Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1959
1
Nr 34
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i lagarna
om allmänna barnbidrag och särskilda barnbidrag.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 59 i första kammaren av herr
Ewerlöf m. fl. samt nr 80 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
»A. att riksdagen måtte antaga följande
1) Förslag
till
Lag om ändring av 1 § lagen om allmänna barnbidrag den 26 juli 1947.
Härigenom förordnas att 1 § lagen om allmänna barnbidrag den 26 juli
1947 skall erhålla följande ändrade lydelse.
1 §.
För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt
barnbidrag. Oavsett att barn enligt vad nedan sägs med hänsyn till sin
ålder skulle vara bidragsberättigande, skall bidrag likväl ej utgå för detta
i familj med endast ett bidragsberättigande barn. Ej heller skall, då i familj
finnas flera sådana barn, bidrag utgå till det äldsta av dessa.
Bidraget utgår med 400 kronor om året för näst äldsta barnet, med 500
kronor om året för det därefter följande samt med 600 kronor om året för
ett vart ytterligare barn i samma familj.
Bidrag skall i övrigt utgå i enlighet med vad nedan närmare stadgas.
Allmänt barnbidrag---i riket.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1958.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 31f
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1959
2) Förslag
till
Lag om ändringar i lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders barn.
Härigenom förordnas att 1 och 5 §§, 6 § 1, 3 och 4 mom., 7, 10, 12, 15
och 19 §§ lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders m. fl. barn skola erhålla följande ändrade lydelse.
1 §•
Till uppehälle---särskilt barnbidrag.
Icke behovsprövat särskilt barnbidrag utgår med 400 kronor för barn
och år, såvida barnet icke är berättigat till allmänt barnbidrag och
1) barnets föräldrar avlidit;
2) barnets vårdnadshavare, om denne icke är särskilt förordnad förmyndare,
är ogift och med barnets fader icke sammanboende kvinna, änka,
änkling, frånskild, hemskild eller gift och på grund av söndring i äktenskapet
levande åtskild från andra maken;
3) barnets vårdnadshavare är särskilt förordnad förmyndare och skyldighet
att underhålla barnet åvilar person som ovan vid 2. omförmäles; eller
4) för barnet utgår behovsprövat särskilt barnbidrag.
Behovsprövat särskilt barnbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan
sägs, med 600 kronor för barn och år.
5 §.
Behovsprövat särskilt barnbidrag utgår, där ej---av föräldrarna.
Har barnet inkomst, som ej härrör från dess eget arbete och som helt
eller i mera väsentlig mån kan anses täcka kostnaden för dess uppehälle
och uppfostran, skall behovsprövat särskilt barnbidrag antingen ej utgå
eller ock nedsättas efter vad som finnes skäligt. Såsom inkomst---
enligt bidragsförskottslagen.
6 §.
1 mom. Behovsprövat särskilt barnbidrag utgår jämväl, där ej---
tre år.
Barnbidrag enligt---utgiva underhållsbidrag.
3 mom. För barn som avses i 1 mom. skall enligt vad nedan sägs behovsprövat
särskilt barnbidrag minskas med hänsyn till försörj arens årsinkomst.
Såsom försörj are---om barnet.
Om försörjaren åtnjuter folkpension eller uppbär hustrutillägg eller skulle
ägt erhålla sådan förmån, därest ej hans årsinkomst uteslutit honom från
rätten därtill, skall vad i lagen om folkpensionering är stadgat rörande
minskning av folkpension på grund av den pensionsberättigades årsinkomst
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 34- år 1959
gälla även i fråga om minskning av behovsprövat särskilt barnbidrag; dock
skall---med barn.
I annat fall än som avses i föregående stycke minskas behovsprövat särskilt
barnbidrag med en tredjedel av försörjarens årsinkomst i vad den
överstiger 2 400 kronor och med ytterligare en tredjedel i vad överstiger
3 300 kronor. Är försörjaren--- 4 200 kronor.
Finnas, då---varje barn.
Är den, vars inkomst skall läggas till grund för beräknandet av barnbidrag,
underhållsskyldig mot barn under sexton år som icke är berättigat
till behovsprövat särskilt barnbidrag, skall vid---sådant avdrag.
4 mom. Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall
behovsprövat särskilt barnbidrag minskas med nämnda inkomst i vad den
överstiger 200 kronor för år. Kan barnet---å barnbidraget.
7 §.
För barn, som är adopterat, utgår särskilt barnbidrag endast om barnet
i sin egenskap av adoptivbarn enligt bestämmelserna i 1 § eller nedan i
denna paragraf är berättigat till sådant bidrag.
I fråga---mellan makarna.
För annat adoptivbarn än i andra stycket avses utgår behovsprövat
barnbidrag:
1. enligt---mannen avlidit.
I fall---barnets försörjare.
Där ej särskilda omständigheter till annat föranleda utgår icke behovsprövat
barnbidrag av den anledningen att adoptant eller adoptants
make åtnjuter folkpension med mindre adoptionen skett minst två år före
den dag då pensionen söktes.
10 §.
Har, i fall då behovsprövat särskilt barnbidrag utgått för barn, adoptivbarn
eller styvbarn till någon, som uppburit invalidpension eller sjukpension
enligt lagen om folkpensionering, folkpensionen indragits enligt 14 §
1 mom. första stycket nämnda lag eller den för sjukbidrags åtnjutande
bestämda tiden gått till ända, må, där särskilda skäl föreligga, behovsprövat
barnbidrag med efter hand nedsatt belopp utgå under ytterligare högst ett
år. Ej må---sexton år.
12 §.
Den som uppbär icke behovsprövat särskilt barnbidrag är pliktig att till
pensionsstyrelsen eller pensionsnämnd utan oskäligt dröjsmål anmäla om
förutsättning för bidrag icke längre är för handen.
Den vars---till barnet.
Har barn särskilt förordnad förmyndare, åligger det denne att göra anmälan,
som i föregående stycke sagts, om barnets---eller adoptant.
4
Andra lagutskottets utlåtmide nr 3J+ år 1959
Uppbäres behovsprövat barnbidrag av myndighet eller annan person än
ovan avses, är jämväl sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.
15 §.
Ansökning om icke behovsprövat särskilt barnbidrag skall göras hos
pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där barnet är kyrkobokfört.
Ansökning om behovsprövat särskilt barnbidrag skall göras:
1. om---blivit mantalsskriven.
Finnes ej---stadigvarande vistas.
Ansökning om icke behovsprövat särskilt barnbidrag göres av barnets
vårdnadshavare. Äro vårdnadshavarna två, må ansökningen göras av den
ene.
Ansökning om behovsprövat särskilt barnbidrag göres, då särskilt förordnad
förmyndare finnes, av denne och eljest av den vars inkomst enligt
6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket skall ligga till grund för beräknande av
bidraget.
Har barnavårdsman förordnats för barnet, vare ock denne behörig att
göra ansökning om särskilt barnbidrag.
Ansökning, som ---å denne.
Vid ansökningen---skäl godtaga.
Vad sålunda---sådant bidrag.
19 §.
Kommun skall för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för behovsprövade
särskilda barnbidrag med viss andel, motsvarande tre---
finnes, vistelseort.
Angående beräknandet---folkpensioneringen stadgas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959.
B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till
sådana ändringar av skatteförfattningarna som föranledes
av våra förslag ovan.»
Beträffande motiveringen för motionärernas hemställan får utskottet
hänvisa till motionen II: 80.
Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1959 5
Motionernas huvudsakliga innehåll
I föreliggande motioner föreslås att det allmänna barnbidraget till äldsta
barnet i varje familj slopas och att barnbidragen till övriga barn differentieras.
Sålunda skulle bidraget utgå med 400 kronor för år till andra barnet,
med 500 kronor till tredje barnet och med 600 kronor till varje ytterligare
barn. Beträffande s. k. ofullständiga familjer föreslås ett icke behovsprövat
särskilt barnbidrag om 400 kronor per år för barn, som enligt de föreslagna
reglerna icke blir berättigat till allmänt barnbidrag. Minskningen av förmånerna
skulle alltså inte drabba sådana familjer.
De i motionärernas hemställan under B ifrågasatta ändringarna i skatteförfattningarna
är av formell natur.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag utgår för barn,
som är svensk medborgare och bosatt i riket, av allmänna medel såsom
bidrag till barnets uppehälle och uppfostran allmänt barnbidrag med 400
kronor för år. Sådant bidrag utgår också för i riket bosatt barn, som inte är
svensk medborgare, förutsatt att barnet fostras av någon som är bosatt och
mantalsskriven i riket. Bidraget utgår från och med kvartalet efter det da
barnet fötts eller rätt till bidrag eljest uppkommit till och med det kvartal,
varunder barnet fyller sexton år.
Befinner sig barnet på anstalt, där kostnaderna för vården helt bestrides
av statsmedel, eller betalar staten i övrigt hela kostnaden för barnets kost
och bostad, utgår inte barnbidrag. Undantag göres dock för de fall, då barnet
är inackorderat vid nomadskola. I detta fall skall bidrag således utgå.
Beslut angående barnbidrag ankommer på den barnavårdsnämnd, inom
vars verksamhetsområde barnet är kyrkobokfört. Denna nämnd har även
att ombesörja utanordning av bidraget. Tillsynen över barnavårdsnämndernas
verksamhet med barnbidragen åvilar inom länet länsstyrelsen och utövas
för riket som helhet av socialstyrelsen. Besvär över barnavårdsnämnds
beslut i barnbidragsärenden anföres hos länsstyrelsen, vars utslag kan överklagas
hos socialstyrelsen.
Enligt 1 § lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders m. fl. barn skall i fall som angives i lagen, utöver allmänt barnbidrag,
av allmänna medel utgivas särskilt barnbidrag till uppehälle och
uppfostran åt barn. Sådant särskilt barnbidrag utgår efter inkomstprövning
med högst 600 kronor för barn och år. Som allmänt villkor för bidrag
gäller att barnet skall vara svensk medborgare, stadigvarande vistas i riket
och vara under 16 år. Från regeln om medborgarskap finns vissa undantag.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1959
De bidragsberättigade kan, efter olika grunder för inkomstprövningen,
indelas i två huvudgrupper: 1) föräldralösa barn samt fader- eller moderlösa
barn, som vårdas av särskild förmyndare och ej sammanbor med den efterlevande
av föräldrarna, 2) övriga. Till den senare gruppen hänföres a) faderlösa
barn, b) barn, vars fader åtnjuter folkpensionsförmån, c) barn, vars
moder åtnjuter sådan förmån, om föräldrarna ej sammanbor och modern
har vårdnaden om barnet, d) barn, vars moder är gift med annan än barnets
fader, om styvfadern åtnjuter folkpensionsförmån och modern har vårdnaden
om barnet eller sammanbor med detta samt e) barn utom äktenskap,
som har fyllt tre år och vars fader är okänd. Beträffande adoptivbarn gäller
i huvudsak enahanda bestämmelser.
Ansökan om särskilt barnbidrag prövas av pensionsnämnd. Beslutet
jämte tillhörande handlingar överlämnas till pensionsstyrelsen, som efter
granskning av beslutet utbetalar bidraget. Utbetalningen äger rum månadsvis.
Historik
Principerna för de allmänna barnbidragen har framlagts av 1941 års befolkning
sutredning. I sitt den 19 januari 1946 avgivna betänkande om barnkostnadernas
fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag in. m.
(SOU 1946: 5) behandlade utredningen befolkningsfrågans ekonomiska sida
och sådana samhälleliga åtgärder till de barnfostrande familjernas förmån,
som enligt utredningens uppfattning kunde medverka till att höja deras
standard. Betänkandet utmynnade i, bland annat, förslag till införande av
kontanta allmänna barnbidrag. Befolkningsutredningen föreslog, att bidragens
belopp skulle bestämmas till 200 kronor. Utredningens förslag innebar
vidare, att vid införande av allmänna barnbidrag de inom statsbeskattningen
då förekommande barnavdragen skulle slopas. Den av utredningen
förordade omläggningen förändrade icke nämnvärt läget för familjer med
barn i inkomstlägen mellan 10 000 och 15 000 kronor. För lägre inkomstskikt
innebar den en påtaglig förbättring, för högre inkomsttagare åter en
försämring.
Lagen om allmänna barnbidrag förelädes 1947 års riksdag genom
proposition nr 220. I propositionen anslöt sig föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, till tanken, att barnavdragen vid den statliga
beskattningen skulle slopas vid införandet av allmänna barnbidrag. Beträffande
bidragsbeloppens storlek framhöll departementschefen, att det
under dåvarande förhållanden vore tydligt, att det erfordrades ett väsentligt
högre belopp än 200 kronor per barn och år för att garantera barnfamiljerna
en tillfredsställande standard. Frågan om beloppets storlek vore väsentligen
en avvägningsfråga. För sin del ville departementschefen förorda, att beloppet
bestämdes till 260 kronor om året.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1959
I enlighet med propositionens förslag bestämde riksdagen bidragsbeloppet
till 260 kronor för barn och år.
Frågan om bidragsbeloppen omprövades av 1950 års riksdag i
samband med propositionen nr 241 om ändring i bland annat kommunalskattelagen
och lagen om allmänna barnbidrag. Till grund för propositionen
låg ett av ortsavdragskommittén den 1 februari 1950 avgivet betänkande
(SOU 1950: 5).
I propositionen föreslogs, att barnavdragen vid den kommunala beskattningen
skulle slopas och att barnfamiljerna skulle kompenseras härför genom
en höjning av barnbidragen från 260 till 290 kronor.
Riksdagen beslöt i överensstämmelse härmed.
Vid 1952 års riksdag hemställdes i en inom andra kammaren
väckt motion, nr 260, att barnbidragen måtte höjas med 30 procent eller i
avrundat tal till 380 kronor.
Andra lagutskottet avstyrkte motionen i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 17. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Maj:t i ett läge
som det dåvarande, då levnadskostnaderna vore under ständig förändring,
med uppmärksamhet följde utvecklingens inverkan på de sociala förmånernas
faktiska värde och att Kungl. Maj:t — med beaktande av det statsfinansiella
läget — för riksdagen framlade de förslag, som betingades av
nämnda förändringar.
I en vid 1953 års riksdag inom andra kammaren väckt motion,
nr 65, yrkades »att riksdagen måtte besluta att de allmänna barnbidragen
som nu utgår med 290 kronor, höjes till 500 kronor per barn och år».
Andra lagutskottet, som behandlade motionen i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 7, hemställde att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. I sin motivering uttalade utskottet emellertid bland annat,
att i det sociala reformprogrammet borde även ingå den höjning av dessa
bidrag, som betingades av levnadskostnadernas inverkan på barnfamiljernas
standard, och möjligheterna att finansiera en dylik höjning borde sorgfälligt
prövas.
I en vid 1955 års riksdag inom andra kammaren väckt motion,
nr 424, hemställdes, att riksdagen måtte besluta, att barnbidrag icke skall
utgå för första barnet, men att bidrag skall utgå för andra barnet med 290
kronor, för tredje barnet med 350 kronor och för fjärde barnet med 410
kronor samt att bidraget för varje ytterligare barn skall höjas successivt
med 60 kronor i förhållande till det som utgår för det näst föregående
barnet.
Sammansatta stats- och andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 4 motionen under anförande bland annat att det i
avbidan på resultaten av de undersökningar som påginge inom 1954 års
familjeutredning icke kunde komma i fråga att då genomföra förändringar
beträffande de allmänna barnbidragen.
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1959
Frågan om höjning av de allmänna barnbidragen togs upp i ett flertal
motioner vid 1956 års riksdag.
Andra lagutskottet förklarade i sitt utlåtande nr 20 bland annat att utskottet
ansåge det ofrånkomligt, att en höjning av de allmänna barnbidragen
komme till stånd under år 1957. Utskottet föreslog riksdagen att hos
Kungl. Maj:t hemställa om förslag till 1957 års riksdag om en sådan höjning.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
I proposition nr 12 till 1957 års riksdag föreslogs en höjning av
de allmänna barnbidragens belopp till 400 kronor för barn och år. Till grund
för förslaget låg bland annat ett av 1954 års familjeutredning avgivet betänkande
»Samhället och barnfamiljerna» (SOU 1955:29). Utredningen
lämnar i betänkandet en redogörelse för olika familjepolitiska åtgärder samt
uppgifter om befolknings- och familjestrukturen, försörjningsbördornas fördelning
ävensom barnfamiljernas ekonomiska läge och förändringar däri
under senare år. Vidare diskuterar utredningen argumenten för en intensifierad
familjepolitik samt möjligheterna till ökat familjestöd kontantvägen
och naturavägen. Utredningen söker bland annat klarlägga vad den
ekonomiska utvecklingen sedan de allmänna barnbidragen infördes inneburit
för bidragens del.
Utredningen utgår från att barnbidragens ursprungliga effekt bör återställas
och redovisar vissa siffror för att klargöra vilken höjning som skulle
erfordras för att ernå detta syfte. Emellertid finner utredningen det tveksamt
om en generell höjning av de allmänna barnbidragen skulle innebära
det mest effektiva utnyttjandet av de resurser som kan stå till buds för
ändamalet. Eftersom stödet till varje barn inte på långt när uppgår till de
faktiska barnkostnaderna, måste nämligen de barnrika familjernas standard
bli förhållandevis låg. För att åstadkomma en med hänsyn till behovet
mera effektiv fördelning av bidraget har utredningen därför tänkt sig möjligheten
av en höjning först från och med andra eller tredje barnet i de fullständiga
familjerna. I fråga om ofullständiga familjer skulle emellertid,
med hänsyn till dessas svårigheter, bidraget höjas redan från och med
första barnet. Den ifrågasatta differentieringen skulle innebära, att de medel,
som vid en generell höjning skulle komma ettbarnsfamiljerna till godo,
i stället överflyttas till flerbarnsfamiljerna. Utredningen anför härom:
Det är visserligen sant att det första barnet innebär särskilt höga kostnader
för familjen och krav på omställning av ekonomin, i praktiken ofta
förenad med att hustruns inkomst av förvärvsarbete faller bort eller i varje
fall starkt reduceras. Barnbidraget för det första barnet innebär en viss
lättnad i denna omställning, och ett avskaffande av detta bidrag bör därför
inte ifrågakomma. De höga kostnader som är förbundna med det första
barnet reduceras emellertid när barnet blir äldre; en lättnad av de speciella
kostnader som inträder i samband med barnets födelse och tillsynen under
den första perioden åstadkommes vidare naturligast genom moderskapsförsäkringen.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1959
Familjeutredningens betänkande samt de däröver avgivna yttrandena
bearbetades av en inom socialdepartementet tillkallad beredning, familjeberedningen,
vilken den 18 september 1956 avlämnade en promemoria angående
allmänna barnbidrag (stencilerad). I fråga om den av familjeutredningen
diskuterade möjligheten att differentiera barnbidragen till flerbarnsfamiljernas
och de ofullständiga familjernas förmån understryker
familjeberedningen det i en del remissyttranden framförda argumentet, att
det vore oskäligt att ställa vissa familjer utanför en i och för sig påkallad
kompensation för bidragets minskade realvärde. Beredningen anför bland
annat:
Om penningvärdet kvarstått oförändrat sedan 1947, lär det inte ha kommit
i fråga att vid en översyn av de familj estödj ande åtgärderna minska
bidraget till ettbarnsfamiljerna för att på så sätt erhålla mera medel till
flerbarnsfamiljerna, och en höjning i nuvarande situation av bidragsbeloppen
först från och med andra eller tredje barnet skulle för ettbarnsfamiljerna
med ganska goda skäl te sig som genomförd på deras bekostnad. Därtill
kommer att vad som ur barnbidragssynpunkt betecknas som ettbarnsf
amil jer mycket väl kan vara familjer med flera barn över 16-årsgränsen
och med de ekonomiska förpliktelser dessa för med sig.
Beredningen har emellertid undersökt de tekniska förutsättningarna för
en tillämpning av olika bidragsbelopp och kommit till den slutsatsen, att
ett graderat system i och för sig skulle kunna genomföras utan mera väsentliga
komplikationer. En viktig förutsättning härför är dock, att inga särbestämmelser
införes beträffande bidragen till ensamstående försörjare.
Även om ett system med graderade bidrag sålunda torde vara tekniskt
genomförbart anser beredningen, att tveksamhet kan råda beträffande angelägenheten
av att införa en sådan differentiering i det generellt verkande
systemet för allmänna barnbidrag. Beredningen anför:
Att familjer med många barn även efter en höjning av nuvarande bidragsbelopp
kommer att vara mera betyngda än familjer med ett eller två
barn lär vara ovedersägligt, och någon fullständig utjämning härvidlag, för
alla familjer och alla inkomstklasser, förefaller för närvarande otänkbar. Å
andra sidan är det inte självklart, att ett förstärkt stöd till de mera betyngda
barnrika familjerna bäst erhålles genom en differentiering av de allmänna
barnbidragen. Beredningen vill här erinra om att inkomstprövade förmåner,
varvid inkomstprövningen sker med särskilt hänsynstagande till antalet
barn i familjen, kan medföra en differentiering till flerbarnsfamiljernas
fördel som i de fall där ekonomin verkligen är ansträngd blir betydligt
mera effektiv än om förmånerna göres helt generella.
f motionerna I: 328 och II: 406 yrkades avslag å propositionen.
I motionerna 1:329 och 11:475 föreslogs slopande av barnbidraget till
yngsta barnet i varje familj men höjning av bidraget till 650 kronor för
övriga barn. Samtidigt föreslogs en förstärkning av moderskapshjälpen i
fall då barnaföderska icke hade eljest till allmänt barnbidrag bidragsberättigat
barn.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1959
I motionen II: 360 hemställdes att riksdagen måtte besluta bland annat
att barnbidraget för första barnet i fullständiga familjer skulle utgå oförändrat
med 290 kronor per år samt att bidraget för första barnet i ofullständiga
familjer ävensom bidraget till alla övriga barn skulle utgå med 400
kronor per år.
Sammansatta stats- och andra lagutskottet avvisade i sitt utlåtande nr 2
tanken på en differentiering av de allmänna barnbidragen samt hemställde
om bifall till propositionen.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
De höjda barnbidragen utgår från och med den 1 januari 1958.
Vid 1958 års A-riksdag framställes i motionerna 1:268 och
II: 339 i huvudsak samma yrkanden som i nu föreliggande motioner. Andra
lagutskottet avstyrkte i sitt utlåtande nr 7 motionerna och anförde därvid
bland annat följande.
Ett genomförande av motionärernas förslag skulle — om man bortser
från de ofullständiga familjerna — medföra en försämring jämfört med vad
nu gäller av barnbidragsförmånerna för alla familjer med upp till fyra barn,
det vill säga för det allt övervägande antalet barnfamiljer. En sådan försämring
skulle stå i dålig samklang med den generella höjning av de allmänna
barnbidragen som beslöts vid föregående års riksdag och kan enligt utskottets
mening icke heller försvaras med utgångspunkt från de hänsynstaganden
som legat till grund för senare års familjepolitik i vårt land. Den kompensation
för bortfallet av barnbidrag som motionärerna tänker sig genom
införande av barnavdrag i beskattningen skulle inte bli av så stort värde för
de lägre inkomsttagarna, oaktat just för dessa grupper behovet av hjälp till
barnkostnaderna måste anses störst . Den förstärkning av stödet till de stora
barnfamiljerna som kan vara erforderlig bör enligt utskottets mening åvägabringas
på ett annat sätt än genom en differentiering av de allmänna barnbidragen.
Det torde icke behöva råda delade meningar om att inkomstprövade
förmåner, varvid inkomstprövningen sker med särskilt hänsynstagande
till antalet barn i familjen, i fall där ekonomien är verkligt ansträngd bör
kunna verka betydligt effektivare till flerbarnsfamiljernas fördel än generella
förmåner. En stor del av de familjestödjande åtgärderna i vårt land
sker också med utgångspunkt från sådana grunder.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Samma yrkanden väcktes vid 1958 års B-riksdag i motionerna
I: 94 och II: 125. Andra lagutskottet avstyrkte i sitt utlåtande nr B 6
motionerna och uttalade därvid, att, sedan riksdagen senast behandlat
frågan, enligt utskottets mening icke inträffat något, som skulle kunna motivera
ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1959 11
Utskottet
I motionerna föreslås sådana ändringar av författningarna om allmänna
och särskilda barnbidrag, att barnbidraget skulle falla bort för det äldsta
barnet under sexton år i de s. k. fullständiga familjerna. För det andra barnet
i både fullständiga och ofullständiga familjer skulle bidraget utgå med,
liksom nu, 400 kronor, för det tredje med 500 kronor och för vart och ett av
de följande barnen med 600 kronor. Syftet med yrkandet är att nedbringa
statsutgifterna. Enligt motionärerna skulle förslaget medföra, att statens
utgifter för barnbidrag skulle minska med omkring 335 miljoner kronor för
kommande budgetår.
Motionsförslaget skulle medföra minskning av förmånerna för fullständiga
familjer med ett till fyra barn, alltså för det stora flertalet barnfamiljer.
Endast för fullständiga familjer med minst fem barn och för ofullständiga
familjer med minst tre barn skulle de sammanlagda barnbidragsförmånerna
ökas. Under fjolåret avslogs vid både A-riksdagen och B-riksdagen
motioner med likartad innebörd. Därvid åberopades bland annat, att försämringen
för det allt övervägande antalet barnfamiljer skulle stå i dålig
samklang med den generella höjning av de allmänna barnbidragen som
beslutats av 1957 års riksdag och icke heller kunde försvaras med utgångspunkt
från de hänsynstaganden som legat till grund för senare års familjepolitik
i vårt land. Vidare anfördes, att den förstärkning av stödet till de
stora barnfamiljerna, som kunde vara erforderlig, borde åvägabringas på
annat sätt än genom differentiering av de allmänna barnbidragen, såsom
genom inkomstprövade förmåner med särskilt hänsynstagande till antalet
barn i familjen.
Dessa skäl är enligt utskottets mening alltjämt bärande. Utskottet kan
alltså inte tillstyrka motionerna.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motionerna I: 59 och II: 80 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1959
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson och
Sunne, fru Carlqvist, fru Svenson samt herrar Mannerskantz, Lars Larsson
och Källqvist1;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo och Nilsson i Göteborg1,
fröken Wetterström, fröken Sandell, fröken Höjer samt herrar Johansson
i Södertälje, Gustavsson i Alvesta och Svensson i Kungälv.
1 Ej närvarande vid utlåtandets justering.
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1959
Reservation
av herr Mannerskantz och fröken W etter ström, vilka ansett att utskottet
bort anföra följande.
Motionärerna ha påpekat att statsutgifterna växa i betydligt snabbare
takt än statsinkomsterna och att denna tendens i budgeten för 1959/60
tagit sig ett synnerligen markerat uttryck. I motionen anföres ur statsverkspropositionen,
sådan den framlades vid riksdagens början, siffermaterial som
belyser detta. Av den nu framlagda kompletteringspropositionen nr 150
framgår att budgetläget är ännu sämre än som antydningsvis angavs i
finansplanen i januari. Sålunda beräknas nu ett totalt budgetunderskott av
över tre miljarder kronor, därav enbart på driftsbudgeten minst en miljard
med fortsatt ökning under de därefter kommande budgetåren.
Denna situation aktualiserar, enligt motionärerna, behovet av en ekonomisk
politik som anpassar statsutgifterna till statsinkomsterna. Det synes
utskottet som om denna synpunkt blivit ytterligare accentuerad genom de i
kompletteringspropositionen angivna siffrorna.
Även om det icke primärt ankommer på andra lagutskottet att taga ställning
till den ekonomiska politiken, kan utskottet ur sina synpunkter icke
underlåta att påpeka vilka vådor som kunna följa av en utveckling som
nu hotar.
Om de stora budgetunderskotten skulle tillåtas fortfara, föreligger —
även enligt finansministern — fara för ny inflation, vilket skulle medföra
mycket ofördelaktiga följder för särskilt barnfamiljerna. Detta påvisas med
exempel i motionerna. Skulle budgetunderskottet utjämnas genom en allmän
omsättningsskatt, vilket nu förordas av finansministern, kommer detta
att i första hand drabba barnfamiljerna på grund av deras stora konsumtionsbehov.
I båda fallen kan därutöver befaras att vår konkurrenskraft
förminskas med ty åtföljande verkningar på produktion och sysselsättning.
Ur dessa synpunkter synes det utskottet leda till en sundare utveckling
om budgetbalans uppnås utan nya skatter genom en begränsning av statens
utgifter. En sådan begränsning som alltså, enligt vad motionärerna framhålla,
på längre sikt utgör det bästa värnet för barnfamiljernas ekonomi,
kan omöjligen uppnås utan att därvid även de stora utgiftsposterna medtagas,
varvid även sådana som beröra i och för sig önskvärda ändamål icke
kunna undgås.
Utskottet tillstyrker därför det i motionerna gjorda yrkandet om borttagande
av barnbidraget till det äldsta barnet under 16 år i de s. k. fullständiga
familjerna.
Beträffande vidare motionernas förslag om höjning i enlighet med en viss
skala av barnbidragen till flerbarnsfamiljerna vill utskottet erinra om budgetlägets
ytterligare försämring sedan motionerna avlämnades. Med hän
-
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1959
syn till att budgetunderskottet i så hög grad ökats, finner utskottet det
nödvändigt att icke nu förorda den föreslagna höjningen av barnbidragen
till flerbarnsfamiljerna. Utskottet anser dock att så snart erforderlig sanering
utan ytterligare skattehöjningar skett av statens finanser de av motionärerna
föreslagna höjningarna böra genomföras. Såsom önskvärt framstår
även att någon kombination av barnbidrag samt barnavdrag vid beskattningen
kan komma till stånd i likhet med vad som är fallet i de flesta
länder. Därjämte bör skattevägen en utjämning ske mellan barnfamiljer
och familjer utan barn, då skatteförmågan obestridligen icke kan anses
vara densamma inom dessa två kategorier.
Vad slutligen beträffar de ofullständiga familjerna finner utskottet att
den inkomstutveckling, som ägt rum för familjeförsörjare och som nu bör
göra det lättare för en familj att draga försorg om ett barn än vad det var
vid den tidpunkt då barnbidragen först infördes, icke i samma grad kan
anses gälla dessa. Utskottet finner det därför skäligt att de ofullständiga
familjerna erhålla särskilt barnbidrag å 400 kronor enligt lagen om sådana
bidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.
De av utskottet förordade förslagen skulle komma att minska statens
utgifter i samband med allmänna barnbidrag med cirka 379 miljoner kronor
för år men å andra sidan öka utgifterna med 6 miljoner kronor till de särskilda
barnbidragen till barn i ofullständiga familjer. Totalt skulle alltså
statens utgifter minska med cirka 373 miljoner kronor.
I vissa författningar är rätten till skatteavdrag av olika slag knuten till
rätten till allmänna barnbidrag. Att sådant bidrag enligt utskottets förslag
inte skall utgå för första barnet bör inte påverka skattskyldigs avdragsrätt.
Utskottets förslag kräver därför vissa ändringar i skatteförfattningarna.
Förslag till sådana ändringar torde få föreläggas årets riksdag av Kungl.
Maj:t.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner, I: 59
och II: 80, måtte
A. för sin del antaga
dels följande
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 1 § lagen om allmänna barnbidrag
den 26 juli 1947.
Härigenom förordnas att 1 § lagen om allmänna barnbidrag den 26 juli
1947 skall erhålla följande ändrade lydelse.
1 §•
För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1959
barnbidrag med 400 kronor om året. Oavsett att barn enligt vad nedan sägs
med hänsyn till sin ålder skulle vara bidragsberättigande, skall bidrag likväl
ej utgå för detta i familj med endast ett bidragsberättigande barn. Ej heller
skall, då i familj finnas flera sådana barn, bidrag utgå till det äldsta av
dessa.
Bidrag skall i övrigt utgå i enlighet med vad nedan närmare stadgas.
Allmänt barnbidrag---i riket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959.
dels det genom motionerna framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders m. fl. barn;
B. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville för årets riksdag framlägga förslag till sådana ändringar
av skatteförfattningarna, som utskottet ovan angivit.
Ivar Hasggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1959
591015