det på domänstyrelsens avgörande,
om säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren
skall ställas eller
icke.
Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.
Vid utarrendering av kronoegendom under domänstyrelsens förvaltning
skall enligt nu gällande bestämmelser alltid ställas säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande, om arrendeavgiften uppgår till minst 1 500 kronor.
Därest särskilda skäl föreligger, äger dock Kungl. Maj :t medgiva att vederbörande
arrendator befrias från skyldigheten att ställa sådan säkerhet. Understiger
arrendeavgiften 1 500 kronor, ankommer det på domänstyrelsens
avgörande huruvida säkerhet skall ställas eller ej.
I skrivelse den 3 november 1958 har domänstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj :t ville föreslå riksdagen ändring av arrendeförordningen av innebörd
dels att övre gränsen för den arrendeavgäld, vid vilken borgen icke behöver
ställas, höjes från 1 500 till 2 000 kr., dels att arrendator av skogsjordbruk,
vilken kontraktsenligt har att utföra dagsverken, icke skall vara skyldig att
ställa borgen för arrendevillkorens fullgörande.
Till motivering av sin hemställan har domänstyrelsen bl. a. anfört, att
arrendeavgälderna under de senare åren successivt blivit höjda, beroende
dels på försämrat penningvärde, dels på vidtagna jordförbättringar, modernisering
av bostäderna, uppförande av garage m. m. De skogsjordbruk, för
vilka arrendeavgälden uppgår till mer än 1 500 kr., utgör dock enligt styrelsen
f. n. ej mer än ca 5 procent av hela antalet. Beträffande de fall då
arrendatorn av ett skogsjordbruk är skyldig att mot ersättning utföra ett i
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959
3
kontraktet bestämt antal dagsverken påpekar styrelsen att denna omständighet
i viss mån utgör en säkerhet för arrendeavgäldens erläggande genom
de möjligheter till kvittning som därigenom erbjudes.
Riksräkenskapsverket tillstyrker framställningen.
Statskontoret avstyrker framställningen, enär olägenheterna med gällande
bestämmelser — såvitt man kan sluta av domänstyrelsens egen uppgift
om antalet skogsjordbruk med högre avgäld än 1 500 kr. — är begränsade
samt då Kungl. Maj :t äger befria arrendator från skyldigheten att ställa borgen,
om särskilda skäl därtill föreligger.
De part em ent schefen
Med hänsyn till den utveckling, som ägt rum mellan åren 1934 och 1952
beträffande arrendeavgäldernas storlek på grund av penningvärdets förändringar
och de värdehöjningar, som i övrigt hade skett i fråga om de arrenderade
fastigheterna, ansågs det sistnämnda år motiverat att höja den gräns,
vid vilken skyldighet att kräva säkerhet inträder, från 600 till 1 500 kronor.
Enär en liknande utveckling därefter ägt rum, finner jag mig böra tillstyrka
domänstyrelsens förslag att nu höja nämnda gräns till 2 000 kronor.
Därest denna ändring genomföres, torde frågan, huruvida säkerhet skall
krävas vid utarrendering av skogsjordbruk, i allmänhet komma att falla
inom ramen för domänstyrelsens fria prövningsbefogenhet. Det lär endast
i jämförelsevis sällsynta fall inträffa, att ett skogsjordbruk betingar en arrendeavgift
som uppgår till eller överstiger 2 000 kronor. Med hänsyn härtill
torde det ej behöva medföra någon större olägenhet, om för dylika fall som
huvudregel gäller att arrendatorn skall vara skyldig att ställa säkerhet.
Befrielse från denna skyldighet kommer att kunna medgivas av Kungl.
Maj :t, om det påkallas t. ex. för att domänverket skall kunna erhålla lämplig
arbetskraft till skogen eller andra särskilda skäl därtill föranleder. Enligt
min mening föreligger därför ej tillräcklig anledning att, såsom domänstyrelsen
föreslagit, helt undantaga skogsjordbruken från 2 000-kronorsregeln.
Jag anser sålunda icke någon författningsändring i denna del vara
påkallad.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 4 februari 1959
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
4
Tredje lagutskottets utlåtande in t år 1959
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Göran Karlsson,
Georg Carlsson, Kristiansson, Ebbe Ohlsson och Alexanderson;
från andra kammaren: herrar Levin, von Seth, Åhman, Munktell,
Bengtsson i Halmstad, Persson i Tandö, Nilsson i Östersund och Grebäck.
590181 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag