Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1939

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni
19i6 (nr i31) om folkpensionering, m. m., dels ock
i ämnet väckta motioner.

Genom en den 3 januari 1959 dagtecknad proposition, nr 29, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering; 2)

lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen; samt

3) lag angående ändring i lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning
av folkpensioner m. m.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sand. 2 avd. Nr 3

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 4 § 1 och 2 mom., 6 § 1 och 3 mom., 8 och
9 §§, 19 § 1 mom. samt 38 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

4

1 mom. Till envar som är berättigad
till ålderspension utgår allmän
ålderspension. Allmän
ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad nedan sägs, för år räknat
för gift pensionsberättigad, vars
make jämväl åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller till vars
hustru i 5 § omförmält hustrutilllägg
utgår, 1 360 kronor, för gift
pensionsberättigad, vars make åtnjuter
enbart grundpension, 1 500 kronor
samt för annan pensionsberättigad
1 700 kronor.

2 mom. Till envar-----

Jämte grundpension utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs, t i 11-läggspension med 1160 kronor
om året till gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller
vars hustru uppbär hustrutillägg,
1 300 kronor till gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter enbart
grundpension, samt 1 500 kronor till
annan pensionsberättigad. 1 2

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Till envar som är berättigad
till ålderspension utgår allmän
ålderspension. Allmän
ålderspension utgör, där ej annat följer
av vad nedan sägs, för år räknat
för gift pensionsberättigad, vars
make jämväl åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller till vars
hustru i 5 § omförmält hustrutilllägg
utgår, 1 360 kronor samt för
annan pensionsberättigad 1 700 kronor.

--— — om året.

Jämte grundpension utgår, där ej
annat följer av vad nedan sägs,
tilläggspension med 1 160
kronor om året till gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller
vars hustru uppbär hustrutillägg,
samt 1 500 kronor till annan pensionsberättigad.

1 Senaste lydelse, se beträffande 4 §, 6 § 3 mom. och 9 § SFS 1955:394, beträffande 6 § 1 mom.,
8 § och 38 § 1 mom. SFS 1952:396, beträffande 19 § 1 mom. SFS 1953:291 samt beträffande 38 §

2 mom. SFS 1955:400.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §.

1 mom. Allmän ålderspension, tillläggspension,
änkepension och hustrutillägg
förhöjas genom indextillägg
under de förutsättningar
och enligt de grunder, som angivas
i denna paragraf.

3 mom. För varje hel mångfald
av tre, varmed pensionspristalet
överstiger 100, utgör indextillägget
för år räknat

40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller
vars hustru uppbär hustrutillägg,
ävensom för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär hustrutillägg,
samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet,-----

1 mom. Allmän ålderspension,
grundpension, änkepension och hustrutillägg
förhöjas genom indextillägg
under de förutsättningar
och enligt de grunder, som angivas
i denna paragraf.

3 mom. För varje hel mångfald
av tre, varmed pensionspristalet
överstiger 100, utgör indextillägget
för år räknat

40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberätligad.

-----av tre.

Tilläggspension, änkepension,--

Minskning skall, där rätt till såväl
tilläggs- eller änkepension eller
hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg
föreligger, med bortseende
från indextillägg ske proportionellt
å tilläggs- eller änkepensionen
eller hustrutillägget och bostadstillägget.
Indextillägg minskas först
sedan tilläggs- eller änkepensionen
eller hustrutillägget i övrigt bortfallit.

9

Har gift pensionsberättigad, vars
make ej åtnjuter folkpension, före
sextio års ålder blivit helt oförmögen
till arbete, må, där särskilda skäl
därtill föranleda, utan hinder av vad

--annan pensionsberättigad.

Minskning skall, där rätt till såväl
tilläggs- eller änkepension eller
hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg
föreligger, med bortseende
från indextillägg ske proportionellt
å tilläggs- eller änkepensionen
eller hustrutillägget och bostadstillägget.
Indextillägg till änkepension
och hustrutillägg minskas först
sedan änkepensionen eller hustrutillägget
i övrigt bortfallit.

§•

Har gift pensionsberättigad, vars
make ej åtnjuter folkpension, före
sextio års ålder blivit helt oförmögen
till arbete, må, där särskilda skäl
därtill föranleda, utan hinder av vad

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

(Gällande lydelse)

i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas
honom med, bortsett från
indextillågg, högst 1 100 kronor om
året. Sådan förmån må utgå även
om folkpension sedermera tillerkännes
den pensionsberättigades make,
dock endast i den mån makarnas
sammanlagda pensionsförmåner icke
därigenom komma att överstiga beloppet
av den tidigare utgående folkpensionen.

Vad nu------—---

(Föreslagen lydelse)
i 8 § är stadgat tilläggspension tillerkännas
honom med högst 1 100
kronor om året. Sådan förmån må
utgå även om folkpension sedermera
tillerkännes den pensionsberättigades
make, dock endast i den mån
makarnas sammanlagda pensionsförmåner
icke därigenom komma att
överstiga beloppet av den tidigare
utgående folkpensionen.

---10 §.

19 §.

1 mom. Såsom bidrag-----

Pensionsavgift skall icke erläggas
av den, som under december månad
året näst före taxeringsåret ägt uppbära
folkpension, eller för den, som
avlidit före ingången av året näst
före taxeringsåret. Ej heller skall
pensionsavgift erläggas av den, för
vilken den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten icke uppgår till
1 200 kronor eller, om han är gift
och skall taxeras enligt för sådan
skattskyldig gällande bestämmelser
samt andre maken icke enligt vad
förut sagts är fritagen från skyldighet
att erlägga pensionsavgift, makarnas
till statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomster sammanlagt
icke uppgå till minst 1 200
kronor. 1

1 mom. Folkpension utgår

Lag samma----- ---

Folkpension utbetalas månadsvis,
därvid den, bortsett från indextilllägg,
må anses belöpa på december
månad med högst elva kronor högre

-----svensk medborgare.

Pensionsavgift skall icke erläggas
av den, som för december månad året
näst före taxeringsåret ägt uppbära
folkpension, eller för den, som avlidit
före ingången av året näst före
taxeringsåret. Ej heller skall pensionsavgift
erläggas av den, för vilken
den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten icke uppgår till
1 200 kronor eller, om han är gift
och skall taxeras enligt för sådan
skattskyldig gällande bestämmelser
samt andre maken icke enligt vad
förut sagts är fritagen från skyldighet
att erlägga pensionsavgift, makarnas
till statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomster sammanlagt
icke uppgå till minst 1 200
kronor.

tidigare förvärvats.

av pension.

Folkpension utbetalas månadsvis,
därvid den, bortsett från indextilllägg,
må anses belöpa på december
månad med högst elva kronor högre

38 §.

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

5

(Gällande lydelse)

belopp än på envar av årets övriga
månader. Uppgår indextillägg för
månad räknat icke till helt krontal,
skola öretal, som hänföra sig till
månaderna januari—november, anses
belöpa på december månad. Utgöres
invalidpension eller sjukbidrag
av enbart grundpension, må pensionen
utbetalas kvartalsvis.

2 mom. Vid utbetalning-----

Vad i första stycket är stadgat
skall icke gälla, såframt utbetalningen
av folkpension är föranledd enbart
av att förordnande enligt 3 mom.
första stycket av denna paragraf
upphävts, och skall, där invalidpension
eller sjukbidrag utgöres av enbart
grundpension, gälla endast om
utbetalningen avser längre tid än
ett kvartal. Vid jämkning av pension
skall vad i första stycket sägs avse
allenast fall där pensionen ökats på
grund av att årsinkomsten minskat;
och må härvid avdrag ske endast å
det belopp, med vilket pensionen
ökat.

(Föreslagen lydelse)
belopp än på envar av årets övriga
månader. Uppgår indextillägg för
månad räknat icke till helt krontal,
skola öretal, som hänföra sig till
månaderna januari—november, anses
belöpa på december månad.

— —--—- till sjukkassan.

Vad i första stycket är stadgat
skall icke gälla, såframt utbetalningen
av folkpension är föranledd
enbart av att förordnande enligt 3
mom. första stycket av denna paragraf
upphävts. Vid jämkning av pension
skall vad i första stycket sägs
avse allenast fall där pensionen ökats
på grund av att årsinkomsten minskat;
och må härvid avdrag ske endast
å det belopp, med vilket pensionen
ökat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959. Bestämmelserna i 19 § 1 mom.
i äldre lydelsen skola dock fortfarande
gälla i fråga om pensionsavgifter,
som påföras för år 1958 eller
tidigare år.

Det åligger pensionsstgrelsen att
omräkna utgående folkpensioner i
enlighet med bestämmelserna i denna
lag.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag
till kostnaderna för folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Kommun skall -—----------

Därest tilläggspensioner, änkepensioner
och hustrutillägg förhöjts
genom indextillägg, skall vad i första
stycket stadgats om kommuns skyldighet
att bidraga till kostnaderna
för dylika pensioner avse även indextillägg
därå.

3

Varje kommuns bidrag uträknas
av pensionsstyrelsen. Därvid skall en
tolftedel av pensionsberättigad årligen
tillkommande tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg och vårdtillägg,
i förekommande fall jämte
indextillägg, ävensom kommunalt
bostadstillägg anses belöpa på varje
månad. Angående tid och sätt för
gäldande av kommunbidrag förordnar
Konungen.

--- sagda kostnad.

Vad i första stycket stadgats om
kommuns skyldighet att bidraga till
kostnaderna för tilläggspensioner,
änkepensioner, hustrutillägg och
vårdtillägg skall avse även indextilllägg
till grundpensioner, änkepensioner
och hustrutillägg.

§•

Varje kommuns bidrag uträknas
av pensionsstyrelsen. Därvid skall en
tolftedel av pensionsberättigad årligen
tillkommande tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg och vårdtillägg
ävensom indextillägg och
kommunalt bostadstillägg anses belöpa
på varje månad. Angående tid
och sätt för gäldande av kommunbidrag
förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959.

1 Senaste lydelse se SFS 1954:135.

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

7

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av folkpensioner

m. in.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 om höjning
av folkpensioner m. m.2 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Folkpension i form av allmän ålderspension,
tilläggspension, änkepension
eller hustrutillägg skall höjas
för år räknat med

280 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars
hustru uppbär hustrutillägg, ävensom
för änkepensionsberättigad och
för hustru, som uppbär hustrutilllägg,
samt

350 kronor för annan pensionsberättigad.

Bidrag enligt---—---

Folkpension i form av allmän
ålderspension, tilläggspension, änkepension
eller hustrutillägg skall höjas
för år räknat med

280 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt

350 kronor för annan pensionsberättigad.

--för år.

2

Vad i lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering, lagen den 30 juni
1947 om kommunernas bidrag till
kostnaderna för folkpensioneringen
och lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn stadgas rörande
indextillägg skall i tillämpliga delar
gälla med avseende å höjning enligt
förevarande lag.

§•

Vad i lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering, lagen den 30 juni
1947 om kommunernas bidrag till
kostnaderna för folkpensioneringen
och lagen om bidrag till änkor pch
änklingar med barn stadgas rörande
indextillägg skall i tillämpliga delar
gälla med avseende å höjning enligt
förevarande lag, dock att i fråga om

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1958:193.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

höjning av tilläggspension skall vid
tillämpning av 8 § förstnämnda lag
gälla vad som stadgas rörande indextillägg
till änkepension.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959.

I samband med propositionen har utskottet behandlat de i anledning av
propositionen väckta likalydande motionerna nr 383 i första kammaren av
herr Carlsson, Eric, m. fl. och nr 459 i andra kammaren av herr Larsson
i Hedenäset m. fl.

Närmare redogörelse för innehållet i motionerna lämnas i det följande
under rubriken »Förbättrade grundpensionsförmåner in. m.».

Propositionens huvudsakliga innehåll

Folkpensioneringens invalidpension och sjukbidrag består av grundpension
och tilläggspension. Grundpensionen utgör 200 kronor om året och
är icke inkomstprövad, under det att tilläggspensionen, som förhöjes med
indextillägg och s. k. standardtillägg, är i sin helhet inkomstprövad.

I propositionen föreslås, att grundpensionen förbättras genom att nyssnämnda
indextillägg fr. o. m. den 1 juli 1959 i stället anordnas som förhöjning
av grundpensionen och i samband därmed befrias från inkomstprövning.
Förslaget medför, att de som enligt nu gällande regler är berättigade
till enbart grundpensionen 200 kronor får pensionen höjd så att
den — med nuvarande åtta indextillägg — utgår, om vederbörande är
ogift eller hans make inte har folkpension, med 600 kronor och eljest med
520 kronor om året. För dem, som med nuvarande regler erhåller grundpension
och tilläggspension vilka sammanlagt ej uppgår till de belopp som
nyss nämnts för angivna fall, höjes pensionen till ifrågavarande belopp.

Vidare föreslås vissa andra, mindre ändringar i folkpensioneringslagen.

Förslaget beräknas medföra en årlig kostnadsökning av omkring 5 milj.
kronor, varav ungefär hälften beräknas komma att belöpa på statsverket
och resten på kommunerna.

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

9

Inledning

I samband med att 1958 års A-riksdag fattade beslut om förbättringar av
folkpensioneringen i anledning av förslag härom i propositionen nr 55 begärde
riksdagen, att utredning skulle verkställas om en rad frågor rörande
folkpensioneringen, bl. a. avseende invalid- och familjepensioneringen. Med
stöd av Kungl. Maj :ts den 9 maj 1958 givna bemyndigande tillkallade
chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, en parlamentarisk utredning
för behandling av dessa frågor, 1958 års socialförsäkringskommitté1.

I direktiven för kommittén framhöll statsrådet Nilsson bl. a. följande.

Riksdagen föreslog sålunda, att invalidpensioneringens problem skulle
utredas snarast möjligt. Utredningen, som enligt riksdagens uppfattning
borde vara parlamentariskt sammansatt, borde bedriva sitt arbete i princip
förutsättningslöst. Emellertid förordades, att utredningsarbetet skulle bedrivas
med utgångspunkt från att den nuvarande inkomstprövningen om
möjligt slopades. Därvid uttalades, att storleken av invalidpensionen i det
enskilda fallet i stället torde böra bestämmas på grundval av en uppskattning
av vederbörandes eventuellt kvarstående arbetsförmåga. Frågan om
att mildra det inom folkpensioneringen nu tillämpade kravet på minst två
tredjedels nedsättning av arbetsförmågan för rätt till invalidförmån borde
också övervägas av utredningen. Likaså borde undersökas olika åtgärder
för att åstadkomma ökade möjligheter för vissa grupper att få pension
före 67 år, varvid bland annat frågan om rätt att uttaga ålderspension före
nämnda ålder borde bli föremål för fortsatt utredning. I samband därmed
borde utredas de spörsmål som sammanhänger med frågan om uppskjutet
pensionsuttag.

Med hänsyn till att utredningsarbetet på invalidpensionsområdet kunde
befaras bli relativt långvarigt hemställde riksdagen att i avvaktan på en
mera definitiv lösning förslag snarast möjligt skulle utarbetas om en provisorisk
höjning av det nuvarande, icke inkomstprövade grundpensionsbeloppet
200 kr. för invalidpension och sjukbidrag från folkpensioneringen.

Vad angår familjepensioneringen föreslog riksdagen, att änkepension till
kvinnor, som blir änkor efter de nya reglernas ikraftträdande, skall utgå
utan inkomstprövning. Vad åter angår förutsättningarna för änkepension
till kvinnor, som blivit änkor dessförinnan, borde enligt riksdagens mening
göras en snabbutredning, vars resultat borde föreligga i sådan tid, att statsmakterna
kunde fatta beslut härom senast hösten 1959.

Vidare hemställde riksdagen om skyndsam utredning av frågan om fördelningen
mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkpensioneringen.

1 Ledamöter i kommittén är förste vice talmannen i riksdagens första kammare, riksgäldsfullmäktigen
A. Strand, ordförande, dåvarande ledamoten av samma kammare M. A. Andersson,
ledamoten av andra kammaren I. Bengtsson, överdirektören R. Broberg samt ledamöterna av
sistnämnda kammare R. Eliasson och T. Königson.

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

Det utredningsarbete som skall ankomma på utredningsmännen bör omfatta
de frågor, rörande vilka riksdagen enligt vad nu sagts förutsatt att
utredning verkställes, i den mån dessa frågor inte avser administrationen.
Utredningen bör börja med de mera brådskande uppgifterna rörande familj
e- och invalidpensionerna inom folkpensioneringen.

I oktober 1958 har kommittén såsom ett första led i sitt arbete avgivit
ett förslag om förbättrade grundpensionsförmåner m. m. (stencilerat).

över 1958 års socialförsäkringskommittés förslag har efter remiss yttranden
avgivits av statskontoret, pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
1958 års skatteutjämningskommitté, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, Sveriges folkpensionärers riksorganisation, De
blindas förening, De lungsjukas riksförbund, De vanföras riksförbund och
Svenska vanförevårdens centralkommitté.

Propositionens förslag om förbättrade folkpensionsförmåner bygger helt
på kommitténs förslag. Däremot har den av kommittén anvisade lösningen
av frågan om förmånernas finansiering icke godtagits i propositionen.

Förbättrade grundpensionsförmåner m.m.

Gällande bestämmelser

Lagen den 29 juni 19i6 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,
527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952, 291/1953,
134/1954, 394/1955, 400/1955, 265/1956, 168/1957, 172/1957 och 192/1958)
skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter 67 års ålder, samt
å andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner
utgår för tid dessförinnan.

Ålderspensionen utgöres i första hand av allmän ålderspension,
vilken förmån är förhöjd dels med indextillägg, dels ock med s. k. standardtillägg
genom lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpensioner (nr 264;
ändr. 193/1958). Ålderspensionen är icke inkomstprövad och uppgår för närvarande
till följande belopp per år räknat. För gift pensionsberättigad, vars
make jämväl åtnjuter ålderspension eller invalidpension (sjukbidrag), vari
ingår tilläggspension, eller vars hustru uppbär hustrutillägg, utgår 1 360 kr. i
grundbelopp, 320 kr. i indextillägg (åtta tillägg å 40 kr.) och 280 kr. i standardtillägg
eller sammanlagt 1 960 kr. Gift pensionsberättigad, vars make
åtnjuter invalidpension (sjukbidrag) som utgöres av enbart grundpension,
erhåller 1 500 kr. i grundbelopp, 400 kr. i indextillägg (åtta tillägg å 50 kr.)
och 350 kr. i standardtillägg eller tillhopa 2 250 kr. För annan pensionsberättigad
utgives 1 700 kr. i grundbelopp, 400 kr. i indextillägg (åtta tillägg å 50
kr.) och 350 kr. i standardtillägg eller sammanlagt 2 450 kr.

Invalidpension utgår till den, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja
sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter, under

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses som varaktig.
Den som är blind skall alltid anses lida av sådan höggradig nedsättning av
arbetsförmågan som berättigar till invalidpension.

Till den, som oavbrutet under minst sex månader lidit av sådan höggradig
nedsättning av arbetsförmågan som erfordras för erhållande av invalidpension,
utgår i stället sj ukbidrag, om nedsättningen av arbetsförmågan
inte kan anses som varaktig men kan antagas bestå ytterligare avsevärd tid.

Såväl invalidpensionen som sjukbidraget består av grundpension och tilläggspension.
Grundpensionen utgör 200 kr. om året och utgår utan hänsyn
till vederbörandes inkomst och förmögenhet. Tilläggspensionen, som däremot
är inkomstprövad, förhöjes liksom ålderspensionen med indextillägg
och standardtillägg. För närvarande utgör tilläggspensionen högst 1 760 kr.
(varav 1 160 kr. i grundbelopp, 320 kr. i indextillägg och 280 kr. i standardtillägg)
om året för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, högst 2 050
kr. (varav 1 300 kr. i grundbelopp, 400 kr. i indextillägg och 350 kr. i standardtillägg)
för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpension,
samt högst 2 250 kr. (varav 1 500 kr. i grundbelopp, 400 kr. i indextillägg
och 350 kr. i standardtillägg) för annan pensionsberättigad.

Änkepension utgår till änka, som vid mannens död uppnått viss
ålder. Änkepensionen, som i sin helhet är inkomstprövad, uppgår för närvarande
till högst 1 960 kr. om året (1 360 kr. i grundbelopp, 320 kr. i indextillägg
och 280 kr. i standardtillägg).

Hustru tillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, som uppnått
viss högre ålder men inte själv är pensionsberättigad. Hustrutillägget,
som är inkomstprövat, utgår med högst samma belopp som änkepensionen,
d. v. s. för närvarande med totalt högst 1 960 kr. om året.

I fråga om indextilläggen gäller, att socialstyrelsen skall verkställa
beräkning av förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje
månad och prisläget i december 1951. På grundval härav fastställer Ivungl.
Maj :t senast den 5 i andra månaden efter den, som beräkningen avser, det
procenttal (pensionspristalet) som utmärker angivna förhållande. Sålunda
fastställt pensionspristal skall gälla under tredje månaden efter den, som
beräkningen avser. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet
överstiger 100, utgör indextillägget för år räknat — såsom framgår av det
föregående — 40 kr. för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom
för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt
50 kr. för annan pensionsberättigad. Om pensionspristalet, efter alt ha stigit
med hel mångfald av tre, åter nedgår, skall indextillägget utgå efter oförändrade
grunder, så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre hela
mångfald av tre. Antalet indextillägg utgör för närvarande åtta.

Varje kommun äger besluta, att i kommunen skall utgå k o m in u n a 11

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

bostadstillägg till den som uppbär folkpensionsförmån. Därvid äger
kommunen bestämma såväl tilläggets storlek som grunderna i övrigt för
beräkningen. I sistnämnda hänseende gäller dock vissa begränsningar, bl. a.
att inkomstprövning av tillägget skall ske enligt folkpensioneringslagens
regler.

Utöver ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag utgår i vissa fall
blindtillägg till den som är blind och vårdtillägg till den som
eljest är ur stånd att reda sig själv och på grund härav är i behov av ständig
tillsyn och vård. Dessa tillägg, som inte är inkomstprövade, utgör 1 200 kr.
om året.

Inkomstprövningen innebär, att tilläggspension, änkepension och
hustrutillägg jämte index- och standardtillägg å dessa förmåner ävensom
kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av den del av ogift pensionsberättigads
årsinkomst, som ligger mellan 1 000 och 1 400 kr., och med
två tredjedelar av inkomst därutöver. För gift pensionsberättigad är motsvarande
gränsbelopp 750 resp. 1 050 kr. Rörande beräkningen av vederbörandes
årsinkomst skall blott nämnas, att folkpension, barnbidrag och sjulchjälp
från allmän sjukkassa inte räknas såsom inkomst, att förmögenhet
överstigande 20 000 kr. (för gift pensionsberättigad 15 000 kr.) medför höjning
av årsinkomsten med 20 procent av det belopp, varmed förmögenheten
överstiger nämnda gränsbelopp, samt att gift pensionssökandes årsinkomst
och förmögenhet anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst
resp. förmögenhet.

I några fall kan viss dispens medges från inkomstprövningen för gift
invalidpensionär eller sjukbidragsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension.
Ehuru inkomstprövningen skulle föranleda att tilläggspensionen
bleve ringa eller ingen må, när särskilda skäl föranleder därtill, likväl i
sådan pension, bortsett från index- och standardtillägg, utges upp till 1 100
kr. om året, s. k. hjälplöshetstillägg.

1958 års socialförsäkringskommitté

Rörande motiven för en förbättring av grundpensionen
framhåller kommittén, att samtliga folkpensionsförmåner med undantag
av grundpensionsbeloppet genom olika åtgärder sedan lagstiftningens
ikraftträdande fått ett ökat realvärde trots penningvärdeförsämringen. Vissa
olägenheter med den nuvarande inkomstprövningen inom invalidpensioneringen
skulle enligt kommitténs mening minskas, om den icke inkomstprövade
delen av pensionen höjes genom att till den överföres en del av den inkomstprövade
delen. I detta sammanhang uttalar kommittén bl. a. följande.

Flertalet av dem som har enbart grundpension är gifta och uteslutna från
inkomstprövade förmåner på grund av andra makens inkomst. Detta har
väckt mycken irritation, en irritation som inte kan frånkännas berättigande
då en invalidiserad man eller hustru, även om invaliditeten ej är så svår att

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

rätt till hjälplöshets- eller vårdtillägg föreligger, ofta utgör en ej ringa belastning
på makarnas ekonomi. Den ganska hårda inkomstprövningen kan
även sägas i och för sig motivera att också de invalidpensionärer, som enligt
nuvarande regler är berättigade till enbart en grundpension om 200 kr., får
sin pension höjd.

Kommittén framhåller vidare, att den nuvarande inkomstprövningen i
viss mån fyller funktionen av medel att gradera invalidpensionen efter invaliditetens
storlek. Kommitténs utredningsarbete på invalidpensioneringens
område borde enligt utredningsdirektiven ske med utgångspunkt från att
den nuvarande inkomstprövningen om möjligt slopades och att storleken av
invalidpensionen i stället bestämdes på grundval av en uppskattning av vederbörandes
eventuellt kvarstående arbetsförmåga. Kommittén håller för
sannolikt att, om partiell invalidpension skulle utgå och fastställas i relation
till vederbörandes uppskattade kvarstående arbetsförmåga, denna partiella
invalidpension inte kunde sättas till en så ringa bråkdel av full invalidpension
som 200 kr. I avbidan på den definitiva lösningen kunde en höjning
av detta belopp vara motiverad.

Kommittén tillägger.

Vidare må nämnas att man i anslutning till en förbättring av grundpensionen
lätt kan vinna en mer tillfredsställande lösning än den nuvarande i de
fall där ena maken har ålderspension och andra maken därefter får invalidpension
men på grund av inkomstprövningen begränsad till enbart grundpension.
I sådant fall skall nämligen ålderspensionen minskas med 200 kr.,
d. v. s. från 1 700 till 1 500 kr. — med gällande index- och standardtillägg
alltså från 2 450 till 2 250 kr. Det förhållandet att den yngre maken erhåller
invalidpension ökar alltså inte familjens folkpensionsinkomst. Denna
effekt av de nuvarande reglerna hade påtalats vid skilda tillfällen. Omkring
500 pensionärsf amil jer uppbär för närvarande pension med tillämpning av
ifrågavarande regler.

En grundpensionsförbättring skulle givetvis medföra visst administrativt
merarbete för pensionsorganen — omfattningen härav blir beroende på vilken
metod för förbättringen som användes — men kommittén anser att administrativa
skäl inte bör få utgöra hinder för att en önskvärd förbättring
av grundpensionsförmånen genomföres.

Rörande storleken av gr undpensionsför bättringen finner
kommittén det i föreliggande läge vara rimligt med en förhöjning till
omkring 600 kr. En sådan förhöjning skulle enligt kommitténs mening inte
innebära ett föregripande av utredningsarbetet i fråga om invalidpensioneringens
slutliga utformning och inte heller beträffande invalidpensioneringens
blivande samordning med sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Vidkommande metoden att åstadkomma förbättringen
a v g r u ndpensione n erinrar kommittén om bakgrunden till att folkpensioneringens
invalidpension och sjukbidrag uppdelats i en icke inkomstprövad
del, nämligen grundpensionen om 200 kr., och eu inkomstprövad del,
nämligen tilläggspensionen. Grundpensionsbeloppet utgör sålunda en relikt

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

från 1913 års pensionsförsäkringslag, enligt vilken förelåg rätt till pension
motsvarande det efter försäkringsmässig metod beräknade värdet av erlagda
avgifter. Efter införandet av folkpensioneringslagstiftningen, där motsvarande
samband mellan avgifter och pension inte förelåg, ansågs de, som
erlagt avgifter enligt 1913 års lag, skola bibehållas vid sin rätt att utfå tillförsäkrad
valuta för sistnämnda avgifter. Konstruktionen med den icke
inkomstprövade grundpensionen å 200 kr. medförde att de erforderliga
övergångsbestämmelserna ej föranledde större administrativt besvär, enär
det övervägande flertalet pensioner på grund av den tidigare lagstiftningen
rymdes inom detta belopp.

Kommittén konstaterar, att en höjning av grundpensionen inte medför
ökade förmåner för alla invalidpensionärer och sjukbidragsberättigade, såvida
inte den maximala pensionsnivån samtidigt höjes. En sådan höjning
vore det emellertid nu inte fråga om. I detta avseende skulle invalidpensionen
följa den successiva standardhöjning av den allmänna folkpensionsnivån,
som 1958 års A-riksdag i princip beslutat skola ske under 1960-talet. Den
avsedda grundpensionsförbättringen skulle för det stora flertalet invalidpensicnärer
i huvudsak blott innebära en omfördelning av de förmånsdelar,
varav invalidpensionen är sammansatt. Av den inkomstprövade delen av
invalidpensionen (tilläggspension, standardtillägg, indextillägg) skulle en
del överföras till den icke inkomstprövade pensionsdelen (grundpensionen).
Härav följde att de, som enligt nuvarande regler är berättigade till en invalidpension
uppgående till eller överstigande summan av den pensionsdel som
överföres och den nuvarande grundpensionen, inte skulle få någon förhöjning
av sina sammanlagda pensionsförmåner genom den åsyftade reformen.

För budgetåret 1958/59 har antalet invalidpensionärer och sjukbidragsberättigade
uppskattats till 137 000. Enligt kommittén kunde omkring
105 000 av dessa beräknas ha fulla förmåner, under det att cirka 9 000 uppbär
endast grundpension och återstående cirka 23 000 åtnjuter grundpension
jämte reducerade inkomstprövade tilläggsförmåner.

Vid valet av metod har kommittén funnit, att något av följande tre alternativ
närmast bör komma i fråga.

Alt. 1. Själva grundpensionsbeloppet 200 kr. ändras till ett högre belopp,
exempelvis 600 kr., utan att index- och standardtilläggen beröres.

Alt. 2. Grundpensionsbeloppet lämnas i och för sig oförändrat men indextilläggen
överflyttas helt från tilläggspensionen till grundpensionen. Standardtilläggen
beröres ej. Detta alternativ skulle med åtta indextillägg innebära
en höjning med 400 kr. till 600 kr. för ensam pensionär och pensionär,
vars make uppbär allenast grundpension, samt med 320 kr. till 520 kr. för
annan pensionär.

Alt. 3. Grundpensionsbeloppet lämnas oförändrat men utgånde standardtillägg
till tilläggspensionen överflyttas helt till grundpensionen. Indextillläggen
beröres ej. Detta alternativ skulle med gällande standardtillägg inne -

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

bära en höjning med 350 kr. till 550 kr. för ensam pensionär och pensionär,
vars make uppbär allenast grundpension, samt med 280 kr. till 480 kr. för
annan pensionär.

Kommittén har stannat för att förorda alt. 2. Därvid har kommittén fäst
avseende bl. a. vid att detta alternativ är administrativt enkelt, vilket är av
särskild betydelse eftersom det gäller en provisorisk reform, samtidigt som
alternativet medför en tillfredsställande höjning av grundpensionen.

Kommitténs förslag att indextilläggen skall konstrueras som en förhöjning
av grundpensionen och inte av tilläggspensionen innebär att vid nuvarande
indexläge med åtta indextillägg alla de som har enbart grundpension
— d. v. s. cirka 9 000 invalider — och de som utöver grundpensionen har en
inkomstprövad pension om högst 400 resp. 320 kr. — cirka 500 personer —
får sin pension höjd till 600 resp. 520 kr. Vid nio indextillägg blir de nya
grundpensionsförmånerna 650 resp. 560 kr., vid tio indextillägg 700 resp. 600
kr. etc. Kommittén tillägger, att bortåt 95 procent av alla dem, som enligt nuvarande
regler har rätt till enbart grundpension, inte är gifta med annan
pensionsberättigad. De skulle alltså få det större beloppet, d. v. s. 600 kr. vid
nuvarande indexläge.

Kommittén nämner, att den minskning, som sker å den inkomstprövade
delen av invalidpension och sjukbidrag genom indextilläggets överflyttande
till grundpensionen, i ett fåtal fall kan medföra omräkning även av samtidigt
utgående särskilt barnbidrag. Inkomstprövningen av sådana bidrag är nämligen
samordnad med folkpensionernas inkomstprövning.

Kommittén diskuterar härefter det förut berörda fallet då av två makar
den ene har ålderspension från folkpensioneringen och den andre därefter
får invalidpension eller sjukbidrag, som på grund av inkomstprövningen
begränsas till enbart grundpension. Kommittén erinrar därvid om att enligt
4 § 1 mom. folkpensioneringslagen ålderspensionärerna uppdelas i följande
tre grupper, för vilka årspensionen utgår med nedan angivna belopp exklusive
resp. inklusive nu utgående åtta indextillägg jämte standardtillägg.

Belopp kr.

Grupp exkl. Inkl.

tilläggen

a) Gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension
eller tilläggspension eller till vars hustru utgår

hustrutillägg .................................

1 360

1 960

b)

Gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart

grundpension.....................................

1 500

2 250

c)

Annan pensionsberättigad..........................

1 700

2 450

Kommittén framhåller att enligt 4 § 2 mom. folkpensioneringslagen en
motsvarande uppdelning göres i fråga om invalidpensionens och sjukbidragets
maximala storlek före avdrag till följd av inkomstprövningen.

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

Kommittén erinrar vidare om att varje indextillägg utgör 40 kr., då
pensionären tillhör grupp a), och 50 kr., då han tillhör grupp b) eller
grupp c), samt om att standardtilläggen följer indextilläggen på det sättet,
att de för grupp a) motsvarar sju indextillägg om 40 kr., d. v. s. tillhopa
280 kr., och för grupperna b) och c) motsvarar sju indextillägg om 50 kr.,
d. v. s. sammanlagt 350 kr.

Av denna översikt framgår, att i det nu diskuterade fallet den make, som
är ålderspensionär, enligt gällande regler får vidkännas en minskning av
sin pension med 200 kr., d. v. s. med samma belopp som den andre maken
erhåller i grundpension; makarna erhåller sålunda inte högre pension
trots den andre makens invaliditet. I syfte att bereda en pensionsförbättring
i sådana fall föreslår kommittén, att gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter
enbart grundpension jämte nu föreslaget indextillägg därå, skall i
fråga om storleken av det egentliga pensionsbeloppet hänföras till grupp
c), d. v. s. erhålla 1 700 kr. i ålderspension och 1 500 kr. i maximal
tilläggspension, och i fråga om index- och standardtilläggen hänföras till
grupp a), där varje indextillägg är 40 kr. och standardtillägget utgör
280 kr. Vid åtta indextillägg skulle då ålderspensionärens årspension
bli (1 700 + 320 + 280 =) 2 300 kr. Eftersom den andre maken
skulle erhålla 200 kr. i grundpension och 320 kr. i indextillägg, skulle
makarna sammanlagt få (2 300 + 520 =) 2 820 kr. Familjens pensionsinkomst
skulle således öka med (2 820 — 2 450 =) 370 kr., när andra
maken får invalidpension bestående enbart av grundpension jämte indextillägg.
För varje ytterligare indextillägg utöver åtta skulle ökningen bli
30 kr. större.

Remissyttrandena

I fråga om innehållet i remissyttrandena får utskottet hänvisa till den
redogörelse därför som finnes i propositionen å s. 18—20.

Departementschefen

Föredragande departementschefen har efter en redogörelse för gällande
bestämmelser anfört:

»I olika sammanhang har aktualiserats spörsmålet om en höjning av
grundpensionen. Senast skedde det vid 1958 års A-riksdag i samband med
att propositionen nr 55 i pensionsfrågan behandlades. Nämnda spörsmål
ingick bland dem som enligt riksdagens mening borde anförtros åt en parlamentarisk
utredning, vilken i övrigt skulle behandla en rad andra frågor
rörande en förbättrad folkpensionering. Den utredning som tillkallades för
denna uppgift, 1958 års socialförsäkringskommitté, har mot bakgrund av
riksdagens önskemål upptagit frågan om en provisorisk höjning av grundpensionen
i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet i övrigt. Det förslag
som kommittén framlagt härom innebär, att de indextillägg, som nu utgör

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959 17

en inkomstprövad förhöjning av tilläggspensionen, i stället skall utgå som
förhöjning av grundpensionen och liksom denna utges utan inkomstprövning.
Härigenom kommer omkring 9 000 personer, som enligt nu gällande
bestämmelser åtnjuter enbart grundpensionen 200 kr., att få sin pension
höjd så att den med nuvarande åtta indextillägg utgör, om vederbörande är
ogift eller hans make inte har pension, (200 + 400 =) 600 kr. och eljest
(200 + 320 =) 520 kr. Beloppet 600 kr. skulle komma att utgå till cirka
95 procent av dessa pensionärer. I de omkring 500 fall, då nuvarande
regler ger rätt till —• jämte grundpensionen — en inkomstprövad pension
som understiger 400 resp. 320 kr., kommer i stället att utgå förutnämnda
högre belopp om 600 resp. 520 kr. Om nya indextillägg tillkommer, skall
dessa i fortsättningen utgå till alla som har invalidpension eller sjukbidrag
och inte som nu endast till dem som har inkomstprövad pension utöver
grundpensionen.

Däremot innebär förslaget ingen förbättring för dem, som enligt vad
nu gäller äger rätt till invalidpension eller sjukbidrag med högsta belopp
eller till sådan förmån med ett på grund av inkomstprövningen reducerat
belopp som överstiger 600 resp. 520 kr. Frågan om att öka invalidpensionens
och sjukbidragets maximibelopp sammanhänger med den större
frågan om folkpensionernas successiva höjning under 1960-talet.

Det kan tilläggas, att den föreslagna förbättringen av grundpensionen
går längre än vad ett rent återställande av realvärdet å denna pension
skulle påkalla.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag har tanken att göra en
provisorisk höjning av grundpensionen vunnit allmän anslutning, och de
flesta remissinstanserna har godtagit förslaget i fråga om förhöjningens
storlek och metoden för att åstadkomma densamma. För egen del ansluter
jag mig till förslaget.

Av vad jag tidigare anfört rörande den nuvarande storleken av ålderspensionen
i olika fall framgår, att en gift ålderspensionär, vars make inte
uppbär folkpensionsförmån, får ålderspensionen minskad med 200 kr., om
maken senare tillerkännes invalidpension eller sjukbidrag och denna förmån
på grund av inkomstprövningen endast utgår med grundpensionsbeloppet
200 kr. I detta fall föranleder den inträdda invaliditeten ingen
ökning av familjens pensionsförmåner. Detta förhållande har ansetts
mindre tillfredsställande och kommittén har för fall, då gift ålderspensionärs
make åtnjuter invalidpension eller sjukbidrag i form av enbart grundpension
jämte nu föreslaget indextillägg därå, förordat att ålderspensionens
grundbelopp skall utgå med 1 700 kr. i stället för nuvarande 1 500 kr.
Samtidigt finner dock kommittén viss minskning av dennes index- och
standardtillägg påkallad. Eftersom båda makarna erhåller indextillägg —
något som enligt hittills tillämpade principer föranleder att tilläggen utgår
med det lägre beloppet om 40 kr. för varje tillägg — föreslår kommittén
2— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 3

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 är 1959

att ålderspensionären i detta fall skall åtnjuta indextillägg av nämnda storlek,
d. v. s. med 320 kr. Vidare föreslår kommittén att även standardtillägget
till ålderspensionären skall utgå med det lägre beloppet eller med 280 kr.
Förslaget innebär sålunda att ålderspensionären i det nu aktuella fallet får
grundförmånen höjd med 200 kr., under det att tilläggen sänks med 150
kr. i förhållande till vad nu utgår. Å andra sidan förbättras grundpensionen
för den invalidiserade maken såsom förut nämnts med indextilläggen å
320 kr., vilket får till följd att makarnas pensionsinkomst genom invalidfallet
ökar med 370 kr. Härvid har förutsatts att åtta indextillägg utgår
såsom för närvarande. Vad sålunda föreslagits borde även få tillämpning i
vissa fall då den först pensionerade maken uppbär invalidpension eller sjukbidrag
i stället för ålderspension.

Även detta förslag har godtagits vid remissbehandlingen, och jag ansluter
mig till kommitténs förslag, som innebär en viss pensionsförbättring för de
fall det gäller och dessutom medför en förenkling av lagstiftningen.

De sålunda förordade ändringarna i folkpensionslagstiftningen bör såsom
kommittén föreslagit träda i kraft den 1 juli 1959.»

Motionerna

I de lilcalydande motionerna I: 383 och II: 459 hemställes, »att riksdagen
vid behandling av propositionen nr 29 för sin del måtte besluta, att 13 §
2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering må få följande lydelse:

Där inkomst---av Konungen.

Vid uppskattningen av förmögenhetsavkastning skall denna höjas med
5 procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift pensionsberättigad
15 000 kronor och för annan pensionsberättigad 20 000
kronor.»

Såsom motivering till sina yrkanden har motionärerna framhållit, att
regeln, att vid inkomstprövningen inkomsten skall höjas med 20 procent
(skärpningsprocenten) av det belopp, varmed förmögenheten överstiger
20 000 resp. 15 000 kr., medför att många pensionärer, som inte har någon
egentlig inkomst, helt eller delvis berövas möjligheten att få inkomstprövade
folkpensionsförmåner. I fortsättningen har motionärerna anfört följande.

Detta gäller i synnerhet ägare av egnahem och mindre jordbruksfastigheter.
En ogift invalidpensionär, som äger ett egnahem med ett taxeringsvärde
av 30 000 kronor och som inte har andra inkomster, får till följd av regeln
om skärpningsprocenten sin tilläggspension reducerad med 533 kronor.
Då tilläggspensionen skall kunna utgå med högst 1 850 kronor, begränsas
den för vederbörande till högst 1317 kronor. Är hans egnahem taxerat till
40 000 kronor, skall hans inkomstprövade pensionförmån reduceras med
1 866 kronor. I detta fall kan han alltså icke erhålla tilläggspension.

Naturligtvis kan det sägas, att pensionären kan förbruka inte endast avkastningen
av förmögenheten utan även en del av förmögenheten. Detta
betraktelsesätt synes oss dock icke kunna anpassas på pensionärer, som

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 ur 1950

19

icke har annan förmögenhet än ett egnahem eller en mindre jordbruksfastighet.
Den egentliga avkastningen av förmögenheten begränsar sig i
sådana fall i regeln till bostadsförmånen. Nuvarande bestämmelser rörande
inkomstprövningen innebär sålunda, att vederbörande kan erhålla förbättrade
pensionsförmåner, först sedan han »ätit upp» sin bostad.

Även om vi förutsätter, att inkomstprövningen helt kommer att slopas
som ett resultat av det väntade förslaget från socialförsäkringskommittén,
synes det oss dock angeläget, att redan nu ändring sker av ifrågavarande
bestämmelser. Härför talar även den väsentliga skillnad i förmåner, som
finns mellan folkpensioneringen och yrkesskadeförsäkringen i här avsedda
fall. En person, som uppbär ersättning från yrkesskadeförsäkringen, får
icke sin livränta reducerad till följd av förmögenhetsinnehav. Ofta är det
slumpen som avgör om en invalid skall få ersättning från yrkesskadeförsäkringen
eller folkpensioneringen. I många fall har personer, som uppbär
invalidpensioner från folkpensioneringen, orsaken till sin invaliditet i yrkespåfrestningar
långt tillbaka i tiden.

Det synes oss riktigt, att vid beräkning av folkpensionärs inkomst av
förmögenhet densamma icke upptages till fiktivt belopp såsom nu sker
utan till belopp, som kan sägas motsvara den verkliga avkastningen. För
beskattningen för inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter gäller, att intäkten
skall beräknas efter 2,5 procent av taxeringsvärdet. Repartitionstalet
för fastighetsbeskattningen är också 2,5. Det synes oss motiverat, att vid
beräkning av folkpensionärs årsinkomst med avseende på inkomstprövning
av pensionsförmåner inkomsten höjes med 5 procent av det belopp, varmed
förmögenheten överstiger 20 000 respektive 15 000 kronor.

Kostnads- och finansieringsfrågorna

Gällande bestämmelser

Kostnaderna för folkpensionerna bestrides av staten, dock med bidrag
av kommunerna såvitt angår de inkomstprövade förmånerna och vårdtilläggen.
Staten tillgodogör sig vidare de folkpensionsavgifter, som upptages
i samband med de allmänna skatterna, samt avkastningen av folkpensioneringsfonden.
Kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna regleras
genom lagen den 30 juni 1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen (nr 398; ändr. 266/1950, 159/1951, 397/1952 och
135/1954). Enligt denna lag skall kommun för varje kalenderår bidraga till
kostnaderna för tilläggspensioner, änkepensioner, hustru tillägg och vårdtilllägg,
som under året utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade,
med en andel som motsvarar 3/20 procent för varje fullt tiotal
skatteören per invånare i kommunen (d. v. s. 1,5 procent för varje skattekrona
per invånare), dock högst 60 procent av nämnda kostnader. Beträffande
kostnaderna för kommunala bostadstillägg gäller motsvarande, dock
att procentsatsen bär i stället är ‘/5 procent för varje fullt tiotal skatteören
(d. v. s. 2 procent för varje skattekrona) och att även en minimigräns satts
för kommunens delaktighet i kostnaderna, nämligen lägst 25 procent.
Index- och standardtilläggen finansieras på samma siitl som den pensions -

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

förmån som förhöj es genom tillägget. Sådana tillägg till tilläggspensionen
bekostas sålunda av staten och kommunerna.

Såsom bidrag till statens kostnader för de i folkpensioneringslagen stadgade
förmånerna skall i princip varje svensk medborgare i åldern 18—66 år
erlägga pensionsavgift. Denna avgift utgör för närvarande 4 procent
av den avgiftsplikliges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst med viss
maximering.

1958 års socialförsäkringskommitté

Vad angår kostnads- och finansieringsfrågorna uppger
kommittén, att den förslagna förbättringen av grundpensionsförmånen medför
en kostnadsökning för folkpensioneringen, som uppskattas till omkring
3 3/4 milj. kr. för helt år under förutsättning att antalet indextillägg är
oförändrat åtta och att antalet pensionärer, som åtnjuter enbart grundpension
eller dessutom en mindre inkomstprövad pension, är oförändrat
cirka 9 500. Varje ytterligare indextillägg kunde antagas höja nyssnämnda
belopp med cirka */* milj. kr. Antalet pensionärer kunde väntas öka om
grundpensionen förbättrades. Enligt kommitténs mening vore en ökning
med omkring 2 000 pensionärer ingalunda osannolik. Detta skulle medföra
en ytterligare årlig kostnadsökning om nära 1,2 milj. kr., ett belopp som
finge räknas upp med 0,1 milj. kr. för varje nytillkommande indextillägg.

Kommittén erinrar om att enligt nuvarande regler för kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna staten ensam bestrider kostnaderna
för grundpensionerna, medan tilläggspensionerna bekostas av staten och
kommunerna gemensamt, och att indextillägg och standardtillägg finansieras
i samma ordning som den förmån vilken förhöj es genom tillägget. Kommittén
anser att det för närvarande saknas anledning till annat än att bibehålla
dessa regler, vilket innebär att de nyss nämnda kostnadsökningarna
helt skulle falla på staten.

Statens utgifter för folkpensioneringen kommer emellertid enligt vad
kommittén framhåller att dessutom öka genom att vissa kostnader överföres
från kommunerna till staten. De indextillägg som utgår vid reformens
ikraftträdande — för ett beräknat antal av nära 130 000 invalidpensionärer
och sjukbidragsberättigade — finansierades till ungefär hälften (f. n.
51 %) av kommunerna och till knappt hälften av staten. Dessa indextillägg
skulle genom reformen överföras till grundpensionerna och med tillämpning
av nyssnämnda kostnadsfördelningsprinciper i fortsättningen helt bekostas
av statsmedel. Detta medförde en kostnadsminskning för kommunernas
del, som kommittén uppskattade till cirka 26 milj. kr. vid åtta indextillägg
(cirka 3 1Jt milj. kr. högre belopp vid varje tillkommande indextillägg).

Kommittéförslaget skulle sålunda enligt kommitténs beräkningar föranleda
att de årliga folkpensionskostnaderna (om åtta indextillägg utgår) för

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

statens del ökade med (3,75 + 1,2 + 26 =) cirka 31 milj. kr. och för kommunernas
del minskade med cirka 26 milj. kr.

Kommittén erinrar i detta sammanhang om att 1958 års A-riksdag fattat
principbeslut om en väsentlig förbättring fr. o. in. den 1 juli 1960 av bl. a.
familjepensionsförmånerna från folkpensioneringen. Denna förbättring
skulle, om nu gällande principer för kommunernas bidrag till inkomstprövade
folkpensionsförmåner tillämpas, komma att medföra en kraftig
ökning av kommunernas utgifter för folkpensionsändamål fr. o. in. den
1 juli 1960, en ökning som kunde antagas överstiga den betydande utgiftsminskning
för kommunerna som kommittéförslaget skulle föranleda fr. o. m.
den 1 juli 1959. Kommittén har ansett det vara angeläget att i möjlig mån
undvika sådan ojämnhet under de närmaste åren i fråga om belastningen på
kommunerna för folkpensionsändamål. Detta kunde enligt kommitténs
mening ske genom att en del av de staten enligt nuvarande regler åvilande
kostnaderna för kommunala bostadstillägg successivt överfördes på kommunerna
samtidigt som en reduktion av kommunansvaret för andra inkomstprövade
pensionsförmåner genomfördes. Kommittén, som enligt sina
direktiv har att utreda frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun men givetvis inte redan nu kunnat la definitiv ståndpunkt till
detta frågekomplex, har lunnit sig böra förorda, att i samband med den
reduktion av kommunernas kostnader för invalidpensioneringen, som följer
av kommittéförslaget beträffande grundpensionerna, skall fr. o. m. den 1
juli 1959 vidtas en viss höjning av kommunbidraget till de kommunala bostadstilläggen.

Kommittén tillägger att, om en mindre ökning av kommunandelen i kostnaderna
för bostadstilläggen nu genomföres, det senare blir en mindre påfrestning
lör kommunerna, därest statsmakterna framdeles skulle stanna
för den principen, som torde ha många förespråkare, att kommunerna —
mot det att de befrias Irån att bidraga till de egentliga folkpensionskostnaderna
— själva skall helt bekosta de kommunala bostadstillägg, som befinnes
erforderliga i framliden.

Efter övervägande av olika spörsmål rörande formen för och storleken
av höjningen av kommunandelen i kostnaderna för bostadstilläggen har
kommittén stannat för att förorda en tioprocentig böjning innebärande dels
att kommunandelen ökas med en tiondel från 1/a procent till 11/ao procent
för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen och dels att maximigränsen
för kommunandelen höjes från 60 till 66 procent. Kommittén
beräknar att kommunbidraget till de kommunala bostadstilläggen därigenom
skulle för budgetåret 1959/60 öka med nära 17 ''/2 milj. kr. Den
kostnadsminskning för kommunerna om cirka 26 milj. kr., som enligt
vad förut nämnts skulle i nuvarande indexläge bli följden av den föreslagna
grundpensionsförbättringen, skulle sålunda reduceras till (26—17 1/2 =)

8''/s milj. kr. För statens del skulle den till cirka 31 milj. kr. beräknade

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

kostnadsökningen på grund av grundpensionsreformen komma att stanna
vid cirka 13 112 milj. kr.

Remissyttrandena

Beträffande innehållet i remissyttrandena får utskottet hänvisa till den
redogörelse därför, som återfinnes i propositionen å s. 20 21.

Departementschefen

Föredragande departementschefen har anfört:

»De föreslagna åtgärderna har beräknats medföra en merkostnad för folkpensioneringen
av omkring 5 milj. kr. för år vid nuvarande åtta indextilllägg.
Härvid har förutsatts att omkring 2 000 personer, som med nuvarande
regler inte bryr sig om att söka pension, efter höjningen av grundpensionen
kommer att ansöka om och få sådan pension. Om de indextillägg, som överföres
till grundpensionen, alltjämt bekostas på samma sätt som nu, dvs.
av staten med bidrag från kommunerna — detta bidrag uppgår för närvarande
till i genomsnitt 51 procent — kommer merkostnaden att till ungefär
hälften belöpa på staten och i övrigt på kommunerna.

Kommittén föreslog i finansieringsfrågan en kombination av två olika
åtgärder, nämligen dels att kommunbidraget till kostnaderna för invalidpensionärernas
och de sjukbidragsberättigades indextillägg skulle slopas
och att staten i likhet med vad som gäller beträffande grundpensionerna
skulle ensam svara för finansieringen — en årlig merkostnad för staten
om cirka 26 milj. kr. med nuvarande åtta indextillägg, vartill kommer
förutnämnda 5 milj. kr., och en lindring för kommunernas del med cirka
26 milj. kr. — dels att kommunernas bidrag till kostnaderna för de kommunala
bostadstilläggen skulle ökas med 10 procent, varigenom en kostnad
om cirka 17,5 milj. kr. skulle överföras från staten till kommunerna. Slutresultatet
skulle bli en ökning av statens kostnader för folkpensionsändamål
med omkring (26 + 5 — 17,5=) 13,5 milj. kr. och en minskning för
kommunernas del med cirka (26 — 17,5=) 8,5 milj. kr.

Kommittén har bl. a. framhållit, att dess förslag beträffande höjningen
av kommunbidraget till bostadstilläggen åsyftade att utgöra ett steg i riktning
mot att låta kommunerna helt övertaga finansieringen av bostadstilläggen,
varvid staten skulle svara för kostnaderna för övriga folkpensionsförmåner.
I flertalet remissyttranden har förslaget i denna del starkt
kritiserats, varvid framhållits att en ändring av reglerna för bostadstilläggens
finansiering på sätt kommittén förordat inte borde övervägas innan
hela spörsmålet om fördelningen mellan staten och kommunerna av folkpensionskostnaderna
blivit utrett.

Mot bakgrund av remisskritiken anser jag att i detta sammanhang, då
fråga blott är om en provisorisk omreglering av vissa folkpensionsförmåner,
inte bör göras någon omfördelning av statens och kommunernas an -

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

23

delar i folkpensionskostnaderna och att ifrågavarande pensionsförmåner
alltså alltjämt bör bekostas på sätt som nu sker. Mitt förslag i detta avseende
innebär, att den årliga merutgiften för reformen om cirka 5 milj. kr.
som tidigare nämnts fördelas med ungefär hälften eller omkring 2,5 milj. kr.
på staten och resten på kommunerna. Hänsyn till kostnadsökningen för
statsverket har tagits vid anslagsberäkningen för budgetåret 1959/60 (femte
huvudtiteln punkt 118).»

Ändring i reglerna om utbetalning av grundpension

Departementschefen

Föredragande departementschefen har anfört:

»Enligt 38 § 1 mom. tredje stycket folkpensioneringslagen skall folkpension
utbetalas månadsvis, dock att om enbart grundpension utgår utbetalningen
må ske kvartalsvis. Undantagsbestämmelsen, som föranletts av
önskemålet att undvika pensionsutbetalningar med mycket små belopp,
bör kunna slopas, om grundpensionen höjes i enlighet med vad jag förordat
i det föregående. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag om att
undantagsbestämmelsen i ifrågavarande lagrum skall utgå, vilket får till
följd viss motsvarande ändring i 2 mom. andra stycket av samma paragraf.»

Ändring i reglerna om skyldighet att erlägga folkpensionsavgift

Departementschefen

Föredragande departementschefen har anföft:

»Det synes lämpligt att i detta sammanhang upptaga en fråga om befrielse
i visst fall från skyldighet att erlägga folkpensionsavgift. Enligt 19 § 1 mom.
andra stycket folkpensioneringslagen är den som under december månad
visst år ägt uppbära folkpension fritagen från skyldighet att erlägga folkpensionsavgift
för påföljande år. Det är därvid inte tillfyllest att pensionsrätt
föreligger för december månad utan folkpension skall faktiskt ha kunnat
lyftas under nämnda månad. Ett senare meddelat beslut om folkpension
retroaktivt för tid som innefattar december månad medför sålunda
ingen avgiftsbefrielse. Folkpensionsavgift kommer då att debiteras, ehuru
pensionsrätt sedermera befinnes ha förelegat för den avgörande månaden.
I olika sammanhang bär gjorts gällande, att avgiftsbefrielse borde föreligga
även i sådana fall. Stadgandet skulle få denna innebörd, om i lagtexten uttrycket
»under december» utbytes mot »för december».

En inom Kung]. Maj :ts kansli verkställd utredning har givit vid handen
att det ur de lokala skattemyndigheternas synpunkt, vilka verkställer debiteringen
av folkpensionsavgifter, inte möter hinder att debiteringssystemet
omlägges så att även retroaktiva pensionsbeslut, som berör december månad
föregående år iakttas. Pensionsstyrelsen bar yttrat sig i ärendet och bar

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

därvid tillstyrkt ändringen. Jag finner mig därför böra förorda, att stadgandet
i 19 § ändras på angivet sätt.

Eftersom debiteringsarbetet pågår under tiden juli—oktober det år, som
avgiften avser, torde de lokala skattemyndigheterna före debiteringsarbetets
avslutande hinna få del av så gott som alla folkpensionsbeslut som berör
december månad föregående år. De få pensionsbeslut av sådant slag som
fattas efter debiteringsarbetets avslutande torde för omdebitering få beaktas
i vederbörlig ordning.

Ändringen av 19 § folkpensioneringslagen bör liksom övriga föreslagna
lagändringar träda i kraft den 1 juli 1959. 19 § i dess nya lydelse blir därvid
tillämplig vid debiteringen av avgifterna för år 1959. Däremot skall lagrummet
i dess äldre lydelse givetvis gälla i fråga om debiteringen av pensionsavgifter
för föregående år. Föreskrift härom har upptagits i övergångsbestämmelserna
till ändringarna i folkpensioneringslagen.»

Utskottet

1 propositionen föreslås en höjning av den i invalidpensionen och sjukbidraget
ingående grundpensionen. Förslaget har utformats i anledning av
1958 års A-riksdags begäran om en provisorisk förbättring av grundpensionen
i avbidan på en mera slutgiltig utformning av invalidpensioneringen.
Genom den föreslagna ändringen överföres indextilläggen från tilläggspensionen
till grundpensionen. Samtidigt sänkes indextillägget för pensionsberättigad,
vars make åtnjuter allenast grundpension, från 50 till 40 kronor.
Förändringarna innebär, att grundpensionen vid nuvarande indexläge ökas
till 520 kronor för pensionsberättigad, vars make åtnjuter folkpensionsförmån,
och till 600 kronor för annan pensionsberättigad. Enligt utskottets mening
utgör förslaget en i förevarande läge lämplig höjning av grundpensionen.
Emellertid vill utskottet understryka, att den föreslagna lösningen endast
är att betrakta såsom provisorisk. Utskottet vill härutinnan erinra om
att 1958 års socialförsäkringskommitté har att utreda invalidpensioneringens
problem med utgångspunkt från att nuvarande inkomstprövning om möjligt
skall slopas och storleken av invalidpensionen i stället fastställas på grundval
av kvarstående arbetsförmåga.

I propositionen föreslås vidare en mindre förbättring i pensionsförmånerna
för pensionsberättigad, vars make åtnjuter invalidpension eller sjukbidrag
allenast i form av grundpension. Enligt gällande regler medför den
omständigheten, att maken får grundpension, minskning av andra makens
pension med belopp, motsvarande grundpensionen, varför familjens sammanlagda
pensionsförmåner inte ökas. Genom den föreslagna förbättringen
jämte ökningen av makens grundpension höjes vid nuvarande indexläge
de sammanlagda pensionsförmånerna med 370 kronor. Utskottet anser detta
förslag innebära en välbehövlig förbättring av nu utgående förmåner.

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

25

Kostnadsökningen för de förbättrade pensionsförmånerna uppgår vid nuvarande
indexläge till cirka 5 miljoner kronor. I propositionen har föreslagits,
att indextilläggen — även om de skall utgå som tillägg på grundpensionerna
— också i fortsättningen finansieras delvis med kommunala bidrag.
Härigenom kommer kostnadsökningen att under rådande förhållanden falla
med cirka hälften på staten och cirka hälften på kommunerna. 1958 års
socialförsäkringskommitté hade föreslagit, att indextilläggen, i och med att
de överfördes till grundpensionen, skulle — liksom grundpensionen i övrigt
■—• bekostas av staten samt att kommunerna — för att i någon mån kompensera
staten för den kostnadsövervältring detta skulle innebära — skulle
utgiva 10 procent mera i bidrag till de kommunala bostadstilläggen. Dessa
förslag skulle innebära en kostnadsökning för staten å cirka 13,5 miljoner
kronor och en kostnadsminskning för kommunerna å cirka 8,5 miljoner
kronor. Emellertid har kommitténs förslag avstyrkts av flertalet remissinstanser,
däribland Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet.
Vid sådant förhållande och då spörsmålet om kostnadsfördelningen
måste bli föremål för omprövning i samband med den slutgiltiga lösningen
av frågan om inkomstprövningen anser sig utskottet kunna godtaga
propositionens förslag i denna del.

Övriga förslag i propositionen har icke givit utskottet anledning till erinran
eller särskilt uttalande.

Utskottet tillstyrker sålunda propositionen.

Vid inkomstprövningen i folkpensioneringen tages hänsyn även till vederbörandes
förmögenhet. Detta sker på så sätt, att inkomsten ökas med 20
procent av det belopp, varmed förmögenheten överstiger — för ogift person
— 20 000 kronor och — för gift person — 15 000 kronor. I motionerna har
yrkats, att nämnda procenttal, den s. k. skärpningsprocenten, måtte sänkas
till fem.

Den föreslagna ändringen av skärpningsprocenten skulle medföra en förbättring
för pensionsberättigade med förmögenheter över 20 000 resp. 15 000
kronor. Däremot innebär förslaget ingen förbättring för dem, som saknar
förmögenhet eller äger förmögenhet, understigande nämnda belopp.

Såsom ovan framhållits, är frågan om inkomstprövningen föremål för utredning
av 1958 års socialförsäkringskommitté. Enligt direktiven skall kommittén
bedriva sitt arbete med all möjlig skyndsamhet. Under sådana förhållanden
saknas enligt utskottets mening anledning att nu taga de genom
motionerna aktualiserade delarna av nämnda fråga under omprövning. Utskottet
avstyrker därför motionärernas förslag.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr
29, samt

3 — Iiihang till riksdagens protokoll 1959. 9 sand. 2 avd. Nr 3

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959

B. att förevarande motioner, I: 383 och II: 459, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1959

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Sunne, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell, herrar Eric Carlsson och
Ringaby;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, Carlsson i Bakeröd,
fru Sandström*, herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herr Johansson
i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm och herr Björkman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Eric Carlsson och Carlsson i Bakeröd, vilka ansett

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 25 med orden
»Den föreslagna ändringen» och slutar på sid. 25 med orden »motionärernas
förslag», bort ha följande lydelse.

Nuvarande höga skärpningsprocent, 20 procent av förmögenheten, medför,
att många pensionärer, som icke har någon egentlig inkomst, helt eller delvis
berövas möjligheten att få inkomstprövade folkpensionsförmåner. Såsom
motionärerna framhåller gäller detta i synnerhet ägare av egnahem och av
mindre jordbruksfastigheter. Den egentliga avkastningen av förmögenheten
begränsar sig i sådana fall ofta till bostadsförmånen. Med nuvarande regler
om skärpningsprocenten kan sådana pensionärer erhålla förbättrade pensionsförmåner,
först sedan de »ätit upp» sin bostad.

Även om utskottet förutsätter, i likhet med motionärerna, att inkomstprövningen
helt kommer att slopas som ett resultat av det väntade förslaget
från socialförsäkringskommittén, synes det dock angeläget, att redan nu
ändring sker av ifrågavarande bestämmelser. Härför talar även den väsentliga
skillnad i förmåner, som finns mellan folkpensioneringen och yrkesskadeförsäkringen.

Det synes utskottet motiverat, att bestämmelserna ändras så, att vid beräkning
av folkpensionärs årsinkomst med avseende på inkomstprövning av

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1959 27

pensionsförmåner inkomsten höjes med 5 procent av det belopp, varmed
förmögenheten överstiger 20 000 respektive 15 000 kronor. Utskottet tillstyrker
sålunda motionerna.

b) att utskottet under B. bort hemställa,

B. att riksdagen med bifall till förevarande motioner,
I: 383 och II: 459, måtte för sin del besluta, att 13 § 2 mom.
lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering erhåller följande
lydelse.

Där inkomst---av Konungen.

Vid uppskattningen av förmögenhets avkastning skall
denna höjas med 5 procent av det belopp, varmed förmögenheten
må överstiga för gift pensionsberättigad 15 000
kronor och för annan pensionsberättigad 20 000 kronor.